Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

1

Nr 272.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönereglering
för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska
sjukhuset m. in.; given Stockholms slott den
5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående bidrag från
landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna
för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 273.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 87%.

u -

Förslag

till

Förordning

angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till
bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då någon för vård, som avses i 1 § lagen örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus, intages å allmän avdelning vid karolinska
sjukhuset, har det landsting, inom vars område han är boende,
att till sjukhuset såsom bidrag till kostnaderna för vården erlägga ett
belopp av två kronor 50 öre för vårddag under förutsättning antingen
att han under vistelse inom Stockholms stad eller Stockholms län insjuknat
i den sjukdom, vården avser, eller ock att han erhållit hänvisning
till karolinska sjukhuset för vård, som ej kan beredas å landstingets
sjukvårdsinrättningar. Sådan hänvisning skall ske skriftligen
och må meddelas av lasaretts-, sjukstugu-, sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare
vid lasarett, sjukstuga, sanatorium eller tuberkulossjukstuga,
som drives av landstinget, så ock av vederbörande tjänsteläkare.
Med lasarettsläkare, som nyss sagts, skall i förevarande hänseende jämställas
överläkare vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vad i första stycket stadgas om landsting skall i tillämpliga delar
gälla stad, som ej deltager i landsting.

Utgår vårdbidrag, som i första stycket avses, minskas legosängsavgiften
med ett häremot svarande belopp.

2 §•

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår icke

a) örn fall, som avses i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar, är för handen, eller

b) örn den intagne åtnjuter fattigvård enligt 1 § lagen örn fattigvården,
eller

c) om den intagne är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven
i riket, samt ej heller

d) beträffande försvarsväsendet tillhörande personal, som åtnjuter fri
sjukhusvård.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

3

3 §•

Är den intagne boende inom Stockholms stad eller Stockholms län,
skall vad i 1 § sägs ej äga tillämpning.

Därest sjuk från Stockholms stad eller Stockholms län vårdas å plats
vid karolinska sjukhuset, som staden eller länet ej disponerar enligt
gällande överenskommelse med staten, har staden respektive Stockholms
läns landsting att för varje vårddag erlägga bidrag till driften uträknat
i enlighet med de i nämnda överenskommelse meddelade bestämmelserna.

4 §.

Då någon, som ej är boende inom Stockholms stad eller Stockholms
län, intages å allmän avdelning vid serafimerlasarettet, skall vad i 1
och 2 §§ sägs äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning skall träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 5 mars 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg
följande:

Under punkten 90 i 1937 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition angående karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet m. m., som kunde varda riksdagen förelagd,
beräkna för budgetåret 1937/1938

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhusets direktion: Avlöningar
ett förslagsanslag av 41,400 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhusets direktion: Omkostnader
ett förslagsanslag av 2,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Driftkostnader ett
förslagsanslag av 412,500 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning ett
reservationsanslag av 2,500,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet ett förslagsanslag
av 900,000 kronor.

Ärendet är numera färdigberett, och jag får därför ånyo anmäla detsamma.

Under berörda punkt av huvudtiteln har erinrats, att enligt beslut av

1936 års riksdag staten skall enligt vissa grunder från och med den 1 juli

1937 övertaga serafimerlasarettets drift, och att Konung Gustaf V:s jubileumsklinik
vid karolinska sjukhuset torde kunna tagas i bruk omkring den
1 oktober 1937.

Med hänsyn härtill ämnar jag nu till behandling i tur och ordning upptaga
följande frågor, nämligen

örn bidrag från landsting och vissa städer till vårdkostnaderna vid berörda
s j ukvårdsinrättningar,

örn villkoren för statens övertagande av driften vid serafimerlasarettet,
örn lönereglering och personalbehov vid lasarettet ävensom örn anslag
till lasarettet för nästa budgetår, samt

örn lönereglering och personalbehov vid karolinska sjukhuset ävensom
frågor örn anslag till sjukhuset för nästa budgetår.

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

5

I. Bidrag från landsting och vissa städer till kostnaderna
för vård å s. k. riksplatser vid karolinska
sjukhuset och å serafimerlasarettet m. m.

1930 och 1931 års riksdagar. Den under uppförande varande första
etappen av karolinska sjukhuset inrymmer sammanlagt 900 vårdplatser.
Härav hava 50 allmänna och 7 enskilda vårdplatser å Konung Gustaf V:s
jubileumsklinik bekostats av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen
i Stockholm. Av återstående 843 vårdplatser äro 108 avsedda
för garnisonens behov, 106 förlagda till hel- eller halvenskilda rum och 629
till allmänna avdelningar. Av dessa 629 vårdplatser disponera Stockholms
stad och Stockholms läns landsting enligt särskilda överenskommelser med
staten 315 respektive 110 vårdplatser, medan 204 äro avsedda för sjuka
från riket i övrigt (»riksplatser»). Av de 50 allmänna vårdplatserna å jubileumskliniken,
som jubileumsfonden och cancerföreningen bekostat, äro 20
i första hand avsedda för sjuka från Stockholms stad och 30 i första hand
avsedda för sjuka från riket i övrigt.

Enligt särskilda överenskommelser erlägga Stockholms stad och Stockholms
läns landsting bidrag till sjukhusets uppförande, utrustning och drift
(jfr propositionen nr 132/1931, sid. 15 ff.).

I sitt den 24 oktober 1928 överlämnade betänkande och förslag rörande
uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. (statens offentliga
utredningar 1928: 26) berörde 1926 års sjukhuskommission frågan om bidrag
från andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län till kostnaderna
för de 204 vårdplatser, varöver dessa områden skulle förfoga, och anförde
därvid bland annat:

Enligt kommissionens mening borde staten i första hand påtaga sig kostnaderna
för anordnandet av förenämnda 204 vårdplatser. Att staten härigenom
så att säga övertoge en del av landstingens uppgift att anskaffa
erforderliga lasarettsplatser, sammanhängde med att staten för att tillgodose
ett annat behov — undervisningsbehovet — måste ställa sjukvårdsplatser
till förfogande.

En stor del av de sjuka, som komme att belägga dessa vårdplatser, måste
på egen bekostnad företaga resor från respektive hemorter till Stockholm
för att kunna erhålla vård å karolinska sjukhuset. Med hänsyn härtill syntes
det obilligt att ålägga de sjuka att, utöver fastställd legosängsavgift,
erlägga jämväl platskostnadsavgift. Denna syntes rimligen böra betalas av
respektive sjukvårdsområden.

De huvudgrunder, som kommissionen upprättat för ett samarbete mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet
av det nya kliniska sjukhuset innehölle bland annat bestämmelser
örn att kostnaderna för sjukhusets drift, däri inbcriiknat kostnaderna för
poliklinikerna, skulle bestridas så, att alla å sjukhuset intagna sjuka med
undantag av sjuka från Stockholms garnison skulle erlägga fastställd legosängsavgift,
att för medellösa legosängsavgiften skulle betalas av veder -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

börande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun, att de kostnader, som
icke genom nu angivna inkomster bleve täckta, däri inbegripet kostnader
för sjukhusets underhåll m. m., skulle fördelas på antalet vårddagar samt
att Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län därvid skulle
erlägga vad som belöpte å antalet vårddagar för stadens respektive länens
sjuka, dock med iakttagande av att dagskostnaden ej finge överstiga den
genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets
underhåll m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar
av motsvarande slag.

Kostnaderna för karolinska sjukhusets drift (vårdkostnaden) borde staten
sålunda kunna uttaga av respektive sjukvårdsområden. I samband härmed
syntes staten böra tillgodoräkna sig viss platskostnadsavgift för varje
vårddag, under vilken förenämnda 204 platser varit belagda nied sjuka
från Stockholms stad, Stockholms län eller annat län. Denna platskostnadsavgift
borde fastställas till ett enhetligt belopp för hela landet. Kommissionen
hade vid övervägande av denna fråga funnit, att platskostnadsavgift
för dessa 204 vårdplatser — i nära anslutning till de platskostnadsavgifter
Stockholms stad och Stockholms län skulle utgiva för dem tillförsäkrade
vårdplatser å sjukhuset — borde beräknas till 2 kronor 50 öre per
vårddag.

För att staten skulle kunna uttaga vårdkostnad och platskostnadsavgift
från respektive sjukvårdsområden vore nödvändigt att i särskild författning
meddela härför erforderliga bestämmelser.

Vad sjukhuskommissionen föreslagit rönte emellertid motstånd från olika
håll (se propositionen nr 232/1930, sid. 209 ff). Av särskilt intresse är här
det av svenska landstingsförbundets styrelse avgivna yttrandet, vari kritiserades
finansieringsförslaget, i vad det avsåg bidrag från andra sjukvårdsområden
än Stockholms stad och län.

Styrelsen kunde icke godtaga förslaget, att samtliga landsting och städer,
som ej deltogo i landsting, med undantag för Stockholms stad och Stockholms
län skulle för samtliga inom respektive städer och landstingsområden
hemmahörande patienter, som erhölle vård å rikssjukhuset, erlägga
dels ett platskostnadsbidrag örn 2 kronor 50 öre per vårddag, dels den driftkostnad,
som belöpte på sagda patienter med avdrag av legosängsavgiften.

Sjukhuskommissionen hade tydligen vid framläggande av sitt förslag
till bidrag från landstingen i allmänhet utgått ifrån, att det icke vöre mer
än rättvist, att landstingens och vissa städers bidragsskyldighet till rikssjukhusets
uppförande och drift bleve densamma, som ålåge Stockholms
stad och Stockholms läns landsting. Därvid hade man emellertid förbisett,
att Stockholms stad och län och invånare därstädes genom rikssjukhusets
uppförande och de träffade överenskommelserna tillförsäkrades högst
väsentliga fördelar, som däremot icke skulle komma övriga landsting och
»storstäder» till del. Stockholms stad och län skulle sålunda inom eller
invid sina sjukvårdsområden få tillgång till efter stadens och länets respektive
behov avpassade sjukvårdsavdelningar med garanterat antal sängar
å de olika specialavdelningarna. Staden och landstinget kunde vid sina sjukvårdsplaner
räkna med dessa avdelningar och sängar såsom med egna sjukvårdsinrättningar.
De övriga landstingen och »storstäderna» skulle däremot
allenast tillsammantagna få disponera över ett visst antal platser,
på intet sätt avvägt efter vart och ett landstings eller varje stads behov.
Något bestämt platsantal ä olika avdelningar finge sagda landsting eller

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

städer var för sif? icke räkna med, och patienterna från de olika landstingsområdena
och städerna skulle nödgas företaga långa, kostsamma resor för
att erhålla den önskade vården vid rikssjukhuset. Det föreslagna bidragssystemet
vore riktigt och rättvist vad anninge Stockholms stad och län
men oriktigt och orättvist beträffande övriga landstingsområden och städer
utanför landsting.

Vad särskilt anginge byggnads- eller platskostnadsbidraget, så innebure
ju ett dylikt för Stockholms stads och läns vidkommande allenast, att de
för ett relativt billigt pris finge åt sig uppförda förstklassiga sjukvårdsavdelningar,
avpassade efter stadens och länets behov. Övriga landsting och
städer däremot finge knappast större fördel av rikssjukhusets uppförande
än av uppförandet genom landstings eller stads försorg av ett förstklassigt
sjukhus i landsorten med tillgång till specialvård av olika slag. Styrelsen
finge, med underkännande av vad sjukhuskommissionen härutinnan föreslagit,
hemställa, att byggnadskostnaderna för de avdelningar av rikssjukhuset,
som vore avsedda för patienter utanför Stockholms stad och län,
måtte helt gäldas av staten.

Vad därefter anginge driftbidragen till rikssjukhuset för patienter utanför
Stockholms stad och län, så skulle ju dessa bidrag i själva verket motsvara
den höjning i legosängsavgiften, som vederbörande hade att betala,
då de erhölle vård å främmande landstings anstalt. Men denna höjning i
legosängsavgiften drabbade ju i vanliga fall patienten själv, och något
skäl att härutinnan göra undantag, då det gällde rikssjukhuset, förelåge
i det stora hela taget icke. Ville en patient icke åtnöja sig med den vård,
hemlandstinget beredde å sina sjukvårdsinrättningar, utan i stället söka
sig in på rikssjukhuset, borde han i allmänhet själv få betala den härav
föranledda merkostnaden.

Genom svenska landstingsförbundets initiativ hade emellertid numera
ett stort antal landsting — 18 stycken — helt frivilligt gått in för ett sådant
system, att, i det fall att en icke fattigvårdsbehövande patient insjuknade
i främmande län och intoges å detta läns lasarett eller sjukstuga
å allmän sal, det egna landstinget bidroge med det merbelopp, som vederbörande
patient betalade i patientavgifter utöver vad han skolat betala,
om han varit intagen å landstingets motsvarande anstalt, dock att landstingsbidraget
i intet fall finge överstige 2 kronor 50 öre per patient och dag.
Genom ett dylikt system, något olika utformat av olika landsting, hade
landstingen velat bringa en välbehövlig vårdhjälp åt de patienter, som
under sin vistelse utanför hemlänet bleve i behov av vård och till följd
därav, oberoende av eget val, måste söka denna å främmande anstalt.
Bidraget kunde också sägas vara motiverat därav, att det egna landstinget
på grund av de låga legosängsavgifterna för inomlänspatienter, vilka avgifter
ju ej på långt när täckte självkostnaderna för vården, faktiskt gjorde
en ekonomisk vinst på att länsinvånare, som själv gäldade sin avgift,
erhölle vård å främmande anstalt.

Styrelsen funne fullt riktigt, att det sålunda skisserade systemet utsträcktes
till att gälla jämväl vård å rikssjukhuset för patienter, som ej
hörde hemma i Stockholms stad eller län, och hade heller intet att erinra
mot, att detta system för rikssjukhusets vidkommande lagfästes, så att
följaktligen landstingen eller städer utanför landsting med undantag för
Stockholms stad och Stockholms läns landsting skulle för de patienter från
respektive städer och län, som insjuknat i Stockholm och intagits å rikssjukhuset,
erlägga ett bidrag till legosängsavgiften örn 2 kronor 50 öre
per dag.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

Även för det fall, att insjuknandet skedde annorstädes än i Stockholm,
men den behandling, som krävdes, icke kunde lämnas å hemlänets sjukvårdsinrättningar,
syntes ett dylikt bidrag till legosängsavgiften från landstinget
vara motiverat. För att landstinget i detta fall skulle vara betalningsskyldigt,
borde emellertid krävas remiss från någon av hemlänets lasarettsläkare,
utvisande att den vård, som krävdes, ej stöde att erhålla å
någon av det egna landstingets sjukvårdsinrättningar.

Då ärendet anmäldes för Kungl. Majit (propositionen nr 232/1930), uttalade
departementschefen (sid. 226), att han funne de ifrågasatta platskostnadsavgifterna
oberättigade samt ansåge, att byggnadskostnaderna för
omförmälda 204 vårdplatser helt borde bestridas av staten. Beträffande
frågan om driftbidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms stad
och län kunde departementschefen (sid. 227) icke godtaga kommissionens
förslag.

Vad landstingsförbundets styrelse härutinnan föreslagit syntes departementschefen
riktigt och borde realiseras. I enlighet härmed skulle för de
204 för patienter från hela riket avsedda vårdplatserna fastställas en legosängsavgift,
motsvarande avgiften för utomlänspatienter i allmänhet vid
landets lasarett. Beträffande dels patienter, som insjuknat i huvudstaden
eller i Stockholms län och sökte vård å karolinska sjukhuset, dels patienter,
som av vederbörande lasarettsläkare dit remitterats för erhållande av
vård, som ej stöde att få på hemlandstingets inrättningar, skulle hemlandstinget
lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre per dag, medan återstoden
av vårdavgiften skulle gäldas av patienten själv. Övriga patienter däremot
skulle själva gälda hela den fastställda legosängsavgiften. Detta system,
som i stort sett innebure tillämpning av redan på förevarande område praktiserat
förfarande, skulle i det stora hela icke medföra någon överflyttning
av vårdkostnaderna på staten i förhållande till vad sjukhuskommissionen
föreslagit, utan allenast reglera förhållandena mellan patienterna och
vederbörande landsting.

Det vore givetvis önskligt, om detta system kunde lagfästas, men departementschefen
hade ej ansett sig böra för det dåvarande föreslå detta
med hänsyn till att lång tid förf löte, innan sjukhuset stöde färdigt, och att
statens sjukvårdskommitté dessförinnan kunde förväntas framlägga förslag
rörande uppdelningen av sjukvårdskostnaderna — särskilt i vad de avsåge
specialvård.

1930 års riksdag, som med anledning av nämnda proposition hos Kungl.
Majit anhöll om viss överarbetning av det föreliggande förslaget till byggnader
för karolinska sjukhuset (skrivelse nr 386/1930 sid. 10), tog icke ställning
till förevarande fråga.

I propositionen nr 132/1931 (sid. 55) föreslog Kungl. Majit riksdagen att
besluta, bland annat, att ifrågavarande byggnadsföretag skulle finansieras
i huvudsaklig överensstämmelse med de i propositionen nr 232/1930 av
vederbörande departementschef förordade grunderna.

1931 års riksdag, som definitivt beslöt byggandet av sjukhusets första
etapp, anförde i sin skrivelse nr 286 bland annat följande:

Riksdagen hade ansett sig böra bifalla vad i förevarande avseende av
Kungl. Majit föreslagits. Dock funne riksdagen nödigt att på en punkt göra
ett förtydligande uttalande, nämligen ifråga örn erläggandet av s. k. plats -

9

Kungl. Marits proposition Nr 272.

kostnadsavgift för de 204 för »landet i övrigt» avsedda vårdplatserna.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vederbörande sjukvårdsområden —
frånsett Stockholms stad och län — vara befriade från att betala sådan avgift.
Däremot framginge det icke fullt klart av propositionen, huru det i
detta hänseende skulle ordnas för Stockholms stad och Stockholms län.
Enligt riksdagens mening förelåge inga skäl att låta staden och länet komma
i åtnjutande av dylik befrielse från platskostnadsavgift, utan de borde
i den mån, de beläde omförmälda 204 platser, gälda nämnda avgift på sätt
ursprungligen varit avsett även för övriga sjukvårdsområden.

Nu föreliggande förslag. I skrivelse den 15 januari 1937 har karolinska
sjukhusets direktion framlagt förslag till bestämmelser angående bidrag
från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för vård i vissa fall
å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Direktionen har därvid i
allt väsentligt anknutit till den av departementschefen i propositionen nr
232/1930 intagna ståndpunkten.

Över direktionens förslag hava yttranden avgivits av styrelserna för
svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, av landstingens
förvaltningsutskott, av vederbörande stadsmyndigheter i de städer, som ej
deltaga i landsting, ävensom den 9 februari 1937 av medicinalstyrelsen och
den 5 februari 1937 av statskontoret.

Direktionen har i huvudsak anfört följande:

Med hänsyn till att Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska
sjukhuset avsåges att kunna tågås i bruk omkring den 1 oktober 1937,
funne direktionen erforderligt, att föreskrifter nu utfärdades för reglerare
av den bidragsskyldighet till sjukhusets drift, som borde åvila andra sjukvårdsområden
än Stockholms stad och län.

Direktionen ville i detta sammanhang erinra, att statens sjukvårdskommitté
i sitt den 17 maj 1934 överlämnade betänkande angående den slutna
kroppssjukvården i riket jämte därmed sammanhängande spörsmål (statens
offentliga utredningar 1934: 22) föreslagit (sid. 510) intagande i 17 §
lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus av en bestämmelse
av innebörd, att person, som under vistelse i främmande sjukvårdsområde
där insjuknade och för vård intoges å allmän sal vid sjukhus inom
området, skulle i fråga örn legosängsavgift likställas med inomlänspatient
samt att skillnaden mellan avgifter för utomläns- och inomlänspatient i
sådant fall skulle av det egna områdets myndigheter erläggas till det främmande
områdets. Statsmakterna hade dock ännu icke tagit ställning till
detta förslag.

Då direktionen haft att taga frågan om hemlandstingens bidragsskyldighet
flir vård å karolinska sjukhuset under övervägande, hade direktionen
icke funnit någon sådan omständighet hava efter 1931 års riksdags beslut
förekommit, som borde föranleda frångående av den av departementschefen
i propositionen nr 232/1930 intagna ståndpunkten. Ur de vårdsökandes
synpunkt syntes det vara synnerligen ömkligt, att kostnaderna för vården
nedbringades. Jämväl ur landstingens synpunkt syntes ifrågavarande bidrag
vara motiverat med hänsyn till att landstingets kostnader för den sjukes
vård å en landstingets egen anstalt skulle bliva betydligt större än bidragets
belopp.

Uidragsskyldighctcn syntes ej böra avse andra fall än sådana, i vilka
det ål åge vederbörande landsting att ombesörja anstaltsvård av det slag,

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27:2.

för vilket intagning å karolinska sjukhuset ägde rum. Dessa fall angåves i
1 § första stycket lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.
I enlighet härmed skulle det ifrågasatta bidraget icke utgå vid vård
å en blivande psykiatrisk klinik vid karolinska sjukhuset.

I fråga om den remiss av de sjuka, som enligt departementschefens förslag
skulle utgöra förutsättning för landstingens bidragsskyldighet, kunde
skäl anföras för att remisser skulle få meddelas även av andra läkare än
lasarettsläkare. Direktionen hade emellertid ansett sig böra stanna vid att
föreslå en avvikelse från de av departementschefen angivna grunderna i
det avseendet, att remissen av vederbörande lasarettsläkare borde, när det
gällde intagning å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska sjukhuset,
kunna ersättas med remiss av vederbörande tjänsteläkare. I fråga
örn de sjukdomar, för vilka kliniken vöre avsedd, syntes nämligen denne
likaväl som lasarettsläkaren kunna avgöra, om intagningen borde äga rum
å nämnda klinik. Det erinrades, att i landet avsåges att inrättas tre centralanstalter
för radioterapi vid kräfta, en i Stockholm, nämligen denna klinik,
en i Göteborg och en i Lund, var och en avsedd för ett visst upptagningsområde.
Det syntes vidare onödigt att betunga ifrågavarande sjuka, som
vanligen vore mindre väl ställda i ekonomiskt hänseende, med en resa till
något av det egna landstingets lasarett.

Såsom jämväl svenska landstingsförbundets .styrelse framhållit i sitt
yttrande över sjukhuskommissionens förslag borde det egna sjukvårdsområdets
bidrag utgå endast för icke fattigvårdsbehövande patienter. Därest
den sjuke åtnjöte fattigvård enligt 1 § lagen om fattigvården, vore nämligen
det fattigvårdssamhälle, där den sjuke hade hemortsrätt, enligt 42 §, jämförd
med 40 § 1 mom. nämnda lag, berättigat att för utgiven dagavgift och
annan vårdkostnad utfå gottgörelse av det landsting, inom vars område fattigvårdssamhället
vore beläget.

Enligt 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar
ägde könssjuk, för vilken sjukhusvård funnes erforderlig, att utan avgift
åtnjuta vård och underhåll å allmänt sjukhus i enlighet med vad därom
funnes särskilt stadgat. En härtill anslutande bestämmelse, att personer,
som å sjukhus vårdades för könssjukdom i smittsamt skede, skulle kostnadsfritt
åtnjuta underhåll och övriga sjukhusförmåner, återfunnes i 18 §
lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus. Därest person,
som avsåges i 4 § förstnämnda lag, intoges å karolinska sjukhuset, skulle
hans vård och underhåll sålunda vara kostnadsfria. För detta fall borde
alltså göras ett undantag från regeln om hemlandstingets bidragsskyldighet.

Då skyldigheten att ombesörja den militära sjukvården vore en staten
åvilande angelägenhet, borde vidare försvarsväsendet tillhörande personal,
som åtnjöte fri sjukhusvård, uttryckligen undantagas från nämnda regel.

Enligt 1936 års riksdags beslut skulle staten från och med den 1 juli 1937
övertaga serafimerlasarettets drift, varvid lasarettet skulle stå under direktionens
för karolinska sjukhuset förvaltning. Med anledning härav hade
direktionen tagit under övervägande, om icke förevarande principer örn
bidrag från främmande sjukvårdsområden borde tillämpas jämväl vid serafimerlasarettet.

Enligt avtal av år 1927 mellan direktionen över lasarettet och Stockholms
stad ägde staden allt framgent disponera 200 sängar å lasarettet.
För sjuka från staden erlades sjukvårdsavgift. I avtalet föreskreves vidare,
att för lasarettet vid tiden för avtalets träffande fastställda sjukvårdsavgifter
för vård i allmänt rum av betalande sjuka från staden icke finge
höjas under den tid, för vilken överenskommelsen vöre gällande, utan
stadsfullmäktiges medgivande. Enligt avtal av år 1929 mellan lasaretts -

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

direktionen och Stockholms läns landsting skulle för så beskaffade sjuka
från länet, att de enligt de för sjukas mottagande å lasarettet gällande allmänna
regler finge därstädes vinna inträde, tillhandahållas å lasarettet
i mån av behov minst 100 sängar förutom vissa friplatser. För sjuka från
länet erlades den bestämda vårdavgiften. Enligt avtalen skulle staden och
landstinget efter vissa i avtalen närmare angivna, delvis olika grunder erlägga
staden 62 procent och landstinget 63,5 procent av skillnaden mellan
den verkliga kostnaden för sjuka frän staden respektive länet och influtna
vårdavgifter. Avtalen funnes återgivna i de av särskilda sakkunniga avgivna
betänkandena rörande serafimerlasarettets ekonomi samt rörande
lasarettets ställning och verksamhet (statens offentliga utredningar 1936: 1
sid. 48 ff.).

Den vid lasarettet hittills tillämpade avgiften för vård å allmän avdelning.
som till skillnad från vad som gällde vid de flesta andra sjukhus varit
lika för alla oavsett det sjukvårdsområde, inom vilket de vöre hemmahörande,
utginge nu med 2 kronor 50 öre. Undantag härifrån gällde blott
patienter, vilkas vård bekostades av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd,
samt utländska medborgare, som vid intagningen ej varit mantalsskrivna
i Sverige. Förutom lägre inkomster för lasarettet hade detta
system medfört bland annat den konsekvensen, att vården av en person,
bekostad av fattigvårdssamhälle eller kommun enligt lagen örn fattigvården
eller barnavårdslagen, betingat en högre avgift än örn den sjuke själv
direkt till lasarettet erlagt legosängsavgift.

Direktionen hade därför ansett, att en ändring i det rådande förhållandet
borde vidtagas. Enligt direktionens uppfattning borde vid lasarettet
och karolinska sjukhuset tillämpas såvitt möjligt överensstämmande taxor.
Vården å dessa båda, av staten drivna sjukhus, syntes bliva så överensstämmande,
att någon skillnad i avseende å avgifterna för vård å allmän
avdelning icke vore motiverad.

För båda sjukhusen borde legosängsavgiften å allmän avdelning för sjuka
från andra delar av riket än Stockholms stad och län fastställas till vad
som i allmänhet tillämpades vid landets lasarett flir utomlänspatienter
eller omkring 5 kronor för vårddag. I fråga örn sjuka från Stockholms stad
och Stockholms län bestämdes vårdavgifterna å karolinska sjukhuset av
stadens och länets myndigheter, medan beträffande serafimerlasarettet avgiften
för sjuka från staden icke finge ökas utan. stadsfullmäktiges medgivande.
Då såsom förut anförts staden och landstinget erlade.en viss kvotdel
av skillnaden mellan den på visst sätt beräknade verkliga kostnaden
och de taxeenliga vårdavgifterna, förelåge för statens vidkommande icke
anledning att vidtaga åtgärder för höjning av de för sjuka från staden och
länet gällande vård avgifterna å serafimerlasarettet.

Ett genomförande av det angivna avgiftssystemet förutsatte dock för
erhållande av likställighet mellan de båda sjukhusen, att hemlandstingen
under samma förutsättningar sorn vid karolinska sjukhuset .skulle bidraga
till kostnaden för vård å serafimerlasarettet. Någon anledning att sedan
.staten övertagit lasarettets drift upprätthålla någon skillnad i detta avseende
förelåge enligt direktionens förmenande icke.

Direktionen föresloge alltså, att de av departementschefen i propositionen
nr 232/1930 förordade, av 1931 års riksdag godtagna grunderna för
hemlandstingens bidragsskyldighet till vårdkostnad å karolinska sjukhuset
även tillämpades vid serafimerlasarettet.

Vad i det föregående anförts örn landstingen syntes jämväl böra avse
städer, som ej dcltoge i landsting.

Såsom förut berörts disponerade Stockholms stad och Stockholms läns

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

landsting 315 respektive 110 vårdplatser å karolinska sjukhuset. För dessa
platser erlade staden och landstinget — förutom bidrag till uppförande och
utrustning — dels platskostnadsavgift, motsvarande annuiteten å de i forns
av lån till sjukhusets uppförande lämnade bidragen, beräknade för staden
till 2 kronor 68 öre och för landstinget till 2 kronor 53 öre per vårddag
under förutsättning av 40-åriga amorteringslån med 4Vi procent ränta,
dels ock bidrag till driften efter den verkliga medeldagkostnaden, dock högst
den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens respektive landstingets egna,
på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar.

I överenskommelserna funnes ingen föreskrift, huru skulle förfaras, då
överbeläggning av sjuka från staden eller länet ägde rum, så att dessa vårdades
å platser, avsedda för patienter från riket i övrigt. I anslutning til!
den av 1931 års riksdag intagna ståndpunkten funne direktionen, att staden
och landstinget i dylikt fall borde erlägga förutom platskostnadsavgift
jämväl driftbidrag efter samma grunder som beträffande de kontrakterade
platserna. Platskostnadsavgiften vid överbeläggning ansåges böra utgå med
samma belopp som vid beläggning av sistnämnda platser.

Till stöd för denna sin uppfattning åberopade direktionen, att tillämpande
av principen om vårdbidrag med 2 kronor 50 öre vid beläggning av
de för riket i övrigt avsedda platserna med sjuka från Stockholms stad och
Stockholms län skulle medföra, att staden och landstinget finge erlägga
väsentligt lägre belopp än vid beläggning av kontraktsplatserna. Vidare
skulle staden och landstinget ej få bestämma legosängsavgifterna för de
icke kontrakterade platserna, varför sjuka från staden och länet skulle
komma att i avgiftshänseende behandlas olika allteftersom de läge å det
ena eller andra slaget platser, vilket i sin tur skulle medföra ett invecklat
redovisningssystem. Därjämte ville direktionen framhålla, att karolinska
sjukhuset så att säga inginge som ett led i stadens och landstingets planer
för sin anstaltsvård och förty intoge en annan ställning till dem än till
övriga sjukvårdsområden i riket. Direktionen ville vidare åberopa det förhållandet,
att enligt överenskommelserna platskostnadsavgift ej skulle utgå,
därest staden eller länet skulle bliva förhindrad att utnyttja staden eller
länet tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med
patient, vilken staden respektive länet ej vore skyldig att mottaga till vård
å sina egna sjukhus. Påpekas kunde ock, att då innehållet i överenskommelserna
genom underhandlingar mellan intressenterna utformades, förutsattes,
att vid beläggning av de s. k. riksplatserna samma principer i avseende
å de främmande sjukvårdsområdenas bidragsskyldighet skulle tilllämpas
som beträffande stadens och landstingets kontrakterade platser.

Av de 100 allmänna platserna å jubileumskliniken hade 50 bekostats
av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm,
vilka emellertid ej lämnade något bidrag till sjukhusets drift. För dessa
platser syntes de allmänna reglerna örn hemlandstingets bidragsskyldighet
böra gälla. I den mån dessa platser belädes med sjuka från Stockholms
stad och län borde staden och landstinget bidraga efter samma grunder
som vid beläggning av riksplatserna, det vill säga, erlägga platskostnadsavgift
och driftbidrag enligt de i överenskommelserna stadgade grunderna.

Direktionen ville slutligen erinra därom, att statens sjuk vårdskommitté
i sitt betänkande föreslagit, att staten skulle övertaga landstingens kostnader
för viss centraliserad vård. Sålunda hade föreslagits, att staten skulle
övertaga landstingens kostnader för cancervården. I övrigt innehölle sjukvårdskommitténs
betänkande icke något förslag, som innebure ändring i
förhållandet mellan staten och de särskilda sjukvårdsområdena i avseende
å kostnaderna för specialvård av de slag, som meddelades vid de i karolin -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ska sjukhusets första etapp ingående klinikerna. Beträffande den specialvård,
som meddelades vid serafimerlasarettet, hade ej heller någon sådan
förändring föreslagits i vidare mån än att kommittén (sid. 415) uttalat,
att då den neurokirurgiska avdelningen vid lasarettet avsåge att i möjligaste
mån tillgodose hela landets behov av specialvård för neurokirurgiska
sjukdomar, kostnaderna för densammas drift borde, i den mån influtna
patientavgifter och avkastningen från för ändamålet tillgängliga fonder
icke försloge, täckas av statsmedel.

Till dessa förslag hade statsmakterna ännu icke tagit ställning.

Direktionen hade vid sådant förhållande ansett sig för sin del sakna anledning
att förorda någon ändring i principerna för bidrag från vederbörande
sjukvårdsområden.

Skulle framdeles bestämmas, att staten skulle i stället för landstingen
vidkännas kostnaderna för någon form av specialvård, som meddelades
vid något av de båda sjukhusen, syntes undantag böra stadgas från de
allmänna reglerna.

Direktionen har upprättat följande utkast till bestämmelser angående
bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för vård i vissa
fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Närmare bestämmelser
angående erläggande av ifrågavarande bidrag syntes direktionen lämpligen
böra meddelas antingen i sjukhusens reglementen eller i föreskrifterna om
medelsförvaltningen vid sjukhuset.

Utkast till

bestämmelser angående bidrag från landsting och städer,
som ej deltaga i landsting, för vård i vissa fall å
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

1 §•

Då någon för vård, som avses i 1 § första stycket lagen örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus, intages å allmän avdelning vid karolinska
sjukhuset, har det landsting, inom vars område han är bosatt, att
till sjukhuset såsom bidrag till kostnaden för vården erlägga ett belopp av
två kronor 50 öre för vårddag under förutsättning antingen att han under
vistelse inom Stockholms stad eller Stockholms län insjuknat i den sjukdom,
vården avser, eller ock att han av lasaretts- eller sanatorieläkare vid
av landstinget drivet lasarett eller sanatorium eller, där intagningen skett
å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, av vederbörande tjänsteläkare skriftligen
hänvisats till karolinska sjukhuset för erhållande av vård, som ej
kan beredas å landstingets sjukvårdsinrättningar.

Vad i första stycket stadgas om landsting skall i tillämpliga delar gälla
stad, som ej deltager i landsting.

Utgår vårdbidrag, som i första stycket avses, minskas legosängsavgiften
med ett häremot svarande belopp.

2 §.

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår icke

a) om fall, som avses i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av
könssjukdomar, är för handen, eller

b) om den intagne åtnjuter fattigvård enligt 1 § lagen örn fattigvården,
eller

c) örn den intagne är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven
i riket,

14

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

d) beträffande försvarsväsendet tillhörande personal, som åtnjuter fri
sjukhusvård.

3 §.

Är den intagne bosatt inom Stockholms stad eller Stockholms län, skall
vad i 1 § sägs ej äga tillämpning.

Därest sjuk från staden eller länet vårdas å plats, som staden eller länet
ej disponerar enligt gällande överenskommelse med staten, har staden
respektive Stockholms läns landsting att för varje vårddag erlägga platskostnadsavgift
och bidrag till driften uträknade i enlighet med de i nämnda
överenskommelse meddelade bestämmelserna.

4 §.

Då någon, som ej är bosatt inom Stockholms stad eller Stockholms län,
intages å serafimerlasarettet, skall vad i 1 och 2 §§ sägs äga motsvarande
tillämpning.

Bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1937.

Myndigheterna. De över direktionens förslag hörda myndigheterna
hava i allmänhet lämnat sin anslutning till förslaget. I en del fall hava
dock framställts erinringar. Härutinnan inhämtas av handlingarna i ärendet
följande:

Direktionen över Malmö allmänna sjukhus har med instämmande av
drätselkammarens i Malmö första avdelning motsatt sig förslaget, att hemlandstinget
respektive hemstaden, inom vilken den sjuke är bosatt, skulle
vara skyldig att erlägga vårdkostnadsbidrag, därest vederbörande
insjuknat under vistelse i Stockholms stad
eller län. Detta förslag, anföres det, betydde införandet av en ny princip
för regleringen av ersättning för vård å sjukhusinrättning utanför det
egna sjukhusområdet. Även om det sjukhus, det här gällde, i viss mån intoge
en särställning, ansåge dock sjukhusdirektionen, att man icke utan
mycket starka motiv — och sådana hade ej i den föreliggande framställningen
anförts — borde ge karolinska sjukhuset en särställning i detta hänseende.
Ty karolinska sjukhuset syntes böra vara en anstalt, vars beläggning
ej bestämdes av tillfälligheter utan av en medvetet fattad fördelningsprincip.
Stockholms stad hade sina, landstingen och städerna utom
landstingen sina sjukhus. Stockholmare kunde insjukna i landsorten, liksom
landsortsbor kunde insjukna under vistelse i Stockholm. Att för sistnämnda
alternativ skapa en särbestämmelse, som till sina konsekvenser
knappt kunde sägas vara utredd, syntes opåkallat. Allmänna sjukhusets
direktion ansåge också, att här åsyftade bestämmelse erbjöde stora möjligheter
till missbruk och till att bli ett permanent fungerande medel för produktion
av ett konstlat behov av vårdplatser vid ifrågavarande sjukhus.

Att vårdkostnadsbidrag borde lämnas, då den sjuke av lasaretts- eller
sanatorieläkare skriftligen hänvisats till karolinska sjukhuset för erhållande
av vård, som ej eljest kunde beredas honom, funne direktionen däremot
vara riktig.

Åtskilliga förvaltningsutskott ävensom styrelsen för svenska landstingsförbundet
hava föreslagit ändring i grunderna för beräknandet av vårdbidragets
storlek.

Sålunda har Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott beträffande
detta spörsmål anfört i huvudsak följande:

15

Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

Enligt det föreliggande förslaget skulle för vård å riksplatserna uttagas
en dagavgift av 5 kronor för vård å allmän sal av patient, som ej vore
bosatt i Stockholms stad eller län. Härav skulle självbetalande erlägga 2
kronor 50 öre och vederbörande landstingsområde lika mycket. För fattigvårdsbehövande
patient, ej hemmahörande i Stockholms stad eller län,
kunde emellertid vid serafimerlasarettet jämlikt av Kungl. Maj:t fastställd
taxa för närvarande ej uttagas högre dagavgift än 4 kronor 50 öre. Högre
avgift syntes ej heller komma att kunna uttagas vid karolinska sjukhuset,
när detsamma toges i bruk. Detta innebure, att ifrågavarande båda sjukhus
hade att debitera 5 kronor för självbetalande och 4 kronor 50 öre för
fattigvårdsbehövande. Det syntes förvaltningsutskottet, att för enkelhetens
skull blott en dagavgift borde införas om 4 kronor 50 öre. Då någon
anledning ej funnes att sänka den del av avgiften, som självbetalande
patient nu erlade, eller 2 kronor 50 öre för dag, motsvarande den i Stockholms
stad allmänt gällande dagavgiften för värd av patient å allmän säl,
borde vederbörande landstings bidrag enligt utskottets mening kunna begränsas
till 2 kronor för dag.

I samma riktning hava förvaltningsutskotten vid Södermanlands, Älvsborgs,
Skaraborgs och Jämtlands läns landsting ävensom svenska landstingsförbundets
styrelse uttalat sig.

Beträffande rätten för vissa läkare att utfärda hänvisningar
för intagning å ifrågavarande sjukhus hava erinringar framställts
av vissa myndigheter.

I fråga om den föreslagna rätten för tjänsteläkare att hänvisa till intagning
å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik har sålunda direktionen över
Malmö allmänna sjukhus med instämmande av drätselkammarens i Malmö
första avdelning yttrat, att det med skäl syntes kunna ifrågasättas, huruvida
en tjänsteläkare vore mer kapabel att avgöra, örn hemortslasarettets
resurser räckte till eller örn över huvud taget något lasaretts resurser räckte
till, när det gällde fall, som krävde radium- eller röntgenbehandling, än när
det gällde t. ex. en sjukdom i centrala nervsystemet. Men frånsett vederbörande
tjänsteläkares kunskaper och därav betingade förmåga att göra
ett riktigt urval syntes undantagsbestämmelsen ifråga särskilt ägnad att
låta ovidkommande omständigheter, såsom patientens eller anförvanternas
påtryckningar och vederbörande tjänsteläkares personliga inställning
till hemortslasarettet och där anställda läkare komma att spela en avgörande
roll vid fördelningen av klientelet mellan hemortslasarettet och karolinska
sjukhuset. Av allt att döma konnne denna bestämmelse att alstra
ett konstlat behov av platser på karolinska sjukhuset och därigenom störa
en förnuftig uppdelning av sjukvården mellan landsbygd och huvudstad.

Förvaltningsutskottet vid Skaraborgs läns landsting har ställt sig tveksamt
lill lämpligheten av förslaget örn tjänsteläkares rätt att remittera till
jubileumskliniken. Förvaltningsutskottet vid Älvsborgs läns landsting har
ansett, att sådan remiss bör ske allenast av lasaretts- och sanatorieläkare.

Svenska stadsförbundets styrelse har erinrat, att motivet till nu ifrågavarande
hänvisningsrätt varit, att man velat bespara den sökande resan
till landstingets egen anstalt för att få hänvisning av lasaretts- eller sanatorieläkare.
För sjuka i städer utom landsting förelåge icke någon motsvarande
olägenhet, då respektive läkare där vore lätt tillgängliga. För staden
åter vore det av vikt, att hänvisningen till sjukvårdsinrättning utom sjukvårdsområdet
verkställdes av läkare, som ägde möjlighet att fullt bedöma
området s egna möjligheter till special värd av olika slag. I vart fall borde
för städernas del bestämmelsen örn tjänsteläkares remissriitt utgå.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Drätselkammaren i Hälsingborg har uttalat önskemålet, att jämväl sjukstugeläkare
borde hava remissrätt enligt de i 1 § av utkastet föreslagna
best ämmelserna.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att enligt
ordalydelsen av det framlagda förslaget till bestämmelser skulle rätt att
remittera patienter till ifrågavarande sjukhus icke tillkomma läkarna vid
akademiska sjukhuset i Uppsala, då detta, ehuru det fungerade såsom länets
centrallasarett, icke dreves av landstinget utan av universitetet. Visserligen
syntes behovet av remisser från detta sjukhus med dess långt drivna uppdelning
på högt kvalificerade specialavdelningar vara relativt begränsat,
men det förelåge dock i varje fall i fråga örn remisser till jubileumsklinilcen
och serafimerlasarettets neurokirurgiska avdelning. Det syntes därför
förvaltningsutskottet önskvärt, att ifrågavarande bestämmelser erhölle en
sådan formulering, att rätt att remittera sjuka till ifrågavarande sjukhus
tillförsäkrades även läkarna vid akademiska sjukhuset.

Stadsfullmäktige i Göteborg hava, under erinran om, att en centralanstalt
för radioterapi vid kräfta avsåges inom kort bliva upprättad i staden,
hemställt, att för Göteborgs del remissrätt måtte tillerkännas beträffande
jubileumskliniken blott överläkaren vid nuvarande radiologiska avdelningen
vid Sahlgrenska sjukhuset och efter centralanstaltens tillkomst
överläkaren därstädes, samt vidkommande sådan specialvård i övrigt vid
karolinska sjukhuset, som vore representerad i Göteborg, blott överläkaren
vid stadens vederbörande specialavdelning.

Gävle stads drätselkammare har tillstyrkt det nu föreliggande förslaget
allenast under den förutsättningen, att den legosängsavgift, som
med frånräknande av det föreslagna vårdbidraget, skulle erläggas av sådana
sjuka, som intoges å ifrågavarande båda sjukhus i enlighet med de
föreslagna bestämmelserna, icke bleve mer betungande än den legosängsavgift,
som skulle erläggas av vårdsökande från Stockholms stad och län.

Beträffande storleken av den del av legosängsavgiften, som patienten
själv skulle svara för, har Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott
yttrat:

Ehuru förslaget om vårdkostnadsbidrag från hemlandstinget innebure
vissa fördelar och gåve större möjlighet för vårdbehövande att söka erforderlig
specialvård, kunde det dock ifrågasättas, om denna förmån borde bli
obligatorisk även för den, som utan ekonomisk uppoffring kunde erlägga
hela vårdavgiften själv. Utskottet hade intet att erinra mot att lättnader
gåves för dem, som vore i behov därav, och att landstinget för dessa svarade
för viss föreslagen del i vårdavgiften. Västerbottens läns landsting
hade under ett flertal år visat sin förståelse härför och lämnat särskilda
resebidrag till dem, som hänvisades att söka specialvård och varit i behov
av bidrag härför. Att nu lägga ungefärligen halva vårdkostnaden på landstingen,
oavsett örn den enskilde själv kunde ersätta hela kostnaden, syntes
vara ett spörsmål, som allvarligt borde prövas. En lämplig avvägning av
bestämmelserna kunde tänkas genomförd, som dock gåve den mindre bemedlade
möjlighet att erhålla denna specialvård, örn landstingen själva
bereddes möjlighet att genom ansvarsförbindelser svara för viss del av
vårdavgiften för de remitterade fall, som befunnes vara i behov härav. En
dylik anordning skulle alltfort bibehålla principen örn den enskildes ansvar
att, där inga olägenheter funnes, bära egen börda.

17

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

Vidkommande serafimerlas arettets ställning i nu förevarande
avseende föreligga tre från förslaget avvikande yttranden. Hallands oell
Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott samt stadsfullmäktige i
Göteborg hava nämligen ansett kostnadsbidrag icke böra utgå för vård å
nämnda lasarett. Förstnämnda förvaltningsutskott har anfört, att lasarettet
icke syntes intaga den särställning bland rikets sjukvårdsinrättningar,
att sådana bidrag kunde anses motiverade.

Beträffande slutligen de föreslagna särskilda bestämmelserna
för Stockholms stad och län ärodeav Stockholms stad och
Stockholms läns landstings förvaltningsutskott avgivna yttrandena av intresse.

Sistnämnda förvaltningsutskott har — med tillstyrkande av direktionens
förslag i övrigt — såsom sm asikt uttalat, att Stockholms läns landsting vid
platsbeläggning utöver ackordsplatserna skäligen borde erhålla samma förmån
som övriga landsting. .....

Stockholms stadsfullmäktige hava under hänvisning till stadens sjukhusdirektions
och stadskollegiets utlåtanden i ämnet avstyrkt bifall till förslaget,
i vad detsamma rör Stockholms stad.

Stockholms sjukhusdirektion har i sitt berörda utlåtande anfört bland
annat:

Förslaget innebure, att Stockholms stad och Stockholms Ian vid eventuell
beläggning av de s. k. riksplatserna (inklusive de allmänna platserna
å jubileumskliniken) skulle erlägga bidrag efter andra och väsentligt ofördelaktigare
grunder än landstingen i övrigt. Medan vårdavgiften i allmänhet
skulle utgå med omkring 5 kronor per vårddag, varav 2 kronor 50 öre
skulle erläggas av vederbörande landsting och resten av patienten själv,
skulle nämligen vårdavgiften för patienter från Stockholms stad^ enligt de
föreslagna bestämmelserna utgå med ett belopp, som för budgetåret 1037/
1938 beräknats till 10 kronor 12 öre per vårddag. Denna avgift skulle
enligt förslaget erläggas av staden till sjukhuset, varvid staden dock skulle
äga att räkna sig till godo vad patienten själv erlagt i legosängsavgift till
sjukhuset. När direktionen för karolinska sjukhuset sålunda ifrågasatte, att
Stockholms stad vid beläggning av de s. k. riksplatserna skulle betala en
dubbelt så hög vårdavgift som den för riket i övrigt gällande legosangsavgiften,
måste enligt direktionens mening mycket starka skäl kunna åberopas
för en dylik undantagsställning för staden.

Direktionen för karolinska sjukhuset hade till stöd för sitt förslag i förevarande
avseende anfört, att en tillämpning av principen om ett vårdbidrag
å 2 kronor 50 öre vid beläggning av riksplatserna med sjuka från Stockholms
stad och Stockholms län skulle medföra, att staden och landstinget
finge erlägga väsentligt lägre belopp än vid beläggningen av kontraktsplatserna.
Vidare skulle staden och landstinget ej få bestämma legosängsavgifterna
för de icke kontrakterade platserna, varför sjuka från staden och
länet skulle komma att i avgiftshänseende behandlas olika allt eftersom
de läge å det ena eller det andra slaget platser, vilket i sin tur skulle medföra
ett invecklat redovisningssystem.

Gentemot denna erinran ville sjukhusdirektionen framhålla, att ett likställande
av staden och Stockholms län med landstingen i övrigt ej syntes
medföra de befarade olägenheterna. För stadens vidkommande kunde
nämligen frågan med fördel ordnas på sadant sätt, att sjukhuset uttoge
avgift av patient, som vårdades å riksplats, enligt samma grunder, som

Bihang till riksdagens protokoll 1U87. 1 sami. Nr 272. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

gällde beträffande kontrakterad vårdplats, och att staden därefter ersatte
sjukhuset det belopp, som svarade mot skillnaden mellan den för riksplatserna
enhetligt fastställda legosängsavgiften (cirka 5 kronor) och den av
patienten själv erlagda vårdavgiften. Genom ett sådant betalningssystem
vunnes den fördelen, att den sjuke finge erlägga vårdavgift enligt de för
stadens egna lasarettssjukhus^ gällande bestämmelserna, vare sig han vårdades
å sadant sjukhus eller a kontrakterad vårdplats eller å riksplats vid
karolinska sjukhuset.

Direktionen för karolinska sjukhuset framhölle vidare, att sjukhuset så
att säga inninge som ett led i stadens och landstingets planer för sin anstaltsvård
och förty intoge en annan ställning till dem än till övriga sjukvårdsområden
i riket. Detta påstående vore oriktigt, åtminstone i vad det gällde
staden. Förslaget örn uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm
hade icke tillkommit på stadens initiativ utan föranletts av statens intresse
att få undervisningen koncentrerad. Staden hade endast med tvekan lämnat
sin medverkan till sjukhusets uppförande och ej velat sträcka denna
medverkan längre än till 315 vårdplatser. Sedermera hade staden vid planläggningen
av sitt sjukhusväsen endast räknat med den å karolinska sjukhuset
kontrakterade tillgången å 315 vårdplatser och sålunda icke tagit
någon som helst hänsyn till den eventuella möjligheten att belägga ytterligare
platser å sjukhuset. Vid tillgodoseendet av stadens sjukvårdsbehov
bomme givetvis platsutrymmet pä stadens egna sjukvärdsanstalter jämte
de kontrakterade vårdplatserna å karolinska sjukhuset att i första hand
tågås i anspråk. En beläggning av riksplatser å sistnämnda sjukhus bomme
sålunda ej ifråga, förrän en sådan extraordinär situation inträffat, att stadens
egna och kontrakterade vårdresurser blivit till fullo utnyttjade.

Direktionen för karolinska sjukhuset åberopade vidare det förhållandet,
att enligt överenskommelsen platskostnadsavgift ej skulle utgå, därest
staden eller länet skulle bliva förhindrad att utnyttja staden eller länet tillförsäkrad
vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken
staden respektive länet ej vore skyldig att mottaga till vård å sina egna
sjukhus. Sjukhusdirektionen ville emellertid erinra, att denna bestämmelse
endast åsyftade att befria staden och länet från skyldigheten att bidraga
till vårdkostnaden i sådana fall, där staden eller länet förhindrats att utnyttja
kontrakterad vårdplats på grund av åtgärder från sjukhusets sida.
Bestämmelsen vöre sålunda fullt befogad i och för sig och finge på intet
vis betraktas såsom någon förmån för staden eller länet, som nu skulle
kompenseras genom oskäliga bestämmelser rörande stadens och länets
bidrag till eventuell vårdkostnad å riksplatserna.

Slutligen påpekade direktionen för karolinska sjukhuset, att man vid utformandet
av överenskommelsen genom underhandlingar med intressenterna
förutsatt, att vid beläggning av riksplatserna samma principer i avseende
å de främmande sjukvårdsområdenas bidragsskyldighet skulle tilllämpas
som beträffande stadens och landstingets kontrakterade platser. För
så vitt direktionen härmed ville göra gällande, att stadens representanter
vid underhandlingarna godtagit den nu föreslagna anordningen, vore påpekandet
felaktigt. Godtagandet förutsatte likställighet mellan å ena sidan
staden och Stockholms län samt å andra sidan riket i övrigt beträffande de
då tilltänkta strängare villkoren för riksplatsernas beläggning. När dessa
villkor numera lindrats, syntes det vara fullt konsekvent, att staden med
fasthållande vid likställighetsprincipen krävde att lika med övriga sjukvårdsområden
bliva delaktig i lindringen.

Härutöver ville direktionen framhålla, att den föreslagna ogynnsamma

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

särställningen för staden och Stockholms län syntes särskilt orimlig sa
tillvida, som det ifrågasattes, att staden och länet skulle vid beläggning av
riksplats erlägga ej blott driftkostnadsbidrag, motsvarande den verkliga
medeldagskostnaden, dock högst den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens
respektive länets egna sjukvårdsinrättningar, utan även samma platskostnadsavgift,
som enligt avtalet skulle erläggas för de kontrakterade
platserna. Denna platskostnadsavgift vore avsedd som kompensation folden
skyldighet att förränta och amortera stadens och länets bidrag till sjukhusets''uppförande,
som ålåge sjukhuset enligt avtalet. Emellertid hade det
aldrig ifrågasatts, att staden eller länet skulle bidraga till sjukhusets uppförande
i vidare mån än vad avsåge de kontrakterade platserna. Skulle
platskostnadsbidrag nu erläggas jämväl för eventuellt utnyttjade riksplatser,
skulle dessa avgifter falla utom ramen för amorteringsplanen och följaktligen
tillföra sjukhuset en omotiverad extra inkomst. _

Sjukhusdirektionen hade ovan framhållit, att direktionen icke räknat
med att behöva anlita karolinska sjukhusets riksplatser. Vid sådant förhållande
saknade det större reell betydelse för staden, vilka bestämmelser som
utfärdades beträffande vårdavgiften å dessa platser. Ur principiell synpunkt
funne direktionen emellertid, såsom ovan utvecklats, att giltiga skäl saknades
för att ställa staden i en ogynnsammare ställning vid platsernas eventuella
beläggning än landstingen i övrigt. På grund härav ville direktionen
bestämt avstyrka de föreslagna bestämmelser, som funnes intagna i 3 §,
2 stycket, av det föreliggande utkastet.

Skulle de nu föreslagna vårdavgifterna för riksplatser likväl komma att
fastställas, kunde staden icke tillförbinda sig att bestrida vårdkostnad för
sådana platser i annan mån, än att patienten erhållit remiss till karolinska
sjukhuset av stadens sjukhuscentral.

Stadskollegiet har för egen del anfört:

De föreslagna, på skilda sätt differentierade avgifterna lede av en påfallande
brist på enkelhet, reda och lättillämplighet. Därjämte ledde de till
den anmärkningsvärda olikformigheten, att å en och samma vårdplats
skulle utgå olika avgift, beroende på vilken del av riket den vårdade tillhörde.
Bestämmelsen innebure en diskriminering av huvudstaden, som syntes
både obillig och kronan ovärdig. Då staden efter det nya södersjukhusets
tillkomst normalt icke syntes behöva taga flera platser i bruk vid
karolinska sjukhuset än de kontrakterade 315 — redan nu förefunnes enligt
uppgift under tiden juni—november ett väsentligt antal lediga platser
å stadens sjukhus — tvingades stadens sjukvårdsorgan, därest de föreslagna
bestämmelserna bleve verklighet, att tillse, att riksplatserna ej belädes med
patienter från staden, förrän stadens egen platstillgång blivit utnyttjad.
Då i följd av sjukhus väsendets utveckling och tillkomsten av specialavdelningar
vid länslasaretten remisser av patienter från liinen till sjukhuset
syntes komma att nedgå, syntes följden kunna antagas snart bliva, att riksplatserna
komme att stå obegagnade. En sådan utveckling skulle föga motsvara
sjukhusets syfte att vara ett undervisningssjukhus.

Den föreliggande framställningen visade emellertid, att enkla och likformiga
bestämmelser vore av behovet påkallade. En omarbetning av förslaget
vore därför önskvärd. Därvid borde även observeras, att utkastet använde
—- tydligen efter förebild av en lagtekniskt felaktig bestämmelse i
sjukhuslagen — uttrycket »bosatt», där avsikten tydligen vöre »boende».

Departementschefen. Direktionens föreliggande förslag örn bidrag från
vederbörande sjukvårdsområden till kostnaderna för vård å allmän avdel -

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ning vid karolinska sjukhuset står i överensstämmelse med de grunder,
som väl icke av statsmakterna beslutats men som vid den tidigare behandlingen
av frågan om inrättande av ifrågavarande sjukhus förutsatts skola
fastställas, då sjukhuset nalkades sin fullbordan.

Av det förut sagda framgår, att direktionens förslag, som innefattar jämväl
vissa detaljföreskrifter, vilka tidigare ej upptagits till behandling, förbehållslöst
tillstyrkts av flertalet i ärendet hörda myndigheter. De erinringar
gentemot förslaget, som från vederbörande i Malmö anförts i avseende
å den av direktionen förordade föreskriften om att vårdkostnadsbidrag
skulle utgå jämväl för patienter, insjuknade under vistelse i Stockholms
stad och län, synas mig icke vara av natur att behöva föranleda
ett frångående av vad härutinnan tidigare förutsatts. Ej heller torde de
förslag örn en sänkning av vårdkostnadsbidragets storlek, som framförts
från vissa håll, böra vinna beaktande.

Vad beträffar frågan om rätt att meddela hänvisning till sjukhuset av
sjuka för erhållande av vård, som ej kan beredas å landstingets eller vederbörande
städers sjukvårdsinrättningar, har direktionen i sitt förslag begränsat
remissrätten till att gälla lasaretts- eller sanatorieläkare vid av landsting
eller vederbörande städer drivet lasarett eller sanatorium samt, i fråga
om Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, jämväl vederbörande tjänsteläkare.
I detta förslag har i vissa yttranden ifrågasatts den ändringen, att tjänsteläkare
ej skulle medgivas rätt att remittera ens i den av direktionen föreslagna
snävare omfattningen. I ett yttrande har däremot föreslagits, att
remissrätten skulle utsträckas till att gälla jämväl sjukstuguläkare och i
ett annat, att även läkarna vid akademiska sjukhuset i Uppsala, vilka på
grund av de ifrågasatta bestämmelsernas formulering ej skulle erhålla
remissbefogenhet, skulle tillerkännas sådan befogenhet. Jag anser mig böra
framhålla, att frågan synes mig böra helt bedömas ur synpunkten av vad
som för de vårdbehövande själva är lämpligast. För att undvika onödiga
kostnader och vinna tid — fall kunna tänkas förekomma, då en för lång
tidsutdräkt kan vara för behandlingens resultat avgörande — synas de
vårdbehövande hava intresse av att erhålla så bekväm tillgång till remissberättigade
läkare som omständigheterna medgiva. Jag vill därför förorda,
att remissrätten utsträckes till att gälla sjukstuguläkare och att tjänsteläkare
erhåller rätt att meddela hänvisning också till andra avdelningar
av sjukhuset än till jubileumskliniken. Överläkarna vid akademiska sjukhuset
i Uppsala böra givetvis likställas med läkare vid landstingssjukhus.
Med vad nu föreslagits har ståndpunkt jämväl tagits till de yrkanden,
som framställts av stadsfullmäktige i Göteborg.

En fråga, som av direktionen ägnats särskild uppmärksamhet, är spörsmålet
örn den bidragsskyldighet, som skulle ankomma på Stockholms stad
och län. Staden och länet hava som nämnts med staten kontrakterat om
visst antal platser vid sjukhuset och erlägga för dessa platser efter vissa
grunder dels platskostnadsbidrag, avsett att bestrida en del av kostnaderna
för sjukhusets uppförande, dels ock bidrag till driften av sjukhuset. Där -

21

Kungl. May.ts ''proposition Nr 272.

emot har överenskommelse icke träffats rörande i vilken utsträckning staden
och länet skola bidraga, då staden och länet taga i anspråk jämväl
platser, som ej avses i stadens och länets avtal. Direktionen har nu föreslagit,
att staden och landstinget skulle i dylika fall erlägga förutom, i
överensstämmelse med 1931 års riksdags ovanberörda uttalande, platskostnadsavgift
jämväl driftbidrag efter samma grunder, som beträffande
de kontrakterade platserna. Förslaget innebär, att staden och landstinget
skola erlägga samma belopp för vård å icke-kontrakterad plats, som av
staden och landstinget gäldas för vård å kontrakterad plats. Detta förslag
har framkallat starka erinringar i synnerhet från Stockholms stads sida,
som funnit bestämmelsen innebära en diskriminering av huvudstaden, som
syntes både obillig och kronan ovärdig. Därest de föreslagna bestämmelserna
bleve verklighet, skulle — har det anförts — stadens sjukvårdsorgan
tvingas att tillse, att riksplatserna ej belädes med patienter från staden,
förrän stadens egen platstillgång blivit utnyttjad. Staden befarar, att följden
kunde antagas bliva, att riksplatserna komme att stå obegagnade, enär
på grund av sjukhusväsendets utveckling och tillkomsten av specialavdelningar
vid länslasaretten remisser av patienter från länen till sjukhuset
torde komma att nedgå.

Det är uppenbart, att frågan om respektive sjukvårdsområdens bidragsskyldighet
till riksplatsernas uppförande och drift kan bedömas mycket
olika från olika synpunkter.

Det synes emellertid under alla omständigheter rimligt, att sjukhusägare,
som blivit i tillfälle att belägga någon av riksplatserna med patient, som
annars vore berättigad erhålla motsvarande vård å hemortens sjukhus, ålägges
ett bidrag till driftkostnaden, som ungefärligen motsvarar hans kostnader
för denna vård å hemortens sjukhus, dock med någon kompensation
för de extra kostnader och besvär, som förorsakas genom att patienten
måste förflyttas mer eller mindre långt från det egna sjukvårdsområdet.

Jag har därför för min del kommit till den uppfattningen, att vad från
Stockholms stads och Stockholms läns sida anförts beträffande stadens och
länets driftkostnadsbidrag vid beläggning av riksplatserna vid karolinska
sjukhuset, inklusive de för hela riket avsedda vårdplatserna vid jubileumskliniken,
icke utgör skäl för ett frångående av direktionens förslag, vilket
förslag jag alltså biträder i denna del.

Vid prövning av frågan angående platskostnadsbidrag från Stockholms
stad och län vid beläggning av för hela riket avsedda vårdplatser å karolinska
sjukhuset, inklusive de av jubileumsfonden och cancerföreningen bekostade
vårdplatserna å jubileumskliniken, har jag däremot kommit till
en annan uppfattning än direktionen, som härutinnan anslutit sig till 1931
års riksdags uttalande i ämnet.

Dessa riksplatser hava upprättats dels för att skaffa utrymme vid ifrågavarande
undcrvisningssjukhus åt för undervisningens särdeles värdefullt
klientel från avlägsnare områden av landet och jämväl från Stockholms
stad och län, diirest dessas ackorderade platser vid sjukhuset skulle vara

22

Kungl. Martts ''proposition Nr 272.

fullt belagda; dels för att bereda patienter från hela riket tillfälle till konsultation
eller specialvård vid detta nied särskild sakkunskap och särskilda
medel för undersökning och behandling utrustade statssjukhus.

Det är jämväl att märka, att antalet för riket i dess helhet avsedda
vårdplatser efter noggranna beräkningar fastställts med hänsyn till att
dessa platser i regel skulle kunna beläggas med patienter från annan ort
än Stockholms stad och län, och att de således uppförts i främsta rummet
med hänsyn till landsortens sjukvårdsbehov. Vid de tillfällen, då den avsedda
beläggningen av platserna eventuellt ej kan äga rum, är det för undervisningen
ett betydelsefullt önskemål, att platserna utan svårighet
kunna beläggas med patienter från Stockholms stad eller län.

Riksplatserna äro vidare avsedda att förse sjukhuset med en stadigvarande
tillgång på för undervisningen betydelsefullt material. Varken för
Stockholms stad eller Stockholms läns landsting eller för övriga storstäder
eller landsting kunna däremot riksplatserna utgöra en så stadigvarande
och lätt beräknelig tillgång, att de kunna föranleda en motsvarande begränsning
av hemortens sjukhusbyggnader och alltså en motsvarande ekonomisk
besparing. Det synes mig således obestridligt, att riksplatserna
hava tillkommit på grund av ett utpräglat statsintresse och för att tillfredsställa
ett för hela riket gemensamt sjukvårdsbehov och att alltså deras
uppförande bör helt bekostas av staten.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden och då samtliga riksplatser vid
karolinska sjukhuset i första hand skola stå till förfogande för övriga storstäder
och landsting, vilka alls ej ekonomiskt bidragit till sjukhusets uppförande
och ej skola erlägga platsavgift, synes ej heller Stockholms stad
och Stockholms läns landsting böra åläggas platsavgift vid beläggande av
lediga riksplatser vid sjukhusets kliniker.

Anmärkas må, att vad i det föregående yttrats beträffande bidrag från
andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län till kostnaderna för
vård å riksplatserna, torde böra avse jämväl de fall, då för sådan vård
tagas i anspråk platser, som äro avsedda för patienter från Stockholms stad
eller län.

Direktionen har enligt det ovanstående föreslagit, att de av direktionen
ifrågasatta principerna för bidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms
stad och län skulle äga tillämpning jämväl vid serafimerlasarettet.
Mot detta förslag, som står i överensstämmelse med vad jag i propositionen
nr 171/1936 anförde rörande önskvärdheten av en samverkan mellan
de båda ifrågavarande sjukhusen i avseende å vårdavgifter, har jag ingen
erinran att framställa.

Likaledes anser jag mig böra biträda direktionens förslag i de delar, som
av mig icke särskilt berörts. Inom ecklesiastikdepartementet har på grundval
av de av direktionen föreslagna bestämmelserna utarbetats ett förslag
till förordning i ämnet, vilket torde böra föreläggas riksdagen för antagande.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

23

II. Serafimerlasarettet.

A. Villkoren för statens övertagande av driften
vid serafimerlasarettet.

1936 års riksdags beslut m. m. Med bifall till Kungl. Maj:ts därutinnan
i propositionen nr 171/1936 framlagda förslag beslöt riksdagen, att staten
skulle enligt avtal, som i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig i
propositionen angivna grunderna kunde komma att träffas mellan Kungl.
Majit och direktionen över serafimerlasarettet, från och med den 1 juli
1937 övertaga lasarettets drift, ävensom, under förutsättning härav, att
från och med samma dag lasarettet och karolinska sjukhuset skulle stå
under gemensam förvaltning av direktionen för sistnämnda sjukhus.

Beträffande ifrågavarande avtal hade jag i propositionen anfört följande:

De sakkunniga hade förordat, att mellan staten och stiftelsen skulle
träffas ett avtal, reglerande statens och stiftelsens skyldigheter och rättigheter.
På lasarettet skulle ankomma att upplåta sin fastighet nr 8 i
kvarteret Pilträdet i Stockholm (den egentliga sjukhusfastigheten) för av
staten bedriven sjukvård och undervisning ävensom, enligt särskild överenskommelse,
härför erforderliga lägenheter i fastigheten nr 2, 3 och 4 i
samma kvarter. Vidare skulle lasarettet på staten överlata till lasarettet
hörande fasta och lösa inventarier samt förråd ay förbrukningsartiklar
ävensom de rättigheter, som tillkomme lasarettet pa grund av sjukvardsavtal
med staden och länet. Slutligen skulle lasarettet ställa för sjukvårdsändamål
disponibel del av avkastningen på sitt fondkapital till statens förfogande
för täckande av kostnad för sjukvården.^ Staten skulle å andra
sidan ikläda sig ansvaret för underhållet av de upplåtna byggnaderna ävensom
ansvaret för underhåll och förnyelse av inventarierna. Härjämte skulle
staten övertaga ej mindre stiftelsens ansvar för räntor och amorteringar på
de ovannämnda lån, som av lasarettet upptagits för den nyligen avslutade
ombyggnaden, än även de förpliktelser, lasarettet genom nämnda sjukvårdsavtal
samt genom mottagna donationer till frisängar iklätt sig. Likaledes
skulle staten övertaga den vid lasarettet anställda sjukvårds-, ekonomioch
kontorspersonalen ävensom läkarpersonalen, i den mån denna icke
redan vore statsanställd, samt lasarettets förpliktelser gentemot redan pensionerad
sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonal.

Nämnda förslag hade i allmänhet tillstyrkts av de i ämnet hörda myndigheterna.
Medicinalstyrelsen syntes dock önska en annan form för övertagandet.
Enligt styrelsens mening borde staten övertaga stiftelsens samtliga
tillgångar med skyldighet för staten att ansvara för de skyldigheter,
som enligt meddelade donationsbestämmelser och ingångna avtal ålåge
stiftelsen. Stiftelsen skulle alltså enligt detta förslag helt upphöra.

I valet mellan nämnda båda förslag — de sakkunnigas och medicinalstyrelsens
— ansåge jag mig böra i nuvarande läge föredraga de sakkunnigas.
Detta förslag syntes göra mindre ingrepp i de bestående förhållandena
än medicinalstyrelsens utan att ändock vålla några olägenheter för vare sig
stiftelsen eller statsverket eller försvåra verksamhetens bedrivande. En av

24

Kungl. May.ts proposition Nr ''272.

byråchefen Fallenius verkställd utredning syntes hava givit vid handen,
att hinder icke mötte att förvandla stiftelsens egendom till fondkapital
för att med dess avkastning bidraga till bestridande av utgifterna för
annat undervisningssjukhus, exempelvis karolinska sjukhuset. Därest det
framdeles skulle befinnas lämpligt att helt avveckla serafimerlasarettet i
dess nuvarande form och överflytta den där bedrivna verksamheten till
karolinska sjukhuset, torde — örn överenskommelsen mellan staten och
stiftelsen gåves en lämplig utformning — åtgärder av nämnda art icke försvåras
av att det rättsliga förhållandet mellan staten och stiftelsen dessförinnan
reglerats på det av de sakkunniga föreslagna sättet. Vid den jämkning
i de föreslagna avtalsbestämmelserna, som med anledning härav torde
böra vidtagas, syntes det vara möjligt att tillgodose även de erinringar, som
av statskontoret på denna punkt framförts (jfr nedan). I samband härmed
stöde det av universitetsmyndigheterna framförda önskemålet om
att i avtalet infördes en bestämmelse av innehåll, att vid en eventuell försäljning
av de utav serafimerlasarettet disponerade fastigheterna jämväl
försäljningskapitalet eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar
borde kunna av staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål,
stiftelsen hade till uppgift att fylla. En klausul av denna innebörd torde
böra fogas till det blivande avtalet. Anmärkas finge i detta sammanhang,
att någon avhändelse av stiftelsens fasta egendom icke syntes kunna ifrågakomma
utan Kungl. Maj:ts medgivande. Jag ansåge mig kunna i huvudsak
biträda statskontorets förslag om sådan ändring i de av de sakkunniga
föreslagna avtalsbestämmelserna, att all avkastning av det under stiftelsens
förvaltning stående fondkapitalet, som ej vore erforderlig för vidmakthållande
av stiftelsens fasta egendom, skulle för täckande av kostnader
för lasarettets drift ställas till statens förfogande, där ej annat föranleddes
av direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens fonder. De sakkunnigas
förslag till avtalsbestämmelser torde i övrigt i huvudsak kunna läggas
till grund för den vidare prövningen av denna fråga. Lämpligen borde
detaljerna i avtalet icke nu fixeras utan Kungl. Maj:t äga rätt att för kronans
del härutinnan överenskomma örn de jämkningar, som kunde befinnas
erforderliga. Följaktligen syntes riksdagens beslut i ämnet böra innefatta
bemyndigande för Kungl. Majit att för kronans del träffa avtal med
stiftelsen rörande statens övertagande av verksamheten vid serafimerlasarettet
m. m. av den huvudsakliga innebörd, som ovan angivits.

Riksdagen lämnade vad sålunda anförts utan erinran.

Föreliggande förslag till avtal. Kungl. Majit anbefallde den 19 juni 1936
direktionen för karolinska sjukhuset att upptaga förhandlingar med direktionen
över serafimerlasarettet rörande upprättande av ifrågavarande avtal
ävensom att till Kungl. Majit inkomma med förslag till avtal och till
de föreskrifter, som kunde böra av Kungl. Majit med anledning av riksdagens
omförmälda beslut meddelas.

På grund härav har direktionen för karolinska sjukhuset efter vederbörliga
förhandlingar i skrivelse den 11 november 1936 hemställt bland
annat, att Kungl. Majit måtte dels godkänna av direktionen tillstyrkt förslag
till avtal, dels ock låta föranstalta örn utredning, huru med ovannämnda
fastighet nr 8 borde förfaras i det fall, att Kungl. Majit funne

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

statens intressen kräva, att den å lasarettet bedrivna sjukvårds- och undervisningsverksamheten
flyttades till annat sjukhus, och, därest fastigheten
skulle komma att försäljas, huru med köpeskillingen skulle förfaras.

Det av direktionen förordade avtalet är av följande lydelse:

Mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt direktionen över serafimerlasarettet
såsom företrädare för stiftelsen serafimerlasarettet, här nedan kallad
stiftelsen, å andra sidan, är följande avtal träffat rörande statens övertagande
av driften av stiftelsens sjukvårdsinrättning serafimerlasarettet i
Stockholm, här nedan kallad lasarettet.

§ 1.

Kungl. Majit och kronan, som vid lasarettet redan bedriver undervisningsverksamhet
för utbildning av läkare, övertager från och med den
1 juli 1937 driften av lasarettet i dess helhet under iakttagande av de i
detta avtal angivna bestämmelserna.

§ 2.

Stiftelsen upplåter till Kungl. Majit och kronan utan avgift sin fastighet
nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm.

I den mån sådant från Kungl. Majits och kronans sida påkallas för tillgodoseende
av sjukvårdens eller undervisningens behov, upplåter stiftelsen
till Kungl. Majit och kronan bostads- och övriga lägenheter.inom stiftelsens
fastighet nr 2, 3 och 4 i nämnda kvarter mot den ersättning, varom
överenskommelse i varje särskilt fall träffas.

§ 3.

Stiftelsen överlåter till Kungl. Majit och kronan ali den stiftelsen tillhöriga
lösa egendom, som användes för lasarettets drift.

§ 4.

Kungl. Majit och kronan äger, i den mån så befinnes lämpligt, förflytta
verksamheten till annan sjukvårdsinrättning.

§ 5.

Kungl. Majit och kronan svarar för underhåll och brandförsäkring av
fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet intill dess lasarettets verksamhet förflyttas
till annan sjukvårdsinrättning.

§ 6.

I den mån annat ej föranledes av vid mottagna donationer fästade villkor,
föreskrifter meddelade av Kungl. Majit, gällande avtal med Stockholms
läns landsting, eller föreskrifter, som före den 1 juli 1935 meddelats
av direktionen över serafimerlasarettet, skall nettoavkastningen av stiftelsens
tillgångar, däri inbegripet nettoavkastningen från egendomen nr 2,
3 och 4 i kvarteret Pilträdet i Stockholm, ställas till Kungl. Majits och kronans
förfogande för täckande av driftkostnader vid lasarettet eller den
sjukvårdsinrättning, till vilken verksamheten jämlikt 4 § må komma att
flyttas.

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr %72.

Stiftelsen äger att vid förvaltningen av fastigheten nr 2, 3 och 4 i kvarteret
Pilträdet i Stockholm göra nödiga avsättningar till reparations- och
ombyggnadsfond (nu benämnd Reparations- och besparingsfond för fastigheten
Pilträdet 2, 3 och 4).

Avkastningen av Allmänna lasarettsfonden må av stiftelsen såsom hittills
disponeras för med lasarettsdriften sammanhörande ändamål, som ej
kan hänföras till driftkostnader i egentlig mening, såsom beredande av förströelse
och uppmuntran åt patienter och personal, m. m., dock att vad som
för sådant ändamål ej åtgår skall ställas till förfogande som i första stycket
sagts.

§ 7.

Kungl. Maj:t och kronan övertager betalningsansvaret för det lån å
ursprungligen 3,200,000 kronor, som stiftelsen år 1927 upptagit hos pensionsstyrelsen
för gäldandet av kostnaderna för lasarettets ombyggnad.

§ 8.

Stiftelsen överlåter å Kungl. Majit och kronan samtliga de rättigheter,
som tillkomma stiftelsen på grund av mellan stiftelsen samt Stockholms
stad och Stockholms läns landsting gällande överenskommelser angående
vård å lasarettet av sjuka från staden och länet.

Kungl. Majit och kronan övertager ansvaret för fullgörande av samtliga
de förpliktelser, som åvila stiftelsen på grund av nämnda överenskommelse.

§ 9.

Kungl. Majit och kronan förbinder sig att fullgöra de förpliktelser i fråga
om tillhandahållande av frisängar och rum för Regnellska stipendiater,
som stiftelsen må hava iklätt sig genom mottagna donationer.

§ 10.

Stiftelsen överlåter å Kungl. Majit och kronan alla de fordringar och
övriga rättigheter, som uppkommit för stiftelsen på grund av att stiftelsen
omhänderhaft lasarettets drift.

Kungl. Majit och kronan övertager alla stiftelsens skyldigheter på grund
av nämnda förhållande.

§ 11.

Kungl. Majit och kronan övertager den vid lasarettet anställda kontors-,
sjukvårds- och ekonomipersonalen samt läkarpersonalen, i den mån denna
ej redan är statsanställd.

§ 12.

Kungl. Majit och kronan övertager stiftelsens förpliktelser mot den av
stiftelsen pensionerade kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonalen samt
deras efterlevande.

Direktionen har i sin skrivelse anfört bland annat följande:

Genom bestämmelserna i § 6 i avtalet rörande dispositionen av allmänna
lasarettsfonden hade avsetts att bereda stiftelsen möjlighet att såsom hittills
skett disponera dess avkastning för andra med lasarettsdriften sammanhörande
ändamål än de ordinarie driftkostnaderna.

27

Kungl. Mciy.ts proposition Nr 272.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet hade departementschefen erinrat
om ett av universitetsmyndigheterna framfört önskemål att i avtalet infördes
en bestämmelse av innehåll, att vid en eventuell försäljning av de utav
serafimerlasarettet disponerade fastigheterna jämväl försäljningskapitalet
eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar borde kunna av staten
tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål stiftelsen hade till uppgift
att fylla. Departementschefen hade uttalat, att en klausul av denna innebörd
syntes böra fogas till det blivande avtalet.

Härtill ville direktionen påpeka, att stiftelsens fastighet nr 2, 3 och 4 i
kvarteret Pilträdet i Stockholm inköpts för medel tillhöriga stiftelsens fonder.
Stiftelsens förvärv av denna fastighet vore alltså att likställa med placering
av fondmedel exempelvis i obligationer eller i inteckningslån. Fastigheten
vore i viss utsträckning upplåten till personalbostäder m. m. för lasarettsdriftens
behov men i övrigt uthyrd för andra ändamål. Vid det förhållandet,
att fastigheten vore att anse som ett placeringsobjekt för stiftelsens
fondmedel, hade direktionen ansett någon föreskrift av den innebörd, departementschefen
angivit, ej vara påkallad beträffande denna fastighet.

Annorlunda ställde sig förhållandet beträffande den egentliga lasarettsfastigheten
nr 8 i nämnda kvarter. Departementschefens uttalande torde
också hava avseende å denna. Emellertid vöre att märka, att Stockholms
stad och Stockholms läns landsting, vilka bidragit till lasarettets ombyggnader,
enligt gällande överenskommelser disponerade visst antal platser å
lasarettet. På grund härav syntes vid ett eventuellt nedläggande av lasarettsdriften
å denna fastighet hänsyn böra tagas jämväl till stadens och länets
berättigade intressen i detta avseende. Hithörande frågor vöre emellertid av
så pass invecklad beskaffenhet, att direktionen ej ansett sig kunna tillstyrka,
att en bestämmelse av det innehåll, departementschefen antytt, intoges
i förevarande avtal. Direktionen ansåge det emellertid högeligen önskligt,
att genom en utredning klarhet kunde vinnas rörande förhållandet mellan
staten, stiftelsen, staden och landstinget vid ett nedläggande av den
nuvarande lasarettsdriften. Denna utredning syntes böra avse, huru med
ifrågavarande fastighet borde förfaras i det fall, att Kungl. Majit funne statens
intressen kräva, att den å lasarettet bedrivna sjukvårds- och undervisningsverksamheten
flyttades till annat sjukhus, och, därest fastigheten
skulle komma att försäljas, huru med köpeskillingen skulle förfaras. Härigenom
skulle lösningen av hithörande spörsmål icke behöva verka hindrande,
därest det i en framtid skulle finnas lämpligt att nedlägga driften
och genom försäljning eller på annat sätt utnyttja det betydande värde,
som lasarettsfastigheten tvivelsutan representerade. En sådan utredning,
som förutsatte särskild sakkunskap, varöver direktionen icke förfogade,
syntes lämpligen böra verkställas på Kungl. Majlis föranstaltande.

Av ett vid direktionens skrivelse fogat protokollsutdrag framgår, att
direktionens vice ordförande, t. f. expeditionschefen C. A. Löwenhielm anmält
skiljaktig mening och anfört:

Med hänsyn till departementschefens uttalande i omförmälda proposition
rörande dispositionen av köpeskillingen vid en eventuell försäljning av
lasarettets fasta egendom borde till § 4 i avtalet fogas ett stycke av föl -

jande lydelse:

»Därest stiftelsens fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet pa grund harav skulle
bliva överflödig för sitt nuvarande ändamål, skall det ankomma på Kungl.

28

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Maj:t att efter vederbörandes hörande besluta angående dispositionen av fastigheten
ävensom, därest denna kommer att försäljas, beträffande användningen
av därvid inflytande köpeskillingsmedel.»

I fråga om allmänna lasarettsfonden borde föreskrift angående användning
av dess avkastning ej inflyta i avtalet utan på särskild framställning
meddelas av Kungl. Maj:t. I enlighet härmed borde § 6 första stycket lyda:

»All avkastning av de under stiftelsens förvaltning stående tillgångarna skall,
i den mån den ej erfordras etc.»

samt tredje stycket i samma paragraf utgå.

Myndigheternas yttranden angående avtalsförslaget. Stockholms
stadsfullmäktige hava i utlåtande den 14 december 1936 åberopat
ett yttrande av stadskollegiet, som anfört:

Då det icke varit möjligt för staden att under den korta tid, som lämnats
för besvarande av remissen, verkställa den för ett ståndpunkttagande erforderliga
utredningen rörande lasarettets rättsliga ställning i förhållande till
staden och stadens anspråk på lasarettets egendom, torde fullmäktige böra
förklara sig icke kunna nu yttra sig över förslaget, i vad det sammanhängde
med dessa frågor, och följaktligen kunna biträda ett av stadens sjukhusdirektion
avgivet yttrande allenast under förbehåll, att kronans övertagande
av sjukvården icke finge beröra stadens och lasarettets befogenhet att träffa
uppgörelse örn dem berörande förhållanden.

I berörda yttrande hade stadens sjukhusdirektion anfört
följande:

Direktionen förutsatte, att den ifrågasatta utredningen rörande fastigheten
nr 8 i kvarteret Pilträdet även komme att omfatta den oklara frågan
om äganderätten till fastigheten. Vid sådant förhållande hade direktionen
ej ansett sig böra framställa någon erinran mot att bestämmelserna i avtalets
§ 2 givits en avfattning, vilken kunde tydas som serafimerlasarettets
äganderätt till fastigheten vore obestridd.

Ej heller i övrigt hade direktionen funnit anledning till erinran mot förslaget.

Överståthållarämbetet har i utlåtande den 31 december 1936
yttrat:

I förslaget till avtal hade icke på sätt enligt statsrådsprotokollet av departementschefen
syntes hava förutsatts för ett bifall från statens sida
till det ifrågasatta avtalet inryckts någon bestämmelse av innehåll, att
vid en eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet disponerade
fastigheterna staten skulle äga att taga i anspråk jämväl försäljningskapitalet
eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar för tillgodoseende
av de ändamål, stiftelsen hade till uppgift att fylla. Något hinder för
nu berörda bestämmelses införande i avtalet på den grund, att stadens,
landstingets eller stiftelsens intressen därigenom skulle bli lidande, syntes
ej föreligga, försåvitt, såsom sakkunnigutredningar i ämnet även torde ge
vid handen, äganderätten till lasarettsfastigheten tillkomme stiftelsen. För
de förpliktelser, som nu åvilade stiftelsen till följd av de bidrag, staden och
landstinget lämnat till lasarettets ombyggnad, skulle det ju ankomma på
staten att svara. Bärande skäl talade emellertid för att den av direktionen
begärda utredningen ändock borde komma till stånd, ty förr eller senare,

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

då frågan om ett överflyttande av sjukhusdriften från serafimerlasarettet
till annan sjukvårdsinrättning bleve aktuell, måste uppenbarligen de
nämnda förpliktelsernas innebörd närmare fixeras.

I avtalsförslagets § 6 hade intagits en bestämmelse örn rätt för stiftelsens
styrelse att även i fortsättningen i första hand disponera avkastningen
av allmänna lasarettsfonden för annat ändamål än driftkostnader, exempelvis
till beredande av förströelse och uppmuntran åt patienter och personal.
Härigenom hade visserligen ett avsteg skett från statsmakternas direktiv
med avseende å avkastningen av stiftelsens fondkapital. De synpunkter,
som kunde anföras till stöd för förslaget, torde emellertid få anses
vara synnerligen beaktansvärda, och bestämmelserna syntes därför böra i
sak få kvarstå oförändrade i ett blivande avtal. Härtill komme, att stiftelsens
praxis i fråga om dispositionen av nämnda avkastning ägt rum
under en så lång följd av år, att den kunde anses ha fått viss hävd för sig.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott
har i utlåtande den 17 december anfört:

Förvaltningsutskottet hade uppmärksammat, att i fråga örn fastigheten
nr 8 olika meningar gjort sig gällande inom karolinska sjukhusets direktion.
För egen del gjorde utskottet med bestämdhet gällande, att icke från
statsmakternas sida några åtgärder finge vidtagas rörande den framtida
användningen och utnyttjandet av denna tomt, innan en fullständig utredning
skett, huru äganderätten till tomten i verkligheten kunde anses
rent rättsligt sett vara ordnad. Det finge nämligen erinras därom, vilket
jämväl framginge av tidigare beträffande äganderätten till nämnda tomt
gjorda utredningar, att i nämnda hänseende landstinget hade direkta ekonomiska
mellanhavanden med serafimerlasarettets stiftelse att taga hänsyn
till, vilka mellanhavanden även avtalsenligt i vissa hänseenden blivit
reglerade.

Vad beträffade allmänna lasarettsfonden måste förvaltningsutskottet
med styrka hävda, att, såsom denna fond i huvudsak tillkommit och med
den användning densamma under de senaste åren kommit att få inom
serafimerlasarettet, även framdeles behov funnes att taga avkastningen av
fonden i anspråk för vissa ändamål, vilka vid landstingslasarett i allmänhet
tillgodosåges antingen genom vissa särskilda anslag från landstinget eller
ock genom fondmedel. I likhet med de sakkunniga och serafimerlasarettets
direktion gjorde därför utskottet även i detta fall gällande, att denna fond
allt fortfarande borde stå till en mera fri disposition för sjukhuset. Detta
syntes utskottet lämpligast kunna ske på sådant sätt, att allmänna lasarettsfonden
stöde till stiftelsens förfogande, men att dess avkastning, i den
mån den icke erfordrades för de ändamål, till vilka densamma hittills plägat
användas, överlämnades till karolinska sjukhusets direktion i likhet
med avkastningen av övriga stiftelsens tillgångar, vilken avkastning skulle
tagas i anspråk för sjukhusets drift.

Med nu angivna erinringar ansåge sig förvaltningsutskottet kunna tillstyrka
de framlagda avtalsförslagen.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i utlåtande den 30
december 1936 instämt i förvaltningsutskottets yttrande.

Justitiekanslersäm betet har i utlåtande den 27 november
1936 anfört:

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ur synpunkten av behörigt iakttagande av vederbörliga stiftelseintressen
torde intet vara att erinra mot att Kungl. Majit godkände förevarande
avtal.

Emellertid syntes avtalets godkännande i förevarande skick näppeligen
låta sig förena med det bemyndigande i fråga om avtal rörande lasarettet,
som Kungl. Majit erhållit av 1936 års riksdag och som avsåge ett sakkunnigförslag
med vissa av vederbörande departementschef förordade jämkningar.
Förutsättning för godkännande syntes vara att i avtalet intoges bestämmelser
dels att vid eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet
disponerade fastigheterna försälj ningskapitalet eller för detsamma förvärvade
sjukvårdsinrättningar måtte kunna av staten tagas i anspråk för
tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen hade att fylla, dels ock att all
avkastning av det under stiftelsens förvaltning stående fondkapitalet, som
ej erfordrades för vidmakthållande av stiftelsens fasta egendom, skulle
för täckande av kostnader för lasarettets drift ställas till statens förfogande,
där ej annat föranleddes av direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens
fonder.

Enligt § 6 i avtalsförslaget skulle, i den mån ej annat föranleddes av
vid donationer fästade villkor m. m., nettoavkastningen av stiftelsens tillgångar,
däri inbegripet nettoavkastningen från egendomen nr 2, 3 och 4
i kvarteret Pilträdet, ställas till kronans förfogande för täckande av driftkostnader
vid lasarettet eller den sjukvårdsinrättning, till vilken verksamheten
enligt § 4 kunde komma att flyttas.

Den meddelade upplysningen, att nyssberörda fastighet inköpts för medel
tillhöriga stiftelsens fonder, syntes alltså icke innebära, att fastighetens
avkastning i dess helhet skulle på grund av donationsbestämmelser m. m.
användas för vissa specialändamål. Hinder borde väl därför icke ur den av
direktionen antydda synpunkten möta att med en reservation motsvarande
den i förslagets § 6 medgiva kronan att vid eventuell försäljning av fastigheten
nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet få disponera köpeskillingen eller
därför förvärvad sjukvårdsinrättning för tillgodoseende av de ändamål,
stiftelsen hade att fylla.

Vad anginge fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet, hade enligt remisshandlingarna
mot av riksdagen antydd avtalsklausul uppkommit betänkligheter
med hänsyn till eventuella anspråk från Stockholms stad och
Stockholms läns landsting. Justitiekanslersämbetet saknade anledning avstyrka
ifrågasatt utredning på denna punkt men holle före, att riksdagens
önskan även beträffande nu avsedda fastighet borde kunna vinna tillmötesgående
under förutsättning, att reservation gjordes för eventuella rättsligen
grundade anspråk från stadens och landstingets sida.

Beträffande slutligen allmänna lasarettsfonden hade väl under utredning,
som föregått propositionen till riksdagen, uttalats önskvärdheten av att
avkastningen av densamma finge användas åtminstone i någon mån för
med lasarettsdriften sammanhörande ändamål, som ej vore att hänföra
till driftkostnader i egentlig mening. En sådan användning skulle stå i
överensstämmelse med vad som tidigare skett. Utredningen torde dock
icke hava givit vid handen, att meddelade donationsbestämmelser utgjorde
ovillkorligt hinder för att fondens avkastning i dess helhet användes för
driftkostnader som nyss nämnts. Ej heller på denna punkt borde alltså
stiftelsehänsyn hava utgjort hinder för avtal i överensstämmelse med av
riksdagen antydda villkor.

31

Kungl. Marits proposition Nr 272.

Statskontoret har i utlåtande den 8 december 1936 anfört:

I § 2 av avtalsförslaget hade föreskrivits, att »stiftelsen upplåter till
Kungl. Majit och kronan utan avgift sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet
i Stockholm». I gengäld härför skulle staten på grund av bestämmelserna
i § § 5 och 7 i avtalet svara för fastighetens underhåll och brandförsäkring
intill dess lasarettets verksamhet förflyttades till annan sjukvårdsinrättning,
varjämte staten skulle övertaga betalningsansvaret för ett inteckningslån
å ursprungligen 3,200,000 kronor.

Gentemot en dylik form för statens förfoganderätt till lasarettsfastigheten
hade statskontoret i sitt utlåtande den 29 februari 1936 i anledning
av då föreliggande sakkunnigbetänkande beträffande lasarettets ekonomi
m. m. framhållit, att, såvitt ämbetsverket kunde finna, staten allenast
skulle tillerkännas nyttjanderätt till lasarettsfastigheten, så länge driften
därstädes upprätthölles, medan den äganderätt, som stiftelsen för närvarande
kunde hava till samma fastighet, icke skulle överlåtas på staten.
Ämbetsverket hade vidare anfört, att, därest i framtiden en förflyttning av
serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset eller till annan plats komme
att genomföras, staten näppeligen på avtalet skulle kunna grunda någon
rätt till fastigheten, oaktat staten skulle ikläda sig ansvaret för de betydande
lån, som upptagits. Ämbetsverket, som icke funnit förslaget på denna
punkt fullt tillfredsställande, ville här förorda en jämkning.

De erinringar beträffande statens och stiftelsens rättsliga förhållande till
varandra vid en framtida disposition av själva lasarettsfastigheten, som av
statskontoret och i propositionen nr 171/1936 framförts vid denna frågas
tidigare behandling, syntes icke hava tillräckligt beaktats vid uppgörandet
av nu föreliggande avtalsförslag.

Förslaget innebure, att staten av stiftelsen övertoge driften av lasarettet
och därmed gentemot donatorer, staden, länet, anställd personal och andra
iklädde sig samtliga de förpliktelser, som tidigare åvilat stiftelsen på grund
av att denna omhänderhaft lasarettets drift (avtalsförslaget § 8, st. 2, § 10,
st. 2), samt därjämte att staten, såsom tidigare framhållits, åtoge sig att
— med bidrag av staden och länet — svara för i fastigheten intecknad gäld
(§ 7) samt för fastighetens underhåll och brandförsäkring (§ 5). I motprestation
häremot skulle staten erhålla endast nyttjanderätt till fastigheten så
länge driften vid lasarettet upprätthölles. Skulle däremot lasarettets sjukvårdande
verksamhet förläggas till annan plats, komme stiftelsen att återinträda
i dispositionen av lasarettsfastigheten och ensam hava att besluta
angående fastighetens framtida användning, ehuru staten genom sina åtaganden
alltjämt vore förbunden att fylla de förpliktelser, som åvilade den
på grund av avtalet.

Enligt statskontorets mening skulle det ligga närmast till hands, att —
i överensstämmelse med vad som föreslagits skola ske med den lösa egendomen
— stiftelsen genom avtalet på staten överläte äganderätten jämväl
till lasarettsfastigheten, givetvis på det villkoret, att fastigheten eiler genom
dess försäljning uppkommet kapital finge av staten disponeras endast
för det med stiftelsen avsedda ändamålet. Därest denna väg icke ansåges
böra beträdas, funne sig statskontoret böra giva sin anslutning till det av
en reservant inom direktionen för karolinska sjukhuset framlagda förslaget
i fråga örn utformningen av § 4 i förslaget.

Statskontoret hade intet att erinra mot att den av direktionen för karolinska
sjukhuset ifrågasatta utredningen komme till stånd. Enligt ämbets -

32

Kungl. May.ts ''proposition Nr 272.

verkets mening borde detta dock ej förhindra, att frågan om statens rättsläge
gentemot stiftelsen beträffande den framtida dispositionen av lasarettsfastigheten
gåves en tillfredsställande lösning i avtalet, innan staten iklädde
sig de förpliktelser, ett ingående av detsamma innebure. Någon risk för ett
åsidosättande av stadens och länets berättigade anspråk på grund av föreliggande
avtal eller särskilda mellanhavanden med stiftelsen torde härigenom
icke behöva befaras, då staten enligt avtalet skulle förbinda sig att
övertaga alla de skyldigheter, som tidigare åvilat stiftelsen på grund av
att denna omhänderhaft lasarettets drift.

Vad därefter anginge dispositionsrätten över avkastningen av stiftelsens
fonder — vilken reglerades i § 6 av förslaget — ville statskontoret erinra,
hurusom ämbetsverket i sitt ovannämnda utlåtande föreslagit, att denna
bestämmelse skulle utformas på sådant sätt, att därav franninge, att all
avkastning av det under stiftelsens förvaltning stående fondkapitalet, som
ej vore erforderlig för vidmakthållande av stiftelsens fasta egendom, skulle
för täckande av kostnader för lasarettets drift ställas till statens förfogande,
där ej annat föranleddes av direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens
fonder. Departementschefen biträdde i huvudsak statskontorets
förslag på denna punkt.

I det nu föreliggande förslaget till avtal (§ 6 st. 3) hade emellertid stiftelsens
styrelse ansetts böra bibehållas vid förfoganderätten över allmänna
lasarettsfonden, som skulle disponeras för sådana med lasarettsdriften sammanhörande
ändamål, som ej kunde hänföras till driftkostnader i egentlig
mening, såsom för beredande av förströelse och uppmuntran åt patienter
och personal m. m., dock att vad som för sådant ändamål ej åtginge skulle
ställas till statsverkets förfogande för täckande av egentliga driftkostnader.

Direktionen hade framhållit, att genom detta stadgande avsetts att bereda
stiftelsen möjlighet att såsom hittills skett disponera allmänna lasarettsfondens
avkastning för andra med lasarettsdriften sammanhörande
ändamål än de ordinarie driftkostnaderna.

Statskontoret funne icke anledning frångå vad ämbetsverket tidigare
anfört i detta hänseende. Då emellertid avkastningen av allmänna lasarettsfonden
icke torde belöpa sig till mer än i runt tal 15,000 kronor årligen,
ville ämbetsverket med beaktande av vad direktionen härutinnan
anfört icke motsätta sig, att nämnda avkastning finge användas jämväl
för sådana särskilda utgifter, som av direktionen förutsatts. Förfoganderätten
över dessa medel syntes dock icke böra tillkomma stiftelsen utan lasarettets
blivande styrelse efter av Kungl. Majit givna direktiv. Ämbetsverket
ansåge sålunda att avtalet på denna punkt borde givas den utformningen,
att jämväl avkastningen av lasarettsfonden ställdes till statsverkets
förfogande för täckande av utgifter vid lasarettet. Det torde sedermera ankomma
på Kungl. Majit att rörande dispositionen av fondens avkastning
meddela sådana föreskrifter, som kunde vara erforderliga för tillgodoseende
av ovanberörda syfte.

I övrigt föranledde det föreliggande avtalsförslaget icke till särskilt uttalande
från ämbetsverkets sida.

Departementschefen. De förutsättningar, på vilka 1936 års riksdags
beslut örn statsövertagande av driften vid serafimerlasarettet grundade sig,
hava i viss mån rubbats genom det förslag till avtal mellan staten och stif -

33

Kungl. Marits ''proposition Nr ''272.

telsen serafimerlasarettet, om vilket enligt det ovanstående enighet vunnits
mellan direktionen för karolinska sjukhuset och direktionen över serafimerlasarettet.
Det har bland annat av denna anledning synts mig påkallat,
att förevarande avtalsfråga ännu en gång underställes riksdagens bedömande,
innan avtal i ämnet för Kungl. Majits och kronans del definitivt
godkännes.

I två principiellt betydelsefulla hänseenden hava i avtalsförslaget gjorts
avvikelser från den ståndpunkt, som av mig intogs i propositionen nr
171/1936 och som av riksdagen lämnades utan erinran, nämligen i fråga
om förfoganderätten över det vid en eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet
disponerade fastigheterna inflytande försäljningskapitalet
eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar samt i fråga örn dispositionen
av allmänna lasarettsfonden.

I förstnämnda hänseende anförde jag i omförmälda proposition, att till
det blivande avtalet torde böra fogas en klausul av innehåll, att vid en
eventuell försäljning av ifrågavarande fastigheter jämväl försälj ningskapitalet
eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar borde kunna av
staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen hade till
uppgift att fylla. Direktionen för karolinska sjukhuset har ansett någon
föreskrift av denna innebörd ej vara påkallad beträffande fastigheten nr
2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet, eftersom denna fastighet vore att anse som
ett placeringsobjekt för stiftelsens fondmedel. Ej heller har direktionen
ansett sig böra tillstyrka en liknande föreskrift beträffande fastigheten nr
8, enär hänsyn måste tagas till stadens och länets berättigade intressen vid
ett eventuellt nedläggande av den till fastigheten nu förlagda sjukhusverksamheten.
Direktionen har i stället ifrågasatt en utredning rörande hithörande
spörsmål. En reservant inom direktionen har dock uttalat sig för
en avtalsföreskrift, utformad i anslutning till den av mig företrädda ståndpunkten.

I likhet med flertalet av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet,
finner jag det erforderligt, att ifrågavarande angelägenhet, i stället för att
i sin helhet skjutas på framtiden, närmare regleras i avtalet. En efter omständigheterna
lämplig lösning, som synes lämna eventullt uppstående
rättsligt grundade anspråk oförkränkta och därför lärer kunna biträdas ej
blott av stiftelsen utan också av staden och länet, har anvisats av justitiekanslersämbetet
i dess i ärendet avgivna yttrande. Jag anser mig därför böra
föreslå, att till § 4 i avtalsförslaget fogas en klausul, utformad i anslutning
till ämbetets yttrande. Denna klausuls innebörd bör alltså vara, att Kungl.
Majit och kronan tillerkännes befogenhet att vid eventuell försäljning av
fastigheten nr 2, 3 och 4 och fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet, i den
mån hinder ej möter på grund av förekommande donationsvillkor eller
rättsligen grundade anspråk från stadens eller länets sida, förfoga över
köpeskillingsmedlen eller för desamma förvärvad sjukvårdsinrättning för

Mimny lill riksdagens protokoll 1937. I sami. Nr 272.

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen har att fylla. Den av direktionen
för karolinska sjukhuset ifrågasatta utredningen rörande hithörande
spörsmål torde icke äga omedelbar aktualitet. Jag förutsätter emellertid,
att direktionen i fortsättningen har sin uppmärksamhet riktad på dessa
förhållanden.

Beträffande dispositionen av allmänna lasarettsfonden ansluter jag mig
till statskontorets uppfattning, att fondens avkastning bör stå till statsverkets
förfogande för utgifter vid serafimerlasarettet och dispositionsrätten
tillkomma lasarettets blivande styrelse enligt Kungl. Maj:ts närmare
bestämmande. Såsom statskontoret anfört, torde detta icke böra hindra,
att fondens avkastning användes jämväl för sådana särskilda utgifter, som
av direktionen förutsatts.

I övrigt lärer avtalsförslaget, frånsett i vissa hänseenden erforderliga
formella jämkningar, kunna för kronans del godtagas. § 11 i avtalsförslaget
torde böra erhålla den lydelsen, att Kungl. Majit och kronan övertager
stiftelsens förpliktelser mot den vid lasarettet anställda kontors-,
sjukvårds- och ekonomipersonalen samt läkarpersonalen, i den mån denna
ej redan är statsanställd.

Då de ovan av mig framlagda förslagen ansluta sig till 1936 års riksdags
beslut i ämnet, synes riksdagen ej behöva på nytt fatta särskilt beslut i
anledning av vad sålunda föreslagits.

B. Lönereglering för serafimerlasarettet» personal.

1. Principfrågan om övergång till statligt lönesystem.

Nuvarande förhållanden. Enligt gällande reglemente för serafimerlarettet,
av Kungl. Majit fastställt den 16 september 1932, bestämmer Kungl.
Majit avlöningsförmånerna för lasarettets tjänstemän (till vilka räknas
även underläkarna) och villkoren för förmånernas åtnjutande. Lasarettets
direktion bestämmer, inom de gränser som betingas av givna anslag och
i övrigt förefintliga tillgångar, avlöningsförmånerna för sjukvårds-, kontors-
och ekonomipersonalen.

Beträffande de nu utgående avlöningsförmånerna hänvisas till sid. 124
ff. omförmälda proposition nr 171/1936 och till det följande. Anmärkas må,
att senast 1935 och 1936 års riksdagar anvisat medel till bestridande av
kostnaderna för på staten ankommande andel i provisorisk löneförbättring
för en del av personalen. De i nyssnämnda proposition angivna löneförmånerna
inbegripa den för budgetåret 1935/1936 utgående provisoriska löneförbättringen.
För budgetåret 1936/1937 har ifrågavarande löneförbättring
i vissa fall förhöjts. Då det i berörda proposition och av riksdagen förutsattes,
att denna förhöjning ej finge föregripa den slutliga löneregleringen,
torde de i propositionen lämnade uppgifterna rörande löneförmånerna för

35

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

budgetåret 1935/1936 i allmänhet kunna tjäna till ledning vid bedömandet
av personalens avlöningsförmåner.

Löneregleringsfrågans behandling vid 1936 års riksdag m. m. Vid 1936

års riksdags behandling av frågan örn statsövertagande av driften vid lasarettet
förelågo två förslag till lönereglering för lasarettets personal. Det ena
framlades år 1934 av lasarettets direktion och det andra hade framlagts
av utav inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga (statens
offentliga utredningar 1936:1). Sistnämnda sakkunniga, som jämväl av
andra skäl avvisade det av direktionen framlagda löneregleringsförslaget,
ansågo konsekvensen av ett statsövertagande av driften vid lasarettet vara,
att löneförmånerna för all personal vid lasarettet anpassades till det statliga
lönesystemet.

Beträffande möjligheterna för och tillvägagångssättet vid en sådan anpassning
yttrade de sakkunniga bland annat:

Åtskilliga svårigheter mötte vid överförande till det statliga lönesystemet
av de personalgrupper, vilka erhållit en avlöning, som i huvudsak anslöte sig
till den, som tillerkänts Stockholms stads motsvarande befattningshavare,
för vilka i avseende å vissa grupper kollektivavtal gällde. Otvivelaktigt vore
också, att om Stockholms stad beslutade höja dessa personalgruppers avlöning
och vid serafimerlasarettet skulle tillämpas löner, som mera avsevärt
understege dem, som tillkomme motsvarande befattningshavare vid Stockholms
stads sjukhus, ett sådant förhållande komme att menligt inverka på
rekryteringen av lasarettets personal. Denna synpunkt hade redan föranlett,
att serafimerlasarettets ifrågavarande personal haft sin avlöning i huvudsak
bestämd efter samma grunder, som vid olika tillfällen tillämpats vid stadens
sjukhus.

Vid sjukhus i allmänhet läge synnerlig vikt uppå att kunna erhålla basta
möjliga personer även i lägre befattningar beträffande såväl sjukvårds- som
ekonomipersonal. Detta bidroge i hög grad till skapandet och vidmakthållandet
av en god anda, vilket vore än mera betydelsefullt vid ett sjukhus än
vid företag i allmänhet och alldeles särskilt viktigt vid ett undervisningssjukhus,
där blivande läkare och bland dem ett stort antal blivande sjukhusläkare
inhämtade grundläggande intryck och erfarenhet för sin framtida
verksamhet. Men den goda andan inom ett sjukhus berodde ej enbart på
den å vårdavdelningarna arbetande personalen utan även i hög grad på
ekonomipersonalen och på det goda samarbetet mellan denna personal och
den sjukvårdande. Det vore därför viktigt, att biträdespersonalen i ekonomiavdelningarna
avlönades så, att de icke kände sitt arbete värderat lägre
än biträdespersonalens på vårdavdelningarna.

Vid övergång till det statliga lönesystemet måste tågås hänsyn till de
bär anmärkta omständigheterna. Mera betydelsefulla avvikelser beträffande
särskilda förmåner i förhållande till vad motsvarande befattningshavare i
Stockholms stads tjänst åtnjöte borde i möjligaste mån undvikas.

Med beaktande härav och med hänsyn jämviil till de avlöningsförmåner,
som nu utginge till vissa i statens tjänst anställda befattningshavare med
likartade arbetsuppgifter och ställning, hade de sakkunniga sökt i det statliga
avlöningssystemet inpassa serafimerlasarettets personal av olika kate -

36

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ,''72.

gorier. För denna frågas bedömande hade samråd med representanter för
karolinska sjukhusets direktion ägt rum.

Vid verkställandet av lasarettspersonalens överflyttning till det statliga
lönesystemet måste till en början uppmärksammas, att nämnda personal
för närvarande icke erlade några pensionsavgifter vare sig för egen pensionering
eller för familjepensionering. Det syntes därför icke vara lämpligt
att bringa det statliga lönesystemet i full tillämpning, innan frågan
örn personalens pensionering blivit ordnad, vilket dock torde kunna ske
inom en nära framtid i händelse de sakkunnigas förslag om samarbete mellan
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet genomfördes och samtidigt
serafimerlasarettets personal överginge i statens tjänst. Vid bestämmandet
av avlöningen till serafimerlasarettets personal borde emellertid tillsvidare
hänsyn tagas till att statens befattningshavare hade att vidkännas avdrag
å sin avlöning för avgifterna till egen pensionering och familjepensionering.
De sakkunniga ansåge sig därför böra föreslå, att motsvarande avdrag
skedde för personalen vid serafimerlasarettet och att nämnda avgifter i avvaktan
på personalens övergång i statens tjänst av direktionen fonderades
för att, sedan pensionsfrågan ordnats, tagas i anspråk. Vad sålunda anförts
beträffande pensionsavdrag gällde givetvis allenast sådana befattningshavare,
vilkas lön fastställts att utgå efter de grunder, som gällde för ordinarie
och extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst. För den händelse
Kungl. Maj:t och riksdagen godkände de sakkunnigas förslag örn ett samordnande
för framtiden av karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
torde lasarettets personal böra erhålla samma ställning som i statens tjänst
anställd motsvarande personal. De sakkunniga hade därför vid framläggande
av sitt löneregleringsförslag utgått från, att vissa grupper befattningshavare
skulle erhålla ordinarie ställning, varvid i huvudsak skulle tillämpas
samma synpunkter, som legat till grund för den vid statens sinnessjukhus
genomförda löneregleringen. Andra personalgrupper åter torde lämpligen
böra erhålla ställning som icke-ordinarie befattningshavare. Den underordnade
läkarpersonalen torde lämpligen böra jämställas med extra befattningshavare
i statens tjänst, enär det icke syntes lämpligt att ålägga denna personal
att betala pensionsavgifter. I övrigt hade de sakkunniga sökt vidtaga
sådana anordningar, att en viss befordringsmöjlighet inträdde i fråga örn
sådana personalgrupper, där detta över huvud taget vore möjligt.

Vid uppgörandet av löneregleringsförslaget hade de sakkunniga i åtskilliga
fall funnit, att vissa befattningshavare vid serafimerlasarettet på grund
av särskilda förhållanden kommit att erhålla en löneställning, som knappast
kunde anses motiverad med för framtiden förefintligt behov och som ej
gärna läte anpassa sig efter de grunder, som tillämpats i motsvarande fall
för statsanställd personal. Det hade också varit nödvändigt att vid uppgörande
av löneregleringsförslaget taga hänsyn till vissa förhållanden,
som bleve aktuella, när karolinska sjukhusets lönestat framlades. I de fall,
då löneförmånerna för redan anställd personal skulle komma att överstiga
dem, vilka skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag, syntes fyllnad i form
av personligt lönetillägg böra beredas nämnda befattningshavare för den
avlöningsminskning, som kunde komma att inträda vid jämförelse med
löneförmånerna enligt den nu gällande lönestaten med den provisoriska
a vlöningsf örhö j ningen.

Kungl. May.ts proposition Nr 272. 37

Av yttrandena över de sakkunnigas omförmiilda förslag inhämtas bland
annat följande.

Direktionen för karolinska sjukhuset fann de sakkunnigas löneregleringsförslag
väl motiverat och lämpligt avvägt samt i princip ej föranledande
någon erinran från direktionens sida. Vidare anförde direktionen, att löneregleringen
vid lasarettet i stor utsträckning torde komma att bliva förebildlig
vid bestämmandet av avlöningarna åt motsvarande personal vid
karolinska sjukhuset, ehuru självfallet jämkningar i vissa hänseenden kunde
ifrågakomma. Kanslern för rikets universitet, medicinalstyrelsen och riksräkenskapsverket
ifrågasatte, huruvida icke det definitiva fastställandet
av lasarettets avlöningsstat borde uppskjutas, till dess behandlingen av
karolinska sjukhusets stat komme att äga rum. Statskontoret fäste i sitt
yttrande över förslaget uppmärksamheten på att, med undantag i stort
sett för sinnessjukhusen, någon statligt anställd sjukhuspersonal hittills icke
funnits, samt att, när det gällde reglering av löneställning och tjänstevillkor
för personal av de kategorier, varom fråga vore, i ett flertal hänseenden
säregna förhållanden vore för handen, vilka påkallade uppmärksamhet.
Innan en tillämpning av de statliga lönebestämmelserna på detta område
genomfördes, borde på grund härav en närmare utredning, som toge hänsyn
till dylika särförhållanden, företagas. Med det intima samband, som
vore avsett att komma till stånd mellan karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
torde det därvid ock vara av synnerlig vikt, att personalbestånd
och lönesättning avpassades med beaktande av behov och förhållanden
vid såväl den ena som den andra av nämnda sjukvårdsanstalter,
liksom ock givetvis annat tillgängligt jämförelsematerial borde vederbörligen
beaktas.

För egen del anförde jag i omförmälda proposition, att jag delade den
av de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna uttalade uppfattningen
örn behovet av en närmare reglering av de nuvarande, mycket oenhetliga
löneförmånerna vid serafimerlasarettet och av en höjning av de i
vissa fall även efter 1935 års provisoriska lönereglering alltför knappt tillmätta
lönerna. Såsom av redogörelsen för myndigheternas yttranden närmare
framginge, yttrade jag, hade emellertid flertalet myndigheter ej sett
sig i tillfälle att i detalj granska det framlagda förslaget till lönereglering.
Det torde vara erforderligt att göra detsamma till föremål för ett grundligare
övervägande än som under nuvarande förhållanden varit möjligt.
Härvid torde även hänsyn böra tagas till de konsekvenser i pensionshänseende,
som en nyreglering av lönerna vid serafimerlasarettet komme att
medföra.

Vad jag sålunda yttrat föranledde icke någon erinran från riksdagens
sida.

Genom beslut den 19 juni 1936 uppdrog Kungl. Maj:t åt direktionen för
karolinska sjukhuset att, under beaktande av vad i ärendet förekommit,

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

i samråd med direktionen över serafimerlasarettet taga det av de sakkunniga
framlagda löneregleringsförslaget under förnyad prövning, varvid
tillfälle jämväl borde beredas vederbörande personalorganisationer att
framföra sina synpunkter och önskemål.

I skrivelse den 8 december 1936 har direktionen för karolinska sjukhuset
i anledning härav och efter samråd med delegerade för direktionen över
serafimerlasarettet samt efter att hava inhämtat personalorganisationernas
synpunkter och önskemål avgivit utlåtande och förslag rörande lönereglering
för personalen vid serafimerlasarettet.

Över förslaget, vars detaljer i det följande närmare beröras, hava avgivits
utlåtanden den 16 december 1936 av direktionen över serafimerlasarettet,
den 23 januari 1937 av kansler sämb etet för rikets universitet, som
i ärendet hört lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,
den 23 januari 1937 av medicinalstyrelsen, den 29 januari 1937 av direktionen
över gymnastiska centralinstitutet, den 2 februari 1937 av allmänna
civilförvaltningens lönenämnd, den 14 januari 1937 av statens pensionsan\-stalt, den 23 januari 1937 av riksräkenskapsverket och den 25 januari 1937
av statskontoret. I anledning av förslaget har svensk sjuksköterskeförening
gjort en framställning i ärendet.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har i sitt omförmälda utlåtande
utgått ifrån att en lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet,
grundad på det statliga lönesystemet, bör genomföras från och med
den 1 juli 1937.

Till stöd härför har yttrats följande:

Ett ytterligare uppskjutande av löneregleringen funne direktionen icke
påkallat med hänsyn till att staten skulle övertaga lasarettets drift från
och med den 1 juli 1937 och att förvaltningen av lasarettet skulle ombesörjas
av direktionen för karolinska sjukhuset. Därtill komme, att en första del
av karolinska sjukhuset, nämligen Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,
skulle tagas i drift under senare halvåret 1937, varför förslag till lönereglering
för den för denna klinik erforderliga personalen måste föreläggas 1937
års riksdag.

Genomförandet av en lönereglering vid serafimerlasarettet torde ej heller
behöva möta betänkligheter från den synpunkten, att befattningar där
skulle kunna bliva överflödiga genom organisatoriska förändringar, som
funnes lämpliga vid karolinska sjukhusets tagande i drift, eller genom ett
eventuellt framtida nedläggande av lasarettet i dess helhet eller vissa avdelningar
av detsamma. Direktionen hade nämligen utgått från att löneregleringen
vid de båda sjukhusen skulle ske efter samma normer samt att en
befattningshavare vid det ena sjukhuset i enlighet med 13 § avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, bleve skyldig att — med
bibehållna löneförmåner — underkasta sig förflyttning till likartad befattning
vid det andra sjukhuset. En dylik överflyttning torde lätt genomföras,
då de båda sjukhusen skulle stå under gemensam förvaltning och

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

verksamheten vid desamma vore överensstämmande. I samband nied staternas
årliga fastställande torde en befattning kunna flyttas fran det ena
sjukhusets stat till det andras allteftersom förhållandena pakallade sadan

karolinska sjukhuset skulle vissa av de till lasarettet förlagda klinikerna
överflyttas, då sjukhuset toges i drift. Den vid lasarettet anställda
personalen, som tjänstgjorde vid dessa kliniker, syntes i första liand böra
överföras till motsvarande kliniker vid karolinska sjukhuset, därest ej av
organisatoriska skäl en annan ordning borde tillämpas. På samma sätt
borde förfaras med personalen vid serafimerlasarettets tvättinrättning,
om det skulle befinnas lämpligt att nedlägga denna, då karolinska sjukhusets
tvättinrättning kunde tagas i bruk.

De avdelningar vid serafimerlasarettet ater, som komme att anvandas
för sjukvård och undervisning, sedan de till första etappen hörande byggnaderna
vid karolinska sjukhuset uppförts och sjukhuset mera allmänt trätt
i verksamhet, syntes icke kunna nedläggas, innan en motsvarande utbyggnad
av karolinska sjukhuset kommit till stånd. Huruvida och när detta
kunde tänkas ske, vore ett spörsmål, för vars bedömande säkra hållpunkter
ännu saknades. När så skedde, syntes emellertid som allmän princip böra
gälla, att de befattningshavare, som vore anställda vid serafimerlasarettet,
i första hand borde beredas möjlighet till fortsatt anställning vid karolinska
sjukhuset.

Därest lasarettet framdeles skulle nedläggas, syntes ej osannolikt, att
innehavarna av vissa befattningar vid serafimerlasarettet icke kunde överföras
till motsvarande befattningar vid karolinska sjukhuset, till exempel
syssloman, husmoder, första köksföreståndarinna, maskinmästare, maskinist
och en del eldare. I fråga örn dessa tjänster vore att märha, att motsvarande
befattningar vid karolinska sjukhuset kunde finnas böra tillhöra en högre
lönegrad och som ordinarie tjänster förklaras lediga till ansökan. Därest
någon av ifrågavarande befattningshavare vid serafimerlasarettet icke skulle
söka motsvarande tjänst vid karolinska sjukhuset eller, om han sökte, icke
skulle bliva antagen, torde han böra placeras på övergångs- eller indragningsstat.
Att låta denna möjlighet så inverka på föreliggande frågor om
lönegradsplacering av nuvarande syssloman, husmoder, första köksföreståndarinna
och maskinmästare, att vid statens övertagande av serafimerlasarettets
drift deras innehavande befattningar ej skulle placeras å ordinarie
stat, ansåge direktionen uteslutet. Föreskrift borde emellertid meddelas,
att vid uppkommande ledighet å någon av nu nämnda tjänster vid
lasarettet åtgärder för befattningens återbesättande med ordinarie innehavare
icke finge vidtagas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att åt direktionen i
övrigt borde medgivas rätt att bestämma örn en ledig ordinarie tjänst skulle
återbesättas eller tillsvidare upprätthållas å förordnande, vilket direktionen
ansåge betingat av de krav på smidighet, som måste ställas vid en sjukhusförvaltning.

Myndigheterna. I de över direktionens nyssberörda förslag avgivna
yttrandena har med ett undantag icke tillkännagivits någon tvekan i avseende
å lämpligheten av att nu skrida till en lönereglering av definitiv karaktär
för personalen vid serafimerlasarettet.

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

Undantaget gäller riksräkenskapsverket, som i sitt utlåtande
erinrat om att ämbetsverket redan i sitt yttrande över de sakkunnigas
löneregleringsförslag ifrågasatt, huruvida icke, med hänsyn till det nära
samband, som skulle uppstå mellan serafimerlasarettet och det blivande
karolinska sjukhuset, lönestaten för lasarettet — i avbidan på att karolinska
sjukhuset komme att tagas i bruk för sitt ändamål och innan erfarenhet
vunnits om möjligheterna att i besparingssyfte anställa viss gemensam
personal för de båda sjukhusen — allenast borde erhålla provisorisk
karaktär. Vad direktionen i sitt nu framlagda förslag anfört hade icke
givit riksräkenskapsverket anledning att frångå sitt berörda uttalande.
Skulle redan i samband med lasarettets övertagande av staten en del av
lasarettets personal anses böra placeras å ordinarie stat, funne ämbetsverket,
att å ordinarie stat borde uppföras endast sådana befattningar, som
vid ett eventuellt framtida nedläggande av lasarettet kunde överflyttas
till karolinska sjukhuset.

Rörande direktionens ovanberörda förslag örn att den borde medgivas
rätt att bestämma, om en ledig tjänst skulle återbesättas eller tills vidare
upprätthållas på förordnande, har statskontoret anfört, att vad
till stöd härför andragits icke övertygat ämbetsverket om nödvändigheten
av ett dylikt undantagsmedgivande.

Departementschefen. Om behovet av en reglering av lönerna för personalen
vid serafimerlasarettet lärer icke råda någon tvekan. I likhet med
de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna håller jag före, att
denna lönereglering bör träda i kraft samtidigt med att staten övertager
verksamheten vid lasarettet, alltså den 1 juli 1937.

Vad riksräkenskapsverket anfört, synes icke kunna åberopas som ett skäl
för att åt löneregleringen giva provisorisk karaktär. Frågan örn en överflyttning
av den vid lasarettet bedrivna verksamheten i dess helhet till
karolinska sjukhuset är icke och torde ej heller under överskådlig tid bliva
aktuell. Däremot är det, såsom riksräkenskapsverket antytt och direktion
nen närmare angivit, ej uteslutet, att vissa delar av lasarettets verksamhet
kunna komma att inom en mera näraliggande framtid överflyttas till karolinska
sjukhuset. I syfte att underlätta åtgärder av denna art och över
huvud taget bereda möjligheter till en för det allmänna gagnelig samverkan
på olika områden mellan de båda sjukhusen, exempelvis i fråga om personalorganisationen
och i förvaltningshänseende, komma de båda sjukhusen,
såsom av det ovanstående och av propositionen nr 171/1936 framgår,
att ställas under gemensam ledning av direktionen för karolinska sjukhuset.
Med hänsyn härtill och då, såsom direktionen påpekat, vederbörande
befattningshavare vid serafimerlasarettet bliva skyldiga att underkasta
sig förflyttning till likartade befattningar vid det andra sjukhuset, lärer
ur statens synpunkt och under förutsättning, att motsvarande löneregle -

41

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

ring företages vid karolinska sjukhuset, hinder icke böra möta mot att i
skälig utsträckning nu bereda ordinarie ställning och reglera lönerna jämväl
för sådan personal, som möjligen kan i en framtid bliva överflödig vid
serafimerlasarettet. Härmed åsyftar jag också sådana befattningshavare vid
lasarettet, som icke kunna överföras till karolinska sjukhuset vid ett eventuellt
nedläggande av serafimerlasarettets verksamhet i dess nuvarande
gestaltning. Föreskrift bör dock i enlighet med direktionens förslag meddelas
om att åtgärder för återbesättande av ledigbliven tjänst av sistnämnda
slag med ordinarie befattningshavare ej må utan Kungl. Maj:ts medgivande
vidtagas. I övrigt synes, på sätt direktionen förutsatt, direktionen böra äga
bestämma, örn ledig ordinarie tjänst skall återbesättas eller uppehållas på
förordnande.

I likhet med de sakkunniga och vederbörande myndigheter filmer jag det
naturligt, att löneregleringen sker i anslutning till det inom civila statsförvaltningen
gällande lönesystemet för nyreglerade verk, dock, såsom av det
följande kommer att framgå, med visst förbehåll beträffande en del av sjukvårds-
och ekonomipersonalen. Jag biträder därför med nyss antydda modifikation
i princip de sakkunnigas och direktionens härutinnan framlagda
förslag och återkommer i det följande till detaljerna i detsamma.

I ett senare sammanhang ämnar jag till behandling upptaga motsvarande
spörsmål i fråga om karolinska sjukhusets personal.

Chefen för finansdepartementet torde komma att framdeles anmäla vissa
med löneregleringen sammanhängande pensionsfrågor, som icke äro av beskaffenhet
att böra här beröras.

Vissa uppgifter rörande kostnaderna för den ifrågasatta löneregleringen
återfinnas mot slutet av detta kapitel.

2. Lasarettets direktör.

Nuvarande förhållanden. Enligt reglementet för lasarettet förordnar
direktionen en av direktionens båda självskrivna ledamöter (de till tjänståren
äldsta professorerna i medicin, respektive kirurgi vid karolinska institutet)
eller annan överläkare vid lasarettet att vara lasarettets inför direktionen
ansvarige styresman, direktör. Förordnandet kan när som helst
återkallas.

Direktören åtnjuter arvode av 300 kronor för år samt dessutom enligt
Kungl. Maj:ts medgivande den 3 juli 1931, därest han icke åtnjuter fri
bostad, 7,500 kronor för år räknat, att utgå av lasarettets medel.

Beträffande sistnämnda hyresersättning må erinras, att direktionen över
serafimerlasarettet, i skrivelse den 20 december 1930 anförde, att det visat
sig önskvärt att inom lasarettsområdet bereda bostäder för så många som
möjligt av lasarettets lägre personal samt att en möjlighet diirtill förelåge
i upplåtande till bostadsrum åt sådan personal av, bland annat, den våning
på femton rum, som för det dåvarande disponerades av lasarettets direktör.

42

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Direktionen hemställde därför, att direktören måtte medgivas rätt att i
stället för dittills åtnjuten bostadsförmån uppbära årlig hyresersättning.
Hyresersättningen uppskattades av direktionen till 500 kronor för rum, alltså
till omförmälda belopp av 7,500 kronor. Statskontoret anförde i utlåtande
den 5 juni 1931, att det ville synas som örn tjänstebostaden vore
större än som kunde anses motsvara vederbörandes behov samt att, i analogi
med förhållandena inom den statliga förvaltningen, vid bestämmandet
av den ersättning, befattningshavare finge uppbära för avstådd förmån av
kostnadsfri tjänstebostad, hänsyn borde tagas endast till bostadsutrymme,
som kunde anses motsvara vederbörandes verkliga behov. På grund härav
ville det synas statskontoret, som om i förevarande fall en ersättning av

6,000 kronor för år vore tillfyllest.

De sakkunniga och karolinska sjukhusets direktion. Varken de sakkunniga
eller omförmälda direktion hava ifrågasatt någon ändring i direktörens
berörda förmåner. Enligt direktionens förslag skulle arvodet å 300
kronor utgå till den, som uppehölle tjänsten. Tjänstebostadsersättningen
skulle utgå, därest lämplig bostad ej kunde beredas inom lasarettet, och i
avlöningshänseende vara att jämställa med tjänstebostad.

Myndigheterna. Myndigheterna hava i allmänhet lämnat förslaget utan
erinran. Karolinska institutets lärarkollegium har dock
ifrågasatt, att den till vikarie för direktören ifrågasatta ersättningen av
25 kronor i månaden, som vore orimligt låg, skulle bestämmas så, att vikarien
även finge åtnjuta den på vikariatstiden belöpande delen av bostadsersättningen.
Därest detta av tekniska skäl icke läte sig göra, syntes i stället
arvodet och bostadsersättningen böra sammanföras till ett arvode åt direktören
å 7,800 kronor, att utgå till den som uppehölle befattningen.

Kanslern har framhållit, att ett bifall till lärarkollegiets förslag skulle
kunna för direktören medföra synnerligen betänkliga konsekvenser i ekonomiskt
hänseende, enär direktören vid förhyrande av bostad borde kunna
räkna med tjänstebostadsersättningen. Då emellertid det av direktionen
föreslagna vikariatsarvodet vore mycket otillfredsställande, har kanslern
ifrågasatt, huruvida icke vikarien borde, utöver vederbörlig del av det årliga
arvodet av 300 kronor, därutöver tillerkännas en särskild vikariatsersättning,
förslagsvis 700 kronor för år.

Lönenämnden har för sin del ansett, att tjänstebostadsersättningen
närmast vore att betrakta såsom ett ansvarsarvode och följaktligen borde
utgå till den, som uppehölle direktörsbefattningen. Med hänsyn till storleken
av den för närvarande utgående ersättningen syntes det kunna ifrågasättas,
huruvida icke densamma till någon del utgjorde arvode för direktörssysslan.
Då lönenämnden för sin del ansåge en dylik anordning icke
vara principiellt riktig, ville nämnden förorda, att beloppet begränsades
till vad som finge anses motsvara en rimlig hyresersättning, samt att frågan
om direktörsarvodets storlek i samband därmed toges under omprövning.

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''27%.

Departementschefen. Jag delar lönenämndens mening rörande storleken
av den nuvarande tjänstebostadsersättningen. En ej obetydlig sänkning av
denna ersättning är motiverad. Då emellertid den nuvarande innehavaren
av direktörssysslan vid förhyrandet av tjänstebostad torde hava utgått
från de hittillsvarande förhållandena, lärer den ifrågasatta sänkningen böra
ske först från och med budgetåret 1938/1939. I samband därmed bör det
särskilda direktörsarvodet, vilket för en institution av serafimerlasarettets
storlek synes vara för lågt, regleras uppåt. Direktionen för karolinska sjukhuset
bör med beaktande av vad nu anförts framlägga erforderligt förslag
i samband med anslagsäskandena för sistnämnda budgetår.

Frågan om ersättning åt vikarie för direktören torde Kungl. Maj:t böra
framdeles upptaga till övervägande.

3. Överläkare.

Nuvarande förhållanden. Vid lasarettet finnas
två medicinska avdelningar,
två kirurgiska avdelningar,1
en oftalmologisk avdelning,

en neurologisk avdelning, alla förenade med polikliniker, samt vidare

en avdelning för vård av neurokirurgiska fall,

en röntgenavdelning,

en gymnastikavdelning,

en gynekologisk poliklinik,

en otiatrisk poliklinik, samt

en psykiatrisk poliklinik.

Överläkare vid de förstnämnda sex avdelningarna med därtill hörande polikliniker
äro professorer vid karolinska institutet. Överläkaren vid röntgenavdelningen
och föreståndarna för gynekologiska polikliniken, otiatriska polikliniken,
psykiatriska polikliniken och gymnastikavdelningen äro likaledes
professorer vid karolinska institutet. Genom särskilda bestämmelser den 31
maj 1935 har Kungl. Maj:t bland annat givit den på gymnastiska centralinstitutets
stat uppförde läraren i sjukgymnastik och sjukdomslära överläkares
ställning vid lasarettets gymnastikavdelning för den tid, centralinstitutets
utbildning av sjukgymnaster är förlagd till sagda avdelning.

Från lasarettets stat utgå arvoden med 1,500 kronor för år till 2 överläkare
(de till tjänståren äldsta) — en vid medicinska och en vid kirurgiska
avdelningen — samt med 1,000 kronor för år till 4 överläkare — en vid
medicinska, en vid kirurgiska, en vid oftalmologiska och en vid neurologiska
avdelningen.

Däremot åtnjuta de befattningshavare, som förestå gynekologiska, otia 1

Så länge professorn E. Key är befriad från tjänstgöring vid lasarettet, upprätthålles enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 16 september 1932 vid lasarettet allenast en kirurgisk avdelning.

44

Kungl. Marits proposition Nr 272.

triska och psykiatriska poliklinikerna samt röntgen- och gymnastikavdelningarna,
icke särskilt arvode.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1930 förordnades, att till biträde
åt lasarettets Överkirurg å den ena av de två kirurgiska avdelningarna
finge förordnas en läkare, som under benämningen biträdande Överkirurg
skulle närmast under överkirurgen ansvara för sjukvården å denna avdelning
och i övrigt till direktionen intaga samma ställning som andra biträdande
läkare, samt att till arvode åt biträdande överkirurgen finge
användas den till andre överkirurgen vid lasarettet i stat anslagna, ovannämnda
ersättningen å 1,000 kronor för år och därutöver 4,500 kronor
för år. Sedan innehavaren av förordnandet, H. Olivecrona, blivit professor
med lön från karolinska institutets stat, har genom särskilda beslut
den 19 juni 1936 föreskrivits, att han skulle för budgetåren 1935/1937
i egenskap av överläkare å avdelningen för neurokirurgiska fall äga uppbära
ett särskilt arvode av 1,000 kronor, att utgå av lasarettets medel.
Tillika föreskrevs, att i följd härav det ovannämnda arvodet till en biträdande
Överkirurg icke skulle utgå under nämnda tid.

De sakkunniga och karolinska sjukhusets direktion. De sakkunniga
funno icke anledning yttra sig angående överläkararvodena.

Direktionen däremot har i anslutning till ett av karolinska institutets
lärarkollegium framlagt förslag förordat arvoden jämväl för överläkarna
vid röntgenavdelningen och gymnastikavdelningen med 1,000 kronor för
vardera.

Myndigheterna. Direktionens sistberörda förslag har tillstyrkts av de
myndigheter, som yttrat sig över detsamma, utom av statskontoret,
som ansett de skäl, som anförts till stöd för att överläkarna vid röntgenavdelningen
och gymnastikavdelningen skulle framför vissa av poliklinikföreståndarna
erhålla överläkararvoden, icke övertygat ämbetsverket om
nödvändigheten härav.

I en promemoria har ordföranden i karolinska sjukhusets direktion,
generaldirektören A. Örne i anledning av statskontorets yttrande anfört
följande:

Jämte sin verksamhet för undervisning och forskning utförde överläkaren
vid röntgenavdelningen ett stadigvarande arbete för lasarettets
sjukvård, vilket vöre av stor omfattning och betydelse. Han utförde praktiskt
arbete för undersökning och behandling av lasarettets patienter under
6 å 8 timmar om dagen. Därvid ledde han och övervakade arbetet på
hela avdelningen, innebärande, förutom den sjukvårdstekniska ledningen
och vad här nedan närmare beröres, ledning och övervakning av att avdelningens
omfattande och dyrbara instrumentella utrustning väl vårdades
och att den handhades med tillbörlig hänsyn till ekonomien. Överläkaren
utförde personligen en stor del av röntgenundersökningarna och bildgranskningen
och dikterade därpå grundade protokoll, vilka vore av stor betydelse
för den kliniska undersökningen och i flertalet fall vore grundläggan -

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

de för diagnosen. Han utförde vidare dagliga demonstrationer av röntgenbilder
och hade därvid ingående överläggningar med lasarettets över- och
underläkare angående utförda röntgenundersökningar ävensom behandling
av respektive klinikers patienter. Lasarettets förmåga att vid sina olika
avdelningar meddela en effektiv sjukvård vore sålunda i hög grad beroende
på röntgenöverläkarens personliga verksamhet.

Överläkaren å gymnastikavdelningen hade med nu gällande organisation
att övervaka sjukvårdsarbetet å två sjukgymnastiska polikliniker, å
vilka obligatoriskt arbetades under tiden 8.15 f. m. till 2 e. m. I överläkarens
arbete inginge dessutom ronder å de kirurgiska och medicinska klinikerna.
Han hade därjämte en ganska betydande konsultativ verksamhet,
bestående i undersökningar och skriftliga utlåtanden beträffande patienter,
vilka för rådfrågning sändes från polikliniker och kliniker samt från personalläkaren.
Överläkaren anlitades vidare konsultativt i fråga om operationer.
Då den sjukgymnastiska avdelningen vore ett resultat av nyligen
skedd omorganisation, och då arbetet därför enligt nya riktlinjer vöre
under inarbetande, hade överläkarens arbetstid å serafimerlasarettet hittills
varierat. Det torde också framgent, beroende på variationer i arbetskvantiteten,
komma att växla från minst en timme till högst 5 timmar per
dag. Överläkaren å gymnastikavdelningen utförde sålunda ett arbete, som
vore av väsentligt behov för sjukhuset och komme ett flertal av dess po1
ikliniska och kliniska avdelningar till godo.

De professorer åter, som förestode de gynekologiska, otiatriska och psykiatriska
poliklinikerna, deltoge ej i det löpande sjukvårdsarbetet. De intoge
i stället en allmänt övervakande ställning till verksamheten å poliklinikerna,
deltoge i planläggningen av arbetet och fyllde en del administrativa
funktioner.

Det anförda torde giva vid handen, att det vore väl motiverat att tillerkänna
överläkararvoden åt överläkarna å röntgen- och gymnastikavdelningarna,
vilka utförde ett arbete för lasarettet, vilket vöre till art och
omfattning samt ansvar jämförligt med det, som övriga överläkare vid
lasarettet utförde. Likaså syntes goda skäl tala för att nämnda två överläkare
tillerkändes dylika arvoden framför omförmälda tre professorer.

Departementschefen. Det av direktionen framlagda förslaget örn tillerkännande
av två nya överläkararvoden kan av mig för närvarande biträdas
allenast i vad angår överläkaren vid röntgenavdelningen. I de nu utgående
arvodena ifrågasätter jag ingen ändring.

Kungl. Majit torde böra framdeles fatta beslut i anledning av vissa av
direktionen framlagda förslag till särskilda föreskrifter beträffande ifrågavarande
arvoden.

4. Underordnade läkare.

Nuvarande förhållanden. Enligt reglementet för lasarettet äro såsom
biträdande vid sjukvården vid lasarettet anställda underläkare och amanuenser.
Vid sjukvården biträda jämväl enligt reglementet de s. k. Regnellska
stipendiaterna, extra ordinarie underläkare, extra ordinarie amanuenser
samt vid lasarettet tjänstgörande medicine studerande. Underläkartjänst
tillsättes av direktionen genom förordnande på viss tid, som ej utan
Kungl. Maj:ts medgivande må överstiga tre år i sänder.

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Enligt den föreliggande utredningen kunna de vid lasarettet tjänstgörande
underordnade läkarna uppdelas i följande kategorier, nämligen

vissa biträdande lärare, vilkas befattningar äro uppförda å staten för
karolinska institutet och som på grund härav äro i viss utsträckning tjänstgöringsskyldiga
som biträdande läkare vid lasarettet; de åtnjuta avlöning
endast från institutets stat;

biträdande läkare vid poliklinikerna, vilka närmast under vederbörande
överläkare leda arbetet där; de hava arvode på lasarettets stat;

två biträdande läkare vid gymnastikavdelningen, av vilka den enes avlöning
utgår från särskilt statsanslag för sjukgymnastutbildning, den andres
från lasarettets allmänna stat; båda dessa läkare äro tillika biträdande
lärare vid sjukgymnastutbildningen och åtnjuta i sådan egenskap arvode
från gymnastiska centralinstitutets stat;

underläkare och andre underläkare, vilka åtnjuta avlöning endast från
lasarettets stat, utgående i form av kontant avlöning jämte fri kost samt,
för vissa befattningar, fritt bostadsrum i den mån sådant finnes tillgängligt;
samt

amanuenser, vilka åtnjuta kontant avlöning från karolinska institutets
stat och från lasarettets stat fri kost samt, för vissa befattningar, fritt bostadsrum
i den mån sådant finnes tillgängligt.

De biträdande läkarna, som i motsats till underläkare och amanuenser
äga rätt att utöva enskild praktik utanför lasarettet, åtnjuta under budgetåret
1936/1937 avlöning på sätt framgår av efterföljande sammanställning: -

Biträdande läkare

Arvode på
lasarettets
stat

Arvode på
karolinska
institutets
eller gym-nastiska
centralinsti-tutets stat

Dyrtids-

tillägg

Provisorisk

löneförbätt-

ring

Summa

kronor

1 vid röntgenavdelningen.....

_

4,500

444

1,020

5,964

1 » gymnastik- > .....

4,800

2,000

672

-

7,472

1 » > » .....

4,800

2,000

672

—

7,472

1 » medicinska polikliniken . . .

5,500

—

540

—

6,040

1 » kirurgiska » ...

5,500

—

540

—

6,040

1 > oftalmologiska » ...

4,800

—

480

—

5,280

1 * otiatriska » ...

3,400

—

336

—

3,736

1 » neurologiska » ...

(inkl. arvode med 900 kr.
såsom föreståndare för elek-tricitetsinrättningen)

4,800

384

60

5,244

1 » gynekologiska polikliniken .

2,400

—

240

2,400

5,040

1 » psykiatriska »

2,400

—

240

—

2,640

Summa kronor

38,400

8,500

4,548

3,480

54,928

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Beträffande de till underläkarna och andre underläkarna samt amanuenserna
under budgetåret 1935/1936 utgående avlöningsförmånerna hänvisas
till sid. 124—126 i propositionen nr 171/1936 (en sammanställning rörande
de för budgetåret 1936/1937 utgående lönerna återfinnes bland handlingarna
i ärendet).

Beträffande vissa till ifrågavarande befattningshavare utgående löneförmåner
inhämtas av föreliggande utredning följande:

Jourpengar utgå med mindre belopp (högst 300 kronor per år) till vissa
å avdelningarna jourhavande underläkare och amanuenser samt till fem
vid polikliniken alternerande jourhavande läkare.

Regnellska stipendier å 120 kronor för år utgå till vardera av 4 underordnade
läkare, 2 vid medicinska och 2 vid kirurgiska avdelningen. I stället
för stipendiet åtföljande bostadsförmån kunna de 2 stipendiaterna vid
medicinska kliniken få vardera 480 kronor årligen.

Med poliklinikmedel bestridas avlöning och dyrtidstillägg till vissa av
förenämnda underläkare (1 vid röntgenavdelningen och 1 vid medicinska
polikliniken) samt arvode till semestervikarier för vissa underordnade läkare
(1 underläkare vid röntgenavdelningen, 1 underläkare vid medicinska
polikliniken, 1 biträdande läkare vid otiatriska och 1 vid psykiatriska
polikliniken).

Av de avgifter, som inflyta för undersökning och behandling vid polikliniken
av sådana skadade, å vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete
äger tillämpning, utgår (Kungl. Maj:ts medgivande den 5 december 1919)
viss andel till respektive läkare.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom hava underordnade läkare på
lasarettets stat hittills avstått hela sin avlöning.

Till en personalläkare vid lasarettet utgår arvode med 1,000 kronor utan
rätt till dyrtidstillägg. Till den läkarpersonal, som verkställer s. k. elektrokardiografiska
undersökningar vid lasarettet samt vissa för sjukvården därstädes
erforderliga ämnesomsättning sunder sökning ar, utgå arvoden örn
sammanlagt 1,000 kronor, varå dyrtidstillägg ej får beräknas.

De sakkunniga. De sakkunnigas löneregleringsförslag omfattar icke de
biträdande lärarna, vilka som nämnts avlönas från karolinska institutet.

Vad angår de biträdande läkarna, hava de sakkunniga förutsatt, att
ifrågavarande befattningshavare skulle i staten upptagas såsom arvodister.
I de nu utgående arvodena hava de sakkunniga föreslagit endast följande
ändringar, nämligen dels att den biträdande läkaren å röntgenavdelningen
skulle utöver arvodet från karolinska institutet tillerkännas ett arvode av

1,000 kronor från serafimerlasarettet jämte dyrtidstillägg, dels ock att de
biträdande läkarna vid neurologiska och — med någon tvekan — gynekologiska
poliklinikerna skulle erhålla samma avlöning som biträdande läkaren
vid oftalmologiska polikliniken.

Beträffande underläkarna och amanuenserna innebär de sakkunnigas förslag,
att ifrågavarande befattningshavare skulle såsom extra tjänstemän
placeras i följande lönegrader:

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2712.

6 förste underläkare . . . .

.... e. 23

2 förste amanuenser . . . .

.... e.

23

4 underläkare .........

____e. 18

5 amanuenser .........

. . . . e.

22

9 andre underläkare . .. .

____ e. 11

5s amanuenser .........

. . . . e.

17

Anledningen till att de sakkunniga ansett ifrågavarande läkarpersonal
böra jämställas med extra befattningshavare i statens tjänst har i det föregående
angivits vara, att det icke synts de sakkunniga lämpligt att ålägga
denna personal att betala pensionsavgifter. De sakkunniga hava emellertid
utgått ifrån, att för dessa befattningshavare skulle i fråga örn ersättning
för vikariat samt avlöning under tjänstledighet för sjukdom, enskilda angelägenheter
m. m. i regel tillämpas vad som gäller för extra ordinarie tjänstemän
i statens tjänst. De underordnade läkare, som hava år sförordnande —
däribland även de, som enligt förslaget skulle hänföras till arvodister — böra
dock enligt de sakkunnigas mening liksom hittills vara berättigade att erhålla
semester under en månad.

Vad angår de befattningshavare — amanuenserna — vilka enligt det
föregående nu erhålla en del av sin avlöning i form av arvode å staten för
karolinska institutet, synas de sakkunniga hava förutsatt, att skillnaden
mellan å ena sidan lönen för dessa befattningshavare enligt nyss angivna
lönegrader och å andra sidan arvodet från institutet skulle utbetalas från
lasarettet, varvid samtidigt de från lasarettet utgående naturaförmånerna
skulle inräknas i den kontanta avlöningen samt avdrag framdeles ske å
lönen för värdet av dessa förmåner (jfr nedan).

Till stöd för det av de sakkunniga framlagda förslaget beträffande löneförmåner
för underläkarna och amanuenserna hava de sakkunniga yttrat
bland annat:

Vid bedömandet av de löneförmåner, som framdeles borde tillerkännas
läkarpersonalen vid serafimerlasarettet, borde lönerna fastställas såsom
bruttolöner och alltså innefatta nu utgående naturaförmåner såsom kost
och bostad. Därjämte syntes jourpenningar böra inräknas i löneförmånerna.
Uppmärksammas finge även, att vid avlönandet av den läkarpersonal vid
serafimerlasarettet, vilken jämväl uppbure avlöning å karolinska institutets
stat, dyrtidstillägg borde utgå särskilt för sig såväl å avlöningen på karolinska
institutets stat som å den på serafimerlasarettets stat, men att i
övrigt gällande bestämmelser om dyrtidstillägg till befattningshavare i
statens tjänst borde äga tillämpning; dock att det dyrtidstillägg, som utbetalades
vid serafimerlasarettet, skulle ingå bland lasarettets driftkostnader.

I avseende å de läkare, som enligt vad ovan framhållits för närvarande
till ett antal av fyra tillerkänts Regnellska stipendier, vilka innefattade bostadsförmån,
värderad till 480 kronor per år, samt kontant 120 kronor, hade
de sakkunniga funnit lämpligt att dessa förmåner upptoges vid sidan av de
förmåner, som eljest kunde komma att tillerkännas vederbörande. De sakkunniga
utginge nämligen från att framdeles de Regnellska stipendierna,
såsom ursprungligen varit avsett, skulle kunna tilldelas vid lasarettet tjänstgörande
medicine kandidater.

49

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Vad så beträffade de löneförmåner, som borde utgå till de underordnade
läkarna vid serafimerlasarettet, hade de sakkunniga beaktat, att uttrycken
underläkare och amanuens dels var för sig hänförde sig till befattningar,
som borde inordnas under olika lönegrader, dels icke helt kunde jämställas
med motsvarande benämningar vid t. ex. Lunds lasarett. Dår betecknade
benämningen amanuens en mera underordnad befattning än underläkare;
vid serafimerlasarettet betecknade ej blott de 0 första underläkarna utan
jämväl de 2 första amanuenserna och 5 av de 10 amanuenserna de befattningshavare
bland de underordnade läkarna, vilka närmast under vederbörande
överläkare handhade vården vid lasarettets olika sjukavdelningar.
Beteckningen amanuens hänförde sig här allenast till den omständigheten,
att ifrågavarande underordnade läkare åtnjöte lön på karolinska institutets
Stelt.

Med beaktande härav hade de sakkunniga uppdelat de underordnade
läkarbefattningarna i lönehänseende. I likhet med nu gällande avlöningsförhållanden
hade de sakkunniga dock givit något försteg åt förste underläkarna
och förste amanuenserna framför de 5 ovannämnda amanuenserna.
De sakkunniga hade jämfört de 8 första befattningarna med de främsta
underläkarbefattningarna vid vissa andra sjukhus och hade med stöd härav
ansett sig kunna föreslå en något högre lönegrad åt dessa än den, som skulle
motsvara den av direktionen (över serafimerlasarettet) föreslagna. De sakkunniga
föresloge här en avlöning, som motsvarade 23:e lönegraden för
extra tjänstemän i statens tjänst, under det att de 5 nämnda amanuensernas
avlöning skulle bestämmas efter 22:a lönegraden. Även för dessa senare
skulle denna avlöning dock komma att överstiga den, som utginge under
budgetåret 1935/1936. De sakkunniga funne dessa förslagga mycket mera
befogade, som ifrågavarande befattningshavare kunde påräkna ålderstilllägg
allenast för det fall, att de under mera än 3 år innehade tjänst inom
en och samma lönegrad.

De fyra andre underläkare — två å medicinska klinikens laboratorier och
två å kirurgiska kliniken — som nu uppbure Regnellska stipendier, men
vilka icke hade någon avlöning från karolinska institutet, syntes böra erhålla
avlöning enligt Ilie lönegraden för extra tjänstemän. Samma avlöning
torde böra utgå till den nuvarande andre underläkaren å kliniska laboratoriet
ävensom å medicinska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna.

Beträffande personalen å röntgenavdelningen gällde redan nu i viss mån
i förhållande till övriga befattningshavare vid lasarettet avvikande lönebestämmelser,
och denna personal uppbure viss andel i avgifterna för röntgenundersökningar
av sådana från polikliniken remitterade patienter, å vilka
lagen om försäkring för olycksfall i arbete ägde tillämpning. Även här ville
de sakkunniga föreslå, att de tvenne underläkarna vid denna avdelning placerades
med en avlöning motsvarande 18:e lönegraden för extra befattningshavare
i statens tjänst, varjämte nuvarande amanuensen, som från karolinska
institutet uppbure 2,400 kronor jämte reglerat dyrtidstillägg, syntes
böra avlönas enligt 17:e lönegraden för extra befattningshavare i statens
tjänst. Vad sålunda föreslagits innefattade för amanuensen en förhöjning
i vad som för ovannämnda budgetår tillerkänts honom. På samma grunder
förordade de sakkunniga, att jämväl de nuvarande underläkarna vid medicinska
och otiatriska poliklinikerna skulle avlönas enligt 18:e lönegraden
för extra befattningshavare i statens tjänst, samt att de nuvarande amanu Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 27%. 4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

enserna vid medicinska, kirurgiska, oftalmologiska och otiatriska poliklikerna
skulle beredas avlöning, motsvarande 17:e lönegraden för extra befattningshavare
i statens tjänst.

Vad beträffade de elektrokardiografiska m. fl. undersökningarna hava de
sakkunniga, under framhållande av att ifrågavarande undersökningar fortfarande
kunnat utföras av i annan tjänst vid lasarettet anställd läkare, vid
sidan av den egentliga tjänsten, ansett sig icke kunna tillstyrka ett av lasarettsdirektionen
framfört förslag örn inrättande av en särskild föreståndartjänst
vid elektrokardiografiska laboratoriet. De sakkunniga hava i stället
förordat, att till vid lasarettet anställda läkare, som utförde ifrågavarande
undersökningar, skulle i fortsättningen tillsvidare utgå särskild ersättning,
för de elektrokardiografiska undersökningarna med sammanlagt 1,500 kronor
för år och för ämnesomsättningsundersökningarna med sammanlagt
300 kronor för år.

Direktionen för karolinska sjukhuset. Direktionen har inledningsvis
anfört vissa principiella synpunkter rörande löneförmånerna för
de underordnade läkarna.

Att jämföra läkarna vid lasarettet med läkarna vid de statliga sinnessjukhusen
hade icke synts direktionen befogat. I stället borde de, såsom
de sakkunniga även gjort, jämföras med läkarna vid de av landstingen och
kommunerna drivna kroppssjukhusen. Med hänsyn till att en betydande
omsättning av underordnade läkare ägde rum mellan å ena sidan dessa
sjukhus och å den andra undervisningssjukhusen, vore det enligt direktionens
uppfattning nödvändigt att tillse, att de underordnade läkarna vid
serafimerlasarettet ej komme att intaga en mer avsevärt avvikande ställning
i fråga örn avlöning och särskilda förmåner gentemot motsvarande
befattningshavare vid jämförbara kommunala eller landstingssjukhus. Direktionen
hade med andra ord i likhet med de sakkunniga utgått ifrån att
de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet skulle, sedan staten övertagit
driften av detsamma, i huvudsak bibehållas vid de särskilda förmåner,
som de hittills åtnjutit och som de erhölle vid landets övriga kroppssjukhus
i enlighet med bestämmelserna i den för dessa gällande lagstiftningen.

I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag hade riksräkenskapsverket,
utan att vilja framlägga något direkt förslag, ifrågasatt, örn ej de underordnade
läkarna borde uppdelas i dels extra ordinarie, dels ock extra tjänstemän.

I anledning härav har direktionen påpekat, att de underordnade läkarbefattningarna
vid serafimerlasarettet — med undantag av dem, som vore
förenade med arvode — hade varit och vore alltjämt till övervägande del
passagetjänster. Flertalet underläkare och amanuenser stannade ej längre
än sex å sju år vid lasarettet. Å andra sidan vore läkartjänsterna betingade
av ett stadigvarande behov. Skäl syntes därför kunna anföras för att innehavarna
skulle betraktas som extra ordinarie tjänstemän. Direktionen hade
likväl icke ansett lämpligt att bereda dem sådan ställning i alla avseenden,
särskilt i fråga örn pensionsrätten, då de därigenom dels skulle komma
att intaga en annan ställning än motsvarande befattningshavare vid landstingens
sjukvårdsinrättningar dels, såsom de sakkunniga framhållit, skulle

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

få vidkännas pensionsavdrag och pensionsavgifter, vilka för de lönegrader,
där flertalet föreslagits placerade, uppginge till ganska stora belopp. Da
undantag från sådan skyldighet för extra ordinarie tjänsteman ej syntes
kunna komma i fråga, funne direktionen de sakkunnigas förslag att placera
de underordnade läkarna vid lasarettet såsom extra tjänstemän eller arvodestagare,
med rätt till vissa av de extra ordinarie tjänstemän tillkommande
särskilda förmåner, vara ändamålsenligast.

Härmed skulle direktionen också kunna sägas hava tagit ställning till
ett av underläkarföreningen framfört önskemål, att den underordnade läkarpersonalen
skulle beredas extra ordinarie anställning. Direktionen ville
emellertid nämna, att inom direktionen fråga uppkommit att bereda en
underläkare vid varje klinik extra ordinarie befattningshavares ställning i
alla avseenden och med högre avlöning än enligt den av de sakkunniga
föreslagna högsta lönegraden för underläkare. Vidare hade föreslagits, att
biträdande läkaren vid röntgenavdelningen och biträdande läkarna vid
medicinska, kirurgiska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna
skulle beredas en fastare ställning än för närvarande vöre fallet,
svarande mot deras ställning och betydelse för sjukvården. Direktionen
komme att överväga dessa spörsmål i samband med prövningen av motsvarande
frågor för karolinska sjukhuset. Denna omständighet finge emellertid
icke tagas som intäkt för ett uppskjutande av den lönereglering för
ifrågavarande befattningshavare, som de sakkunniga föreslagit, eller de
ändringar i berörda förslag, direktionen i det följande förordade.

Vad anginge uppdelningen av de underordnade läkarna å lasarettets och
å karolinska institutets stat, har direktionen — med hänsyn till att departementschefen
i propositionen nr 171/1936 förklarat sig anse att med prövningen
av ett av universitetsmyndigheterna framfört förslag om att överföra
lönerna för amanuensbefattningarna från institutets till lasarettets
stat m. m. borde anstå, till dess motsvarande frågor vid karolinska sjukhuset
komme före — förklarat sig icke vilja för närvarande närmare ingå
på denna fråga. Direktionen har emellertid ansett sig böra föreslå vissa
åtgärder, som icke torde föregripa den nyssnämnda prövningen men som
torde avhjälpa de olägenheter i formellt avseende, vilka vore och skulle
bliva förknippade med den nuvarande anordningen.

I sådant avseende har direktionen förordat, att jämväl den del av vid
serafimerlasarettet tjänstgörande amanuensers avlöning, som vore upptagen
i karolinska institutets avlöningsstat, jämte därå belöpande dyrtidstillägg
skulle utbetalas vid lasarettet, att ifrågavarande arvoden jämte dyrticlstillägg
.skulle utbetalas från karolinska institutet till lasarettet, att häremot
svarande belopp skulle uppföras å inkomstsidan i lasarettets stat
samt att å den sammanlagda avlöningen till var och en av dessa amanuenser
skulle få tillämpas de avlöningsbestämmelser, som komme att gälla för
underläkare vid lasarettet. Dessa amanuenser borde vidare från och med
den 1 juli 1937 tillsättas, entledigas och beviljas tjänstledighet av direktionen
för karolinska sjukhuset i samma ordning som gällde för underläkare,
varjämte i disciplinärt hänseende för amanuenserna borde gälla
enahanda bestämmelser som för underläkare. Föreskrifter i dessa avseenden
borde inflyta i reglementet för lasarettet.

Ett motsvarande förfarande syntes böra tillämpas även beträffande det
i institutets stat uppförda arvodet till biträdande lärare och läkare vid
röntgeninstitutet a serafimerlasarettet saint i fråga örn i gymnastiska cen -

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

tralinstitutets stat upptagna tilläggsarvodena åt en lärare i medicinsk sjukgymnastik,
en lärare i kirurgisk sjukgymnastik, en förste instruktionsgymnast
och fem instruktionsgymnaster, vilka vore respektive biträdande läkare
och sjukgymnaster vid serafimerlasarettet. Dock torde i fråga örn den
biträdande läraren-läkaren vid röntgeninstitutet fortfarande kanslern för
rikets universitet böra meddela förordnande och tjänstledighet enligt nu
gällande bestämmelser. För ifrågavarande befattningshavare vid lasarettet,
som åtnjöte tilläggsarvoden från gymnastiska centralinstitutets stat,
gällde redan, att de tillsattes av direktionen över serafimerlasarettet.

De sakkunnigas förslag till lönereglering för de underordnade
läkarna hade, erinrar direktionen, framkallat erinringar från
vissa håll.

Sålunda hade direktionen över gymnastiska centralinstitutet framfört
förslag beträffande ändrad tjänsteställning och avlöning för de underordnade
läkarna vid gymnastikavdelningen.

Underläkarföreningen önskade få avlöningen för underordnade läkare
vid röntgenavdelningen och poliklinikerna höjd »till samma nivå som klinikläkarna
i de sakkunnigas förslag uppnått» och att de underordnade läkarna
skulle erhålla ställning som extra ordinarie tjänstemän.

Direktionen över serafimerlasarettet hade funnit de av underläkarföreningen
framförda synpunkterna på förhållandena mellan klinik- och poliklinikläkarnas
löner motivera en ytterligare prövning. Därjämte hade understrukits,
att direktionen ej funne anledning frångå sitt tidigare förslag,
att underläkare och amanuenser med samma arbetsuppgifter skulle jämställas
i lönehänseende.

Karolinska institutets lärarkollegium hade yttrat bland annat följande:

I lönestaten för underordnade läkare hade de sakkunniga för underläkare
och amanuenser vid kliniska avdelningarna upptagit väsentligt högre
lönebelopp än för motsvarande tjänster vid poliklinikerna och vid röntgenavdelningen,
under det att »andre-underläkar»-tjänsterna skulle avlönas
efter samma normer vid samtliga avdelningar. Som motiv för nämnda skillnad
i lönen hade anförts dels motsvarande löneskillnad i nu gällande lönebestämmelser
och i lasarettsdirektionens löneregleringsförslag, dels den omständigheten,
att personalen vid poliklinikerna och vid röntgenavdelningen
skulle uppbära viss andel i avgifterna för undersökning av sådana patienter,
å vilka lagen angående olycksfall i arbete ägde tillämpning. Härtill
anmärkte kollegiet, att inkomsten av undersökningarna på olycksfallsskadade
endast komme vissa av underläkarna och i mycket olika utsträckning
till del. Örn med hänsyn till denna extra inkomst en reduktion av läkarlönerna
ansåges böra äga rum, borde denna endast beröra sådana befattningshavare,
som åtnjöte nämnda inkomst. Det torde icke numera såsom
ännu för några år sedan finnas skäl att genomgående tilldela de icke kliniska
underläkarna löner efter en lägre skala än som gällde för motsvarande
befattningar vid de kliniska avdelningarna. De förra läkarnas arbete
vore nämligen lika självständigt, lika ansvarsfullt, lika riskfyllt och
lika kvalificerat som de kliniska underläkarnas, varjämte deras arbetsbörda
vid vissa avdelningar vore väl jämförlig med de kliniska underläkarnas.
Därtill komme den psykologiskt icke oväsentliga omständigheten, att lasarettet
genom ifrågavarande läkares arbete tillfördes avsevärda inkomster.
En förnyad avvägning av lönerna för dessa läkare med beaktande av de
nu anförda synpunkterna f dref olle därför kollegiet önskvärd.

53

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 272.

Direktionen för karolinska sjukhuset har förklarat sig sakna anledning
yttra sig angående den från direktionen över gymnastiska centralinstitutet
framförda erinringen rörande tjänsteställningen m. m. för de underordnade
läkarna vid gymnastikavdelningen, enär statsmakterna redan tagit ställning
till denna fråga (jfr propositionen nr 171/1936 och riksdagens skrivelse
nr 214/1936). Enligt direktionens uppfattning hade däremot bärande skäl
anförts för att underläkare och amanuenser vid röntgenavdelningen och
poliklinikerna borde komma i samma lönenivå som underläkare och amanuenser
vid klinikerna. Direktionen hade alltså ansett sig böra förorda en
dylik ändring i de sakkunnigas förslag.

Denna höjning av löneförmånerna för underläkare och amanuenser vid
poliklinikerna och röntgenavdelningen kunde, yttrar direktionen, åstadkommas
antingen genom höjning av den fasta avlöningen eller genom tilllägg
av vissa belopp till den fasta avlöningen, att utgå av poliklinikmedel.
Det senare alternativet torde icke böra ifrågakomma. Då inkomsterna från
poliklinikerna bleve i sin helhet tillgängliga för täckande av driftkostnaden
för poliklinikerna, syntes det vara en onödig omgång att bokföra vissa
avlöningar såsom utgående av poliklinikmedel.

Fråga uppkomma också med vilka kliniska underläkare poliklinikunderläkarna
borde likställas. De sakkunniga hade sökt vidtaga sådana anordningar,
att en viss befordringsmöjlighet inträdde i fråga om sådana personalgrupper,
där detta över huvud taget vore möjligt. I dylikt syfte syntes
de sakkunniga ha på klinikerna jämställt endast förste amanuenserna
med förste underläkare, medan övriga amanuenser placerats en lönegrad
lägre.

Med utgångspunkt från denna anordning och då passagen till underläkare-
och amanuenstjänsterna vid klinikerna i regel skedde från poliklinikerna,
tillstyrkte direktionen, att underläkarna och amanuenserna vid
röntgenavdelningen och poliklinikerna uppflyttades till lönegraden e.22.

En av underläkarna vid röntgenavdelningen borde dock under benämning
förste underläkare placeras i samma lönegrad som förste underläkare
vid klinikerna, nämligen e. 23. Han hade nämligen i sitt fack en motsvarande
utbildning, varjämte genom en sådan placering en viss befordringsmöjlighet
bomme att finnas för de underordnade läkarna vid röntgenavdelningen.

Med hänsyn till de göromål, som åvilade de s. k. andre underläkarna vid
poliklinikerna, vilka av de sakkunniga placerats i samma lönegrad som innehavare
av lika benämnda tjänster vid klinikerna och laboratorierna, hade
direktionen ansett, att de borde i lönehänseende likställas med övriga underläkare
vid poliklinikerna och benämnas underläkare och förty placeras
i lönegraden e. 22.

En höjning av lönerna för underläkare och amanuenser vid röntgenavdelningen
och poliklinikerna aktualiserade frågan örn lönereglering även
för de biträdande läkarna vid berörda avdelningar.

En sådan höjning vöre emellertid även av andra skäl motiverad. Särskilt,
stora krav ställdes på dessa läkare, som under chefskap av vederbörande
professor förestode och ledde det dagliga arbetet vid respektive avdelningar.
Det vore av yttersta vikt för både sjukvård och undervisning,

54

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr £78.

att arvodena så avvägdes, att till dessa poster kunde förvärvas och behållas
högt kvalificerade läkare. Det vore ej omotiverat att jämföra dessa
med prosektorer och laboratorer vid karolinska institutet. Dessa biträdande
läkare vore jämväl läkare med långvarig teoretisk och praktisk utbildning
och i regel docenter. Framhållas finge även, att i det dagliga
arbetet de biträdande läkarna vid otiatriska, gynekologiska och psykiatriska
poliklinikerna (sedan oftalmologiska kliniken flyttat till karolinska
sjukhuset även oftalmologiska polikliniken) stöde till förfogande som konsulterande
för de medicinska och kirurgiska klinikerna. Kliniker i anförda
specialiteter saknades som bekant vid lasarettet.

Beträffande storleken av läkarpersonalen vid lasarettets polikliniker och
besöksfrekvensen å desamma hänvisar direktionen till följande sammanställning
för år 1935:

Läkare

Patienter

Besök

Medeltal
besök per
mottagning

medicinska polikliniken..........

4

11,932

36,284

101

kirurgiska » ..........

2

19,363

53,399

146

oftalmologiska » ..........

3

12,026

19,496

65

otiatriska » ..........

4

12,351

27,625

92

neurologiska » ..........

2

4,466

14,059

47

gynekologiska » ..........

1

1,973

2,991

10

psykiatriska » ........

1

505

1,722

17

Inalles gjordes röntgenundersökning på 9,017 poliklinikpatienter.

Bruttoinkomsten av poliklinikpatienter hade under budgetåret 1935/1936
varit

för olycksfall i arbete............................ kronor 63,915: 50,

varav 10,611 kronor för röntgenundersökning;

för övriga ...................................... kronor 240,751:48,

varav 37,802 kronor för röntgenundersökning.

På grund av det anförda och i betraktande av de kvalifikationer, som
krävdes av de olika tjänstinnehavarna och det arbete och det ansvar, som
åvilade dem, syntes ifrågavarande biträdande läkare, oberoende av den
förut berörda frågan om beredande åt dem av en fastare anställningsform
än som arvodestagare, böra från och med den 1 juli 1937 beredas en däremot
svarande avlöning. Direktionen hade tänkt sig, att biträdande läkarna
vid röntgenavdelningen, medicinska polikliniken och kirurgiska polikliniken
vardera skulle erhålla ett arvode, inklusive dyrtidstillägg, av omkring

9,000 kronor för år, biträdande läkarna vid oftalmologiska, otiatriska och
neurologiska poliklinikerna vardera omkring 7,000 kronor för år, biträdande
läkaren vid gynekologiska polikliniken något över 5,000 kronor för år samt
biträdande läkaren vid psykiatriska polikliniken omkring 3,500 kronor för
år. Den biträdande läkaren vid otiatriska polikliniken hade för närvarande
en avlöning, som frånsett dyrtidstillägg, med 1,400 kronor understege det
arvode biträdande läkaren vid oftalmologiska polikliniken uppbure. Detta
berodde på att han för närvarande ej vore tjänstgöringsskyldig hela den
tid, arbetet påginge, utan endast den tid, då den på karolinska institutets
stat uppförda biträdande läraren ej vore tillstädes. Denne vore en -

55

Kungl. Majlis proposition Nr ''272.

ligt av Kungl. Maj:t den 29 juni 1925 fastställd instruktion tjänstgöringsskyldig
såsom biträdande läkare vid serafimerlasarettets otiatriska poliklinik
tre timmar dagligen. Då den obligatoriska undervisningen numera gåves
vid Sabbatsbergs sjukhus, funnes ej samma motiv för den biträdande lärarens
tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets otiatriska poliklinik
sorn tillförne. Anordningen med två biträdande läkare (poliklinikföreståndare)
vore för övrigt icke tillfredsställande ur organisatorisk synpunkt, varför
föresloges, att tjänstinnehavaren på lasarettets stat skulle åläggas
samma skyldighet som övriga poliklinikföreståndare och arvodet regleras
lika som biträdande läkarens vid oftalmologiska polikliniken.

Med utgångspunkt från det nu anförda hade direktionen ansett sig kunna
föreslå, att de från lasarettet utgående arvodena till ifrågavarande biträdande
läkare bestämdes till följande belopp:

röntgenavdelningen ...............................

medicinska polikliniken ...........................

kirurgiska » ...........................

oftalmologiska » ...........................

otiatriska » ...........................

neurologiska » ...........................

gynekologiska » ...........................

psykiatriska » ..................

till vilka belopp avsåges skola komma dyrtidstillägg.

kronor 3,600
» 8,100

» 8,100

» 6,300

» 6,300

» 6,300

» 4,800

» 3,000,

Riksräkenskapsverket hade, erinrar direktionen, i sitt yttrande över de
sakkunnigas löneregleringsförslag berört frågan om vissa till läkarna för närvarande
utgående inkomster vid sidan av lönen och i detta avseende anfört
följande:

I betänkandet hade beträffande de underordnade läkarnas löneförmåner
föreslagits dels att jourpenningar borde inräknas i löneförmånerna, dels
ock att personalen å röntgenavdelningen skulle äga rätt att uppbära viss
andel av avgifter för röntgenundersökningar av sådana från polikliniken
remitterade patienter, å vilka lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
ägde tillämpning. Någon utredning angående storleken av de belopp, som
sålunda skulle tillkomma vederbörande befattningshavare, hade dock ej
framlagts och ej heller framginge av den förebragta utredningen, huruvida
och i vad mån hänsyn tagits till dessa inkomster vid bestämmandet av
lönebeloppen för ifrågavarande läkare.

Rörande ifrågavarande inkomsters storlek har direktionen meddelat
bland annat följande:

Rätten till andel i ersättning, som av lasarettet uttoges från vederbörande
försäkringsinrättning eller arbetsgivare, för undersökning och behandling
av poliklinikpatient, då lagen om försäkring för olycksfall i arbete
skulle tillämpas, bestämdes av direktionen över serafimerlasarettet genom
beslut den 27 december 1918 beträffande de vid polikliniker tjänstgörande
läkarna och den 26 september 1919 beträffande de vid röntgenavdelningen
tjänstgörande läkarna (då en biträdande läkare och en amanuens). Att vcderbörandes
fasta avlöning därvid varit beaktad, framginge ej direkt av
protokollet, men väl av vid protokollet den 26 september 1919 fogade bilagor.
Sedan dess hade ifrågavarande läkares fasta avlöningar höjts utan
att ändring av rätten till andel i ersättning för undersökning och helland -

56

Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

ling av nu berörda patienter skett. Lasarettsdirektionen underställde sina
båda omförmälda beslut Kungl. Maj:ts prövning genom skrivelse av den
28 oktober 1919, varvid även omnämndes, att ifrågavarande läkare jämväl
utfärdade uti 21 § av olycksfallsförsäkringslagen föreskrivna läkarbetyg
mot åtnjutande av den ersättning härför, som utbetalades av vederbörande
försäkringsanstalt. Kungl. Majit godkände den 5 december 1919 besluteri
och förklarade »hinder ej möta för ovannämnda läkare att komma i åtnjutande
av omförmälda ersättning för utfärdande av läkarbetyg». Nu anförda
omständigheter torde hava föranlett de sakkunniga att ej närmare
ingå på läkarnas här omtalade andelar i ersättningen för vissa undersökningar
och behandlingar, liksom ej heller direktionen över serafimerlasarettet
ifrågasatt någon ändring vid avgivande av sitt förslag till lönereglering.

Sedan år 1919 hade vid lasarettet uttagits sådan ersättning av vederbörande
försäkringsinrättning eller arbetsgivare (dock ej för dem, som skadats
i statens eller Stockholms stads tjänst), numera 5 kronor för första
och i regel 2 kronor för varje efterföljande behandling å polikliniken. Härav
tillfölle hälften vederbörande läkare.

Beträffande ersättningen för behandlingen å poliklinikerna hade det praktiskt
taget hittills endast varit de vid kirurgiska och ögonpoliklinikerna
tjänstgörande läkarna, som fått del därav. Vid ögonpolikliniken torde dock
den biträdande läkaren, åtminstone de senare åren, hava avstått denna
förmån åt honom underordnade läkare.

Summan av de belopp, som tillfallit poliklinikläkarna, hade under budgetåren
1931/1932—1935/1936 varit respektive 18,966 kronor, 15,421 kronor,
15,023 kronor, 20,471 kronor och 21,498 kronor, eller i medeltal 18,276
kronor per budgetår. Stegringen av dessa inkomster torde sammanhänga
med inträdd förbättring i det ekonomiska läget och därav följande ökad
verksamhet inom industri och byggnadsverksamhet. Totalbeloppet för budgetåret
1935/1936 fördelades på ungefär följande sätt:

1) biträdande läkare vid kirurgiska polikliniken...... kronor 10,868: 50

2) amanuens vid kirurgiska polikliniken............. » 5,214: 50

3) läkare vid kirurgiska kliniken (4 stycken) vid jourtjänst
vid polikliniken.......................... » 2,622

4) amanuens och andre underläkare vid ögonpolikliniken » 2,545

5) jourhavande läkare på ögonkliniken (2 stycken) .... » 200

6) diverse andra läkare............................ » 47

50

50

Medeltalet för de under 3) nämnda läkarna bleve 655 kronor. Beräknade
man, att amanuensen vid kirurgiska polikliniken, innan han komme till
denna befattning, tjänstgjort minst ett år på befattning, som avsåges under
3) och efter slutat förordnande som poliklinikamanuens hade att passera
tvenne befattningar vid kliniken, innan han lämnade lasarettet, finge
man följande inkomst av poliklinikmedel:

1 år 655 kronor, om 2 år 1,310 kronor
1 » 5,215 » » 1 » 5,215 »

1» 0 » »1» 0»

1 » 0 » » 1 » 0 »

S:a 5,870 kronor S:a 6,525 kronor

eller i medeltal

1,467 kronor, resepektive 1,305 kronor per år.

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Beträffande läkarna vid ögonpolikliniken, som i regel torde ha minst fyra
års passage, varav två år vid kliniken, kunde man göra följande beräkning:

2 år 2,545 kronor
2 » 200 >

Summa 2,745 kronor
eller i medeltal 686 kronor.

För röntgenundersökning av patient, varom här vore fråga, uttoges kostnaden
för filmen med tillägg av en krona för varje film. Därjämte uttoges
för undersökningen 10 kronor, som tillf olle läkaren. I fråga örn denna senare
ersättning hade underläkarföreningen framhållit, att den i regel komme
den biträdande läkaren-läraren vid röntgenavdelningen tillgodo. Den ersättning
för sådana röntgenundersökningar, som läkaren uppburit under
budgetåren 1931/1936, hade uppgått till respektive 4,770 kronor, 5,630
kronor, 5,920 kronor, 7,250 kronor och 7,320 kronor eller i medeltal 6,178
kronor per budgetår. Den stegring, som skett de båda senast förflutna budgetåren,
torde jämväl bero på den rådande högkonjunkturen inom industri
och byggnadsverksamheten.

Då direktionen, på sätt av det föregående franninge, förordat förbättrade
avlöningsförmåner till läkarpersonalen vid röntgenavdelningen och
poliklinikerna, hade direktionen jämväl tagit under övervägande, huruvida
och i vad mån rätt för läkarna att uppbära ifrågavarande inkomster borde
bibehållas.

De undersökningar och behandlingar, varom här vore fråga, inginge, yttrar
direktionen, i vederbörande läkares tjänsteåligganden. Örn de fasta lönerna
sinsemellan vore avvägda efter arbetets omfattning och de krav, som
ställdes på tjänstinnehavarna, syntes icke finnas anledning att bibehålla
ett extra avlöningstillskott för en del av dessa läkare, i ali synnerhet ej,
om avlöningarna höjdes till samma nivå som de sakkunniga föreslagit för
de kliniska underläkarna.

Den rätt, som vid polikliniken tjänstgörande läkare — däri inbegripna
de kliniska underläkare och amanuenser, som hade jourskyldighet vid polikliniken
— haft till andel i ersättning för undersökning och behandling vid
polikliniken av sådana patienter, på vilka lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete skulle tillämpas, borde alltså borttagas i sammanhang med ett
genomförande av direktionens förslag om förbättrad löneställning för dem.

Däremot borde någon inskränkning ej ske i de vid röntgenavdelningen
tjänstgörande underordnade läkarnas rätt att såsom ersättning för i samband
med undersökning av nyss nämnda patienter avgivna skriftliga utlåtanden
uppbära ersättning, för närvarande utgående med 10 kronor per
undersökning. Denna ersättning vore väsentligen motiverad av det avgivna
utlåtandet, vilket vore att likställa med liikarbetyg, för vilket vederbörande
läkare vore berättigad utfå ersättning. Samtliga vid lasarettet
tjänstgörande läkare vore nämligen enligt nu gällande reglemente berättigade
att för utfärdande av läkarintyg och utlåtanden uppbära ersättning
enligt en av medicinalstyrelsen utfärdad taxa. Sådan rätt förelåge vid
de sjukhus, å vilka sjukhuslagen vore tillämplig. Att göra något undantag
från denna princip för serafimerlasarettets vidkommande, när staten övertoge
driften av detsamma, hade direktionen ej ansett befogat.

Att, som förhållandena utvecklats, borttagandet av rätten till andel i
vissa poliklinikinkomster komme att medföra en avsevärd minskning av

58

Kungl. Marits proposition Nr 87®.

löneförmånerna för biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken, framginge
av tidigare anförda siffror. Kompensation för den tid den nuvarande
innehavarens förordnande gällde, syntes därför erforderlig. Nämnda förordnande
utginge den 31 augusti 1938.

Denna kompensation syntes böra bestämmas med ledning av ifrågavarande
inkomster under de sista fem åren. Medeltalet av vad befattningshavaren
personligen uppburit för denna tid utgjorde 4,292 kronor och
tjänstgöringstiden 7 månader per år eller i medeltal 613 kronor per månad.
Den 1 juli 1937 återstode av tiden för hans förordnande fjorton månader.
Av denna tid skulle han med ledning av ovanstående medeltal kunna beräknas
komma att tjänstgöra åtta månader. Direktionen föresloge, att
nuvarande biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken J. P. Strömbeck
måtte för tid, som han efter den 1 juli 1937 uppehölle sagda befattning,
dock högst för åtta månader, få uppbära ett personligt lönetillägg av 375
kronor per månad, vilket tillägg, såsom av nedan gjord beräkning framginge,
ungefärligen motsvarade skillnaden mellan å ena sidan det tidigare
fasta arvodet jämte andel i poliklinikinkomster och å andra sidan det nya
fasta arvodet.

Tidigare arvode 5,500 kronor = 458: 33 per månad

Dyrtidstillägg ä 10 %........ 45: —

Andel i poliklinikinkomster. . . . 613:— 1.116:33
Nytt arvode 8,100 kronor = . . . 675: — per månad
Dyrtidstillägg ä 10 %........ 67: — 742: —

Skillnad................... kronor 374: 33

Riksräkenskapsverket hade, erinrar direktionen vidare, framhållit, att
några bestämmelser ej funnes örn och i vad mån underläkare och amanuenser
skulle äga rätt att uppbära ersättning från patienter, som vårdades å
lasarettet.

Härtill anmärker direktionen, att enligt hittills gällande reglemente för
lasarettet föreskrifterna i 19 §* lagen om vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus ägde tillämpning därstädes.

I 25 § i reglementet föreskreves, att vid poliklinikerna tjänstgörande läkare
icke finge uppbära ersättning av de sjuka för vården.

I fråga om förstnämnda bestämmelser ansåge direktionen i anslutning till
sin allmänna uppfattning av personalens ställning vid statens övertagande
av lasarettsdriften, att någon ändring i detta avseende ej borde vidtagas.

Jämväl den senare föreskriften syntes alltfort böra upprätthållas. Det
syntes nämligen helt naturligt, att de vid poliklinikerna vårdade sjuka ej
skulle erlägga ersättning för vården till de därstädes tjänstgörande läkarna.

Direktionen erinrar, att de sakkunnigas förslag i fråga om arvode för
elektrokardiografiska undersökningar och ämnesomsättningsundersökningar
väckt gensaga hos direktionen över
serafimerlasarettet, som beträffande de elektrokardiografiska undersökningarna
uttalat, att direktionen ej kunde dela de sakkunnigas uppfattning,
att dessa undersökningar skulle kunna utföras såsom bisyssla av i annan
tjänst vid lasarettet anställd läkare. 1

1 Innehåller i huvudsak, att läkare må mottaga allenast frivilligt tillbjuden ersättning för vård
av person, som intagits å halvenskilt eller enskilt rum.

59

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Elektrokardiodiagnostiken hade utvecklats synnerligen raskt och hade
numera stor betydelse icke endast för de medicinska klinikerna utan även
för de övriga. Handhavandet av dess tekniska hjälpmedel krävde en betydande
träning. Skulle klinikerna draga vederbörlig nytta av den dyrbara för
ändamålet anskaffade apparaturen, måste undersökningarna skötas av en
fullt kvalificerad person. Det vore en tillfällighet att för närvarande en
sådan funnes bland lasarettets underläkare. Att denne nu utom sin maktpåliggande
verksamhet som underläkare vid medicinska kliniken även måste
ägna betydande tid åt elektrokardiografiska undersökningar för hela sjukhuset
vore utan tvivel till förfång för sjukvården.

Direktionen för karolinska sjukhuset har för egen del uttalat sympatier
för ett av professorn Jacobaeus i utlåtande till direktionen framfört förslag
om inrättande av en ny laboratorsbefattning för ändamålet. Vid sin prövning
av ärendet hade emellertid direktionen ej ansett sig nu böra framlägga
förslag härom utan stannat vid att förorda ett av Jacobaeus angivet
alternativ, innebärande att driften av det elektrokardiografiska laboratoriet
skulle fortsätta i stort sett som förut och att laboratorieföreståndarens
arvode skulle höjas. Enligt direktionens uppfattning borde samma person
svara för såväl de elektrokardiografiska som ämnesomsättningsundersökningarna.
Hans arvode syntes skäligen icke kunna bestämmas till lägre belopp
än 2,000 kronor, vilket skulle innebära en utgiftsökning i förhållande
till nu utgående arvoden av 200 kronor. Vidare borde ämnesomsättningsundersökningarna
under nämnda persons ledning omhänderhavas av en
särskild sköterska.

Direktionen har förordat, att det nu utgående arvodet å 1,000 kronor
till personalläkare, som av de sakkunniga tillstyrkts i särskild skrivelse
den 11 januari 1936, skulle även i fortsättningen utgå.

Sammanfattningsvis må anföras, att direktionens förslag beträffande
den underordnade läkarpersonalen innebär följande avvikelser i
jämförelse med de sakkunnigas, nämligen

a) beträffande arvodestagare:

1 biträdande läkare vid

De

röntgenavdelningen ....

sakkunniga:

5,500‘

Direktionen:

8,100''

2 » »

»

gymnastikavdelningen . .

6,8002

6,8002

1 » »

»

medicinska polikliniken .

5,500

8,100

1 » »

»

kirurgiska »

5,500

8,100

1 » »

»

oftalmologiska »

4,800

6,300

1 » »

»

otiatriska »

3,400

6,300

1 » »

»

neurologiska »

4,800

6,300

1 » »

gynekologiska »

4,800

4,800

1 » »

»

psykiatriska »

2,400

3,000

För utförande av
undersökningar

elektrokardiografiska med Hera

1,500*

2,0003

Personalläkare . .

1,000:1

1,000*

1 Härav från karolinska institutets stat arvode å 4,500 kronor (jämte dyrtidstillägg).

2 Härav från gymnastiska centralinstitutets stat arvode ä 2,000 kronor (jämte dyrtidstillägg).
s Dyrtidstillägg utgår icke.

60 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

b) beträffande i lönegrad såsom extra befattningshavare placerade tjänstemän: -

De sakkunniga:

Direktionen:

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Antal

Förste underläkare........

.......e 23

6

e 23

94

» amanuenser........

....... e 23

2

e 23

2

Amanuenser.............

.......e 22

5

e 22

105

»

.......e 17

51

—

—

Underläkare.............

.......e 18

42

e 22

76

Andre underläkare........

.......e 11

93

e 11

6

Summa direktionen.......

—

_

—

34

sakkunniga.......

....... —

31

Öknin

g 3*

1 1 vid röntgenavdelning, 4 vid polikliniken.

2 2 » » 2 » >

3 Härav 4 vid polikliniken.

4 » 1 » röntgenavdelningen

6 1 1 > » och 4 vid polikliniken.

6 > 1 » » >6» »

Av ett vid direktionens utlåtande fogat protokollsutdrag framgår, att
ledamoten av direktionen, statskommissarien K. Tottie i särskilt yttrande
anfört, att åtskilliga av de av direktionen föreslagna uppflyttningarna i
lönehänseende för vissa personalgrupper, vilka uppflyttningar icke tidigare
ifrågasatts av serafimerlasarettets direktion och följaktligen ej heller
varit föremål för prövning av de sakkunniga, synts honom i stort sett
vara att hänföra till sådana förändringar av organisatorisk art, som borde
kunnat anstå, till dess frågan örn uppgörandet av stat för karolinska sjukhusets
personal i en nära framtid bleve aktuell. I anslutning härtill borde
bland annat spörsmålet örn de biträdande läkarnas ställning underkastas
ytterligare överväganden, innan förslag i dessa hänseenden framlades.

Myndigheterna. Mot direktionens förslag i denna del hava av de myndigheter,
som yttrat sig över detsamma, anförts följande erinringar.

Kanslern för rikets universitet har instämt i vad av
lärarkollegiet vid karolinska institutet i ämnet anförts.
Kollegiet har funnit övervägande skäl tala för att samtliga de vid
lasarettet anställda underläkarna erhålla extra ordinarie ställning och till
stöd härför yttrat i sammandrag följande:

Den rätt till semester och övriga förmåner, som enligt direktionens förslag
skulle tillkomma ifrågavarande befattningshavare, utgjorde beaktansvärda
förmåner framför många extra statstjänster. Pensionsskyddet för
vederbörande själva samt deras familj, vilket skulle tillfalla dem såsom
extraordinarie, hade möjligen av nuvarande befattningshavare något överskattats.
De fördelar, under ett fåtal år inbetalda pensionsavgifter medförde,
vore relativt obetydliga. Förordnande såsom extraordinarie skulle
för lasarettets underläkare självfallet endast utfärdas för viss, kortare tid,
varierande exempelvis mellan ett och tre år eller föga längre. Efter förord -

Beträffande skälen för den ifrågasatta personalökningen se nedan.

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ilandets utgång berättigade det inbetalda beloppet, i den mån vederbörande
i framtiden icke inträdde i statstjänst, allenast till uppskjuten livränta,
vars storlek helt berodde av det inbetalda beloppets. I städers och landstings
tjänst anställda, underordnade läkare hade, åtminstone i allmänhet,
ingen pensionsrätt alls och vid ernående av med pension förenad tjänst hos
dessa huvudmän tillgodoräknades inbetalda statliga pensionsavgifter icke
i någon form vederbörande; militärläkarnas penisonsförhållanden vore oberoende
av andra statstjänster. Den enda fördel i pensionshänseende, som
vid senare tillträdd statstjänst skulle tillkomma förutvarande underläkare,
som erlagt pensionsavgifter, vore, att de sålunda förvärvade tjänståren inräknades
vid beräkning av rätt till full pension.

Örn alltså för befattningshavarna själva fördelarna av att under kortare
tid inneha nied pensionsrätt förenad statstjänst, vore relativt små, ställde
sig saken annorlunda beträffande deras familjer, då vederbörande avlede
under sin tjänstetid. Medelåldern hos lasarettets underordnade läkare vore
numera 32% år. Dess medlemmar hade tillbragt omkring 12—15 år efter
studentexamen nied högre studier och specialutbildning. Medelåldern för
nytillträdande befattningshavare i överordnad ställning på den medicinska
banan hade under de sista decennierna stigit ofantligt. Familjebildning
började bli regel bland nutida svenska läkare i underordnad ställning.
Med andra ord hade hela sakläget i ekonomiskt och socialt hänseende undergått
en ytterst markerad förskjutning från tiden för en generation tillbaka,
då underläkarbefattningarna i långt högre grad än nu varit verkliga,
kortfristiga passageplatser, i det att utsikterna till tryggad existens redan
efter ett års specialutbildning vid sjukhus vore synnerligen goda.

Ytterligare en sida av saken förtjänade efter kollegiets mening att tagas
i betraktande. Rätt till semester skulle vara en undantagsförmån för lasarettets
underläkare vid anställning såsom extra statstjänstemän. Den prejudicerande
betydelsen härav — eventuellt olägliga konsekvenser — undvekes,
om deras ställning bleve den extraordinarie tjänstemannens, till vilken
semesterrätt hörde utan särskilt stadgande.

Ehuru kollegiet ansåge de för lasarettets underläkare föreslagna avlönings-
och andra förmåner väl motiverade och avvägda, och ehuru den med
anställningen som extraordinarie statstjänstemän förenade pensionsrätten
i själva verket för dessa, relativt kortfristiga befattningshavare knappast
torde komma att få någon större praktisk betydelse, önskade kollegiet som
sin åsikt framhålla, att det funne i denna fråga anförda synpunkter övervägande
tala för extraordinarie statstjänstemans ställning för samtliga vid
lasarettet anställda underläkare.

Mot direktionen avvikande mening hyser emellertid kollegiet framför
allt i fråga örn de biträdande läkarna, vilka syntes böra tillerkännas extra
ordinarie ställning och avsevärt förbättrade löneförmåner.

T likhet med direktionen ville kollegiet understryka den praktiskt betydelsefulla,
högkvalificerade verksamhet, dessa läkare utövade. Sjukhuspoliklinikerna,
som i de sista decenniernas socialmedicinska diskussioner intagit
en så framskjuten plats och som utan tvivel även i den närmaste framtiden
komme att intressera det allmännas representanter såsom högst betydelsefulla
organ i den offentliga sjukvården, måste tillförsäkras en mot
sin betydelse och maktpåliggande uppgift svarande organisation, även i
fråga örn där arbetande liikares ställning. Serafimerlasarettets polikliniker

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

stöde visserligen under chefskap av vederbörande klinikföreståndare, men
dessa deltoge icke egentligen i det löpande arbetet, som alltså helt och hållet
åvilade de biträdande och underordnade läkarna. Till dessa polikliniker
sökte sig eller hänvisades allvarligt sjuka från stora delar av vårt land,
fall som ofta krävde och förväntade sig högsta till buds stående sakkunskap
till sin hjälp.

Erinring måste göras mot de av direktionen anförda grunderna för gruppering
inbördes av de olika tjänsterna som biträdande läkare vid poliklinikerna.
Antalet besök eller besökande per dag kunde icke utan vidare läggas
till grund för bedömande av arbetets kvantitet. De neurologiska fallen
vore exempelvis kiinda för sin tidsödande beskaffenhet, likaså de psykiatriska.
För övrigt visade sig antalet besök per dag och läkare, enligt den
av direktionen lämnade översikten, vara praktiskt taget identiskt för den
medicinska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska polikliniken, för
den gynekologiska och psykiatriska väsentligt mindre. Den dagliga arbetstiden
vore för de förstnämnda läkarna i själva verket tämligen nära överensstämmande,
6—8 timmar per dag. Med anledning av det sålunda anförda
måste kollegiet bestämt framhålla, att intet, vare sig i kompetens eller
arbetstid för vederbörande läkare grundat skäl förelåge för lägre lönegrad
beträffande neurologiska, otiatriska eller oftalmologiska poliklinikens biträdande
läkare. Dessutom måste kollegiet föreslå, att alla dessa befattningar
placerades såsom extra ordinarie statstjänster.

Kollegiet skulle alltså vilja påyrka, att samtliga biträdande läkare vid
röntgeninstitutet samt de medicinska, kirurgiska, oftalmologiska, otiatriska
och neurologiska poliklinikerna måtte anställas såsom extra ordinarie statstjänstemän
samt att alla dessa uppflyttades till samma, den högsta i förslaget
angivna löneklassen, motsvarande med dyrtidstillägg 9,100 kronor,
dock ville kollegiet allvarligt ifrågasätta uppflyttning till laborators lönegrad
såsom mera adekvat. Beträffande den psykiatriska polikliniken, vilken
öppnades så sent som 1933 och som hittills endast arbetat två dagar i
veckan, ville kollegiet framhålla, att tillströmningen av patienter till de
båda mottagningarna vore så stor, att poliklinikens kapacitet vore långt
över hövan utnyttjad. Redan det av direktionen såsom medeltal angivna
antalet hjälpsökande per mottagning (17 patienter) överstege betydligt det
antal, som en läkare kunde tillgodose under en mottagning. Därest icke frivilliga
läkarkrafter (en eller två amanuenser från psykiatriska kliniken å
psykiatriska sjukhuset) stöde till förfogande, skulle de nu hjälpsökande
icke kunna mottagas. Vid vissa mottagningar hade antalet patienter överskridit
30 och till och med varit uppe i 35. Då arbetets behöriga fortgående
icke kunde få vara beroende av frivillig läkarassistans, vore det oundgängligen
nödvändigt att antingen anställa ännu en läkare eller ock att fördela
patienterna på flera mottagningar. Kollegiet funne, att den senare
åtgärden för närvarande vore att föredraga, och finge därför påyrka, att
arvodet för den biträdande läkaren beräknades efter en prestation av tre
mottagningar i veckan.

För den biträdande läkaren på psykiatriska polikliniken förelåge tills
vidare icke önskemålet om hans anställande såsom extra ordinarie tjänsteman,
enär detta skulle försvåra, att befattningen förenades med ordinarie
läkartjänst på psykiatriska sjukhuset, något som vore synnerligen önskvärt,
så länge psykiatriska kliniken vore förlagd dit. Ej heller beträffande
den biträdande läkaren å gynekologiska polikliniken förelåge anledning att
för närvarande giva honom ställning som extra ordinarie befattningshavare.

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ytterligare ville kollegiet tillstyrka det av de biträdande läkarna yttrade
önskemål, att tjänsterna måtte få benämningen »biträdande överläkare».
Visserligen benämndes klinikchefen-föreståndaren för närvarande icke
»överläkare», men kollegiet ville i samband med denna angelägenhet föreslå,
att i ett kommande reglemente för serafimerlasarettet klinikcheferna
måtte benämnas »överläkare», var och en för sin klinik med ansluten poliklinik.

Vidare må framhållas, att lärarkollegiet uttalat sin anslutning till det
av professorn Jacobaeus enligt det ovanstående framförda förslaget rörande
inrättande av en laboratorsbefattning m. m.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet
har framhållit betydelsen av att någon av de underordnade läkartjänsterna
vid gymnastikavdelningen anordnades såsom utbildningsplats.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava något att erinra mot de
av direktionen föreslagna höjningarna av arvodena för de biträdande
läkarna, dock endast under förutsättning att jämväl rätten till ersättning
för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande de poliklinikpatienter,
på vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete äga tillämpning,
upphävdes.

I särskilt yttrande har ledamoten av nämnden Berta Köersner anfört
följande:

Då det torde vara av stor vikt att till tjänsterna som biträdande läkare
vid lasarettets polikliniker förvärva och behålla väl kvalificerade läkare,
hade lönenämnden bort tillstyrka extra ordinarie anställning för de biträdande
läkarna vid röntgen- och gymnastikavdelningarna samt medicinska,
kirurgiska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna. Pensionsrätten,
såväl för egen del som för familjen, torde för dessa läkare vara
av större värde än det av direktionen föreslagna förhöjda arvodet. I detta
sammanhang kunde framhållas, att direktionen föreslagit extra ordinarie
anställning för två biträdande läkare vid jubileumskliniken. För de mindre
bemedlade sjuka, vilka för sin läkarvård vore hänvisade till poliklinikerna,
då de icke hade råd att anlita privatläkare med deras fria taxor, vore
det av synnerlig betydelse, att poliklinikerna förestodes av skickliga och
erfarna läkare.

Riksräkenskapsverket har funnit det av direktionen anförda
icke utgöra tillräckligt skäl mot en uppdelning — på sätt riksräkenskapsverket
enligt det ovanstående i ett tidigare yttrande ifrågasatt — av de
underordnade läkarna i extra ordinarie och extra tjänstemän. Beträffande
de biträdande läkarna har ämbetsverket funnit vägande skäl hava anförts
för att dessa läkare med vissa angivna undantag borde tillförsäkras minst
lika förmånliga anställningsvillkor som underläkarna. Riksräkenskapsverket
har härvidlag hänvisat till en vid direktionens utlåtande fogad skrivelse
från föreningen biträdande läkare, vari hemställts, att direktionen ville
föreslå, att de biträdande läkarna vid medicinska, neurologiska, kirurgiska,
oftalmiatriska och otiatriska poliklinikerna samt biträdande läkaren vid
röntgenavdelningen måtte anställas såsom extraordinarie befattningshavare.

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘272.

Statskontoret har anfört följande:

I och för sig hade statskontoret icke något att erinra mot att de för
extra tjänstemän gällande avlöningsbestämmelserna gjordes tillämpliga på
underläkarna och amanuenserna. En förutsättning härför måste emellertid
vara att för dem komme att i huvudsak tillämpas samma bestämmelser,
som gällde för befattningshavare med motsvarande anställningsform vid
förvaltningen i övrigt. Att på olika punkter göra avsteg från sagda bestämmelser
och sålunda bryta sönder avlöningssystemet borde enligt ämbetsverkets
mening ej få förekomma. Därest sådana avsteg ansåges erforderliga,
finge statskontoret därför förorda, att jämväl underläkare och amanuenser
— i likhet med vad som föreslagits för de biträdande läkarna — i avvaktan
på ytterligare övervägande angående läkarpersonalens anställningsförhållanden
bibehölles vid sin ställning som arvodister. En dylik anställningsform
torde vara att föredraga även med hänsyn till den omständigheten,
att underläkarnas verksamhet vid lasarettet måste betraktas som en övergångsform
till kommande allmän tjänst eller enskild verksamhet. Den rätt
till en löneklassuppflyttning, som tillkomme extra tjänstemän, torde för
övrigt, enligt vad statskontoret under hand inhämtat, vara utan betydelse
för flertalet av dem, då deras tjänstgöring vid lasarettet vore så lagd och
av så kort varaktighet, att nämnda förmån icke mera allmänt skulle kunna
utnyttjas.

Enligt statskontorets mening borde således tillsvidare hela den vid lasarettet
anställda läkarpersonalen i avlöningshänseende behandlas som arvodister.

I samband med berörda överväganden syntes även de biträdande läkarnas
ställning böra göras till föremål för ytterligare utredning, varvid särskilt
borde beaktas dessa läkares i många fall högst väsentligt avkortade
tjänstgöringstid, deras rätt till enskild praktik, röntgenläkares rätt till
ersättning för utlåtanden m. m. Ämbetsverket ansåge alltså någon lönereglering
för sagda läkare utöver vad de sakkunniga föreslagit icke för närvarande
böra komma till stånd. Skulle det anses önskvärt att detta oaktat
redan nu verkställa indragning av läkarnas rätt till poliklinikinkomster,
hade ämbetsverket icke någon erinran att framställa häremot. I så fall
torde emellertid det personliga lönetillägget till den biträdande läkaren vid
kirurgiska polikliniken böra bestämmas till 600 kronor.

Statskontoret hade icke något att erinra mot att arvodena till underläkare
och amanuenser bestämdes till belopp, motsvarande avlöningen i
de löneklasser, som av direktionen förordats. Förste amanuenser och förste
underläkare syntes sålunda böra tillerkännas arvoden, motsvarande 20:e
löneklassen, medan amanuenser och underläkare skulle erhålla arvode enligt
19:e löneklassen och andre underläkare enligt 8:e löneklassen.

Direktionen hade, erinrar statskontoret, föreslagit uppflyttning av fyra
andre underläkare vid poliklinikerna till underläkare. Då emellertid vid klinikerna
funnes inrättade andre underläkarbefattningar, medan efter den föreslagna
uppflyttningen några dylika befattningar icke längre skulle finnas vid
poliklinikerna, skulle därigenom den av direktionen i annat sammanhang
åberopade befordringsmöjligheten för underläkarna i betänklig grad minska.
Som ej heller de av direktionen förebragta skälen övertygat statskontoret
örn nödvändigheten av den föreslagna uppflyttningen, ansåge sig
statskontoret icke kunna förorda bifall till direktionens förslag i denna del.

65

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Departementschefen. Övervägandena rörande de underordnade läkarnas
avlöningsförmåner hava enligt det ovanstående, förutom frågan om
läkarnas faktiska löneställning, jämväl haft till föremål spörsmålet vilken
tjänsteställning dessa befattningshavare för framtiden böra erhålla. I sistnämnda
avseende föreligga i huvudsak följande förslag, nämligen

a) de biträdande läkarna erhålla ställning som arvodister, underläkarna
och amanuenserna såsom extra tjänstemän, i båda fallen med vissa särskilda
förmåner i avseende å semester, kostnadsfri sjukvård och avlöning
under olika slag av ledigheter (de sakkunniga och direktionen för karolinska
sjukhuset);

b) flertalet av ifrågavarande befattningshavare erhålla extra ordinarie
ställning (lärarkollegiet vid karolinska institutet och universitetskanslern);

c) samtliga de nämnda befattningshavarna erhålla ställning som arvodister
(statskontoret).

De biträdande läkarna, vilka ju i motsats till de övriga underordnade
läkarna hava rätt att utöva enskild praktik, böra enligt min mening på
grund av denna omständighet även i fortsättningen erhålla ersättning i
form av arvode.

I fråga örn storleken av denna ersättning föreligga i stort sett tre förslag.
De sakkunniga och statskontoret utgå i huvudsak från de nu gällande
arvodesgrunderna. Direktionen för karolinska sjukhuset har ifragasatt ganska
väsentliga arvodeshöjningar och därvid, örn här bortses från de två
biträdande läkarna vid gymnastikavdelningen, indelat ifrågavarande läkare
i huvudsakligen tre kategorier, nämligen läkarna vid röntgenavdelningen
samt medicinska och kirurgiska poliklinikerna, vilka skulle erhålla arvode
med 8,100 kronor, vidare läkarna vid oftalmologiska, otiatriska och neurologiska
poliklinikerna, vilka skulle erhålla arvode med 6,300 kronor, och
slutligen läkarna vid gynekologiska och psykiatriska poliklinikerna vilka
skulle avlönas med 4,800 kronor, respektive 3,000 kronor. Lärarkollegiet
vid karolinska institutet anser, att flertalet av ifrågavarande läkare böra
avlönas efter ensartade grunder, eventuellt i laborators lönegrad.

För egen del vill jag, under erinran örn sjukhuspoliklinikernas betydelse
för den offentliga sjukvården, framhålla, att de av de sakkunniga och statskontoret
ifrågasatta arvodesbeloppen knappast torde kunna sägas utgöra
en fullgod ersättning för det ansvarsfulla och krävande arbete, som ankommer
på ifrågavarande läkare, vilka ju hava att närmast under vederbörande
överläkare leda arbetet vid poliklinikerna. De av direktionen för
karolinska sjukhuset tillstyrkta arvodena synas mig dock medföra alltför
betydande höjningar, i vad angår de biträdande läkarna vid röntgenavdelningen
samt medicinska och kirurgiska poliklinikerna. För en var av dessa
läkare synes mig ett arvode av 7,500 kronor skäligt. Vad däremot beträffar
läkarna vid oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna, ha.r
lärarkollegiet anfört enligt min mening vägande skäl för en ytterligare hoj Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Nr 2/2. J

66

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

ning av dessa arvoden. Då anledning emellertid synes föreligga att i stort
sett bibehålla den av sjukhusdirektionen förordade graderingen av läkartjänsterna
i arvodeshänseende, föreslår jag, att arvodet för ifrågavarande
läkare höjes från det av direktionen ifrågasatta beloppet av 6,300 kronor
till 6,500 kronor. Med denna ståndpunkt har jag biträtt direktionens förslag,
att biträdande läkaren vid otiatriska polikliniken bör åläggas samma
tjänstgöringsskyldighet som övriga poliklinikföreståndare. I det av direktionen
för biträdande läkaren vid gynekologiska polikliniken föreslagna
arvodet av 4,800 kronor ifrågasätter jag ingen ändring. Däremot torde
arvodet för motsvarande befattningshavare vid psykiatriska polikliniken
böra höjas från av direktionen ifrågasatta 3,000 kronor till 3,600 kronor.
I överensstämmelse med direktionens förslag böra de biträdande läkarna
vid gymnastikavdelningen erhålla ersättning med 6,800 kronor. Jag vill
framhålla, att jag vid prövningen av förevarande arvodesfrågor beaktat nu
omhandlade befattningshavares möjligheter att vid sidan av tjänsten bedriva
enskild praktikverksamhet ävensom tjänstgöringens värde ur meritsynpunkt.

Här bör inskjutas, att den av direktionen för gymnastiska centralinstitutet
berörda frågan om anordnande såsom utbildningsplats av någon
av de underordnade läkartjänsterna vid gymnastikavdelningen redan vid
1936 års riksdag varit föremål för övervägande och icke torde böra på nytt
upptagas till prövning. Vidare vill jag i anledning av vad statskontoret yttrat
rörande tjänstgöringstiden för de biträdande läkarna framhålla, att jag
låtit från serafimerlasarettet införskaffa vissa uppgifter i detta hänseende,
som finnas fogade vid handlingarna i ärendet och som — i den mån sådana
synpunkter kunna anläggas på frågan — synas mig tala för skäligheten av
de ifrågasatta arvodesbeloppen.

De underordnade läkarna i övrigt — underläkare och amanuenser —
hava icke rätt att vid sidan av sin tjänst utöva enskild praktik. Vissa skäl
kunna onekligen anföras för förslaget örn att bereda dessa läkare extra
ordinarie ställning. Det vill emellertid förefalla, som om befattningshavarna
själva i viss mån överskattat betydelsen av en sådan åtgärd. Uppmärksammas
må även, att utredning icke föreligger rörande vilken återverkan
ett beslut i den antydda riktningen skulle hava på motsvarande
avlöningsspörsmål vid universiteten och undervisningssjukhusen i Uppsala
och Lund. Jag anser mig icke böra för närvarande gå längre än att förorda
förslaget om att ifrågavarande befattningshavare erhålla ställning som
extra tjänstemän med vissa förmåner därutöver och utgår alltså vid kostnadsberäkningarna
i det följande från denna förutsättning.

De sakkunniga och direktionen, som båda uttalat sig för den av mig
nyss förordade uppfattningen rörande ifrågavarande läkares tjänsteställning,
hava i vissa hänseenden skiljaktiga meningar i fråga om deras löner.
Direktionen, som eljest i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag, har för -

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ordat den ändringen i detsamma, att underläkarna och amanuenserna vid
röntgenavdelningen och poliklinikerna skulle erhålla i stort sett samma
lön som underläkare och amanuenser vid klinikerna. För denna ståndpunkt
har direktionen anfört enligt min mening vägande skäl, och jag anser mig
därför kunna vid kostnadsberäkningarna här nedan i huvudsak följa direktionens
förslag rörande löneställningen för ifrågavarande underordnade
läkare. Visserligen blir genom sist berörda ändring det omtalade önskemålet
örn befordringsmöjlighet inom underläkargraden mindre väl tillgodosett,
men jag anser detta intresse ej böra tillmätas någon avgörande
betydelse med hänsyn till ifrågavarande tjänsters ganska utpräglade
karaktär av passageplatser.

Den av direktionen föreslagna löneregleringen för läkarpersonalen vid
röntgenavdelningen och poliklinikerna vilar på den förutsättningen, att
vissa till läkarna vid sidan av lönen utgående inkomster skola indragas.
Örn direktionens härutinnan framlagda förslag råder i stort sett enighet och
även jag anser mig böra biträda detsamma. Ett av lönenämnden framfört
förslag om ett upphävande jämväl av rätten till ersättning för utfärdande
av intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter, på vilka
bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete äga tillämpning, torde Kungl.
Majit böra framdeles taga under omprövning. Jag har intet att erinra mot
direktionens av myndigheterna i princip tillstyrkta förslag örn tillerkännande
åt nuvarande biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken av ett
personligt lönetillägg under högst åtta månader av den tid, som återstår av
hans förordnande, såsom kompensation för mistad andel i vissa poliklinikinkomster.

Såsom av det sagda framgår, innefattar den lön, som ovan föreslagits
skola utgå till vissa amanuenser m. fl. befattningshavare, jämväl de arvoden,
som utgå till ifrågavarande befattningshavare från staten för karolinska
institutet, respektive gymnastiska centralinstitutet. För att i möjligaste
män överbygga de olägenheter i formellt avseende, som föranledas
av att lönen till en och samma befattningshavare bestrides från två stater,
har direktionen ifrågasatt en anordning, innebärande i huvudsak, dels att
lönen i sin helhet skulle utbetalas vid lasarettet och ett belopp, motsvarande
de från staten för karolinska institutet respektive centralinstitutet
utgående ifrågakommande arvodena jämte dyrtidstillägg härå, uppföras å
inkomstsidan i lasarettets stat, dels ock att å den till envar av sagda befattningshavare
utgående sammanlagda lönen skulle tillämpas de avlöningsbestämmelser,
som enligt direktionens förslag skulle gälla för underläkare
vid lasarettet. Detta uppslag torde vid bifall till det i det följande
framlagda förslaget örn redovisning å riksstaten av de vid lasarettet inflytande
inkomsterna icke kunna biträdas, i vad avser omföring till lasarettets
inkomstsida av berörda å staterna för karolinska institutet och
gymnastiska centralinstitutet uppförda arvodesbelopp. Förslaget i övrigt

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27''2.

synes emellertid innebära en acceptabel anordning, som bör kunna tillämpas
till dess i en framtid ställning definitivt tages till frågan, till vilken stat
lönen för ifrågavarande befattningshavare bör i sin helhet hänföras. Kungl.
Maj :t torde böra i sinom tid meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.

Frågan örn de förmåner, som förutom lönen böra tillgodokomma de underordnade
läkarna, ävensom rörande läkartjänsternas benämning torde
icke böra i detta sammanhang närmare beröras utan lärer böra av Kungl.
Maj:t i sinom tid tagas under närmare omprövning.

Mot direktionens förslag i avseende å arvode för utförande av elektrokardiografiska
m. fl. undersökningar ävensom till personalläkare har jag i
likhet med myndigheterna intet att erinra.

Till frågan örn antalet underordnade läkare återkommer jag i det följande.

I detta sammanhang må nämnas, att underläkare och amanuenser vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets annorstädes än till serafimerlasarettet
förlagda kliniker och polikliniker den 4 februari 1937 hos Kungl.
Majit anhållit, att för riksdagen måtte framläggas förslag till lönereglering
jämväl för dessa befattningshavare. I utlåtande den 26 februari 1937
över denna framställning har lärarkollegiet vid sagda institut anfört, att
det syntes befogat, att institutets samtliga kliniska och polikliniska underläkare
och amanuenser komme i åtnjutande av avlöningsförmåner, som
utginge efter i huvudsak likartade grunder, och har förklarat sig hava för
avsikt att — med anledning av vad i sådant hänseende komme att beslutas
för serafimerlasarettets vidkommande — i samband med utarbetande
av sina petita till 1938 års riksdag taga under övervägande, om ej förbättrade
avlöningsvillkor borde beredas även de ifrågavarande befattningshavarna.
Kanslern har i utlåtande den 27 februari 1937 åberopat vad lärarkollegiet
anfört.

Berörda fråga, som är sent väckt, synes ej kunna till behandling upptagas
i detta sammanhang. Såsom av det sagda framgår, hava de akademiska
myndigheterna sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet.

5. Sjukvårdspersonal.

Nuvarande förhållanden. Till sjukvårdspersonalen kan enligt föreliggande
utredning räknas inspektionssköterska, sköterskepersonal (assistentsköterskor
däri inbegripna), sköterskebiträden, sjukgymnaster, fotografibiträden
vid röntgenavdelningen, baderska, badbiträden och kvinnlig vaktmästare.

Avlöningsförmånerna bestämmas av lasarettets direktion inom de gränser,
som betingas av givna anslag och i övrigt förefintliga tillgångar. Den
under budgetåret 1935/1936 utgående avlöningen framgår av sid. 127—129
i propositionen nr 171/1936.

Ovannämnda sakkunniga hava lämnat följande allmänna redogörelse
för sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonalens löneförhållanden:

69

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

Senaste allmänna lönereglering för sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonalen
genomfördes från och med den 1 juli 1930. Därvid blevo de befattningshavare,
som förut hade lägre avlöning än motsvarande befattningshavare
i Stockholms stads tjänst, i stort sett jämställda med dessa. Detta
gällde i allmänhet fortfarande för innehavare av sådana tjänster, vilka vid
Stockholms stads sjukhus hänfördes till ordinarie. Beträffande åter personal,
motsvarande den som vid Stockholms stads sjukhus fatt avlöningen
reglerad genom kollektivavtal, kom avlöningen för ekonomipersonalen
redan från och med år 1931 och för sjukvårdspersonalen från och med år
1932 att väsentligt understiga den motsvarande befattningshavare vid
stadens sjukhus tillkommande.

Avlöningssystemet vore för flertalet befattningshavare bruttolön, från
vilken avdrag skedde för mottagna naturaförmåner med belopp, som av
direktionen fastställdes. Det anslöte sig nära till de löneplaner, som år 1930
gällde för befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus.

Älderstilläggen utginge för den mera kvalificerade personalen efter 3,
6 och 9 års tjänst, för ett mindre antal befattningshavare, kvarstående å
äldre lönestater, efter 1, 3, 5, 7 och 10 år, och för övrig sjukvårds- och
ekonomipersonal, i den mån ålderstillägg förekomme, efter 1, 4 och 7 års
tjänst.

Dyrtidstillägg utginge å bruttolönen enligt samma grunder, som gällde
för det till Stockholms stads befattningshavare utgående rörliga lönetillägget,
dock med de modifikationer, direktionen funne påkallade. För ett
mindre antal befattningshavare med enligt andra grunder reglerad avlöning
utginge dyrtidstillägg såsom vid reglerade statstjänster, i den mån
dyrtidstillägg vore av direktionen medgivet.

Provisorisk avlöningsförhöjning utginge enligt Kungl. Maj:ts beslut vid
vissa befattningar i avvaktan på lönereglering.

Avlöningssystem kontant lön samt fritt vivre gällde tillsvidare för inspektionssköterskan,
husmodern, första köksföreståndarinnan, köksföreståndarinnans
närmaste biträde, en sömmerska och eleverna i köksavdelningen.

Kontant avlöning jämte fri lunch erhölle sjukgymnasterna, en kontorselev
och en springpojke.

Fritt vivre tillkomme eleverna och provsköterskorna, som enligt särskilt
avtal tillhandahölles av Sophiahemmet. För provsköterskorna hade Sophiahemmet,
med undantag för en, betingat sig även kontant gottgörelse, för
vissa 400 och för andra 600 kronor per år.

Semester tillkomme här ifrågavarande personal, med undantag av
Sophiahemmets provsköterskor och elever, enligt av direktionen bestämda
grunder. För inspektionssköterskan, sköterskorna och husmodern vore semestern
i regleringsbestämmelser, godkända av medicinalstyrelsen, för
erhållande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt, bestämd till en månad.
Sköterskorna vid röntgenavdelningen hade av direktionen tillerkänts sex
veckors semester årligen, sammalunda ock fotografi- och sköterskebiträden
vid nämnda avdelning. En månads semester hade vidare sjukgymnasterna,
kontorspersonalen (dock ej elev), kvinnliga assistenter, köks- och tvättföreståndarinnor
samt förste maskinist. Kökseleverna hade vid årsanställning
15 dagars semester. Sköterskebiträden med regelbundet återkommande
vakning, sköterskebiträden, som tjänstgjorde på poliklinik eller
operationsavdelning, baderskor och telefonister hade efter 1 års tjänst 14

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

dagar, 2 år 21 dagar, 20 år 1 månad. Portvakterna, andre maskinist, reparatörer,
förste eldare och eldare hade efter 1 års tjänst 7 dagar, 2 år 14
dagar, 5 år 21 dagar, 20 år 1 månad. Övrig sjukvårds- och ekonomipersonal
hade efter 1 års tjänst 7 dagar, 2 år 14 dagar, 10 år 21 dagar, 20 år 1
månad.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom, konvalescens eller svag hälsa
med styrkt oförmåga till tjänstgöring erhölle personalen under högst tre
månader av kalenderår, dock på en sammanhängande tjänstledighetsperiod
ej mer än högst 90 dagar, samma kontanta lön som vid tjänstgöring.
För tid därutöver beslutade direktionen i varje särskilt fall.

Vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter finge den ledige vidkännas
kostnaden för vikarie, även om denna bleve större än den lediges lön.

De sakkunniga. Beträffande sjukvårdspersonalen hava de sakkunniga
framlagt följande förslag till lönegradsplacering:

Inspektionssköterskan (vid andra sjukhus benämnd husmoder eller föreståndarinna)
torde böra erhålla ordinarie tjänsteställning med placering
i den statliga lönegrad, som närmast motsvarade vid befattningen nu utgående
förmåner, nämligen B 11.

Vad beträffade övrig sköterskepersonat, som erhållit fullständig sjuksköterskeutbildning,
vore att märka, att 14 sköterskor enligt direktionens
statberäkningar för budgetåret 1936/1937 skulle vara anställda såsom
assistentsköterskor, medan övriga sköterskor (52 st.) kunde anses vara
mera fast anställda. De sakkunniga utginge från att sistnämnda slag av
sköterskor skulle erhålla ställning såsom ordinarie befattningshavare, medan
de 14 assistentsköterskorna borde upptagas såsom extra ordinarie befattningshavare.

I fråga om den lönegrad, till vilken lasarettets sköterskor borde hänföras,
syntes som utgångspunkt kunna tagas det fall, där redan nu sjuksköterska
vore anställd i statens tjänst (tandläkarinstitutet). I anslutning
härtill föresloge de sakkunniga, att ordinarie sköterskor placerades i lönegraden
B 7 för ordinarie och assistentsköterskor i 5:e lönegraden för extra
ordinarie tjänstemän. Detta skulle innebära, att de ordinarie komme att
erhålla i stort sett samma slutavlöning som den nu på lasarettets stat utgående,
medan däremot på grund av att ålderstilläggen (skillnaden mellan
löneklasserna) vore mindre i det statliga lönesystemet än det vid lasarettet
nu tillämpade systemet, som anslöte sig till vad som gällde för Stockholms
stads vidkommande, en icke obetydlig höjning inträdde i fråga om begynnelseavlöningen
särskilt för de ordinarie sköterskorna. Inom ramen
av tillgängliga medel skulle lasarettets direktion äga anställa ytterligare
assistentsköterskor, medan däremot antalet ordinarie sköterskor skulle
fastställas i den avlöningsstat, som framdeles skulle enligt beslut av Kungl.
Maj:t gälla för lasarettet.

Den till antalet största gruppen bland sjukvårdspersonalen vid lasarettet
utgjordes av sköterskebiträdena (i stat för 1936/1937 beräknat 105). Dessa
hade tidigare i huvudsak haft samma löneställning som motsvarande befattningshavare
vid Stockholms stads sjukhus, men hade de senaste åren
varit väsentligt lägre avlönade. Genom den provisoriska avlöningsförhöjning,
som gällde för budgetåret 1935/1936, hade dock skillnaden blivit
mindre. Avlöningen syntes böra av direktionen så fastställas, att den kunde

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

anses i huvudsak motsvara vad som tillkomme motsvarande befattningshavare
vid Stockholms stads sjukhus. Vid personalens inpassande i det
statliga lönesystemet syntes avlöningen böra utmätas enligt följande lönpplan
U, vilken löneplan i viss mån byggts på en av medicinalstyrelsen år
1925 för en del personalgrupper vid statens sinnessjukhus fastställd löneplan.
Den anslöte sig till de allmänna löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare
i statens tjänst.

Förslag till särskild löneplan för vissa icke-ordinarie befattningar vid
serafimerlasarettet, förslagsvis benämnd löneplan U.

Extra

ordinär

ie tjänstemän

Extra tjänstemän

Lönegrad

Löne-

klass

Ortsgrupp

Pensionsavdrag

Lönegrad

nr

omfattar

löne-

klasserna

F

grund-

belopp

G

grund-

belopp

G

inberäknat
provisor,
dyrorts till.
samt dyr-tidstillägg
ä 10 %

löne-

grad

be-

lopp

nr

omfattar

löne-

klassema

e.o. TJI

h—c

i

1,185

1,230

1,534

e. o. TJ 1

27

e.TJl

i—h

2

g—b

h

1,260

1,308

1,623

2

28

2

h-g

3

f—a

g

1,335

1,386

1,712

3

29

3

g-f

4

e—1

f

1,410

1,464

1,801

4

30

4

f—e

5

d—2

e

1,485

1,542

1,890

5

31

5

e-d

6

c—3

d

1,560

1,620

1,980

6

32

6

d-c

C

1,650

1,716

2,092

b

1,710

1,776

2,158

a

1,770

1,836

2,224

i

1,830

1,896

2,290

2

1,980

2,052

2,468

3

2,130

2,208

2,646

Anmärkning. Kvinnlig extra ordinarie befattningshavare äger icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta
löneklassen inom vederbörande lönegrad.

De sakkunniga ansåge sig böra förorda, att sköterskebiträdena efter tre
års anställning skulle kunna erhålla extra ordinarie ställning, varmed följde
rätt till viss pension eller livränta. De första tre åren, då vederbörande
endast borde innehava extra anställning, torde böra betraktas såsom en
prövningstid. Den extra ordinarie ställningen borde under inga förhållanden
tilldelas andra än dem, som visade sig vara lämpliga för fortsatt anställning.
Med den föreslagna anordningen i fråga om sköterskebiträdena
följde, att antalet extra ordinarie dylika biträden kunde variera från ett
år till ett annat, beroende på huruvida personalen medhunnit de tre första
anställnings- och prövningsåren. Då vid statens sinnessjukhus motsvarande
personal icke ansetts böra erhålla ordinarie anställning, hade de sakkunniga
icke funnit anledning att för serafimerlasarettets del ifrågasätta dylik
anställning för sköterskebiträden. Det torde emellertid böra framhållas,

72

Kungl. Marits -proposition Nr 272.

att den extra ordinarie anställningen numera medförde betydligt större
förmåner än tidigare varit fallet och även trygghet för framtiden genom
den därmed förenade pensionsrätten. Vad nu anförts i fråga örn sköterskebiträden
gällde även i fråga örn badbiträden.

I fråga örn placering av sköterskebiträden och badbiträden i löneplanen
hade de sakkunniga tänkt sig lönegraden e. o. U 5 för extra ordinarie sköterskebiträden
och badbiträden samt e. U 4 för extra sköterskebiträden.

Beträffande de två biträden vid röntgenavdelningen, vilkas huvudsakliga
arbete vore förlagt till framkallnings- och fixeringsrummen, ansåge de
sakkunniga, att den mest yrkeskunniga — nuvarande fotografibiträdet —
borde erhålla ordinarie ställning med benämningen första fotografibiträde
och den andra erhålla extra ordinarie ställning med benämningen andra
fotografibiträde. I fråga örn den förstnämnda hade de sakkunniga förslagsvis
placerat befattningen i lönegraden B 5, innebärande ungefär samma
slutlön som den nu utgående. Andra fotografibiträdet syntes böra placeras
i lönegrad e. o. U 6.

_ Den befattningshavare, som nu benämndes kvinnlig vaktmästare och
vilkens huvudsakliga arbete vore förlagt till medicinska klinikens laboratorier,
syntes i fortsättningen lämpligen kunna benämnas laboratoriebiträde.
De sakkunniga ansåge sig jämväl böra föreslå, att denna befattning
gjordes till ordinarie med placering i lönegraden B 2. För närvarande funnes
endast en befattningshavare av detta slag, men det oaktat syntes härigenom
kunna skapas en befordringsmöjlighet för den kvinnliga biträdespersonalen.

Vidkommande därefter baderskan holle de sakkunniga före, att denna
befattningshavares avlöning borde utgå förslagsvis enligt lönegraden e. o.
U 6.

Lasarettet hade för närvarande sex sjukgymnaster, vilka alla hade i huvudsak
samma löneförmåner å lasarettets stat. Begynnelselönen utgjorde

3,000 kronor, vartill kunde komma tre ålderstillägg, vartdera å 300 kronor.
Dyrtidstillägg utginge såsom för reglerad statstjänst. Utöver dessa löneförmåner
åtnjöte sjukgymnasterna fri lunch vid lasarettet. Två av dem ägde
dessutom uppbära ett mindre arvode för biträde vid undervisningskurser
för medicine kandidater under förutsättning, att kurserna vore förlagda
utom den ordinarie arbetstiden. Så länge gymnastiska centralinstitutets
utbildning av sjukgymnaster vore förlagd till serafimerlasarettet, tjänstgjorde
lasarettets sex gymnaster även som instruktionsgymnaster och uppbud
därför från centralinstitutet arvoden, uppgående för första instruktionsgymnasten
till 1,500 kronor och för var och en av de andra till 1,000
kronor, jämte dyrtidstillägg. Två av ifrågavarande sex sjukgymnastbefattningar
hade inrättats på grund av sjukgymnastutbildningens förläggande
till lasarettet. Då undervisningens förläggande till lasarettet betraktats
såsom ett provisorium, avsett att upphöra när karolinska sjukhuset
trädde i verksamhet, syntes de två senast inrättade befattningarna böra
betraktas som extra. Av de fyra äldre befattningarna torde två böra göras
till ordinarie och två till extra ordinarie.

De ordinarie befattningarna syntes böra placeras i lönegrad B 9, vilket
skulle medföra, att begynnelselönen bleve något högre men slutlönen något
lägre än nu utgående. De icke-ordinarie sjukgymnasterna hade de sakkunniga
ansett böra placeras i 9:e lönegraden för respektive extra ordinarie
och extra tjänstemän. Löneförmånerna bleve därigenom ej oväsentligt

73

Kungl. May.ts proposition Nr ''272.

lägre, för de extra avsevärt lägre, än de nu utgående. \id en jämförelse
med de för sköterskor föreslagna lönerna funné man emellertid, att de extra
ordinarie sjukgymnasternas begynnelseavlöning skulle bliva densamma
som ordinarie sköterskas och slutlönen något högre, medan för de extra
sjukgymnasterna begynnelseavlöningen skulle bli densamma som lönen
efter 9 år i lönegraden e. o. 5, i vilken assistentsköterskorna tänkts placerade.
Med hänsyn till den utbildning, som krävdes för de jämförda befattningarna,
kunde de sakkunniga icke finna anledning att i ett organisationsförslag
placera sjukgymnasterna högre än som här skett. Redan anställda
befattningshavare borde dock beredas kompensation genom personliga
lönefyllnader.

Avslutningsvis framhålla de sakkunniga, att av en å sid. 186 och 187
i betänkandet intagen jämförelse med avlöningsförmånerna vid vissa andra
sjukhus syntes framgå, att den teoretiskt utbildade sköterskepersonalen
blivit väl tillgodosedd och att jämväl den stora gruppen sköterskebiträden
föreslagits till en ekonomisk ställning, som väl motsvarade denna grupps
placering inom de båda sjukvårdsområden (Stockholms stad; Malmöhus
län), där dessa befattningshavare hittills varit högst avlönade.

Sammanfattningsvis må anföras, att de sakkunnigas förslag till lönegradsplacering
av sjukvårdspersonalen innebär följande:

Ordinarie:

Löne grad 1

inspektionssköterska. ... B 11

52 sköterskor...........B 7

2 sjukgymnaster........B 9

1 första fotografibiträde

(röntgenavdelningen). ... B 5
1 laboratoriebiträde......B 2

Extra ordinarie:

14 sköterskor (assistent-) e. o. 5

Löne grad 2

sjukgymnaster...... e. o. 9

1 andra fotografibiträde

(röntgenavdelningen) . e. o. U 6
c:a 70 sköterskebiträden e. o. U 5

1 baderska..........e. o. U 6

2 badbiträden........e. o. U 5

Extra:

2 sjukgymnaster...... e. 9

c:a 35 sköterskebiträden e. U 4

Karolinska sjukhusets direktion. Vid sin granskning av de sakkunnigas
förslag i fråga örn sjukvårdspersonalen har direktionen funnit anledning
till erinran föreligga endast såtillvida, att benämningen fotografibiträde,
vilken vore missvisande, borde ändras till fotograf och i anslutning
härtill benämningen andra fotografibiträde ändras till fotografibiträde.
Direktionen har biträtt sakkunnigförslaget i fråga om dessa befattningars
lönegradsplacering.

I detta sammanhang torde redogörelse böra lämnas för vissa av direktionen
anförda synpunkter av mera principiell art, som hava avseende också
på en del av ekonomipersonalen (jfr nedan):

Från den lägre ekonomi- och sjukvårdspersonalen hade, erinrar direktionen,
framförts förslag, att denna personalgrupps löneförhållanden och
anställningsvillkor skulle regleras vid sidan av det statliga lönesystemet
genom ett kollektivavtal med direktionen.

74

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Därtill ville direktionen erinra, att vid statens sinnessjukhus, varest
ifrågavarande befattningshavargrupper vore av betydande storlek, dylika
avtal ej funnes. Veterligen hade detta ej förorsakat några olägenheter för
sjukhusdriften. Enligt direktionens uppfattning hade bärande skäl ej anförts
för tillämpningen av kollektivavtalsformen. Någon anledning att
bestämma dessa personalgruppers löneförmåner efter andra normer än
dem, som gällde annan statlig personal, syntes ej föreligga. Direktionen
hade sålunda ej ansett sig kunna förorda, att åt direktionen skulle medgivas
att genom särskilt avtal bestämma lönen åt ifrågavarande personal.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i sitt utlåtande över de
sakkunnigas löneregleringsförslag påpekat, att 1934 års avlöningsrevision
för icke ordinarie personal ansett extra ordinarie tjänster med pensionsrätt
icke böra inrättas för utförande av arbete, för vilket ersättning befunnes
böra utgå med lägre lönebelopp än som motsvarade den i löneplanen för
extra ordinarie tjänstemän upptagna lägsta löneklassen. Befattningshavare,
som anställdes för sådant arbete, syntes nämnden böra erhålla avlöning
såsom extra tjänstemän enligt den av revisionen för extra personal
föreslagna löneplanen eller, där så ej lämpligen kunde ske, i form av arvode
eller annan liknande ersättning. Lönenämnden hade emellertid, med hänsyn
till att Kungl. Majit i allt fall medgivit införande tillsvidare av extra
ordinarie befattningar vid sinnessjukhusen i lönegrader lägre än de i löneplanen
i kungörelsen 397/1935 upptagna, icke velat motsätta sig, att en liknande
löneplan fastställdes jämväl för serafimerlasarettet. Pensionsrätten
vore emellertid ännu icke avgjord av Kungl. Majit.

Direktionen funne i anslutning till vad som ansetts lämpligt för de statliga
sinnessjukhusen en dylik löneplan behövlig jämväl för lasarettet och
föresloge, att den av de sakkunniga framlagda löneplanen U måtte av
Kungl. Majit fastställas. Vidare ansåge direktionen, att pensionsrätt borde
tillkomma de å denna löneplan uppförda befattningarna, i vilket fall det
ankomme på Kungl. Majit att jämlikt 28 § tredje momentet civila tjänstepensionsreglementet
fastställa pensionsunderlag och pensionsavdrag. Därest
frågan örn pensionsrätten för dessa befattningshavare ej skulle ha kommit
till avgörande före den 1 juli 1937, hade direktionen för avsikt att tillsvidare
från och med juli månad sagda år innehålla de av de sakkunniga
förslagsvis angivna pensionsavgiftsbeloppen.

Då den sålunda föreslagna löneplanen U anslöte sig till de i 7 och 26 §§
av kungörelsen nr 397/1935 upptagna löneplanerna för icke ordinarie
tjänstemän, förutsatte direktionen, i likhet med de sakkunniga, att å löneplan
U placerade extra ordinarie och extra tjänstemän ävensom vikarier
för dem bleve berättigade erhålla för Stockholm gällande provisoriskt
dyrortstillägg. Direktionen förutsatte, att detta komme att gälla även för
befattningshavare vid karolinska sjukhuset.

Direktionen har vidare berört den av de sakkunniga ifrågasatta provtjänstgöringstid
för viss personal, som skulle föregå anställning som extra
ordinarie tjänsteman, och i detta hänseende föreslagit vissa modifikationer,
som ej torde behöva här beröras.

Myndigheterna. Myndigheterna hava, i den mån de yttrat sig över
direktionens förslag i förevarande del, tillstyrkt detsamma med följande
erinringar.

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Medicinalstyrelsen har anfört, att serafimerlasarettets sjuksköterskor
innehade samma ställning som motsvarande befattningshavare
vid länslasaretten, där nettolönsystemet allmänt praktiserades, och kunde
antagas i viss utsträckning rekryteras från dessa lasarett. Med hänsyn härtill
och till det förhållandet, att kost och bostad regelmässigt torde tillhandahållas
dessa befattningshavare på serafimerlasarettet, syntes det styrelsen
ur jämförelsesynpunkt lämpligt att de erhölle avlöning enligt samma
grunder som länslasarettens sköterskor och därvid tillerkändes lönebelopp,
som fullt motsvarade dessa sköterskors. Därest emellertid avlöningarna till
serafimerlasarettets sköterskor ansåges böra utgå enligt bruttolönsystemet,
funne styrelsen utredningen icke utvisa tillräckliga skäl för beredande åt
dem av högre löneställning än den, som tillkomme översköterskor vid statens
sinnessjukhus, vilka vore upptagna i lönegraden B 6.

I anledning av medicinalstyrelsens berörda yttrande har ordföranden i
karolinska sjukhusets direktion, generaldirektören A. Örne i en promemoria
anfört följande:

Av kungl, brevet den 30 december 1930 till medicinalstyrelsen franninge,
att för erhållande av befattning som Översköterska vid statens sinnessjukhus,
utöver vissa års tjänstgöring vid statens eller med statens jämförligt
sinnessjukhus samt ådagalagd särskild duglighet ävensom skicklighet i
sinnessjukvård, icke krävdes särskild skolunderbyggnad och ej heller annan
utbildning än att hava genomgått de vid sinnessjukhusen anordnade
utbildningskurserna. Dessa vore enligt inhämtade upplysningar relativt
korta (för sköterska: praktisk del, omfattande minst 15 lektioner, teoretisk
del, omfattande minst 30 lektioner; för Översköterska dessutom högre föreläsningskurs,
omfattande minst 30 lektioner).

Enligt mellan serafimerlasarettets direktion och styrelsen för Sophiahemmet
träffat avtal besatte direktionen reglerade befattningar vid lasarettet
med sjuksköterskor, som vore anslutna till Sophiahemmet eller Sophiaförbundet.
De sköterskor, som sålunda vunnit anställning, hade genomgått
hemmets sjuksköterskeskola med en utbildningstid av 3 K år och hade därjämte
haft en ofta långvarig tjänstgöring i sjukvården vid lasarettet och
andra därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar. För inträde vid hemmets
sjuksköterskeskola erfordrades fullständig elementarskolebildning eller
däremot svarande utbildning.

De åligganden, som utfördes av en ordinarie sköterska på lasarettet,
mäste också enligt vad den inom direktionen företrädda medicinska sakkunskapen
kraftigt hävdat, anses betydligt mera maktpåliggande och ansvarsfulla
än översköterskans på ett sinnessjukhus. A ett lasarett, där arbetsuppgifterna
för sköterskan vore betydligt mera varierande och därför
krävde större mångsidighet, vore därjämte omsättningen av de sjuka avsevärt
större än på ett sinnessjukhus. Därigenom bleve den individuella sjukvården
av ännu större betydelse, och de krav på omdöme, duglighet och
kunnighet, som ställdes på den ordinarie sköterskan, vilken närmast under
läkarna svarade för vården å avdelningen, måste därför bliva mycket stora.
Det vore därför en angelägenhet av synnerlig vikt att för dessa befattningar
de bästa krafterna kunde förvärvas. Detta gällde i icke mindre grad även
beträffande specialsköterskor såsom röntgen-, operations-, poliklinik- och
laboratoriesköterskor.

76

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Redan genom här anförda omständigheter syntes de sakkunnigas, av
direktionen tillstyrkta förslag, att lasarettets sköterskor skulle placeras
i lönegraden B 7, vara fullt motiverat. Men därtill kunde åberopas den
konkurrens, som lasarettet hade att räkna med från Stockholms stad.

Vissa likartade synpunkter hava anförts av svensk sjuksköte rskeförening,
som anhållit, att sjuksköterskorna måtte placeras i
lönegraden B 9 och inspektionssköterskan i lönegraden B 15.

Statskontoret har icke velat motsätta sig, att avlöningen till den
personal vid serafimerlasarettet, vilken skulle avlönas jämlikt löneplanen U,
utmättes i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av de sakkunniga
förordats. I avvaktan på resultatet av en kommande utredning angående
löneförhållandena för personal med motsvarande anställningsform
vid sinnessjukhusen torde emellertid dessa anställningshavare icke böra för
närvarande genom något generellt bemyndigande medgivas pensionsrätt.
Med hänsyn härtill kunde statskontoret icke tillstyrka, att, som direktionen
föreslagit, Kungl. Maj:t fastställde den för dessa befattningshavare föreslagna
löneplanen U, utan torde detta böra ankomma på direktionen.

Ämbetsverket har i detta sammanhang berört frågan om avvägningen
inom de olika personalgrupperna mellan extra ordinarie och extra tjänstemän
och gjort vissa erinringar i fråga örn de sakkunnigas och direktionens
förslag rörande befordran av extra befattningshavare till extra ordinarie
sådan. Samtidigt har statskontoret framhållit, att övervägande skäl syntes
tala för att Kungl. Majit, i likhet med vad som skedde vid vissa andra förvaltningsgrenar,
fastställde antalet extra ordinarie tjänstemän. Detta syntes
ofrånkomligt, därest — som direktionen föreslagit — någon maximering
av posten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal icke skulle
genomföras.

Direktionen hade, erinrar statskontoret, i likhet med de sakkunniga föreslagit
inrättande av en ordinarie befattning som laboratoriebiträde i lönegraden
B 2. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i tidigare avgivet
utlåtande erinrat, att befattningshavare med benämningen laboratoriebiträde
vore inom den civila statsförvaltningen placerade i avsevärt högre
lönegrader och fullgjorde arbete av långt mera kvalificerad art än som
uppenbarligen åvilade ifrågavarande kvinnliga befattningshavare. Statskontoret
ville med hänsyn härtill ifrågasätta, huruvida icke förevarande
befattning lämpligen borde erhålla beteckningen handräckningsbiträde.

Lönenämnden har beträffande frågan om beredande av kollektiv
anställningsform åt viss personal erinrat, att representanter för vederbörande
personalorganisationer hos direktionen för karolinska sjukhuset hemställt,
att den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens avlöningsförmåner
och anställningsförhållanden måtte regleras på antytt sätt. Till stöd härför
hade anförts, att dylika avtal vore gällande, förutom vid de större städernas
sjukhus, även vid. åtskilliga landstings sjukvårdsinrättningar, och att dessa
i tillämpningen visat sig icke medföra några olägenheter för driften utan
skapat ordning och reda, varför både vederbörande sjukhus, där dylika avtal
gällde, och personalen därstädes vore nöjda med anordningen. Ytterligare
hade erinrats, att en del statliga verk vid sidan av det vanliga avlöningssystemet
tillämpat kollektivavtal. Så funnes exempelvis vid statens
järnvägar dylika avtal för verkstads- och banarbetare. På grund av den

77

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

stora rörlighet, som karakteriserade den nu ifrågavarande personalen, vore
det olämpligt att inordna densamma i det statliga lönesystemet.

I sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag hade lönenämnden förklarat,
att nämnden icke velat motsätta sig fastställande av den ifrågasatta löneplanen
U för lasarettet. Emellertid hade två av lönenämndens ledamöter
i en vid utlåtandet fogad reservation uttalat, att lasarettets direktion syntes
böra medgivas rätt att fastställa avlöningsförmånerna för en del av
sjukvårds- och ekonomipersonalen. I första hand borde till en dylik grupp
befattningshavare enligt reservanternas mening hänföras sådana anställda,
vilka av de sakkunniga föreslagits skola hänföras till löneplan U, men en
motsvarande anordning kunde även ifrågasättas för en del andra befattningshavare,
exempelvis manliga biträden. — En tredje ledamot hade uttalat
sig i den riktningen, att ifrågavarande personal icke borde givas
tjänstemannaställning.

Vid övervägande av den nu föreliggande frågan om tillämpning av kollektivavtalsformen
för vissa befattningshavare vid serafimerlasarettet, hade
lönenämnden funnit de från personalhåll framförda skälen härför böra
vinna beaktande. Lönenämnden finge fördenskull förorda, att direktionen
medgåves rätt att fastställa avlöningsförmånerna för sådan personal, som
ansåges böra avlönas enligt lägre lönegrad än de i löneplanerna för ickeordinarie
tjänstemän upptagna. Ifrågavarande personal syntes böra erhålla
pensionsrätt enligt tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare.

Två av nämndens ledamöter, herrar S. G. Almgren och K. Magnusson
hava reserverat sig till förmån för den av nämnden tidigare intagna ståndpunkten.
Ledamoten Berta Koersner har i särskilt yttrande förklarat, att
inspektionssköterskan borde uppflyttas till lönegraden B 12.

Departementschefen. Av det sagda framgår, att de sakkunnigas förslag
förordats av direktionen för karolinska sjukhuset och myndigheterna i övrigt
med erinringar — frånsett rörande vissa benämningsfrågor — i huvudsak
allenast beträffande sjuksköterskornas lönegradsplacering och löneförmånerna
för en del av den lägst avlönade personalen.

Vad först angår sjuksköterskornas lönegradsplacering, hava de sakkunniga
och direktionen för karolinska sjukhuset med utgångspunkt från motsvarande
förhållanden vid tandläkarinstitutet föreslagit en placering i lönegraden
B 7. Medicinalstyrelsen däremot, som funnit vissa skäl tala för att
beträffande ifrågavarande befattningshavare tillämpa nettolönesystem, har
— därest bruttolönesystem ändock ansåges böra genomföras — icke funnit
tillräckliga skäl föreligga att bereda sköterskorna högre löneställning än
den, som tillkommer översköterskor vid statens sinnessjukhus, nämligen
lönegraden B 6.

Enligt min mening äro de av medicinalstyrelsen anförda skälen icke tillfyllest
för att beträffande sjuksköterskorna motivera ett avsteg från den
inom statsförvaltningen i övrigt som regel tillämpade bruttolöneprincipen.
Vad lönenivån beträffar, synes mig den av medicinalstyrelsen ifrågasatta
lägre lönegradsplaceringen icke bereda rättvisa åt här ifrågavarande sjukskö
terskepersonak Medicinalstyrelsen synes mig icke hava beaktat, att det

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

här gäller ett statligt undervisningssjukhus, där på grund av utbildningsuppgiften
särskilt höga fordringar måste ställas även på sköterskepersonalen,
som till icke ringa del medverkar i utbildningsarbetet och som därför
i sin helhet närmast torde kunna jämställas med specialutbildade sköterskor
vid vanliga kroppssjukhus. Detta förhållande gör enligt min mening, att
man i förevarande hänseende måste ställa sjukhuset utom jämförelse med
sjukvårdsinrättningar i allmänhet. Jag anser för min del, att den särställning,
sjukhuset sålunda intager, motiverar, att vid detsamma anställda
sjuksköterskor placeras i lönegraden B 7.

Vad angår löneförmånerna för den ovannämnda lägst avlönade sjukvårds-
och ekonomipersonalen, hava de sakkunniga enligt det föregående
funnit erforderligt att, i anslutning till motsvarande förhållanden vid sinnessjukhusen,
föreslå en särskild löneplan — benämnd U — för personal
med lägre löneförmåner än de, som utgå till en icke-ordinarie befattningshavare
i lägsta lönegraden av den statliga löneplanen. Vederbörande personalorganisationer
hava påyrkat, att ifrågavarande befattningshavares
löneförmåner skulle regleras genom kollektivavtal. De sakkunnigas förslag
har i princip tillstyrkts av flertalet myndigheter. Lönenämnden, som
tidigare anslutit sig till samma uppfattning, har emellertid i sitt nu föreliggande
yttrande funnit de från personalhåll framförda skälen för tillämpning
av kollektivanställningsformen böra vinna beaktande.

Jag är för närvarande icke beredd att taga slutlig ställning till sistnämnda
fråga, som äger betydelse jämväl för andra allmänna sjukvårdsinsti tu tioner
än den nu förevarande och som därför torde böra prövas i ett vidare
sammanhang. För att icke föregripa en sådan prövning har jag funnit erforderligt,
att den personal, som enligt föreliggande förslag skulle inplaceras
å löneplan U, tills vidare erhåller ställning allenast såsom extra befattningshavare.
Kostnadsberäkningarna i det följande utgå från denna
förutsättning.

Direktionen har i likhet med de sakkunniga förutsatt, att å löneplanen U
placerade extra ordinarie och extra tjänstemän ävensom vikarier för dem
skulle bliva berättigade att erhålla för tjänstemän i Stockholm utgående
provisoriskt dyrortstillägg. I anledning härav må erinras, att provisoriskt
dyrortstillägg enligt gällande bestämmelser tillkommer, bland andra, extra
ordinarie eller extra tjänsteman, som åtnjuter lön enligt av Kungl. Maj:t
fastställd löneplan. Därest Kungl. Maj:t fastställer den ifrågasatta särskilda
löneplanen, utgår sålunda dyrortstillägg automatiskt till de befattningshavare,
som avlönas jämlikt löneplanen. Kommer åter direktionen att fastställa
löneplanen, möter icke hinder för direktionen att — i den mån anslagna
medel därtill lämna tillgång — tillerkänna ifrågavarande befattningshavare
ett mot det provisoriska dyrortstillägget svarande lönetillägg.

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Direktionens förslag om ändrad benämning av fotografibiträdena och
statskontorets förslag, att laboratoriebiträdet skulle benämnas handräckningsbiträde,
hava icke givit mig anledning till erinran. Jag saknar här anledning
att ingå på den av de sakkunniga berörda och i yttrandena över de
sakkunnigas förslag avhandlade frågan om den prövotid, som vissa biträden
skulle undergå, innan de erhölle extra ordinarie anställning.

I övrigt anser jag mig kunna i likhet med myndigheterna i huvudsak
biträda de sakkunnigas förslag. Jag återkommer i det följande till den av
statskontoret berörda frågan om fastställande av antalet extra ordinarie
tjänster vid lasarettet.

6. Ekonomipersonal.

Nuvarande förhållanden. Hit kunna enligt föreliggande utredning hänföras
husmoder, sömmerskor, telefonister, städerskor, köks-, tvätt- och
maskinpersonal, trädgårdsmästare, snickare, vaktmästare, portvakter samt
manliga biträden.

Liksom i fråga örn sjukvårdspersonalen bestämmas avlöningsförmånerna
för närvarande av lasarettets direktion inom de gränser, som betingas av
givna anslag och i övrigt förefintliga tillgångar. Utredning rörande de under
budgetåret 1935/1936 utgående löneförmånerna återfinnes å sid. 130—137
i propositionen nr 171/1936 samt å sid. 66 och 67 här ovan.

De sakkunniga. Av de sakkunnigas betänkande inhämtas följande rörande
den av dem föreslagna löneplaceringen för ifrågavarande personal:

Husmodern hade vid serafimerlasarettet icke alla de uppgifter, som en
husmoder vid sjukhus i allmänhet hade, utan endast rent ekonomiska. Hon
åtnjöte kontant lön och fritt vivre. Å den kontanta lönen utginge dyrtidstillägg
såsom för reglerad statstjänst. Direktionen över serafimerlasarettet
hade icke beslutat någon ändring i dessa förmåner, frånsett att nuvarande
innehavaren av tjänsten tillåtits bo utom lasarettet och få kontant ersättning
i stället för bostadsförmånen. De sakkunniga hade vid angivandet av
nuvarande löneförmåner (se omförmälda proposition, sid. 130) evalvera!
värdet av naturaförmånerna enligt de grunder, som direktionen tillämpat
vid avdrag på lönen för de befattningshavare, som hade bruttolön men
åtnjöte naturaförmåner. De sakkunniga ansåge, att tjänsten borde vara
ordinarie med placering förslagsvis i lönegrad B 6.

Sömmerskorna syntes böra vara extra ordinarie och extra i enlighet med
de principer, som av de sakkunniga anförts beträffande sköterskebiträden,
och placeras en lönegrad högre än sköterskebiträdena.

Telefonisterna hade av direktionen över serafimerlasarettet i dess löneregleringsprogram
placerats i samma lönegrad som sköterskebiträden, i likhet
med vad förhållandet vore vid Stockholms stads sjukhus. De sakkunniga
hade förslagsvis placerat dem en lönegrad högre, vilket syntes motiverat
med hänsyn både till det krävande och viktiga arbetet, och till den
omständigheten att en befordringsmöjlighet vunnes för städerskor, som
visade sig lämpade för arbete av nu ifrågavarande slag. Då tjänsterna för

80 Kungl. Marits proposition Nr 272.

närvarande ej vore fler än två, hade båda ansetts böra få extra ordinarie
ställning.

Städerskorna borde enligt, de sakkunnigas mening placeras i samma lönegrad
som sköterskebiträdena.

Köksföreståndarinnorna hade av direktionen över serafimerlasarettet i
dess löneregleringsprogram beretts löneförmåner, som vore större än de till
Stockholms stads motsvarande befattningshavare utgående. Direktionen
hade ej heller tänkt sig någon ändring av löneförmånerna för köksföreståndarinnorna.
De sakkunniga funne väl ifrågavarande löner höga, men med
hänsyn till vikten av att för dessa befattningar kunna påräkna de bäst
kvalificerade krafter, som stöde till buds, torde placering i statlig lönegrad
böra ske sa, att slutlönen bleve praktiskt taget lika med den nuvarande.
Vissa skäl syntes tala för att båda befattningarna bleve ordinarie med placering
förslagsvis i ll:e respektive 7:e lönegraden.

Såsom ordinarie befattning syntes även dietkokerska böra placeras i lönestaten.
Tjänsten vore den mest kvalificerade av kokerskebefattningarna.
Det vore av vikt att för densamma få en god kraft. Direktionen över serafimerlasarettet
hade också i sitt löneregleringsprogram tänkt att placera
henne i högre lönegrad än de andra kokerskorna. Vid den av de sakkunniga
förslagsvis gjorda placeringen i lönegrad B 1 bleve slutlönen ej oväsentligt
högre än den av direktionen tänkta.

Kokerskor i övrigt borde enligt de sakkunnigas mening få extra ordinarie
ställning med placering i lönegrad e. o 1.

Av köks- och servering sbiträdena borde fyra erhålla en något högre lön
än de övriga, vilket med hänsyn till arbetsuppgifterna och även befordringsmöjligheterna
syntes lämpligt. Dessa biträden skulle enligt de sakkunnigas
mening intaga extra ordinarie ställning och benämnas första köksrespektive
serveringsbiträden. Beträffande övriga köks- och serveringsbiträden
åberopades vad ovan anförts i fråga örn städerskor.

De sakkunniga ansåge, att tvättjöreståndarinnan borde intaga ställning
som ordinarie befattninghavare. Tvätten utgjorde visserligen ett område,
där samarbete med karolinska sjukhuset kunde tänkas komma i fråga, i vilket
fall väl serafimerlasarettets tvättinrättning skulle nedläggas helt eller
delvis. Men de sakkunniga menade, att i sådant fall tvättföreståndarinnan
vid serafimerlasarettet skulle överflyttas till karolinska sjukhuset antingen
såsom föreståndarinna eller biträdande föreståndarinna. Man torde få utgå
från, att vid karolinska sjukhusets tvättinrättning bomme att krävas två
föreståndarinnor. Den placering i lönegraden B 5 i det statliga lönesystemet,
de sakkunniga förslagsvis gjort, torde icke utgöra hinder för en sådan
överflyttning. Placeringen skulle innebära en något örn än obetydligt lägre
slutlön än den nu utgående, men, liksom i fråga örn sköterskorna och andra
köksföreståndarinnan, en ganska stor höjning i de lägre löneklasserna.

Tvättföreståndarinnans närmaste biträde torde böra intaga extra ordinarie
ställning. Direktionen över serafimerlasarettet hade i sitt förslag tänkt
henne placerad i samma lönegrad som vissa andra tvättbiträden, vilka intoge
en ställning, innebärande större ansvar än de övriga biträdenas och
som därför hade placerats en lönegrad högre än dessa. De sakkunniga
menade, att tvättföreståndarinnans närmaste biträde borde stå ännu en
lönegrad högre, emedan någon biträdande föreståndarinna icke funnes.

Mot direktionens placering av tre tvättbiträden en lönegrad högre än
övriga torde icke vara något att erinra. De syntes böra benämnas första
tvättbiträden och samtliga erhålla extra ordinarie ställning.

81

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr °27£.

Beträffande övriga tvättbiträden åberopades vad ovan anförts i fråga om
städerskor. Av en vid betänkandet fogad bilaga nr 11 framginge, att städerskorna
och de personalgrupper, beträffande vilka hänvisning gjorts till
städerskorna, komme att med de sakkunnigas förslag erhålla löneförmåner
ungefär som de till Stockholms stads motsvarande befattningshavare utgående.
De sakkunniga kunde här än en gång framhålla angelägenheten av
att avlöningen till serafimerlasarettets personal ej komme att mera avsevärt
skilja sig från den, som utginge till motsvarande personal vid Stockholms
stads sjukhus.

Förste maskinisten (maskinmästaren) torde böra intaga ordinarie tjänsteställning
och syntes böra placeras i lönegrad B 14 med benämningen maskinmästare.
Detta innebure en något lägre begynnelselön och likaledes en
något örn än obetydligt lägre slutlön än den nu utgående. Den föreslagna
placeringen överensstämde med placeringen av maskinmästare av första
klass vid statens sinnessjukhus. Utöver nuvarande löneförmåner från lasarettet
uppbure förste maskinisten (maskinmästaren) ett mindre arvode för
tillsyn av ledningar för gas, elektricitet och vatten samt värmeanläggning
med därtill hörande ledningar i den lasarettsstiftelsen tillhöriga egendomen
nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet, vilket arvode fortfarande skulle utgå av
nämnda fastighets medel. Beträffande andre maskinist hade de sakkunniga
tänkt sig, att tjänsten skulle vara ordinarie och placeras i lönegrad BIO
med benämningen maskinist, eller lika med maskinist av lia klass vid statens
sinnessjukhus. Detta innebure en något lägre lön än vad för närvarande
utginge vid befattningen.

Förste reparatör och andre reparatör torde böra få ordinarie tjänsteställning
och erhålla lön enligt respektive lönegrad B 7 och B 6, innebärande
att avlöningen bleve något högre än den nu utgående (slutlönen för den
förre 145 och för den senare 33 kronor högre per år, varvid hänsyn dock
ej tagits till avdrag för pensionsavgifter). Som jämförelse nämnes, att eldare
av l:a klass vid statens sinnessjukhus vore placerad i lönegrad B 6.

Förste eldare vore av direktionen placerade en lönegrad högre än övriga
eldare. Direktionen över serafimerlasarettet hade — efter mönster av
Stockholms stads löneplan — i sitt löneregleringsförslag placerat alla eldare
i samma lönegrad. De sakkunniga hade med hänsyn till inhämtade upplysningar
om förste eldarnas arbete och för närvarande utgående löner
förslagsvis placerat dem såsom ordinarie i lönegrad B 5, innebärande en
något lägre begynnelselön men högre slutlön än enligt direktionens förslag.
Övriga eldare torde böra få extra ordinarie ställning efter tre års
ställning som extra tjänstemän — enligt samma princip som av de sakkunniga
angivits beträffande sköterskebiträden m. fl. Den av de sakkunniga
föreslagna placeringen i det statliga lönesystemet (e. o. 5) innebure
en lägre begynnelselön än den av direktionen över serafimerlasarettet
tänkta och även lägre än den nu utgående, men något högre slutlön. Slutlönen
komme dock först efter 15 år men enligt direktionens löneplan redan
efter (i år. Försåvitt en skillnad i avlöningen mellan eldare och förste
eldare med bibehållande av föreslagen skillnad mellan förste eldare och
andre reparatör skulle erhållas, kunde någon bättre placering i det statliga
lönesystemet än i lönegrad e. o. 5 ej beredas eldarna. Nu anställda
eldare, som vid inplacering i det statliga lönesystemet enligt de sakkunnigas
förslag finge lägre Ilin iin den nu utgående, torde i överensstämmelse
med de sakkunnigas ovan anförda allmänna synpunkter på lönefrågan böra
beredas personlig lönefyllnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

6

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Trädgårdsmästaren borde enligt de sakkunnigas mening såsom ordinarie
befattningshavare placeras i lönegraden B 7. Samma placering och ställning
föresloge de sakkunniga också för snickaren, vilken för närvarande
åtnjöte samma lön som trädgårdsmästaren. Direktionen över serafimerlasarettet
hade visserligen i sitt löneregleringsprogram icke föreslagit någon
höjning för snickaren, men det syntes konsekvent, att snickaren även i fortsättningen
erhölle samma ställning som trädgårdsmästaren.

Lasarettet hade tre vaktmästare, av vilka två erhållit en löneställning,
närmast motsvarande den statliga lönegraden B 7. De sakkunniga tillstyrkte,
att två av dessa vaktmästare skulle fä ordinarie ställning med placering
i sagda lönegrad, i vilken bland annat vaktmästarna vid karolinska
institutet vöre placerade. Med hänsyn till arbetsuppgifterna ifrågasattes
dock, huruvida icke den nuvarande vaktmästartiteln borde utbytas mot
förste expeditionsvakt. Även den tredje av vaktmästarna borde få ordinarie
tjänsteställning. Placering i lönegraden B 5 kunde tyckas ligga närmare till
hands, emedan ett flertal expeditionsvakter i departementen och de centrala
ämbetsverken vore placerade i lönegrad B 5. Arbetstiden för vaktmästarna
vid lasarettet torde emellertid vara väsentligt längre än för berörda
expeditionsvakter. Placering i lönegrad B 6 torde därför kunna tillstyrkas.
Det ifrågasattes, om icke tjänstetiteln för denne vaktmästare borde
ändras till expeditionsvakt. De här ifrågavarande tre vaktmästarna hade
hittills uppburit beklädnadsbidrag. Detta ansåge de sakkunniga icke böra
utgå för framtiden. Dock borde vid utmätande av lön till nuvarande innehavare
av de två högre avlönade befattningarna tagas hänsyn även till
beklädnadsbidraget för utbetalning av fyllnad i lönen. Den tredje tjänsten
hade enligt vad de sakkunniga inhämtat nyligen blivit vakant.

Direktionen över serafimerlasarettet hade i sitt löneregleringsprogram
tänkt sig en lönereglering för de tre portvakterna från och med den i juli
1936, innebärande att en av dem skulle få samma lön som de två högst
avlönade vaktmästarna och två en lön lika med den, som beslutats för den
tredje vaktmästaren. I stället för beklädnadsbidrag hade portvakterna uniform.
Portvakterna torde lika väl som vaktmästarna eller — såsom de
eventuellt skulle komma att benämnas — expeditionsvakterna böra bliva
ordinarie tjänstemän. Placering av en portvakt i lönegrad B 7 och två i B 6
tillstyrkte de sakkunniga. Nuvarande befattningshavare torde få bibehålla
förmånen av fri uniform.

Återstode slutligen att behandla gruppen manliga biträden. Av dessa,
som till antalet för närvarande vore 10, torde en böra få ordinarie ställning
och placeras i lönegrad B 4. De sakkunniga funne detta motiverat med
hänsyn till vinnande av en befordringsmöjlighet även för sådana manliga
biträden, som ej kunde vara lämpade för befordran till vaktmästare eller
portvakt. Övriga manliga biträden hade de sakkunniga tänkt skulle få
ställning som extra ordinarie och extra enligt den princip, som angivits
beträffande eldare, med placering i 4:e lönegraden för respektive extra ordinarie
och extra tjänstemän.

Sammanfattningsvis innebär de sakkunnigas förslag i fråga örn ekonomipersonalen
följande lönegradsplacering:

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

Ordinarie:

Löne-

Löne-

grad

grad

1 husmoder.............

B 6

c:a 20 städerskor......e. o. U 5

1 första köksföreståndarinna B 11

3 kokerskor.......... e. o. 1

1 andra köksföreståndarinna B 7

4 första köks- och serve-

1 kokerska (diet-).......

. B 1

ringsbiträden .......e. o. U 6

1 tvättföreståndarinna . . .

. B 5

c:a 10 köks- och serve-

1 maskinmästare........

. B 14

ringsbiträden .......e. o. U 5

1 maskinist............

. B 10

1 tvättföreståndarinnans

1 förste reparatör.......

. B 7

närmaste biträde .... e. o. 1

1 andre reparatör .......

. B 6

3 första tvättbiträden . . e. o. U 6

3 förste eldare..........

. B 5

c:a 7 tvättbiträden.....e. o. U 5

1 trädgårdsmästare......

. B 7

c:a 4 eldare.......... e. o. 5

1 snickare (hantv.förest.). .

. B 7

c:a 7 manliga biträden . e. o. 4

2 förste expeditionsvakter .

B 7

Extra:

1 expeditionsvakt.......

. B 6

1 portvakt............

. B 7

c:a 1 sömmerska........e. U 5

2 portvakter...........

. B 6

c:a 8 städerskor ........e. U 4

1 manligt biträde.......

. B 4

c: a 9 köks- och serverings-

biträden.............e. U 4

Extra ordinarie:

c:a 4 tvättbiträden......e. U 4

c:a 2 sömmerskor......e.

o. U 6

c:a 1 eldare............ e. 5

2 telefonister.........e.

o.U6

c:a 2 manliga biträden ... e. 4

Karolinska sjukhusets direktion. I sitt utlåtande i anledning av de sakkunnigas
förslag har karolinska sjukhusets direktion yttrat följande:

Husmodern, av de sakkunniga placerad i lönegraden B 6, omhänderhade
vården om lasarettets förråd av möbler, linne och förbrukningsartiklar samt
biträdde sysslomannen vid de årliga inventeringarna av sjukvårdsavdelningarnas
förråd och av linne och andra inventarier i personalbostäderna.
Å befattningshavaren vilade ett betydande ansvar. Hon innehade en markerad
förmansställning och å henne måste ställas stora krav på duglighet
och ordningssinne. Med beaktande av befattningshavarens kvalificerade och
ansvarsfulla arbete hade direktionen funnit sig böra föreslå befattningens
placering i lönegraden B 7. Härigenom skulle hon komma i samma löneställning
som sköterskorna, vilka hon i vissa avseenden hade att kontrollera.
Därigenom möjliggjordes ock, att befattningen, örn så skulle vara ömkligt,
kunde besättas med en sjuksköterska.

Beträffande eldarna hade erinringar mot den av de sakkunniga gjorda
placeringen framställts från kommunalarbetarnas samorganisation i skrivelse
till direktionen över serafimerlasarettet. Samorganisationen hade
framhållit, att eldarna skulle få en betydligt sämre löneställning enligt de
sakkunnigas förslag än enligt sagda direktions och att den även skulle bliva
sämre än med nuvarande provisoriska löneförbättring. Eldarpersonalen vid
sjukhus hade i stor utsträckning natt-, sön- och helgdagsarbete och allt
större krav ställdes på denna yrkesgrupp i fråga om kompetens och påpasslighet
för bränslesparande eldning. Vidare vore större delen av eldarpersonalen
gift och därför ytterligare i behov av löneförbättring. Därest statliga
löneplaner skulle användas, föresloges placering i samma grupp som
andre reparatör (lönegraden B 6).

Direktionen över serafimerlasarettet hade i anledning av de sakkunnigas

84

Kungl. Marits proposition Nr 273.

förslag uttalat, att den intet hade att erinra, om eldare kunde beredas en
bättre löneställning än den, förslaget innebure.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade påpekat, att frågan om
eldarpersonals anställnings- och löneförhållanden varit föremål för lönenämndens
särskilda prövning i anledning av en av byggnadsstyrelsen gjord
framställning om beredande av tjänstemannaställning och uppförande å
ordinarie eller extra ordinarie stat av vissa maskinister, värmeledningsskötare
och eldare vid kronans fastigheter i Stockholm. I anslutning till den
principiella ståndpunkt lönenämnden då intagit, vilken även godtagits av
Kungl. Majit, uttalade lönenämnden, att de till placering som ordinarie
föreslagna befattningarna såsom förste eldare borde tillsvidare anordnas
som extra ordinarie tjänster och i övrigt att anledning saknades till differentieringen
förste eldare—eldare, då fråga vore örn tjänster i samma lönegrad.

För egen del har direktionen anfört, att eldarbefattning vore en av de
tjänster vid serafimerlasarettet, där en direkt jämförelse med statens sinnessjukhus
vore fullt befogad, förste eldare med eldare av första klass och
eldare med eldare av andra klass. Förste eldare vid serafimerlasarettet vore
icke i egentlig mening eldare utan biträdde med diverse inom maskinavdelningen
förekommande arbeten samt med reparationsarbeten inom sjukhuset.
De tre förste eldarna borde därför under benämningen eldare av
första klass placeras som ordinarie i lönegraden B 6 och eldarna under
benämningen eldare av andra klass som ordinarie i lönegraden B 5. En
sådan placering innebure för ordinarie eldare av andra klass en slutlön,
som något överstege den motsvarande befattningshavare i Stockholms stads
tjänst erhölle efter sex års anställning. Slutlönen i den statliga lönegraden
B 5 infölle dock tidigast efter tolv års tjänst, i regel torde den tidigast infalla
efter femton års tjänst (varav tre i extra ordinarie tjänst). Emellertid
torde ej alla tjänster kunna eller böra göras till ordinarie. Av de fem egentliga
eldartjänsterna borde tre vara icke-ordinarie.

Beträffande den manliga b iträd espe rso nald i hade samorganisationen påpekat
den försämrade löneställning, de sakkunnigas förslag skulle innebära,
samt ifrågasatt lämpligheten av uppdelningen i ordinarie, extra ordinarie
och extra, då arbetet vore likartat. Därest statlig löneplan skulle användas,
hade föreslagits placering i lönegraden B 5.

I fråga örn benämningen »manligt biträde» hade allmänna civilförvaltningens
lönenämnd framhållit, att den med hänsyn till bestämmelser i lag
(nr 249/1925) borde ändras.

Beträffande de manliga biträdena torde enligt direktionens mening en
ändring av deras benämning på sätt lönenämnden påpekat vara nödvändig.
I dagligt tal benämndes dessa biträden vid serafimerlasarettet numera sjukbärare.
Detta uttryck täckte emellertid icke allt det arbete, som av dessa
befattningshavare utfördes, för en del icke alls. Vid Stockholms stads sjukhus
hade man i senaste kollektivavtalet gjort en skillnad mellan egentliga
sjukbärare å ena sidan samt gårdskarlar och manliga köksbiträden å den
andra. De hade även åtskilts ifråga örn lön, i det sjukbärarna stöde en grad
över de övriga.

En motsvarande skillnad hade de sakkunniga icke tänkt sig. De hade
placerat samtliga här ifrågavarande befattningshavare i 4:e lönegraden,
dock med den skillnaden att en befattning satts som ordinarie och de
övriga som icke-ordinarie. Någon annan skillnad syntes ej heller böra

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘272.

ifrågakomma. Den vid sinnessjukhusen använda benämningen ekonomist
på vissa befattningar, som i viss mån vore jämförbara med nu berörda vid
serafimerlasarettet, syntes ej lämpad för lasarettets förhållanden. Med
hänsyn till svårigheten att finna en lämplig gemensam benämning å ifrågavarande
tjänster förordade direktionen, att de betecknades som sjukbärare
samt gårdskarlar.

Dessa befattningar vore liksom eldarbefattningarna från början avsedda
att innehavas av ogifta personer, som hade bostad och kost på sjukhuset.
Omsättningen hade också varit större, särskilt bland den manliga biträdespersonalen.
Numera hade förhållandena utvecklats så, att biträde av här
ifrågavarande slag blivit ett yrke, där man stannade och ville söka möjlighet
att bilda familj. Av lasarettets tio manliga biträden vore för närvarande
sex gifta eller försörjningspliktiga mot barn i äktenskap. En förbättring av
dessa biträdens ställning vore på grund av anförda förhållanden och jämväl
vid jämförelse med den löneställning, den kvinnliga biträdespersonalen
erhållit i förslaget, icke omotiverad. En sådan förbättring hade direktionen
ansett böra genomföras på det sättet, att tre av ifrågavarande tio befattningar
placerades som ordinarie i lönegraden B 4.

En naturlig följd av att vissa eldare placerades som ordinarie i lönegraden
B 6, bleve, att andre reparatören uppflyttades till lönegraden B 7. Denna
uppfattning syntes under alla förhållanden motiverad både med hänsyn
till förhållanden inom statsförvaltningen i övrigt och med hänsyn till förhållandena
inom lasarettet. Därmed skulle också differentieringen förste
och andre reparatör försvinna och båda befattningarna nämnas reparatör.

Beträffande vaktmästare och undervaktmästare, vilka enligt de sakkunnigas
förslag skulle benämnas respektive förste expeditionsvakt och
expeditionsvakt, hade allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt,
att de skulle benämnas respektive förste vaktmästare och vaktmästare.

Däremot torde enligt direktionens mening intet vara att erinra.

Det hade vidare synts nämnden tveksamt, huruvida de göromål, som
åvilade portvakterna vid lasarettet, kunde anses vara lika kvalificerade
som de, vilka åvilade de vid sjukhuset anställda vaktmästarna respektive
undervaktmästaren. Utredningen hade emellertid ej givit tillräckligt underlag
för ett bestämt yrkande.

Vad först uppdelningen av portvaktstjänsterna på två lönegrader — en
i lönegraden B 7 och två i lönegraden B 6 —__ anginge, så motsvarades
denna, framhåller direktionen, icke av att göromålen vore olika, utan torde
de sakkunniga hava bibehållit den förutvarande graderingen i lönehänseende
såsom en slags befordringsmöjlighet. Portvakternas och vaktmästarnas
göromål kunde sinsemellan icke direkt jämföras, lika litet som till exempel
vaktmästarens på en av karolinska institutets teoretiska institutioner
med en förste expeditionsvakts inom ett centralt ämbetsverk, vilka befattningshavare
båda vore placerade i lönegraden B 7. Men portvaktstjänsterna
vid serafimerlasarettet hade alltid ansetts såsom viktiga befattningar, krävande
ej endast påpasslighet vid den synnerligen livliga trafiken utan även
gott omdöme och takt. De hade för övrigt att nattetid passa telefonväxeln
och att på dagen mottaga försändelser, som skulle distribueras till de olika
avdelningarna — bud från leverantörer finge icke gå in på sjukavdelningar
eller personalrum — föra bok över försändelserna och hålla kontroll (iver
att. dessa komme respektive avdelningar eller personer tillhanda. Vidare
skulle portvakt erna handhava ett kortregister över patienterna, vilket ijii -

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

nade till kontroll av besökande hos de sjuka. Allt detta hade gjort, att
direktionen över serafimerlasarettet själv hade beslutat en höjning av portvakternas
avlöning till en nivå, som väl motsvarade den de sakkunniga
föreslagit. Vid övervägande av denna fråga hade direktionen med hänsyn
till de arbetsuppgifter, som åvilade portvakterna, velat förorda, att de
under benämningen förste vaktmästare, respektive vaktmästare placerades
i lönegraden B 7 respektive lönegraden B 6.

Direktionens förslag innebär alltså följande ändringar i de sakkunnigas:

a) husmodern placeras i lönegraden B 7 i stället för B 6;

b) i stället för 3 förste eldare i lönegraden B 5 anställas 3 eldare av första
klass i lönegraden B 6;

av de återstående (egentliga) eldarna, vilka enligt de sakkunnigas förslag
skulle erhålla extra ordinarie eller extra tjänsteställning med placering i 5:e
lönegraden, placeras 2 i lönegraden B 5 såsom eldare av andra klass;

c) de 10 manliga biträdena, av vilka enligt de sakkunniga 1 skulle bliva
ordinarie med placering i lönegraden B 4 och de återstående extra ordinarie
eller extra befattningshavare med placering i 4:e lönegraden, benämnas
»sjukbärare samt gårdskarlar»; 3 av dem placeras såsom ordinarie i lönegraden
B 4;

d) i stället för en förste reparatör i lönegraden B 7 och 1 andre reparatör
i lönegraden B 6 inrättas 2 reparatörstjänster i lönegraden B 7;

e) förste expeditionsvakterna respektive expeditionsvakten och 1 portvakt
respektive 2 portvakter benämnas förste vaktmästare respektive vaktmästare.

Myndigheterna. De myndigheter, som yttrat sig över nyssberörda av
direktionen för karolinska sjukhuset framlagda förslag, hava anfört följande: Medicinalstyrelsen.

Vad anginge direktionens förslag i fråga
örn den lägre kvinnliga ekonomipersonalen finge styrelsen framhålla, att
motsvarande personal vid statens sinnessjukhus för närvarande icke åtnjöte
extra ordinarie anställning och att pensionsfrågan för denna personal
ännu icke vore slutgiltigt ordnad. Då provisoriskt dyrortstillägg icke
författningsenligt kunde utgå till ifrågavarande personal, hade styrelsen
beviljat de i Stockholm placerade befattningshavarna, tillhörande denna
personal, lönetillägg till motsvarande belopp. I avbidan på att den enligt
direktionens förslag på löneplan U uppförda personalen kunde tillerkännas
extra ordinarie anställning, syntes i fråga om denna personal kunna förfaras
på motsvarande sätt.

I fråga örn eldarna, finge styrelsen framhålla, att den uppdelning av
eldarbefattningarna vid statens sinnessjukhus i två klasser, den ena i lönegrad
B 6 och den andra i lönegrad B 5, som gjorts vid statens sinnessjukhus,
för närvarande vore stadd under avveckling. Vid inrättande av nya
sinnessjukhus hade anställts allenast eldare av 2:a klass. I följd härav funnes
eldare a,v l:a klass endast vid de äldre sinnessjukhusen. Vid inträffade
ledigheter å dylika befattningar hade desamma ersatts med eldare av 2:a
klass. I följd härav hade antalet eldare av l:a klass, som under budgetåret

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

1925/1926 uppgått till 15, numera minskats till 13, medan antalet eldare
av 2:a klass under samma tid ökats från 69 till 96.

I fråga örn serafimerlasarettet torde i överensstämmelse med vad fallet
varit vid de nyinrättade sinnessjukhusen, samtliga egentliga eldare böra
hänföras till samma lönegrad, förslagsvis lönegraden B 5, varvid 3 syntes
böra beredas ordinarie och 2 extra ordinarie anställning. Denna arbetsstyrka
syntes vara tillräcklig för själva eldningsarbetet. De tre av direktionen
föreslagna eldarna av l:a klass hade uppgivits icke vara eldare i
egentlig mening, utan biträda med diverse arbeten i maskinavdelningen och
med reparationsarbeten. Då därutöver två reparatörer skulle finnas anställda
vid lasarettet, syntes antalet för ifrågavarande arbeten avsedda
befattningshavare vara väl stort och utan olägenhet kunna beskäras, särskilt
med hänsyn till att lasarettets belägenhet i Stockholn! innebure möjlighet
att vid behov få reparationer utförda genom utomstående arbetare.

Lönenämnden. Såväl de sakkunniga som direktionen hade upptagit
telefonisterna såsom extra ordinarie befattningshavare i 6:e lönegraden
uti löneplanen U. Till jämförelse ville nämnden erinra om att länsstyrelseutredningen
i sitt betänkande med förslag angående länsstyrelsernas organisation
beträffande telefonist föreslagit extra ordinarie anställning i högst
4:e lönegraden i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän, mot vilken
löneställning lönenämnden i sitt den 26 januari 1937 avgivna utlåtande
icke framställt någon erinran. Tillika ville nämnden framhålla, att telefonistbefattningarna
i ett flertal verk för närvarande vore placerade i 2:a
lönegraden i sistnämnda löneplan. Enligt lönenämndens mening torde telefonisterna
vid serafimerlasarettet böra placeras i lägst 2:a lönegraden i
sagda löneplan med möjligheter att i sinom tid kunna uppföras å ordinarie
stat. o o

Beträffande eldarpersonalens avlöningsförhållanden ansåge sig lönenämnden
böra framhålla, att med hänsyn till gällande pensionsbestämmelser
eldare på sistone icke plägat anställas såsom ordinarie befattningshavare.

I särskilt yttrande har ledamoten av lönenämnden Berta Koersner förklarat
sig finna, alf husmodern borde uppflyttas till lönegraden B 8 samt
dietkokerska och tvättföreståndarinnans närmaste biträde till lönegraden
B 2 ävensom att sömmerska, fotografibiträde och baderska borde beredas
extra ordinarie ställning i lia lönegraden.

Vidare hava ledamöterna C. P. Wahlmark och J. A. Rehnvall i särskilda
yttranden anfört:

På grund av vad som — med undantag för sinnessjukhusen — i allmänhet
gällde inom statsförvaltningen, nämligen att manlig befattningshavare
icke placerades i lägre lönegrad än den 5:e, borde de nuvarande manliga
biträdena vid serafimerlasarettet vid statens övertagande av sjukhuset placeras
i nämnda lönegrad.

Då för uppvärmning av serafimerlasarettet användes en högtrycksanläggning
och eldningsarbetet där på den grund måste anses mera kvalificerat
än vid en lågtrycksanläggning, borde samtliga eldare vid lasarettet
placeras i 6:e lönegraden.

Samtliga med reparatörsarbete vid lasarettet sysselsatta befattningshavare
borde i anslutning därtill placeras i 7:e lönegraden.

Därjämte syntes skäligt, att nämnda befattningshavarkategorier bered -

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

des ordinarie anställning i den utsträckning, som eljest vore vanlig inom
statsförvaltningen.

Statskontoret. Direktionen hade, erinrar statskontoret, föreslagit
en höjning av den av de sakkunniga i lönegraden B 6 placerade husmodersbefattningen
till lönegraden B 7. Ämbetsverket ansåge sig böra erinra, att
i de fall, då dylika befattningar funnes uppförda i gällande tjänsteförteckning
för ordinarie tjänstemän, inplacering skett i lönegraden B 6. Statskontoret
ville emellertid icke motsätta sig en uppflyttning till lönegraden
B 7, då en sådan uppflyttning kunde anses motiverad med hänsyn till arten
av befattningshavaren åliggande arbetsuppgifter.

Köksföreståndarinnorna^ hade föreslagits skola placeras i lönegraderna
Bil och B 7. De sakkunniga hade framhållit, hurusom lasarettets direktion
berett dessa befattningshavare löneförmåner, som vore större än de, som
utginge till motsvarande befattningshavare vid de av Stockholms stad
drivna lasaretten. Statskontoret, som i likhet med de sakkunniga ansåge de
föreslagna lönerna förhållandevis höga, ville erinra, att motsvarande befattningshavare
vid sinnessjukhusen placerats i lönegraderna B 7 och B 6.
I vad män köksföreståndarinnorna vid sinnessjukhusen och motsvarande
befattningshavare vid serafimerlasarettet kunde jämställas i fråga örn dem
tillkommande arbetsuppgifter undandroge sig ämbetsverkets bedömande.
Det förefölle emellertid statskontoret, som om en jämkning nedåt av den
föreslagna lönegradsplaceringen borde tågås i övervägande.

Förste vaktmästarna hade av direktionen föreslagits skola inplaceras
i lönegraden B 7. Detta föranledde icke någon erinran från statskontorets
sida. Däremot kunde ämbetsverket icke tillstyrka direktionens förslag, att
vaktmästarna skulle placeras i lönegraden B 6. Inom civilförvaltningen
vore det en genomgående regel, att vaktmästare, vilken icke hade speciella
arbetsuppgifter vid sidan av sina vaktmästarsysslor, placerades i lönegraden
B 5. Den högre placeringen hade av de sakkunniga motiverats med att
arbetstiden för lasarettets vaktmästare vore väsentligt längre än för annan
vaktmästarpersonal. Enligt vedertagen praxis borde nämnda omständighet
icke vara av betydelse för lönegradsplaceringen, utan torde vaktmästarna
böra inordnas i lönegraden B 5.

Svensk sjuksköterskeförening har anhållit, att husmodern
måtte placeras i lönegraden B 10.

Departementschefen. Med hänsyn till vad direktionen för karolinska
sjukhuset i ämnet anfört föreslår jag i likhet med direktionen och de i
ärendet hörda myndigheterna, att husmodern placeras i samma lönegrad
som sjuksköterskorna, alltså i lönegraden B 7.

Beträffande eldarna har jag funnit mig böra i huvudsak biträda de sakkunnigas
förslag med den ändringen, att förste eldarna — dessa befattningshavare
böra enligt min mening lämpligen erhålla denna beteckning
— placeras i lönegraden B 0. Denna placering synes mig riktig på grund
av dessa befattningshavares speciella arbetsuppgifter. Sistnämnda omständighet
motiverar också att förste eldarna, med avsteg från på sistone tilllämpade
principer, erhålla ordinarie ställning. Dock torde med hänsyn
till medicinalstyrelsens erinringar försiktigheten bjuda att för närvarande
placera endast två av de ifrågasatta förste eldarna på ordinarie stat och

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

giva den återstående förste eldaren extra ordinarie anställning i 6:e lönegraden.
Med den av mig intagna ståndpunkten böra de återstående eldarna
erhålla icke-ordinarie anställning med placering i 5:e lönegraden.

Den av de sakkunniga och direktionen för köksföreståndarinnorna föreslagna
lönegradsplaceringen synes mig välmotiverad med hänsyn till de
krävande arbetsuppgifter, som på ett undervisningssjukhus ankomma på
dessa befattningshavare. Jag anser mig därför icke böra taga fasta på statskontorets
antydan örn önskvärdheten av en jämkning nedåt av dessa löner.

Däremot finner jag i likhet med statskontoret anledning saknas att placera
andra vaktmästare än förste vaktmästarna i en högre lönegrad än B 5.
Jag förordar därför, med biträdande i övrigt av direktionens förslag i fråga
om vaktmästarna och portvakterna, att vid lasarettet inrättas befattningar
som förste vaktmästare i lönegraden B 7 och som vaktmästare i lönegraden
B 5.

I anslutning till lönenämndens förslag utgår jag vid de efterföljande kostnadsberäkningarna
från att telefonisttjänsterna placeras såsom extra ordinarie
tjänster i 2:a lönegraden.

Vad beträffar medicinalstyrelsens påpekande i avseende å möjligheterna
att tillerkänna den lägre kvinnliga ekonomipersonalen provisoriskt dyrortstillägg
hänvisar jag till vad jag i motsvarande avseende enligt det föregående
yttrat beträffande sjukvårdspersonalen.

I övrigt anser jag mig kunna biträda direktionens förslag med de ändringar,
som betingas av vad i det föregående anförts rörande viss ekonomipersonals
placering tills vidare såsom extra befattningshavare med hänsyn
till den svävande frågan om kollektivavtals tillämpning vid lasarettet.

7. Kontorspersonal.

Nuvarande förhållanden. Till denna personalkategori har i den föreliggande
utredningen hänförts, förutom sysslomannen, jämväl bokhållare,
kassör, socialt biträde, kontorsskrivare, kontorselev samt kontors- och
skrivbiträden.

Löneförmånerna för denna personal bestämmas på i huvudsak samma
sätt som för sjukvårds- och ekonomipersonalen (jfr ovan). De under budgetåret
1935/1936 utgående löneförmånerna finnas angivna å sid. 137 och
138 i propositionen nr 171/1936 samt å sid. 66 och 67 här ovan.

De sakkunniga. De sakkunniga hava som motiv för av dem för kontorspersonalen
ifrågasatt lönegradsplacering anfört följande:

Till sysslomannen utginge enligt för budgetåret 1935/1936 fastställd stat
i grundavlöning 6,750 kronor, vartill kommc tre ålderstillägg, vartdera å
400 kronor, efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Å grundavlöningen
jämte ålderstilläggen utginge dyrtidstillägg efter de grunder, som gällde för
reglerade verk. Provisorisk avlöningsförbättring vore för budgetåret 1935/
1936 tillerkänd sysslomannen med 90 kronor i månaden eller med tillhopa

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27-2.

1,080 kronor för år. För av sysslomannen disponerad bostad betalade han
en hyra till lasarettet av 1,900 kronor för år. Liksom övrig fast anställd
personal vid lasarettet vore sysslomannen icke skyldig att erlägga några
avgifter för egen pensionering eller familjepensionering. Grundavlöningen
till sysslomannen utgjorde alltså med beräkning av dyrtidstilkigg efter 10
procent ungefär 8,500 kronor. Enligt samma beräkning skulle sysslomannens
slutavlöning utgöra ungefär 9,825 kronor. I anslutning till vad direktionen
över serafimerlasarettet i sitt löneregleringsförslag föreslagit i avseende
å sysslomannen ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att sysslomannen
placerades i 24:e lönegraden, varvid med inräknande av dyrtidstillägg
efter ovannämnda grunder samt för Stockholm numera fastställt
dyrortstillägg hans grundavlöning skulle utgöra, efter avdrag av avgift för
egen pensionering, ungefär 9,980 kronor. Det torde uppmärksammas, att
sysslomannen icke åtnjöte några särskilda ersättningar eller förmåner från
lasarettet med undantag av ett mindre arvode för skötseln av den till lasarettsstiftelsen
hörande, delvis uthyrda fastigheten Pilträdet nr 2—4. De
sakkunniga ville slutligen i detta sammanhang omnämna, att sysslomannen
enligt det nu framlagda förslaget skulle komma att i stort sett jämställas
med syssloman av första klass vid statens sinnessjukhus.

Bokhållare- och kassörstjänsterna vore reglerade enligt de statliga lönegraderna
B 15 respektive Bil. De sakkunniga tillstyrkte, att båda dessa
tjänster bleve ordinarie med angiven placering.

På sysslomanskontoret vore utöver bokhållare och kassör anställda tre
kontorsskrivare och en elev. Kontorsskrivarna hade erhållit både denna
benämning och en avlöning, som vore lika med den motsvarande befattningshavare
vid Stockholms stads sjukhus tillkommande. Direktionen över
serafimerlasarettet hade icke ifrågasatt någon ändring i dessa förhållanden.
De sakkunniga funne för sin del, med hänsyn till både arbetsuppgifterna för
berörda tjänstemän, den förut tillkännagivna principiella uppfattningen örn
beredande av befordringsmöjligheter samt förhållandena inom statsförvaltningen
i övrigt, att dessa befattningar icke borde vara lika avlönade. Två
av tjänsterna syntes kunna jämställas med kameralbiträde vid statens sinnessjukhus.
De sakkunniga ansåge lämpligt, att tjänstetiteln för dessa två
befattningar även bleve kameralbiträde och att den ena tjänsten bleve
ordinarie, den andra extra ordinarie, med placering förslagsvis i lönegrad
B 8 respektive e. o. 8. En sådan placering skulle, beträffande den ordinarie
tjänsten, för kvinna innebära någon, örn än ringa minskning i slutlönen,
för manlig tjänsteman åter någon ökning. I den extra ordinarie tjänsten
skulle begynnelselönen visserligen bliva något högre än den nu utgående
men lägre i fråga örn slutlön, särskilt för kvinna. Den tredje av nyssnämnda
tjänster ansåge de sakkunniga med hänsyn till de huvudsakliga arbetsuppgifterna
kunna under benämning kontorsbiträde placeras i lönegrad B 4
för ordinarie tjänstemän. En sådan ställning innehade i de centrala ämbetsverken
en mängd personer, vilkas arbetsuppgifter icke kunde anses
mindre krävande än dc med ifrågavarande befattning vid lasarettet förenade.
Även vid de större sinnessjukhusen förekomme kontorsbiträden med
placering i lönegrad B 4. Denna placering av ifrågavarande tjänst vid serafimerlasarettet
innebure en avsevärd sänkning i avlöningen, särskilt i fråga
örn slutlönen. De sakkunniga ville emellertid åberopa sitt allmänna förslag,
att ingen nu anställd befattningshavare skulle lida minskning i avlöningen.
Eleven åtnjöte för närvarande en avlöning av 1,200 kronor för år jämte fri

91

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 27%.

lunch. Då enligt vad de sakkunniga inhämtat denna elev fyllde ett stadigvarande
behov av arbetskraft på sysslomanskontoret, kunde det ifrågasättas,
om icke elev efter en viss prövotid borde upptagas som extra kontorsbiträde
med placering i lönegrad e. 4 och att möjlighet bereddes honom
till placering som extra ordinarie i samma lönegrad efter en tjänstetid av
tre år. De sakkunniga hade förslagsvis räknat med sådan placering. Härav
följde, att den fria lunchen bortfolle.

Till sysslomanskontorets personal ansåge de sakkunniga också böra räknas
det sociala biträdet. Denna befattning, som vore jämförelsevis ny, ansåge
de sakkunniga icke böra ännu göras till en ordinarie tjänst utan till
extra ordinarie. En placering i lönegrad e. o. 10 syntes kunna ske utan risk
för rekryteringsmöjligheterna.

Under rubriken kontorspersonal hade de sakkunniga fört jämväl de
skrivbiträden, som under benämningen kvinnliga assistenter (ej sköterskeut
bildade) funnes på vissa läkar expeditioner. Direktionen över serafimerlasarettet
hade i sitt löneregleringsförslag ej heller för dessa ifrågasatt någon
ändring av nu utgående löneförmåner. De sakkunniga hade ansett, att
ifrågavarande biträden borde få extra ordinarie ställning och att de under
benämningen kontorsbiträde å läkarexpedition borde placeras i lönegraden
e. o.4. Detta skulle innebära praktiskt taget samma slutlön som den för
närvarande utgående. I

Den av de sakkunniga ifrågasatta placeringen i det statliga lönesystemet
för förevarande personal återgives sammanfattningsvis här nedan:

Ordinarie:

Löne-

grad

Extra ordinarie:

Löne-

grad

1 syssloman..........

... B 24

1 socialt biträde.......

. e. o. 10

1 bokhållare.........

. . . B 15

1 kameralbiträde......

. e. o. 8

1 kassör............

. . . B 11

1 kontorsbiträde......

. e. o. 4

1 kameralbiträde......

... B 8

3 kontorsbiträden (å lä-

1 kontorsbiträde......

. . . B 4

karexp.)............

. e. o. 4

Karolinska sjukhusets

direktion.

Direktionens granskning av

de sak-

kunnigas här förevarande förslag har lett till följande erinringar:

I ett av direktionen över serafimerlasarettet infordrat yttrande över de
sakkunnigas förslag hade bokhållaren Heimer — med stöd av under tidigare
tjänstgöring vid större sinnessjukhus vunnen erfarenhet — beträffande kontorspersonalen
gjort jämförelser med sinnessjukhusen och funnit, att båda
kameralbiträdesbefattningarna vid serafimerlasarettet borde vara ordinarie
och att en av de sakkunniga föreslagen ordinarie kontorsbiträdesbefattning
borde ändras till extra ordinarie kameralbiträdesbefattning i 8:e lönegraden.
Han hade vidare funnit det icke vara omotiverat, att den, som skötte rullföringen
(och därmed sammanhängande göromål såsom avräkning med patienterna,
granskning av ansvarsförbindelser och infordrande av sådana, infordrande
av likvider och övervakning att förskott i rätt tid förnyades, upptagande
av förhörsprotokoll jämlikt fattigvårdslagen och andra dylika uppgifter,
som krävde takt och omdöme) placerades i högre lönegrad än B 8. Bokhållare
och kassör stöde redan tidigare i samma löneställning som bokhållare
och kassör vid sinnessjukhusen.

Bokhållaren Heimer hade örn kontorspersonalen vidare uttalat, att det
sociala biträdet syntes väl högt placerat (e. o. 10) i förhållande till kameral -

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

biträdestj anstern a och särskilt då »rullförartjänsten», som han funne i flera
avseenden mera krävande.

Det vore givetvis av stor betydelse för administrationen, yttrar direktionen
för karolinska sjukhuset för egen del, att även de underordnade befattningarna
på lasarettskontoret sattes i en lönegrad, som svarade mot de
krav, som ställdes på innehavarna och gjorde det möjligt att förvärva och
behålla väl kvalificerade personer för desamma. Det hade också stor betydelse
att vid sjukdomsfall och semestrar hava tillgång på väl kvalificerade
ersättare för de mest krävande posterna, detta sä mycket mera som det
omfattande bokslutsarbetet infölle under den tid på året, då semester i regel
borde uttagas för att därmed avsedd verkan skulle nås. Ehuru den av
Heimer ifrågasatta förbättrade löneställningen för vissa av kontorspersonalen
i och för sig torde få anses motiverad, ville direktionen, med hänsyn
till förhållanden, som kunde inträda, då karolinska sjukhuset toges i drift,
likväl inskränka sig till att föreslå, att det av de sakkunniga såsom ordinarie
i lönegraden B 4 placerade kontorsbiträdet under benämningen kanslibiträde
flyttades till lönegraden B 7. Direktionen ansåge detta motiverat
även av den anledningen, att ifrågavarande befattningshavare jämväl biträdde
sysslomannen med kontroll av rekvisitioner och med inventeringar
av förråd å vårdavdelningarna.

Från den nuvarande innehavaren av befattningen som socialt biträde
hade direktionen fått mottaga en vid direktionens betänkande fogad översikt
över den sociala kuratorns verksamhet vid kroppssjukhus.

Då direktionen över serafimerlasarettet år 1930 införde avgiftsbetalning
vid lasarettets poliklinik, hade det, yttrar direktionen, blivit nödvändigt att
anställa en person med uppgift att kontrollera, att den rätt till fri vård,
som alltjämt skulle tillkomma medellösa patienter, icke komme obehöriga
till del. Någon instruktion för befattningen hade direktionen icke utfärdat,
men i protokollet den 1 september 1930 sades arbetsuppgiften vara »att
biträda vid prövningen av medellöshetsfrågor å poliklinikerna och att i
övrigt utföra henne anvisat arbete». Dit hade bland annat hört att föra
anteckningar örn besök av sådana patienter, vilka medfört ansvarsförbindelse
från arbetsgivare, och att utskriva räkning för sådana besök. I lasarettets
årsrapport för 1930 hade dåvarande direktören, professorn Israel
Holmgren örn befattningen anfört följande: »Vid polikliniken har inrättats
en ny befattning, kallad socialt biträde, med uppgift bland annat att lämna
råd och hjälp åt de medellösa, som söka polikliniken, samt därjämte utgöra
en förbindelseled mellan klinikernas läkare och sådana från klinikerna utskrivna
patienter, vilkas fortsatta levnadsöden man önskat följa». Befattningen
hade varit och vore underställd sysslomannen.

Mottagningstiderna för de polikliniker, där besöken vore avgiftsbelagda,
sträckte sig från klockan 8 till 13. Det växande antalet patienter skulle hava
lämnat det sociala biträdet föga tid övrig för annat arbete än prövning av
medellöshetsfrågor, men tack vare med socialpolitiska institutet etablerat
samarbete, varigenom en oavlönad arbetskraft erhållits, hade det blivit
möjligt för befattningens innehavare att i större utsträckning bistå med råd
och hjälp än eljest skulle varit fallet. Befattningens huvudändamål måste
emellertid alltjämt anses vara det i ovannämnda direktionens över serafimerlasarettet
protokoll angivna. Direktionen funne av det anförda dock
ingen anledning att för närvarande föreslå någon ändring i de sakkunnigas
förslag örn lönegradsplacering för ifrågavarande befattning. Dess nuvaran -

93

Kungl. Ma]:ts proposition Nr 272.

de innehavare skulle enligt de sakkunnigas av direktionen tillstyrkta förslag
till övergångsbestämmelser icke lida någon minskning i löneförmånen,
frånsett skyldighet att betala pensionsavgifter.

Att kunna lämna obemedlade eller mindre bemedlade patienter råd och
anvisningar om hjälp i deras ekonomiska förhållanden, så att de med lugn
kunde finna sig i sjukhusvistelsen och efter utskrivningen eller under poliklinisk
vård följa läkarens ordinationer tillmättes allt större betydelse i
strävandena att genom förkortande av vårdtiden på sjukhuset allt
effektivare utnyttja tillgängliga sjuk vårdsplatser. Önskemålet att vid åtminstone
de större sjukhusen kunna få en för uppgiften lämpad person, som
helt kunde disponeras för sådan rådgivande verksamhet, gjorde sig allt
starkare påmint. Direktionen vore dock ej beredd att för närvarande föreslå
en sådan anordning vid serafimerlasarettet. Den torde böra övervägas i
samband med motsvarande spörsmål vid karolinska sjukhuset.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i sitt utlåtande över de
sakkunnigas förslag gjort erinran mot storleken av de felräkning spengar
kassören uppbure — 300 kronor eller lika med kassör vid de största sinnessjukhusen.
En minskning av dessa felräkningspengar syntes direktionen
icke skälig, emedan dels kassarörelsen vid serafimerlasarettet vore av betydligt
större omfattning i förhållande till antalet vårdplatser än vid sinnessjukhus,
dels i många avseenden vore av annan art än den vid sinnessjukhusen
förekommande och lättare medförde felräkning.

Beträffande kontorspersonalen i övrigt hade direktionen ansett sig böra
förorda en förbättrad löneställning för kontorsbiträden å läkarexpeditionerna.

Tre sköterskebefattningar med i huvudsak samma arbetsuppgifter, som
åvilade ifrågavarande biträden, hade sedan länge funnits vid lasarettet (en
vid medicinska kliniken, en vid kirurgiska polikliniken och en vid medicinska
polikliniken). Dessa inginge i sakkunnigförslaget fortfarande som
sköterskebefattningar och skulle sålunda tillhöra lönegraden B 7, under det
att biträdena å övriga läkarexpeditioner skulle tillhöra lönegraden e. o. 4.

Ifrågavarande befattningshavare hade en mycket ansvarsfull arbetsuppgift
i sjukvårdens tjänst med en självständigare ställning och mera krävande
specialuppgifter än någon av de befattningshavare, som blivit uppförda
i lönegraden e. o. 4. De kompetenskrav, som numera ställdes på dessa
befattningshavare, vore goda betyg från åttaklassigt läroverk eller studentexamen,
utmärkt färdighet i maskinskrivning och stenografi, goda språkkunskaper
och praktisk erfarenhet beträffande de speciella arkiv- och expeditionsgöromål,
det här gällde, samt en snabb och säker uppfattning och
gott omdöme.

De uppgifter, som ålåge dessa befattningshavare, vore bland annat förande
av diarier över de å respektive avdelningar vårdade eller undersökta
patienterna; journalskrivning efter diktamen; införande av åtskilliga uppgifter
i journalerna, såsom utdrag ur operations- och obduktionsprotokoll
och skriftliga meddelanden från patienterna; vård av journalarkiv och samlingar,
såsom filmarkiv, skioptikonarkiv o. s. v.; expedition av handlingar
från respektive avdelningar; korrespondens med patienter samt med inoch
utländska läkare, enligt uppdrag eller efter diktamen; förande av
räkenskaper beträffande vissa avgifter; sekreterargöromål åt klinikchefen;
biträde vid det vetenskapliga arbetet, såsom till exempel utförande av utdrag
ur journaler och ur vetenskapliga skrifter och sammanförande av hand -

94

Kungl. Marits proposition Nr 272.

lingar beträffande fall, som skulle studeras; i många fall handledning av
tillfälligt för vetenskapligt arbete anställd extra personal o. s. v.

Största delen av detta arbete finge befattningshavaren utföra på egen
hand, och framgången av arbetet på institutionen vore i hög grad beroende
på hennes erfarenhet, uppfattningsförmåga, omdöme och takt. Hon utgjorde
på en modern klinik ett oumbärligt organ för sjukvårds- och forskningsarbetets
organisation. En mycket god rekrytering av dessa platser måste
betraktas som en angelägenhet av synnerlig betydelse för sjukhuset.

Innehavarna av dessa befattningar utförde ett arbete som med hänsyn
till ansvar och kompetenskrav fullt motsvarade en avdelningssköterskas.
De borde därför ställas i samma lönegrad som sjuksköterskorna. Sådana
anställningsvillkor skulle ock göra det möjligt att på dessa platser anställa
därtill lämpliga sköterskor, vilket i vissa fall visat sig lämpligt. Örn flera
befattningshavare av denna art anställdes vid samma institution, torde
någon eller några av desamma böra anställas såsom extra ordinarie befattningshavare.

Vid olika statsinstitutioner hade den personal, som syntes utföra ett kvalitativt
motsvarande kansliarbete, placerats minst i lönegraden B 7. Sådana
biträden å de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet och vid
universiteten i Uppsala och Lund, som hade en motsvarande bildningsgrad
och kvalitativt motsvarande arbetsuppgifter, vore även placerade i lönegraden
B 7.

I Stockholms stads tjänst hade den vid röntgenavdelningen å S:t Görans
sjukhus anställda kontorsskriverskan placerats i sjunde lönegraden, närmast
motsvarande B 7 (med en begynnelselön av 3,114 kronor och en slutlön
av 4,147 kronor inklusive dyrtidstillägg). I det nyligen från stadens
lönekommitterade till stadens lönenämnd inlämnade förslaget till lönestat
för stadens sjukhus hänfördes ifrågavarande befattningshavare till sjunde
lönegraden.

Direktionen hade på grund av det sålunda anförda ansett sig kunna förorda,
att ifrågavarande befattningshavare under benämningen kanslibiträde
uppfördes i lönegraden B 7, en på varje läkarexpedition, samt att vid avdelning,
där två dylika befattningshavare funnes, den andra placerades som
extra ordinarie tjänsteman i 7:e lönegraden.

Enligt det ovanstående har alltså direktionen ifrågasatt följande ändringar
i de sakkunnigas förslag:

a) i stället för ett kontorsbiträde i lönegraden B 4 inrättas ett kanslibiträde
i lönegraden B 7;

b) i stället för 3 kontorsbiträden å läkarexpeditionerna i lönegraden e. o. 4
inrättas å varje läkarexpedition ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7
samt dessutom i vissa fall extra ordinarie sådana tjänster i lönegraden e. o. 7.

Enligt ett vid direktionens utlåtande fogat protokollsutdrag har ledamoten
av direktionen, statskommissarien K. Tottie ansett spörsmålet om behovet
av biträden å läkarexpeditionerna och samtliga dessa biträdens placering
i lönegraden B 7 böra underkastas ytterligare överväganden, innan
förslag i dessa hänseenden framlades.

Myndigheterna. Myndigheterna hava i följande hänseenden framfört
erinringar mot direktionens omförmälda förslag:

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Löne nämnden har funnit bärande skäl knappast hava anförts för
den av direktionen förordade förändringen av en kontorsbiträdesbefattning
till en kanslibiträdestjänst. De för befattningen avsedda göromålen syntes
närmast vara sådana, som plägade utföras av personal i kontorsbiträdesgraden.
Ej heller hade nämnden ansett sig kunna biträda förslaget örn inrättande
av ordinarie kanslibiträdestjänster å läkarexpeditionerna. I avvaktan
på ytterligare erfarenheter rörande sistnämnda befattningshavares
arbetsuppgifter, syntes de för närvarande böra erhålla anställning allenast
såsom extra ordinarie i 7:e lönegraden.

I särskilt yttrande har ledamoten av nämnden Berta Koersner hemställt,
att en kuratorstjänst i lönegraden B 12 måtte inrättas vid lasarettet i stället
för det extra ordinarie sociala biträdet i 10:e lönegraden.

Svensk sjuksköterskeförening har anhållit, att sociala kuratorn
måtte placeras i lönegraden B 12.

Statskontoret har icke kunnat finna tillräckliga skäl föreligga att,
som direktionen föreslagit, inrätta ordinarie befattningar i både 7:e och 8:e
lönegraderna å sysslomanskontoret. Enligt ämbetsverkets mening borde de i
8:e lönegraden som kameralbiträden upptagna befattningshavarna inplaceras
i 7:e lönegraden under benämningen kanslibiträden. Den av direktionen
förordade uppflyttningen av den av de sakkunniga föreslagna kontorsbiträdesbefattningen
ansåge sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka.

I likhet med en reservant inom direktionen ansåge statskontoret, att behovet
av biträden å läkarexpeditionerna borde underkastas ytterligare överväganden
och finge för den skull avstyrka direktionens framställning om
inrättande av sådana biträdesbefattningar.

Departementschefen. Med hänsyn till den betydande omfattningen av
de kamerala uppgifterna vid serafimerlasarettet, som i detta hänseende
torde kunna jämföras med de statliga sinnessjukhusen, har jag intet att
erinra mot de sakkunnigas och direktionens förslag om inrättande av kameralbiträden
i 8:e lönegraden. Däremot synas mig bärande skäl ej hava
av direktionen anförts för ett frångående av de sakkunnigas förslag om inrättande
av en kontorsbiträdestjänst i lönegraden B 4. Jag kan därför i likhet
med statskontoret icke biträda direktionens förslag om uppflyttning av
sistnämnda befattning.

Vad sedan angår biträdena å läkarexpeditionerna, hava de sakkunniga
enligt det ovanstående ifrågasatt, att tre sådana biträden, som nu finnas,
skulle bibehållas såsom extra ordinarie i 4:c lönegraden. Direktionen för
karolinska sjukhuset har, under åberopande av dessa biträdens betydelse
för verksamheten vid lasarettet och de stora krav som ställas på dem, förordat,
att sådana biträden skulle anställas vid alla lasarettets läkarexpeditioner
och att befattningarna som regel skulle göras till ordinarie med placering
i kanslibiträdesgraden, lönegraden B 7. Även om, såvitt jag kan bedöma,
direktionen förebragt starka skäl för sin ståndpunkt, anser jag mig
i likhet med lönenämnden icke kunna tillstyrka, att nämnda befattningar
redan nu göras till ordinarie tjänster. Jag biträder lönenämndens förslag,

96 Kungl. Marits proposition Nr 272.

att sagda biträden erhålla extra ordinarie anställning med placering i 7:e
lönegraden.

Mot direktionens förslag i övrigt, såvitt här är i fråga, har jag icke funnit
något att erinra.

8. Övrig personal.

Nuvarande förhållanden. Den vid serafimerlasarettet i övrigt anställda
personalen åtnjuter enligt föreliggande utredning följande löneförmåner
(i förekommande fall utgående provisorisk löneförbättring har inräknats):

1 sekreterare och ombudsman.....................kronor 1,200

1 kamrerare................................... * 1,200

1 predikant................................... * l,364l

1 organist.................................. • • • * 400

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid gymnastikavdelningen
................................ ■ • * 3,2801 2

6 provsköterskor vid poliklinik och operationsavdelning3 » 600

7 provsköterskor vid vårdavdelning3................ » 400

1 provsköterska vid medicinska laboratorierna3....... » —

41 sköterskeelever3............................... » —

3 kökselever4 5.................................. * 240

1 springpojke.................................. » 9390

De sakkunniga. De sakkunniga hava yttrat bland annat följande:

Arvodena till sekreterare, kamrerare och predikant hade fastställts av
Kungl. Majit. Arvodet till predikanten torde lämpligen böra regleras till ett
fast arvode, såsom redan skett i fråga om sekreteraren och kamreraren. De
sakkunniga ansåge 1,410 kronor utgöra lämpligt belopp. Nuvarande innehavaren
av predikantbefattningen torde dock böra tillförsäkras, att löneregleringen
icke för honom skulle kunna medföra minskning i löneförmånerna.
Beträffande arvodena till sekreteraren, som tillika vöre direktionens ombudsman,
och kamreraren, vilken även fungerade som direktionens kassakontrollant,
hade de sakkunniga ej funnit anledning vidare yttra sig.

Arvode till biträdande sjukgymnast, och assistent utginge enligt Kungl.
Maj:ts medgivande av å gymnastikavdelningen inflytande inkomster. De
sakkunniga hade ej heller i fråga örn detta arvode funnit anledning att här
yttra sig i annan mån än att den fria lunchen borde bortfalla och det kontanta
arvodet i stället höjas, förslagsvis till 3,300 kronor för år.

I den mån fråga örn ändring av arvode, som vore fastställt av Kungl.
Majit, uppkomme, torde den böra underställas Kungl. Maj:ts prövning
såsom hittills skett. Beträffande övriga i översikten angivna arvoden torde

1 Härav 150 kronor från Sederholms fond; 1,384 kronor innefattar dyrtidstillägg ä 28 procent
på 950 kronor.

2 Häri ingår beräknat värde på fri lunch, men icke dyrtidstillägg.

3 Tillhandahållas enligt avtal med Sophiahemmet. Enligt detta avtal erhålla provsköterskor
och elever fritt vivre å lasarettet; provsköterska vid laboratoriet dock endast fri kost. För var
och en av övriga provsköterskor erlägger lasarettet angivna belopp till Sophiahemmet.

* Antagas för ett år; erhålla fritt vivre samt 40 kronor per månad under senare halvåret
av anställningen.

5 Härutöver fri tjänstekostym samt t pär skor årligen. Värdet av fri lunch ingår i 939 kronor.

97

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

direktionen liksom hittills böra fastställa dessa. De sakkunniga ville endast
framhålla, att nuvarande löneförmån av fri lunch och ett par skor årligen,
som utginge till en springpojke, lämpligen borde ersättas genom en höjning
av det kontanta arvodet.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har gjort närmare uttalanden
endast i fråga örn arvode för sekreterargöromål och för kassankontroll
samt i dessa hänseenden yttrat:

Sekreteraren hos direktionen för karolinska sjukhuset åtnjöte för närvarande
ett arvode av 2,000 kronor. I anslutning till ett av departementschefen
i propositionen nr 171/1936 gjort uttalande syntes med hänsyn till
det väsentligt ökade arbete, som direktionens övertagande av lasarettets
förvaltning komme att medföra för honom, det till honom utgående arvodet
böra höjas med det för närvarande å lasarettets stat upptagna sekreterararvodet
av 1,200 kronor. Härigenom skulle sammanlagda sekreterararvodet
uppgå till 3,200 kronor. Det skulle kunna ifrågasättas, örn icke hela detta
belopp borde inräknas i direktionens för karolinska sjukhuset avlöningsanslag.
Då emellertid nämnda å lasarettets stat upptagna belopp av 1,200
kronor hittills inräknats i de driftkostnader för lasarettet, till vilka enligt
gällande avtal Stockholms stad och Stockholms läns landsting bidroge,
skulle en sådan anordning medföra, att staden och landstinget icke skulle
betala någon del av de för serafimerlasarettet erforderliga sekreterargöromålen.
Vid sådant förhållande hade direktionen ansett sig böra förorda
bibehållande av den nuvarande anordningen på så sätt, att sekreteraren
utöver sitt nuvarande arvode av 2,000 kronor å direktionens avlöningsanslag
skulle uppbära ett särskilt å lasarettets stat upptaget belopp av
1,200 kronor till bestridande av sekreterargöromål.

Det i serafimerlasarettets stat upptagna arvodet å 1,200 kronor till en
kamrerare syntes fortfarande böra utgå, men såsom arvode till den person,
som av direktionen utsåges till kassakontrollant.

Enligt direktionens förslag skulle till här ifrågavarande vid lasarettet
tjänstgörande personal utgå följande arvoden (vari direktionen inbegripit
jämväl de arvoden, som från gymnastiska centralinstitutets stat utgå till
de i det föregående omförmälda instruktionsgymnasterna):

a. Arvoden, fastställda av Kungl. Majit:

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid gymnastikav -

delningen ...................................kronor 3 3001

1 första instruktionsgymnast...................... » 1,5001 2 * *

5 instruktionsgymnaster......................... » 1,0002

Sekreterargöromål.............................. » 1,200''

Kassakontroll................................. » 1,200''

1 predikant................................... » 1,410''8

1 Dyrtidstillägg utgår icke.

2 Från gymnastiska centralinstitutets stat (jämte dyrtidstillägg).

8 Härav 150 kronor från Sederholmska fonden.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

b. Arvoden, fastställda av direktionen:

1 organist.....................................kronor 4001

6 provsköterskor vid poliklinik- och operationsavdelning2 » 6001

13 » » vårdavdelning2................ » 4001*

1 provsköterska » medicinska laboratoriet2......... » —

47 sköterskeelever2............................... » — *

3 köksele ver8.................................. » 2401

1 springpojke4................................. » 9601

1 Dyrtidstillägg utgår icke.

2 Tillhandahållas enligt avtal med Sophiahemmet; erhålla enligt detta fritt vivre å lasarettet,
provsköterskor vid laboratoriet dock endast fri kost; angivna kontanta belopp erläggas till Sophiahemmet.

3 Antagas för ett år, erhålla fritt vivre samt under senare halvåret av anställningen därutöver
40 kronor per månad.

4 Erhåller utöver kontant arvode fri tjänstekostym; arvodet kan efter ett år höjas med 120
kronor.

Myndigheterna. I utlåtandena över direktionens förslag i den del, varom
nu är fråga, hava icke anförts några erinringar mot detsamma.

Departementschefen. Direktionens ifrågavarande förslag biträdes av mig
i vad angår arvodesbeloppen. Till frågan om personalbehovet återkommer
jag i det följande.

9. Vissa särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser
beträffande ordinarie tjänstemän.

De sakkunniga. De sakkunniga hava ifrågasatt, att beträffande personalen
vid serafimerlasarettet skulle i vissa hänseenden meddelas bestämmelser,
som avvika från motsvarande för nyreglerade verk i övrigt gällande föreskrifter.
Vidare hava framlagts förslag till bestämmelser i fråga örn övergången
till det nya lönesystemet.

I detta sammanhang torde till behandling böra upptagas allenast berörda
förslag, i vad de avse den ordinarie personalen.

Härutinnan inhämtas ur betänkandet följande:

Sköterskor och fotografibiträden vid röntgenavdelningen hade jämte
andra på grund av de egenartade arbetsförhållanden, som sammanhängde
med dylikt arbete, åtnjutit och syntes även för framtiden böra åtnjuta
semester under 42 dagar årligen (2 veckor under vintern och 4 veckor under
sommaren). Sköterskorna i övrigt torde även böra bibehålla den semester
av en månad årligen (30 dagar), som de genom särskilda, av medicinalstyrelsen
fastställda regleringsbestämmelser hade tillförsäkrats.

Den förmån av fri sjukvård, som tillförsäkrats viss personal vid lasarettet
genom föreskrift i 26 § av reglementet för lasarettet, torde även i fortsättningen
böra tillförsäkras dem.

De sakkunniga ansåge skäligt, att icke någon vid övergången till det nya
lönesystemet redan anställd befattningshavare skulle i innehavande befatt -

* Beträffande skälen för den ifrågasatta personalökningen se nedan.

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27,1.

ning gå miste om någon del av den avlöning, som tidigare till honom utgått
eller vilken han enligt före övergången gällande bestämmelser finge anses
berättigad att uppbära, liksom ej heller beträffande rätt till semester. Däremot
borde personalen i fråga om övriga förmåner vara underkastad de
jämkningar, som kunde ifrågakomma, när det gällde dess överflyttande från
en lönestat till en annan. Dock syntes direktionen böra beträffande redan
anställd personal i möjligaste mån söka vidtaga sådana åtgärder, att icke
mera avsevärda rubbningar i fråga om nu utgående förmåner inträdde. Vad
beträffade nyanställd personal syntes någon anledning icke föreligga att i
vidare mån än som ovan beträffande semester m. m. sagts frångå de bestämmelser,
som i regel tillämpades för statens befattningshavare i motsvarande
ställning. Vid övergången borde i tjänst varande befattningshavare vid placering
i löneklass och framdeles vid uppflyttning i högre löneklass tillgodoräknas
den tjänstetid, han förut ägt tillgodoräkna för vinnande av ålderstillägg;
dock borde, med undantag för bland annat sköterskor, i fråga om
ordinarie tjänst, som i fråga örn tjänstgöringens art och omfattning ägde
motsvarighet i extra ordinarie befattning med samma benämning, avräknas
tre år.

Den, som med iakttagande av detta eller eljest vid tillämpning av nya
lönesystemet skulle få lägre avlöning än den, han enligt före övergången
gällande avlöningsbestämmelser, provisorisk avlöningsförhöjning däri inbegripen,
åtnjöte eller skulle komma att åtnjuta, borde erhålla motsvarande
lönefyllnad. Härvid borde dock ej tagas hänsyn till pensionsavgifter, utan
jämförelse borde göras mellan bruttolönerna.

Nuvarande portvakter borde bibehållas vid förmånen av fri uniform.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har i huvudsak biträtt de
sakkunnigas förslag i fråga örn rätt till semester och fri sjukvård för vissa
befattningshavare samt härutöver, såsom av det efterföljande framgår, i
sitt förslag upptagit en del av de för sinnessjukhusen utfärdade särbestämmelserna,
dock i vissa avseenden modifierade efter serafimerlasarettets
förhållanden.

I detta sammanhang bör erinras, att direktionen i likhet med de sakkunniga
förutsatt, att ordinarie och extra ordinarie befattningshavare vid
lasarettet skulle erhålla pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet,
dock med undantag för assistentsköterskor, vilka på grund av sin ställning
och av andra skäl i allmänhet ej torde komma att kvarstå i sina befattningar
mer än ett eller ett par år. Dessa skulle såsom hittills hava pensionsrätt
i statens pensionsanstalt.

I anslutning härtill har direktionen i avseende å sjuksköterskepersonalens
semesterrätt erinrat, att lönenämnden i sitt yttrande över de sakkunnigas
betänkande föreslagit, att för serafimerlasarettets ordinarie sköterskor skulle
i fråga örn semester tillämpas vad som gällde för den ordinarie sköterskepersonalen
vid sinnessjukhusen, nämligen rätt till semester i 25 dagar årligen
intill det år, vederbörande fyllde 40 år, och därefter i 35 dagar årligen.

Då för extra ordinarie sköterskor (assistentsköterskor) skulle gälla rätt
till 30 dagars semester årligen, funne direktionen icke liimpligt, att de ordinarie
sköterskorna skulle under någon del av sin tjänstetid ha kortare
semester än de extra ordinarie, utan anslöte sig till de sakkunnigas förslag.

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ändring i förslaget örn rätt till 30 dagars årlig semester för de extra ordinarie
sköterskorna torde icke kunna ske, emedan denna rätt innefattades
i de regleringsbestämmelser, som läge till grund för pensionsrätten i statens
pensionsanstalt.

Direktionen har härutöver i fråga om sjukvårds- och ekonomipersonalen
yttrat följande:

Serafimerlasarettet hade sedan en lång följd av år haft avtal med Sophiahemmet
om tillhandahållande av sköterskor, provsköterskor och elever,
vilket förhållande varit till ömsesidigt gagn. Särskild överenskommelse örn
tillhandahållande av vikarier för sköterskor hade träffats. Ett sådant samarbete
vore alltjämt önskvärt och torde medgivande därtill böra av Kungl.
Majit lämnas, innefattande även medgivande att, oberoende av vad eljest
kunde vara föreskrivet, överenskomma örn ersättning till vikarierande
sköterska.

Medgivande av sistberörd art torde även böra lämnas i vad avsåge avlöning
åt annan vare sig för kortare vikariat, exempelvis vid sjukdomsfall,
eller för fyllande av behov av extra arbetskraft tillfälligt anställd sjukvårds-
och ekonomipersonal. Det torde icke vara möjligt att för dylika fall
få en sköterska eller ett sköterskebiträde under den taxa, vederbörande
sköterskebyrå tillämpade, eller understigande vad som för dylik arbetskraft
betalades vid andra sjukhus i Stockholm. Det sistnämnda gällde även beträffande
ekonomipersonal. Framhållas finge även, att den fasta sjukvårdsoch
ekonomipersonalens antal icke vore så tillmätt, att anställande av vikarier
eller extra arbetskraft vid särskilda tillfällen kunde undgås. Praktiskt
taget vore också allt det arbete, som utfördes av ifrågavarande personal, av
den art, att det ej kunde uppskjutas.

Direktionen har framlagt följande förslag till särskilda bestämmelser, att
meddelas vid utsträckning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, att gälla jämväl för serafimerlasarettet:

1. Utan hinder av vad i 21 § föreskrives må semester åtnjutas under 42
dagar årligen av sköterska vid röntgenavdelningen, under 30 dagar årligen
av annan sköterska samt under 42 dagar årligen av fotograf vid röntgenavdelningen.

2. Då åt befattningshavare, mot ersättning i behörig ordning, anvisas
tjänstebostad, skola de i 22 § i avlöningsreglementet givna eller avsedda
föreskrifter lända till efterrättelse, vare sig bostaden är försedd med möbler
och sängkläder eller ej.

3. De i 23 § i avlöningsreglementet innefattade bestämmelser i fråga om
bränsle skola jämväl äga motsvarande tillämpning i fråga om lyse, då för
tjänstebostad erforderligt lyse tillhandahålles befattningshavare.

4. Ogift befattningshavare är pliktig att från anstalten mottaga kost in
natura; dock äger direktionen, när skäl därför föreligga, medgiva honom att
själv sörja för sitt kosthåll.

5. Gift befattningshavare handhar själv sitt kosthåll men är skyldig att
mottaga kost in natura från lasarettet i fall, då sådant enligt direktionens
beprövande finnes av omständigheterna påkallat. Gift befattningshavare
må även kunna medgivas att efter egen ansökan, i den utsträckning direk -

Kungl. Majlis ''proposition Nr %72. 101

tionen finner lämplig, mottaga kost in natura i någon av lasarettets matsalar.

6. För mottagen kost har befattningshavaren att utgiva gottgörelse medelst
avdrag å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare bestämmelser
direktionen må utfärda.

7. Verkställes vid lasarettet tvätt för befattningshavares enskilda räkning,
skall befattningshavaren därför utgiva ersättning i enlighet med grunder,
som direktionen äger bestämma.

8. Befattningshavare må även i andra fall än vid skada till följd av
olycksfall i tjänsten avgiftsfritt erhålla den läkarvård, som lämpligen kan
vid lasarettet beredas, jämte läkemedel.

Vad därefter angår övergångsbestämmelserna, har direktionen
ansett sig böra utesluta den av de sakkunniga föreslagna begränsningen
för vissa befattningshavare i fråga om rätt att tillgodoräkna föregående
tjänstgöring vid lasarettet för uppflyttning i löneklass. I fråga om
ordinarie befattningshavare skulle nämnda begränsning endast få tillämpning
på 2 sjukgymnaster, 2 eldare av andra klass, 1 kokerska, 3 sjukbärare
(manligt biträde), 5 kanslibiträden och 1 kameralbiträde. Direktionen ansåge
det icke lämpligt, att dessa ställdes i en undantagsställning gentemot
övriga, som komme att placeras i ordinarie tjänst.

Vid serafimerlasarettet hade, yttrar direktionen, ersättning för upplåten
tjänstebostad hittills, utom beträffande sysslomannen, uttagits i efterskott.

Direktionen hade på grund därav ansett sig böra bland övergångsbestämmelserna
föreslå en reglering av detta förhållande för juli månad 1937, som
direktionen funnit vara ur praktisk synpunkt lämpligare än att tilldela
vederbörande en motsvarande kontant lönefyllnad för juli månad.

De av direktionen föreslagna övergångsbestämmelserna innehålla bland
annat följande:

1. Den, som vid övergången förordnats till ordinarie befattningshavare,
äger att för placering i löneklass inom- vederbörande lönegrad tillgodoräkna
den tid han i innehavande befattning vid lasarettet förut ägt tillgodoräkna
för vinnande av ålderstillägg.

2. Befattningshavare, som före övergången åtnjutit högre avlöning, däri
inbegripet provisorisk avlöningsförhöjning, än den han med iakttagande av
vad ovan sagts skulle vid placering i den statliga löneskalan erhålla, äger
uppbära lönefyllnad motsvarande skillnaden mellan den förutvarande avlöningen
och avlöningen i den löneklass han blir placerad; vid jämförelse
därutinnan må hänsyn dock ej tagas till pensionsavdrag utan jämförelse
göras mellan bruttobeloppen. På samma sätt förfares i det fall, att befattningshavare
enligt de före övergången gällande lönebestämmelserna framdeles
skulle hava erhållit högre avlöning än han erhåller i den löneklass han
då tillhör.

3. Åtnjöt befattningshavare före övergången rätt till längre semester än
den han enligt de nya avlöningsbestämmelserna .skulle erhålla, skall han
behålla sagda rätt.

4. Ersättning för upplåten tjänstebostad skall för juli månad 1937 anses
vara innefattad i det motsvarande avdrag, som skett på avlöningen för juni

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

månad 1937. Befattningshavare, som före övergången i statens tjänst åtnjutit
fri bostad, skall vara befriad från erläggande av hyresersättning för
juli månad 1937.

Myndigheterna. Karolinska institutets lärarkollegium
har i denna del tillstyrkt direktionens förslag. Av ett vid lärarkollegiets yttrande
fogat protokollsutdrag framgår,

att professorn Nordenson ansett det nu bestående avtalet med Sophiahemmet
örn uteslutande rätt för hemmets sköterskor att erhålla anställning
vid lasarettet vara ogynnsamt för sjukvården och sköterskeutbildningen
vid lasarettet, enär det i många fall tvingade lasarettet att anställa
mindre dugande sköterskor, än vad som kunde erhållas, därest tjänsterna
stöde öppna för alla. När lasarettet övertoges av staten, borde enligt reservantens
mening detta avtal uppsägas och fullt fri ansökan till dessa tjänster
införas.

Lönenämnden vidhåller, att bestämmelserna om semester för de
icke läkarutbildade befattningshavarna vid serafimerlasarettet borde ansluta
sig till de föreskrifter, som gällde för motsvarande befattningshavare
vid exempelvis sinnessjukhusen. Dock borde genom övergångsbestämmelse
stadgas, att den nuvarande personalen icke skulle lida minskning i nu åtnjutna
semesterförmåner. Mot de föreslagna särbestämmelserna rörande
längre semester för viss personal vid röntgenavdelningen hade nämnden
icke något att erinra. Vad anginge direktionens förslag till övergångsbestämmelser,
hade nämnden ansett tillräckliga skäl icke hava anförts att
utesluta den av de sakkunniga förordade begränsningen för vissa befattningshavare
i fråga om rätten att tillgodoräkna föregående tjänstgöring
vid lasarettet för uppflyttning i löneklass.

Statskontoret har yttrat följande:

Enligt ämbetsverkets förmenande förelåge icke tillräckliga skäl att undantaga
den extra ordinarie sköterskepersonalen från civila tjänstepensionsreglementets
tillämpningsområde, utan syntes jämväl denna personal, på
sätt förut satts i fråga örn personalen i övrigt, böra hänföras under reglementet.
Då med en sådan anordning dessa sköterskors pensionsförhållanden
icke komme att lägga hinder i vägen för en tillfredsställande reglering av
semester frågan, ville statskontoret förorda lönenämndens förslag i vad det
avsåge regleringen av semesterförhållandena för de ordinarie sköterskorna.

Vid avvägningen av de lönefyllnader, som i vissa fall skulle Wiva erforderliga
vid övergången till det nya avlöningssystemet, hade direktionen
föreslagit, att hänsyn skulle tagas till den provisoriska avlöningsförhöjning,
som för närvarande utginge till befattningshavare vid lasarettet.

I anledning härav finge statskontoret erinra, att 1935 års riksdag vid sitt
beslut om provisorisk avlöningsförhöjning till befattningshavare vid lasarettet
framhållit, hurusom det givetvis måste tillses, att icke statsmakternas
handlingsfrihet vid bedömandet av ett framtida utredningsförslag rörande
serafimerlasarettet i förväg bundes. Med beaktande av vad riksdagen anfört
måste det enligt ämbetsverkets mening anses otvetydigt, att de förbättringar
i avlöningarna till befattningshavarna vid lasarettet, som möjliggjorts
genom de vid 1935 och 1936 års riksdagar beslutade provisoriska
avlöningsförhöjningarna, icke voro avsedda att inverka på den slutliga lönesättningen
för befattningshavarna vid lasarettet. Statskontoret kunde där -

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

för icke tillstyrka, att vid bestämmandet av eventuella lönefyllnader till
befattningshavarna hänsyn toges till åt personalen för närvarande utgående
provisorisk avlöningsförhöjning.

Vidare skulle enligt direktionens förslag lönefyllnad framdeles utgå jämväl
i det fall, att befattningshavare enligt de före övergången gällande lönebestämmelserna
i framtiden komme att erhålla högre avlöning än vad som
skulle utgå till honom i högsta löneklassen i den lönegrad, han skulle komma
att tillhöra efter löneregleringen. Enligt statskontorets mening borde sådan
lönefyllnad icke ifrågakomma, utan torde i de fall, då vederbörande varit
tillförsäkrad dylik rätt till högre avlöning, valrätt böra medgivas honom att
antingen kvarstå å nu gällande stat eller också helt övergå på den nya
lönestaten.

Svensk sjuksköterskeförening har hemställt, att sjuksköterskor
med tjänstgöring å röntgenavdelning, måtte erhålla 2 månaders
semester.

Departementschefen. Vad först angår den ordinarie sköterskepersonalens
seme sterförhållanden, vill jag framhålla, att någon avsevärdare skillnad icke
synes föreligga mellan den ståndpunkt, som i detta hänseende intagits av de
sakkunniga och direktionen för karolinska sjukhuset å ena sidan, av lönenämnden
och statskontoret å den andra. För de äldre sköterskorna synes
lönenämndens och statskontorets förslag vara att föredraga. För de yngre
sköterskorna innebär sistnämnda förslag, att de skulle till en början erhålla
fem dagar kortare semester än enligt de sakkunnigas och direktionens. Jag
anser mig böra förorda lönenämndens och statskontorets ståndpunkt men
biträder samtidigt direktionens förslag örn att befattningshavare, som före
övergången till det nya lönesystemet åtnjöt rätt till längre semester än den,
vederbörande enligt de nya bestämmelserna skulle erhålla, skall bibehållas
vid sagda rätt. Med hänsyn till arbetsförhållandena vid röntgenavdelningen
torde de sakkunnigas och direktionens av lönenämnden biträdda förslag
rörande semester för ifrågakommande, vid denna avdelning anställd personal
böra bifallas. Anmärkas må, att jag i detta sammanhang ej har anledning
ingå på frågan om assistentsköterskornas pensionsförhållanden.

Den av direktionen berörda frågan om avtal med Sophiahemmet örn tillhandahållande
av sköterskor, provsköterskor och elever lärer i detta sammanhang
påkalla uppmärksamhet allenast i den mån, den har samband med
frågan om ersättning till vikarierande sköterska. För egen del anser jag det
av omständigheterna motiverat, att direktionen medgives rätt att, oberoende
av vad i gällande avlöningsbestämmelser i ämnet är föreskrivet och
så länge berörda omständigheter föreligga, överenskomma örn ersättning
till vikarierande sköterska. Vad nu anförts synes böra gälla också den av
direktionen i övrigt angivna personalen. Kungl. Majit torde böra i sinom
tid meddela i ämnet erforderliga bestämmelser.

De sakkunnigas och direktionens förslag rörande beredande av lönefyllnad
åt sådan personal, som vid övergången till det nya lönesystemet skulle

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

erhålla lägre lön än enligt det gamla, synes — såsom statskontoret framhållit
— ej stå i god överensstämmelse med statsmakternas avsikter, såvitt
nämnda förslag avser, att vid beräkningen av avlöningen enligt det gamla
systemet jämväl skulle inbegripas den provisoriska avlöningsförhöjning, som
medgivits genom beslut av 1935 och 1936 års riksdagar. Jag kan därför ej
biträda de sakkunnigas och direktionens förslag på denna punkt. I övrigt
anser jag mig kunna tillstyrka, att de sakkunnigas och direktionens förevarande
förslag läggas till grund för de bestämmelser i ämnet, som böra av
Kungl. Majit meddelas.

I likhet med lönenämnden anser jag övervägande skäl tala för den av de
sakkunniga hävdade uppfattningen rörande tillgodoräknande av föregående
tjänstgöring för uppfattning i lönegrad. Jag kan alltså ej biträda direktionens
förslag, att befattningshavare skulle kunna utan inskränkning tillgodoräkna
sådan tjänstgöring.

Vad direktionen eljest föreslagit föranleder icke någon erinran från min
sida. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i anslutning till vad
ovan framhållits meddela de föreskrifter, som betingas av övergången till
det nya lönesystemet.

C. Serafimerlasarettet» personalbehov under
budgetåret 1937/1938.

De sakkunniga. Av det redan sagda framgår den personaluppsättning,
med vilken de sakkunniga räknat och som synes i huvudsak bygga på de
förhållanden, vilka förelågo, då de sakkunniga avgåvo sitt betänkande.

Karolinska sjukhusets direktion. Enligt det föregående har direktionen
vid behandlingen av de sakkunnigas löneregleringsförslag som regel
utgått från den av de sakkunniga angivna personaluppsättningen. I sitt
utlåtande har emellertid direktionen framhållit, att — sedan sakkunnigbetänkandet
avgavs — anspråk i olika avseenden framförts om utökning av
personalen vid lasarettet. Direktionen har med tillmötesgående i viss utsträckning
av dessa anspråk framlagt förslag om personalökningar, vilkas
innebörd belyses av vad direktionen enligt det följande yttrat:

1. Sjukvårdspersonal.

N emokirur giska kliniken. Serafimerlasarettets direktion hade, anför
direktionen för karolinska sjukhuset, ansett sig icke kunna underlåta att
omedelbart vidtaga åtgärder för tillgodoseende i viss utsträckning av resta
krav på personalökning för denna klinik. Lasarettsdirektionen hade funnit
oundgängligt att vid kliniken anställa ytterligare en assistentsköterska.
Klinikens personal vöre trots denna ökning hårt ansträngd och ytterligare
ökning krävdes. Vidare hade direktionen för vinnande av ytterligare förbättrad
sjukvård vid polikliniken där anställt en nattsköterska. Genom
dessa av lasarettsdirektionen vidtagna åtgärder hade alltså en ökning i förhållande
till sakkunnigförslaget skett med två befattningar.

105

Kungl. Majus proposition Nr 272.

Direktionen för karolinska sjukhuset funne för sin del dessa personalförstärkningar
påkallade och förordade därför, att nämnda befattningar
bibehölles.

Klinikens överläkare, professorn Olivecrona, hade hos lasarettsdirektionen
gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för beredande av ökat
antal vårdplatser för kliniken. Lasarettsdirektionen hade i anledning därav
beslutat, att såsom ett provisorium och under förutsättning, att medel
ställdes till förfogande, upplåta ytterligare tio allmänna vårdplatser å
kirurgiska kliniken för neurokirurgiska sjukdomsfall. Till neurokirurgiska
kliniken hade tidigare å kirurgiska kliniken upplåtits 42 vårdplatser, varav
8 i helenskilda eller halvenskilda rum.

Olivecrona hade till stöd för denna framställning anfört bland annat följande: »Sedan

flera år har denna avdelning varit kroniskt överbelagd och sedan
åtminstone fyra år tillbaka har efterfrågan på neurokirurgiska vårdplatser
varit så stor, att det endast undantagsvis varit möjligt att intaga patienter,
som kommit hitresande utan att de förut varit anmälda till intagning.
Upprepade gånger ha vi därför varit nödsakade att, trots att vippenbart
behov av vård å neurokirurgisk avdelning förelegat, avvisa patienter,
som av sina läkare i hemorten tillråtts att söka vård här men av okunnighet
om här rådande platsbrist underlåtit att på förhand ansöka om plats.
Till belysande av konsekvenserna av den nuvarande platsbristen har jag
för tiden 1 maj 1935—30 april 1936 uträknat medel väntetiden för hit anmälda
fall sammanförda i några stora grupper. Denna beräkning har givit
vid handen att, för såsom säkra ansedda hjärntumörer, väntetiden utgjort
i medeltal 32 dagar, för misstänkta hjärntumörer, utredningsfall och epilepsier
43 dagar, för trigeminusneuralgier 53 dagar, för ryggmärgstumörer
112 dagar samt för övriga fall av diverse olika kategorier 95 dagar. Av de
under nämnda tidsperiod anmälda patienterna Iva 20 avlidit, innan plats
kunnat beredas, en på grund av suicidium, och de övriga, så vitt detta av
tillgängliga uppgifter kunnat bedömas, av den sjukdom, för vilken de sökt
inträde. Redan det förhållandet att svårt sjuka människor få vänta i flera
veckor innan de kunna beredas nödig vård med de risker, som detta medför
såväl beträffande den med en operation förbundna omedelbara livsfaran,
som beträffande uppkomsten under väntetiden av, måhända irreparabla,
defekter såsom blindhet etcetera, motiverar i och för sig en ökning
av de neurokirurgiska vårdplatsernas antal. Att under ett enda år 20 patienter
avlidit innan plats kunnat beredas dem är ett missförhållande av så
allvarlig natur, att jag skulle utsätta mig för förebråelsen av a ^svarslöshet ,
örn jag ej gjorde vad på mig ankommer för att få denna brist avhjälpt.»

Då de neurokirurgiska sjukdomsfallen krävde en ännu mera skärpt övervakning
och tidskrävande skötsel jin andra patienter, erfordrades emellertid
anställande av ytterligare vårdpersonal. Vidare måste operationspersonalen
utökas. Sammanlagt påkallades i anledning av berörda utökning av
neurokirurgiska kliniken anställande av en operationssköterska (sköterska
i lönegraden B 7) och tre assistentsköterskor.

Vitt sitt övervägande av denna fråga hade direktionen för karolinska
sjukhuset med hänsyn till de omständigheter, Olivecrona åberopat, funnit
den av lasarettsdirektionen vidtagna åtgärden väl motiverad och tillstyrkte
därför, att den erforderliga personalökningen komme till stånd.

Neurologiska kliniken. Överläkaren vid denna klinik, professorn Antoni,

106

Kungl. Majlis proposition Nr 27-i.

hade begärt anställande vid kliniken av en assistentsköterska. Till belysning
av den stegrade utveckling, verksamheten under senare år undergått, hade
han lämnat följande uppgifter rörande antalet intagna sjuka:

Är

1900 . . . .

... 89

Är

1918 . . .

. . . 179

År

1930 . . .

. . . 240

»

190-1 . . . .

... 89

»

1920 . . .

. . . 175

»

1931 . . .

. . . 358

»

1906 . . . .

... 75

»

1922 . . .

. . . 252

»

1932 . . .

. . . 481

»

1910 . . . .

... 74

»

1924 . . .

. . . 224

»

1933 . . .

. . . 540

»

1914 . . . .

... 96

»

1926 . . .

. . . 284

»

1934 . . .

. . . 536

»

1916 . . . .

... 98

»

1928 . . .

. . . 294

»

1935 . . .

. . . 637

Under innevarande år vöre intagningsfrekvensen hittills ytterligare väsentligt
stegrad.

»Denna enorma stegring» — fortsatte Antoni — »tyder på ett växande
behov av de resurser, kliniken och lasarettet ha till sitt förfogande, för sjuka
från hela landet. Behovet är dock ännu mycket större än vad som motsvarar
vår omsättning, i det att exspektantlistan, trots den nästan tiodubbelt stegrade
intagningssiffran, befinner sig i ständigt stigande och för närvarande
uppgår till bortåt 300. Ytterligare må anmärkas, att exspektantlistan säkerligen
skulle vara ännu större, om icke läkarna i Stockholm med omgivning,
troligen också i andra delar av landet, efter hand fått klart för sig, att det ej
lönar sig stort att remittera patienter till oss, då vi ej äro i stånd att mottaga
dem.

Även den polikliniska verksamheten vid den till kliniken anslutna polikliniken
har kvantitativt ökats ofantligt.

Arbetets ökning vid kliniken är emellertid icke ens tillnärmelsevis angiven
med ovanstående siffror. Den under de sista decennierna ojämförligt utvecklade
undersökningstekniken — med encefalogram, liquorundersökningar,
dubbelpunktioner beträffande det laboratoriemässiga, fordringarna på förfinad
semiologisk genomgång av de sjuka med motsvarande detaljerad journalföring
— innebär en ännu mycket starkare ökning av arbetet vid kliniken,
än. vad som motsvarar blotta stegringen av intagningsfrekvensen. Vår
institution, som alltså anlitas i en så starkt stegrad omfattning, får alltjämt
med sina 34 platser, sin ende avlönade läkare och sitt magra statsanslag
tjäna hela landets behov av modernt utvecklad neurologisk specialverksamhet.
Endast ett exempel. Under sistlidna år utfördes hos oss 52 ventrikelpunktioner,
76 kombinerade cistern- och lumbalpunktioner med automatisk
registrering och 332 encefalografier.»

Till klinikens förfogande stöde, erinrar direktionen, för närvarande i viss
utsträckning sköterskan vid psykiatriska polikliniken. Den starkt intensifierade
verksamheten syntes väl motivera anställande i enlighet med Antonis
förslag av en uteslutande för kliniken avsedd assistentsköterska. Direktionen
tillstyrkte också detta förslag.

Övriga kliniker. Men även på andra avdelningar, yttrar direktionen,
hade behovet av ökad kvalificerad personal blivit trängande på grund av
sjukvårdens intensifiering. Vid ytterligare fem av lasarettets sexton avdelningar
saknades assistentsköterska. Avdelningssköterskorna bleve därigenom
hårt pressade och kunde ofta ej uttaga dem tillkommande ledigheter.
Det torde vara ofrånkomligt att tillgodose detta behov, och direktionen
hade därför ansett sig böra räkna med anställande av ytterligare fem assistentsköterskor
jämte en assistentsköterska (ambulerande) för beredande
av en helt ledig dag i veckan åt dessa fem samt den ovan nämnda nya
assistentsköterskan vid neurologiska kliniken.

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27''?..

Undersökning srummen för elektrokardiografi, ämnesomsättning m. m.
Direktionen erinrar, att direktionen i anslutning till ett av professorn Jacobaeus
framlagt förslag förordat anställande av en sköterska, som, under
ledning av den läkare, som utförde de elektrokardiografiska undersökningarna,
skulle utföra ämnesomsättningsundersökningar och i övrigt biträda
vid sjukvården i elektrokardiografiska laboratoriet, barospiratornoch
syrgaskammaren (jfr. ovan). Vid bifall till berörda förslag bleve sålunda
ytterligare en sköterska i lönegraden B 7 erforderlig.

Gymnastikavdelningen. Hos direktionen över serafimerlasarettet hade
överläkaren vid lasarettets gymnastikavdelning, docenten Silfverskiöld,
gjort framställning om anvisande av medel för ytterligare två sjukgymnaster.

Arbetet för sjukgymnasterna hade enligt Silfverskiöld ökat så väsentligt,
sedan gymnastikavdelningen utvidgats, att arbetet ej längre rimligen
kunde medhinnas av de nuvarande gymnasterna. Antalet behandlade patienter
hade således under budgetåret 1933/1934 utgjort 1,889, under budgetåret
1934/1935 2,020 och under budgetåret 1935/1936 2,383. Antalet
behandlingar under budgetåret 1935/1936 hade varit 40,391. Inkomsterna
från gymnastikavdelningen under sistnämnda budgetår hade varit omkring

4,000 kronor större än under närmast föregående budgetår. Visserligen hade
antalet sjukgymnaster utökats i samband med sjukgymnastutbildningens
förläggande till lasarettet, men denna utökning hade endast räckt för att
täcka undervisningens behov och hade därför varit nödvändig även örn
patientantalet ej ökat. Det syntes därför nödvändigt, att ytterligare två
extra sjukgymnaster anställdes för att möta den ökade patienttillströmningen.
En annan utväg vore att avvisa en del patienter, men detta alternativ
syntes mindre tilltalande. Sedan semestertiden i år hade två sjukgymnaster
stått till förfogande utan lön, men det vore ovisst, örn man i
längden kunde räkna med sådan frivillig arbetskraft.

Vidare föresloge Silfverskiöld, dels att medel måtte beräknas för anställande
av ytterligare två extra gymnaster under elevernas ferier, 1 månad
vid julhelgen och 3 månader under sommaren, dels ock att arvoden måtte
beräknas till semestervikarier för samtliga sjukgymnaster. Det hade nämligen
visat sig, att patienttillströmningen under ifrågavarande tider ej vore
mindre än under övriga delar av året.

Direktionen för karolinska sjukhuset har ansett sig kunna beräkna medel
för ifrågavarande ändamål, 2% extra sjukgymnastbefattningar jämte ersättning
till vikarier under semester för såväl dessa som förutvarande sjukgymnastbef
attningar.

Sammanfattning. Enligt direktionens förslag skulle alltså sjukvårdspersonalen
ökas med

3 ordinarie sjuksköterskor,

11 icke-ordinarie assistentsköterskor och
2"A icke-ordinarie sjukgymnaster.

Å andra sidan borde den icke-ordinarie sjukvårdspersonalen minskas med
10 sköterskcbitrådén. Denna minskning motsvaras (jfr nedan) av en ökning
med 6 provsköterskor och 4 elever. Direktionen ansåge sig böra vid kostnadsberäkningarna
räkna med att hela antalet sköterskebiträde!! bleve
extra ordinarie befattningshavare.

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

2. Ekonomipersonal.

Direktionen ansåge sig icke böra räkna med någon till siffror angiven
ökning av antalet befattningar under denna rubrik. I övrigt framhålles,
att direktionen, i anslutning till vad under rubriken sjukvårdspersonal anförts,
angivit samtliga sömmerske-, städerske-, köks-, serverings- och tvättbiträdesbefattningar
såsom extra ordinarie. Av samma skäl hade ingen eldare
eller sjukbärare upptagits såsom extra. Såsom ordinarie hade i anslutning
till direktionens i det föregående berörda ändringsförslag, utöver av de
sakkunniga angivna, placerats två eldare och två sjukbärare-gårdskarlar.

3. Kontorspersonal.

_ Neurokirurgiska kliniken. Professorn Olivecrona hade under hänvisning
till den starka ansvällningen av verksamheten vid denna klinik hos lasarettsdirektionen
begärt anställande av tre biträden å läkarexpeditionen.
Lasarettsdirektionen, som från och med ingången av år 1936 medgivit anställande
av ett dylikt biträde, hade förordat anställande av ytterligare en
sådan befattningshavare.

I betraktande av den omfattande verksamheten vid kliniken och med
hänsyn till därstädes rådande säregna förhållanden (så till exempel funnes
där inga tjänstgörande medicine kandidater, vilka å andra kliniker utförde
journalskrivning m. m.) hade direktionen för karolinska sjukhuset ansett
sig böra förorda, att å klinikens läkarexpedition anställdes två kanslibiträden
i 7:e lönegraden, det ena ordinarie och det andra extra ordinarie.

Neurologiska och kirurgiska klinikerna. Professorn Antoni hade påkallat
anställande av ett biträde å neurologiska klinikens läkarexpedition med en
daglig tjänstgöringstid av fem timmar.

Denna åtgärd, anförde Antoni, motiverades av den mängd skrivarbete,
som vore förenad med institutionens rutinarbete, nämligen den voluminösa
och tidsödande journalskrivningen. Därtill måste framhållas den nödvändiga,
myckna korrespondensen med inträdessökande och inremitterande
läkare. Ytterligare tillkomme vården av institutionens journalarkiv och
bibliotek (samt övriga samlingar, vilka åtminstone till en del tjänade sjukvårdens
behov), duplicering av journaler respektive utdrag till tjänst för
främmande sjukvårdsinstitutioner, som därom gjorde framställning och som
kliniken för närvarande icke vore i stånd att effektuera. Även skulle möjligheten
att stå i fortsatt kontakt med utskrivna patienter eller de sjukvårdsinstitutioner,
som övertoge vården efter utskrivningen, verkställa katamnestiska
efterforskningar m. m. vara av den utomordentligaste betydelse
för en vetenskapligt bedriven sjukvård.

Direktionen hade med hänsyn till vad Antoni anfört och då behov av
ytterligare sådan arbetskraft förelåge vid kirurgiska klinikens expedition
minst under två timmar dagligen funnit sig kunna tillstyrka anställande
av ett ordinarie kanslibiträde med hel daglig tjänstgöring, varav fem timmar
vid neurologiska och två timmar vid kirurgiska kliniken.

Sysslomanskontoret. Intensifieringen i sjukvården, avspeglad i ökat
antal intagna patienter och ökat antal personal, återverkade givetvis på
administrationen. Personalen å sysslomanskontoret ökades år 1932 med
en elev, vilken befattning de sakkunniga i sitt förslag upptagit som en
extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Denna befattning innebure en
ökning, som då avhjälpte det mest trängande behovet, men icke vore tillräcklig.
Arbetet hade sedan ökats i hög grad, så att ytterligare en arbets -

109

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

kraft på sysslomanskontoret vore fullt motiverad redan vid nuvarande förhållanden.
Övertidsarbete förekomme på vissa befattningar permanent, särskilt
för den så kallade rullföraren och för kassören, men även för bokhållaren
och övrig kontorspersonal. Till belysning av sjukvårdens utveckling
och fortgående intensifiering anföres, att antalet intagna, som budgetåret
1927/1928 varit 5,312, nu stigit så, att det för senast förflutna budgetår
— 1935/1936 — utgjorde 7,513. Antalet vårdade patienter i enskilt och
halvenskilt rum hade stigit från 647 det förstnämnda budgetåret till 1,110
under budgetåret 1935/1936. Det sade sig självt, att en ökning sådan som
den anförda måste medföra ett i betydande grad ökat arbete med patientbokföring
av olika slag. Då vidare sjukvårds- och ekonomipersonalens antal
ökats med mer än 50 procent och de underordnade läkarnas antal med
ungefär 45 procent, så framginge än ytterligare den väldiga ökningen av
administrationen. Att denna ökning krävde ytterligare och mera kvalificerad
och stadigvarande arbetskraft än en elev vore uppenbart. Men härtill
bomme den personalökning, som ifrågasattes vidselet statförslag, som
framlades för budgetåret 1937/1938.

Direktionen hade ansett oundgängligen erforderligt att ytterligare en
befattningshavare i lcameralbiträdesgraden anställdes vid sysslomanskontoret.
Denna borde emellertid för närvarande endast erhålla extra anställning.

Sammanfattning. Inalles hade direktionen sålunda uppfört i sina statberäkningar
följande nya befattningar av kategorien kontorspersonal:

2 ordinarie och 1 icke-ordinarie kanslibiträden å läkarexpeditionerna
samt

1 icke-ordinarie kameralbiträde.

Därjämte hade, såsom av det förut sagda framgår, fyra i de sakkunnigas
förslag såsom kontorsbiträden i 4:e lönegraden upptagna befattningar —
en ordinarie och tre extra ordinarie — placerats i 7:e lönegraden under benämning
kanslibiträden — tre ordinarie och en extra ordinarie.

4. Läkarpersonal.

Neurokirurgiska kliniken. Såsom ovan nämnts under rubriken sjukvårdspersonal
hade direktionen över serafimerlasarettet preliminärt beslutat
upplåta ytterligare tio vårdplatser till den neurokirurgiska kliniken. Denna
ökning av vårdplatserna, som utgjorde ett provisorium i avvaktan på att
ytterligare vårdplatser definitivt skulle kunna ställas till förfogande, medförde
givetvis en betydande ökning även av det operativa arbetet. Detta
i förening med den omständigheten, att läkarpersonalens antal redan förut
vöre knappt (se sakkunnigas betänkande sid. 112), gjorde att ytterligare
två underläkare måste anställas, varav den ene borde placeras i 23:e och
den andre i ll:e lönegraden för extra tjänstemän.

Neurologiska kliniken. Professorn Antoni hade gjort framställning om
anställande av en underläkare utöver den, som under benämningen amanuens
funnes vid neurologiska avdelningen. En sådan ökning hade även
förordats av de sakkunniga (se sid. 112 i betänkandet).

Enligt vad direktionen inhämtat kunde den forcerade verksamheten vid
kliniken uppehållas endast tack vare arbetsvilligheten hos ett stort antal
yngre läkare, vilka såsom extra ordinarie, oavlönade amanuenser uträttade
hela rutinarbetet med semiologisk genomgång av patienterna, journalskrivning
på maskin och samtliga laborationer. Direktionen funné goda

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

skäl tala för anställande av ytterligare en läkarkraft vid kliniken och tillstyrkte
därför, att medel anvisades för ändamålet. Denne läkare borde placeras
som extra tjänsteman i 23:e lönegraden.

Sammanfattning. Ifrågasatt ökning av läkarpersonalen utgjorde alltså
sammanlagt

2 underläkarbefattningar i lönegraden e. 23 och

1 andre underläkarbefattning i lönegraden e. 11.

5. Arvodestagare.

Antalet provsköterskor beräknades till inalles 20 mot 14 enligt de sakkunnigas
förslag och antalet sköterskeelever till 47 mot 41 enligt de sakkunnigas
förslag. Ökningen utgjorde för vardera kategorien 6. Den verkliga
ökningen utgjorde emellertid endast 2 personer, emedan 6 provsköterskor
och 4 elever skulle ersätta tidigare i stat upptagna 10 sköterskebiträden
(jfr ovan un*der rubriken sjukvårdspersonal).

Vad beträffade de två eleverna, så hade dessa måst anskaffas för nedbringande
av sköterskeelevernas arbetstid till sextio timmar i veckan och
beredande åt dem av en helt ledig dag varje vecka. Visserligen hade därför
beräknats en ökning i staten för budgetåret 1936/1937, men det visade sig
icke möjligt att utan anställande av ytterligare två elever nå det åsyftade
målet. Direktionen hade funnit åtgärden påkallad och ansett sig böra för
budgetåret 1937/1938 räkna med det sålunda höjda antalet.

6. Medicinalstyrelsens anvisningar rörande
ordnande av sjukvårdspersonalens
arbetsförhållanden.

Medicinalstyrelsen hade i cirkulärskrivelse den 30 maj 1936 till samtliga
sjukvårdsanstalter, med undantag för statens sinnessjukhus, utfärdat anvisningar
rörande ordnandet av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.
Med anledning därav gjordes på serafimerlasarettet en approximativ beräkning
av den kostnad, som ett efterföljande av dessa anvisningar skulle
medföra. Med utgångspunkt från nuvarande organisation och personalbestånd
beräknades den ökade kostnaden till omkring 68,500 kronor, varav
kunde beräknas att staten finge vidkännas omkring 42,000 kronor. Då vid
tillämpningen av ifrågavarande anvisningar den lägre sjukvårdspersonalen
vid lasarettet (sköterskebiträden med flera) skulle få arbetstiden avkortad
till 216 timmar per fyraveckorsperiod, vilken arbetstid redan gällde för
motsvarande befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus, beräknades
även den ökade kostnad, som skulle uppstå vid avkortning i arbetstiden
för viss ekonomipersonal (kökspersonal och sjukbärare), så att även
denna bleve i fråga om arbetstidens längd jämställd med motsvarande befattningshavare
vid stadens sjukhus. Sistnämnda kostnad beräknades bliva
omkring 6,500 kronor, varav staten kunde antagas få bestrida omkring

4,000 kronor. Direktionen ansåge, att dessa båda frågor borde prövas och
avgöras i ett sammanhang.

Vid de överläggningar, som i anledning av medicinalstyrelsens berörda
cirkulärskrivelse ägt rum först inom svenska lasarettsläkareföreningen och
sedermera inom svenska landstingsförbundet, hade framhållits de betydande
kostnader, som ett efterföljande av anvisningarna komme att medföra,
och andra omständigheter, främst bristen på kvalificerad vårdperso -

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nal och bostäder, som lade hinder i vägen för ett genomförande av ifrågavarande
anordningar omedelbart. Detta finge ske successivt och med beaktande
av de möjligheter till en rationalisering av arbetsordningen, som
kunde finnas.

Direktionen, som delade denna uppfattning, ville dock framhålla, att
med den starka intensifiering av sjukvården, som redan skett, icke minst
vid serafimerlasarettet, en i och för sig tänkbar rationaliseringsåtgärd kunde
visa sig icke genomförbar, emedan den skulle leda till förfång för de
sjuka. För att icke sakna möjlighet att vidtaga åtgärder för genomförande
av den arbetstid per fyraveckorsperiod för sjukvårdspersonalen, som medicinalstyrelsen
i sin ifrågavarande cirkulärskrivelse ansett icke böra överskridas,
ävensom i anslutning därtill avkortning i arbetstiden för viss ekonomipersonal,
ansåge sig direktionen böra bland avlöningskostnaderna inräkna
ett belopp av (68,500 -f 6,500 =) 75,000 kronor för berörda ändamål.
Härvid ville direktionen likväl framhålla, att den till följd av den
nya arbetsordningen behövliga personalökningen till huvudsaklig del
kunde komma att hänföra sig till kvalificerad personal, och att kostnadsökningen
därigenom kunde komma att bliva större än 75,000 kronor.

7. Kostnadsberäkningar.

Frånsett kommande avlöningsförhöjningar, ersättning till vikarier under
semester och sjukdom m. m. skulle den av direktionen förordade ökningen
av antalet befattningshavare medföra en utgiftsökning av netto 73,816
kronor eller, om hänsyn toges jämväl till kostnadsökningen vid tillämpning
av medicinalstyrelsens nyssberörda anvisningar, 148,816 kronor.

Myndigheterna. Universitetskanslern har instämt i ett av
karolinska institutets lärarkollegium gjort uttalande
av innebörd, att neurologiska kliniken borde tilldelas ett heltidstjänstgörande
kanslibiträde.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet
har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, för den händelse framställningen
örn utökning av antalet sjukgymnaster vid gymnastikavdelningen skulle
bifallas, föreslå riksdagen att för budgetåret 1937/1938 anvisa ytterligare
tilläggsarvoden å 1,000 kronor åt två instruktionsgymnaster.

M e d i c inalstyrelsen, som enligt det ovanstående ifrågasatt en
beskärning av antalet med reparationsarbeten m. m. sysselsatta befattningshavare,
är tveksam i fråga om direktionens förslag om utökning av antalet
underordnade läkare och har rörande denna fråga anfört följande:

I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkanden hade styrelsen, i anledning
av vad de sakkunniga anfört om att antalet vid lasarettet anställda
underordnade läkare icke kunde anses vara större än vid andra likställda
sjukhus, framhållit, att enligt tillgängliga uppgifter antalet dylika befattningar
vid serafimerlasarettet om 510 vårdplatser för det dåvarande uppginge
till 41, vid akademiska sjukhuset i Uppsala om 636 vårdplatser till
21 och vid Lunds lasarett örn 1,089 vårdplatser till 27. Styrelsen hade vidare
anfört, att av de vid serafimerlasarettet anställda underordnade läkarna
18 tjänstgjorde å lasarettets polikliniker, men att lasarettet, även

112

Kungl. Majlis proposition Nr 872.

om hänsyn toges till nämnda förhållande, syntes vara väl tillgodosett med
dylika arbetskrafter.

Beträffande den av direktionen över karolinska sjukhuset nu gjorda
framställningen, såvitt beträffade förslaget om ytterligare utökande av antalet
läkare, ställde sig medicinalstyrelsen också tveksam.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida det kunde anses erforderligt
att redan nu utöka antalet underläkare, då lasarettets läkarbehov så
sent som under år 1936 blivit föremål för omprövning av särskilt tillkallade
sakkunniga. Därest emellertid en utökning skulle anses ofrånkomlig, syntes
i första hand neurokirurgiska kliniken böra bliva tillgodosedd med förslagsvis
en andre underläkare. Ehuru lasarettets behov av sjukvårdspersonal i
huvudsak undandroge sig ämbetsverkets bedömande, förefölle det dock,
att — därest någon utökning skulle anses ofrånkomlig för åstadkommande
av lättnader i arbetsbördan — detta i första hand borde ske genom anställande
av ytterligare assistentsköterskor. Ämbetsverket ville icke, vad
kontorspersonalen beträffade, motsätta sig att personalen å sysslomanskontoret
utökades med ytterligare ett extra ordinarie kontorsbiträde. Statskontoret
beaktade behovet av en reglering av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.
För åvägabringande av en dylik reglering syntes i enlighet
med medicinalstyrelsens cirkulär sjukhusledningen böra uppgöra en plan
för sjukvårdsarbetets bedrivande vid lasarettet, vilken plan borde inrymma
såväl bestämmelser örn arbetets omfattning och arbetstidens längd för
både dag- och nattpersonal som föreskrifter rörande de ledigheter, som
skulle tillkomma personalen. Med utgångspunkt härifrån och från nu gällande
bestämmelser angående arbetstidens längd torde icke alltför stora
svårigheter behöva möta att mera exakt beräkna, vilka personalökningar
skulle bliva erforderliga genom en dylik omläggning av arbetstiden. I avvaktan
härpå ville statskontoret — som icke kunde tillstyrka direktionens
nyssberörda förslag örn anvisande av ett ospecificerat belopp av 75,000
kronor — dock icke motsätta sig, att ett mindre belopp ställdes till förfogande
för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen. Direktionens utredning ställer i belysning den
fortgående tillväxten av verksamheten vid serafimerlasarettet och de härigenom
ökade anspråken på arbetskrafter för verksamhetens upprätthållande.
Även om det torde vara möjligt att vid en institution av serafimerlasarettets
storlek möta en ganska betydande ökning i arbetsbördan med
hjälp av den redan anställda personalen, lärer det icke vara tillrådligt att
med hänsyn härtill bygga lasarettets personalorganisation på en för snäv
grundval. Sedan verksamheten vid lasarettet lagts under statens omedelbara
ledning och kontroll, synes staten hava anledning intaga en mindre tveksam
hållning gentemot lasarettets önskemål i detta avseende än måhända
tidigare varit fallet. Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang fästa

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

uppmärksamheten på de risker med hänsyn till de sjukas vård, som en
allt för stark arbetsbelastning å personalen kan medföra. Direktionens
föreliggande framställning, som enligt min mening uttömmande klarlägger
behovet av en utökad personal vid vissa av lasarettets avdelningar,
torde kunna i det väsentliga biträdas.

Vad först angår läkar- och sjukvårdspersonalen vill det förefalla, som
om särskilt vid neurokirurgiska och neurologiska klinikerna förhållandena
äro sådana, att en omedelbar och ej oväsentlig personalförstärkning är nödvändig.
Jag vill tillstyrka direktionens förslag, att för förstnämnda kliniks
räkning anställas en underläkare, en andre underläkare, 2 sköterskor och

4 assistentsköterskor samt att den neurologiska kliniken tillgodoses med
en underläkare och en assistentsköterska. Härutöver har direktionen äskat
anslag till ytterligare 6 assistentsköterskor, av vilka 5 avses för envar av

5 lasarettsavdelningar, vilka nu sakna sådan sköterska, och den sjätte
skulle vara ambulerande och användas för att bereda de nya assistentsköterskorna
möjlighet till en dags ledighet i veckan. Även detta förslag
anser jag mig böra biträda. Däremot har jag icke blivit övertygad örn att
arbetsökningen å gymnastikavdelningen motiverar den av direktionen för
denna avdelning ifrågasatta personalförstärkningen. Anmärkas må, att ett
bifall till direktionens förslag i denna del syntes nödvändiggöra ändring
jämväl i staten för gymnastiska centralinstitutet. Det synes önskvärt,
att frågan kan prövas i dess samband med centralinstitutets anslagsförhållanden,
vilket nu ej låter sig göra. På grund härav anser jag mig böra för
närvarande avstyrka direktionens förslag i denna del. Behovet av en särskild
för de elektrokardiografiska undersökningarna m. m. avsedd sköterska
synes ej vara av så trängande beskaffenhet, att det bör redan nu tillgodoses.
Jag avstyrker direktionens härutinnan framlagda förslag. Enligt min mening
bör alltså läkarpersonalen för nästa budgetår utökas med 2 underläkare
och en andre underläkare samt sjukvårdspersonalen med 2 sköterskor
och 11 assistentsköterskor. Härförutom torde medel böra beräknas
för sköterskebiträden och provsköterskor på sätt direktionen föreslagit.

I fråga örn kontorspersonalen har direktionen förordat, att vid neurokirurgiska
klinikens läkarexpedition skulle anställas två kanslibiträden i
7:e lönegraden, det ena ordinarie och det andra extra ordinarie. I det föregående
har jag förklarat mig icke kunna för närvarande tillstyrka, att
befattningar av denna art placeras på ordinarie stat. På grund härav föreslår
jag, med biträdande i övrigt av direktionens förslag, att vid denna
klinik anställas 2 extra ordinarie kanslibiträden. Medel torde vidare böra
anvisas för avlönande av ytterligare ett sådant biträde, utöver de redan
anställda, avsett för de neurologiska och kirurgiska klinikerna. I anslutning
till statskontorets förslag bör vid sysslomanskontoret anställas ett
extra kontorsbiträde. Inalles bör alltså kontorspersonalen utökas med 3
extra ordinarie kanslibiträden och ett extra kontorsbiträde.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1037. 1 sami. Nr 272.

8

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Vad till sist angår den av direktionen berörda frågan om ordnande av
sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden, hava medicinalstyrelsens härutinnan
meddelade anvisningar en i ekonomiskt hänseende mycket vittutseende
innebörd. Jag beaktar emellertid, på sätt jag nyss antytt, den stora
betydelsen av att förhållandena på detta område regleras och anser mig
därför böra biträda direktionens förslag om beräknande för nästa budgetår
av ett belopp av 75,000 kronor för detta ändamål.

Till kostnadsberäkningarna i övrigt återkommer jag i det följande. Redan
här må emellertid uppmärksamheten fästas på att direktionen vid sina
kostnadskalkyler betraktat alla sköterskebiträden och åtskilliga biträdesbefattningar
bland ekonomipersonalen såsom extra ordinarie tjänstemän.
Även om detta betingas allenast av en önskan att erhålla en utgångspunkt
för beräkningarna rörande anslagets storlek och alltså icke innebär,
att alla de ifrågavarande befattningshavarna skulle omedelbart erhålla
extra ordinarie anställning, kan jag icke förorda, att anslagsberäkningarna
verkställas på ett sätt, som skulle medföra, att vederbörande anslagspost
skulle beräknas till större belopp än som i verkligheten skulle åtgå.

Vid bifall till mina i det föregående framställda förslag skulle personalen
vid lasarettet under nästa budgetår erhålla den sammansättning, som
framgår av efterföljande sammanställning:

Ordinarie tjänstemän:

Sjukvårdspersonal.

1 inspektionssköterska..................... Bil

2 sjukgymnaster.......................... B 9

54 sköterskor............................. B 7

1 fotograf vid röntgenavdelningen............B 5

1 handräckningsbiträde .................... B 2

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare ......................... B14

1 första köksföreståndarinna ................ Bil

1 maskinist.............................. B 10

1 husmoder.............................. B 7

1 andra köksföreståndarinna................ B 7

3 förste vaktmästare...................... B 7

1 trädgårdsmästare........................ B 7

1 snickare............................... B 7

2 reparatörer ............................ B 7

2 förste eldare........................... B 6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272. 113

3 vaktmästare ..............B 5

1 tvättföreståndarinna.................. . . . B 5

3 sjukbärare och gårdskarlar . . . .............B 4

1 kokerska, diet- ..................... ... . Bl

Kontorspersonal.

1 syssloman............................. B 24

1 bokhållare............................. B15

1 kassör................................ Bil

1 kameralbiträde......................... B 8

1 kontorsbiträde.......................... B 4

Extra ordinarie tjänstemän:
Sjukvårdspersonal.

2 sjukgymnaster.......................e. o. 9

25 assistentsköterskor.................... e. o. 5

Ekonomipersonal.

1 förste eldare......................... e. o. 6

4 andre eldare ........................e. o. 5

7 sjukbärare och gårdskarlar ............. e. o. 4

2 telefonister......... e. o. 2

3 kokerskor............... e. o. 1

1 tvättföreståndarinnans närmaste biträde ... e. o. 1

Kontorspersonal.

1 socialt biträde....................... e. o. 10

1 kameralbiträde....................... e. o. 8

6 kanslibiträden å läkarexpeditionerna......e. o. 7

1 kontorsbiträde......... e. o. 4

Extra tjänstemän:

Underordnade läkare.

9 förste underläkare...................... e. 23

2 förste amanuenser...................... e. 231

10 amanuenser........................... e. 22l

7 underläkare........................... e. 22

6 andre underläkare...................... e. 11

1 En del av lönen utgår från karolinska institutets stat.

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Sjukvårdspersonal.

2 sjukgymnaster......................... e. 9

1 fotografibiträde vid röntgenavdelningen......e. U 5

1 baderska............................. e. U 5

95 sköterskebiträden....................... e. U 4

2 badbiträden........................... e. U 4

Ekonomipersonal.

1 andre eldare.......................... e. 5

3 sömmerskor........................... e. U 5

4 första köks- och serveringsbiträden.........e. U 5

19 köks- och serveringsbiträden..............e. U 4

3 första tvättbiträden..................... e. U 5

11 tvättbiträden.......................... e. U 4

28 städerskor............................ e. U 4

Kontorspersonal.

1 kontorsbiträde......................... e. 4

Arvodister:

A. Arvoden, fastställda av Kungl. Majd.

1 direktör, arvode...................... 300

ersättning, därest han icke åtnjuter

fri bostad.................. 7,500

1 överläkare vid medicinska avdelningen .... 1,500

1 » » » » .... 1,000
1 » » kirurgiska » .... 1,500

1 » » neurokirurgiska » .... 1,000

1 » » oftalmologiska » .... 1,000

1 » » neurologiska » .... 1,000

1 » » röntgen- » .... 1,000

1 biträdande läkare vid röntgenavdelningen . . 7,5001

2 » » » gymnastikavdelningen

å 6,800 kronor.... 13,6001 2

1 » » » medicinska polikliniken
............ 7,500

1 » » » kirurgiska polikliniken 7,500

1 » » » oftalmologiska polikliniken
........... 6,500

1 Härav å karolinska institutets stat 4,500 kronor.

2 Härav å gymnastiska centralinstitutets stat 2 arvoden å 2,000 kronor, alltså tillhopa 4,000
kronor.

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 87%.

1 biträdande läkare vid otiatriska polikliniken 6,500

1 » » » neurologiska polikliniken
............ 6,500

1 » » » gynekologiska polikliniken
........... 4,800

1 » » » psykiatriska polikliniken
........... 3,600

Arvode för utförande av elektrokardiografiska

med flera undersökningar................ 2,000

Arvode till personalläkare................. 1,000

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid

gymnastikavdelningen.................. 3,300

Arvode till första instruktionsgymnast....... 1,5001

Arvode till fem instruktionsgymnaster ä 1,000

kronor.............................. 5,0001

Arvode för sekreterargöromål.............. 1,200

Arvode för kassakontroll.................. 1,200

1 predikant........................... 1,410

Summa kronor 96,410.

B. Arvoden, fastställda av direktionen:

Organist .............................. 400

6 provsköterskor vid poliklinik- och operationsavdelningar
ä 600 kronor 3,600

13 » » vårdavdelningar ä 400 kronor
................. 5,200

1 provsköterska » medicinska laboratoriet. . —

47 sköterskeelever....................... —

3 kökselever å 240 kronor................ 720

1 springpojke.............. 960

Summa kronor 10,880.

Härtill kommer den personal, som anställes med anlitande av ovanberörda
anslagsbelopp å 75,000 kronor till ordnande av sjukvårdspersonalens
arbetsförhållanden (jfr ovan) samt extra personal för vakning, rengöring
m.m. (jfr nästföljande avsnitt).

Förteckningen över de ordinarie tjänstemännen bör av riksdagen godkännas.
De ovan under A. upptagna arvodena böra fastställas av Kungl.
Majit. I likhet med direktionen för karolinska sjukhuset och vederbörande
myndigheter anser jag, att Kungl. Majit bör — samtidigt med att den
anslagspost, varur grundavlöningarna till den icke-ordinarie personalen i

1 Från gymnastiska centralinstitutets stat.

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

övrigt skola bestridas, betecknas förslagsvis — maximera antalet extra
ordinarie tjänstemän av olika slag, sorn ej uppehålla ordinarie tjänst, samt
antalet underordnade läkare (jfr nästföljande avsnitt). I övrigt bör direktionen
äga samma befogenhet som andra myndigheter i fråga om anställande
och avlönande av extra ordinarie och extra tjänstemän. Sammanställningen
här ovan avses alltså icke skola vara i vidare mån, än vad som
framgår av det ovanstående, för direktionen bindande.

D. Serafimerlasarettets anslagsbehov under budgetåret
1937/1938.

Karolinska sjukhusets direktion har i förutnämnda skrivelse av den 8
december 1936 framlagt förslag till personalförteckning, avlöningsstat och
pensionsstat för lasarettet. Sedermera har direktionen i skrivelse den 15
januari 1937 gjort framställning om anvisande av anslag till lasarettet för
budgetåret 1937/1938. Över sistberörda skrivelse hava avgivits yttranden
av direktionen över serafimerlasarettet den 26 januari 1937, medicinalstyrelsen
den 23 januari 1937 och statskontoret den 3 februari 1937.

7. Anslag till avlöningar m. m.

Karolinska sjukhusets direktion. Av direktionens sistnämnda skrivelse
framgår, att direktionen icke velat motsätta sig ett förslag i fråga örn statuppställningen
för lasarettet, vilket framkommit vid överläggningar mellan
representanter för medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket och direktionen
och som till sina huvuddrag innebär, att vid lasarettet inflytande inkomster
skulle redovisas å en härför å riksstatens inkomstsida under uppbörd i statens
verksamhet uppförd titel »Inkomster vid serafimerlasarettet i Stockholm»,
att under åttonde huvudtiteln skulle uppföras särskilda anslag till
avlöningar och omkostnader, att dyrtidstillägg skulle utgå från det under
huvudtiteln uppförda anslaget till dyrtidstillägg, samt att pensionskostnader
skulle redovisas å vederbörligt anslag under elfte huvudtiteln. Vidare innebär
förslaget, att Kungl. Majit skulle fastställa en sammanfattande utgifts-
och inkomststat för lasarettet, sedan riksdagen beslutat örn anslag
till avlöningar och omkostnader. Genom denna sammanfattande stat skulle
erhållas en uppfattning örn nettokostnaderna för lasarettet, av värde vid
bestämmandet av Stockholms stads och läns andelar i kostnaderna för
lasarettet. Enligt förslaget skulle härjämte den delpost till grundavlöningar
m. m. till icke-ordinarie tjänstemän, som skulle uppföras i avlöningsstaten
för lasarettet, i motsats till vad som vanligen gäller för nyreglerade verk
betecknas förslagsvis. Dock skulle antalet extra ordinarie tjänstemän, som
ej uppehålla ordinarie tjänst, samt antalet underordnade läkare maximeras

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

av Kungl. Majit. Kostnad för förhyrda våningar skulle tills vidare hänföras
till oinkostnadsstaten.

Av direktionens förstberörda skrivelse inhämtas, att motivet till att
nämnda post bör betecknas förslagsvis är att söka i svårigheten att något
så när tillförlitligt beräkna omfattningen av behovet av vikarierande och
extra personal samt i den omständigheten, att ersättning åt vikarier under
semester, vid sjukdomsfall ävensom ersättning till extra personal pa grund
av särskilda förhållanden måste i stor utsträckning utgå med högre belopp
än de i löneplanen upptagna grundavlöningarna.

Direktionen har framhållit, att hinder för en sådan beteckning ej syntes
behöva möta, då så förfarits med motsvarande post i avlöningsstaten för
statens sinnessjukhus.

Beträffande vissa i fråga om dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lasarettet
rådande särskilda förhållanden har direktionen yttrat följande:

Dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare gällande grunder hade
redan tidigare, enligt för varje år av Kungl. Majit meddelade beslut, utgått
till läkare och vissa tjänstemän vid lasarettet. Kungl. Majit har därvid
föreskrivit, att »summan av dyrtidstillägg från lasarettet och å avlöning
eller pension från statsverket ej må uppgå till högre belopp än som
skulle utgått, om dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare eller
pensionärer gällande bestämmelser beräknats å summan av de löne- eller
pensionsförmåner, varå dyrtidstillägg skall utgå». En särbestämmelse av
liknande art syntes erforderlig även sedan staten övertagit driften av lasarettet.
Denna bestämmelse borde även innehålla, att å lasarettets stat icke
skulle utgå dyrtidstillägg å avlöning, som en lasarettets befattningshavare
uppbure från annat statens verk utan att motsvarande belopp tillfördes
lasarettet. Direktionen erinrar härvid även örn sina i det föregående framställda
förslag, att arvoden till vissa läkare och sjukgymnaster, upptagna
å karolinska institutets eller gymnastiska centralinstitutets stater, skulle
utbetalas vid lasarettet. Vidare torde av praktiska skäl i övrigt böra gälla,
att om en lasarettets befattningshavare skulle i egenskap av befattningshavare
eller före detta befattningshavare vid annat statens verk vara berättigad
till erhållande av dyrtidstillägg, sådant dyrtidstillägg skulle beräknas och
utbetalas å vederbörande anslag utan hänsyn till den å lasarettets stat utgående
avlöningen, men att vid lasarettet skulle iakttagas, att dyrtidstilllägg
till ifrågavarande befattningshavare icke finge utgå med högre belopp,
än att summan därav och det från annat anslag utgående dyrtidstillägget
stannade vid det belopp, som enligt gällande bestämmelser högst finge tillkomma
en statens befattningshavare.

Enligt direktionens beräkningar skulle avlöningsanslaget vid bifall till direktionens
löneregleringsförslag för nästa budgetår uppföras med 1,187,275
kronor, vartill skulle komma kostnader för dyrtidstillägg, beräknade till
125,500 kronor. Beträffande detaljerna i den av direktionen föreslagna
avlöningsstaten hänvisas till handlingarna i ärendet. Pensionsstaten slutar
på ett belopp av 18,000 kronor, varav 3,200 kronor belöpa på dyrtidstillägg.

120

Kungl. Marits proposition Nr 272.

Vad särskilt angår sistberörda pensionsstat, må erinras, att inspektionssköterske-,
sköterska- och husmodersbefattningarna i regel äro reglerade för
pensionsrätt i statens pensionsanstalt samt att i övrigt några särskilda bestämmelser
om pensionering av lasarettets personal icke äro utfärdade.
Uppkommande pensionsfrågor hava av Kungl. Majit avgjorts från fall till
fall och kostnaderna hava bestritts från det under åttonde huvudtiteln
uppförda anslaget till understöd och ersättningar till serafimerlasarettet i
Stockholm.

De sakkunniga och direktionen för karolinska sjukhuset hava förutsatt,
att ordinarie och extra ordinarie befattningshavare efter löneregleringen
skulle erhålla pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet — dock
med undantag för en av de vid lasarettet anställda personalkategorierna
— respektive enligt civila familjepensionsreglementet. Ovannämnda pensionsstat
avser sådana befattningshavare, som redan pensionerats eller som
före den 1 juli 1937 uppnå pensionsåldern, samt änkor och barn efter sådana
befattningshavare.

Myndigheterna. Riksräkenskapsverket har framställt vissa
tekniska erinringar mot direktionens förslag till avlöningsstat. Statskontoret
har icke haft något att erinra mot att grundavlöningsposten
till övrig icke-ordinarie personal betecknades förslagsvis, såframt antalet
extra ordinarie befattningshavare, vilka icke uppehölle ordinarie befattningar,
fastställdes av Kungl. Majit. Statskontoret ansåge sig härutöver
böra ifrågasätta, huruvida icke nämnda post eller viss grupp av de
utgifter, vilka skulle bestridas från utgiftsposten, borde av Kungl. Majit
i regleringsbrevet maximeras. Vid avvägningen av ett sådant högstbelopp
borde vederbörlig hänsyn tagas till lasarettets behov av tillfällig arbetsförstärkning.
Givetvis förelåge möjlighet för direktionen att, därest de
sålunda anvisade medlen under budgetåret skulle befinnas otillräckliga, till
Kungl. Majit inkomma med särskild framställning om ytterligare medel.

Departementschefen. Jag har intet att erinra mot de principer beträffande
serafimerlasarettets ställning i budgetärt hänseende, örn vilka myndigheterna
enats. Jag utgår alltså från att under åttonde huvudtiteln för
lasarettet uppföras två anslag, det ena till avlöningar och det andra till omkostnader,
samt förutsätter vidare dels att utgifterna för dyrtidstillägg åt i
tjänst varande befattningshavare bestridas från det under huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,
dels ock att ifrågakommande kostnader för pension åt till statens pensionsanstalt
icke anslutna befattningshavare vid lasarettet, vilka pensionerats
eller uppnått pensionsåldern före den 1 juli 1937, samt för änkor och barn
efter sådana befattningshavare avföras å det under elfte huvudtiteln upp -

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

förda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd m. m. Dyrtidstillägg
å berörda pensionskostnader torde få bestridas från vederbörligt
anslag under elfte huvudtiteln. Jag förutsätter vidare, att å riksstatens inkomstsida
under avdelningen Uppbörd i statens verksamhet uppföres en inkomsttitel,
å vilken redovisas de vid lasarettet inflytande inkomsterna.
Sistberörda fråga torde i annat sammanhang komma att upptagas av chefen
för finansdepartementet. Likaledes biträder jag förslaget örn att Kungl.
Majit till ledning för beräkningen av stadens och landstingets bidrag till
kostnaderna för lasarettet skall fastställa en sammanfattande utgifts- och
inkomststat för lasarettet. De härmed förenade detaljfrågorna torde Kungl.
Majit böra framdeles taga under övervägande.

I detta sammanhang upptager jag till närmare behandling berörda frågor
örn anslag till avlöningar, till dyrtidstillägg och till pensioner.

Anslaget till avlöningar bör disponeras jämlikt en av riksdagen godkänd
avlöningsstat. Vid bifall till de i det föregående framställda förslagen
bör denna stat utformas på följande sätt.

Den anslagspost till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken
bör uppföras i staten, bör beräknas till summan av de med vederbörliga
tjänste- och familjepensionsavdrag minskade lönerna i högsta förekommande
löneklass för den personal, som enligt det ovanstående avses skola
placeras på ordinarie stat. Enligt mina beräkningar utgör denna summa i
avrundat tal 281,700 kronor. Härtill böra emellertid läggas felräkningspengar
för kassören och för poliklinikkassören, vilka här beräknas till 300
kronor, respektive 120 kronor. Anmärkas må, att som poliklinikkassör för
närvarande tjänstgör en ordinarie sjuksköterska, och att poliklinikinkomsterna
uppgå till betydande belopp. Anslagsposten torde böra uppföras med
i avrundat tal förslagsvis 282,000 kronor.

I avlöningsstaten bör vidare uppföras en anslagspost till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, vilken bör fördelas på
en obetecknad delpost till grundbelopp och en förslagsvis betecknad delpost
till vikariatsersättningar m. m.

Under delposten till grundbelopp böra upptagas bland annat vissa av
ovannämnda arvoden, som avses skola fastställas av Kungl. Majit. Summan
av dessa arvoden utgör enligt det föregående 96,410 kronor. Detta belopp
bör emellertid minskas med dels den del av det för biträdande läkaren
vid röntgenavdelningen ifrågasatta arvodet, som finnes uppförd å staten
för karolinska institutet, alltså 4,500 kronor, dels ock ovanberörda från
gymnastiska centralinstitutet utgående arvoden, tillhopa (4,000 -f- 1,500 +

5,000 ==) 10,500 kronor. Å andra sidan bör posten höjas med det personliga
lönetillägg, som enligt det förut sagda bör utgå till nuvarande biträdande
läkaren vid kirurgiska polikliniken, d. v. s. med i runt tal 3,400 kronor för
nästa budgetår. Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

av Kungl. Majit: Grundbelopp bör alltså uppföras med (96,410 — 4,500 —
10,500 + 3,400 =) 84,810 kronor.

Delposten till vikariatser sättning ar m. m. torde i anslutning till vissa av
direktionen för karolinska sjukhuset gjorda kalkyler kunna beräknas till
förslagsvis 7,400 kronor.

Under en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
böra uppföras en delpost till grundavlöningar m. m. och en delpost till avlöningsförhöjningar
m. m.

Under förstnämnda delpost böra först och främst beräknas medel för bestridande
av dels de till ovanberörda extra ordinarie och extra tjänstemän
utgående grundavlöningarna, i förekommande fall minskade med vederbörliga
tjänste- och familjepensionsavdrag, dels omförmälda utgiftsbelopp
å 75,000 kronor till ordnande av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden,
dels ock de arvoden, som enligt det ovanstående skola bestämmas av direktionen.
För dessa ändamål erfordras enligt mina beräkningar i runt tal
634,800 kronor. Från sistnämnda belopp bör dragas den del av lönen för de
12 ovannämnda amanuenserna, som skall bestridas från staten för karolinska
institutet, 34,200 kronor. Det återstående beloppet utgör 600,600 kronor,
med vilket alltså förevarande delpost skulle uppföras. Emellertid har direktionen
ansett sig böra under delposten beräkna särskilda medel för bestridande
av dels vikariatsersättningar under semester för underläkare och
amanuenser (10,605 kronor), dels sådana ersättningar för övrig icke-ordinarie
personal (20,209 kronor), dels ock kostnader för extra personal för
vakning, rengöring m. m. (13,500 kronor). Med hänsyn till det stora antal
icke-ordinarie befattningshavare, som enligt ovanstående förslag skulle
finnas anställda vid lasarettet, lärer det vara erforderligt att beräkna särskilda
medel för förstberörda båda ändamål. Vid en institution av lasarettets
storlek torde det också vara nödvändigt att avsätta ett ej obetydligt
belopp för berörda extra personalkostnader. Jag anser mig böra för ifrågavarande
tre ändamål beräkna ett belopp av inalles 40,000 kronor. Under
delposten torde vidare böra avses medel för biträde vid de undervisningskurser
i medicinsk rörelsebehandling, för vilka vissa anslagsbelopp till
materiel och till ersättning åt lasarettet för av undervisningen ökade kostnader
m. m. finnas uppförda å staten för karolinska institutet. För ändamålet
erfordras enligt direktionen 600 kronor. Förevarande delpost bör
alltså uppföras med (600,600 -f- 40,000 -f- 600 =) 641,200 kronor. I likhet
med myndigheterna anser jag skäl tala för att posten — i motsats till vad
som vanligen brukas men i likhet med vad som gäller exempelvis vid sinnessjukhusen
— betecknas förslagsvis. Enligt vad jag redan nämnt, torde
Kungl. Majit böra meddela erforderliga maximeringsföreskrifter.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. beräknar jag till förslagsvis

80,000 kronor.

123

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Under en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän böra uppföras följande tre delposter, nämligen en post
till provisoriskt dyrortstillägg, som jag beräknar till förslagsvis 70,090 kronor,
vidare en post till lönekompensation för extra ordinarie tjänstemän
på grund av familjepensionering, som torde kunna beräknas till 2,500 kronor,
samt slutligen en post till personliga lönetillägg på grund av övergångsbestämmelser.
Sistnämnda delpost, som bör betecknas förslagsvis,
torde kunna uppskattas till 15,000 kronor. Ifrågavarande anslagspost bör
alltså uppföras med (70,090 -f- 2,500 + 15,000 =) 87,590 kronor. Sedan
närmare erfarenhet vunnits beträffande fördelningen av de utgifter, som
böra bestridas från delposten till personliga lönetillägg på grund av övergångsbestämmelser,
böra dessa utgifter bestridas från ifrågakommande
poster i staten, vilka då böra beräknas med hänsyn härtill.

Summan av de ovannämnda beloppen utgör (282,000 -f- 84,810 + 7,400 -f641,
200 + 30,000 + 87,590 =) 1,133,000 kronor, med vilket belopp alltså
ifrågavarande avlöningsanslag bör för nästa budgetår uppföras. De av mig
beräknade avlöningskostnaderna understiga med 54,275 kronor de av direktionen
angivna.

Ovanberörda förslagsanslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst torde på grund av de nu föreslagna åtgärderna böra
för nästa budgetår höjas med i runt tal 125,000 kronor (direktionen har
beräknat höjningen till 125,500 kronor). Förslag härom ämnar jag i annat
sammanhang framlägga. Kungl. Maj:t torde böra framdeles meddela de
bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lasarettet,
som kunna befinnas erforderliga med anledning av vad direktionen i ämnet
anfört.

Någon anledning att höja omförmälda under elfte huvudtiteln uppförda
förslagsanslag till diverse pensioner och understöd m. m. — i årets statsverksproposition
beräknat till 1,799,824 kronor — på grund av att till
anslaget överföras berörda pensionskostnader lärer icke föreligga.
Erinras må, att den av direktionen framlagda pensionsstaten, som jämväl
innesluter till ett belopp av 3,200 kronor beräknade kostnader för dyrtidstillägg
åt pensionstagare, enligt det ovanstående slutar på ett belopp av
endast 18,600 kronor. Riksdagen torde böra bemyndiga Kungl. Maj:t att
taga anslaget i anspråk för ändamålet.

Jag återkommer mot slutet av detta avsnitt till en jämförelse mellan
de nu framlagda kostnadsberäkningarna och anslagsförhållandena under
innevarande budgetår.

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

2. Anslag till omkostnader.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har i omförmälda skrivelse
den 15 januari 1937 redogjort för resultatet av de överläggningar
rörande utformningen av omkostnadsstaten för lasarettet, som ägt rum
mellan representanter för medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket och direktionen.
Härutinnan hänvisas till handlingarna i ärendet.

Den av direktionen med beaktande av de principer, örn vilka enighet
nåtts vid berörda överläggningar, föreslagna omkostnadsstaten ter sig som
följer (till jämförelse meddelas samtidigt de verkliga utgifterna för budgetåret
1935/1936):

Omkostnadsstat:

I. Reseersättningar, förslagsvis...... 500: —

II. Expenser:

a. Värme, lyse, vatten,

förslagsvis........ 103,000: —

b. Expeditionskostnader,
förslagsvis..... 29,000: —

III. Övriga utgifter:

a. Inventariers under håll

och komplettering,
förslagsvis .... 122,500: —
utgifter av engångskaraktär
........ 60,200: —

b. Tvätt och renhållning,
förslagsvis.... 14,500: —

c. Kosthåll, förslagsvis 408,000: —

d. Läkemedel, förslagsvis
.............. 88,000: —

e. Förbrukningsartiklar

m. m. för sjukvården,
förslagsvis........ 208,500: —

f. Diverse, förslagsvis. . 6,900: —

g. Hyror, förslagsvis . . 47,000: —

h. Särskild verksamhet,
s j ukgymnastutbild ning,

förslagsvis.... 12,500: —

k. Ränta och amortering
å lån hos pensions styrelsen

........ 198,800: —

m. Fastighetens underhåll
............. 45,600: —

132,000: —

1,212,500: —

Summa kronor 1,345,000: —

Verkliga utgifter för budgetåret
1935/1936

74: 50

112,640: 33

27,378: 84 140,019: 17

83,307: 55

13,354: 45
318,544: 67

87,583: 37

206,085: 70
33,571: 25
44,032: —

8,651: 23
198,770: 51

40,015: 68 1,033,916: 41

1,174,010: 08

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

En mer ingående specifikation av de särskilda posterna har också lämnats.
Denna är av följande utseende:

Specifikation av förslaget till omkostnadsstat.

I. Reseersättningar, förslagsvis .

II. Expenser:

a. Värme, lyse, vatten:

1. Värme, förslagsvis . . .

2. Lyse (även elektrisk

energi i allmänhet), förslagsvis
.........

3. Vatten, förslagsvis . . .

4. Övriga..........

b. Expeditionskostnader:

1. Skrivmaterialier, tryck nings-,

annonskostnader,
förslagsvis........

2. Telefon- och telegramavgifter,
förslagsvis. . .

3. Övriga, förslagsvis . . .

III. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och

komplettering:

1. Röntgeninstrument . . .

2. Övriga instrument för
den egentliga sjukvården

3. Möbler och dylikt . . .

4. Linne, gång- och sängkläder,
förslagsvis ....

5. Övriga, förslagsvis . . .

6. För särskilda behov . .

7. Utgifter av engångskaraktär
.........

b. Tvätt och renhållning:

1. Tvätt, förslagsvis . . . .

2. Renhållning, förslagsvis

3. Övriga, förslagsvis . . .

c. Kosthåll:

1. För serafimerlasarettet,

förslagsvis........

För användning av smör

i stället för margarin

2. För Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik, förslagsvis
............

d. Läkemedel, förslagsvis . . .

e. Förbrukningsartiklar m. m.

för sjukvården:

1. Förbandsartiklar, förslagsvis
.........

Beräknade utgifter.

500: — 500: —

49,000: —

32,500: —

19,200: —

2.300: ~ 103,000: —

16,500: —

12,300: —

.. 200:.~ 29,000: — 132,000: —

6,500: —

28,000: —

25,000: —

30,000: —

13,000: —

20,000: —

40,000: —

20,000: — 182,700: —

4,000: —

5,000: —

5,500: — 14,500: —

332,000: —
19,000: —

57,000: — 408,000: —

88,000: —

46,500: —

Verkliga utgifter 1935/1936.

74: 50 74: 50

42,773: 52

46,783: 91
20,794: 16

2.288: 74i 112,640: 33

16,661: 82
10,239: 25

-477: 77 27,378: 84 140,019: 17

4,181: 45

23,295: 36
20,002: 27

22,691: 73
13,136: 74

~ 83,307: 55

3,300: 95
4,970: 86

5>082: 64 13,354: 45

318,544: 67

87,583: 37

44,444: 39

Härav 500 kronor beräknat för poliklinikbiljetter m. m.

Efter avdrag av kronor 4,545: 05 för ersatta telefonsamtal och telegram.
Härav 120 kronor felräkningspengar till poliklinikkassör.

126

Kungl. Majits proposition Nr 272.

Beräknade utgifter. Verkliga utgifter 1935/1936.

2. Röntgen-och ljusbehand -

Krigsmaterial, förslagsvis 126,000: —

126,031: 06

3. Laboratorieundersök-

ningar, förslagsvis . . .

19,000: —

18,906: 12

4. Övriga, förslagsvis . . .

17,000: —

208,500: —

16,704: 13

206,085: 70

f.

Diverse:

1. Skatter, försäkringsav-gifter m. m., förslagsvis

2. Medicinsk och annan

2,400: —

2,374: 10

facklitteratur, förslagsvis

350: —

196: 36

3. Tandvård, förslagsvis . .

4. Patienters förströelse och

3,000: —

1,269: —

sysselsättning, förslagsvis

400: —

160: —

5. Övriga..........

750: —

6,900: —

753: 29

28,818: 50

33,571: 25

K-

Hyror, förslagsvis.....

47,000: —

44,032: —

h.

Särskild verksamhet:
sjukgymnastutbildning . . .

12,500: —

8,651: 23

k.

Ränta och amortering å lån
hos pensionsstyrelsen . . .

198,800: —

198,770: 51

m.

Fastighetens underhåll:

1. Fastigheter.......

2. Parker, gårdar och vägar

39,000: —

34,473: 70

(även renhållning)....

5,000: —

3,951: 03

3. Övriga..........

1,600: —

45,600:— 1.212.500: —

1,590: 95

40,015: 68

Summa kronor 1,315,000: — 1,174,010: 08

Såsom motivering till den föreslagna omkostimdsstaten har direktionen
— efter att hava redogjort för vissa av ovanberörda sakkunniga framställda
förslag — anfört följande:

Huvudrubrikerna — I, II och III — vore desamma som i omkostnadsstaten
för statens sinnessjukhus. Underrubrikerna åter anknöte nära till ett
av medicinalstyrelsen den 15 februari 1936 fastställt nytt statistikformulär
för lasarettens årliga uppgifter örn inkomster och utgifter.

De mest betydande ökningarna visade titlarna Inventariers underhåll
och komplettering — 99,392: 45 —, Kosthåll — 89,455: 33 —, Fastighetens
underhåll — 5,584: 32 — och Sjukgymnastutbildningen — 3,848: 77.

Vad sjukgymnastutbildningen beträffade, inskränkte sig direktionen till
framhållande av att den icke innebure någon ökning i förhållande till vad
för budgetåret 1936/1937 anvisats samt att ifrågavarande verksamhet ej
varit i full gång hela budgetåret 1935/1936.

Beträffande inventariers underhåll och komplettering finge till en början
anmärkas, att, i överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit, beteckningen
»förslagsvis» icke givits de i specifikationen upptagna delposterna
1, 2 och 3. Den rörelsefrihet för direktionen, som de sakkunniga i sitt
förslag avsett med en post på 10,000 kronor under rubrik »Till direktionens
förfogande för oförutsedda utgifter», föresloges nu utvidgad till 20,000 kronor,
vilka vore upptagna under specifikationen i delposten nummer 6 »för
särskilda behov» under nu ifrågavarande utgiftstitel. De sakkunniga anförde
i sin skrivelse av den 11 januari 1936, att ett belopp av 10,000 kronor
till oförutsedda utgifter i förhållande till arten och omfattningen av lasarettets
verksamhet utan tvivel vore lågt; den fortlöpande verksamheten
borde få fälla utslaget i frågan, huruvida en ökning av detta belopp fram -

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

deles kunde vara erforderlig. Direktionen över serafimerlasarettet hade ansett
en ökning påkallad och direktionen för karolinska sjukhuset anslöte sig
till denna uppfattning. För delposterna 1, 2 och 3 hade de sakkunniga beräknat
respektive 7,500, 25,000 och 26,800 kronor. Posterna 1 och 3 upptoges
nu något lägre, posten nummer 2 något högre, beroende på annan
kontofördelning. Samtliga dessa poster vore upptagna högre än de verkliga
utgifterna för budgetåret 1935/1936. Det borde emellertid framhållas, att
stor återhållsamhet iakttagits i fråga örn kompletteringar under sistnämnda
budgetår. Detta gällde även posten nummer 4, som upptoges omkring 7,000
kronor högre än de verkliga utgifterna för 1935/1936. Anskaffning av filtskydd
till samtliga allmänna sängar (»sängtäcken» av bomullstyg) samt
utökning av förrådet av skyddsrockar och förkläden på grund av den planerade
personalökningen avsåges skola ske för en kostnad av omkring 5,500
kronor. Anskaffning av filtskydd vore även ur hygienisk synpunkt betydelsefull.
Sådana funnes vid de flesta sjukhus men hittills endast i ringa
utsträckning vid serafimerlasarettet.

Bland beräknade utgifter av engångskaraktär, tillhopa 60,200 kronor,
gällde den största nya, med effektiv anordning för beröringsskydd försedda,
högspänningsförande elektriska ledningar i röntgenavdelningen. Den nuvarande
anordningen uppfyllde enligt sakkunnigutlåtande icke i någon mån
de skyddsföreskrifter, som gällde för andra slag av högspänningsanläggningar
inom till exempel industrien. Program eller anbud förelåge icke,
men kostnaderna beräknades approximativt uppgå till 40,000 kronor. Den
därnäst största utgiften avsåge ökning av utrustningen på den neurokirurgiska
klinikens operationsavdelning, beräknad till omkring 12,000 kronor,
varav 4,000 kronor för ett så kallat skallbord för röntgenundersökningar
och 2,500 kronor för ytterligare ett operationsbord med tillbehör. Detta
sammanhängde med den i direktionens skrivelse den 8 december 1936 omnämnda
provisoriska ökningen av de till berörda klinik upplåtna vårdplatserna.
Oavsett huru därmed kunde bliva, vore ytterligare nämnda operationsbord
oundgängligen nödvändigt. För samma avdelning erfordrades
även en diktafon, vilken betingade en kostnad av 2,700 kronor. — Då en
betydande del av lasarettets sjukvårds- och ekonomipersonal numera vore
bosatt utom lasarettet, torde vara oundgängligt att åt denna del av personalen
tillhandahålla låsbara skåp till förvaring av ytterkläder å lasarettet.
Anskaffning av dylika skåp hade beräknats draga en kostnad av omkring
5,500 kronor.

Den för kosthållet beräknade utgiftsökningen motvägdes i fråga om

57,000 kronor av en motsvarande inkomstpost. Det avsåges, att serafimerlasarettet
för tiden till dess karolinska sjukhusets kök kunde tagas i drift
skulle leverera mat till Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid sjukhuset,
vars verksamhet beräknades kunna börja, omkring den 1 oktober 1937.
Omkring 19,000 kronor av utgiftsökningen avsåge ökad användning av
smör i stället för margarin, vilken kostnad jämlikt kungörelsen den 30 juni
1936 (nr 426) särskilt angåves. Återstående ökning — omkring 13,500
kronor — motiverades av den planerade personalökningen samt stegrade
priser.

Den beräknade kostnadsökningen för fastighetens underhåll motiverades
av väntad kostnadsökning för målningsarbeten samt plåtslageriarbeten å
tak m. m. med målning ävensom av nödvändiga dränerings- och förstärkningsarbetcn
ä körvägarna på lasarettsområdet.

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ökning av kostnaden för telefon m. m. vöre beroende på att fullt berättigade
klagomål framförts från allmänheten, telegrafverket och lasarettets
personal över att antalet linjer till lasarettets telefonväxel vore otillräckligt.
En fullt tillfredsställande lösning kunde icke vinnas med nuvarande
telefonväxel, men direktionen över serafimerlasarettet hade ansett frågan
om anskaffning av ny, större växel böra uppskjutas till dess karolinska sjukhuset
tagits i bruk i full utsträckning efter avslutandet av nu pågående
byggnadsetapp. En avlastning i telefontrafiken kunde möjligen tänkas i det
sambandet. För att i någon mån avhjälpa de rådande missförhållandena
borde vissa provisoriska åtgärder vidtagas, vilka beräknades draga en ökad
årlig abonnemangskostnad av 1,870 kronor.

Ökningen å posten hyror berodde i huvudsak på att hyresersättning ä 40
kronor per månad beräknats till 6 Regnellska stipendiater. Det syntes vara
för sjukvården fördelaktigare att upplåta motsvarande rum till sjukvårdspersonal.
Serafimerlasarettet vore på grund av donation förpliktat till
ifrågavarande prestation.

Minskningar beräknades å posten II a — värme, lyse, vatten —
beroende dels på sänkta avgifter för vatten, dels på att lasarettet, sedan
kostnaden för övergång till växelström nu amorterats, finge ograverat tillgodonjuta
den fördelaktigare taxan för sådan elektrisk energi. Dessa sänkningar
motvägdes i viss utsträckning av beräknat högre kolpris. Lasarettet
hade, med hänsyn till den nya omfattande bostadsbebyggelsen i närheten,
efter samråd med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning nödgats
övergå till användning av en mindre rökalstrande, men dyrare kolsort än
den förut använda.

I fråga om posten III f »Diverse» märktes, att delposten 5 minskats med
28,800 kronor, motsvarande läkarnas andelar i poliklinikinkomster. Rätten
till dylika andelar skulle, med undantag för röntgenläkarna, bortfalla, om
av direktionen föreslagen lönereglering vunne bifall. Röntgenläkarnas
ifrågavarande andelar skulle, enligt vad från riksräkenskapsverket föreslagits,
bokföras på motsvarande inkomstpost. Delposten 3 hade ökats med
hänsyn till ökad ersättning till tandläkare, varjämte även ersättning till
tandsköterskehjälp beräknats förd på denna titel.

Myndigheterna. Statskontoret, som anser det föreliggande statförslaget
böra läggas till grund för dispositionen av de medel, som anvisas
till lasarettet för omkostnader, har endast beträffande några mindre detaljer
i förslaget förordat jämkning.

Sålunda syntes beteckningen »Expeditionskostnader» av delposten II b
i staten böra utbytas mot den vedertagna benämningen »övriga expenser»
samt delposten erhålla karaktär av högstpost. Likaledes borde delposterna
Ulf »Diverse» och III h »Särskild verksamhet, sjukgymnastikutbildning»
anvisas som högstposter. Då statskontoret förutsatte, att endast omkostnadsstaten
men icke den angivna specifikationen till samma stat i sinom
tid skulle fastställas av Kungl. Majit, ansåge ämbetsverket övervägande
skäl tala för att även delposten III a »Inventariers underhåll och komplettering»
med hänsyn till karaktären av de utgifter, som skulle bestridas från
densamma, i omkostnadsstaten redovisades som högstpost.

En dylik begränsning av medelsanvisningen under dessa utgiftsposter
syntes icke böra föranleda betänkligheter, då i det fall, att de i det kommande
regleringsbrevet till lasarettet anvisade högstbeloppen under om -

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

kostnadsstaten skulle befinnas otillräckliga, möjlighet givetvis förelåge för
Kungl. Majit att framdeles efter särskild framställning av lasarettet medgiva
beloppens överskridande.

Då den ifrågasatta omläggningen av högspänningsanläggningen i röntgenavdelningen
syntes erforderlig ur säkerhetssynpunkt, hade statskontoret
icke något att erinra mot att medel beräknades för sådant ändamål. Beträffande
övriga särskilt angivna engångsutgifter — utrustning av neurokirurgiska
kliniken, en diktafon och skåp för ytterkläder — föreställde sig
statskontoret, att anskaffningen borde kunna ske successivt med anlitande
av det belopp å 122,500 kronor — i vilket inräknats 20,000 kronor för oförutsedda
behov — som direktionen beräknat för det mera permanenta behovet
av medel för underhåll och komplettering av inventarier. Medelsbehovet
under delposten »Inventariers underhåll och komplettering» torde under
sådana förhållanden kunna begränsas till (122,500 + 40,000 =) 162,500
kronor.

Departementschefen. Direktionens förslag anser jag mig kunna biträda
med de av statskontoret ifrågasatta ändringarna, dock anser jag, att utöver
vad statskontoret förordat ytterligare ett belopp av 10,000 kronor
bör anslås till särskilda engångsutgifter. Till omkostnader torde följaktligen
böra anvisas ett förslagsanslag av i avrundat tal 1,835,000 kronor. Stat för
anslaget torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.

3. Inkomstberäkningar.

Karolinska sjukhusets direktion. I sin sistberörda skrivelse har direktionen
— under åberopande av vissa vid skrivelsen fogade beräkningar —
framlagt följande förslag till inkomststat för serafimerlasarettet för nästa
budgetår (motsvarande inkomster för budgetåret 1935/1936 angivas till
jämförelse) i

Inkomststat:

Förslagsvis beräknade

Verkliga inkomster under
budgetåret 1935/1936

Sjukvårdsav gifter:

enligt fastställda dagavgifter

509,675: —

396,705: —

enligt avtal med Stockholms
stadsfullmäktige
dagavgifter för medellösa.

64,000: —

51,865: —

därutöver ..............

270,000: —

208,033: 94

Stockholms läns landsting
dagavgifter för medellösa.

45,000: —

45,290: —

därutöver ..............

253,000: — 1.141.675: —

212,289: 57

914,183: 51

Bidrag till förräntning och
amortering av byggnads-lån:

från Stockholms stad.....

39,500: —

36,819: 75

» Stockholms län......

25,000: —

25,179: 69

» patienter i enskilt och
halvenskilt rum......

8,615:— 73,115: —

8,615: 46*

70,614: 90

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

9

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Poliklinikavgifter: Förslagsvis beräknade Ferkligainkcnisterunder

6 budgetaret 1935/1936

a. för undersökning och be handling

av sådana patienter,
å vilka lagen om
försäkring för olycksfall
i arbete skall äga tillämpning
................ 56,500: — 63,923: 50

b. för undersökning och be handling

av andra poliklinikpatienter
........ 240,000: — 296,500: —8 240,751: 48* 304,674: 98

Ersättningsmedel:

a. ersättning för privatpati enter

vid röntgenavdelningen
m. m.......... 34,000: —

b. gottgörelse från karolinska
mediko-kirurgiska institutet
för upplåtelse av
lokal m. m. för undervisning
i medicinsk rörel -

sebehandling .......... 4,250: —

av medicinska kliniken

för reagens........... 2,000: —

c. Stockholms stads anslag

till poliklinik......... 20,800: —

d. fattigbössemedel och bur skapsavgifter.

........ 50: —

e. ersättning från friska per soner,

vilka såsom sällskap
åtföljt de sjuka under
sjukhusvistelsen .... 1,000: —7

Ersättning för åt befattningshavare och
extra personal tillhandahållna naturaförmåner
m. m.................

Ersättning för kost till radiumhemmet

34,809: 05

4,250: —

2,000: —8

20,800: —

60: 54 61,919: 59

62,100: —''8

220,000: {22,109: 739} 22,109: 73

57,000: —8 --

Räntemedel

levererade av stiftelsen serafimerlasarettet
........................

36,000: — 36,217:958 36,217:95

Övriga inkomster:

försålt köksavfall, lump, skrot m. m.
utdelning från Stockholms stads
brandförsäkringskontor...........

diverse.......................

5,000: —8 5,506: 658

470: —8 470: 808

|25fr—8j 12>540.97s « 18)518; 42

Summa kronor 1,892,110: —

1,428,239: 08

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

131

Anmärkningar.

1 Härutöver till täckande av byggnadskostnad för de enskilda och halvenskilda rummen å
kirurgiska kliniken kronor 8,680: 57.

2 Härav använt till: täckande av avlöningar och andra driftutgifter kronor 97,261: 25; annuitet
å det mindre ombyggnadslånet m. m. kronor 127,979:62; t. v. reserverat kronor 15,510:61.

3 De med detta nottecken försedda posterna äro tillhopa lika med i redogörelse för sjukvården
och ekonomien upptagna inkomstposten »diverse försäljnings- och ersättningsmedel» kronor
42,628: 15.

4 Någon motsvarande inkomstpost för budgetåret 1935/1936 finnes ej, emedan avlöningarna
bokförts netto efter avdrag för naturaförmåner.

6 Härutöver gottgjordes tillfälligt för budgetåret 1935/1936 kronor 24,000: —.

9 Härav återburen avlöning m. fl. inkomster av den natur, att de enligt riksräkenskapsverkets
uttalande i samband med granskning av det av särskilda sakkunniga uppgjorda förslaget till
statuppställning för lasarettet böra

gottgöras å respektive utgiftstitlar....... kronor 10,381: 37

brandskadeersättning...................... > 1,300: —-

försåld äldre ångmangel.................... » 500: —

försålt extrakt, tillverkat vid kliniska laboratoriet m. m. . » 359: 60

7 Sådan ersättning har tidigare bokförts som sjukvårdsavgift; avgift debiteras å 5 kronor per
dag för sällskap till patient i enskilt eller halvenskilt rum och å kronor 2: 50 per dag för sällskap
till patient, som vårdas i allmänt rum.

8 Dessa inkomster, tillhopa kronor 641,320:—, avdragas från utgifterna vid beräkning av de
avgifter, som Stockholms stad och Stockholms län skola erlägga för sina å lasarettet vårdade
sjuka.

Direktionen har yttrat bland annat följande:

I propositionen nr 171/1936 anförde departementschefen (sid. 91), att de
sakkunniga varit ense med lasarettets direktion, att någon höjning av vårdavgifterna
vid lasarettet ej för det dåvarande borde företagas. Departementschefen
fann, att denna fråga, som likväl med hänsyn till statens dryga
kostnader för serafimerlasarettet vore förtjänt av att närmare övervägas,
lämpligen borde dryftas i samband med taxefrågorna för karolinska sjukhuset.
Emellertid förutsatte han, att den blivande ledningen för serafimerlasarettet,
så snart ske kunde, toge nämnda fråga under noggrant övervägande
och framlade de förslag, som därav kunde föranledas.

Direktionen för karolinska sjukhuset hade med anledning av detta^ uttalande
ansett sig böra, örn än med viss tvekan, föreslå en höjning av vårdavgifterna
och hade vid beräkning av inkomsterna utgått från att de höjda
avgifterna skulle kunna tillämpas från och med den 1 juli 1937. E>en inkomstökning,
som därigenom skulle tillföras lasarettet, beräknades till omkring
127,000 kronor. Tvekan kunde emellertid råda om möjligheten eller
lämpligheten att genomföra höjningen redan från och med den 1 juli 1937.

Den ifrågasatta taxehöjningen belyses av efterföljande översikt, som jämväl
innehåller uppgifter rörande vårdavgifterna vid vissa andra sjukhus:

132

Kungl. Majlis ''proposition Nr ‘272.

di •<->

-a

OS

Of g c

c3

60

bfi

U

•o C, ■*»

Sjukvårdsområde och
vårdklass

.§

*3 *-• - —

fe «

Maria m

sjukhu:

Stockhol

73 “"g
£ J fi

fl ''T?

S £ J2

O £

Akademi:

sjukhuse

Uppsal:

Lunds

lasaretl

Norrköpg

lasaretl

Föreslås 1

serafime

lasarett*

kr.

kr.

kr.

kr,

kr.

kr.

kr.

Enskilt rum:

Eget område 1...........

10: —

12: 50

10: —

8: —

9: —

10: —

10:-

Främmande område.......

10: —

20: —

18: —

12: —

12: —

15: —

15: —

(utrikes ort)2..........

12: —

—

—

—

—

—

17: —

Halvenskilt rum:

Eget område 1...........

5: —

6: —

6: —

5:-

6: —

1 1
Tfi

»6:-

(enklare med 3—5 sängar). . .

5: —

—

—

—

—

—-

5: —

Främmande område........

5: —

13: —

12: —

8: —

9: —

/ 9:-l 6:-

}l0:

(utrikes ort)2..........

7: —

—

—

—

—

12: —

(rum med 3—5 sängar)8 9 . . . .

5: —

—

—

—

—

—

8: -

(utrikes ort)...........

—

—

—

—

—

—

10: —

Allmänt rum:

Eget område 1...........

2: 50

/ 2: 50s
\ 1:-

1: 504
0: 75

3: 505
1: -

5: —6
0: 70

5:—7
1: —

| 2: 50

Främmande område .....

2: 50

8: -

6:-

/ 4: 50

l 2:-

7: —
1:30

7: —

3: 75

} 5''

(utrikes ort) 2..........

4: 50

—

—

—

7: —

(fattigvård och barnavård) . .

4: 50

4:50

4: 50

4: —

/ 4: 50
i 4: 4

} 4

4: 50

Anmärkningar.

1 För serafimerlasarettet räknas Stockholms stad och Stockholms län som eget sjukvårdsområde.

2 Utländsk medborgare, ej mantalsskriven i Sverige.

3 Av 66,158 vårddagar år 1934 vid Maria sjukhus voro 44,404 å kronor 2: 50, 10,443 å kronor
2: —, 3,131 å kronor 1: 50 och 8,180 å kronor 1: — = kronor 2:176 i medeltal per dag.

4 Av 79,353 vårddagar år 1934 vid centrallasarettet voro 54,357 å kronor 1: 50, 24,862 å
kronor 1: — och 134 å kronor 0: 75 = kronor 1:342 i medeltal per dag.

5 Av 162,042 vårddagar år 1934 vid akademiska sjukhuset voro 2,225 å kronor 3: 50, 699
å kronor 3: —, 4,849 å kronor 2: 50, 1,350 å kronor 2: —, 99,281 ä kronor 1: 25 och 53,638 å
kronor 1: — = kronor 1:249 i medeltal per dag.

6 Av 251,280 vårddagar år 1934 vid Lunds lasarett voro 599 ä kronor 5: —, 1,478 å kronor
4: —, 6,611 å kronor 3: —, 34,809 ä kronor 2: —, 1,674 å kronor 1: 50, 640 å kronor 1: 40,
82 å kronor 1: 05, 200,937 å kronor 1: — och 4,450 å kronor 0: 70 = kronor 1:217 i medeltal
per dag.

7 Av 74,203 vårddagar år 1934 vid Norrköpings lasarett voro 3,857 å kronor 5: •—, 2,649
å kronor 3: -—, 42,778 å kronor 2: — och 24,919 ä kronor 1: — = kronor 1:856 i medeltal
per dag.

6 5-säng-rummen avdelade med skärm vägg, så att avdelningar om 2 och 3 sängar bildas.

9 Tuberkulosavdelningen.

133

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Översikten har av direktionen kommenterats med följande:

Direktionen hade vid övervägande av berörda taxefråga ansett sig böra
tillämpa den vid landstingens sjukvårdsinrättningar tillämpade principen,
att en högre avgift fastställdes för patienter från främmande sjukvårdsområde
än för patienter från det egna området. Såsom »eget» sjukvårdsområde
hade direktionen därvid betraktat Stockholms stad och Stockholms
län. Då enligt gällande avtal staden och länet betalade viss procent av skillnaden
mellan den på visst sätt beräknade verkliga sjukvårdskostnaden och
legosängsavgifterna, hade staten ej heller något intresse av att de sistnämnda
höjdes. (För höjning av legosängsavgiften för i allmänt rum vårdade
personer från Stockholm erfordrades enligt avtal stadsfullmäktiges
medgivande.) Ett undantag hade likväl gjorts, i det avgiften för vård i halvenskilt
rum med två sängar föreslagits höjd med 1 krona för patienter från
Stockholms stad och Stockholms län. Direktionen ansåge nämligen, att
någon skillnad i avgiften borde finnas mellan dessa i verklig mening halvenskilda
rum och de med 3 till 5 sängar, de senare avdelade med skärmvägg,
som vid serafimerlasarettet betraktades såsom halvenskilda rum.

I fråga om patienter från »främmande» område finge till en början anmärkas,
att direktionen beträffande utlänning, som ej vore mantalsskriven
i Sverige, bibehållit nuvarande tillägg av 2 kronor till eljest gällande avgift.
Hittills hade, med undantag av sådana utlänningar, patienter från andra
orter än Stockholms stad och Stockholms län erhållit vård mot samma
avgift, som gällt för patient från Stockholm. Detta hade ansetts motiverat
dels av att lasarettet av ålder betraktats som ett rikssjukhus, dels av önskemålet,
att, särskilt i undervisningens intresse, underlätta för mindre bemedlade
patienter från landsorten att söka vård vid lasarettet. Då direktionen
nu föresloge brytande av den hittills tillämpade principen, vore detta föranlett
av tre skäl. För det första hade en högre avgift sedan åtskilliga år
jämlikt allmän författning tillämpats beträffande patienter, vilkas vård skolat
bekostas av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd (4 kronor 50 öre
per dag). Detta förhållande, varöver fattigvårdsmyndigheterna uttalat klagomål,
funne direktionen utgöra en anledning till att föreslå en något högre
avgift (5 kronor per dag) för i allmänt rum vårdad, direkt till lasarettet betalande
patient. I detta sammanhang erinras, att direktionen i särskild skrivelse
gjort framställning örn utfärdande av bestämmelser örn skyldighet
för landsting och städer utom landsting att i vissa fall bidraga till vård å
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Detta bidrag, som uppginge
till 2 kronor 50 öre för vårddag, skulle avräknas å den legosängsavgift, den
sjuke erladc. Det andra skälet vore, att vid akademiska sjukhuset i Uppsala
och vid lasarettet i Lund, vid vilka sjukhus jämväl undervisning av blivande
läkare skedde, en högre avgift tillämpades för patienter från främmande
sjukvårdsområde. Det tredje skälet vore det ovan åberopade, av departementschefen
anförda, nämligen de stegrade driftkostnaderna. Den tvekan
direktionen hyst i denna fråga hade gällt, huruvida höjda avgifter kunde
föranleda sådan minskning i tillströmningen av patienter från landets övriga
delar, att undervisningen bleve lidande. Det hade emellertid synts direktionen
angeläget att därutinnan vinna erfarenhet vid serafimerlasarettet,
innan karolinska sjukhuset öppnades.

Beträffande i enskilt och halvenskilt rum vårdade patienter från främmande
område föresloge direktionen en avgift av respektive 15 och 10 lero -

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nor per dag samt för vård av dylik patient i de nämnda, såsom halvenskilda
betraktade rummen med 3 till 5 sängar, 8 kronor per dag.

Härförutom har direktionen erinrat, att serafimerlasarettet för närvarande
ägde uppbära vissa ersättningar å tillhopa 73,850 kronor, avseende åtskilliga
lasarettet tillförsäkrade förmåner m. m. (jfr statsliggaren för budgetåret
1936/1937, sid. 388). Ersättningarna hade hittills ingått i det årligen till
lasarettets verksamhet anvisade statsanslaget. Då nu staten skulle i egen
regi övertaga lasarettets drift, torde medel för ifrågavarande ersättningar
icke behöva anvisas å riksstaten.

Myndigheterna. Myndigheterna hava lämnat direktionens förslag utan
erinran.

Departementschefen. Kungl. Majit lärer böra i sinom tid taga under
närmare omprövning det av direktionen framlagda förslaget till höjning av
vårdavgifterna vid serafimerlasarettet. Vid inkomstkalkylerna för nästa
budgetår torde emellertid direktionens ifrågavarande förslag kunna tagas
till utgångspunkt. Mot direktionens beräkningar av inkomsterna har jag
för min del ingen väsentligare erinran att framställa. Såsom redan förutskickats,
torde frågan om uppförande å riksstatens inkomstsida av en inkomsttitel,
motsvarande de ovan beräknade inkomsterna vid lasarettet,
komma att upptagas av chefen för finansdepartementet.

4. Kostnadsjämförelser.

Nuvarande förhållanden. För understöd och ersättningar till serafimerlasarettet
är enligt det föregående under åttonde huvudtiteln uppfört ett
anslag, vilket för innevarande budgetår har karaktären av förslagsanslag
och är upptaget med 1,007,000 kronor. Anslaget disponeras jämlikt en av
Kungl. Majit för lasarettet fastställd utgifts- och inkomststat (jfr statsliggaren
för budgetåret 1936/1937, sid. 387 och 388). Enligt denna stat avses
för avlöningar och pensioner 1,102,405 kronor, för omkostnader 1,279,570
kronor och för täckning av den 30 juni 1935 förefintligt budgetförskott
229,427 kronor. Dessa utgifter balanseras mot inkomster, vilka utgöras av
dels 1,604,402 kronor, belöpande på andra inkomster än statsanslag, dels
ock ovannämnda statsanslag av 1,007,000 kronor. Staten balanserar alltså
på ett belopp av 2,611,402 kronor, varav 229,427 kronor äro av tillfällig
natur.

Karolinska sjukhusets direktion. Erinras må, att de sakkunniga beräknade
kostnaderna för den av dem ifrågasatta löneregleringen på följande
sätt:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

135

Personalgrupper

Enligt de sak-kunnigas för-slag beräknad
lönesumma

Enligt dåva-rande lönebest.
beräknad
lönesumma

Underläkare och amanuenser.................

1127,477

2120,936

Sjukvårdspersonal........................

4 479,672

2 453,648

Ekonomipersonal.........................

4 273,715

2 262,738

Kontorspersonal (varibland även 3 biträden å läka/exp.)

4 46,090

2 46,489

3 78,170

2 77,073

Summa

1,005,124

960,884

1 Begynnelselöner, provisoriska dyrortstlllägg samt dyrtidstillägg ä 10 procent Inbegripet.

2 Ålders tillägg, dyrtidstillägg ä 10 procent samt provisorisk avlöningsförhöjning Inbegripet.

3 Dyrtidstillägg ä 10 procent inbegripet.

4 Ålderstillägg, provisoriska dyrortstlllägg samt dyrtidstillägg å 10 procent Inbegripet.

Direktionen har uppskattat merkostnaderna för de av direktionen
föreslagna avvikelserna från de sakkunnigas förslag beträffande

underordnade läkare till omkring . . 25,500 kronor

ekonomipersonal » » . . 2,300 »

kontorspersonal » » • • 2,800 »

Summa 30,600 kronor.

Om härtill läggas de äv direktionen ifrågasatta arvodena till överläkarna
å röntgenavdelningen och gymnastikavdelningen, tillhopa 2,000
kronor, så blir den sammanlagda ökningen på grund av avvikelser från
de sakkunnigas löneregleringsförslag omkring 32,600 kronor.

Vad anslagen för nästa budgetår beträffar, har direktionen enligt det
ovanstående föreslagit, att till avlöningar skulle anvisas ett förslagsanslag
av 1,187,275 kronor, till omkostnader ett förslagsanslag av 1,345,000 kronor,
varförutom för dyrtidstillägg skulle erfordras 125,500 kronor och för pensioner,
inklusive dyrtidstillägg, 18,600 kronor. De sammanlagda utgifterna
skulle alltså enligt direktionens beräkningar uppgå till 2,676,375 kronor. De
inkomster, vilka skulle redovisas å riksstatens inkomstsida, beräknas som
nämnts uppgå till 1,892,110 kronor, vadan statens nettoutgift för driften
skulle utgöra 78^,265 kronor. Då statens nettoutgift för innevarande budgetår
beräknats till 1,007,000 kronor, varav dock endast 777,573 kronor
äro av löpande karaktär, skulle alltså utgijtsstegringen för statsverket uppgå
till endast 6,692 kronor.

Att statens nettoutgift sålunda syntes kunna beräknas praktiskt taget
bliva densamma för budgetåret 1937/1938 som för budgetåret 1936/1937,
trots de väsentligt ökade utgifterna, berodde, yttrar direktionen, i första
hand på dels den av direktionen föreslagna höjningen av vårdavgifterna för
patienter från andra orter ån Stockholm eller Stockholms län, dels att poli -

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27%.

klinikinkomsterna beräknats i sin helhet skola tagas i anspråk till täckande
av driftkostnader, dels ock att varje utgiftsökning automatiskt, på grund av
gällande avtal, återverkade på bidragen från Stockholms stad och Stockholms
län.

Departementschefen. Enligt de av mig i det föregående framlagda förslagen
böra för nästa budgetår

till avlöningar anvisas.........................kronor 1,133,000

» omkostnader » » 1,335,000

» dyrtidstillägg beräknas..................... » 125,000

» vissa pensioner (inklusive dyrtidstillägg) beräknas » 18,600

Summa kronor 2,611,600.

Da inkomsterna vid lasarettet, vilka avses skola redovisas å riksstatens
inkomstsida, beräknats till i runt tal 1,892,000 kronor, skulle alltså statens
nettoutgift för lasarettet under nästa budgetår vid bifall till mina förslag
uPPgå till 719,600 kronor, innebärande

i förhållande till direktionens förslag en minskning med kronor 64,665
i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade

anslaget en minskning med.................... » 287,400

i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade

löpande anslaget en minskning med.............. » 57,973.

Lämpligen torde — i anslutning till ett av direktionen i ämnet framlagt
förslag — ovannämnda anslag till avlöningar och omkostnader böra anvisas
och den av mig förordade löneregleringen för befattningshavarna vid serafimerlasarettet
genomföras ävensom ovanberörda under elfte huvudtiteln
uppförda anslag anlitas allenast under förutsättning, att förutberörda avtal
mellan Kungl. Maj:t och direktionen över serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag tidigare förordat träffas örn statens övertagande
från och med den 1 juli 1937 av driften vid lasarettet.

lil. Karolinska sjukhuset.

1. Inledning.

Nuvarande förhållanden. Under åttonde huvudtiteln äro under rubriken
Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset för innevarande budgetår uppförda
följande anslag, nämligen

Avlöningar, förslagsanslag ........................... kronor 37,400

Omkostnader, förslagsanslag ......................... » 4,000

Utrustning, reservationsanslag........................ » 180,000.

Avlöningsanslaget, som är avsett till utgifter för sjukhusets direktion,
disponeras jämlikt följande av riksdagen godkända avlöningsstat:

137

Kungl. Marits ''proposition Nr 272.

A vlöningsstat:

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp........................kronor 22,400

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis.... » 1,000 23,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.......kronor 14,000

Summa förslagsanslag kronor 37,400.
Ur delposten till grundbelopp utgå 8,400 kronor till arvoden åt ordföranden,
vice ordföranden, ledamöter och suppleanter i direktionen, 12,000 kronor
till arvode åt expert hos direktionen samt 2,000 kronor till arvode åt
sekreteraren hos direktionen.

Omkostnadsanslaget, som likaledes avses enbart för med sjukhusdirektionens
verksamhet förenade kostnader, disponeras enligt följande av Kungl.
Maj:t fastställda omkostnadsstat:

Omkostnadsstat:

1. Reseersättningar, förslagsvis.....................kronor 500

2. Expenser.................................... » 3,500

Summa kronor 4,000.

I skrivelse den 15 januari 1937 har direktionen för karolinska sjukhuset
gjort framställning angående anslag till sjukhuset för budgetåret 1937/1938.

Över framställningen hava avgivits utlåtanden den 9 februari 1937 av
kanslern för rikets universitet, som i ärendet hört lärarkollegiet vid karolinska
institutet, den 4 februari 1937 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
den 5 februari 1937 av statens pensionsanstalt, den 9 februari 1937
av medicinalstyrelsen, den 8 februari 1937 av riksräkenskapsverket och den
15 februari 1937 av statskontoret.

Karolinska sjukhusets direktion. I sin berörda framställning har direktionen
inledningsvis yttrat, att anslag för nästa budgetår erfordrades —
förutom för bestridande av de med direktionens verksamhet förenade utgifterna
— till den del av sjukhuset, Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,
som kunde tagas i drift under nämnda budgetår.

Nämnda klinik skulle, erinrar direktionen, övertaga verksamheten vid
cancerföreningens i Stockholm nuvarande radiumhem, vars lokala förhållanden
länge varit mycket otillfredsställande. Enligt överenskommelse den
8 juni 1934 mellan Kungl. Majit, å ena, samt styrelsen för Konung Gustaf
V:s jubileumsfond och nämnda förening, å andra sidan, skulle klinikens
uppförande bedrivas så, att dess radiumhem jämte nödiga personalbostäder
och ekonomilokaler kunde för sitt ändamål tagas i anspråk senast den 1
oktober 1936, såvida hinder härför ej mötte på grund av strejk, lockout
eller force majeure. På grund av mellankommande omständigheter bleve
byggnaderna ej färdiga förrän instundande höst. Tidpunkten, då kliniken
kunde öppnas, kunde ännu icke angivas men beräknades infalla omkring
den 1 oktober 1937.

För nämnda klinik komme alltså redan under nästa budgetår att erfordras
medel till avlöningar och omkostnader. Vidare måste medel ställas till

138

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ''272.

förfogande för direktionens avlöningar och omkostnader. Slutligen påkallades
anslag för avslutande av klinikens utrustning, i den mån densamma ankomme
på statsverket, samt för påbörjande av inventarieanskaffningen till
övriga delar av sjukhuset. Av klinikens verksamhet bomme också att inflyta
inkomster.

I fråga örn uppställningen av anslagen till sjukhuset hade direktionen,
som i detta avseende rådfört sig med riksräkenskapsyerket och medicinalstyrelsen,
ansett sig böra föreslå, att för karolinska sjukhuset å riksstatens
utgiftssida uppfördes — förutom anslag till sjukhusets utrustning — ett
anslag till avlöningar och ett anslag till omkostnader, vardera till belopp,
som motsvarade de beräknade bruttoutgifterna för ändamålen under budgetåret,
samt att å riksstatens inkomstsida uppfördes en ny inkomsttitel,
inkomster vid karolinska sjukhuset, å vilken skulle uppdebiteras de från
olika håll i anledning av sjukhusets verksamhet inflytande intäkterna.

Omförmälda överenskommelse mellan Kungl. Maj:t, styrelsen för Konung
Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen innehåller, erinrar direktionen,
i huvudsak följande bestämmelser rörande jubileumsklinikens organisation
m. m.

Jubileumskliniken består av

A) en klinisk avdelning, benämnd radiumhemmet, omfattande

1) vårdavdelningar, inrymmande tillhopa 100 allmänna och 13 enskilda
platser jämte byrå för övervakning av patienterna och för ombesörjande
av obemedlade och mindre bemedlade patienters resor till och från vårdavdelningarna,

2) poliklinik och behandlingsinstitut,

3) undervisnings-, biblioteks- och arkivlokaler;

B) forskningsavdelningar, nämligen dels en fysisk avdelning, dels ock en
svulstpatologisk avdelning.

Utrustningen av radiumhemmet verkställes av Kungl. Majit och kronan,
medan utrustningen av forskningsavdelningarna verkställes av jubileumsfonden.
Plan till utrustning av radiumhemmet godkännes av jubileumsfondens
styrelse och underställes Kungl. Majit för fastställelse. Kungl.
Majit och "kronan blir ägare av radiumhemmets utrustning, medan jubileumsfonden
blir ägare av forskningsavdelningarnas utrustning.

Till uppförande av radiumhemmet bidrager jubileumsfonden i första
hand med 145,000 kronor. Återstående kostnad för detta ändamål jämte
kostnaden för radiumhemmets utrustning ävensom kostnaderna för uppförandet
och utrustningen av de för radiumhemmets sjukvårdspersonal och
underordnade läkare erforderliga bostäderna jämte huvudrörledningar till
och vägar kring radiumhemmet bestridas till hälften av Kungl. Majit och
kronan, medan andra hälften bestrides av jubileumsfonden och cancerföreningen;
dock att detta jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag ej
må överstiga 2,000,000 kronor.

Uppförandet och utrustningen av forskningsavdelningarna jämte bostäder
för tillhörande personal bekostas helt av jubileumsfonden och cancerföreningen.
Jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag för forskningsavdelningarnas
uppförande må ej överstiga 500,000 kronor.

Efter avslutande av överenskommelsen mellan staten och jubileumsfondens
styrelse har jubileumsfondens styrelse ytterligare beviljat dels den
7 april 1935 ett belopp av 100,000 kronor till komplettering av utrustningen

139

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

av forskningsavdelningarna, dels ock den 7 november 1936 ytterligare

145,000 kronor för att möjliggöra en påbyggnad med en våning å forskningsavdelningarna,
då de planerade byggnaderna visat sig vara otillräckliga
för det alltjämt växande behovet. Slutligen har jubileumsfondens styrelse
den 7 november 1936 anslagit av reserverade medel 65,000 kronor till
inredning av evakueringsavdelningen å radiumhemmet, samt förbundit sig
att bekosta dess utrustning.

Radiumhemmet, som drives av Kungl. Majit och kronan, utgör karolinska
institutets radioterapeutiska klinik och är en av landets centralanstalter
för radioterapi vid kräfta. Verksamheten vid hemmet bedrives i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i »betänkande och förslag
rörande användningen av Konung Gustaf V:s jubileumsfond», avgivna
den 23 maj 1929 av den jämlikt Hans Majit Konungens beslut den 29 juni
1928 tillsatta kommittén.

Radiumhemmet står under direktionens för karolinska sjukhuset ledning
och förvaltning.

Styrelsen för jubileumsfonden äger att utse en representant att deltaga
i direktionens överläggningar och beslut i ärenden, som beröra jubileumskliniken.
Dylika beslut skola, i den mån omförmälda representant sådant påkallar,
jämte yttrande av styrelsen för jubileumsfonden underställas Kungl.
Majit.

Jubileumsfonden och cancerföreningen lämna icke något bidrag till utgifterna
för driften av och fortsatt inventarieanskaffning för radiumhemmet.

Av vårdavdelningarnas 100 allmänna och 13 enskilda vårdplatser är o 50
allmänna och 7 enskilda avsedda för fortsättande av verksamheten vid cancerföreningens
nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka. Av nämnda 50 allmänna
vårdplatser böra 20 avses i första hand för sjuka från Stockholms
stad och 30 i första hand för sjuka från riket i övrigt.

Forskningsavdelningarna stå till jubileumsfondens förfogande för utförande
av arbeten, som falla inom fondens arbetsprogram: »befrämjandet
av det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna».

Därjämte stå forskningsavdelningarna till radiumhemmets förfogande för
arbeten i samband med sjukvården samt för undervisning och forskning.

Den fysiska forskningsavdelningens mät- och kontrollsektioner stå även
till förfogande för karolinska sjukhusets övriga röntgenterapeutiska och
röntgendiagnostiska avdelningar.

Forskningsavdelningarna lyda under styrelsen för jubileumsfonden. Närmaste
tillsynen över desamma utövas av en nämnd, bestående av en av
jubileumsfondens styrelse utsedd ordförande, en av karolinska institutets
lärarkollegium bland dess medlemmar utsedd representant för karolinska
institutet samt föreståndaren för radiumhemmet och föreståndarna för
forskningsavdelningarna. I nämndens överläggningar rörande det vetenskapliga
arbetet vid radiumhemmet äga jämväl föreståndarna för radiumhemmets
avdelningar deltaga. Vid behandling av frågor, sorn beröra sjukvården
vid radiumhemmet, iiger en av sjukhusets direktion utsedd representant
rätt att deltaga i nämndens överläggningar och beslut.

Kungl. Majit och kronan bekostar underhållet av forskningsavdelningarnas
byggnader samt deras förseende med värme, vatten, elektrisk energi
och gits ävensom de förbrukningsartiklar, sorn erfordras för avdelningarnas
löpande arbete åt radiumhemmet och sjukhuset i övrigt. Den personal, som
regelmässigt erfordras för utförande av sagda arbete, avlönas av Kungl.

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr ftin.

Maj:t och kronan. Vid tillsättandet av nämnda personal skall tillfälle beredas
omförmälda nämnd att yttra sig.

Övriga kostnader för driften av forskningsavdelningarna bäras av jubileumsfonden.

Den läkar-, kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonal, som — då verksamheten
vid cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka förlägges
till jubileumskliniken — är anställd vid den nuvarande anstalten,
bör såvitt möjligt, beredas motsvarande anställning vid radiumhemmet å
jubileumskliniken med avlöningsförmåner motsvarande dem, som personal
i liknande ställning vid karolinska sjukhuset i övrigt åtnjuter.

Direktionens förslag avser, jämte annat, lönereglering för befattningshavarna
vid jubileumskliniken enligt i huvudsak samma grunder, som av
direktionen ifrågasatts beträffande serafimerlasarettet. Beträffande de allmänna
riktlinjerna för ifrågavarande lönereglering och de särskilda föreskifter
och undantagsbestämmelser i olika hänseenden, som påkallades av
de säregna förhållandena inom en sjukhusförvaltning, har direktionen hänvisat
till och åberopat vad direktionen härutinnan anfört i sin skrivelse den 8
december 1936 angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet
(jfr ovan). I fråga örn personalen vid karolinska sjukhuset torde emellertid
böra uppmärksammas, anför direktionen, att sjukhusets byggnader vore belägna
i Solna socken och att befattningshavarna vid sjukhuset följaktligen
bleve stationerade å F-ort enligt nu gällande indelning av riket i dyrortsgrupper.
Personalen i fråga syntes emellertid ur de synpunkter, som hade
inverkan på dyrortsgrupperingen, böra hänföras till samma dyrortsgrupp,
som Stockholms stad, där de i allmänhet måste bosätta sig, därest de ej
erhölle bostad inom sjukhusets lokaler. I intet avseende torde nämligen levnadskostnaderna
för denna personal ställa sig lägre än om de vore stationerade
i Stockholm. Det torde därför få förutsättas, att Kungl. Majit — i
likhet med vad som skett beträffande befattningshavare i Hagalunds municipalsamhälle,
Hagalunds järnvägsstation, lokomotivstationen Hagalunds
övre samt förorterna Karlberg, Tomteboda och Ulriksdal — komme att
vidtaga erforderliga åtgärder för att befattningshavare vid karolinska sjukhuset
skulle uppbära avlöning till samma belopp, som om de vore stationerade
i Stockholm.

Myndigheterna. Myndigheterna hava icke framställt någon principiell
erinran mot direktionens omförmälda förslag. Riksräkenskapsverk
e t har dock förklarat sig förutsätta, att dyrtidstillägg skulle utgå från
det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till dyrtidstillägg samt
att pensionskostnader skulle redovisas å vederbörligt anslag under elfte
huvudtiteln (jfr nedan).

Departementschefen. Lönerna för de vid jubileumskliniken anställda befattningshavarna
böra, såsom redan i det föregående antytts, regleras i
överensstämmelse med de för serafimerlasarettets personal föreslagna grun -

141

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

dema. Jag har intet att erinra mot direktionens åsikt, att personalen vid
kliniken bör hänföras till den dyrortsgrupp, som gäller för Stockholms stad.
Kungl. Majit torde böra i sinom tid meddela härför erforderliga bestämmelser.
I avseende å provisoriskt dyrortstillägg lärer personalen böra likställas
med personal, vars stationerings- eller förläggningsort utgör Stockholms
stad, Hagalunds municipalsamhälle m. fl. orter. Riksdagens medgivande
härtill bör utverkas.

Då verksamheten vid jubileumskliniken ej beräknas kunna taga sin början
förrän under loppet av nästa budgetår, torde avlöningsreglementet för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, böra äga tillämpning å befattningshavare vid
sjukhuset från och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Jag förutsätter, att de med sjukhusets verksamhet förenade utgifterna
och inkomsterna redovisas å riksstaten på i huvudsak samma sätt som ovan
ifrågasatts beträffande serafimerlasarettet.

Till detaljerna i direktionens förslag återkommer jag i det följande.

2. Anslag till avlöningar.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har till en början framlagt
förslag beträffande ändringar för nästa budgetår i den ovannämnda för
direktionen gällande avlöningsstaten.

Det i denna avlöningsstat uppförda anslagsbeloppet å 1,000 kronor till
vikariatsersättningar m. m., avseende ersättning åt vikarie för direktionens
expert, kunde enligt direktionens mening utgå, enär vikarie icke kunde utnyttjas
för de arbetsuppgifter, som ankomme på experten. Däremot ansåge
sig direktionen böra anhålla om en höjning av anslagsposten till övrig ickeordinarie
personal med 10,000 kronor för att kunna tillgodose behovet av
utredningar. För sjukhusdriftens planläggning vore det av synnerlig vikt
att i god tid alla åtgärder vidtoges, som kunde underlätta en rationell drift.
Direktionen hade för avsikt bland annat att utreda frågan örn utspisningsstatens
innehåll och därmed sammanhängande spörsmål om särskilda dietmatsedlar.
Genom ett lämpligt anordnande av denna stat kunde icke obetydliga
besparingar årligen vinnas. Utredningen härom torde emellertid
bliva omfattande och kostsam. För att jämväl kunna verkställa övriga
nödiga utredningar måste tillräckliga penningmedel stå till förfogande.

I enlighet med vad direktionen sålunda förordat skulle för nästa budgetår
direktionens avlöningskostnader uppgå till (37,400 — 1,000 + 10,000 =)

46,400 kronor, innebärande en anslagshöjning med 9,000 kronor.

Direktionens utredning rörande personalbehovet vid jubileumskliniken
grundar sig på ett av professorerna G. Forssell, E. Key
och E. Berven enligt uppdrag av cancerföreningen i ämnet framlagt förslag.
I nedanstående sammanställning har angivits den personal, som av direktionen
beräknats bliva erforderlig vid kliniken. I sammanställningen har
också angivits den löne- och tjänsteställning, som direktionen
ansett sig böra förorda för de särskilda personalgrupperna.

142

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Förteckning över personalen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Ordinarie

befattningshavare

Extra ordinarie

befattninghavare

Extra ordinarie

befattningshavare

enligt löneplan U

Extra

tjänstemän

Befattnings-

havare avlönade
med arvoden

i

Anmärkningar

Löne-

grad

Löne-

grad

Löne-

grad

Löne-

grad

Kronor

1,500

/Befattningen som

1 professor upp-| förd å karolinska

—

23

—

23

—

1 institutets stat

B 26

—

23

—

—

23

B 11

B 11

—

—

-

—

B 7

—-

—

—

—

B 7

—

—

—

—

B 7

—

—

—

—

—

5

—

—

—

B 4

—

—

—

—

—

4

—

—

—

_

_

5

_

—

1,380

[Fri bostad och
! kost + 50 kro-

1,080

( nor per månad
(Fri bostad och
! kost + 25 kro-

—

—

—

780

1 nor per månad
(Fri bostad och
\ kost

_

.

6

_

_

5

B 11

B 7

—

—

—

—

—

7

—

—

—

B 5

—

—

—

—

—

4

—

—

—

A. Radiumhemmet.
Läkarpersonal.

I. Allmänna avdelningen.

1 professor och överläkare ....

1 biträdande läkare .......

7 underläkare...........

II. Gynekologiska avdelningen.

1 överläkare...........

1 biträdande läkare......

1 underläkare..........

Övrig personal.

I. Kliniken.

1. Vårdavdelningarna.

1 föreståndarinna.......

1 kurator...........

1 biträdande föreståndarinna

8 sjuksköterskor........

1 förste vaktmästare.....

18 assistentsköterskor.....

1 sjukbärare..........

1 sjukbärare..........

12 städerskor......''. . . .

1 provsköterska

6 elever

4 provelever.........

2. Badavdelningen.

1 baderska..........

1 baderskebiträde......

övervaknings- och kontrollavdelningen.

1 föreståndarinna .
6 kontrollbiträden
5 »

1 fotograf .....

1 kontorsbiträde .

CO o

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

143

<v

0)

<D

Ordinarie

ttningshava

•r eö
ed >

C

.- M

T3 m

M b£

°.S

H -S

■c «
s > S
c 2 —

•H J Q.

° .2 :§
g B ~

£ *-> bfi

Extra

jänstemän

efattnings-

are avlönad

ed arvoden

Anmärkningar

ed

1

* £

W o

«.2-

« g s

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Kronor

grad

grad

grad

grad

II. Polikliniken.

1. Mottagningsavdelningen.

2 biträden vid mottagningsavdel-

ningen ................

—

4

—

—

—

2 garderobiérer (en tjänstgör jämväl

å sjukavdelningen 3 timmar per
dag).................

_

_

5

_

_

1 städerska..............

—

—

5

—

—

2. Kontoret.

1 kassör................

B 11

—

—

—

—

1 kanslibiträde............

B 7

—

—

—

—

3. Undersökningsavdelningen.

2 sjuksköterskor............

1 sjuksköterska (även för radium- och

B 7

—

—

—

—

operationsavdelningen).......

B 7

—

—

—

—

2 assistentsköterskor.........

4 biträden vid undersökningsavdel-

—

5

—

ningen ................

—

4

—

—

—

(Fri bostad och

1 provsköterska............

—

—

—

—

1,380

< kost + 50 kro-

1 provsköterska (även för radium- och

{ nor per månad

operationsavdelningen).......

—

—

—

—

1,380

D:o

2 städerskor..............

—

—

5

—

—

lil. Behandlingsinstitutet.

1. Radium- och operationsavdelningen.

5 sjuksköterskor ...........

B 7

—

—

—

—

1 assistentsköterska..........

3 biträden vid radium- och opera-

—

5

—

—

tionsavdelningen..........

3 provsköterskor eller elever (1 sjuk-

—

4

—

—

sköterska och 1 elev eller prov-

Fri bostad och

sköterska gemensam med poliklini-

kost samt för

kens undersökningsavdelning se

provsköterska 50

ovan) ................

—

—

—

—

1,380

kronor per må-

2 städerskor..............

—

—

5

—

—

nåd och för elev
25 kronor per

2. Röntgenavdelningen.

månad

3 sjuksköterskor ...........

B 7

—

—

—

—

10 röntgenbiträden...........

B 6

—

—

—

—

1 biträde vid röntgenavdelningen . .

—

4

—

—

—

2 provsköterskor eller elever ....

—

—

—

—

1,380

D:o

1 städerska..............

—

—

5

—

—

3. Ljusavdelningen.

B 7

_

_

_

_

1 biträde vid ljusavdelningen ....

4

—

—

—

144

Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

0)

0)

V t-

OJ

(1)

Ordinarie

ttningshava

•r

S >

■=■ Js

*Tj CO

u bo

O C

2 S

•c es ''Z

cS ^ S
c

1- X Cl,

■p » ST
£ bo s

° S :§

Z3 bo

Extra

jänstemän

efattnings-

are avlönad

ed arvoden

Anmärkningar

cö

X £

W ^

g

« ä 6

XI

X

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Kronor

grad

grad

grad

grad

IV. Undervisningsavdelningen.

.

_

5

_

V. Extra personal i 2 år.
(tills karolinska sjukhuset träder i

full verksamhet)

1 köksföreståndarinna........

—

—

—

—

2,340

("Av dessa skola 4

I enl. avtal tjänst-1 göra vid sera-lj fimerlasarettet

1,740

'' _

_

1,740

1,740

_

__

_

VI. För radiumhemmet och
karolinska sjukhusets rönt-gendiagnostiska avdelning

gemensam personal.

1 reparatör för röntgen- och ljusav-

B 7

■ -

—

—

—

B. Forskningsavdelningarna.

1. Radiofysiska forsknings-

avdelningen.

I laborator i radiofysik.......

I tekniskt biträde för fysiska mät-

B 26

B 7

—

—

—

—

ningar................

—

—

—

—

1 städerska (ej full tjänstgöring) . .

1,080

2. Svulstpatologiska avdelningen.

1 assistent...............

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

—

—

—

—

5,400

preparationer............

I kanslibiträde för svulstpatologiska

B 7

avdelningens arkiv.........

B 7

—

—

—

—

1 städerska..............

—

—

5

—

—

I sammandrag innebär den för radiumhemmet föreslagna personalstaten
följande:

Ordinarie tjänstemän:

a) håkarp ersonat.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen................B 26

Kungl. Maj:ts proposition Nr %7%. 145

b) Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid kliniken.........Bil

1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen ... B 11

1 kurator........................................... Bil

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen (gemensam för radiumhemmet
och karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning) B 7
1 biträdande föreståndarinna............................ B 7

20 sjuksköterskor...................................... B 7

6 kontrollbiträden .................................... B 7

10 röntgenbiträden....................................B 6

1 fotograf........................................... B 5

c) Ekonomipersonal.

1 förste vaktmästare.................................. B 7

1 sjukbärare........................................B 4

d) Kontorspersonal.

1 kassör............................................ Bil

1 kanslibiträde....................................... B 7

Extra ordinarie tjänstemän:

2 biträdande läkare...............................e. o. 23

5 kontrollbiträden................................. e. o. 7

21 assistentsköterskor...............................e. o. 5

1 kontorsbiträde..................................e. o. 4

11 biträden......................................e. o. 4

1 sjukbärare.....................................e. o. 4

1 baderska....................................... e. o. U 6

1 baderskebiträde ................................. e. o. U 5

2 garderobiérer................................... e. o. U 5

20 städerskor...................................... e. o. U 5

Extra tjänstemän:

8 underläkare........................................ e. 23

Arvodister:

1 överläkare..................................kronor 1,500

8 provsköterskor.............................. » 11,040

6 elever..................................... » 6,480

4 provelever.................................. » 3,120

1 städerska (ej full tjänstgöring).................. » 1,080

samt dessutom, tills karolinska sjukhuset träder i full verksamhet,

1 köksföreståndarinna..........................kronor 2,340

2 husor ..................................... » 3,480

6 köksbiträden................................ » 10,440

2 telefonister................................. » 3,480

Beträffande den för forskningsavdelningen avsedda personalen
hänvisas till det ovanstående.

Till stöd för ovannämnda förslag rörande antalet befattningshavare vid
jubileumsklinikens olika avdelningar m. m. har direktionen anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 272. 10

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Personal vid radiumhemmet.

Beräkningen av personalen hade skett med hänsyn till att radiumhemmet
enligt omförmälda överenskommelse skulle icke blott vara karolinska institutets
radioterapeutiska klinik utan därjämte en av landets centralanstalter
för radioterapi vid kräfta samt att verksamheten vid radiumhemmet skulle
bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med de i ovannämnda betänkande
angivna riktlinjerna.

Läkarpersonal. Antalet vårdplatser vid det nuvarande radiumhemmet
vore 70. På grund av den ständigt ökade patienttillströmningen vore detta
antal alldeles otillräckligt, och å jubileumskliniken hade därför sammanlagda
antalet vårdplatser ökats till 113, nämligen 100 allmänna platser
och 13 å den enskilda vårdavdelningen. Därjämte hade på jubileumsfondens
bekostnad inom jubileumsklinikens radiumhem uppförts en reservavdelning,
avsedd att tjänstgöra som evakueringsavdelning och omfattande
cirka 25 vårdplatser. Denna avdelning skulle dock först senare inredas,
när behovet av en sådan framträdde.

Vid jubileumsklinikens öppnande komme sålunda antalet vårdplatser
vid radiumhemmet att ökas med 61 procent, i förhållande till platsantalet
vid det nuvarande radiumhemmet.

Patienttillströmningen till det nuvarande radiumhemmet belyses av efterföljande
översikt:

Översikt över utvecklingen av arbetet å radiumhemmet under åren 1917—1935.

År

Inneliggande

patienter

Medeltal innelig-gande patienter
per dag

Medellängd för
sj ukhus vistelsen

Antal underhålls-dagar

Antal poliklinik-patienter

Antal poliklinik-besök

Medeltal poliklinik-besök per dag
(300 dagar)

Antal röntgen-behandlingar

Medeltal röntgen-behandlingar per dag
(300 dagar)

Antal radium-

behandlingar

Antal radiumbehand-

lingar per dag

1917

538

23

15

8,205

831

—

_

7,457

25

_

_

1918

621

23

13

8,663

920

—

—

6,829

23

—

—

1919

642

24

13

8,383

1,448

—

—

7,907

26

1,316

4

1920

741

24

12

8,654

1,590

—

—

7,154

24

—

—

1921

711

25

13

9,181

1,856

—

—

6,929

23

1,157

3

1922

838

26

11

9,479

2,030

8,869

30

6,226

21

1,385

4

1923

852

26

11

9,670

2,429

10,049

33

9,091

30

1,235

3

1924

915

26

11

9,744

2,822

12,170

41

6,826

23

1,788

5

1925

979

27

10

9,906

3,381

13,908

46

7,098

24

1,748

5

1926

1,002

28

10

10,329

4,338

15,553

52

9,978

33

2,432

7

1927

1,083

30

10

10,915

5,085

16,815

56

10,771

36

2,606

7

1928

1,134

31

10

11,287

5,806

20,121

67

15,256

51

4,085

11

1929

1,328

45

12

16,349

6,320

20,595

69

16,555

55

4,699

13

1930

1,659

48

11

17,687

7,093

23,448

78

16,979

57

6,997

19

1931

1,633

52

12

18,913

7,298

23,177

77

16,907

56

8,508

23

1932

1,528

53

13

19,643

7,568

23,520

78

17,501

58

9,196

25

1933

1,555

63

14

22,859

7,631

23,959

80

18,722

62

8,590

24

1934

1,636

66

15

23,918

7,902

22,357

75

16,310

54

9,339

26

1935

1,686

67

15

24,533

8,569

22,596

75

17,524

58

9,837

27

147

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

För närvarande vore vid radiumhemmet anställda sju läkare, varav fem
tjänstgjorde på den allmänna avdelningen och tvenne på den gynekologiska
avdelningen. Den allmänna avdelningens personal bestod av en överläkare,
tillika föreståndare för sjukhuset, en biträdande läkare och tre underläkare.
Den gynekologiska avdelningens personal bestode av en överläkare samt en
underläkare.

Det dagliga arbetet å radiumhemmet började för närvarande kl. A 9 på
morgonen utom de dagar, när operationer och elektrokoagulationer företoges,
då arbetet måste börja så tidigt som kl. A8 eller 8. Dagens första
timmar ägnades åt radiumapplikationer, varefter ronden å avdelningarna
vidtoge, vid vilken samtliga läkare måste vara närvarande. Ronden varade
till kl. A12—12, varefter polikliniska mottagningen började. Under polikliniktiden
undersöktes i medeltal 75 patienter dagligen. Den polikliniska
mottagningen vore som regel icke avslutad förrän kl. A3—3. Efter en
kort lunchpaus vidtoge därefter under fyra dagar i veckan arbete å den
patologisk-anatomiska och fysiska avdelningen under minst en timme. Till
detta arbete komme sedermera ytterligare kvällsronderna samt arbete för
besvarande av brev och förfrågningar m. m., kontrollerande av journaler

o. s. v. Denna arbetsordning medförde en arbetstid för läkarna av i medeltal
8 A timmar dagligen. Till detta komme skyldigheten att i tur och ordning
fullgöra nattjänstgöring. Ä den gynekologiska avdelningen vore arbetstiden
i huvudsak densamma, men här företoges radiumapplikationer varannan
dag och hölles poliklinisk mottagning varannan dag.

För jubileumskliniken hade föreslagits en utökning av läkarpersonalen
med fem läkare.

Beträffande arbetsfördelningen komme ändringar att företagas vid jubileumskliniken
i vissa avseenden.

Hittills hade inställningarna vid röntgenbehandlingarna gjorts av läkarna
under arbetstiden å polikliniken vilken anordning vore olämplig, då läkaren
måste lämna sitt poliklinikarbete ständigt och jämt för att bege sig till
röntgenavdelningen och poliklinikpatienterna därigenom finge vänta. Om
å andra sidan läkaren vore upptagen av ett arbete å polikliniken, som icke
omedelbart kunde avbrytas, måste patienten å behandlingsavdelningen
vänta, vilket ofta vore besvärande för den i regel svårt sjuke patienten och
medförde tidsförlust för avdelningspersonalen. Å jubileumskliniken komme
en läkare att stationeras å röntgenavdelningen under hela arbetsdagen,
varigenom dessa olägenheter avhjälptes.

Inställningarna för teleradiumbehandling hade hittills under dagarna
gjorts av respektive läkare, men under natten hade inställningarna gjorts
av den vakande sköterskan, som på kvällsronden erhållit instruktioner av
läkaren. För behandlingens framgångsrika genomförande fordrades emellertid,
att inställningarna gjordes med en minutiös noggrannhet och att patienten
övervakades under hela behandlingstiden. Detta hade ej kunnat utföras
utan stora olägenheter, då denna sköterskas tid till stor del upptoges
av arbete å sjukavdelningarna. Arbetet vore också av sådan art, att det
lämpligast borde utföras av en läkare. Vid jubileumskliniken hade därför
arbetet planlagts så, att en läkare skulle tjänstgöra under hela natten ä
teleradiumavdelningen med bistånd av ett biträde. Ilan skulle därigenom
även fullgöra skyldigheten som natthavande läkare å sjukhuset i övrigt och
sålunda vara befriad från dagtjiinst.

Radiumhemmet hade hittills nödgats inskränka sig till att till behandling

148

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

mottaga i huvudsak patienter, lidande av svulstsjukdomar, men jubileumskliniken
skulle dessutom tjänstgöra såsom karolinska sjukhusets radioterapeutiska
klinik, vilket komme att medföra en betydande ökning av
patientantalet, och en av de nyinrättade läkarbefattningarnas innehavare
torde komma att få full sysselsättning med mottagning och undersökning
av dessa patienter.

Överläkaren och biträdande läkaren å allmänna avdelningen^ övervakade
och ansvarade för sjukvården och ledde det dagliga arbetet å klinik och
poliklinik.

Arbetsfördelningen för de sju underordnade läkarna å allmänna avdelningen
skulle enligt det uppgjorda förslaget vara den, att fyra av underläkarna
tjänstgjorde som läkare å vårdavdelningarna, en å röntgenavdelningen,
en å teleradiumavdelningens nattjänst samt en huvudsakligen å
polikliniken. Därjämte skulle samtliga läkare deltaga i det dagliga poliklinikarbetet.

Beträffande arbetet och läkarbehovet å den gynekologiska avdelningen
hade överläkaren å densamma, docenten J. Heyman, avgivit följande utredning.

Arbetet vid radiumhemmets gynekologiska avdelning hade under de
senaste åren företett en jämn och betydande stegring. Antalet brachyradiumbehandlingar
visade sålunda från år 1925 till år 1936 en ökning med
cirka 95 procent — från 392 till 767. I stort sett motsvarades det ökade antalet
behandlingar av en procentuellt lika stor ökning av antalet å kliniken
behandlade patienter. Antalet röntgenbehandlingar hade under samma tid
vuxit med cirka 290 procent — från 1,413 till 5,522.

Under den angivna perioden hade röntgenbehandlingen i rätt stor utsträckning
ersatts med teleradiumbehandling. Denna behandlingsform påbörjades
å avdelningen år 1929. Antalet teleradiumbehandlingar hade från
år 1929 till den 1 mars 1934, då en ny teleradiumapparat installerades,
varit omkring 1,000 per år, efter den 1 mars 1934 omkring 1,500.

Slutligen hade under de 5 sista åren ett antal större operationer i samband
med den radiologiska behandlingen utförts, inalles 64, eller i genomsnitt
16 per år.

Antalet undersökningar å avdelningens poliklinik hade ökats från 1,978
år 1925 till 4,998 år 1936 och alltså mer än fördubblats.

Den här påvisade ökningen av såväl antalet behandlingar, som antalet
undersökningar, gjorde att frågan örn anställande av en underläkare redan
omkring år 1928 blev aktuell. På grund av olika omständigheter blev frågan
först ordnad år 1930, från och med vilket år en underläkare varit å avdelningen
anställd. Underläkaren hade ända från tjänstens inrättande tjänstgjort
ett halvt år på den allmänna och därefter ett halvt år på den gynekologiska
avdelningen. Att underläkaren tjänstgjorde endast ett halvt år å den
gynekologiska avdelningen vore ur avdelningens synpunkt icke fullt tillfredsställande.
På denna korta tid hunne en underläkare icke förvärva den erfarenhet
och rutin, som skulle behövas för att överläkarens arbetsbörda skulle
kunna minskas i nöjaktig utsträckning. Anordningen vore i själva verket
vidtagen mera med hänsyn till de unga läkarnas intressen. Den kännedom
örn gynekologisk radioterapi, som numera varje gynekolog måste anses
böra äga, kunde nämligen inhämtas på ett halvt år. En längre utbildning
kunde anses motiverad, för den händelse vederbörande skulle vilja specialutbilda
sig inom denna gren av gynekologi. Så länge det i vårt land

149

Kungl. Majlis proposition Nr 87%.

emellertid icke funnes mer än en befattning, den a radiumhemmet, där
dylik specialutbildning kunde utnyttjas och inom överskådlig framtid inrättandet
av mer än ytterligare två dylika befattningar knappast kunde
tänkas komma till stånd, förelåge intet behov att utbilda ett större antal
läkare inom denna specialitet. Anordningen med ett halvt års tjänstgöringstid
för underläkare å den gynekologiska avdelningen vore tillräcklig för att
bibringa blivande gynekologer nödiga insikter i denna viktiga gren av
ämnet, och syntes sålunda böra bibehållas för denna utbildningstjänst.

Den under ett halvt år tjänstgörande underläkaren tillförde emellertid
icke avdelningen det ökade tillskott i arbetskraft, varav densamma redan
nu vore i behov. I och med avdelningens överflyttning till den nya, större
avdelningen å jubileumskliniken komme behovet av ytterligare fullt kompetent
läkarkraft å den gynekologiska avdelningen att än mer framträda.

Det torde vidare såsom en bestämd olägenhet böra framhållas, att den
gynekologiska radioterapien för närvarande blott ägde en enda kompetent
representant inom landet. När den nuvarande innehavaren av befattningen
åtnjöte semester eller när han på grund av sjukdom, studieresor eller dylikt
vore hindrad tjänstgöra, funnes ingen fullt kompetent vikarie att tillgå.
Vidare måste det anses vara ett viktigt önskemål att tillse, att en kompetent
efterträdare funnes, när den nuvarande innehavaren inträdde i pensionsåldern.

Det ovan framhållna behovet av en utökning av läkarkrafterna vid jubileumsklinikens
gynekologiska avdelning borde bäst och effektivast tillgodoses
genom inrättande av en biträdande läkarbefattning vid avdelningen.

Beträffande läkarnas löneförmåner hade samma principer följts, som
med motivering framlagts av direktionen i fråga om serafimerlasarettet
(jfr ovan).

Personal å vårdavdelningarna.

Det på grundval av radiumhemmets erfarenhet beräknade behovet av
personal för sjukvårdsarbetet å vårdavdelningarna överensstämde i stort
sett med behovet av sådan personal vid kirurgiska och medicinska vårdavdelningar,
och någon särskild motivering för denna personal torde därför
icke vara nödig.

Förutom den å vårdavdelningarna vid en kirurgisk eller medicinsk klinik
vanliga personalen funnes å det nuvarande radiumhemmet tre befattningar,
nämligen en föreståndarinne-, en biträdande föreståndarinne- och en social
kuratorsbefattning. Dessa befattningar hade tillkommit under radiumhemmets
25-åriga utveckling på grund av det under arbetets utveckling
framträdande behovet av dessa arbetskrafter, betingat av de speciella arbetsförhållandena
vid ett sjukhus för radioterapi vid svulster.

Föreståndarinnan hade till uppgift att ordna beläggningen å sjukhuset
på ett praktiskt sätt. De flesta patienterna in foges på remisser från läkare
i landet, och när patienterna komme resande, måste platser finnas lediga
till deras mottagande. För att praktiskt och för beläggningen ekonomiskt
kunna utföra detta arbete tillämpades för närvarande å radiumhemmet
ett särskilt system, vilket fordrade en däri väl insatt, kvalificerad arbetskraft
och en avsevärd arbetstid. Föreståndarinnan hade även att besvara
de talrika förfrågningarna från liikare och patienter, beträffande intagning,
avgifter m. in. För närvarande inkomme till föreståndarinnans expedition

150

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr £72.

dagligen cirka 40 brev, vilka fordrade omedelbart svar. Föreståndarinnan
skulle även övervaka och kontrollera efterlevandet av föreskrifterna beträffande
de till omkring 200 i antal uppgående radiumpreparaten, så att
ingen skada eller förlust träffade dessa. Till skydd för personalen, som vore
sysselsatt med röntgen- och radiumarbetet, måste omfattande och detaljerade
föreskrifter finnas, och det ankomme likaledes på föreståndarinnan
att övervaka dessas efterlevnad. Å radiologiska sjukhus, där ej sådan kontroll
funnes, hade obotliga skador förekommit. Personalens dagliga arbete
omfattade sålunda specialområden, där kontroll endast kunde utövas av en
med detta arbete särskilt förtrogen person. Å radiumhemmet hade föreståndarinnan
till och med år 1934 ensam utfört ifrågavarande arbete. Under
de senaste åren hade emellertid föreståndarinnans arbetsbörda så tilltagit,
att från och med år 1935 en biträdande föreståndarinna måst anställas,
vilken fått övertaga en del av föreståndarinnans arbetsuppgifter. En bidragande
orsak till att en biträdande föreståndarinna måst anställas, hade
också varit, att det visat sig omöjligt att få en kompetent vikarie under föreståndarinnans
semestrar eller vid sjukdomsfall. Rubbningarna i arbetet
med en i detsamma icke fullständigt insatt arbetskraft hade visat sig vara
mycket avsevärda.

Den sociala kuratorn hade ett vidsträckt arbete vid ett sjukhus, som
huvudsakligen hade till uppgift att vårda kräftsjuka. De akuta sjukdomarnas
inverkan på patienternas ekonomi vore av övergående natur. För
de kräftsjuka vore behandlingen långvarig och fördelad på flera perioder.
Arbetsförmågan vore nedsatt för lång tid och hos flera av dem vore utsikterna
till varaktig hälsa relativt små. De ekonomiska och sociala följderna
av kräftsjukdomarna bleve ofta för den sjuke och dennes familj
ganska snart tragiska. För de helt medellösa vore det relativt väl ställt
beträffande de rent ekonomiska bekymren, då resor och sjukvård betalades
helt av stat och kommun, men de sociala följderna av sjukdomen framträdde
här så mycket starkare. För de mindre bemedlade, men ej helt
medellösa bleve existensproblemen mycket svårlösta. Så länge hälsan stöde
bi, kunde de reda sig relativt bra. Kontanta medel för bestridande av utgifter
för resor och långvarig sjukvård funnes dock som regel icke, ej heller
till bekostande av nödvändig vila mellan och efter behandlingarna. Även
om kommunen ansvarade för utgifterna, toges dock som regel utläggen
tillbaka, särskilt från den besuttne mindre jordägaren, så långt som det
vore möjligt, och härigenom spolierades ekonomien, så att verklig medellöshet
ofta inträdde. Den sociala kuratorn, för vilken patienterna förtroendefullt
kunde yppa sina bekymmer, hade ett viktigt arbete att utföra,
särskilt bland de mindre bemedlade, genom att försöka rättvist fördela
medel från tillgängliga fonder och vägleda beträffande möjligheten till
understöd. Därjämte hade kuratorn att ombesörja intagning på vilohem
och vårdhem, sökande av pensionsunderstöd och understöd från välgörenhetsinrättningar
samt ordnandet av sjukvård i hemmen genom distriktssköterskor
och frivilliga sjukvårdsföreningar. Den sociala kuratorn hade
även att uppsöka patienterna i deras hem för att där undersöka med hennes
verksamhet sammanhängande förhållanden. Korrespondensen med fattigvårdsmyndigheterna
inginge även i den sociala kuratorns åligganden.
Den sociala kuratorsbefattningen vid radiumhemmet hade varit i funktion
8 år, och erfarenheten hade visat, att denna befattning även i fortsättningen

Kungl. Maj:ts proposition Nr <27''2. 151

komme att vara nödvändig och icke såsom det sociala biträdets verksamhet
vid serafimerlasarettet befunne sig på försöksstadiet.

Å radiumhemmet funnes för närvarande tvenne vaktmästare och en
sjukbärare. För jubileumskliniken hade beräknats endast en förste vaktmästare,
som bland annat intoge ställning som förman för den underordnade
manliga personalen, samt tvenne sjukbärare, vilkas arbetsdag med
hänsyn till de relativt långa transportavstånden torde bli fullt upptagen.

Personalen i denna grupp har föreslagits till samma löneförmåner som
motsvarande personal vid serafimerlasarettet. Den biträdande föreståndarinnan,
som vore sjuksköterska, hade placerats i lönegraden B 7. Föreståndarinnan,
som utövade en fullt självständig verksamhet, jämställd
med exempelvis inspektionssköterskans vid serafimerlasarettet, hade placerats
i samma lönegrad som denna, B 11. I denna lönegrad hade likaledes
placerats sociala kuratorn.

Personal å badavdelningen.

Å badavdelningen hade föreslagits en befattning som baderska och en
som baderskebiträde, motsvarande de behov, som förefunnes vid ett sjukhus
av jubileumsklinikens storlek.

Personalen vid denna avdelning har föreslagits skola placeras i samma
lönegrader som motsvarande personal vid serafimerlasarettet.

Personal å övervaknings- och kontrollavdelningen.

Under radiumhemmets tidigare år med ett relativt fåtal patienter hade
det varit möjligt för läkarna att stå i direkt personlig kontakt med varje
patient och övervaka dennes regelbundna besök för kontrollundersökning.
Med det stigande patientmaterialet visade det sig emellertid nödvändigt
att organisera en särskild avdelning för kontroll och övervakning av patienterna.

En patient, som behandlats för en stor, sönderfallande kräftsvulst i
exempelvis läppen eller ansiktet med stinkande avsöndring från såret och
med svåra smärtor, vore i de allra flesta fall nöjd, när såret läkt sig och
tumören ej längre föranledde några besvär, vilket resultat ofta uppnåddes
med den första behandlingsserien. Patienten hade svårt att förstå, att han
behövde återkomma för vidare behandling eller undersökning, då han vöre
subjektivt symtomfri, men just i detta stadium av läkningsprocessen vore
de regelbundet återkommande kontrollundersökningarna av den största
betydelse för åstadkommandet av en varaktig läkning.

Utan att patienten själv observerade det, kunde ett litet lokalt recidiv
uppkomma, vilket till en början visade sig som en obetydlig sårbildning
eller en mindre förhårdnad och icke orsakade patienten några besvär. Den
vane läkaren kunde emellertid diagnosticera ett sådant recidiv i dess första
utveckling, och det vore då relativt lätt att taga bort med förnyad behandling,
under det att som regel all behandling vöre utsiktslös, örn recidivet ej
upptäcktes i tid utan finge en större utveckling.

Tumörceller från primärtumören kunde också sprida sig till lymfkörtlarna,
<1. v. s. giva s. k. metastaser i dessa. Lymfkörtlarna ökade då mer eller
mindre hastigt i storlek. En inflammatorisk körtelsvullnad vore av relativt
oskyldig natur, förekomme ofta och ginge som regel efter kort tid till fullständig
hälsa. Patienter ansåge därför, att en »körtelsvullnad» icke hade
någon allvarlig betydelse. Örn det vore fråga örn en metastas i lymfkörtlarna,
progredierade däremot tumörcellerna ofta hastigt, växte igenom lymfkör -

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr ,272.

telkapseln, infiltrerade omgivande vävnad och metastaserna bleve slutligen
fixerade mot närliggande stora kärl. I detta stadium gåve såväl radiologisk
behandling som operation mycket små utsikter till varaktig läkning. Örn
däremot dessa metastaser diagnosticerades i ett tidigt stadium, vore det
i mångå, fall möjligt att avlägsna dem genom strålbehandling eller strålbehandling
i förening med operation. Patienterna måste emellertid då omedelbart
underkastas regelbunden behandling med bestämda intervall. Om
detta underlätes, kunde dessa små tumördelar plötsligt börja att hastigt
tillväxa och på några veckor, ja, till och med dagar nå sådan storlek och
utbredning, att, som sagt, all behandling vore utsiktslös.

Vid radiumhemmet hade utarbetats ett kontrollsystem för patienternas
regelbundna övervakning, som visserligen fordrade en betydande personal
men som gjorde, att radiumhemmets patientmaterial kunde följas i detalj
och behandlingsresultatet år efter år kontrolleras. Läkningsresultaten vid
radiumhemmet vore också synnerligen tillfredsställande. Statsmakterna
hade insett betydelsen av denna kontroll såväl för resultatet av behandlingen
som för det vetenskapliga bearbetandet av materialet och beviljat
medellösa patienter fria resor till och från centralanstalterna för radioterapi
i riket.

. Varje år kunde radiumhemmet avgiva en av alla vetenskapliga institutioner
högt skattad statistik av sina behandlingsresultat. I den senaste årsberättelsen
för år 1935 redogjordes för behandlingsresultatet av över 46,000
vid radiumhemmet undersökta patienter.

Övervaknings- och kontrollavdelningen inrättades redan år 1921 och hade
under de gångna åren snabbt utvecklats och fått allt flera viktiga uppgifter.
Sålunda ålåge befattningsinnehavarna å denna avdelning bland annat
förande av diarier över de å hemmet vårdade eller undersökta patienterna,
journalskrivning efter diktamen och diktafon, införande av uppgifter i
journalerna såsom utdrag ur operations- och obduktionsprotokoll och skriftliga
meddelanden från patienterna, vård av journalarkiv och samlingar
såsom filmarkiv, skioptikonarkiv m. m., expedition av handlingar från respektive
avdelningar, korrespondens med patienter samt med in- och utländska
läkare enligt uppdrag eller efter diktamen, sekreterargöromål åt
klinikchefen och övriga läkare, biträdande vid det vetenskapliga arbetet
såsom exempelvis utförande av utdrag ur journaler och ur vetenskapliga
skrifter och sammanförande av handlingar beträffande fall, som skulle
vetenskapligt bearbetas.

Största delen av detta arbete finge befattningshavaren utföra på egen
hand, och framgången av arbetet vore i hög grad beroende på hennes erfarenhet,
uppfattningsförmåga, omdöme och takt.

Följande siffror belyste omfattningen av arbetet. Varje dag skulle ett
70-tal journaler framtagas ur arkivet, daganteckningar och meddelanden
angående gjorda specialundersökningar införas och uppgifter till remitterande
läkare utsändas. Å röntgenavdelningen skulle detaljerade uppgifter
angående behandlingen införas å behandlingskort och i liggare (år 1936 behandlades
i medeltal 66 fall per dag). Statistik skulle föras över röntgenrörens
effektiva prestationer och över företagna mätningar såväl å patienter
som å maskiner. Ä radiumbehandlingsavdelningen, där under år 1935 dagligen
behandlats i medeltal 27 patienter, skulle noggranna behandlingskort
upprättas med angivande av varje radiumtubs placering (radiumhemmet
hade för närvarande cirka 200 radiumpreparat) och behandlingstidens

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

längd, använt behandlingsfiltrum, avstånd m. m. Var och en av dessa detaljuppgifter
måste handhas av en med arbetet väl förtrogen, ansvarskännande
befattningsinnehavare, då ett misstag vid införandet av dessa uppgifter
lätt kunde resultera i allvarliga skador på patienterna eller i förlust
av dyrbart behandlingsmaterial.

För denna avdelning hade föreslagits följande personal:

1 föreståndarinna, tillika sekreterare åt överläkaren,

1 kontrollbiträde, sekreterare åt de två biträdande läkarna, även sysselsatt
med journalskrivning,

2 kontrollbiträden för journalskrivning å allmänna avdelningen,

3 kontrollbiträden för mottagnings- och efterforskningsarbete, korrespondens
med patienter och läkare, registrering av patienter och journaler,

1 kontrollbiträde för journalskrivning å gynekologiska avdelningen,

1 kontrollbiträde för mottagnings- och efterforskningsarbete å gynekologiska
avdelningen, tillika sekreterare åt överläkaren å gynekologiska avdelningen,

1 kontrollbiträde för det vetenskapliga arbetet (bibliotek, vård av film- och
skioptikonsamling, föreläsningsmaterial m. m.),

1 kontrollbiträde å radiumbehandlingsavdelningen,

1 kontrollbiträde å röntgenbehandlingsavdelningen,

1 kontorsbiträde,

1 fotograf.

Vad löneförmånerna beträffade, innehade föreståndarinnan för denna
avdelning en fullt självständig plats och måste vara en högt kvalificerad
kraft, väl förtrogen med alla detaljer i radiumhemmets organisation samt
språkkunnig och lämplig att leda och övervaka det komplicerade arbetet
vid denna avdelning. I sitt arbete vore hon jämställd med föreståndarinnan
och den sociala kuratorn och hade därför föreslagits bliva placerad i lönegraden
B 11.

Övriga befattningsinnehavare hade placerats i samma lönegrader som
motsvarande personal vid serafimerlasarettet.

Personal å mottagningsavdelningen.

Å mottagningsavdelningen hade föreslagits bland annat tvenne biträden
samt tvenne garderobiärer. Biträdenas uppgift vore att hjälpa och vägleda
patienterna i väntrummet och att föra dem till respektive undersökningsoch
behandlingslokaler. Flertalet patienter, som lede av elakartade tumörer,
måste nämligen tagas om hand och hjälpas i betydligt högre grad än klientelet
å en vanlig sjukhuspoliklinik.

Personalen å denna avdelning har beretts liknande löneförmåner som
å serafimerlasarettet.

Personal å kontoret.

Å det nuvarande radiumhemmets kontorsavdelning funnes anställda en
kassörska och tvenne biträden. Då vid överflyttning till karolinska sjukhuset
en del av kontorets arbete kornrne att överflyttas till karolinska sjukhusets
kontor och då under övergångstiden en del kontorsarbete kunde utföras
av den biträdande föreståndarinnan, hade å denna avdelning föreslagits
endast tvenne befattningar, nämligen en kassörske- och en kanslibiträdesbefattning
med samma löneförmåner som liknande befattningar å
serafimerlasarettet. Till kassörskan skulle utgå tills vidare felräkningspengar
å 120 kronor per år.

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2,72.

Personal å u n d e r s ö k n i n g s a v d e 1 n i n g e n.

Antalet befattningshavare hade beräknats med hänsyn till nuvarande
behov vid radiumhemmet och med hänsyn till det behov av personal, som
beräknats för motsvarande arbete vid en kirurgisk poliklinik. Löneförmånerna
hade föreslagits lika med liknande befattningsinnehavares vid
serafimerlasarettet.

Personal å radium- och operationsavdelningen.

Personalen vid denna avdelning hade likaledes föreslagits med hänsyn
till erfarenheten vid radiumhemmets radiumbehandlingsavdelning och löneförmånerna
i överensstämmelse med liknande befattningar å serafimerlasarettet.

Personal å röntgenavdelningen.

För röntgenbehandlingsavdelningen hade föreslagits tre sjuksköterskor
med röntgenutbildning samt tio röntgenbiträden. Dessutom hade på avdelningen
föreslagits två elever och ett biträde samt en städerska, allt i överensstämmelse
med erfarenheten angånde personalbehovet å nuvarande
radiumhemmets röntgenavdelning.

Röntgenbiträdena borde ha en utbildning, som motsvarade minst 8-klassigt
flickläroverk, och särskilt äga tillräckliga kunskaper i fysik och matematik
för att kunna lära sig förstå en röntgenapparats konstruktion och
driftbetingelser samt doseringsprinciperna. Deras arbete vore ansvarsfullt,
då varje felgrepp kunde förorsaka patienterna oläkliga skador, och det vore
därför nödvändigt att söka erhålla väl kvalificerade innehavare av dessa
befattningar.

I fråga örn löneförmånerna hade sköterskorna föreslagits skola placeras
i samma lönegrad som övriga sköterskor vid sjukhuset, B 7. Röntgenbiträdena
hade föreslagit bli placerade i lönegraden B 6.

Personal vid ljus avdelningen.

Å ljusavdelningen hade föreslagits en sjuksköterska samt ett biträde med
samma löneförmåner som motsvarande befattningsinnehavare vid serafimerlasarettet.

Extra personal under övergångstiden.

Till dess att karolinska sjukhuset trädde i full verksamhet, hade föreslagits
extra personal bestående av en köksföreståndarinna, två husor, sex
köksbiträden samt två telefonister med bestämda arvoden.

För radiumhemmet och karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska
avdelning gemensam personal.

Erfarenheten hade visat, att vid en så omfattande röntgenbehandlingsavdelning
som jubileumsklinikens dagligen fordrades en sakkunnig översyn
av röntgenapparaterna jämte därtill hörande utrustning. Dessutom måste
jämt och ständigt smärre fel repareras. Om reparatörer skulle tillkallas från
firmorna, medförde detta en relativt dryg kostnad och en betydande förlust
av tid. De sammanlagda kostnaderna för översyn och reparation under
året vore så stora, att det syntes vara förenligt med god ekonomi att anställa
en reparatör för den tekniska översynen av röntgenmaskineriet.

155

Kungl. Marits proposition Nr <27^.

Denne reparatör skulle samtidigt bestrida liknande funktion vid karolinska
sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning. Det vore nödvändigt att tillsätta
denna befattning redan nu, innan den röntgendiagnostiska röntgenavdelningen
trädde i verksamhet, då installeringen och monteringen av
röntgenapparaterna å jubileumskliniken borde i detalj följas av denne reparatör
och apparaterna under inkörningen behövde en särskilt noggrann tillsyn.
Dessutom skulle han deltaga i monteringen av apparaterna vid diagnostiska
avdelningen, innan denna trädde i verksamhet. I förslaget hade
därför upptagits en befattning som reparatör för röntgen- och ljusavdelningen
samt diagnostiska röntgenavdelningen, vilken placerats i lönegraden
B 7, motsvarande ungefär vad en duglig röntgentekniker avlönades med i
de enskilda firmorna.

Personal å radiofysiska forskningsav
delningen.

För sjukvårdsarbetet vid en modern röntgen- och radiumklinik vore ett
intimt samarbete med en inom radiofysiken speciellt utbildad fysiker oundgängligen
nödvändigt. Följande löpande arbeten måste överlåtas på en
sådan fackman:

1) fysikalisk-teknisk inspektion av röntgenapparater och radiumapparatur
samt övriga för bestrålningarna nödvändiga instrument;

2) löpande kontroll av strålningen vid de olika röntgenapparaterna;

3) löpande kontroll av radiumförrådet för att undvika radiumförluster;

4) mätningar på med röntgen- eller radiumstrålning behandlade patienter; 5)

med vissa tidsmellanrum upprepade undersökningar beträffande bestrålningsriskerna
för läkare och personal;

6) deltagande i utexperimenterandet av nya behandlingsmetoder, huvudsakligen
i vad som rörde deras tekniska utformning; samt

7) deltagande i viss utsträckning i de dagliga ronderna för diskussion
av den i speciella fall lämpligaste bestrålningstekniken.

Behovet av en fysiker för det löpande sjukhusarbetet framginge av att
tekniken vid radium- och röntgenbehandlingen i hög grad vore en fysikalisk
fråga. Vid bestrålningen av en sjukdomshärd måste den infallande
strålningen vara fysikaliskt väl karakteriserad, så att läkaren hade kännedom
om den infallande strålningens egenskaper. Vidare vore strålningens
gång i vävnaderna betingad av absorption- och sekundärstrålningseffekter,
vilka endast kunde överblickas tack vare ingående kunskaper i radiofysik
och lång erfarenhet beträffande dennas tillämpning på medicinska
spörsmål. Mätmetoderna inom den medicinska radiologien vore och syntes
även för framtiden komina att förbliva av den art, att de fordrade ständig
övervakning av fysiker. Den effekt, ionisationseffekten, på vilken strålningsdoseringen
baserade sig, nödvändiggjorde nämligen användandet av
ytterst känsliga instrument, vilkas handhavande förutsatte specialkunskap.

År 1930 utgjordes personalen vid radiumhemmets fysiska laboratorium
av:

1 föreståndare, anställd vid radiumhemmet,

1 röntgenfysiker, anställd vid radiumhemmet, dessutom föreståndare för
ambulerande avdelningen,

1 radiumfysiker, anställd vid radiumhemmet samt delvis avlönad med
tillfiilligt anslag från jubileumsfonden,

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

1 laboratorieassistent, anställd vid radiumhemmet; deltoge i ambulerande
matavdelningens arbete,

1 skrivbiträde, anställd vid radiumhemmet; tillika kassörska för ambulerande
matavdelningen,

1 kemist-biolog, anställd på tillfälliga anslag,

3 kvinnliga assistenter, anställda på tillfälliga anslag.

Radiumhemmets årliga omkostnader för det löpande arbetet vid det
fysiska laboratoriet hade sedan år 1932 varit 19,140 kronor, som utgått till
löner, samt 3,000 kronor, som utgått till underhåll av instrument, förbrukningsartiklar
m. m., alltså sammanlagt 22,140 kronor årligen.

Det måste sålunda anses väl motiverat att å Kungl. Maj:ts och kronans
lönestat enligt överenskommelsen mellan Kungl. Majit och kronan och
jubileumsfonden uppfördes en laborator i radiofysik samt ett tekniskt biträde
för fysiska mätningar, bägge med full tjänstgöring.

Vid bestämmandet av fysikerns lönegrad borde hänsyn tagas till följande.
Endast en kraft med fullständig vetenskaplig utbildning i fysik
torde kunna komma i fråga, varför filosofie doktorsgrad i fysik måste anses
såsom ett villkor för sökande till befattningen. På grund av arbetets
speciella natur erfordrades, att vederbörande hade långvarig praktisk
erfarenhet inom den medicinska radiumfysiken, vilken erfarenhet förutsatte
åtminstone fem års arbete såsom fysiker vid ett radium-röntgensjukhus.
Härvid måste man beakta, att sökanden efter en dylik ytterst speciell
inriktning av sin utbildning efter doktorsgradens förvärvande, i hög
grad saknade möjlighet att erhålla en förmånlig anställning inom annat
gebiet, varför som kompensation den ifrågavarande platsen måste vara
väl avlönad. Det syntes sålunda fullt berättigat, att befattningshavaren
erhölle den ställning och den lön, som tillkomme laborator vid karolinska
institutet.

För det löpande sjukhusarbetet vore det även nödvändigt, att sjukhusets
fysiker hade tillfälle till vetenskapligt arbete, vilket vore en viktig
förutsättning för att han skulle aktivt kunna deltaga'' i det vidare utarbetandet
av behandlings- och mättekniken. Det vore därför önskvärt, att
vederbörande befattningshavare, såsom väl även avsetts i ovan nämnda
överenskommelse, finge sin arbetsplats förlagd till jubileumsfondens radiofysiska
forskningsavdelning och anställdes såsom tjänsteman vid denna
avdelning.

En ytterst vikt ig faktor i fysikerns arbete för kliniken vore, att han hade
tillfälle att diskutera sina problem med kollegerna vid det fysiska laboratoriet
och med läkarna på kliniken. Detta senare kunde lämpligen ske på
regelbundet ordnade sammankomster, såsom skett vid radiumhemmet
sedan år 1934. Fysikern borde dessutom finnas tillgänglig på bestämda
tider för konsultation i samband med behandling av vissa patienter. I den
mån en ny fysikalisk mätmetod, avsedd för undersökningar på kliniken,
utarbetats och lämnat experimentstadiet, borde själva avläsningarna och
eventuellt beräkningsarbete överlåtas på en assistent, som arbetade under
kontroll av fysikern, och vilkens arbetsplats borde vara förlagd till kliniken
eller fysiska laboratoriet, alltefter undersökningens art.

Fysiska laboratoriets löpande arbete för kliniken varierade synnerligen
starkt i omfattning. Under vissa perioder förekomme endast ett "fåtal mätningar
eller utredningar i veckan, under det att under andra detta arbete
toge större delen av laboratoriets personal helt i anspråk. Vissa tider av

Kungl. Maj:ts proposition Nr %7%. 157

året anlitades laboratoriets röntgenspecialist mest, andra tider dess radiumspecialist.

De här relaterade omständigheterna gjorde, att det skulle medföra utomordentligt
stora svårigheter och allvarliga nackdelar, om arbetet för kliniken
skulle överlämnas till endast några få av laboratoriets personal, vilka
mer eller mindre helt skulle stå till klinikens tjänst. Ett sådant förfarande
skulle även i viss mån utestänga den övriga personalen från kontakt med
kliniken och delvis förorsaka separation av det vetenskapliga arbetet från
det löpande. En dylik uppdelning vore för övrigt mycket svår att genomföra,
vilket framginge av det ovan sagda.

Det hade därför varit ett önskemål att för det löpande arbetet två personer
med halv tjänstgöringsskyldighet anställdes på statsmedel. Då detta
emellertid torde stöta på praktiska och formella svårigheter, torde man
få förutsätta, att det förhållandet att endast en kvalificerad person anställdes
i statstjänst icke måtte utgöra hinder för en sådan fördelning av
arbetsuppgifterna vid avdelningen, som befunnes lämplig för det löpande
arbetet vid radiumhemmet och karolinska sjukhuset i övrigt.

För de omfattande observationer, som vore förknippade med det kontrollarbete,
som omhänderhades av ovannämnda laborator i radiumfysik,
fordrades ett särskilt biträde. Radiumhemmets fysiska laboratorium hade
uteslutande för dylika observationer under de senaste fyra åren haft tillgång
till en sådan kraft.

Då för denna tjänst erfordrades åtminstone 1 ä 2 års speciell utbildning
samt arbetet till stora delar måste utföras självständigt, torde en lämplig
kraft icke kunna erhållas för en lägre lön än motsvarande lönegraden B 7.

Vad beträffade löneförmånerna för ifrågavarande befattningshavare,
hade laboratorn i radiofysik föreslagits placerad i motsvarande löneställning
som laboratorer vid karolinska institutet, nämligen B 26, och det tekniska
biträdet för fysiska mätningar i B 7 i analogi med liknande befattningar
vid serafimerlasarettet.

Personal å svulstpatologiska
avdelningen.

Vid radiumhemmets svulstpatologiska avdelning vore för närvarande
anställda och fullt sysselsatta

A. Av cancerföreningen avlönade:

1) en föreståndare (tillika prosektor vid karolinska institutet),

2) en preparatris för löpande mikroskopiska preparationsarbeten,

3) en preparatris för forskningsarbetet,

4) en vaktmästare,

5) extrahjälp för städning och renhållning.

B. Genom fondanslag avlönade:

6) en underläkare,

7) en djurvårdare.

C. Privat avlönad:

8) ett kanslibiträde.

En mycket stor del av föreståndarens arbete upptoges nu av arbete för
kliniken, nämligen utförande av den löpande histologiska svulstdiagnostiken,
efterforskning och granskning av å andra institutioner utförda pre -

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

parat från patienter, vårdade å kliniken, demonstrationer under minst en
timme tre gånger i veckan för klinikens läkare av preparat från de å hemmet
vårdade patienterna och föredrag över svulstpatologiska problem samt
utförande av vid hemmet förekommande obduktioner, lian hade för dessa
uppgifter varit sysselsatt minst fem timmar dagligen.

Desutom hade han i stor utsträckning handlett vid hemmet arbetande
forskare i den patologiska anatomiska delen av deras arbete. Han hade
därigenom endast fått relativt ringa tid till egen vetenskaplig forskning,
som han måst utföra under tidiga morgonstunder eller kvällstimmar. Han
hade för det löpande arbetet för radiumhemmet under de senaste tre åren
haft bistånd av en underläkare, som för denna uppgift använt 4 ä 5 timmar
dagligen och därjämte utfört eget forskningsarbete.

Föreståndaren vore nu genom sin dubbla tjänstgöring vid radiumhemmet
och som prosektor vid karolinska institutets patologiska institution
så överhopad med arbete, att situationen blivit ohållbar. Han hade också
under senaste åren i stor utsträckning varit tvungen att begära tjänstledighet
från sin befattning vid karolinska institutet.

Det syntes därför nödvändigt, att han bereddes tillfälle att mera helt
sysselsätta sig med de uppgifter som ålåge honom såsom föreståndare för
radiumhemmets svulstpatologiska avdelning och därvid mera ägna sig åt
sina egna och klinikens forskningsuppgifter. Hans bistånd vid det löpande
svulstdiagnostiska arbetet, som fordrade en mycket stor erfarenhet och
speciella studier, förbleve dock alltjämt nödvändigt.

Vid planläggning av arbete å jubileumsklinikens svulstdiagnostiska avdelning
hade det av nämnda skäl beräknats, att föreståndaren för att
kunna utöva ledningen av det vetenskapliga arbetet å avdelningen och egen
forskning, skulle vara anställd uteslutande vid avdelningen och avlönas
av jubileumsfonden, men att han därjämte skulle leda och övervaka den
för radiumhemmet nödvändiga svulstdiagnostiken. För denna del av hans
arbete, som nu omfattade cirka 2,500 preparat årligen, skulle från statsverket
beviljas ett årsanslag av 6,000 kronor1 att utgå med visst belopp
för varje särskild undersökning i analogi med den ersättning, som för liknande
ändamål från klinikerna vid serafimerlasarettet och akademiska sjukhuset
i Uppsala utginge till professorerna i patologi vid karolinska institutet
och vid Uppsala universitet.

Såsom föreståndarens assistent skulle fortfarande vara anställd en läkare,
som beräknades samtidigt kunna hava anställning vid annan patologisk
institution eller vara sysselsatt med eget vetenskapligt arbete. Framhållas
finge, att det vore av stor betydelse, om denna assistent samtidigt kunde
erhålla underordnad anställning vid karolinska sjukhusets patologiska institution
och sålunda utgöra en ständig förbindelselänk emellan båda institutionerna.
En sådan utbildning i svulstpatologi skulle för en blivande
patolog vara av icke oväsentlig betydelse.

En preparatris hade redan full sysselsättning med den löpande svulstdiagnostiken.

För det ständigt växande arbetet med registrering av de mikroskopiska
preparaten, för infordrande från övriga patologiska institutioner av preparat
från patienter, som vårdades å radiumhemmet, för ordnandet och
upprätthållandet av preparatarkivet samt för utskrivning av de patologisk-anatomiska
utlåtandena vore det nödvändigt att anställa ett kanslibiträde.

1 Jfr nedan under 3. Anslag till omkostnader.

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Å den lönestat för den svulstpatologiska forskningsavdelningen, som
betingades av det löpande arbetet och som enligt föreliggande förslag skulle
komma på statsverkets del, hava av anförda skäl upptagits en assistent,
ett tekniskt biträde för mikroskopiska preparationer, ett kanslibiträde och
en städerska.

Beträffande löneförmånerna hade för assistenten vid avdelningen beräknats
ett arvode av 5,400 kronor. Det tekniska biträdet och kanslibiträdet
hade i likhet med serafimerlasarettets motsvarande befattningsinnehavare
placerats i lönegraden B 7. Därjämte skulle utgå ovan nämnda anslag för
övervakning och kontroll av histologiska undersökningar av 6,000 kronor
årligen.

Direktionen har vidare berört den redan i det föregående för serafimerlasarettets
del omnämnda frågan om åtgärder för ordnande av sjukvårdspersonalens
arbetsförhållanden samt har i detta avseende anfört, att direktionen
icke ansett det för jubileumskliniken behövligt att för sagda ändamål
i avlöningsstaten beräkna särskild anslagspost. Direktionen utginge
dock från att, därest medel för ändamålet skulle komma att bliva erforderliga
vid jubileumskliniken, anslagsposten till »avlöningar till övrig ickeordinarie
personal» skulle kunna anlitas härför.

Direktionen har framlagt följande förslag till avlöningsstat för personal
vid Konung Gustaf F.s jubileumsklinik, avseende helt budgetår:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis enligt

särskild personalförteckning, innefattande,

A. Radiumhemmet.

a) läkarpersonal, förslagsvis..............kronor 10,020

b) sjukvårdspersonal, förslagsvis........... » 137,766

c) ekonomipersonal, förslagsvis............ » 6,474

d) kontorspersonal, förslagsvis............ »_7,404

Säger för radiumhemmet kronor 161,664.

B. Forskning sav delning ar na.

a) radiofysiska avdelningen..............kronor 13,320

b) svulstpatologiska avdelningen.......... »_6,600

Säger för forskningsavdelningarna kronor 19,920.

Summa kostnader till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat 181,584 kronor eller i avrundat tal 182,100 kronor . . 182,100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit:

A. Radiumhemmet.

Arvode till överläkaren.................kronor 1,500

B. Forskningsavdelningarna.

Arvode till en assistent å svulstpatologiska

avdelningen........................kronor 5,400 (>,900

160

Kungl. Majlis proposition Nr 27‘2.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar, förslagsvis...........kronor 240,000

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis . . » 30,000 270,000

Anm. Från denna anslagspost utbetalas ersättning till 2 städerskor vid
forskningsavdelningarna, den ena med avlöning enligt 5 lönegraden i löneplanen
U och den andra med ett arvode av 1,080 kronor för år räknat.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän:

provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis......kronor 30,000

fyllnad i avlöning jämlikt övergångsbestämmelserna,
förslagsvis.................. » 3,000 33,000

Summa kronor 492,000.

Under delposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har direktionen, såsom framgår av handlingarna i ärendet, inräknat ett
belopp av förslagsvis 10,000 kronor att ställas till direktionens förfogande
för bestridande av under budgetåret uppkommande behov av ersättning
till ytterligare personal utöver den å ovannämnda förteckning upptagna.

Under delposten till avlöningsförhöjningar m. m. till övrig icke-ordinarie
personal har direktionen enligt handlingarna i ärendet beräknat för avlöningsförhöjningar
15,000 kronor och för vikariatsersättningar 15,000
kronor.

Då jubileumskliniken under budgetåret 1937/1938 beräknades vara i
drift endast under nio månader, borde de i avlöningsstaten för helt budgetår
upptagna anslagsposterna reduceras till 3/4 och avlöningskostnaderna för
jubileumskliniken sålunda upptagas till (3A X 492,000 =) 369,000 kronor.

Med utgångspunkt härifrån har direktionen föreslagit följande avlöningsstat
för karolinska sjukhuset för budgetåret 193711938:

I. Direktionen.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t................... . ...................... 22,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............. 24,000

Summa kronor 46,400.

II. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis enligt
särskild personalförteckning, innefattande,

A. Radiumhemmet.

a) läkarpersonal, förslagsvis...............kronor 7,515

b) sjukvårdspersonal, förslagsvis........... » 103,325

c) ekonomipersonal, förslagsvis............ » 4,855

d) kontorspersonal, förslagsvis............ »_5,553

Säger för radiumhemmet kronor 121,248.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 878.

161

B. Forskningsavdelningama.

a) radiofysiska avdelningen..............kronor 9,990

b) svulstpatologiska avdelningen.......... »_4,950

Säger för forskningsavdelningama kronor 14,940.

Summa kostnader till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat 136,575 kronor eller i avrundat tal 136,580 kronor . . 136,580

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t:

A. Radiumhemmet.

Arvode till överläkaren.................kronor 1,120

B. Forskningsavdelningama.

Arvode till en assistent å svulstpatologiska

avdelningen........................kronor 4,050 5470

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar, förslagsvis...........kronor 180,000

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis . » 22,500 202,500

Anm. Från denna anslagspost utbetalas ersättning till 2 städerskor vid
forskningsavdelningama, den ena med avlöning enligt 5 lönegraden i löneplanen
U och den andra med ett arvode av 1,080 kronor för år räknat.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän:

provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis......kronor 22,500

fyllnad i avlöning jämlikt övergångsbestämmelserna,
förslagsvis.................. »_2,250 24,750

Summa kronor 369,000.

Sammandrag.

I. Direktionen................................kronor 46,400

II. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.............. » 369,000

Summa kronor 415,400.

Avlöningsanslaget borde alltså för nästa budgetår uppföras med

415,400 kronor.

Befattningshavarna tillkommande dyrtidstillägg syntes böra avföras å
åttonde huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg, varjämte i fråga om dyrtidstilläggens
utbetalning samma bestämmelser torde böra meddelas för
jubileumskliniken som för serafimerlasarettet.

Direktionen har vidare framlagt förslag till pensionsstat för f. d. befattningshavare
vid jubileumskliniken samt änkor och barn efter sådana befattningshavare
för budgetåret 1937/1938, slutande på 400 kronor, varav

Bihang till riksdagens protokoll 1!)S7. 1 sami. Nr 27%. XI

162

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

skulle å tjänste- och familjepension belöpa 200 kronor och å dyrtidstillägg
inalles 200 kronor. Den sammanlagda årliga kostnaden för pensionerna
borde enligt direktionens mening uppföras å jubileumsklinikens stat. Direktionen
har emellertid anfört, att några pensioneringskostnader ej, såvitt
nu kunde bedömas, torde bliva erforderliga under nästa budgetår.

Slutligen har direktionen framlagt förslag till särbestämmelser och övergångsbestämmelser
vid utsträckning av avlöningsreglementet den 22 juni
1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, att gälla jämväl för jubileumskliniken.

Särbestämmelserna överensstämma med dem, som av direktionen
föreslagits för serafimerlasarettets vidkommande, med den ändringen
att beträffande semester skulle, utan hinder av vad i 21 § avlöningsreglementet
föreskrives, gälla följande bestämmelser för nedannämnda grupper
av befattningshavare vid jubileumskliniken:

Läkarna vid radiumhemmet må åtnjuta semester under 2 månader
årligen efter 5 års tjänstgöring och under 3 månader årligen efter 10 års
tjänstgöring. Överläkaren må åtnjuta sådan ledighet under 3 månader
årligen.

Sjukvårdspersonalen må åtnjuta semester under 42 dagar årligen, dock
att befattningshavare, som är sysselsatt med direkt arbete med röntgen
eller radium, må kunna erhålla semesterledighet under 2 månader årligen,
varav en på vintern och en på sommaren.

Till stöd för detta förslag har direktionen yttrat följande:

Varje arbete med radium och röntgen medförde stora risker för såväl
personalen som för patienten, såvida icke omfattande och detaljerade
skyddsåtgärder vidtoges. För att förhindra skador å patienterna måste
läkarna vara väl specialutbildade och äga en omfattande erfarenhet, innan
de kunde tillåtas utöva någon självständig verksamhet.

Omfattande och väl genomtänkta skyddsåtgärder hade iakttagits vid
byggnadens uppförande och vid anskaffandet av den maskinella utrustningen.
För personalen funnes noggranna föreskrifter utarbetade för att
undvika eventuella strålskador, och kontrollen av deras noggranna efterlevande
utövades av såväl överläkarna som föreståndarinnan. Det hade
emellertid visat sig vara ett oundgängligt villkor för undvikande av strålskador
å den ordinarie personalen, att denna bereddes tillräcklig semestervila
och en lämpligt avvägd daglig arbetstid.

Läkarna å radiumhemmet vore tillförsäkrade en semester av 1 månad
samt efter en tjänstgöring av 5 år en semester av 2 månader, överläkaren
3 månader.

Den personal, som vore sysselsatt med direkt arbete med röntgen eller
radium, åtnjöte 2 månaders årlig semester, varav en månad på vintern och
en månad på sommaren. Den övriga ordinarie sjukvårdspersonalen å poliklinik-
och sjukavdelningar, vilka icke kunde undgå att under sitt arbete
utsättas för en viss grad av strålning, erhölle 6 veckors semester.

Erfarenheten hade visat, att dessa försiktighetsmått med hänsyn till
semester och arbetstid, som nu tillämpades å radiumhemmet, vore nödvän -

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr %7%.

diga för att undvika strålskador och borde bibehållas oförändrade. Det förutsattes,
att semester utmättes på samma sätt vid jubileumskliniken.

Övergångsbestämmelserna skulle enligt förslaget innehålla
bland annat följande:

1. Den, som i samband med att jubileumskliniken övertager verksamheten
vid cancerföreningens vårdanstalt i Stockholm, förordnats till ordinarie
befattningshavare vid jubileumskliniken, äger att för placering i löneklass
inom vederbörande lönegrad tillgodoräkna den tid han innehaft motsvarande
befattning vid nämnda vårdanstalt.

2. Befattningshavare, som före övergången från vårdanstalten till jubileumskliniken
åtnjutit högre avlöning än den han skulle erhålla å motsvarande
befattning vid jubileumskliniken, äger uppbära lönefyllnad motsvarande
skillnaden mellan den förutvarande avlöningen och avlöningen i den
löneklass han blir placerad; vid jämförelse därutinnan må hänsyn dock ej
tagas till pensionsavdrag utan jämförelse göras mellan bruttobeloppen. På
samma sätt förfares i det fall, att befattningshavare enligt de före övergången
gällande lönebestämmelserna framdeles skulle hava erhållit högre
avlöning än han erhåller i den löneklass han då tillhör.

3. Åtnjöt befattningshavare före övergången rätt till längre semester än
den han enligt de nya avlöningsbestämmelserna skulle erhålla, skall han
behålla sagda rätt.

Myndigheterna. I anledning av direktionens ovanstående förslag hava
följande erinringar framställts av de i ärendet hörda myndigheterna, i den
mån dessa yttrat sig över förslaget:

Kanslern för rikets universitet och lärarkollegiet
vid karolinska institutet. Kollegiet har, i överensstämmelse
med sitt yttrande rörande motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet
(jfr ovan), förordat, att underläkarna vid radiumhemmet beredas
anställning såsom extra ordinarie statstjänstemän. Beträffande de
tvenne biträdande läkarna ansåge kollegiet, att de såsom till kompetensfordringar
och arbetsförhållanden jämställda med liknämniga befattningshavare
vid serafimerlasarettets polikliniker och röntgenavdelning lämpligen
borde placeras i motsvarande lönegrad som dessa — kollegiet hänvisar till
sitt yttrande angående löneregleringsförslaget för serafimerlasarettet •—
ävensom att de i likhet med dessa måtte benämnas biträdande överläkare.

Beträffande den föreslagna assistentbefattningen vid svulstpatologiska
avdelningen, vilken skulle vara förenad med befattning vid karolinska institutets
patologiska institution, ville kollegiet framhålla vikten av att denna
anordning icke finge komma att innebära en inskränkning i assistentens
tjänstgöringsskyldighet vid patologiska institutionen, för vilken särskilda
föreskrifter vore gällande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Lönenämnden,
som anslöte sig till direktionens uppfattning, att en lönereglering
för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet borde ske efter samma
grunder, finge i det föreliggande ärendet i huvudsak hänvisa till sina uttalanden
i nämndens utlåtande över direktionens förslag till lönereglering för

164 Kungl. Maj:ts proposition Nr "272.

personalen vid serafimerlasarettet (jfr ovan). I övrigt har lönenämnden anfört
följande.

_ I fråga om den för jubileumskliniken avsedda läkarpersonalens löneställning
hade lönenämnden uppmärksammat, att de båda biträdande läkarna
uppförts såsom extra ordinarie tjänstemän i 23:e lönegraden. Lönenämnden
ville erinra örn att motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet
icke föreslagits skola erhålla extra ordinarie anställning. Med hänsyn härtill
syntes de båda biträdande läkarna i stället böra avlönas medelst ett mot
den föreslagna löneställningen svarande arvode.

Samtliga underläkare hade av direktionen hänförts till 23 :e lönegraden
enligt löneplanen för extra tjänstemän. Lönenämnden ville för sin del ifrågasätta,
huruvida icke en viss differentiering av befattningarna borde komma
till stånd, i likhet med vad som föreslagits vid serafimerlasarettet, där
förste underläkare uppförts i 23:e och underläkare i 22:a lönegraden i
nämnda löneplan.

Ehuru frågan örn den erforderliga personalens storlek i viss mån undandroge
sig lönenämndens bedömande, hade nämnden emellertid icke kunnat
undgå att finna det föreslagna antalet i 7:e lönegraden placerade kontrollbiträden
anmärkningsvärt stort. Med hänsyn härtill ville nämnden ifrågasätta,
huruvida icke en del av de för dessa biträden avsedda göromålen
skulle kunna anförtros åt befattningshavare i 4:e lönegraden.

Vid röntgenavdelningen hade ej mindre än 10 röntgenbiträden uppförts
på ordinarie stat. Enligt nämndens uppfattning torde några av dem lämpligen
böra erhålla extra ordinarie anställning.

Vissa av nämndens ledamöter hava hänvisat till de av dem avgivna
särskilda yttranden, som fogats vid nämndens yttrande angående
lönereglering vid serafimerlasarettet.

Ledamoten Berta Köersner har med hänvisning till sitt särskilda yttrande
till lönenämndens berörda utlåtande angående lönereglering för serafimerlasarettets
personal, vari hon föreslagit uppfattning i högre lönegrad
för vissa befattningshavare, hemställt, att motsvarande personal vid jubileumskliniken
måtte uppflyttas i högre lönegrad, nämligen
föreståndarinna till lönegraden B 12,
kurator till lägst lönegraden B 12,

biträdande föreståndarinna till lönegraden B 8 eller B 9,
dietkokerska till lönegraden B 2,

tvättföreståndarinnans närmaste biträde till lönegraden B 2 och
baderska såsom extra ordinarie till lönegraden B 1.

För vinnande av en god befordringsgång borde biträdande föreståndarinna
placeras högre än sjuksköterska. Det vore av vikt, att biträdande
föreståndarinnetjänster besattes med sjuksköterskor, som vöre lämpliga
att sedermera befordras till föreståndarinnor. Ett urval borde därför göras
redan vid tillsättandet av biträdande föreståndarinnetjänsterna, vilket läte
sig göra betydligt lättare, därest dessa befattningar sattes i högre lönegrad
och således bleve befordringstjänster för sjuksköterskorna.

Vad de biträdande läkarna beträffade, kunde Berta Köersner ej ansluta
sig till lönenämndens uttalande utan finge hänvisa till sitt särskilda yttrande
till nämndens utlåtande angående lönereglering vid serafimerlasarettet.

165

Kungl. Maj.ts proposition Nr 272.

Medicinalstyrelsen. Styrelsen har framhållit, att styrelsen icke
kunnat bilda sig något eget omdöme örn vare sig ifrågavarande befattningshavares
placering i viss lönegrad eller behovet av föreslaget antal befattningshavare.

Beträffande karolinska sjukhusets sjuksköterskor finge styrelsen åberopa,
vad styrelsen anfört i sitt utlåtande angående lönereglering för personalen
vid serafimerlasarettet, varvid styrelsen dock önskade framhålla, att styrelsen
därvid avsett, att serafimerlasarettets sjuksköterskor skulle, med tilllämpning
av den vid lasaretten gängse avlöningsformen, erhålla en avlöningsställning,
i huvudsak motsvarande den, som nu tillkomme översköterskor
vid statens sinnessjukhus samt även sjuksköterskor vid de i
Stockholm belägna kroppssjukhusen. Styrelsen ansåge sig även i detta sammanhang
böra hänvisa till ett uttalande rörande sjuksköterskors löneställning
i jämförelse med vissa andra befattningshavare, vilket uttalande återfunnes
i ett av medicinalstyrelsen den 4 maj 1933 avgivet förslag till nya
författningsbestämmelser angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor
m. m. (statens offentliga utredningar 1934:9), sid. 17, och vari
framhållits, att det vore berättigat att vid fastställande av distriktssköterskors
löner göra en jämförelse med folkskollärarinnornas lönevillkor.

Riksräkenskapsverket, som hänvisat till vad ämbetsverket
anfört rörande lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet, har
yttrat, att den pensionsstat för jubileumskliniken, som innefattades i direktionens
skrivelse, ej torde behöva underställas riksdagen för godkännande.
Därest pensionskostnader ansåges böra ingå i en särskild driftkostnadsstat
för sjukhuset, syntes fastställandet av en dylik driftkostnadsstat
och därmed kostnaderna för pensionering av befattningshavare och deras
efterlevande ankomma på Kungl. Majit.

Statskontoret. T samband med behandlingen av frågan örn jubileumsklinikens
förläggande till karolinska sjukhuset framfördes, erinrar
statskontoret, farhågor för att driften av jubileumskliniken skulle ställa sig
förhållandevis dyrbar för staten. För bedömande av de ekonomiska konsekvenserna
ansåg därför vederbörande departementschef det nödvändigt att,
innan beslut fattades om jubileumsklinikens förläggande till sjukhuset, söka
bilda sig en föreställning, huru driftkostnaderna i framtiden skulle ställa sig
vid kliniken. I anslutning härtill lät departementschefen föranstalta örn en
approximativ beräkning av dessa kostnader, vilken förelädes 1930 års riks--dag (propositionen nr 232, sid. 218 ff.) i form av ett förslag till inkomst- och
utgiftsstat för jubileumskliniken.

För att möjliggöra en jämförelse mellan de kostnadsberäkningar, vilka
förelåge vid beslutet örn klinikens övertagande av staten, och de enligt det
nu framlagda förslaget beräknade driftkostnaderna under ett budgetår har
statskontoret sammanfört dessa uppgifter i följande tablå:

166 Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

Sammanställning, utvisande statens nettokostnad för jubileumskliniken.

Enligt 1930 års

Enligt 1937 års

beräkningar

förslag

1. Avlöningar (inklusive dyrtidstillägg).......

— 344,659

— 540,000

2. Omkostnader:

1. Expenser:

a. värme, lyse, vatten.............

26,000

28,400

b. expeditionskostnader.............

19,600

14,000

2. Övriga utgifter:

a. inventariers underhåll............

25,000

28,660

b. tvätt och renhållning............

36,500

30,960

c. kosthåll....................

89,100

76,000

d. läkemedel ...................

28,000

26,700

e. förbrukningsartiklar..............

88,350

114,680

3. Diverse utgifter.................

—

14,860

4. Kapitalutgifter.................

—

43,068

5. Utgifter för fastigheter.............

12,200 324,750

25,000 402,928

Summa utgifter

669,409

942,928

Inkomster.

X. Sjukvårdsavgifter................

374,960

352,305

2. Platskostnadsavgifter..............

—

34,035

3. Ersättning för naturaförmåner.........

100,000

90,012

474,960

476,352

Sammanfattning.

Utgifter.......................

669,409

942,928

Inkomster......................

474,960

476,352

Nettokostnad för staten................

194,449

466,576

Av denna sammanställning framginge, att utgifterna, som enligt 1930
års förslag beräknades till 669,409 kronor, enligt direktionens nu föreliggande
förslag skulle komma att uppgå till 942,928 kronor, medan inkomsterna,
år 1930 beräknade till 474,960 kronor, nu beräknats till 476,352
kronor. Statens nettokostnad för kliniken, som år 1930 uppskattades till
194,449 kronor, skulle sålunda, örn det nu framlagda förslaget godtoges,
kunna beräknas till 466,576 kronor, vilket innebure en kostnadsökning på
272,127 kronor eller med 140 procent.

Denna synnerligen betydande ökning av den beräknade nettokostnaden
för staten befunnes huvudsakligen hava sin grund i en stegring av avlöningskostnaderna,
som enligt direktionens förslag skulle belöpa sig till nära

200,000 kronor mer än vad som ursprungligen beräknats. Med den avfattning,
som givits avtalen mellan staten, å ena sidan, samt staden och länet,
å andra, skulle denna kostnadsökning helt belasta statskassan.

167

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Orsakerna till ökningen av avlöningskostnaderna i förhållande till det
ursprungliga förslaget framginge icke av direktionens framställning. I viss
mån torde stegringen emellertid kunna förklaras därav, att beräkningarna
av avlöningskostnaderna skett på ett annat sätt än i den tidigare kalkylen,
samt vidare av den föreslagna löneregleringen för personalen, beträffande
vilken statskontoret i det följande komme att föreslå vissa jämkningar.
Ökningen torde emellertid hava sin huvudsakliga grund i mycket betydande
personalutvidgningar utöver vad som ansetts erforderligt, då klinikens inrättande
beslutades, detta trots att antalet vårdplatser förutsattes bliva
detsamma som enligt det ursprungliga förslaget.

Då statskontoret icke haft till sitt förfogande de uppgifter beträffande
personalbehovet, som legat till grund för de år 1930 framlagda beräkningarna,
hade ämbetsverket med ledning av tillgängliga uppgifter sökt åstadkomma
en jämförelse mellan å ena sidan den vid radiumhemmet år 1935
anställda personalen och å andra sidan den personal, som nu föreslagits
skola erhålla statsanställning vid radiumhemmet. Dessa uppgifter hava av
ämbetsverket sammanförts i en efterföljande sammanställning (sid. 168).

Vid granskningen av uppgifterna i sammanställningen borde emellertid
uppmärksammas, att vårdplatsernas antal vid radiumhemmets förflyttning
till karolinska sjukhuset skulle komma att öka från 70 till 113 eller med
61 procent, varjämte den radioterapeutiska vården vid karolinska sjukhuset
skulle förläggas till radiumhemmet. Härvid borde även beaktas de ogynnsamma
förhållanden både i ekonomiskt hänseende och ur lokal synpunkt,
under vilka radiumhemmet de senaste åren arbetat, vilka omständigheter
torde hava haft en återhållande inverkan på nyanställning av personal och
ökat anställningshavarnas arbetsbörda utöver vad som kunde anses normalt.
Även om vederbörlig hänsyn toges till dessa särskilda omständigheter,
måste statskontoret dock finna en stegring på en gång av befattningshavarnas
antal från 64 till 151 eller med 170 procent knappast rimlig. Ämbetsverket
ville i sådant avseende särskilt peka på stegringen av sköterskornas
antal från 9 till 49 samt de nuvarande 20 biträdenas ersättande med 46 befattningshavare
i olika löneställning.

Statskontoret hade svårt att föreställa sig, att icke betydande reduceringar
i det föreslagna antalet befattningshavare skulle kunna genomföras,
utan att radiumhemmets för sjukvården synnerligen betydelsefulla verksamhet
komme att förryckas. På vilka punkter och i vilken utsträckning
dylika reduktioner borde ske ansåge sig statskontoret däremot icke med ledning
av det föreliggande utredningsmaterialet kunna bedöma. Uppenbart
vore emellertid, att reduktionerna borde genomföras på sådant sätt, att rimlig
hänsyn toges till radiumhemmets berättigade krav på personal, och att
den sjukvårdande verksamheten därigenom icke äventyrades.

Statskontoret, som icke kunde närmare än här skett ingå på frågan örn
befattningshavarnas antal i de olika lönegraderna, förutsatte, att denna
fråga gjordes till föremål för förnyat övervägande i syfte att åstadkomma
begränsning av det föreslagna personalantalet.

Beträffande löne sättningen för läkarna hade direktionen hänvisat till den
motivering, som framlagts i samband med löneregleringsförslaget för denna
personalgrupp vid serafimerlasarettet. Emellertid företedde det nu föreliggande
förslaget i denna del vissa nyheter i förhållande till motsvarande förslag
för serafimerlasarettet. Sålunda hade överläkaren vid den gynekologiska
kliniken ansetts böra göras till ordinarie tjänsteman i lönegraden B 26, ine -

168 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Sammanställning, utvisande personalförh&llandena vid radiumhemmet.

Befattningshavare

Under år 1935

Tjänst-

år

7i 1938

Enligt 1937

års förslag

Ökning

i

antal

Antal

bef.-

hav.

Avlöning (na-turaförmåner
inberäknade)

Antal

bef.-

hav.

Löne-

grad

Avlöning1

Läkarpersonat.

Överläkare, allm. avd. .

1

8,000 + bo-

1

1,500-f prof.-

stad

lön

Överläkare, gynekolog .

1

9,000

1

B 26

9,640

Bitr. läkare.......

1

6,000

2

e. o. 23

7,425

+ 1

Underläkare.......

4

3,000-5,422

8

e. 23

7,002

+ 4

7

12

+ 5

Sjukvårds- och ekonomipersonal.

Föreståndarinna ....

1

5,022

23

1

B 11

4,804

Kurator.........

1

4,800

9

1

B 11

4,804

Bitr. föreståndarinna. .

—

—

—

1

B 7

3,359

+ 1

Sköterskor........

9

3,054—4,134

3—17

20

B 7

Assistentsköterskor . . .

21

e. o. 5

2,646

+ 21

Provsköterskor.....

—

—

—

8

—

1,380

+ 8

Röntgenbiträden ....

4

2,400-3,534

4—26

10

B 6

3,181-3,715

+ 6

Fotograf.........

1

3,000

8

1

B 5

3,359

—

Reparatör........

—

—

1

B 7

3,359

+ 1

(Sjukvärds)biträden . . .

20

1,668-2,088

11

e. o. 4

2,468-3,181

Baderska........

1

e. o. U 6

2,092-2,468

Badbiträde.......

1

e. o. U 5

1,980-2,290

Garderobier......

2

e. o. U 5

d:o

Städerskor........

20

e. o. U 5

d:o

>+ 26

Elever..........

6

—

1,080

Provelever........

4

—

780

Städerska........

1

—

1,080

36

ilo

+ 74

Kontroll- och kontorspersonal.

Föreståndarinna ....

1

3,900

10

1

B 11

4,804

\

Kontrollbiträden ....

5

2,400-3,300

4—22

6

B 7

3,359-3,894

>+ 6

D:o ....

5

e. o. 7

3,003-3,715

J

Kontorsbiträde.....

1

2,400

4

1

e. o. 4

2,646

Kassör..........

1

4,200

19

1

B 11

4,804

Kansiibiträden.....

1

3,000

10

1

B 7

3,894

9

15

+ 6

Vaktmästare m. m.

Förste vaktmästare . . .

1

4,350

18

1

B 7

4,105

Sjukbärare.......

1

3,312

7

1

B 4

3,181

D- .......

1

2,910

6

1

e. o. 4

2,824

3

3

Arvodister.

Köksföreståndarinna . .

1

2,634

1

2,574

Husor..........

2

1,848

2

1,910

Köksbiträden......

3

1,968-1,788

6

1,910

+ 3

Telefonister . ......

1

2,088

2

1,910

+ 1

Kokerskor........

2

2,624

1,910

— 2

9

11

+ 2

64

151

+ 87

* Bruttolön inklusive provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg efter 10 procent. Lönebeloppet
beräknat efter den löneklass, i vilken vederbörande skulle komma att inplaceras på
grund av uppgiften om tjänstår.

169

Kungl. Maj:ts proposition Nr £7%.

clan av de underordnade läkarna — vilkas antal i förhållande till de vid
radiumhemmet år 1935 anställda skulle fördubblas — de biträdande läkarna
hade föreslagits skola beredas anställning som extra ordinarie tjänstemän i
23:e lönegraden. Samtliga underläkare skulle vidare anställas som extra
tjänstemän i samma lönegrad.

Enligt statskontorets förmenande borde i lönehänseende en differentiering
komma till stånd mellan underläkarna edel radiumhemmet. Motsvarande
befattningshavare vid serafimerlasarettet hänfördes till 23:e, 22:a och
11 :e lönegraderna för extra tjänstemän. Med hänsyn till de speciella förhållanden,
som vore för handen vid radiumhemmet, syntes ll:e lönegraden
icke böra komma i fråga i detta fall. Däremot torde förslagsvis hälften av
det erforderliga antalet underläkare kunna inplaceras i 22:a lönegraden för
extra tjänstemän.

Mot de föreslagna löneförmånerna till överläkaren vid gynekologiska
avdelningen och de biträdande läkarna hade statskontoret i och för sig icke
någon erinran att göra.

Ämbetsverket ville emellertid erinra, hurusom det uttalat sig för att
läkarna vid serafimerlasarettet, i avvaktan på ytterligare övervägande angående
läkarpersonalens anställningsförhållanden, borde bibehållas vid sin
ställning som arvodister (jfr ovan). Samma skäl syntes tala för en liknande
anordning vad beträffade läkarpersonalen vid radiumhemmet.

Vad därefter anginge sjukvårdspersonalen hade direktionen föreslagit
anställande av tio röntgenbiträden i lönegraden B 6. Statskontoret ville
icke motsätta sig, att denna biträdespersonal — till det antal som befunnes
erforderligt — efter lämplig fördelning inplacerades som ordinarie, extra
ordinarie och extra befattningshavare i 6:e lönegraden.

Vid radiumhemmet hade år 1935 funnits anställda 20 sjukvårdsbiträden,
vilka syntes i huvudsak hava fullgjort de arbetsuppgifter, som enligt det
nu föreliggande förslaget skulle ankomma på 11 biträden (e. o. 4), 1 baderska
(e. o. U 6), 1 badbiträde (e. o. U 5), 2 garderobiärer (e. o. U 5), 20 städerskor
(e. o. U 5), 1 städerska med arvode samt 10 elever. Såvitt statskontoret
kunde finna, skulle av dessa befattningshavare de föreslagna biträdena
(e. o. 4) i huvudsak utföra samma arbete, som ålåge de vid serafimerlasarettet
förefintliga sköterskebiträdena (e. o. U 5 och e. U 4). Ämbetsverket
ansåge därför, att ifrågavarande befattningshavare — vilka lämpligen
syntes böra benämnas sköterskebiträden — borde i lönehänseende
jämställas med motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet.

Å den föreslagna övervaknings- och kontrollavdelning en skulle enligt det
föreliggande förslaget anställas — förutom förestånderskan i lönegraden
Bil — 12 befattningshavare, varav 6 ordinarie i 7:e lönegraden, 5 extra
ordinarie i 7:e lönegraden, en som ordinarie i 4:e lönegraden samt härförutom
en fotograf i lönegraden B 5. År 1935 voro vid nämnda avdelning
anställda, förutom förestånderskan och fotografen, 5 befattningshavare.
I den utsträckning dylik kontrollpersonal befunnes erforderlig, syntes befattningshavarna
efter lämplig fördelning böra inplaceras som ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän i 7:e och 4:e lönegraderna.

Då statskontoret föreställde sig, att ett för hela karolinska sjukhuset
gemensamt kassakontor komme att inrättas i och med att den nu till utbyggnad
beslutade delen av karolinska sjukhuset helt trädde i verksamhet,
ansåge ämbetsverket övervägande skill tala för att kassören och kanslibiträdet
ä kontoret i avvaktan härpå tillsvidare endast bereddes extra ordinarie
anställning.

170

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Statsverkets årskostnad för fcnskningsavdelningarna till avlöningar och
särskilda ersättningar torde kunna uppskattas till i runt tal 35,000 kronor,
vilket belopp av statskontoret approximativt beräknats utgöra ungefär 40
procent av den totala kostnaden för avlöningar vid forskningsavdelningarna.
Med hänvisning härtill och under erinran tillika, att föredragande
departementschefen vid 1930 års riksdag framhöll, att jubileumsfonden och
cancerföreningen i stort sett skulle svara för driften vid forskningsavdelningarna
(propositionen nr 232, sid. 112), ville ämbetsverket ifrågasätta, om
icke den del av avlöningskostnaderna vid forskningsavdelningarna, som
staten enligt förslaget skulle bära, måste anses alltför hög, och om ej en
avsevärd reduktion av antalet statligt avlönade befattningshavare borde
komma till stånd.

Mot de föreslagna löneförmånerna till den del av personalen vid forskningsavdelningarna,
som skulle avlönas med statsmedel, hade statskontoret
intet att erinra. I detta sammanhang ville ämbetsverket emellertid understryka
angelägenheten av att den av staten avlönade personalen icke utöver
den statliga lönen tillerkändes några särskilda ersättningar av fondmedel,
liksom ock att för den del av personalen, som skulle avlönas uteslutande
med anlitande av sådana medel, avlöningsförmånerna helt avvägdes efter
de statliga avlöningsnormerna.

Utformningen av avlöningsstaten syntes i huvudsak böra ske på sätt
direktionen föreslagit med de jämkningar i olika hänseenden, som statskontoret
förordat i ovannämnda utlåtande angående serafimerlasarettet.

Vad därefter anginge de föreslagna övergångs- och särbestämmelserna
ansåge sig statskontoret i huvudsak kunna hänvisa till vad ämbetsverket
anfört i sådant hänseende i fråga om serafimerlasarettet. Härförutom finge
statskontoret framhålla följande:

Överenskommelsen angående jubileumskliniken innehölle, att den läkar-,
kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonal, som, då verksamheten vid cancerföreningens
nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka förlädes till jubileumskliniken,
vore anställd vid den nuvarande anstalten, borde, såvitt möjligt,
beredas motsvarande anställning vid radiumhemmet å jubileumskliniken
med avlöningsförmåner motsvarande dem, som personal i liknande ställning
vid karolinska sjukhuset i övrigt åtnjöte. Överenskommelsen grundade
sålunda icke någon rätt för befattningshavare att — på sätt av direktionen
nu föresloges — erhålla personlig lönefyllnad för den händelse löneförmånerna
efter överflyttningen till statstjänst skulle understiga vad befattningshavaren
tidigare ägt uppbära. Statskontoret kunde i varje fall icke
tillstyrka, att lönefyllnad medgåves skola framdeles utgå i det fall, att befattningshavaren,
därest de före övergången gällande lönebestämmelserna
alltjämt ägt tillämpning, skulle hava erhållit högre avlöning än den, varav
han enligt de statliga bestämmelserna komme i åtnjutande.

Statskontoret hade icke kunnat undgå att finna tidslängden av de föreslagna
semestrarna för vissa grupper av personalen höga. Med hänsyn till
de speciella arbetsförhållanden, som förelåge vid radiumhemmet, hade
ämbetsverket emellertid icke velat motsätta sig förslaget härutinnan.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört har karolinska
sjukhusets direktion i yttrande den 22 februari 1937 såsom eget
utlåtande åberopat innehållet i en av professorn E. Berven upprättad
promemoria.

171

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Av denna promemoria inhämtas följande rörande den enskilda offervillighetens
insatser till fromma för vården av de kräftsjuka och rörande
utvecklingen inom radioterapiens olika områden under den tid, som förflutit,
sedan de tidigare beräkningarna rörande personalstat m. m. för jubileumskliniken
verkställdes:

Inledningsvis erinras örn hur den radioterapeutiska vardén av de kräftsjuka
i Sverige efter upptäckten av röntgen- och radiumstrålningen möjliggjordes
genom enskild offervillighet och genom cancerföreningens organisatoriska
verksamhet samt att den svenska nationalinsamlingen till Konung
Gustaf V:s jubileumsfond medförde den nuvarande organisationen av den
radioterapeutiska cancersjukvården. För upprättandet av det nya radiumhemmet
hade jubileumsfonden och cancerföreningen anslagit 2,145,000 kronor
samt till upprättande och utrustning av forskningsavdelningarna

600.000 kronor. Dessutom hade cancerföreningen för att nedbringa kostnaderna
för utrustningen av radiumhemmet som gåva överlämnat inventarier
till ett värde av cirka 70,000 kronor, varjämte samtliga inventarier
från de nuvarande forskningsavdelningarna överfördes till de nybyggda
avdelningarna. Vidare hade cancerföreningen överlämnat som lan en
radiumkvantitet av 2,210 milligram och jubileumsfonden en kvantitet av

3.000 milligram, sammanlagt 5,210 milligram radium. För inrättande av
radioterapeutiska centralavdelningar för södra och västra Sverige hade
jubileumsfonden dessutom anslagit 1,300,000 kronor och till dessa kliniker
utlånat sammanlagt 3,000 milligram radium. Sammanlagda värdet av det
av jubileumsfonden inköpta och till jubileumsklinikernas förfogande ställda
radiet uppginge till 1,600,000 kronor. Värdet av det av cancerföreningen
utlånade radiet uppginge till 442,000 kronor, räknat efter ett värde av

200.000 kronor per gram. Dessutom ställde jubileumsfonden och cancerföreningen
räntan av 1,500,000 kronor till förfogande för underhåll av det
vetenskapliga arbetet å forskningsavdelningarna.

Jubileumsfonden och cancerföreningen hade gjort dessa uppoffringar för
att i sin mån söka bidraga till upprättandet av kliniker, som med sin organisation
vore väl rustade såväl att utföra det praktiska sjukvårdsarbetet
som att kunna deltaga i de viktiga forskningsuppgifterna rörande kräft sjukdomarna.

_ .

Det ursprungliga förslaget till personalstat och utrustning för jubueumskliniken
uppgjordes under åren 1928—1930. Under de 8 år, som förflutit,
sedan detta förslag framlades, hade en betydande utveckling inom radioterapiens
alla områden ägt rum.

Röntgenbehandlingstekniken hade utvecklats därhän, att behandlingen
numera gåves på betydligt längre avstånd (ända upp till 2 meters behandlingsavstånd)
samt med användande av hårdare filtra. Det viktigaste framsteget
torde emellertid vara, att man genom att utbreda röntgendeldosen
över en väsentligt längre tid samt fördela behandlingarnas antal över en
avsevärt längre tid än förut hade kunnat hilja den totala dosen avsevärt
och därigenom effekten, särskilt å mera djupliggande tumörer. De stora
totaldoser, med vilka man numera arbetade inom röntgentekniken, nödvändiggjorde
emellertid en mycket stor exakthet vid behandlingens givande
med hänsyn till förberedelserna för behandlingen, dispenserandet av själva
behandlingen och mätningen av den givna dosen. På grund härav hade fordringarna
å arbets- och kontrollpersonalen måst ställas högre än förut, da

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr £7%.

ett uraktlåtande av dessa noggranna åtgärder kunde medföra allvarlig
skada för patienterna. Särskilt framhålles, att hela den nuvarande fysikaliska
kontrollen av doseringen i detalj utarbetats efter år 1930.

Inom radiumbehandling stekniken hade likaledes en betydande utveckling
ägt rum efter 1930, vilken ställde ökade fordringar på personalen. Erinras
finge endast örn att radiumhemmet på grund av de resultat, som vunnits
med den därstädes utarbetade teleradiumtekniken, år 1933 av det stora
belgiska bolaget »Union Miniére du Haut Katanga» erhöll 5 gram radium
som kostnadsfritt lån under 5 år. Även inom brachyradiumapplikationstekniken
hade utvecklingen tenderat till en noggrannare och exaktare dosering.
Under de tidigare åren utmättes doserna på grund av den empiriskt
förvärvade erfarenheten om den biologiska reaktionen från varje enskilt
preparat eller kombination av preparat. Med den mängd av preparat, som
radiumhemmet för närvarande förfogade över (286 preparat i olika förpackningar),
måste emellertid denna empiriska uppskattning av doser ersättas
av en objektiv mätning. De nödvändiga dagliga kontrollmätningarna
betydde ett ökat arbete för personalen såväl på behandlingsavdelningen
som på den radiofysiska avdelningen.

Det för varje år stigande patientmaterialet, som måste kontrolleras och
statistiskt bearbetas, betydde även en årligen stigande utveckling för kontroll-
och statistikarbetet.

På det nya radiumhemmet hade följande specialavdelningar inrättats,
vilka ej funnes å det nuvarande radiumhemmet men vilka vöre oundgängligen
nödvändiga vid en modern radioterapeutisk klinik:

1) operationsavdelning,

2) ljusbehandlingsavdelning,

3) en från polikliniken skild radiumapplikationsavdelning,

4) badavdelning och

5) reparationsavdelning.

Med hänsyn till den snabba och stora utveckling av radioterapien, vilken
icke kunde förutses vid avgivandet av 1930 års förslag, torde vid bestämmandet
av den blivande personalen vid radiumhemmet det knappast
vara berättigat att lägga 1930 års siffror till grund för behovsberäkningen
för 1937. Det torde icke heller vara fullt riktigt att jämföra 1937 års personalbehov
med antalet av de år 1935 vid radiumhemmet anställda ordinarie
befattningshavarna. Härvid måste man taga hänsyn till att radiumhemmet
till största delen underhållits av cancerföreningen i Stockholm, vilkens
särskilt på grund av räntesänkningen under de senare åren begränsade
tillgångar, såsom statskontoret också mycket riktigt framhållit, haft en
återhållande inverkan på nyanställning av personal. Vidare hade arbetet
försiggått i alltför små och otillräckliga lokaler, vilket omöjliggjort den
utveckling, som nu blivit tillgodosedd vid det nya radiumhemmet därigenom
att nu befintliga avdelningar fått tillfredsställande utrymme och
att nya avdelningar, nödvändiga för det praktiska sjukvårdsarbetet och för
det vetenskapliga arbetet, tillkommit. Genom de otillräckliga lokalförhållandena
hade de fordringar, som patienterna rimligtvis kunde uppställa
beträffande väntetid, hygieniska förhållanden m. m. icke kunnat tillfredsställas
och anställningshavarnas arbetsbörda hade ökat utöver vad som
kunde anses normalt, vilket statskontoret likaledes framhölle i sitt utlåtande.

Det vore här av vikt att påpeka, att ytutrymmet av det nya radiumhemmet
med % överstege det nuvarande radiumhemmets yta.

Kungl. Majlis "proposition Nr 272. 173

Rörande de av statskontoret i övrigt anförda erinringarna har i promemorian
anförts:

Fördelningen av kostnaderna mellan staten, staden och länet. Statskontoret
hade framhållit, att kostnadsökningen helt skulle belasta statskassan.
Kostnadsökningen berodde, såsom statskontoret påpekar, till största delen
på en utökning av personalen. En sådan utökning av sjukvårdspersonalen
måste emellertid äga rum vid samtliga sjukhus i Sverige med anledning
av de anvisningar, som givits av medicinalstyrelsen i ovanberörda skrivelse
rörande ordnandet av sjukvårdspersonals arbetsförhållanden. Då stadens
och länets bidrag beräknades efter driftkostnaden vid deras egna, modernt
utrustade sjukhus och då driftkostnaderna vid dessa på grund av personalökningen
ovillkorligen måste stiga, följde därav, att såväl stadens som länets
bidrag till driften av radiumhemmet stege i samma proportion.

Beräkningen av avlöning skostnaderna. Statskontoret hade framhållit, att
beräkningarna av avlöningskostnaderna i det föreliggande förslaget skett på
ett annat sätt än i den tidigare kalkylen. I denna hade upptagits endast
begynnelselönen, under det att i det nuvarande förslaget upptagits högsta
löneklassen. En viss reducering i de beräknade utgifterna måste sålunda
antagas komma till stånd.

Läkarpersonal. Den ovanberörda snabba och omfattande utvecklingen
av röntgen- och radiumtekniken hade nödvändiggjort de två förutnämnda
nya läkarbefattningarna, nämligen en läkarbefattning för nattjänstgöring å
teleradiumavdelningen samt en läkarbefattning å röntgenbehandlingsavdelningen.

A det nuvarande radiumhemmet hade med få undantag endast patienter,
lidande av tumörer, kunnat mottagas till behandling. Det nya radiumhemmet
vore avsett att vara karolinska sjukhusets radioterapeutiska poliklinik
och klinik och komme således att till behandling mottaga ett stort
patientmaterial lidande av icke-tumörsjukdomar såsom inflammatoriska
sjukdomar av olika art, tuberkulösa åkommor, reumatiska sjukdomar, hudsjukdomar
m. m. För att bestrida vården av hela detta patientmaterial
hade den tredje nya läkarbefattningen inrättats. Redan år 1937 komme
med säkerhet ett betydande klientel tillhörande denna grupp att söka radiumhemmets
poliklinik.

Utöver dessa tre befattningar, vilka betingades av nytillkomna behov,
hade läkarpersonalen ökats endast med två nya befattningar, d. v. s. med
cirka 30 procent, under det att patientantalet ökat med 60 procent. Läkarnas
antal hade sålunda icke ökat i proportion med det ökade patientantalet,
och arbetsbördan för läkarna torde snarare komma att öka än
minska. Då läkarnas nuvarande arbetstid vore cirka 8''A timmar om dagen,
syntes det icke vara berättigat att strängare belasta dem med hänsyn till
arbetstiden.

Vad beträffade den av statskontoret framförda anmärkningen angående
placeringen av samtliga underläkare som extra tjänstemän i 23:e lönegraden
och dess förslag, att hälften av det erforderliga antalet underläkare
skulle placeras i 22:a lönegraden för extra tjänstemän, torde en
sådan förändring kunna företagas utan menlig inverkan på sjukvården,
örn det av ekonomiska skill ansäges oundgängligen nödvändigt. 1 denna
lönegrad kunde ela placeras tre av underläkarna å allmänna avdelningen
och underläkaren ii den gynekologiska avdelningen.

Statskontorets förslag att läkarna skulle anställas som arvodister vore

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

icke möjligt att genomföra beträffande överläkaren på gynekologiska avdelningen
samt de bägge biträdande läkarna, vilka vore fast anställda vid
institutionen och hade hela sin arbetsuppgift förlagd hit samt intoge en
helt annan ställning än underläkama. De biträdande läkarna utövade
dessutom icke någon privatpraktik.

Sjukvårds- och ekonomipersonal. Den i statskontorets utlåtande gjorda
jämförelsen mellan vårdpersonalens antal år 1935 och det föreslagna
antalet vore i någon mån missvisande. I den uppställning, som legat till
grund för jämförelsen, upptogs endast den personal, med angivande av
namn och anställningsår, som år 1935 var fast anställd, enär förteckningen
skulle giva uppgift på vilka personer, som skulle medfölja till nya radiumhemmet.
I denna förteckning vore följande personal icke upptagen:

1) en nattsköterska, vilkens befattning var vakant år 1935,

2) fyra elever,

3) en utbildad sköterska, som från den 1 januari 1936 biträtt vid den
gynekologiska polikliniken men som icke beretts fast anställning utan
avlönats med arvode, då övergången till karolinska sjukhuset varit så
nära förestående,

4) en biträdande föreståndarinna från den 1 januari 1936,

5) ett biträde å polikliniken, anställt sedan 5 år och avlönat med
arvode, och

6) ett sjukvårdsbiträde.

Den i statskontorets sammanställning angivna jämförelsesiffran 36 för
under år 1935 å radiumhemmet anställd sjukvårds- och ekonomipersonal
borde sålunda ökas med 9 till 45.

Från den av statskontoret angivna jämförelsesiffran 110 för enligt 1937
års förslag anställda befattningshavare borde, om jämförelse med det nuvarande
radiumhemmet skulle göras, den personal fråndragas, som beräknades
anställas på de avdelningar, som nu icke funnes å radiumhemmet,
nämligen:

på operationsavdelningen . 3|

» ljusavdelningen..... 2

» laboratoriet......... 1

» badavdelningen...... 2

» garderobsavdelningen . . 2

> reparationsavdelningen. 1

Summa 11

Dessutom hade statskontoret i gruppen för sjukvårds- och ekonomipersonal
upptagit 21 städerskor. Av dessa skulle emellertid en tjänstgöra
å radiofysiska avdelningen (ej full tjänstgöring) och en å svulstpatologiska
avdelningen. Sedan även dessa fråndragits, utgjorde den verkliga
jämförelsesiffran 96,5 (Ilo — 13,5 =) 97.

Antalet vårdplatser hade å det nya radiumhemmet ökat med 61 procent.
Om personalen skulle ökas endast procentuellt med patientökningen,
medförde detta en ökning med 27 anställda (61 procent av 45) upp
till 72.

De jämförelsesiffror, som sålunda borde upptagas, vore alltså 72 och 97.
Denna ökning funne emellertid sin naturliga förklaring, örn man toge
hänsyn till den arbetsbörda, som för närvarande vilade på radiumhemmets
personal, och jämförde den med den arbetstid, som skulle gälla för

175

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

sjukvårdspersonalen i enlighet med medicinalstyrelsens cirkulärskrivelse
av den 30 maj 1936. Så uppginge exempelvis arbetstiden för en elev till
10 timmar mot föreskrivna 8—9 timmar. För ett sjukvårdsbiträde å det
nuvarande radiumhemmet vore arbetstiden cirka 11 timmar, under det
att den avtalsmässigt borde uppgå till 9 timmar.

På det nya radiumhemmet hade i direktionens förslag beräknats 48
sjukvårdsanställda för vården av 113 patienter. Enligt denna beräkning
skulle sålunda en sjukvårdsanställd ha att sköta vården av 2,4 patienter.
Å radiumhemmets annex funnes för närvarande 36 vårdplatser, och där
vore anställda 1 sjuksköterska och 8 sjukvårdsbiträden. För vården av
36 patienter funnes sålunda 9 anställda, och varje sjukvårdsanställd hade
här att sköta vården av 4 patienter. Att radiumhemmets nuvarande personal
hade kunnat belastas med denna alltför stora arbetsbörda, torde
bero på att en jämförelsevis stor del av personalen varit anställd å radiumhemmet
sedan dess tidigaste utvecklingsår, vuxit tillsammans med
institutionen och med stort intresse och personlig uppoffring ägnat alla
sina krafter åt radiumhemmet

Den verkliga ökningen i det beräknade antalet sjukvårds- och ekonomipersonal
enligt direktionens förslag uppginge enligt det ovan anförda till
35 procent i jämförelse med den nuvarande personalen å radiumhemmet.
Ökningen berodde dels på medicinalstyrelsens föreskrifter angående förkortade
arbetstider för sjukvårdspersonalen, dels på att det vore omöjligt
att vid statens sjukhus belasta personalen med en abnormt stor arbetsbörda.

Direktionen hade för jubileumsklinikens vidkommande framhållit, att
därest medel för genomförandet av förbättrad arbetstid per 4 veckorsperiod
för sjukvårdspersonalen skulle komma att bliva erforderliga vid
radiumhemmet, dessa skulle kunna anvisas från anslagsposten »avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal». Med den föreliggande beräkningen
torde icke något sådant extra anslag komma att tagas i anspråk
i någon större utsträckning.

Beträffande sjukvårds- och ekonomipersonalen hade statskontoret gjort
en del detaljanmärkningar och särskilt framhållit stegringen av sköterskornas
antal från 9 till 49. Såsom förut påpekats, kunde man emellertid
ej direkt jämföra dessa siffror. Stegringen av antalet sjuksköterskor berodde
huvudsakligen på att hela sjukvårdsarbetet på det karolinska sjukhuset
radikalt moderniserats, så att allt sjukvårdsarbetet, såsom rimligt
vore, bomme att utföras av fullt utbildad sjuksköterskepersonal. På
grund därav hade exempelvis vid det nya radiumhemmet 21 assistentsköterskor
tillkommit, under det att ingen assistentsköterska funnes på
det nuvarande radiumhemmet. Denna omläggning av sjukvården stämde
väl med medicinalstyrelsens påpekande i skrivelse av den 30 maj 1936
av sjukhuslagens stadgande om vederbörande sjukhusägares skyldighet
1) att anställa erforderlig personal och 2) att tillse, att tillräckligt stort
antal av denna personal besutte de kvalifikationer, som fordrades för utförandet
av det egentliga sjukvårdsarbetet, samt att vid varje sjukhus det
därför borde för såväl vård- som specialavdelningarnas behov finnas erforderligt
antal biträdande sjuksköterskor, assistentsköterskor. Enligt vad som
inhämtats hade vid Stockholms stads sjukhus måst anställas omkring 160
nya sjuksköterskor i följd av medicinalstyrelsens ifrågavarande anvisningar.
Vidare borde märkas, att i sköterskeantalet inginge 8 provsköterskor, vilka
ju ännu icke vore fullt utbildade.

176

Kungl. Marits -proposition Nr 273.

Statskontoret hade framhållit, att 20 biträden ersatts med 46 befattningshavare
i olika löneställning. I dessa 46 anställda hade då statskontoret medräknat
20 städerskor, 1 städerska å svultstpatologiska avdelningen, baderska,
badbiträde, garderobiärer samt även 6 elever och provelever, vilkas
senares undervisning och utbildning torde avsevärt öka arbetet för den
utbildade sköterskepersonalen. I enlighet med omläggningen av sjukvården
komme vid det nya radiumhemmet för det egentliga städnings- och renhållningsarbetet
att anställas städerskor. Att deras antal blivit så högt som
20 berodde huvudsakligast på det i jämförelse med det nuvarande radiumhemmet
med minst % ökade ytinnehållet. Det vore knappast möjligt att på
ett tillfredsställande sätt bestrida städningen av de stora lokalerna med
mindre personal, särskilt som denna komme att vara bunden av 8 timmars
arbetsdags-bestämmelserna. Det förutsattes emellertid, att icke flera städerskor
komme att anställas än som oundgängligen visade sig vara nödvändigt.

Statskontoret hade som sin mening framhållit, att de av direktionen föreslagna
sjukvårdsbiträdena å radiumhemmet i sina arbetsåligganden vore
jämställbara med serafimerlasarettets sköterskebiträden. Så vore icke förhållandet.
De föreslagna 11 sjukvårdsbiträdena utgjordes av de bäst meriterade
och mest förtjänta av det nuvarande radiumhemmets sjukvårdsbiträden,
vilka där deltagit i den egentliga sjukvården under avdelningssköterskans
uppsikt. De hade sålunda i det närmaste fyllt en assistentsköterskas
åligganden. Deras uppgift å det nya radiumhemmet vore också
avsedd att vara sjukvårdande. Därför hade direktionen velat framhålla
deras arbetsuppgift genom att bibehålla deras befattning som sjukvårdsbiträden
och önskat placera dem i en högre lönegrad än sköterskebiträdena.
Möjligen skulle utan men för sjukvårdsarbetet dessa sjukvårdsbiträden
kunna placeras i en något lägre lönegrad, exempelvis e. o. 2.

Beträffande statskontorets anmärkning om röntgenbiträdena framhålles,
att varje röntgenapparat måste skötas av ett röntgenbiträde, vilket under
hela behandlingen borde ha sin uppmärksamhet oavlåtligt riktad på de
instrument, som angåve strömmens styrka och kvalitet och de eventuella
växlingarna i desamma, samt på patienten. Det vore fullständigt otänkbart,
att samma röntgenbiträde skulle kunna sköta tvenne apparater. För full
drift behövdes sålunda 8 röntgenbiträden, och med den erforderliga semestern
av 2 månader ärligen för varje behövdes en ersättningspersonal av 2
fullt kvalificerade biträden.

Dessa röntgenbiträden måste genomgå en speciell utbildning, av vilken
de icke kunde ha någon nytta på annat ställe än å en röntgenterapiavdelning.
Då denna grupp innefattade så fa befattningshavare, torde möjligheterna
till avancemang från extra ordinarie till ordinarie anställning vara
mycket små, varför direktionen föreslagit samtliga såsom ordinarie, särskilt
med hänsyn till de risker, som arbetets natur kunde medföra, och med
hänsyn till att lika stora kvalifikationer måste ställas på samtliga anställda.
Dock syntes ett mindre antal, exempelvis 3 å 4, kunna anställas som extra
ordinarie utan men för sjukvården.

Kontroll- och kontorspersonal. Av statskontorets uppställning över kontroll-
och kontorspersonal syntes framgå, att kontrollbiträdenas antal ökats
med 6. Under de två senaste åren hade emellertid å radiumhemmet varit
extra anställda i medeltal två kontrollbiträden på grund av det alltmer
ökade arbetet, vilka icke upptagits på 1935 års förteckning. Den verkliga
ökningen av personalen å kontrollavdelningen uppginge sålunda till 4. På

177

Kungl. Marits proposition Nr %72.

grund av den tidigare anförda snabba utvecklingen under de senaste åren
inom röntgen- och radiumbehandlingstekniken, som nödvändiggjort anställandet
av särskilda läkare å röntgen- och radiumavdelningen, vore det
oundgängligen nödvändigt att anställa ett kontrollbiträde å vardera av
dessa avdelningar för förandet av behandlingsjournaler, registrering av
behandlingar, statistik över röntgenrörens driftprestationer m. m. Ökningen
av antalet vårdplatser med 61 procent samt den ökade tillströmningen
av patienterna, då radiumhemmet förutom behandlingen av svulstsjukdomar
även skulle åtaga sig hela den övriga röntgenterapien, och det
därigenom starkt ökade journal!''örings- och registreringsarbetet nödvändiggjorde
inrättandet av ytterligare två kontrollbiträdesbefattningar.

Denna avdelning hade långsamt vuxit fram från en blygsam början till
sin nuvarande utveckling. Nya arbetsuppgifter framkomme alltjämt. Avdelningen
hade på grund av sin betydelse för såväl det praktiska kontrollarbetet
som för den vetenskapliga forskningen varit förebildlig för ett flertal
radioterapeutiska institutioner i utlandet. Ett beskärande av dess möjligheter
att även i fortsättningen kunna fylla sin för radiumhemmets verksamhet
så viktiga uppgift mäste medföra ett betydande avbräck i det så
lyckligt påbörjade arbetet.

Då ett självständigt och plikttroget samt på gedigna kunskaper och utbildning
grundat arbete måste fordras av alla de ä denna avdelning anställda
och då arbetet här fordrade en detaljerad kännedom örn hela radiumhemmets
organisation och vidare vore av särskilt speciell art, syntes
dessa befattningshavare böra beredas ordinarie eller extra ordinarie anställning.
Emellertid torde möjligen tvenne kontrollbiträden kunna placeras
i 4:e lönegraden.

Kassakontoret å det nya radiumhemmet konnne med säkerhet att behövas,
även sedan karolinska sjukhuset trätt i verksamhet, då det ju icke
vore möjligt för patienterna att betala de polikliniska behandlingsavgifterna
å karolinska sjukhusets stora kontor och då den omfattande utbetalningen
och kontrollen av resebidragen även måste utföras av personal å radiumhemmet.
Tills vidare torde dock personalen å kassakontoret i enlighet med
statskontorets åsikt kunna anställas som extra ordinarie.

Forskningsavdelningarnas personal. Beträffande forsknmgsavdelningarnas
personal understrykes, att den personal, som av direktionen föreslagits
att avlönas av statsmedel, vore oundgängligen nödvändig för forskningsavdelningarnas
regelmässiga utförande av det löpande arbetet at radiumhemmet
och sjukhuset i övrigt. Redan nu vore å dessa avdelningar för det
löpande arbetet å det nuvarande radiumhemmet anställd den personal, som
begärdes av direktionen.

Jubileumsfonden och cancerföreningen hade genom att avsätta ett sammanlagt.
kapital av 1,500,000 kronor, varå räntan skulle användas tdl
underhåll av det. vetenskapliga forskningsarbetet å nämnda institutioner,
sökt att så mycket sorn möjligt nedbringa statens utgifter för desamma.

Personlig lönefyllnad. Vad beträffar statskontorets anmärkning örn personlig
lönefyllnad för från radiumhemmet till jubileumskliniken överflyttad
personal, för den händelse löneförmånerna efter överflyttningen till statstjänst
skulle understiga, vad befattningshavaren tidigare ägt att uppbära,
hade direktionens förslag ansetts överensstämma med gällande praxis i liknande
fall. Enligt den gällande överenskommelsen hade emellertid jubileumsfonden
och cancerföreningen icke någon rättighet att fordra sådan

Bihaeg lill riksdagens protokoll 1987. 1 sami. AV 272. 12

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

personlig lönefyllnad och torde icke heller yrka därpå, om en sådan hemställan
befunnes vara obillig.

Departementschefen. Direktionens förslag i vad avser de med direktionens
egen verksamhet förenade kostnaderna innebär, att de
nu utgående anslagsmedlen å förslagsvis 1,000 kronor till vikariatsersättningar
m. m. skulle indragas samt att en höjning med 10,000 kronor skulle
vidtagas i de för bestridande av utredningskostnader avsedda anslagsmedlen.
Vad angår sistnämnda förslag, är det vid en anläggning av karolinska
sjukhusets storlek givetvis särskilt betydelsefullt, att en ändamålsenlig och
ekonomisk planläggning av driften kommer till stånd. Direktionen synes
med hänsyn härtill böra beredas ganska rikliga anslag för avlönande av
utredningsmän och annan expertis. Jag anser mig därför ej böra resa någon
erinran mot direktionens förslag om en höjning av de härför avsedda anslagsmedlen.
Biträdes detta förslag, skulle inalles 14,000 kronor stå till förfogande
för ändamålet. Dessa anslagsmedel torde få anses vara av tillfällig
karaktär. Mot direktionens förstberörda förslag om slopande av de för
bestridande av vissa vikariatsersättningar avsedda anslagsmedlen har jag
intet att erinra.

Enligt det ovanstående kommer jubileumskliniken att bestå av å ena
sidan en klinisk avdelning, benämnd radiumhemmet, med tillhörande poliklinik
och behandlingsinstitut m. m., å andra sidan två forskningsavdelningar.
Radiumhemmet är avsett att drivas av staten. Staten har att gälda
driftkostnaderna, i den mån dessa icke täckas av andra inflytande medel.
Kostnaderna för driften av forskningsavdelningarna, vilka skola stå till
jubileumsfondens förfogande för utförande av arbeten, som avse att befrämja
det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomama, avses däremot skola
bäras av fonden till den del dessa kostnader ej avse personal, som regelmässigt
erfordras för utförande av det löpande arbetet å avdelningarna åt
radiumhemmet och sjukhuset i övrigt, och vissa andra, löpande utgifter.
De personalkostnader för sistnämnda avdelningar, som ej ankomma på
fonden, skola gäldas av staten.

Vad angår radiumhemmet, har den för denna sjukvårdsinstitution
av direktionen ifrågasatta personalstaten framkallat erinringar
från statskontorets sida. Statskontoret anser direktionens förslag innebära
en alltför stark utökning av personalen både i förhållande till de beräkningar,
som framlades i propositionen nr 232/1930, och i jämförelse med
radiumhemmets nuvarande personaluppsättning. Ämbetsverket har svårt
att föreställa sig, att icke betydande reduceringar i det föreslagna antalet
befattningshavare borde kunna genomföras, utan att radiumhemmets för
sjukvården synnerligen betydelsefulla verksamhet komme att förryckas,
och har förutsatt, att denna fråga skulle göras till föremål för förnyat övervägande
i syfte att åstadkomma begränsning av det föreslagna personalantalet.

179

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr <21%.

På grund härav har jag låtit direktionen för karolinska sjukhuset taga
frågan under förnyat övervägande. De uppgifter, som åberopats i den av
direktionen i samband härmed överlämnade promemorian, synas mig
ådagalägga, att den ur humanitär synpunkt glädjande snabba utvecklingen
av den radioterapeutiska läkekonsten varit av den art, att 1930 års kalkyler
numera sakna aktualitet. Denna sida av saken torde därför kunna förbigås
med vad nu yttrats. Vad däremot gäller jämförelsen med radiumhemmets
nuvarande personaluppsättning, har promemorian, synes det mig, icke helt
jävat statskontorets slutsats, att direktionens förslag innebär en betydande
utökning av den nuvarande personalorganisationen vid radiumhemmet, och
detta även om hänsyn tages till att jubileumskliniken kommer att inrymma
flera specialavdelningar, som sakna motsvarighet vid det nuvarande radiumhemmet.
För denna utökning har emellertid — såvitt jag kan bedöma denna
för en icke fackman svårtillgängliga fråga — i promemorian förebragts en
övertygande motivering. I detta sammanhang har jag anledning beklaga,
att medicinalstyrelsen, vars uppfattning kunnat vara till god vägledning
för de anslagsbedömande myndigheterna och vars anvisningar delvis åberopats
som motiv för förslaget till personalorganisation, icke sett sig i stånd
att bilda sig något eget omdöme om behovet av det av direktionen ifrågasatta
antalet befattningshavare.

Såsom av promemorian framgår, betingas nämligen en del av den ifrågasatta
utökningen av sjukvårds- och ekonomipersonalen utav de av medicinalstyrelsen
meddelade anvisningarna rörande ordnandet av sjukvårdspersonalens
arbetsförhållanden. Örn personalorganisationen erhåller den av direktionen
föreslagna omfattningen, synes det vara för direktionen möjligt
att helt realisera medicinalstyrelsens program. Med hänsyn till den ståndpunkt,
jag i det föregående intagit till motsvarande serafimerlasarettet berörande
fråga, har jag ingen erinran att framställa mot direktionens förslag,
såvitt nu är ifråga. Även förslaget i övrigt synes mig kunna till sina huvuddrag
biträdas. Emellertid finner jag försiktigheten bjuda, att personalen till
en början i något större omfattning än direktionen tänkt sig beredes extra
ordinarie och extra tjänsteställning. Ur sjukhusets synpunkt är detta icke
ägnat att framkalla några mera nämnvärda olägenheter. För befattningshavarna
själva har en sådan anordning, försåvitt de ernå extra ordinarie
tjänsteställning, icke någon större betydelse med hänsyn till de nu gällande
bestämmelserna rörande tjänste- och familjepension för extra ordinarie
tjänstemän. Vad särskilt angår den personal, som avsetts skola hänföras
till löneplanen U, bör denna av skäl, som jag förut anfört i avseende å motsvarande
personal vid serafimerlasarettet, tills vidare erhålla ställning såsom
extra befattningshavare.

Jag övergår härefter till att behandla detaljerna i direktionens förslag
till personalstat för radiumhemmet.

180

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr %72.

Vad beträffar läkarpersonalen, biträder jag förslaget, att till överläkaren
vid allmänna avdelningen skall utgå arvode med 1,500 kronor och att överläkaren
vid gynekologiska avdelningen bör placeras såsom ordinarie tjänsteman
i lönegraden B 20. Likaledes ansluter jag mig till direktionens uppfattning,
att de båda biträdande läkarna böra placeras såsom extra ordinarie
tjänstemän i 23:e lönegraden. Anmärkas må, att de biträdande läkarna
icke skola hava rätt till enskild praktik, vadan de förhållanden,
som föranlett mig att i det föregående föreslå, att de biträdande läkarna
vid serafimerlasarettet skola erhålla lön i form av arvoden, icke föreligga
för de nu förevarande läkarnas vidkommande. Någon nedskärning av antalet
underläkare vill jag icke ifrågasätta. Däremot förordar jag, i anledning
av vad i vissa av de i ärendet avgivna yttrandena anförts och i enlighet
med promemorians ståndpunkt, att av de åtta underläkarna, vilka alla
enligt direktionens förslag skulle placeras i lönegraden e. 23, fyra erhålla
lön i denna lönegrad och de återstående fyra i lönegraden e. 22.

I fråga om sjukvårdspersonalen tillstyrker jag förslaget, att å den personalförteckning,
som bör fastställas för jubileumskliniken, uppföras två
föreståndarinnor i lönegraden Bil, den ena för vårdavdelningarna vid kliniken
och den andra för övervaknings- och kontrollavdelningen. Däremot
anser jag, att den biträdande föreståndarinnan vid vårdavdelningarna, som
direktionen föreslagit skola erhålla ordinarie anställning i lönegraden B 7,
bör kunna åtminstone till en- början beredas extra ordinarie anställning
i 7:e lönegraden.

Med hänsyn till vad av direktionen anförts vill jag icke motsätta mig
att vid jubileumskliniken inrättas en ordinarie kuratorstjänst i lönegraden
Bil.

Behovet av en reparatör i lönegraden B 7 för röntgen- och ljusavdelningen,
avsedd också för karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning,
synes mig väl styrkt. Denne befattningshavare bör dock enligt vad
jag förvissat mig örn hänföras icke till sjukvårdspersonalen utan till ekonomipersonalen.

Jag biträder direktionens förslag rörande inrättande av 20 sjukskötersketjänster
i lönegraden B 7. Beträffande skälen till att jag tillstyrker en placering
i sagda lönegrad hänvisas till vad ovan yttrats beträffande placeringen
i lönegrad av serafimerlasarettets sjuksköterskor. I det följande beräknar
jag i likhet med direktionen anslagsmedel för 21 assistentsköterskor
i lönegraden e. o. 5.

De elva av direktionen föreslagna kontrollbiträdena bilda en personalkategori
utan motsvarighet vid serafimerlasarettet. Rörande behovet av
dessa biträden synes icke råda någon tvekan. Sex av biträdena skulle enligt
direktionens förslag beredas ordinarie anställning i lönegraden B 7 och fem
extra ordinarie anställning i 7:e lönegraden. Lönenämnden har funnit det
föreslagna antalet biträden anmärkningsvärt stort och ifrågasatt, om icke

181

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

en del av göromålen skulle kunna anförtros åt befattningshavare i 4:e lönegraden.
Statskontoret synes vara böjt för att tillstyrka en liknande anordning.
I promemorian har också framkastats tanken, att två av biträdena
skulle placeras i 4:e lönegraden. Enligt min mening bör så ske, allenast örn
det föreligger någon olikhet i fråga om biträdenas arbetsuppgifter. Då så
icke lärer vara fallet och befattningshavarnas arbetsuppgifter och ställning
i och för sig motiverar en placering i 7:e lönegraden, anser jag mig icke böra
taga fasta på förslaget örn att vissa av dem skulle avlönas enligt 4:e lönegraden.
Jag har övervägt lämpligheten att vidtaga någon minskning i det
av direktionen beräknade sammanlagda antalet kontrollbiträden. Då emellertid
den verksamhet, som skall handhavas av dessa biträden, synes vara
av väsentlig betydelse för kliniken, vill jag icke taga detta på mitt ansvar.
Jag tillstyrker därför direktionens förslag allenast med den ändringen, att
jag bygger anslagskalkylerna i det följande på förutsättningen av att två
av de fem icke-ordinarie kontrollbiträdena beredas anställning som extra
tjänstemän.

Direktionen har ursprungligen föreslagit, att tio befattningar som röntgenbiträden
skulle inrättas, samtliga ordinarie med placering i lönegraden
B 6. Lönenämnden har ansett, att några av dessa lämpligen borde kunna
erhålla extra ordinarie anställning. Statskontoret har icke velat motsätta
sig, att denna biträdespersonal — till det antal, som befunnes erforderligt —
efter lämplig fördelning inplacerades som ordinarie, extra ordinarie och
extra tjänstemän i 6:e lönegraden. I anknytning härtill har i promemorian
framhållits, att ett mindre antal, exempelvis tre å fyra, syntes kunna utan
men för sjukvården anställas som extra ordinarie. För egen del anser jag
någon minskning av antalet biträden icke böra ske. Vad tjänsteställningen
beträffar, vill jag med hänsyn till de små befordringsmöjligheterna inom
denna personalkategori icke gå längre än att föreslå, att sex av tjänsterna
sättas på ordinarie stat med placering i lönegraden B 6, medan avlöningsanslaget,
vad innehavarna av de fyra återstående tjänsterna angår, beräknas
på så sätt, att två av dem erhålla lön som extra ordinarie och två som
extra tjänstemän i 6:e lönegraden.

Jag tillstyrker direktionens förslag vad angår den för övervaknings- och
kontrollavdelningen avsedde fotografen.

Direktionen har föreslagit, att medel skulle anvisas för avlönande av elva
»biträden» i lönegraden e. o. 4. Statskontoret har trott sig finna, att dessa
i huvudsak skulle utföra samma arbete, som ålåge sköterskebiträden vid
serafimerlasarettet, och har därför föreslagit, att biträdena skulle i lönehänseende
jämställas med ifrågavarande befattningshavare, d. v. s. placeras
i lönegraderna e. o. U 5 och c. II 4. I promemorian hava anförts enligt
min mening bärande skäl för att dessa befattningshavare icke böra jämföras
med ser af i meri a sar ett et s sköterskebiträden men samtidigt antytts möjligheten
av cn placering av biträdena i exempelvis lönegraden e. o. 2. Vid an -

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr £7*2.

slagsberäkningarna i det följande utgår jag för egen del från att åtta av
dessa biträden — biträdena böra lämpligen benämnas sjukvårdsbiträden —
placeras i lönegraden e. o. 2 och tre i lönegraden e. 2.

Direktionens förslag rörande sjukvårdspersonalen i övrigt lämnar jag i
huvudsak utan annan erinran än som följer av vad jag förut anfört i fråga
om de till löneplanen U hänförda befattningshavarnas ställning. Jag beräknar
sålunda i det följande anslagsmedel för avlönande av 1 baderska i
lönegraden e. U 5 och ett badbiträde i lönegraden e. U 4. Vad angår provsköterskor,
elever och provelever, har direktionen, såsom av handlingarna
i ärendet framgår, förutsatt, att i de för ändamålet under delposten till
grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknade avlöningsmedlen
skulle inbegripas jämväl de till ifrågavarande befattningshavare utgående
förmånerna av fri bostad och kost. På grund härav har direktionen
under nämnda delpost beräknat — för helt budgetår — för 8 provsköterskor
inalles 11,040 kronor, för 6 elever inalles 6,480 kronor och för 4 provelever
inalles 3,120 kronor. Då under delposten allenast bör medtagas den
till befattningshavarna kontant utgående ersättningen — för år räknat 600
kronor för provsköterska och 300 kronor för elev (provelever åtnjuta icke
sådan ersättning) — bör beloppet å 11,040 kronor sänkas till 4,800 kronor
och beloppet å 6,480 kronor till 1,800 kronor samt beloppet å 3,120 kronor
utgå.

Mot direktionens förslag i avseende å ekonomipersonalen har jag med
nyss angiven reservation i fråga örn lön enligt löneplanen U i huvudsak
intet att erinra. Jag förutsätter alltså, att vid radiumhemmet skola finnas
anställda — förutom den ovannämnde reparatören — två ordinarie
befattningshavare, tillhörande denna personalkategori, nämligen en förste
vaktmästare i lönegraden B 1 och en sjukbärare i lönegraden B 4. Vid kostnadsberäkningarna
utgår jag vidare från att ur avlöningsanslaget skall
bestridas lön till en sjukbärare i lönegraden e. o. 4 och till två garderobiärer
i lönegraden e. U 4. Vad städerskorna beträffar, har direktionen för
radiumhemmet beräknat medel till 19 städerskor med heltidstjänstgöring
i lönegraden e. o. U 5. Detta antal har synts mig väl högt. Anmärkas må,
att vid det betydligt större serafimerlasarettet av tillgängliga uppgifter att
döma sysselsättas endast ett 30-tal städerskor. Med hänsyn härtill beräknar
jag i det följande för radiumhemmet anslag till 15 sådana befattningshavare,
samtliga i lönegraden e. U 4. Visar sig detta antal befattningshavare
otillräckligt, torde ytterligare medel för ändamålet kunna ställas till
förfogande. Beräkningarna rörande storleken av och arvodena för den ekonomipersonal,
som bör finnas anställd vid radiumhemmet under tiden till
dess karolinska sjukhuset träder i full verksamhet (1 köksföreståndarinna
2,340 kronor, 2 husor tillhopa 3,480 kronor, 6 köksbiträden tillhopa 10,440
kronor och 2 telefonister tillhopa 3,480 kronor), synas kunna godtagas.

183

Kungl. Maj:tn ''proposition Nr 87%;

Vad till sist angår kontorspersonalen, finner jag övervägande skäl tala för
att denna personal ännu så länge och i anslutning till promemorians ståndpunkt
beredes extra ordinarie anställning. Jag föreslår alltså, med tillstyrkande
i övrigt av direktionens förslag, att för ifrågavarande uppgifter anställas
en kassör i lönegraden e. o. 11, ett kanslibiträde i lönegraden e. o. 7
(båda avsedda för kontoret) och ett kontorsbiträde (avsett för övervaknings-
och kontrollavdelningen) i lönegraden e. o. 4.

Vad till sist beträffar forskningsavdelningarna, innebär
direktionens förslag, att vid dessa avdelningar skulle av staten avlönas en
laborator i radiofysik i lönegraden B 26, en assistent med ett arvode av

5,400 kronor, två tekniska biträden i lönegraden B 7 och ett kanslibiträde
i samma lönegrad samt två städerskor, den ena med full tjänstgöring och
avlönad enligt lönegraden e. o. U 5 samt den andra med avkortad tjänstgöring
och arvode örn 1,080 kronor. Statskontoret har ifragasatt, örn icke
den del av avlöningskostnadema vid förevarande avdelningar, som staten
sålunda skulle bära, måste anses alltför hög. I promemorian har häremot
gjorts gällande, att den av direktionen för ändamålet ifrågasatta personalen
vore oundgängligen nödvändig för forskningsavdelningarnas regelmässiga
utförande av det löpande arbetet åt radiumhemmet och sjukhuset i
övrigt. Då förslaget alltså ansluter sig till gällande avtalsbestämmelser, anser
jag mig icke kunna mot bestridande av direktionen, som får förutsättas
hava ägnat denna fråga en omsorgsfull prövning, ifrågasätta någon personalreduktion.
Mot de föreslagna löneförmånerna har jag intet annat att
erinra än att städerskelönen bör beräknas enligt lönegraden e. U 4 och sagda
städerskearvode till 1,000 kronor.

Vid bifall till mina här ovan framställda förslag skulle under nästa budgetår
vid jubileumskliniken — radiumhemmet och forskningsavdelningarna
— finnas anställda följande befattningshavare:

Ordinarie tjänstemän:

A. Radiumhemmet:

Läkarp er sonal.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen

Lönegrad.

B 26

Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid kliniken
1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen
..................................

1 kurator .................................

20 sjuksköterskor.............................

6 kontrollbiträden...........................

6 röntgenbiträden...........................

1 fotograf .................................

Bil

B 11
B 11
B 7
B 7
B 6
B 5

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Lönegrad.

Ekonomipersonal.

1 förste vaktmästare......................... B 7

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen (gemensam
för radiumhemmet och karolinska sjukhusets

röntgendiagnostiska avdelning)................. B 7

1 sjukbärare................................ B 4

B. Forskningsavdelningama:

Radiofysiska avdelningen.

1 laborator i radiofysik............ ......... B 26

1 tekniskt biträde för fysiska mätningar.......... B 7

Svulstpatologiska avdelningen.

1 tekniskt biträde för mikroskopiska preparationer. . B 7

1 kanslibiträde vid svulstpatologiska avdelningens

arkiv.................................... B 7

Extra ordinarie tjänstemän:

2 biträdande läkare.........................e. o. 23

1 kassör........ e. o. 11

1 kanslibiträde............................e. o. 7

1 biträdande föreståndarinna.................e. o. 7

3 kontrollbiträden.......................... e. o. 7

2 röntgenbiträden.......................... e. o. 6

21 assistentsköterskor........................ e. o. 5

1 kontorsbiträde........................... e. o. 4

1 sjukbärare.............................. e. o. 4

8 sjukvårdsbiträden......................... e. o. 2

Extra tjänstemän:

4 underläkare...............................e. 23

4 » ...............................e. 22

2 kontrollbiträden...........................e. 7

2 röntgenbiträden ...........................e. 6

3 sjukvårdsbiträden..........................e. 2

1 baderska................................. e. U 5

1 badbiträde...............................e. U 4

2 garderobiärer.............................. e. U 4

16 städerskor................................e. U 4

185

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Arvodister: Kronor

1 överläkare vid allmänna avdelningen........... 1,500

1 assistent å svulstpatologiska avdelningen....... 5,400

8 provsköterskor............................ 4,800

6 elever................................... 1,800

4 provelever................................ —

1 städerska (ej full tjänstgöring)................ 1,000

1 köksföreståndarinna (tillfälligtvis).............. 2,340

2 husor (d:o)............................... 3,480

6 köksbiträden (d:o).......................... 10,440

2 telefonister (d:o)........................... 3,480

Med anledning av vad i promemorian yttrats och då vederbörande anslagspost
i det följande föreslås skola betecknas förslagsvis, torde det ej
vara erforderligt att till direktionens förfogande för bestridande av under
budgetåret uppkommande behov av ersättning till ytterligare personal beräkna
särskilt anslagsbelopp.

Innan jag ingår på beräkningarna av avlöningsanslaget för nästa budgetår,
må framhållas, att jag icke har något att i huvudsak erinra mot de
av direktionen ifrågasatta särskilda bestämmelser, som böra
meddelas vid avlöningsreglementets utsträckning till att gälla karolinska
sjukhuset, till den del dessa bestämmelser överensstämma med de av mig
i det föregående för serafimerlasarettets vidkommande tillstyrkta föreskrifterna
i ämnet. Som nämnts skilja sig de föreslagna särbestämmelserna från
de för serafimerlasarettet förordade endast såvitt angår semesterrätten. I
detta hänseende har för radiumhemmet ifrågasatts avsevärt förmånligare
villkor, än gällande avlöningsbestämmelser medgiva och för serafimerlasarettet
föreslagits. I likhet med statskontoret vill jag med hänsyn till de
speciella arbetsförhållandena vid radiumhemmet icke motsätta mig förslaget
i denna del. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela härutinnan
och i övrigt erforderliga bestämmelser.

Vad övergångsbestämmelserna beträffa, biträder jag förslaget
örn rätt att för placering i löneklass tillgodoräkna den tid, vederbörande
befattningshavare innehaft motsvarande befattning vid cancerföreningens
vårdanstalt i Stockholm, och om rätt att, därest befattningshavare före
övergången åtnjöt rätt till längre semester än den, han enligt de nya avlöningsbestämmelserna
skulle erhålla, behålla sagda rätt. Däremot kan jag
i likhet med statskontoret och på av detta ämbetsverk anförda skäl icke
tillstyrka någon rätt för befattningshavare att erhålla personlig lönefyllnad,
för den händelse löneförmånerna efter överflyttningen till statstjänst skulle
understiga eller komma att understiga vad befattningshavaren tidigare ägt
eller kunnat komma att uppbära.

186

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

I den avlöningsstat, som bör fastställas för karolinska sjukhuset,
torde lämpligen de kostnader, som belöpa på direktionen och på forskningsavdelningarna,
böra hållas skilda från de övriga kostnaderna. Detta synes
kunna ske genom att i anmärkningar, som fogas vid ifrågakommande
poster (dock ej vid anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, vilken ju disponeras jämlikt särskild personalförteckning), meddelas
uppgift örn vad som högst må belöpa på direktionen, respektive forskningsavdelningarna.
I övrigt bör avlöningsstaten uppställas jämlikt numera tilllämpade
principer. Delposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie
personal bör dock, såsom ovan förutsatts beträffande serafimerlasarettet,
betecknas förslagsvis. Kungl. Maj:t bör ifråga om fördelningen av denna
post meddela föreskrifter, motsvarande dem, som ovan ifrågasatts för serafimerlasarettets
del.

De poster, som böra uppföras i avlöningsstaten, torde böra beräknas på
följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän & ordinarie stat bör uppföras
med summan av de med vederbörliga tjänste- och familjepensionsavdrag
minskade och efter högsta ifrågakommande löneklass å G-ort beräknade
lönerna för ovannämnda ordinarie befattningshavare, d. v. s. med i avrundat
tal 152,000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, bör bestämmas till summan av å ena sidan ovannämnda till karolinska
sjukhusets direktion för ändamålet nu utgående belopp av 22,400 kronor,
å andra sidan förutberörda arvoden å 1,500 kronor till en överläkare
och å 5,400 kronor till en assistent å svulstpatologiska avdelningen, d. v. s.
med inalles 29,300 kronor. Enligt vad ovan framhållits, bör i en vid posten
fogad anmärkning angivas, att ur anslagsposten må till direktionen utgå
högst 22,400 kronor och till forskningsavdelningarna högst 5,400 kronor för
helt budgetår räknat. Posten bör fördelas av Kungl. Majit.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör uppdelas
på två delposter, den ena till grundavlöningar m. m. och den andra
till avlöningsförhöjningar m. m.

Delposten till grundavlöningar m. m. bör i första hand täcka utgifterna
för löner åt ovannämnda icke-ordinarie befattningshavare, varvid dock hänsyn
icke bör tagas till de ersättningar, som inräknats i den föregående anslagsposten.
Lönerna för den extra ordinarie personalen böra därvid minskas
med vederbörliga tjänste- och pensionsavdrag. För täckande av de på detta
sätt beräknade löneutgifterna erfordras enligt mina kalkyler ett belopp av
i runt tal 210,500 kronor. I denna summa är innesluten jämväl de felräkningspenningar,
som torde böra utgå till kassören och varom beslut framdeles
bör fattas. Berörda belopp bör emellertid ökas med 15,000 kronor till
vikariatsersättningar (jfr ovan beträffande serafimerlasarettet), som av direktionen
förts under delposten till avlöningsförhöjningar m. m. Slutligen

187

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

bör under posten föras det för direktionens egen verksamhet avsedda beloppet
av 24,000 kronor. Delposten bör alltså uppföras med inalles (210,500
-f- 15,000 -|- 24,000 =) 249,500 kronor, vilket belopp lämpligen bör avrundas
uppåt till förslagsvis 250,000 kronor. I en vid posten fogad anmärkning
bör angivas, att ur densamma må utgå till direktionen högst 24,000 kronor
och till forskningsavdelningarna allenast lön till 2 städerskor.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. bör i anslutning till direktionens
beräkningar uppföras med förslagsvis 15,000 kronor.

Slutligen bör i staten uppföras en anslagspost till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. Denna post, under vilken med
hänsyn till vad jag i det föregående anfört icke torde böra beräknas medel
till fyllnad i avlöning på grund av övergångsbestämmelser, synes böra uppskattas
till förslagsvis 34,000 kronor, avseende provisoriskt dyrortstillägg
och lönekompensation på grund av familjepensioneringen.

Vid bifall till de ovan framställda förslagen skulle avlöningsstatens
slutsumma uppgå till (152,000 29,300 + 250,000 -f- 15,000 -f 34,000 =)

480,300 kronor.

Den sålunda angivna staten avser förhållandena för helt budgetår. Då
emellertid jubileumskliniken beräknas kunna vara i drift endast nio månader
av nästa budgetår, böra de ovan angivna beloppen — i den män de
ej avse med direktionens verksamhet förenade utgifter — i enlighet med
direktionens anvisningar reduceras till 3A. Enligt denna beräkningsgrund
bör i avlöningsstaten för nästa budgetår anslagsposten till avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat uppföras med förslagsvis 114,000 kronor, anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj.t, med 27,570 kronor, delposten till grundavlöningar m. m. till övrig
icke-ordinarie personal med i runt tal förslagsvis 193,500 kronor, delposten
till avlöningsförhöjningar m. m. åt sådan personal med i runt tal förslagsvis
11,300 kronor och anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän med 25,530 kronor. För avlöningar erfordras
alltså under nästa budgetår ett förslagsanslag av (114,000 + 27,570
-f- 193,500 -j- 11,300 -f- 25,530 =) 371,900 kronor. De anmärkningar, som
enligt vad ovan sagts böra fogas vid respektive poster, böra utformas med
tanke på att vissa delar av staten endast avse kostnaderna för en del av
budgetåret.

Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid karolinska sjukhuset bör,
såsom riksräkenskapsverket påpekat, bestridas från det under åttonde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst.

Då några särskilda pensionskostnader, enligt vad direktionen
uppgivit, ej torde behöva bestridas under nästa budgetår synes den av di -

188

Kungl. Marits ''proposition Nr 272.

rektionen ifrågasatta pensionsstaten ej behöva här närmare beröras. Påpekas
må dock, att det av direktionens framställning ej klart framgår, vilka
befattningshavare som åsyftas med denna pensionsstat och varför särskilda
föreskrifter i ämnet äro erforderliga. Denna fråga synes böra ytterligare
utredas.

3. Anslag till omkostnader.

Karolinska sjukhusets direktion. Enligt direktionens mening bör omkostnadsstaten
för nästa budgetår uppdelas i fyra avdelningar med följande
rubriker:

I. Direktionen,

II. Driftutgifter,

III. Kapitalutgifter och

IV. Utgifter för fastigheten.

Beträffande de för dessa ändamål erforderliga anslagsmedlen har direktionen
yttrat:

I. Direktionen. Under denna rubrik borde upptagas — liksom i den
för innevarande budgetår fastställda omkostnadsstaten — två förslagsvis
beräknade poster, den ena till reseersättningar och den andra till expenser.
Posten till reseersättningar syntes böra upptagas till oförändrat belopp 500
kronor, medan posten till expenser med hänsyn till verkställda nyanskaffningar
syntes kunna sänkas från 3,500 kronor till 1,500 kronor.

II. Driftutgifter. Under denna rubrik hade direktionen upptagit
utgiftsposter på sätt följande sammanställning utvisade. I sammanställningen
hade upptagits dels för helt budgetår beräknade belopp, dels ock de
belopp, som erfordrades för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni 1938.

1. Expenser:

a. Värme, lyse och vatten, för slag svis........

b. Expeditionskostnader, förslagsvis..........

2. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering, för slagsvis

............................

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis.........

c. Kosthåll, förslagsvis....................

d. Läkemedel, förslagsvis..................

e. Förbrukningsartiklar för sjukvården m. m.,

förslagsvis..........................

3. Diverse utgifter, förslagsvis . . ..............

Summa kronor

För år

För tiden Vio
1937-so/6 1938

28,400

21,300

14,000

10,500

28,660

21,500

30,960

23,000

76,000

57,000

26,700

20,000

114,680

86,300

14,860

11,145

334,260

250,445.

Storleken av dessa utgiftsposter hade beräknats med ledning av erfarenheterna
från cancerföreningens nuvarande radiumhem och i övrigt kända
förhållanden.

Anslagsposten till värme, lyse och vatten, som upptagits till 21,300 kronor,
innefattade dels utgifter för värme å 9,500 kronor, dels utgifter för lyse

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr £78.

samt elektrisk energi i allmänhet å 7,500 kronor, dels vatten å 3,000 kronor
och dels övriga utgifter å 1,300 kronor.

Expeditionskostnaderna hade beräknats sålunda, att skrivmaterialier,
trycknings- och annonskostnader upptagits till 5,500 kronor, telefon- och
telegramavgifter till 4,800 kronor och övriga utgifter till 200 kronor.

Av övriga utgifter hava inventariers underhåll och komplettering beräknats
till 21,500 kronor enligt följande fördelning:

Röntgeninstrument.............................. kronor 5,000

Övriga instrument för den egentliga sjukvården....... » 7,500

Möbler och dylikt.............................. » 3,000

Linne, gång- och sängkläder...................... » 3,000

Övriga kostnader............................... » 3,000

Summa kronor 21,500.

Inventariers underhåll och komplettering hade upptagits till relativt lågt
belopp med hänsyn till att utrustningen till största delen vore ny.

Tvätt och renhållning hade beräknats till 23,000 kronor, varav tvätt
16,700 kronor, renhållning 4,000 kronor och övriga kostnader 2,300 kronor.

Då köksbyggnaden vid sjukhuset icke bleve färdigställd under nästa budgetår,
måste utspisningen vid kliniken ordnas genom leverans från annat
håll. Verkställda undersökningar hade givit vid handen, att detta lämpligast
läte sig göra genom samarbete med det under direktionens förvaltning
stående serafimerlasarettet och att priset för patientportion därvid beräknades
uppgå till 1 krona 90 öre per dag, i vilken kostnad jämväl inräknats
personalportionerna. Härtill komme transportkostnad, som beräknades till
14 öre per portion. Posten till kosthåll hade under dessa förutsättningar beräknats
efter 27,920 patientportioner å kr. 2: 04 till 56,956 kronor 80 öre
eller till ett till 57,000 kronor avrundat belopp.

Till läkemedel hade beräknats ett belopp av 20,000 kronor.

Anslagsposten till jörbrukningsartiklar för sjukvården m. m. hade beräk -

nats på följande sätt:

Förbandsartiklar............................... kronor 10,250

Röntgen- och ljusbehandlingsmaterial............... » 32,500

Röntgen- och laboratorieundersökningar............. » 13,000

Förbrukningsartiklar till patologiska avdelningen...... » 12,000

» » fysiska » ...... » 3,000

Övriga kostnader............................... » 15,250

Summa kronor 86,000.

Då sjukhuset i sin helhet toges i bruk komme röntgen- och laboratorieundersökningar
att kunna utföras på sjukhusets laboratorier och utgifterna
för dem delvis att bortfalla.

Såsom diverse utgifter hade beräknats dels ett belopp av 1,100 kronor till
försäkring av radium, dels 3,000 kronor till medicinsk- och annan facklitteratur,
dels 6,000 kronor till övervakning och kontroll av histologiska undersökningar,
dels ock slutligen 1,045 kronor till övriga utgifter. De radiumkvantiteter,
som skulle användas vid kliniken, utlånades kostnadsfritt av
styrelsen för jubileumsfonden till staten, som ansvarade för varje skada å
radiumpreparaten eller minskning av radiumkvantiteten, liksom även för
förlust av radiumpreparat. Föreskrift härom återfunnes i särskilda bestäm -

190

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

meisel1, som anslutits till överenskommelsen rörande kliniken. Med hänsyn
till de mycket betydande värden, som ifrågavarande radiumpreparat representerade,
hade direktionen ansett erforderligt, att desamma hölles försäkrade
till betryggande belopp.

lil. Kapitalutgifter. Under denna rubrik borde upptagas kostnaderna
för amortering och förräntning av dels lån för anordnande av heloch
halvenskilda rum, dels ock Stockholms stads och Stockholms läns landstings
bidrag till sjukhusets uppförande.

I fråga örn finansieringen av anläggningskostnaden för de enskilda vårdplatserna
förordades i propositionen nr 232/1930 (sid. 224 f.), att dessa
vårdplatser skulle deltaga i byggnadskostnaderna med ett belopp motsvarande
den genomsnittliga kostnaden per vårdplats för hela sjukhuset samt
att kostnaderna för de enskilda vårdplatserna skulle gäldas av lånemedel
samt förräntas och amorteras med inflytande vårdavgifter. Enligt direktionens
uppfattning borde samma principer tillämpas i fråga örn kostnaderna
för utrustningen av de enskilda vårdplatserna. Å kliniken funnes en
enskild vårdavdelning örn 13 platser. För 7 av dessa platser erlade enligt
omförmälda överenskommelse jubileumsfonden anläggnings- och utrustningskostnaden,
medan dessa kostnader för återstående 6 platser gäldades
av staten. Genomsnittskostnaden för uppförandet av samtliga vårdplatser
vid sjukhuset hade beräknats till 18,236 kronor (se propositionen nr 132/1931
sid. 48). Utrustningskostnaden för nämnda 6 av staten anordnade enskilda
vårdplatser beräknades nu till 44,940 kronor motsvarande medelkostnaden
för jubileumsklinikens samtliga vårdplatser, dock med den modifikationen,
att de enskilda vårdplatserna ej ansetts böra deltaga i kostnaderna för poliklinikerna.
I fråga om byggnadskostnaderna hade direktionen räknat med
ett 40-årigt amorteringslån med 3 A procents ränta, varvid annuitet en uppginge
till 5,123 kronor 65 öre eller för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni
1938 till i runt tal 3,850 kronor. Beträffande utrustningen hade direktionen
— med hänsyn till inventariernas relativt korta livslängd — kalkylerat med
ett 15-årigt amorteringslån med 3 A procents ränta, varvid annuiteten uppginge
till 3,900 kronor 92 öre eller för nämnda tid i runt tal 2,930 kronor.

Enligt gällande avtal skulle Stockholms stad och Stockholms läns landsting
disponera 30 respektive 5 vårdplatser å radiumhemmet, till vars byggande
staden bidroge med 18,000 kronor och landstinget med 17,000 kronor
per plats. Formellt ställdes stadens och länets hyggnadshidrag till sjukhusets
förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av 30
eller 40 år, räknat från det sjukhuset toges i bruk. Staden och länet skulle,
under den tid ovannämnda lån amorterades, betala en daglig platskostnadsavgift
för var och en av sina platser. Denna platskostnadsavgift skulle
svara mot annuiteten å respektive lån. Enligt uppgifter, som erhållits frän
stadens och länets vederbörande myndigheter, kunde stadens avgifter beräknas
till 29,360 kronor 52 öre och landstingets till 4,675 kronor eller sammanlagt
34,035 kronor 52 öre för år. I enlighet härmed hade för tiden den
1 oktober 1937—den 30 juni 1938 annuiteterna å stadens och länets bidrag
upptagits till 25,530 kronor.

IV. Utgifter för fastigheten. Under denna rubrik hade upptagits
ett till 3,000 kronor beräknat belopp till underhållskostnader samt
ett till 16,145 kronor beräknat belopp till ersättning till statens allmänna
fastighetsfond. Summan av dessa tvä belopp utgjorde 19,145 kronor och
motsvarade de hyror, som personalen beräknades erlägga för sina av sjukhuset
upplåtna bostäder.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272. 191

Den av direktionen förordade omkostnadsstaten för sjukhuset för budgetåret
1937/1938 ter sig som följer:

Omkostnadsstat.

1. Direktionen.

1. Reseersättningar, förslagsvis.................. 500

2. Expenser, förslagsvis........................ 1,500

II. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Driftutgifter.

1. Expenser:

a. Värme, lyse och vatten, förslagsvis........... 21,300

b. Expeditionskostnader, förslagsvis............. 10,500

2. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering, förslags vis.

........ . ......................... 21,500

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis............ 23,000

c. Kosthåll, förslagsvis..................... 57,000

d. Läkemedel, förslagsvis..................... 20,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården, för slagsvis

.............................. 86,000

3. Diverse utgifter, förslagsvis................... 11,145 250,445

III. Kapitalutgifter.

1. Annuitet å lån för anordnande av hel- och halv enskilda

rum............................ 6,780

2. Annuitet å Stockholms stads och Stockholms läns

bidrag till anläggningskostnaderna............ 25,530 32,310

IV. Utgifter för fastigheten.

Underhållskostnader, förslagsvis.................. 3,000

Ersättning till statens allmänna fastighetsfond...... 16,145 19,145

Summa kronor 303,900.

Det för nästa budgetår erforderliga anslaget, 303,900 kronor, borde anvisas
såsom förslagsanslag.

Myndigheterna. Myndigheterna hava i allmänhet icke yttrat sig över
direktionens beräkningar av omkostnadsanslaget. Riksräkenskapsverket
har beträffande det utav direktionen uppgjorda förslaget till omkostnadsstat
för karolinska sjukhuset gjort följande erinringar:

Under avdelning >1. Direktionen» hade av direktionen upptagits ett förslagsvis
betecknat belopp till expenser. Beträffande denna post syntes emellertid
böra föreskrivas, att densamma ej finge utan Kungl. Maj:ts medgivande
överskridas.

Å förslaget till omkostnadsstat hade den under driftutgifterna vid sjukhuset
upptagna posten till expenser uppdelats i a) bränsle, lyse och vatten,
förslagsvis, samt b) expeditionskostnader, förslagsvis. I omkostnadsstaten

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 87%.

torde — såsom i allmänhet tillämpades i myndigheternas omkostnadsstater
— en gemensam post uppföras för expenser, vilken post borde betecknas
förslagsvis. Kungl. Majit torde därvid tillika böra föreskriva, att denna
post skulle uppdelas i dels bränsle, lyse och vatten, dels oek övriga expenser,
därvid den förstnämnda posten borde upptagas förslagsvis, medan i
fråga om det belopp, som avsåges för övriga expenser, torde böra föreskrivas,
att detta belopp ej finge utan Kungl. Majits medgivande överskridas.

Under driftutgifterna hade slutligen upptagits en post »3. Diverse utgifter,
förslagsvis». I överensstämmelse med den statuppställning, som gällde
för statens sinnessjukhus, torde denna post föras under överrubriken
övriga utgifter samt sålunda rubriceras som »f. Diverse utgifter». I den
av Kungl. Majit fastställda staten borde anslagsposten maximeras, och
posten alltså betecknas högst.

Vad de i omkostnadsstaten upptagna anslagen till kapitalutgifter beträffade,
skulle, såvitt riksräkenskapsverket kunnat bedöma av direktionens
framställning, upptagandet av anslag till annuitet ä lån för anordnande av
hel- och halvenskilda vårdplatser innebära ett avsättande å sjukhusets omkostnadsstat
av medel till gäldande av viss del av den statsskuld, som
upptagits för att finansiera karolinska sjukhusets byggande. Dä gäldandet
av även den del av statsskulden, som belöpte på de hel- och halvenskilda
vårdplatserna, givetvis borde ske i vanlig ordning genom riksgäldskontorets
försorg, torde i karolinska sjukhusets omkostnadsanslag ej behöva ingå
något belopp för detta ändamål. Vad åter anginge annuiteten å Stockholms
stads och Stockholms läns bidrag till anläggningskostnaderna, så skulle
annuiteten i själva verket betalas av staden och länet genom de s. k. platskostnadsavgifterna.
Av direktionens framställning framginge, att denna
anordning, enligt vilken staten formellt skulle återbetala de belopp, varmed
staden och länet bidragit till sjukhusets anläggning, tillkommit uteslutande
i stadens respektive länets intresse. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning
borde i statens räkenskaper å skuldsidan — oaktat dessa formella
amorteringar — alltjämt kvarstå de belopp, som av andra än staten tillskjutits
för sjukhusets uppförande. Under sådana förhållanden syntes en
transaktion, innebärande att staten till staden och länet utbetalade annuiteter
till enahanda belopp, som de platskostnadsavgifter, vilka staden och
länet hade att erlägga till staten, få anses vara allenast av formell natur
och sålunda icke behöva redovisas över riksstaten utan i stället bokföras
antingen å ett diversemedelskonto eller ock inom linjen i fastighetsfondens
räkenskaper. I överensstämmelse härmed torde i omkostnadsanslaget något
belopp till gäldande av nu ifrågavarande annuiteter icke böra medtagas.

Slutligen hade å omkostnadsanslaget medräknats utgifter för fastigheten.
Dessa utgifter borde emellertid ej bestridas från anslaget till omkostnader.
Posten underhållskostnader skulle sålunda ingå i den fastighetsfondens
delfond, som sjukhuset tillhörde, d. v. s. byggnadsstyrelsens delfond.
En post för ersättning till statens allmänna fastighetsfond borde däremot
ingå i det under åttonde huvudtiteln uppförda ersättningsanslaget till
sagda fond.

Efter iakttagande av de erinringar, riksräkenskapsverket enligt det ovanstående
anfört mot omkostnadsstaten, skulle anslaget till omkostnader vid
karolinska sjukhuset utgöra allenast 252,445 kronor. Riksräkenskapsverket
finge alltså tillstyrka, att ett förslagsanslag å i runt tal 253,000 kronor anvisades
för budgetåret 1937/1938 till omkostnader vid karolinska sjukhuset.

193

Kungl. Marits proposition Nr 272.

Departementschefen. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag, att
de utgifter, som av direktionen upptagits under rubrikerna kapitalutgifter
och utgifter för fastigheten, ej böra bestridas från förevarande anslag utan
i annan ordning. Chefen för finansdepartementet torde komma att i annat
sammanhang anmäla dessa frågor, i den mån de hava samband med frågan
örn fastställande av stat för statens allmänna fastighetsfond för nästa budgetår.
I det följande återkommer jag till de ändringar i direktionens inkomstberäkningar,
som böra vidtagas med anledning av vad jag nu anfört.
Mot direktionens anslagsberäkningar i övrigt har jag ingen väsentligare erinran
att framställa. Anslaget bör alltså uppföras med (303,900 — 32,310 —
19,145 =) i avrundat tal 253,000 kronor. Kungl. Majit torde få i sinom tid
fastställa omkostnadsstat, varvid hänsyn bör tagas till de erinringar, riksräkenskapsverket
i övrigt framställt mot den av direktionen föreslagna
omkostnadsstaten.

4. Anslag till utrustning.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har erinrat, att utrustningen
av radiumhemmet vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik skall till hälften
bekostas av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen (jfr
ovan) och att Stockholms stad och Stockholms läns landsting enligt gällande
avtal skola bidraga till kostnaden för utrustning av de platser, varöver
staden och länet skulle disponera, med belopp motsvarande verkliga
utrustningskostnaden, dock högst det belopp, staden respektive landstinget
skulle behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar
uppdelat sjukhus. Direktionen hade låtit upprätta förslag
till plan för utrustning av radiumhemmet jämte därtill hörande personalbostäder.
Denna plan slutade å ett totalbelopp av 927,236 kronor.

När det gällde utrustningskostnaden för radiumhemmet, måste beaktas,
att detsamma vore en specialavdelning, vartill motsvarighet saknades å
såväl stadens som landstingets sjukvårdsinrättningar. På grund härav hade
direktionen ansett det vara motiverat, att stadens och landstingets bidrag
bestämdes särskilt för radiumhemmet utan samband med bidragen till
sjukhusets utrustning i övrigt. För övriga delar av sjukhuset torde nämligen
staden och landstinget lia utgångspunkter i egna kostnader för motsvarande
anläggningar. Denna uppfattning hade stadens och landstingets
representanter förklarat sig dela. Vid underhandlingarna med dessa representanter
hade man även enats örn att stadens och landstingets bidrag
borde bestämmas under hänsynstagande till de verkliga utrustningskostnaderna
för radiumhemmet.

Man hade enats därom, att vid bestämmandet av stadens och landstingets
utrustningsbidrag till radiumhemmet vissa kostnader borde avräknas
från omförmälda belopp, 927,236 kronor, nämligen dels kostnader för undervisnings-
och forskningsändamål, vilka staden och landstinget icke skulle
tillgodose vid egen anstalt, dels sådana kostnader, vilka staden och landstinget
vid bestämmandet av sina bidrag till sjukhusets uppförande heride Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272. 13

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nät ingå i byggnadskostnaden, dels kostnaden för utrustning av avdelningen
för enskilda vårdplatser (13 platser), dels ock de besparingar, som möjligen
kunde uppkomma genom förenkling av utrustningsmaterielen m. m.

Sedan omförmälda reduktioner verkställts, skulle det återstående beloppet,
som något överstege 630,000 kronor, motsvarande något mer än 6,300
kronor för vårdplats, utgöra det belopp, till vilket kostnaderna för utrustning
av radiumhemmets 100 allmänna vårdplatser, jämte poliklinik- och
behandlingslokaler, kunde beräknas uppgå.

Den sålunda föreliggande vårdplatskostnaden torde vara högre än motsvarande
siffra för utrustning av andra specialavdelningar å ett stadens eller
landstingets sjukhus. Anledningarna härtill vore flera. I första hand ville
direktionen peka på det dyrbara instrumentarium, som måste anskaffas.
Sålunda beräknades enbart kostnaden för specialinredning av avdelningarna
för röntgenbehandling till ej mindre än 200,000 kronor. Vidare måste
man hålla i minnet, att radiumhemmet intoge en särställning i det avseendet,
att en betydande del av dess verksamhet avsåge poliklinisk behandling,
varför poliklinik-, undersöknings- och behandlingslokaler måst givas
ett avsevärt större omfång än vid andra specialavdelningar. Härigenom
bringades utrustningskostnaden per vårdplats avsevärt i höjden.

Efter ingående överläggningar med nämnda representanter hade direktionen
funnit sig böra föreslå, att stadens bidrag till radiumhemmets utrustning
bestämdes till 6,000 kronor för vårdplats och landstingets motsvarande
bidrag till 5,500 kronor.

Anledningen till att landstinget föresloges skola erlägga ett lägre belopp
än staden, vore i huvudsak den, att landstinget vid planläggandet av en
sjukhusanläggning, likartad med här ifrågavarande, icke skulle behöva räkna
med ett så omfattande polikliniskt patientmaterial som staden, varför
landstingets utrustningskostnad, beräknad för vårdplats, skulle uppgå till
ett lägre belopp än motsvarande kostnad för staden.

Då staden enligt avtalen disponerade 30 och landstinget 5 platser å radiumhemmet,
skulle stadens och landstingets bidrag uppgå till 180,000 kronor
respektive 27,500 kronor.

Enligt direktionen tillhandakomna protokollsutdrag hade stadsfullmäktige
den 19 oktober 1936 anvisat ett anslag av 180,000 kronor såsom stadens
bidrag samt landstinget den 8 september 1936 ett belopp av 27,500 kronor
såsom landstingets bidrag för ifrågavarande ändamål.

Vidare hade cancerföreningen vid sammanträde den 18 juni 1936 beslutat,
att från det nuvarande, föreningen tillhöriga radiumhemmet skulle till
jubileumskliniken utan ersättning överföras inventarier till ett sammanlagt
inköpsvärde av cirka 70,000 kronor under förutsättning, att karolinska sjukhusets
direktion bekostade frakt av nämnda inventarier från radiumhemmet
till jubileumskliniken samt bekostade deras installation därstädes.
Genom denna frikostiga disposition kunde nyanskaffningarna för jubileumskliniken
minskas med ett belopp av 70,000 kronor.

Vid sin granskning av omförmälda utrustningsplan hade direktionen funnit,
att besparingar kunde göras dels genom uteslutande av vissa inventarier
och dels genom förenklat utförande av vissa andra. Dessa besparingar
uppginge till 40,000 kronor.

195

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27''2.

Omfattningen av den med ledning härav beräkneliga inventarieanskaffningen
för radiumhemmet framginge av nedanstående sammandrag av den
uppgjorda utrustningsplanen.

Möbler............................................ 158,589

» 6,523

Specialmöbler för klinikerna............................ 35,441

» » » ............................ 3,375

Kirurgiska instrument................................ 38,613

Röntgenavdelning.................................... 165,000

Klädselmaterial...................................... 10,000

Järnsängar........................................ 18,755

Gardiner........................................... 8,320

Draperier.......................................... 2,000

Sängutrustning...................................... 19,395

Linne, gång- och sängkläder........................... 50,000

Matservisutrustning för sjukavd......................... 9,492

Sjukvårdsteknisk utrusta, sjukavd....................... 7,750

» » klin. laborat.................... 8,400

Kontorsmaskiner m. m................................ 12,300

_» 700

Belysningsarmatur................................... 26,820

Vågar . . . .......................................... 1,200

Diverse artiklar m. m. för klin.......................... 11,532

Rengörings m. fl. artiklar sjukavd........................ 6,302

Brandredskap...................................... 1,000

Radioanläggning..................................... 6,000

Elektriska klockor................................... 5,000

Epidiaskop......................................... 9,000

Markiser........................................... 5,500

Snickeriinredningar................................... 42,000

Kylskåp och värmeskåp.......... 12,000

Sökareanläggning.................................... 11,000

Telefonanläggning.................................... 18,000

Ljussignalsystem.................................... 15,500

Möbler till personalbostäder i karolinska sjukhusets bostadshus 46,055

Reparation av diverse möbler......................... 4,676

Diverse oförutsedda utgifter, kopieringskostnader m. m. samt

kostnader för sakkunnigt biträde...................... 40,762

Summa kronor 817,000

Totalkostnaden, 817,000 kronor, motsvarade 7,230 kronor för en var av
radiumhemmets 113 vårdplatser. Planen hade godkänts av styrelsen för
Konung Gustaf V:s jubileumsfond.

Berörda belopp vore, yttrar direktionen, otvivelaktigt högt. Anledningarna
härtill vore i huvudsak att söka däri, att i utrustningen inginge omfattande
och synnerligen dyrbara apparater samt att radiumhemmet vore avsett
för en betydande poliklinisk verksamhet, vilket medförde, att kostnaden
per vårdplats bringades i höjden. Därjämte vore vissa utgifter på sammanlagt
omkring 80,000 kronor betingade uteslutande av undervisnings -

196

Kungl. Majlis proposition Nr ''272.

och forskningssynpunkter. Direktionen hade för avsikt att i görligaste mån
hålla utrustningskostnaden nere och vidtaga alla åtgärder i detta syfte, som
kunde vara påkallade utan att ändamålsenligheten eftersattes.

Av den till 817,000 kronor beräknade inventariekostnaden skulle Konung
Gustaf V:s jubileumsfond erlägga hälften eller 408,500 kronor. Enligt vad
i det föregående anförts komme Stockholms stad och Stockholms läns landsting
att bidraga med 180,000 kronor respektive 27,500 kronor. Statens eget
bidrag skulle alltså uppgå till 201,000 kronor. Då radiumhemmet beräknades
stå färdigt till den 1 oktober 1937, borde alltså till dess detta belopp
hava ställts till förfogande.

Övriga under byggnad varande kliniker vid sjukhuset beräknades bliva
färdiga att tagas i bruk under år 1939. Direktionen hade ännu ej medhunnit
någon fullständig beräkning av utrustningskostnaderna för dessa kliniker
och följaktligen ej kunnat träffa uppgörelser med Stockholms stad
och Stockholms läns landsting om bidrag till utrustningskostnaderna för de
vårdplatser, som staden och länet enligt gällande avtal skulle disponera.
Verkställda preliminära kalkyler gåve vid handen, att utrustningskostnaden
för dessa delar av sjukhuset icke kunde förväntas understiga 4,500,000
kronor. Då det vore nödvändigt att påbörja inventarieanskaffningen under
budgetåret 1937/1938, hade direktionen till sjukhusets utrustning, däri inräknat
jämväl avslutande av radiumhemmets utrustning, beräknat ett belopp
av 2,500,000 kronor bliva erforderligt av statsmedel under budgetåret
1937/1938. Av berörda belopp beräknades 200,000 kronor belöpa å enskilda
vårdplatser och sålunda utgå av lånemedel.

Direktionen har på grund härav hemställt, att för budgetåret 1937/1938
måtte under åttonde huvudtiteln till utrustning anvisas ett reservationsanslag
av 2,300,000 kronor och under Utgifter för kapitalökning till utrustning
av enskilda vårdplatser ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Myndigheterna. Riksräkenskapsverket anser, att utrustningen
av de enskilda platserna bör bestridas från samma anslag som sjukhusets
utrustning i övrigt och har därför föreslagit, att det för sjukhuset avsedda
reservationsanslaget till utrustning borde höjas med ovanberörda belopp,
200,000 kronor, till 2,500,000 kronor.

Statskontoret har yttrat följande:

Direktionens kostnadsberäkningar för utrustning av radiumhemmet slutade
på ett belopp av 817,000 kronor mot icke fullt 700,000 kronor enligt
de preliminära beräkningar, som gjordes år 1930. För karolinska sjukhuset
i övrigt hade utrustningskostnaden beräknats till 4,500,000 kronor mot

2,900,000 kronor år 1930. Enligt direktionens beräkningar skulle sålunda
den totala utrustningskostnaden för sjukhuset överstiga den tidigare beräknade
med ungefär 1,700,000 kronor.

Statskontoret, som funne kostnadsökningen anmärkningsvärt stor, kunde
i avsaknad av närmare kostnadskalkyler icke uttala sig om skäligheten av

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

det angivna beloppet. Ämbetsverket utginge emellertid ifrån att, innan frågan
örn anvisande av medel till utrustning framlades för riksdagen, erforderliga
beräkningar i sådant hänseende utfördes och företeddes, så att en
verklig granskning kunde äga rum.

Enligt ämbetsverkets förmenande talade övervägande skäl för att hela
utrustningskostnaden — alltså jämväl den del av kostnaden, som belöpte
på de enskilda vårdplatserna — bestredes från ett särskilt reservationsanslag
under åttonde huvudtiteln, vilket anslag således borde täckas av andra
statsinkomster än lånemedel.

I anledning av vad statskontoret yttrat har i den ovanberörda av karolinska
sjukhusets direktion överlämnade promemorian anförts
följande:

Ökningen av utrustningskostnaderna för radiumhemmet vore betingad
av den kostnadsökning på ett flertal utrustningsartiklar, som inträtt under
de gångna åren. Så var det exempelvis möjligt att år 1929 inköpa
en röntgenbehandlingsapparat med tillbehör för cirka 16,000 kronor, under
det att priset stigit till cirka 25,000 kronor år 1937. Att ökningen endast
uppginge till (817,000 — 700,000 =)117,000 kronor, torde få tillskrivas direktionens
bemödanden att så mycket som möjligt inskränka utrustningskostnaden.
I dessa bemödanden hade direktionen erhållit god hjälp genom
cancerföreningens gåva av inventarier från det nuvarande radiumhemmet
till ett värde av cirka 70,000 kronor.

Departementschefen. Det är givetvis vanskligt att med någon grad av
säkerhet bedöma skäligheten av det utav direktionen äskade statsanslaget
å 201,000 kronor till utrustning av radiumhemmet. Ännu svårare är det
att på detta stadium bilda sig en uppfattning om behovet av anslag för
utrustning av sjukhuset i övrigt. Även om en del av den i jämförelse med
1930 års kalkyler betydande ökningen av de för sistberörda ändamål beräknade
kostnaderna torde kunna tillskrivas de under senare år inträdda
ändrade prisförhållandena, kan jag i likhet med statskontoret ej undgå att
finna kostnadsökningen anmärkningsvärt stor. Jag förutsätter, att direktionen
låter sig angeläget vara att, såsom skett beträffande radiumhemmet,
pröva alla möjligheter till ett förbilligande av nämnda kostnader utan att
dock eftersätta de fordringar på utrustningen, som måste ställas vid ett
sjukhus av karolinska sjukhusets kvalitet. Jag anser mig böra föreslå, att
det av direktionen för nästa budgetår äskade utrustningsanslaget, sammanlagt
2,500,000 kronor, nu i sin helhet anvisas men utgår härvid från att
det anslag, som bör för ändamålet anvisas för budgetåret 1938/1939, ej behöver
bli så stort som direktionen synes hava tänkt sig.

Jag delar statskontorets och riksräkenskapsverkets uppfattning örn att
nyssberörda belopp, som alltså innesluter utrustningskostnader för både
radiumhemmet och sjukhuset i övrigt, bör i sin helhet bestridas från anslag
under åttonde huvudtiteln, vilket anslag lämpligen bör betecknas såsom
reservationsanslag.

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

5. Inkomstberäkningar.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har hemställt, att i riksstaten
måtte för budgetåret 1937/1938 upptagas en inkomsttitel, Inkomster
vid karolinska sjukhuset, beräknad till 304,500 kronor.

Härutinnan har yttrats följande:

För beräkning av inkomsterna vid karolinska sjukhuset under nästa budgetår
hade direktionen uppgjort en kalkyl över statens intäkter vid jubileumskliniken
för helt budgetår och reducerat därvid erhållna siffror med
Yi med hänsyn till att kliniken komme att vara öppen allenast 9 av budgetårets
12 månader. Då beläggningen till en början kunde antagas icke komma
att motsvara klinikens fulla kapacitet, hade direktionen ansett försiktigheten
bjuda, att en ytterligare minskning med 20 procent vidtoges beträffande
de sålunda beräknade sjukvårdsavgifterna.

Sjukvårdsavgifterna hade direktionen beräknat på följande
sätt:

För helt För tiden ’/io
budgetår HOT- s0/e 1938

1. Vårdavgifter å allmänna avdelningarna:

a. För 30 vårdplatser, disponerade av Stockholms

stad . .......... 78,210 47,000

b. För 5 vårdplatser, disponerade av Stockholms

läns landsting........................ 11,470 6,880

c. För övriga 65 vårdplatser................ 107,250 64,350

2. Vårdavgifter å hel- och halvenskilda rum..... 50,375 30,230

3. Poliklinikavgifter ........................ 10,000 6,000

4. Avgifter för polikliniska röntgenbehandlingar . . 75,000 45,000

5. Avgifter för radiumbehandlingar............ 20,000 12,000

Summa kronor 352,305 211,460.

Stockholms stads och Stockholms läns landstings bidrag till sjukhusets
drift vore angivna i de med staten träffade avtalen, vilka i detta avseende
innehölle följande föreskrift:

»Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna
för poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms
län, vad som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets
sjuka, dock med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den
genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets
underhåll m. m. på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive
länet härvid att räkna sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter
för sjuka från staden respektive länet. Eventuellt återstående
belopp av dagkostnaden erlägges av staten.»

Enligt avtalen skulle sjuka från staden och länet erlägga legosängsavgift,
vars storlek bestämdes av staden respektive länet.

Stadens medelkostnad under år 1935 för sina på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar utgjorde 7 kronor 87 öre för vårddag och
vårdplats. Stadens bidrag till karolinska sjukhuset under nästa budgetår
syntes lämpligen kunna beräknas med utgångspunkt från en motsvarande

199

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

medelkostnad av 7 kronor 90 öre. Beräknades staden under ett år belägga
sina 30 platser å jubileumskliniken genomsnittligt under 330 dagar, skulle
stadens bidrag uppgå till (30 X 330 X 7: 90 =) 78,210 kronor för år eller
58,750 kronor för den del av nästa budgetår, driften beräknades omfatta.
Efter en reduktion av 20 procent skulle bidragen kunna beräknas uppgå
till i runt tal 4-7,000 kronor.

Medelkostnaden vid Stockholms läns landstings centrallasarett i Mörby
hade år 1935 uppgått till 6 kronor 92 öre för vårddag och vårdplats. Med
utgångspunkt från en medelkostnad av 6 kronor 95 öre och en medelbeläggning
på jubileumskliniken av 330 dagar, skulle länets bidrag uppgå
till (5 X 330 X 6: 95 =) 11,467 kronor 50 öre eller i runt tal 8,600 kronor
för 9 månader. Reducerades sistnämnda belopp med 20 procent, skulle
landstingets bidrag uppgå till 6,8S0 kronor för budgetåret 1937/1938.

Av de återstående vårdplatserna vore 15 bekostade av staten och avsedda
för sjuka från riket i övrigt samt 50 bekostade av Konung Gustaf V:s
jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm. Av sistnämnda platser
vore 20 avsedda i första hand för sjuka från Stockholms stad och 30 i första
hand från övriga delar av riket.

Direktionen hade gjort framställning (jfr ovan) om utfärdande av föreskrifter
rörande bidrag från landsting och städer utom landsting för vård
i vissa fall å sjukhuset och serafimerlasarettet. Enligt direktionens förslag
skulle Stockholms stad och Stockholms läns landsting i den mån sjuka från
staden eller länet beläde andra vårdplatser än sådana, till vilka staden och
landstinget enligt avtalen hade dispositionsrätt, erlägga platskostnadsavgift
samt bidraga till driften efter samma grunder som i fråga om de i avtalen
avsedda platserna. Vidare skulle de andra landsting och städer utom
landsting, inom vilkas områden de på sjukhuset intagna vore bosatta, i
vissa fall erlägga bidrag till driften med 2 kronor 50 öre för vårddag, vilket
belopp skulle avräknas å legosängsavgiften. Denna hade direktionen
tänkt sig till omkring 5 kronor såväl beträffande karolinska sjukhuset som
i fråga örn serafimerlasarettet.

Då direktionen haft att beräkna inkomsterna av vårdavgifter, hade
direktionen i avsaknad av erfarenhet rörande den utsträckning, i vilken
staden och länet kunde komma att belägga andra än sina kontrakterade
platser, ansett sig böra räkna med, att någon dylik överbeläggning icke
ägde rum.

Under förutsättning att legosängsavgiften för sjuka från andra delar av
landet komme att bliva 5 kronor för vårddag och medelbeläggningen per
plats vore 330 dagar årligen, skulle inkomsterna av ifrågavarande 65 vårdplatser
uppgå till (65 X 330 X 5 =) 107,250 kronor årligen eller 80,437 kronor
50 öre för 9 månader. Minskades sistnämnda belopp med 20 procent,
skulle alltså intäkterna av dessa platser under nästa budgetår uppgå till
64,350 kronor.

Kostnaderna för uppförande och utrustning av de enskilda vårdavdelningarna
vid sjukhuset borde på sätt förut anförts förräntas och amorteras
med inflytande vårdavgifter. I propositionen nr 232/1930 (sid. 225) beräknades
avgifterna kunna sättas till cirka 18 och 12 kronor för dag för lielrcspektive
halvenskilda rum. Enligt direktionens uppfattning borde vid
bestämmandet av dessa avgifter hänsyn tagas till motsvarande avgifter
å stadens sjukhus. Avgifterna för hel- och halvenskilda rum å dessa vore
i allmänhet för sjuka från Stockholm 12 kronor 50 öre och 6 kronor samt

200

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

för sjuka från andra delar av landet 20 kronor och 13 kronor. Direktionen
hade nu ansett sig böra räkna med att ifrågavarande avgifter å karolinska
sjukhuset komme att bestämmas till 15 och 10 kronor för dag.

Å jubileumskliniken vore 7 enskilda vårdplatser bekostade av jubileumsfonden
och cancerföreningen. Någon åtskillnad i avgiftshänseende mellan
dessa och övriga enskilda platser syntes icke böra göras.

För jubileumsklinikens 5 hel- och 8 halvenskilda vårdplatser skulle vid
en medelbeläggning av 325 dagar för år inkomsterna uppgå till (5 X 325
X 15 + 8 X 325 X 10 =) 50,375 kronor för år eller 37,781 kronor 25 öre
för 9 månader. Efter reduktion av sistnämnda belopp med 20 procent skulle
inkomsterna av förevarande platser nästa budgetår kunna beräknas till
30,230 kronor.

Vid beräkningen av poliklinikavgifterna hade direktionen förutsatt, att
de poliklinikbesökande skulle erlägga en avgift av 2 kronor för det första
besöket och den därmed förenade behandlingen. För kontroll av behandlingen
erfordrades talrika upprepade undersökningar i syfte att följa reaktionen
efter behandlingen och övervaka varaktigheten av det uppnådda
resultatet. Då större delen av klientelet på grund av ifrågavarande sjukdomars
långvariga och svåra karaktär befunne sig i beträngt ekonomiskt
läge, torde det knappast vara möjligt att av patienterna uttaga särskilda
avgifter för upprepade besök och syntes de vid dessa förekommande undersökningarna
böra vara avgiftsfria. Härtill komme, att det för det vetenskapliga
arbetet vore av vikt att under lång tid noga följa varje särskilt
sjukdomsfall. Inkomsterna av poliklinikavgifterna beräknades uppgå till

10,000 kronor för helt år eller till 6,000 kronor för nästa budgetår.

Med ledning av erfarenheten från det nuvarande radiumhemmet kunde
antalet polikliniska röntgenbehandlingar uppskattas till 15,000 årligen.
Med en avgift av 5 kronor för varje behandling skulle inkomsterna av dessa
uppgå till 75,000 kronor för år eller Jf5,000 kronor för nästa budgetår.

För polikliniska radiumbehandlingar torde i likhet med vad som tillämpades
vid det nuvarande radiumhemmet avgifterna böra sättas till lägst
3, högst 10 kronor, beroende på behandlingens omfattning. Inkomsterna
härav hade uppskattats till 20,000 kronor för helt år eller 12,000 kronor för
nästa budgetår.

Direktionen hade icke beräknat några inkomster av röntgen- och radiumbehandlingar
av de å jubileumskliniken inneliggande sjuka. Till stöd härför
ville direktionen åberopa, att enligt i de av 1931 års riksdag godkända
grunderna för fördelningen av driftkostnaderna för den blivande centralanstalten
för radioterapi vid kräfta, som avsåges att inrättas vid Lunds
lasarett (propositionen nr 196 och riksdagens skrivelse nr 267) motsvarande
behandlingskostnader för de å nämnda anstalt intagna patienterna
skulle gäldas av staten. Då jubileumskliniken vid karolinska sjukhuset vöre
den andra av de tre planerade centralanstalterna för radioterapi vid kräfta,
hade direktionen ansett uteslutet att andra principer i förevarande hänseende
skulle tillämpas vid denna än vid Lunda-anstalten.

I detta sammanhang ville direktionen erinra, att till direktionen för vederbörligt
beaktande överlämnats avskrift av en av styrelsen för svenska
landstingsförbundet den 16 september 1936 gjord framställning om framläggande
för 1937 års riksdag av förslag örn statens övertagande av de
ifrågasatta landstingsbidragen till driften av centralanstalterna för radioterapi
vid kräfta. Ett bifall härtill skulle för karolinska sjukhusets del

201

Kungl. Maj:ts -proposition Nr27%.

innebära, att de vårdbidrag om 2 kronor 50 öre, som i vissa fall avsetts
att erläggas av landsting och städer utom landsting, icke skulle behöva
utgå beträffande sjuka intagna å jubileumskliniken. Detta skulle i sin ordning
innebära en minskning av vårdavgifterna för sjuka från andra delar
av landet än Stockholms stad och län med inemot hälften, d. v. s. till
53,625 kronor för år och till 32,175 kronor för nästa budgetår.

Av förbundsstyrelsens framställning framginge ej fullt klart, huruvida
motsvarande anordning tänkts genomförd även beträffande de för sjuka
från Stockholms stad och län kontraktsenligt avsedda platserna. Skulle
så vara fallet, uppginge minskningen av vårdavgifterna för stadens 30 platser
till 24,750 kronor för år eller 14,850 kronor för nästa budgetår och för
länets 5 platser till 4,125 kronor för år eller 2,475 kronor för nästa budgetår.
Inkomsterna av vårdavgifter skulle alltså för stadens platser komma
att uppgå till 53,460 kronor för år eller 32,150 kronor för nästa budgetår
och för länets platser till 7,350 kronor för budgetår eller 4,405 kronor för
ft nästa budgetår.

Bland inkomsterna borde vidare upptagas platskostnadsavgift
e r. Dessa hade beräknats med ledning av bestämmelserna i de med staden
och landstinget gällande avtalen samt motsvarade annuiteterna å stadens
och landstingets i form av lån till förfogande ställda bidrag till sjukhusets
uppförande. På sätt direktionen vid behandlingen av omkostnadsanslaget
anfört uppginge dessa platskostnadsavgifter i fråga om de å jubileumskliniken
kontrakterade platserna till 29,360 kronor 52 öre för stadens
och 4,675 kronor för länets eller sammanlagt till 34,035 kronor 52 öre för
år eller 25,530 kronor för 9 månader.

Bland inkomsterna borde vidare inräknas ersättning för åt
befattningshavare tillhandahållna naturaförmåner.
Ersättningar för bostad beräknades till 36,462 kronor och för kost
till 53,550 kronor eller tillhopa 90,012 kronor för helt år. Örn dessa belopp
omräknades att avse 9 månader, skulle de för nästa budgetår beräkneliga
ersättningarna uppgå till 27,350 kronor för bostad och till 40,160 kronor
för kost eller till sammanlagt 67,510 kronor.

I enlighet med vad direktionen enligt det föregående föreslagit skulle
inkomsterna vid karolinska sjukhuset under budgetåret 1937/1938 beräknas
på följande sätt:

I. Sjukvårdsavgifter ............................. kronor 211,460

II. Platskostnadsavgifter .......................... » 25,530

III. Ersättning för åt befattninghavare tillhandahållna

naturaförmåner .............................. » 67,510

Summa kronor 304,500.

Myndigheterna. Endast riksräkenskapsverket har yttrat
sig rörande direktionens inkomstberäkningar. Ämbetsverket har framhållit,
att av vad riksräkenskapsverket enligt det ovanstående anfört
rörande platskostnadsavgifterna framginge, att dessa icke skulle upptagas
som inkomster under inkomsttiteln. Beträffande beräknandet av beloppet
avseende ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna naturaförmåner
syntes av direktionens beräkningar framgå, att i detta belopp jämväl
inginge ersättning för bostad åt befattningshavarna. Enligt en vid direktionens
skrivelse fogad bilaga skulle av ovan upptagna belopp, 67,510 kro -

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nor, ersättningen för hyror beräknas uppgå till 19,145 kronor. Sistnämnda
belopp borde icke ingå å denna inkomsttitel utan inflyta å fastighetsfonden.
Posten ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna naturaförmåner
borde alltså minskas med 19,145 kronor och uppföras med allenast
48,365 kronor. Inkomsttiteln »Inkomster vid karolinska sjukhuset»
torde alltså böra beräknas på följande sätt:

1. Sjukvårdsavgifter ............................... kronor 211,460

2. Ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna

naturaförmåner ................................ » 48,365

Summa kronor 259,825.

Riksräkenskapsverket hemställer, att denna inkomsttitel måtte för budgetåret
1937/1938 upptagas till i avrundat tal 260,000 kronor.

Departementschefen. Beträffande den av direktionen berörda frågan om
statens övertagande av de ifrågasatta landstingsbidragen till driften av
centralanstalterna för radioterapi vid kräfta hänvisar jag till vad i ämnet
anförts under punkten 115 i 1937 års femte huvudtitel. Erinras må, att
jag i det föregående framlagt förslag rörande vårdbidrag i vissa fall till
karolinska sjukhuset från landsting och städer, som ej deltaga i landsting.
Vad jag i det föregående anfört rörande beräkningen under avlöningsstaten
av ersättningar åt provsköterskor, elever och provelever föranleder den
ändringen i direktionens inkomstkalkyler, att de beräknade inkomsterna
böra minskas med omkring 14,000 kronor. Mot dessa kalkyler har jag i
övrigt endast den erinran att framställa, att jag i likhet med riksräkenskapsverket
och i anslutning till vad ovan yttrats vid behandlingen av frågan
örn omkostnadsstat för sjukhuset för nästa budgetår anser platskostnadsavgifter
och ersättning för bostad åt befattningshavare icke böra medtagas
som inkomster. Inkomsterna böra alltså beräknas till (260,000 —

14,000 =) 244,000 kronor. Denna fråga torde komma att i vederbörligt
sammanhang framdeles ånyo upptagas av chefen för finansdepartementet.

6. Sammanfattning.

Karolinska sjukhusets direktion. Vid bifall till direktionens ovanberörda
förslag skulle statens utgifter för karolinska sjukhusets drift under
budgetåret 1937/1938 uppgå till

för avlöningar.......................... kronor 415,400

» dyrtidstillägg...................... » 39,000

» pensioner med dyrtidstillägg ........... » 400 454,800

» omkostnader................................... 303,900

tillhopa kronor 758,700

och statens inkomster av driften till .............. » 304,500

vadan statens nettoutgift för sjukhusets drift skulle

uppgå till

kronor 454,200.

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72. 203

Härtill skulle komma utrustningskostnaden 2,500,000 kronor, varav

200,000 kronor skulle utgå av lånemedel.

Departementschefen. Vid bifall till mina i det föregående framställda
förslag erfordras vid karolinska sjukhuset under nästa budgetår för avlöningar
371,900 kronor och för omkostnader 253,000 kronor. Örn härtill läggas
kostnaderna för dyrtidstillägg, vilka torde kunna beräknas till den av
direktionen angivna siffran, 39,000 kronor, skulle statens bruttoutgifter för
sjukhuset under nästa budgetår — pensionskostnader ifrågakomma enligt
det föregående icke — uppgå till (371,900 + 253,000 + 39,000 —) 663,900
kronor. Då inkomsterna, vilka som nämnts böra upptagas å riksstatens inkomstsida,
beräknats till 244,000 kronor, skulle alltså statens nettoutgift
för sjukhuset utgöra 419,900 kronor mot av direktionen beräknade 454,200
kronor.

Härtill kommer anslag till utrustning med 2,500,000 kronor, vilket är
av tillfällig natur.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående
bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i
landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa
fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, skall från och med
dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, äga tillämpning
å befattningshavare vid karolinska sjukhuset, dock med
rätt för Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i sådant hänseende ovan föreslagits
meddela erforderliga särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser
;

dels medgiva, att till ifrågakommande befattningshavare
vid karolinska sjukhuset må utgå provisoriskt dyrortstillägg
enligt de grunder, som gälla för befattningshavare
med stationeringsort eller förläggningsort i Stockholms
stad;

dels godkänna följande personalförteckning för karolinska
sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med
dag, som av Kungl. Majit bestämmes:

204

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Radiumhemmet vid Konung Gustaf V:s
jubileumsklinik:

Befattning. Lönegrad.

Läkarp er sonal.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen ... B 26
Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid

kliniken ............................. Bil

1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen
.......................... Bil

1 kurator.............................. Bil

20 sjuksköterskor......................... B 7

6 kontrollbiträden....................... B 7

6 röntgenbiträden........................ B 6

1 fotograf.............................. B 5

Ekonomip er sonak

1 förste vaktmästare.....................B 7

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen... B 7
1 sjukbärare............................B 4

For s k n i n g s a v de ln i n ga r na vid Konung

Gustaf V:s jubileumsklinik:
Radiofysiska avdelningen.

1 laborator i radiofysik...................B 26

1 tekniskt biträde för fysiska mätningar......B 7

Svulstpatologiska avdelningen.

1 tekniskt biträde för mikroskopiska prepara tioner.

..............................B 7

1 kanslibiträde vid avdelningens arkiv........B 7;

dels godkänna följande avlöningsstat för karolinska
sjukhuset att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 114,000

205

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr %7%.

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t........kronor 27,570

Anm..: Ur förestående anslagspost må för helt
budgetår räknat till sjukhusets direktion utgå högst
22,400 kronor och till forskningsavdelningarna vid
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik högst 5,400
kronor.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m.m., förslagsvis
............... kronor 193,500

Anm.: Ur förestående delpost må för helt
budgetår räknat till sagda direktion utgå högst
24,000 kronor och till sagda forskningsavdelningar
allenast lön till två städerskor.

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis.......kronor 11,300 204,800

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..... kronor 25,530

Summa förslagsanslag kronor 371,900;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av........................ kronor 371,900;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Omkostnader för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av....................kronor 253,000;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Utrustning för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag
av...................kronor 2,500,000;

dels ock — under förutsättning av att avtal mellan
Kungl. Maj:t och direktionen över serafimerlasarettet
träffas örn statens övertagande från och med den 1 juli
1937 av lasarettets drift —

a) besluta, att ovannämnda avlöningsreglemente skall
från och med den 1 juli 1937 äga tillämpning å befattningshavare
vid serafimerlasarettet, dock med rätt för
Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad av mig i sådant hänseende ovan föreslagits meddela
erforderliga särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser; b)

godkänna följande personalförteckning för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1937/1938:

206

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Sjukvårdsp er sonat.

1 inspektionssköterska....................Bil

2 sjukgymnaster.........................B 9

54 sjuksköterskor......................... B 7

1 fotograf vid röntgenavdelningen........... B 5

1 handräckningsbiträde................... B 2

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare........................B 14

1 första köksföreståndarinna...............Bil

1 maskinist............................ BlO

1 husmoder...........................B 7

1 andra köksföreståndarinna...............B 7

3 förste vaktmästare......., ...........B 7

1 trädgårdsmästare.....................B 7

1 snickare.............................B 7

2 reparatörer...........................B 7

2 förste eldare..........................B 6

3 vaktmästare..........................B 5

1 tvättföreståndarinna....................B 5

3 sjukbärare och gårdskarlar...............B 4

1 kokerska, diet-........................B 1

Kontorspersonal.

1 syssloman............................B 24

1 bokhållare............................B 15

1 kassör...............................Bil

1 kameralbiträde........................B 8

1 kontorsbiträde......................... B 4;

c) godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis.............kronor 282,000

2. Arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp .... . kronor 84,810

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis. . » 7,400 » 92,210

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

3. Avlöningar till övrig icke ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis..... kronor 641,200

b. Avlöningsförhöj ningar

m. m., förslagsvis.
....... » 30,000 kronor 671,200

4. Särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän:

a. Provisoriskt dyr ortstillägg,

förslagsvis
......kronor 70,090

b. Kompensation åt

vissa befattningshavare
för minskning
av den behållna
inkomsten vid
famil jepensioneringens
genomförande,
förslagsvis » 2,500

c. Personliga löne tillägg

på grund av
övergångsbestämmelser,
förslagsvis » 15,000 » 87,590

Summa förslagsanslag kronor 1,133,000;

d) till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................ kronor 1,133,000;

e) till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................ kronor 1,335,000;

f) bemyndiga Kungl. Maj:t att taga det under elfte
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. i anspråk för bestridande av
pensioner eller understöd åt vissa befattningshavare vid
serafimerlasarettet samt änkor och barn efter sådana
befattningshavare.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 872.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

I. Bidrag från landsting och vissa städer till kostnaderna för vård
å s. k. riksplatser vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
m. m......................................

1930 och 1931 års riksdagar sid. 5. — Nu föreliggande förslag sid. 9.

Myndigheterna sid. 14. — Departementschefen sid. 20.

II. Serafimerlasarettet................................. 23

A. Villkoren för statens övertagande av driften vid serafimerlasarettet.
........................................ 23

1936 års riksdagsbeslut m. m. sid. 23. — Föreliggande förslag till
avtal sid. 24. — Myndigheternas yttranden angående avtalsförslaget
sid. 28. — Departementschefen sid. 32.

B. Lönereglering för serafimerlasarettets personal............ 34

1. Principfrågan om övergång till statligt lönesystem...... 34

Nuvarande förhållanden sid. 34. — Löneregleringsfrågans behandling
vid 1936 års riksdag m. m. sid. 35. — Karolinska
sjukhusets direktion sid. 38. — Myndigheterna sid. 39. — Departementschefen
sid. 40.

2. Lasarettets direktör........................... 41

Nuvarande förhållanden sid. 41. — De sakkunniga och karolinska
sjukhusets direktion sid. 42. — Myndigheterna sid. 42.

— Departementschefen sid. 43.

3. Överläkare.................................. 43

Nuvarande förhållanden sid. 43. — De sakkunniga och karolinska
sjukhusets direktion sid. 44. — Myndigheterna sid. 44.

— Departementschefen sid. 45.

4. Underordnade läkare............................ 45

Nuvarande förhållanden sid. 45. — De sakkunniga sid. 47. —
Direktionen för karolinska sjukhuset sid. 50. — Myndigheterna
sid. 60. — Departementschefen sid. 65.

5. Sjukvårdspersonal.............................. 68

Nuvarande förhållanden sid. 68. — De sakkunniga sid. 70. —
Karolinska sjukhusets direktion sid. 73. — Myndigheterna sid.

74. — Departementschefen sid. 77.

6. Ekonomipersonal............................... 79

Nuvarande förhållanden sid. 79. — De sakkunniga sid. 79. —
Karolinska sjukhusets direktion sid. 83. — Myndigheterna sid.

86. — Departementschefen sid. 88.

7. Kontorspersonal ............................... 81)

Nuvarande förhållanden sid. 89. — De sakkunniga sid. 89. —
Karolinska sjukhusets direktion sid.!91. — Myndigheterna sid.

94. — Departementschefen sid. 95.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

14

210

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Sida

8. Övrig personal................................ 96

Nuvarande förhållanden sid. 96. — De sakkunniga sid. 96.
Karolinska sjukhusets direktion sid. 97. — Myndigheterna sid.

98. — Departementschefen sid. 98.

9. Vissa särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser beträffande
ordinarie tjänstemän..................... 98

De sakkunniga sid. 98. — Karolinska sjukhusets direktion sid.

99. — Myndigheterna sid. 102. — Departementschefen sid. 103.

C. Serafimerlasarettets personalbehov under budgetåret 1937/1938 104

De sakkunniga sid. 104. — Karolinska sjukhusets direktion sid.

104. — Myndigheterna sid. lil. — Departementschefen sid. 112.

D. Serafimerlasarettets anslagsbehov under budgetåret 1937/1938 118

1. Anslag till avlöningar m. m....................... 118

Karolinska sjukhusets direktion sid. 118. — Myndigheterna sid.

120. — Departementschefen sid. 120.

2. Anslag till omkostnader ......................... 124

Karolinska sjukhusets direktion sid. 124. — Myndigheterna sid.

128. — Departementschefen sid. 129.

3. Inkomstberäkningar............................. 129

Karolinska sjukhusets direktion sid. 129. — Myndigheterna sid.

134. — Departementschefen sid. 134.

4. Kostnadsjämförelser............................ 134

Nuvarande förhållanden sid. 134. — Karolinska sjukhusets direktion
sid. 134. — Departementschefen sid. 136.

III. Karolinska sjukhuset................................ 136

1. Inledning....................................... 136

Nuvarande förhållanden sid. 136. — Karolinska sjukhusets direktion
sid. 137. — Myndigheterna sid. 140. — Departementschefen
sid. 140.

2. Anslag till avlöningar.............................. 141

Karolinska sjukhusets direktion sid. 141. — Myndigheterna sid. 163.

— Departementschefen sid. 178.

3. Anslag till omkostnader............................ 188

Karolinska sjukhusets direktion sid. 188. — Myndigheterna sid. 191.

— Departementschefen sid. 193.

4. Anslag till utrustning.............................. 193

Karolinska sjukhusets direktion sid. 193. — Myndigheterna sid. 196.

— Departementschefen sid. 197.

5. Inkomstberäkningar............................... 198

Karolinska sjukhusets direktion sid. 198. — Myndigheterna sid. 201.

— Departementschefen sid. 202.

6. Sammanfattning............................. 202

Karolinska sjukhusets direktion sid. 202. — Departementschefen
sid. 203.

IV. Hemställan ........................................ 203

Stockholm 1937, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

371021