Kungl. Majlis ''proposition Nr %67.

1

Nr 267.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående omorganisation
av vissa läroverk i Göteborg; given Stockholms
slott den 13 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, förslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Engberg, anför härefter:

I Göteborg finnas för närvarande fem statliga läroverk, nämligen högre
latinläroverket, högre realläroverket, högre allmänna läroverket för flickor
samt västra och östra realskolorna.

Högre latinläroverket organiserades vid 1927 års ombildning av det högre
skolväsendet på följande sätt: realskolan skulle vara femklassig och avsedd
endast för gossar; gymnasiet, som skulle avses endast för manliga lärjungar,
skulle omfatta såväl fyraårig som treårig latinlinje. Höstterminen
1935 inrättades en sexårig klassisk försökslinje, byggande på realskolans
andra klass, vilken linje torde komma att bliva fullständig från och med

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 267.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 267.

höstterminen 1940. För närvarande finnas tre parallellavdelningar inom
realskolans första klass, fyra inom den andra klassen, tre inom tredje och
fjärde klasserna samt två inom femte klassen. Det fyraåriga gymnasiet består
av tre fullständiga parallellavdelningar, medan det treåriga är enkellinjigt.
Den klassiska linjens nuvarande två lägsta kretsar äro enkla. Inalles
finnas således vid läroverket för närvarande 32 klassavdelningar, vilka
under de närmaste 4 åren torde komma att ökas med 4 kretsar å den klassiska
linjen.

Högre realläroverket, som är avsett för gossar, erhöll genom 1927 års
skolreform en femklassig realskola jämte ett fyraårigt och ett treårigt realgymnasium.
Dessutom är ett reallyceum sedan höstterminen år 1933 under
successivt införande. För närvarande består realskolan av tre parallellavdelningar
med undantag för femte klassen, som har två avdelningar. Det
fyra- respektive treåriga gymnasiet har tre respektive två parallellavdelningar.
För närvarande finnas, med inberäknande av lyceets fyra kretsar,
36 klassavdelningar. I och med lyceets fullständiga utbyggande erhåller
läroverket 38 klassavdelningar. — Högre realläroverket är för närvarande
provårsläroverk.

Västra realskolan har såväl fem- som fyraåriga linjer. Skolan har för närvarande
tre parallellavdelningar å den femåriga linjen, utom i den högsta
klassen, som omfattar blott två avdelningar. Den fyraåriga linjen, som inrättats
år 1931, är enkel. I de båda högsta klasserna har dock under de
senare åren en viss samläsning kunnat anordnas mellan en avdelning av
den femåriga linjen och en motsvarande klass i den fyraåriga. Sammanlagt
finnas alltså 18 klassavdelningar.

Östra realskolan består av en femårig linje med tre parallellavdelningar
utom i femte klassen, som har två avdelningar, samt en fyraårig linje med
två parallellavdelningar utom beträffande den högsta klassen, som består
av endast en avdelning. Antalet klassavdelningar är alltså 21.

I Göteborg finnas härjämte vissa andra läroanstalter, som utöver de
ovannämnda leda till real- eller studentexamen. Dessa läroanstalter äro en
kommunal mellanskola samt fyra enskilda läroverk med gymnasier, nämligen
högre samskolan, Sigrid Rudebecks skola med Göteborgs gymnasium
för flickor, Göteborgs privata latingymnasium och realskola för gossar och
flickor (startat höstterminen 1934 och alltså ännu under upprättande och
icke stående under skolöverstyrelsens inseende) ävensom Göteborgs enskilda
gymnasium för blivande präster.

Föreliggande förslag till omorganisation. Stads julimäktige i Göteborg
hava efter därom den 17 december 1936 fattat, numera lagakraftvunnet,
beslut hos Kungl. Maj:t gjort framställning örn åtgärder i syfte dels att
västra realskolan måtte från och med läsåret 1938—1939 ombildas
till högre allmänt läroverk genom påbyggnad med en fyraårig och en treårig
gymnasielinje för manliga lärjungar samtidigt med att den nuvarande

3

Kungl. Marits proposition Nr 267.

realskolan utökades med en femårig linje, dels ock att högre realläroverket,
som i full utbyggnad för närvarande vore avsett att omfatta 38
klassavdelningar, måtte omorganiseras till att för framtiden omfatta högst
28 klassavdelningar, vilket föresloges ske genom överflyttning av ej mindre
en femårig realskollinje till det föreslagna nya högre allmänna läroverket
än även av en fyraårig och en treårig gymnasielinje till det eller de läroverk,
som kunde befinnas lämpliga.

Till grund för stadsfullmäktiges framställning ligger en utredning, som
verkställts av en av fullmäktige tillsatt beredning, vilken avgav sitt utlåtande
den 15 oktober 1936. Av detta utlåtande inhämtas bland annat
följande:

Från och med 1932 hade ett för varje år ökat antal till gymnasiet godkända
lärjungar icke kunnat beredas plats i latin- och realläroverkets gymnasier.
Antalet sålunda avvisade hade under åren 1932—1936, utgjort respektive
13, 37, 57, 70 och 71. Sammanlagda antalet godkända till gymnasiet
hade år 1936 varit 319. Särskilt hade antalet avvisade till det fyraåriga
gymnasiet varit stort, år 1936 53 av 216 godkända. Den ökade tillströmningen
till gymnasiet hade sammanhängt med ansvällningen av realskolan
under de senaste åren, varigenom lärjungenumerären i de till gymnasiet
avlämnade realskoleklasserna ökats. Emellertid vore beredningen av den
uppfattningen, ehuru den uttalade denna med reservation, att denna ansvällning
varit i viss mån tillfällig och att någon ytterligare nämnvärd
ökning av de utestängdas antal icke vore sannolik. Under förutsättning,
att icke under de närmaste åren en allt större procentuell del av realskoleeleverna
sökte sig till gymnasiet, holle den till och med före — på grund
av undersökningar rörande dels tillströmningen till realskolan dels den allmänna
demografiska utvecklingen i Göteborg med hänsyn till barn och
ungdom i skolåldern — att en minskning i antalet inträdessökande till
gymnasiet borde vara att förvänta från och med åren 1938 och 1939, en
minskning, som den ansåge icke vara av tillfällig natur. Vidare ansåge beredningen,
att det med ledning av de vid gymnasierna gjorda erfarenheterna
syntes finnas fog för det antagandet, att de övertaliga endast ägde
en mindre fallenhet för studier, varför det förefölle sannolikt, att de, även
örn plats i enlighet med deras önskemål skulle kunna beredas dem, icke
med framgång skulle kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Beredningen hade sålunda på denna punkt av sin utredning kommit till
den uppfattningen, att för närvarande någon utökning av antalet gymnasieavdelningar
i staden icke vore av behovet oundgängligen påkallad.

Beredningen har därefter övergått till att ge en översikt över lok altillgången
och lokalbehovet för de olika läroverken i Göteborg och därvid
kommit till det resultatet, att såväl högre latinläroverket som högre realläroverket
vore i trängande behov av utökning av antalet undervisningslokaler.
Latinläroverket hade för närvarande 31 klassrum, därav dock ett
vore alldeles för litet (egentligen blott ett kartrum), under det att antalet
klassavdelningar utgjorde 32, vartill möjligen under de närmaste åren successivt
komme 4 för den klassiska linjens fyra översta kretsar. Realläroverket
inrymde för närvarande 28 klassrum, varav två emellertid vore helt
små och såsom klassrum olämpliga; antalet klassavdelningar vore 36, varför
8 avdelningar för närvarande måste undervisas utom läroverksbygg -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

naden, och komme efter full utbyggnad att omfatta 38. Dessutom erfordrades
vid båda läroverken nya institutionsutrymmen och lokaler för den
naturvetenskapliga undervisningen.

För att fylla den sålunda föreliggande bristen på lokaler hade olika möjligheter
övervägts. Beredningen hade sålunda tagit under omprövning dels
tre av rektorn vid högre realläroverket, Sefve, i skrivelse till drätselkammaren
den 11 december 1934 framlagda alternativa lösningar — a) tillbyggnad
till realläroverket, b) ombildning av en av realskolorna till högre
allmänt läroverk samt c) inrättande av kommunalt gymnasium i anslutning
till den kommunala mellanskolan — dels två andra, nämligen d) tillbyggnad
och utökning av latinläroverket samt e) inrättande av ett helt
nytt statligt läroverk.

Av dessa alternativ har beredningen av pedagogiska skäl avvisat a), c)
och d), d. v. s. tillbyggnad till latin- eller realläroverket eller inrättande av
kommunalt gymnasium i anslutning till kommunala mellanskolan. Dessa
tre läroanstalter vore redan så stora, att en avlastning snarare syntes
önskvärd än en utvidgning, då det måste vålla betydande svårigheter att
leda och övervaka ett elevantal av omkring 1,000. Likaså har beredningen
funnit sig böra avvisa förslaget om upprättande av ett helt nytt högre allmänt
läroverk, även om detta ur rent pedagogisk synpunkt vore mest fördelaktigt
och i lokalt avseende vore förmånligt så till vida, som platsen
för läroverket i så fall kunde väljas helt fritt allt efter det största behovet.
Något behov av en utvidgning av realskolan har beredningen emellertid
icke funnit föreligga, utan ansett det närmast vara ett gymnasium, som
behövdes. Under sådana förhållanden har beredningen stannat vid alternativet
b) i rektor Sefves förslag, utbyggandet av en realskola
till ett högre allmänt läroverk.

När det då gällt att välja mellan västra och östra realskolan har beredningen
stannat för västra realskolan såsom den med hänsyn till
sitt läge för ifrågavarande ändamål lämpligaste. Det antal innevånare, som
skulle kunna sägas hava intresse av ett högre allmänt läroverk på denna
skolas plats, uppskattades till 90,000 a 100,000 — Carl Johans, Masthuggs
och Oskar Fredriks församlingar, delar av Lundby, västra Frölunda församling.
Motsvarande invånarantal, som skulle hava gagn av ett gymnasium
på östra realskolans plats, utgjorde omkring 50,000 å 60,000 personer
— Gamlestads samt delar av Kristine och Örgryte församlingar med
anslutande landsbygd. En utbyggnad av östra realskolan till för ett högre
allmänt läroverk erforderliga dimensioner funne beredningen också stöta
på nästan oöverstigliga svårigheter. De 12 nya klassrum, som skulle erfordras
för en utvidgning, jämte övriga behövliga utrymmen för undervisning
i naturvetenskapliga ämnen m. m. skulle däremot kunna erhållas
genom tillbyggnad av västra realskolans nuvarande byggnad å båda gavlarna
samt påbyggnad av vaktmästarflygeln och utnyttjande av vindsutrymmena
vid nämnda realskola.

Beredningen har genom arkitekt R. O. Swensson och ingenjör E. Larsson
låtit utföra skisser enligt av beredningen förordade förslag till ändringsarbeten
samt därtill hörande kostnadsberäkningar för utbyggnad dels
I) av högre realläroverket, dels II) av västra realskolan. Alternativ I har
därvid befunnits medföra en totalkostnad av 679,300 kronor och alternativ
II 649,600 kronor, därav för själva tillbyggnaden av västra realskolan
550,300 kronor, återstående 99,300 kronor för under alla förhållanden er -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

f orderliga ändringsarbeten vid högre realläroverket. Vid alternativ I skulle
emellertid åtskilliga oundgängliga kostnader utöver de beräknade tillkomma.

Beredningen ville därför, anföres det, av såväl pedagogiska och lokala
som ekonomiska skäl förorda, att lokalbristen vid Göteborgs högre allmänna
läroverk löstes på sådant sätt, att vissa linjer särskilt på gymnasiestadiet
överflyttades till västra realskolan, som på sätt beredningen föreslagit
och i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekt Swensson utförda
skisser utvidgades till ett högre allmänt läroverk. Detta läroverk
skulle enligt beredningens förslag komma att omfatta inalles 30 avdelningar,
och innebure detta, att den nuvarande realskolan utökades med en
femårig realskollinje och utbyggdes med en fyraårig och en treårig gymnasielinje
för manliga lärjungar.

Göteborgs stad skulle, örn man ginge fram efter denna linje, för den
lägsta kostnad, varmed Göteborgs gymnasiefråga för närvarande kunde
lösas, erhålla ett fullständigt läroverk beläget i den stadsdel, där behovet
av ett dylikt vore mest trängande, varjämte möjligheten för vidare utveckling
genom förefintliga reservutrymmen vore bevarad.

Ett genomförande av detta förslag förutsatte emellertid beslut från statsmakternas
sida, och då denna fråga vore intimt förbunden med den trängande
frågan örn ordnandet av högre realläroverkets lokalbehov, vöre det
av största vikt, att frågan om möjligt kunde underställas 1937 års riksdag.

De lokala skolmyndigheternas yttranden. Lokalstyrelsen och kollegiet
vid västra realskolan hava på det varmaste förordat stadsfullmäktiges förslag
om omvandling av västra realskolan till högre allmänt läroverk, samt
vidare anhållit, att det planerade gymnasiet måtte förses med både latinoch
reallinje, ävensom föreslagit, att det sålunda fullständiga läroverket
måtte benämnas högre allmänna läroverket i Majorna, Göteborg. Upprättandet
av latinlinjen vid det nya gymnasiet har tänkts skola försiggå
på det sätt, att en reallinje överflyttades från högre realläroverket till högre
latinläroverket och en latinlinje från sistnämnda läroanstalt till det nya
högre allmänna läroverket.

Rektor, lokalstyrelse och kollegium vid högre latinläroverket i Göteborg
hava instämt i stadsfullmäktiges anhållan och i det av västra realskolans
lokalstyrelse och kollegium gjorda uttalandet örn upprättande av såväl
latin- som reallinje vid det nya högre allmänna läroverket. Med avseende
på sättet för latinlinjens upprättande har västra realskolans uttalande preciserats
så, att en fyraårig latinlinje skulle överflyttas till det nya högre
allmänna läroverket från högre latinläroverket och det sistnämnda i stället
erhålla en fyraårig reallinje från högre realläroverket.

Kollegiet vid högre realläroverket och liiroverkets lokalstyrelse hava i
allt väsentligt instämt i stadsfullmäktiges framställning. Kollegiet har
emellertid icke uttalat sig örn utvidgningen av västra realskolan men i stället
upptagit ett helt nytt förslag, innebärande att jämväl realläroverket
skulle förses med latinlinje. Kollegiet har på det sättet tillstyrkt stadsfullmäktiges
framställning, att högre realläroverket i Göteborg måtte omorga -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

niseras till att omfatta högst 28 klassavdelningar, att detta måtte beträffande
realskolan ske genom en minskning från nu tre parallellavdelningar
till två och att beträffande gymnasiet till omprövning måtte upptagas ej
blott den ifrågasatta minskningen av parallellavdelningarnas antal utan
även möjligheten av att inom den förminskade ramen upprätta ett latingymnasium.

Till stöd härför har yttrats bland annat följande:

Ur pedagogisk synpunkt måste starkt ifrågasättas lämpligheten av ett
läroverk med uteslutande reallinje vid sidan av två läroverk med såväl
latin- som reallinje, vilket beredningen syntes hava tänkt sig som en möjlig
lösning av föreliggande spörsmål. Erfarenheten visade, att lärjungarna
vid övergången från realskola till gymnasium oftast holle sig kvar vid det
egna läroverket, varför möjlighet till linjeval inom detta vore önskvärt.
För högre realläroverket förelåge dessutom ett särskilt förhållande som talade
för en omorganisation av dess gymnasium i antydd riktning. Ett realläroverk
måste alltid för läroverkets kassor bli dyrare än ett latingymnasium
på grund av de stora kostnaderna för de fysikaliska och kemiska institutionerna.
Högre realläroverket hade under senare år för dessa båda institutioner
haft mycket stora utgifter. Läroverkets ekonomi vore dock för
närvarande god på grund av att de flesta klassavdelningarna vore väl fyllda
och realskolan förhållandevis stor.

Genom den av stadsfullmäktige föreslagna omorganisationen skulle emellertid
dessa förhållanden ändras. Lyceet skulle nämligen komma att utgöra
en relativt mycket större del av läroverket än nu. Lyceet vore en skolform,
som för närvarande och sannolikt även för en avsevärd framtid ej kunde
beräknas betala sin del av läroverkets omkostnader. Inom de nu förefintliga
fyra kretsarna vore det under vårterminen 1937 blott 14 lärjungar, som
betalade hel terminsavgift. Under det att från läroverkets övriga 32 klassavdelningar
inflöte 20,232 kronor, eller i medeltal 632 kronor från varje
avdelning, betalade de 4 lyceiavdelningarna tillsammans blott 684 kronor,
eller i medeltal 171 kronor för avdelning. Detta vore för närvarande av
mindre betydelse, då läroverket vore stort och lyceet utgjorde endast en
niondel av läroverkets avdelningar. Det skulle emellertid i framtiden kunna
bli betungande, om 12 klassavdelningar flyttades från läroverket utan ersättning.
Ett utbyte av en av gymnasiets reallinjer mot en latinlinje inom den
av stadsfullmäktige föreslagna organisationens ram skulle i någon mån
kunna kompensera de små inkomsterna från lyceet.

Även den omständigheten, att realläroverket vore en provårsanstalt, talade
i samma riktning. Tydligt vore, att en lärare i främmande levande språk
ej kunde på ett läroverk med enbart latin- eller enbart realgymnasium erhålla
en så allsidig utbildning som i ett läroverk med både latin- och reallinje.

Länsstyrelsen i Göteborg och magistraten därstädes hava tillstyrkt stadsfullmäktiges
framställning.

Skolöverstyrelsens utlåtande. I utlåtande den 4 mars 1937 har skolöverstyrelsen
förordat, att västra reaskolan måtte från och med budgetåret
1938/1939 ombildas till högre allmänt läroverk för gossar på så sätt, att en
fyraårig latinlinje överflyttas dit från högre latinläroverket och en treårig

7

Kungl. May.ts ■proposition Nr 267.

reallinje från högre realläroverket, varvid samtidigt en femårig realskollinje
överflyttas dit från högre realläroverket.

Överstyrelsen har vidare förutsatt, att en fyraårig reallinje borde överflyttas
från högre realläroverket till högre latinläroverket i stället för den
därifrån till det föreslagna nya högre läroverket överflyttade latinlinjen
men lämnat öppen frågan, huruvida en fyraårig latinlinje borde samtidigt
överflyttas från högre latinläroverket till högre realläroverket.

Av utlåtandet inhämtas följande:

Att i en stad av Göteborgs storlek vissa godkända lärjungar utestängdes
från intagande å gymnasiet, funne överstyrelsen icke vara ägnat att framkalla
några egentliga betänkligheter. De, som utestängdes, bleve i varje
fall de, som efter sina föregående prestationer att döma hade de minsta
förutsättningarna för gymnasiestudier, och dessutom förelåge i den stad,
det här gällde, vissa möjligheter för dem att fortsätta studierna vid enskilda
läroanstalter. Överstyrelsen hade emellertid fäst sig vid att det i förevarande
fall vore fråga om ett ganska stort antal lärjungar, särskilt i fråga
om inträde å det fyraåriga gymnasiet. För åren 1934, 1935 och 1936 utgjorde
dessa sålunda icke mindre än respektive 21,7, 23,5 och 24,5 procent
av samtliga godkända. För det treåriga gymnasiet vore motsvarande procenttal
under de tre nämnda åren 8,3, 14,7 och 11,6. En lättnad för det fyraåriga
gymnasiet skulle med all sannolikhet automatiskt medföra någon
lättnad även för det treåriga, alldenstund åtskilliga, som avvisades från
det fyraåriga gymnasiet, i denna situation genomginge realskolans avslutningsklass
för att följande år söka inträde i det treåriga gymnasiet. Därtjll
komme, att ett icke ringa antal av dem, som sålunda tvingades att mot sin
avsikt genomgå sista realskoleklassen, efter avlagd examen sökte inträde
i första ringen av det fyraåriga gymnasiet. På så sätt uppstode en stadigvarande
skärpning av konkurrensen örn platserna i detta gymnasiums första
ring.

Redan ett tillfälligt upprättande av en ny första ring under ett år skulle
uppenbarligen något lätta trycket för följande år. För latinlinjens vidkommande
syntes man dock böra räkna med något minskat behov i fortsättningen
med anledning av den klassiska linjens tillkomst; denna, som för
närvarande blott omfattade de båda lägsta kretsarna, innebure i själva
verket en ny serie avdelningar för latinlinjens lärjungar. Däremot förelåge
för närvarande obestridligen ett behov av en ny serie avdelningar av det
fyraåriga realgymnasiet, vilket framginge därav, att under åren 1933—1936
respektive 21, 10, 26 och 36 godkända inträdessökande ej kunnat mottagas
ä detta gymnasium vid Göteborgs högre realläroverk. Överstyrelsen kiinde
sig icke heller övertygad örn sannolikheten av en minskning i tillströmningen
från och med 1938, ehuru det självfallet måste medges att lärjungetillströmningen
delvis vore beroende på faktorer, som undandroge sig förhandsbestämning.
De sista åren hade dock uppvisat en ganska allmänt ökad
tillströmning till gymnasiet, och skulle ett helt nytt gymnasium upprättas
vid en realskola, vore det högst sannolikt, att i och med detta skapades cn
ökad efterfrågan på gymnasieplatser. Flera lärjungar vid den ifrågavarande
realskolan komme med all sannolikhet att anmäla sig att fortsätta på ett
gymnasium vid samma skola än de, som för närvarande anmälde sig att fortsätta
vid andra läroverks gymnasier. Med tion tendens, som för närvarande
ganska påtagligt gjerde sig gällande, syntes man också våga ut -

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

tala den förmodan, att det framför allt bleve å realgymnasiet, som det
bomme att visa sig behov av ett ökat antal platser.

Därest ett nytt statligt gymnasium skulle upprättas i Göteborg, skulle
(iverstyrelsen därför anse det val motiverat, örn samtidigt en ökning av
organisationen kunde ske med en ny serie avdelningar å det fyraåriga realgymnasiet.
Då å andra sidan stadens egna myndigheter icke framställt
något förslag örn en utökning av organisationen, ansåge sig överstyrelsen
— oberoende av sin ståndpunkt till organisationsfrågan i övrigt —- icke
för sin del böra göra något direkt yrkande i denna riktning. Men överstyrelsen
hade dock icke ansett sig kunna underlåta att påpeka detta förhållande
och att den ökade efterfrågan på gymnasieplatser, som tillkomsten av
ett nytt gymnasium kunde tänkas medföra, kunde bliva sådan, att åtgärder
måste vidtagas jämväl flir en — tillfällig eller varaktig — utvidgning av
organisationen.

I sina efterföljande beräkningar hade överstyrelsen emellertid icke tagit
hänsyn till någon sådan utvidgning. Överstyrelsen utginge sålunda ifrån,
att, frånsett flickläroverket och frånsett klassisk linje och reallyceilinje,
det fyraåriga latingymnasiet vid läroverken i Göteborg borde sammanlagt
omfatta 3 linjer och det treåriga latingymnasiet 1 linje samt det fyraåriga
realgymnasiet 3 och det treåriga realgymnasiet 2 linjer, tillsammans 9
linjer.

Gymnasieorganisationens fördelning på olika läroverk.
Högre realläroverket omfattade för närvarande 36 avdelningar med
sammanlagt 94(5 lärjungar och syntes, när lyceilinjen från och med höstterminen
1938 vore färdigbildad, komma att omfatta 38 avdelningar. Alldeles
frånsett den nuvarande bristen på lämpliga lokaler för flera av dessa
avdelningar, vilken brist under alla förhållanden måste på något sätt snabbt
avhjälpas, funne överstyrelsen det uppenbart, att läroverket hade nått en
sådan storleksordning, att det vore ägnat att väcka betänkligheter ur pedagogisk
synpunkt. Visserligen vore det förenat med många fördelar, att just
ett provårsläroverk vore någorlunda stort, bland annat emedan en lämplig
fördelning och spridning av lärarkandidaterna på olika avdelningar därigenom
underlättades och emedan det vid ett provårsläroverk särskilt framträdande
behovet av förstklassig utrustning i fråga om bibliotek och materiel
därigenom lättare kunde tillgodoses. Men den individuella ledning och
kontroll, som vöre erforderlig i fråga örn skolans både undervisande och
fostrande uppgift och i förhållande till både lärare och lärjungar vore i hög
grad försvårad vid en läroanstalt av denna storlek. Och denna olägenhet
funne överstyrelsen vara så framträdande, att överstyrelsen från denna
pedagogiska utgångspunkt måste finna det högeligen önskligt, örn ett nedbringande
av det här förevarande läroverkets omfattning till mera normala
mått kunde på lämpligt sätt åstadkommas.

Vad beträffade högre latinläroverket, vore dess nuvarande omfattning
32 avdelningar med sammanlagt 945 lärjungar, och även detta läroverk
kunde beräknas nå ett något större antal avdelningar, allteftersom den klassiska
linjen bleve färdigbildad. Å andra sidan syntes förefintligheten av den
klassiska linjen icke i och för sig medföra någon ökning i tillströmningen
till läroverket, i varje fall icke någon mera nämnvärd sådan ökning.

Enligt den gjorda framställningen och de utlåtanden, som av olika läroverk
i Göteborg avgivits med anledning därav, hade någon ändring i latinläroverkets
omfattning icke föreslagits, även om det blivit ifrågasatt att

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

företaga en ändring i läroverkets organisation. Enligt 1927 års specialplan
beräknades latinläroverket skola omfatta 30 avdelningar, medan för realläroverket
samtidigt räknades med 22 avdelningar.

Den föreslagna organisationen lede alltjämt av den svagheten, att den
icke rådde bot för latinläroverkets överbefolkning. Visserligen syntes utrymmet
i detta läroverk — överstyrelsen bortsåge i detta sammanhang från
behovet av specialrum — utan svårighet medgiva 30 lärjungeavdelningar,
men detta antal vore dock redan överskridet med 2 avdelningar och bleve
måhända ytterligare överskridet. Därtill komme att redan 30 avdelningar,
vilket här torde innebära inemot 900 lärjungar, vore ett högt antal, som
behövde nedbringas. Med hänsyn till läroverksbyggnadens storlek vöre det
måhända av ekonomiska skäl mindre välbetänkt att i detta fall företaga
någon mera avsevärd nedskärning, men det borde dock icke ur några synpunkter
vara ägnat att väcka betänkligheter, om en serie avdelningar av
någon av skolans linjer flyttades till annat läroverk. Om exempelvis en
fyraårig latinlinje förlädes till ett annat läroverk, skulle latinläroverket
fortfarande omfatta 28 avdelningar med en sannolik lärjungenumerär av
omkring 825 lärjungar. Läroverket skulle fortfarande vara ett av rikets
allra största, men det skulle dock ha nedbringats till i pedagogiskt avseende
något lämpligare dimensioner än för närvarande.

Av vad här anförts framginge sålunda, att överstyrelsen för sin del icke
hade något att erinra mot att högre realläroverket nedbringades med 12
avdelningar och att överstyrelsen tvärtom skulle finna detta vara en i det
hela lämplig åtgärd. Det framginge vidare, att överstyrelsen också med
tillfredsställelse skulle se, att latinläroverket nedbringades med exempelvis
4 avdelningar. Sammanlagt gjorde detta 16 avdelningar, som alltså med
fördel kunde överflyttas till annat läroverk. Skulle det för närvarande förefintliga
behovet av ytterligare åtminstone en serie avdelningar å det fyraåriga
realgymnasiet samtidigt tillgodoses, komme man upp till ett antal
av 20 avdelningar, därav 5 hörande till realskolan och 15 till gymnasiet,
vilka vore i behov av lämplig placering.

I detta sammanhang ville överstyrelsen även upptaga frågan om 1 a t i no
c h reallinjernas lämpliga fördelning. De olika kommunala
myndigheterna i Göteborg hade på denna punkt icke gjort något bestämt
uttalande utan lämnat denna fråga öppen. I de yttranden i ärendet
vilka avgivits av lokalstyrelserna och kollegierna vid de allmänna läroverken
hade emellertid den uppfattningen blivit framförd, dels att det nya
gymnasiet borde erhålla både latin- och reallinje, dels att de båda gamla
enkellinjiga gymnasierna borde omorganiseras till att vardera erhålla såväl
latin- som reallinje.

Överstyrelsen ansåge starka skäl tala för att en dubbellinjig gymnasieorganisation
vid de särskilda läroverken så långt möjligt tillämpades. Visserligen
kunde den enkellinjiga typen anses äga vissa företräden genom sin
större enhetlighet, och ur undervisningens synpunkt kunde den starkare
koncentrationen och det mera samlade erfarenhetsmaterialet måhända medföra
större skärpa i målsättning och undervisningsmetod, liksom den underlättade
överblicken över läroverkets undervisande arbete. Men den hade
också nackdelar, och överstyrelsen vore för sin del böjd för att anse, att
dessa övervägde fördelarna. Den mest framträdande av dessa olägenheter,
vilken nästan årligen gjorde sig gällande i ett större eller mindre antal fall
vid läroverk av denna typ, vore att den i avsevärd utsträckning bidroge

10

Kungl. Maj:ts proposition Xr 267.

att leda in lärjungarna på oriktig linje. Elever i ett latinläroverks realskola,
vilkas begåvningstyp uppenbarligen hänvisade dem till reallinjen, valde
icke desto mindre i mångå fall latinlinjen endast för att icke behöva byta
läroverk. Måhända visade sig olägenheterna ännu större, då ett realläroverk
i sitt gymnasium finge att arbeta med ett antal lärjungar, som endast
hade ringa fallenhet för matematik och naturvetenskapliga ämnen. Då ett
läroverk hade båda linjerna, underlättades linjevakt för många annars
tveksamma, och en lämpligare fördelning av lär junge materialet å de båda
linjerna inträdde.

Vad beträffade de båda läroverk, det här gällde, latin- och realläroverken
i Göteborg, vore dessas inbördes läge i staden visserligen icke sådant,
att det borde vara förenat med några nämnvärt ökade olägenheter att vid
övergång till gymnasiet flytta från det ena till det andra. Men erfarenheten
hade visat, att lärjungar likväl ofta stannade kvar i sitt gamla läroverk,
ehuru de, om läroverkets gymnasium varit dubbellinjigt, skulle ha valt
motsatt linje mot vad nu bleve fallet.

Vad i det av realläroverkets kollegium avgivna yttrandet anfördes örn
institutions- och materielkostnaden för ett ensidigt realläroverk, funne
överstyrelsen likaledes förtjäna beaktande i detta sammanhang.

En annan synpunkt hade också berörts i det av högre realläroverkets
kollegium avgivna yttrandet, och överstyrelsen ansåge sig för sin del böra
ytterligare understryka vad därvid anförts. Realläroverket vöre provårsläroverk.
Såsom sådant finge det till praktisk utbildning mottaga lärarkandidater
i olika ämnen; inginge klassiska språk i en lärarkandidats utbildning,
brukade han för dessa ämnens vidkommande hänvisas till latinläroverket.
Det vore emellertid uppenbart, att i många ämnen undervisningens
anordning och metodik måste förete ganska stora skiljaktigheter
a latin- och reallinjen. Framför allt gällde detta undervisningen i ämnena
engelska och — ännu mer — franska, vidare i matematik, fysik och kemi.
För utbildningens allsidighet vore det uppenbarligen en fördel, örn lärarkandidaterna
hade tillfälle till auskultation och undervisning å båda linjerna
i nämnda ämnen. En lärarkandidat i franska vid ett exklusivt realläroverk
finge exempelvis aldrig tillfälle att rätta och bedöma franska
skrivningar eller att under provåret bilda sig ett omdöme om franskundervisningens.
lämpliga anordning å latinlinjen. Att detta måste betecknas
som en brist i deras praktiska lärarutbildning torde ligga i öppen dag.

Även från rent tekniska utgångspunkter torde den dubbellinjiga organisationen
medföra påtagliga fördelar genom att underlätta fördelningen av
ett ämnes undervisningstimmar på lämpliga tider och lärare. Särskilt torde
ett exklusivt realläroverk ha vissa svårigheter att bemästra i detta avseende,
vilka bleve desto mer framträdande, örn läroverket samtidigt hade
att arbeta under i lokalavseende ogynnsamma förhållanden.

Överstyrelsen kunde sålunda för sin del i princip ansluta sig till de förslag,
som ginge ut på att de båda nuvarande högre allmänna gossläroverken
därstädes borde omorganiseras till att vartdera erhålla båda linjerna och
att ett eventuellt nytt gymnasium likaledes erhölle dubbellinjig organisation.
Därest en sådan omorganisation skulle ske, torde det emellertid vara
principiellt fördelaktigt, om de båda nuvarande högre allmänna läroverken
i huvudsak finge behålla sin hittillsvarande karaktär och att de endast
erhölle en serie avdelningar vartdera av den linje, som de för närvarande
saknade. Detta överensstämde ju också med vad de själva föreslagit. Dock

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''267.

torde man böra ta den eventualiteten i betraktande, att en sådan organisationsändring
kunde komma att medföra vissa omkastningar i de båda
läroverkens lärjungeklientel och att det därför i längden kunde komma att
visa sig svårt att upprätthålla en dylik begränsning.

I här berörda avseende hade överstyrelsen alltså intet i princip att erinra
däremot, att i samband med den föreslagna omorganisationen av vissa läroverk
i Göteborg en latinlinje överflyttades från latin- till realläroverket och
en reallinje från real- till latinläroverket. Lämpligen syntes överflyttningen
i båda fallen böra gälla en fyraårig linje.

Det syntes vara nödvändigt att såsom villkor för en organisationsändring
av angivet slag uppställa, att staden iklädde sig skyldighet att ansvara
för erforderliga lokaler för de sålunda omorganiserade läroverken.

Den till omorganisation föreslagna västra realskolan omfattade för närvarande
18 klassavdelningar, nämligen tre serier avdelningar av den femåriga
realskolan (avgångsklassen blott dubblerad) och en fyraårig linje; de
båda högsta klasserna av sistnämnda linje samläste dock med var sin
klassavdelning av den femåriga linjen. Lärjungeantalet utgjorde sistlidna
hösttermin 492. Stadsfullmäktiges förslag innebure en utökning av realskolan
med en femårig linje, vilken skulle överflyttas från realläroverket, samt
upprättande vid densamma av gymnasium med en fyraårig och en treårig
linje. Då överstyrelsen i likhet med de lokala läroverksmyndigheter, som
uttalat sig i frågan, ansåge lämpligt, att läroverket erhölle såväl latin- som
realgymnasium, torde det framställda förslaget till en början kunna preciseras
därhän, att en fyraårig latinlinje överflyttades från latinläroverket
och en treårig reallinje från realläroverket. Efter en sådan omändring skulle
realläroverket komma att omfatta [38 -j- 4 — 4 — (5 + 3) =] 30 avdelningar
med ett sannolikt lärjungeantal av 700 ä 750, latinläroverket [32 +
4 — 4 — 4 =] 28 avdelningar med omkring 825 lärjungar och den till högre
allmänt läroverk ombildade västra realskolan [18 + 5 + 4 + 3 =] 30 avdelningar
med omkring 850 lärjungar.

I ett avseende tillgodosåge en omorganisation efter dessa linjer icke de
av stadsfullmäktige liksom av bland annat högre realläroverkets rektor,
lokalstyrelse och kollegium uttalade önskemålen, nämligen att realläroverkets
storlek måtte nedbringas till att omfatta högst 28 avdelningar; stadsfullmäktige
syntes närmast räkna med 26. Överstyrelsen kunde icke bedöma,
i vad mån realläroverkets hållande vid en storlek av 30 avdelningar
skulle vara ägnat att försvåra och fördyra lokalfrågans lösning; sannolikt
torde den kräva större tillbyggnadsarbeten vid realläroverket än de av
stadsfullmäktiges beredning tilltänkta, vilka stannade^ vid en beräknad
kostnad av 99,300 kronor. Två möjligheter syntes då stå öppna, därest en
lösning skulle tänkas efter i huvudsak de angivna linjerna. Antingen måste
realläroverket avstå från att utvidgas med en latinlinje och dess omorganisation
sålunda inskränkas till att det avstode cn fyraårig reallinje till
latinläroverket, samt cn femårig realskollinje och cn treårig reallinje till
västra realskolan, i vilket fall dess organisation komme att stanna vid normalt
26 avdelningar med omkring 625 lärjungar, under det att latinläroverket
bibehölle sin nuvarande omfattning och västra realskolan erhölle (len
nyss angivna. Eller också erhölle realläroverket den ifrågasätta latinlinjen
nien avstode ytterligare en tre- eller fyraårig reallinje till västra realskolan.
T så fall komme realläroverket att omfatta 26 ä 27 avdelningar, latinläro -

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

verket 28 och västra realskolan 33 å 34 med en lärjungenumerär av omkring
950 lärjungar.

Intet av dessa alternativ vore enligt överstyrelsens mening tillfredsställande.
Det sistnämnda alternativet skulle visserligen innebära en reduktion
av både latin- och framför allt realläroverkets storlek, men det skulle samtidigt
innebära, att ett helt nytt »jätteläroverk» upprättades i Göteborg.
En så kraftig reduktion av realläroverket, som här ifrågasattes, torde, såsom
överstyrelsen redan framhållit, i och för sig ingalunda behöva väcka betänkligheter,
men det syntes dock i viss mån oegentligt, att just det läroverk,
vilket vore provårsläroverk och för vilket en större omfattning därför
vore mera försvarbar, skulle vidkännas den största beskärningen. Måhända
komme betydelsen av detta förhållande att minskas i samband med
en omläggning av den praktiska lärarutbildningen — därom hade sig överstyrelsen
ingenting bekant — och en omfattning på 20 å 27 avdelningar
vore givetvis i och för sig fullt tillräcklig för ett provårsläroverk. Det
oegentliga läge enligt överstyrelsens mening däri, att denna kraftiga minskning
av provårsläroverket skedde samtidigt med att ett nytt högre allmänt
läroverk, icke-provårsläroverk, upprättades av samma pedagogiskt olämpliga
storleksordning, som realläroverket för närvarande hade.

Därest en lösning skulle ske efter i stort sett de tänkta linjerna, skulle
därför överstyrelsen vilja i första hand föreslå det ovanberörda alternativ,
enligt vilket realläroverket, latinläroverket och västra realskolan bleve av
i stort sett samma storlek, d. v. s. 28 ä 30 avdelningar vardera med ett
genomsnittligt lärjungeantal av 750 ä 850. I andra hand torde man, trots
det principiellt mindre önskvärda däri, få stanna vid att låta högre realläroverkets
nuvarande karaktär av exklusivt realläroverk kvarstå. I så
fall erhölle, såsom nämnts, detta läroverk 26, högre latinläroverket 32 och
västra realskolan 30 avdelningar.

Enligt överstyrelsens mening måste det emellertid på anförda skäl ifrågasättas,
örn icke den bästa lösningen vore upprättande av ett helt nytt högre
allmänt läroverk för gossar i Göteborg. A andra sidan funne överstyrelsen
det svårt att i närvarande situation för sin del framställa yrkande på
en sådan för statsverket givetvis mera kostsam lösning, då de kommunala
myndigheterna icke ansett sig böra framställa krav i dylik riktning.

Överstyrelsen ville alltså för sin del icke motsätta sig en lösning av frågan
utefter i huvudsak de linjer, som stadsfullmäktige tänkt sig. För det
närvarande torde i varje fall det förefintliga behovet därigenom någorlunda
väl tillgodoses. Ur lägesynpunkt syntes heller ingen invändning vara att
göra mot att det nya gymnasiet förlädes till den stadsdel, i vilken västra
realskolan vore belägen och vilken onekligen syntes vara i det starkaste
behovet av en utökning av läroverksorganisationen.

Då den nya organisationen icke vore avsedd att börja tillämpas förrän
från och med läsåret 1938—1939, torde det, därest ärendet förelädes 1937
års riksdag, nu endast kunna bli fråga om ett principbeslut. Det torde under
sådana förhållanden icke heller vara nödvändigt att nu taga definitiv
ståndpunkt till de olika alternativ, som i det föregående berörts. Frågan
örn realläroverkets enkellinjiga eller dubbellinjiga gymnasieorganisation
torde med andra ord icke behöva upptagas till definitivt avgörande vid
detta tillfälle. Frågan gällde därvidlag, örn en latinlinje skulle överflyttas till
realläroverket eller icke. Skedde en sådan överflyttning, komme realläroverkets
organisation — under förutsättning att övriga här berörda orga -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''267.

nisationsändringar genomfördes — att omfatta 30 och latinläroverkets 28,
skedde den icke, bleve det normala antalet avdelningar vid realläroverket
26 och vid latinläroverket 32 (jämte dem, som den klassiska linjen kunde
komma att ytterligare medföra). En sådan överflyttning torde icke innebära
några ökade kostnader för statsverket, men däremot torde den nära
beröra frågan örn de lokala ändringsarbeten, som skulle företagas vid latmoch
realläroverken, och frågan torde därför böra ägnas vederbörlig uppmärksamhet
av de kommunala myndigheterna. __ ...

För det närvarande funne sig överstyrelsen sålunda kunna i princip tillstyrka
det föreliggande huvudförslaget, nämligen att västra realskolan i
Göteborg måtte från och med budgetåret 1938/1939 få utbyggas med en
femårig realskollinje, en fyraårig latin- och en treårig reallmje samt att
denna omorganisation måtte ske pa sa sätt, att realskollinjen och reallinjen
upprättades genom överflyttning av dessa linjer fran högre realläroverket
samt att latinlinjen upprättades genom överflyttning från högre
latinläroverket. Vidare utginge överstyrelsen ifrån att en fyraårig reallmje
överflyttades från realläroverket till latinläroverket, men denna fråga syntes
icke behöva avgöras vid detta tillfälle utan lämpligare i samband med
den ovan berörda frågan, huruvida jämväl en fyraårig latinlinje skulle överflyttas
från latinläroverket till realläroverket. . * .

Såsom villkor för den föreslagna omorganisationen
borde uppställas, att staden iklädde sig skyldighet att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler för det omorganiserade läroverket samt
att staden under det första året lämnade skolan ett engångsanslag av
10,000 kronor såsom bidrag till bestridande av sådana utgifter, som åvilade
biblioteks- och materielkassan.

Kostnadsberäkningar. De av det ifrågasatta principbeslutet
eventuellt föranledda kostnaderna gjorde sig för statsverkets del först gällande
från och med budgetåret 1938/1939, alldenstund skolans ombildnmg
skulle äga rum först detta år. Så vitt överstyrelsen hade fattat, skulle det
emellertid då gälla ett omedelbart färdigbildande av det nya högre allmänna
läroverket, och de klassavdelningar, som där skulle tillkomma,
skulle då på en gång överflyttas från de nuvarande högre allmänna läroverken
till det nya. Då det för ett bedömande av själva principfrågan emellertid
torde vara nödvändigt att kunna åtminstone i det väsentliga överblicka
de kostnader, som den ifrågasätta omorganisationen skulle åsamka statsverket,
hade överstyrelsen ansett sig böra göra en preliminär beräkning av
dessa kostnader, slutande a en nettoökning a 19,585 kronor, ålders- och
dyrtidstillägg icke medräknade. Ökningen betingas främst av höjd avlöning
åt rektor och Övningslärare vid den till högre allmänt läroverk ombildade
västra realskolan samt av nödvändigheten att vid sistnämnda läroverk
inrätta ett antal lektorstjänster, vilka enligt överstyrelsens mening
icke kunna anordnas genom överflyttning från högre realläroverket. Beträffande
detaljerna i dessa beräkningar hänvisas lill handlingarna i
ärendet.

Den nu förevarande framställningen från Göteborgs stadsfullmäktige
har, såsom av det''ovanstående framgår, sin grund i nödtvånget att bereda
utvidgade lokaler för den under de senare åren successivt utgrenade gymnasieorganisationen
i staden, närmast aktualiserat för högre realläroverkets

Departementschef
ev.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr £67.

vidkommande. Ur de kommunala, främst ekonomiska intressenas synpunkt
har, såsom utredningen visar, befunnits lämpligast att förorda västra realläroverkets
påbyggande med ett manligt gymnasium, omfattande en fyraårig
och en treårig linje och åstadkommet genom en överflyttning från
högre latin- och realläroverken av vissa delar av dessa läroanstalter.

Då det för statsmakterna gäller att taga ställning till det föreliggande
förslaget, måste hänsyn tagas till såväl de pedagogiska som de ekonomiska
synpunkterna. Det resultat, som skolöverstyrelsen vid sin ur de skilda
synpunkterna företagna granskning av stadsfullmäktiges förslag kommit
till, har jag funnit välgrundat. Jag har sålunda blivit övertygad om lämpligheten
av att västra realskolan i Göteborg från och med budgetåret 1938/
1939 utbygges med dels en ny femklassig realskollinje, överförd från högre
realläroverket, dels ock ett gymnasium, omfattande en fyraårig latinlinje,
överflyttad från högre latinläroverket, samt en treårig reallinje, flyttad från
högre realläroverket. Därigenom vinnes för en för statsverket relativt
ringa merutgift en välbehövlig avlastning från de nuvarande högre gosslärotferben
i staden. Såsom villkor torde böra uppställas, att staden förpliktar
sig att tillhandahålla det nya högre allmänna läroverket erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning samt bostad
eller hyresersättning åt rektor ävensom bevilja detta läroverk ett engångsanslag
för det första verksamhetsåret av 10,000 kronor till bestridande
av sådana utgifter, som åvila biblioteks- och materielkassan. Frågan
om ökade anslag från statens sida blir aktuell först från och med budgetåret
1938/1939. Jag har därför icke ansett erforderligt att nu ingå på en
närmare granskning av skolöverstyrelsens anslagsberäkningar. Den utgiftsökning,
19,585 kronor, till vilken överstyrelsen kommit, torde emellertid
giva en riktig föreställning av det ifrågakommande beloppets storleksordning.

Stadsfullmäktige hava enligt det ovanstående härutöver ifrågasatt, att
från högre realläroverket skulle lösgöras och till annat läroverk överflyttas
ytterligare en gymnasielinje utöver den, som enligt mitt förslag skulle
förläggas till västra realskolan. Överstyrelsen har framkastat tanken att
ett utbyte mellan högre real- och latinläroverken av en fyraårig gymnasielinje
skulle ske, varigenom samtliga gossläroverken i Göteborg skulle komma
att få dubbla gymnasielinjer. Jag anser mig icke böra i detta sammanhang
taga ställning till den salunda uppkomna frågan örn högre latin- och
realläroverkens av det nya högre läroverkets tillkomst betingade omorganisation.
Denna fråga synes emellertid böra av vederbörande kommunala
myndigheter uppmärksammas i samband med prövningen av de lokala
ändringsarbeten, som enligt det ovanstående äro planerade vid latin- och
realläroverken.

Till frågan om det nya läroverkets namn torde jag icke nu behöva taga
ställning.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 267. 15

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att västra realskolan i Göteborg må från
och med budgetåret 1938/1939 ombildas till ett fullständigt
högre allmänt läroverk för manliga lärjungar på så
sätt, att en fyraårig latinlinje överflyttas dit från högre
latinläroverket i Göteborg och en treårig reallinje från
högre realläroverket därstädes, varvid samtidigt en femårig
realskollinje må överföras dit från sistnämnda läroverk,
under villkor att staden förpliktar sig att tillhandahålla
det nya högre allmänna läroverket erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning samt
bostad eller hyresersättning åt rektor ävensom bevilja detta
läroverk ett engångsanslag för det första verksamhetsåret
av 10,000 kronor till bestridande av sådana utgifter, som
åvila biblioteks- och materielkassan.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Lars Tunberg.