Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
1
Nr 264.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedskrivning av
ett Härryda elektriska andelsförening u. p. a. beviljat
kraftledningslån; given Stockholms slott den 5 mars
1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med cheferr för finansdepartementet:
Härryda elektriska andelsförening u. p. a. bildades i september 1918 och
inregistrerades hos länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län den 26 februari
1919. Föreningen har till ändamål att från eget kraftverk distribuera elektrisk
energi till ljus och kraft till sina medlemmar och åt eventuella abonnenter.
Föreningens kraftanläggning är belägen å lägenheterna "rudefallet 1\
Härryda l12 och l13 samt Åh l18, l17 och l18 i Härryda socken. Den egentliga
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 264—265.
1
2
■Kungl. Maj:ts proposition nr 264
kraftstationen och dammbyggnaden ligger å "rudefallet l1. Genom Västerbygdens
vattendomstols uti ifrågavarande del lagakrafhomna dom den 15
februari 1929 har sistnämnda lägenhet utsetts till strömfallsfastighet för anläggningen.
Å samma lägenhet äro enligt kommerskollegii beslut den 5
september 1929 ledningsnät och fyra understationer registrerade. Föreningen
innehar 15.8 km högspänningsledningar och 22.85 km lågspänningsledningar.
Av ledningsnätet äro dock endast 11 respektive 19 km registrerade
å kraftstationen. Enligt uppgifter i den av föreningens styrelse för år
1935 avgivna förvaltningsberättelsen utgjorde sistnämnda år medlemmarnas
antal 80 och abonnenternas 64. Föreningen distribuerade under året elektrisk
energi till 45 motorer och 900 lampor.
Den 24 april 1930 erhöll föreningen ett lån ur kraftl ed n i n g slånefonden
å 40,000 kronor mot skuldförbindelse den 24 mars samma
år. Lånet skulle genom årliga amorteringar återbetalas under loppet av 20
år. Till säkerhet för lånet ligga inteckningar å tillhopa 40,000 kronor med
bästa rätt i nyssnämnda lägenheter och med förmånsrätt näst efter stamfastighetsinteckningar
å tillhopa 11,800 kronor. Den 31 december 1936 återstod
oguldet av lånets kapital 35,517 kronor 62 öre och i ränta 2,707 kronor
95 öre.
I två till Kungl. Majit ställda, till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
ingivna skrivelser av den 22 september 1934 och den 31 juli 1935 har föreningen
anhållit, att föreningens skuld till staten på grund av nämnda lån
måtte helt eller delvis avskrivas. Sedan länsstyrelsen i ärendet infordrat
yttrande från landsfiskalen i Sävedals distrikt, har länsstyrelsen med eget
utlåtande överlämnat samtliga handlingar till Kungl. Majit. I anledning av
remiss har statskontoret den 20 juni 1936 avgivit infordrat utlåtande över
ansökningen. Vid detta utlåtande har fogats, bland annat, ett av statskontoret
från kommerskollegium i ärendet inhämtat yttrande ävensom promemorior
av statskontorets ombudsman, byrådirektören Adil Wifvesson, och förste
byråingenjören hos kommerskollegium G. E. Billing, vilken den 12 december
1935 på kommerskollegii uppdrag verkställt besiktning och värdering av
föreningens anläggningar.
Innan jag närmare ingår på föreningens ansökan torde jag få lämna följande
uppgifter rörande värdet av den till säkerhet för statslånet
liggande panten, vilken såsom jag förut nämnt utgöres avinteckningar
med bästa rätt i föreningens anläggningar.
Enligt uppgift i Wifvessons promemoria uppskattades år 1929 anläggningarnas
markvärde till 21,800 kronor, värdet av kraftstationen till 35,000 kronor
och värdet av ledningsnätet till 32,925 kronor. Dessa värderingar granskades
av dåvarande byrådirektören i kommerskollegium E. C. Ericson, vilken
uppskattade anläggningarnas tekniska värde, inklusive vattenfallet, till
omkring 85,000 kronor.
På uppdrag av landsfiskalen i Sävedals distrikt, vilken av länsstyrelsen
den 25 september 1935 anmodats införskaffa tillförlitlig utredning angående
företagets dåvarande värde, värderades anläggningarna i oktober samma år
av konsulterande ingenjören i Göteborg Emil H. Andersén. Andersén åsatte
Kungl. Maj.ts proposition nr 264
3
anläggningarna följande värden: a) kraftstationsutrustning 8,000 kronor; b)
byggnader för kraftstationen 18,000 kronor; c) fall och markområde 24,000
kronor; d) transformatorer 11,000 kronor; e) högspänningsledningar 10,500
kronor; f) lågspänningsledningar 8,800 kronor. Summan av nämnda värden
utgör 80,300 kronor.
Den 12 december 1935 besiktigades anläggningarna av Billing. Härvid
närvoro tre av föreningens styrelseledamöter, vilka gemensamt tecknade föreningens
firma. Billing fann, att de av Andersén angivna värdena kunde godtagas
utom de under c) och d) upptagna. Anderséns värde å fall och markområde
motsvarade enligt Billing anskaffningskostnaden under dyrtiden.
Fallets tillgängliga primakraft kunde uppskattas till högst 45 hkr. Då föreningen
enligt nyssberörda dom den 15 februari 1929 icke syntes lia rätt att
tillgodogöra sig större vattenmängd än i medeltal under varje vecka högst
0.30 sekundkubikmeter, torde naturavärdet av fallet knappast böra uppskattas
högre än till cirka 75 kronor per naturahästkraft eller i runt tal till 3,500
kronor. Andersén hade såsom föreningens tillgång medtagit en transformator i
Sanserhult, vilken emellertid tillhörde Hultafors kraftverk, intill dess föreningen
betalt kostnaden för slationens uppförande med 3,500 kronor. Värdet
å föreningens övriga transformatorer borde icke uppskattas högre än till
6,200 kronor. Med hänsyn till det anförda borde anläggningarnas tekniska
värde uppskattas till omkring 55,000 kronor. För fastställandet av det kapital
som anläggningarna kunna förränta och amortera under rimlig tid, det
s. k. affärsvärdet, hade Billing inhämtat, att man ej kunde beräkna större
behållning av energiutbytet än 11,400 kronor årligen, därmed skulle gäldas
alla förekommande utgifter och avbetalning av lån. Nu vore emellertid de
av föreningen tillämpade taxorna — 40 öre per kilowatt för medlemmar, 50
öre per kilowatt för abonnenter och 18 öre per kilowatt för motorström — så
höga, att det vore befogat förutsätta, det nyssnämnda inkomster ej kunde bibehållas,
örn anläggningen bytte ägare och de nuvarande avnämarnas ekonomiska
intresse av att upprätthålla räntabilitet med större skulder därigenom
bortfölle. Inkomsterna torde för sådant fall komma att minskas med
omkring 10 procent till i runt tal 10,000 kronor. Vid bedömande av ett dylikt
företags räntabilitet brukade man vanligen affärsmässigt sett fordra, att
inkomsterna uppginge till cirka 18 procent på det belopp, vartill affärsvärdet
uppskattades. Enligt denna beräkningsgrund syntes därför även affärsvärdet
böra uppskattas till cirka 55,000 kronor.
Billing har avgivit det utlåtandet, att örn anläggningarna skulle försäljas
exekutivt, det vore sannolikt, att köpare skulle lämna anbud som skyddade
staten mot förlust. Jämväl Wifvesson har ansett säkerheten för kraftledningslånet
betryggande. Med hänsyn till vad av honom inhämtats beträffande
taxeringsvärden och inteckningsförhållanden rörande, de fastigheter, i
vilka de framför statskontorets inteckningar gällande stamfastighetsinteckningarna
vore meddelade, ansåg Wifvesson, att man vid bedömandet av lånesäkerhetens
värde kunde bortse från dessa framförliggande inteckningar.
Rörande föreningens ekonomiska ställning är i ärendet
upplyst följande.
Föreningens balansräkning per den 31 december 1935 upntager såsom tillgångar
— förutom de fasta anläggningarna, om vilkas värde uppgifter förut
lämnats — inventarier till ett värde av 4,608 kronor 89 öre, malerialier till ett
värde av 2,200 kronor, oguldna andelar till belopp av 11,545 kronor 10 öre,
oguldna avgifter för ljus och kraft till belopp av 10,148 kronor 8 öre samt å
4
Kungl. May.ts proposition nr 264.
bank- och kassakonto 264 kronor 73 öre eller således sammanlagt 28.766
kronor 80 öre. I förvaltningsberättelsen anmärkes, att på grund av föreningens
svaga ekonomiska ställning nödvändiga avskrivningar icke kunnat verkställas
å inventarier och material. Enligt uppgift av föreningens ordförande
vörö vid årsskiftet 1936/1937 andelar å cirka 11,000 kronor ännu icke dragda.
På vad sätt de bokförda tillgångarna under år 1936 i övrigt förändrats
framgår ej av handlingarna.
Föreningens skulder omkring årsskiftet 1936/1937 framgå av följande uppställning:
1)
sparbanken i Alingsås (amorteringslån).............. kr. 31,650: —
Såsom säkerhet för lånet innehar banken dels inteckningar
å 10,000 kronor i föreningens kraft- och distributionsanläggning
med rätt näst efter inteckningar
(frånsett stamfastighetsinteckningar) å tillhopa 70,000
kronor, dels av föreningsmedlemmar utfärdade andelsförbindelser
å tillhopa 11,545 kronor, dels ock borgen av
tio medlemmar i föreningen.
2) Tjörns härads sparbank (amorteringslån) ............ kr. 31,200: —
Säkerheten för detta lån utgöres dels av inteckningar
å tillhopa 30,000 kronor i föreningens kraft- och distributionsanläggning
med rätt näst efter inteckningar (frånsett
stamfastighetsinteckningar) å tillhopa 40,000 kronor,
dels ock av borgen utav fem föreningsmedlemmar,
av vilka tre jämväl äro i borgen för lånet i sparbanken
i Alingsås.
3) aktiebolaget Göteborgs bank (reverslån).............. kr. 7,725: —
För lånet ha tre föreningsmedlemmar gått i borgen.
Borgensmännen ha jämväl tecknat borgen för lånen i
förutnämnda sparbanker.
4) Hultafors kraftverk................................ kr. 2,572:50
Denna skuld har uppkommit därigenom, att kraftverket
till föreningen levererat den tidigare omnämnda
transformatorn vid Sanserhult. Å köpeskillingen, 3,500
kronor, har föreningen lämnat revers med borgen av
tre föreningsmedlemmar, av vilka två äro i borgen jämväl
för föreningens tre förenämnda lån och den tredje
för lånet i sparbanken i Alingsås. Äganderätten till transformatorn
har förbehållits kraftverket till dess köpesumman
blivit till fullo betald. Kraftverket levererar elektrisk
ström till föreningen. Enligt kontrakt betalar föreningen
för denna ström 10 öre per kilowatt intill 10,000 kilowatt
och därefter 8 öre per kilowatt.
5) Mölndals kvarnby ............................. c:a kr. 7,250: —
I vad angår ett belopp av 5,000 kronor grundar sig
denna skuld därpå, att Mölndals kvarnby förskotterat
vissa kostnader för vattenuppdämning m. m., vilka kostnader
det enligt vattendomstolens omförmälda dom åligger
föreningen att slutligen gälda. Återstående beloppet,
2,250 kronor, varå revers utfärdats, utgör av Mölndals
kvarnby förskotterad kostnad för ombyggnad av en turbin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
5
6) hemmansägaren Anders Carlsson, Rya .............. kr. 9,000: —
Denna skuld, ursprungligen å 10,000 kronor, härrör
sig från föreningens bildande. Säkerhet för skulden ej
lämnad.
7) hemmansägarna Karl Åberg, Åh, samt Hjalmar Johansson
och Albin Johansson, Härryda, sammanlagt........ kr. 4,510: —
Dessa borgenärer hava försålt fallet till föreningen och
deras fordringar utgöra ogulden köpeskilling. Säkerhet ej
lämnad. Karl Åberg och Hjalmar Johansson stå i borgen
för lånet i sparbanken i Alingsås.
8) Adolf Åberg, Åh .................................. kr. 1,000: -—-
Säkerhet för skulden är ej lämnad.
9) statslånet med ränta per 31/i2 1936.................... kr. 38,225: 57
10) andelskapitalet .................................... kr. 74,900: —
Det tecknade andelskapitalet utgjorde ursprungligen
80,000 kronor. På grund av vissa medlemmars insolvens
har kapitalet måst nedskrivas med 5,100 kronor.___
Summa kronor 208,033: 07
Om man bortser från andelskapitalet, varå utdelning aldrig lämnats, uppgå
skulderna således till 133,133 kronor 7 öre.
Enligt föreningens styrelses förvaltningsberättelse för år 1935 påfördes föreningens
medlemmar och abonnenter under samma år avgifter för ljus och
kraft med 13,522 kronor 56 öre, därav under året inflöto 9,061 kronor 75
öre. Å tidigare restförda avgifter inbetalades under året 4,268 kronor 30
öre. Omkostnaderna, exklusive räntor och amorteringar, uppgingo till 4,459
kronor 55 öre, därav 1,686 kronor 51 öre utgjorde ersättning till Hultafors
kraftverk för levererad reservenergi. Enligt vad som upplysts vid Billings
besiktning av anläggningarna komme sistnämnda ersättning att för framtiden
ökas till 2,000 kronor.
Föreningen har till stöd för sin ansökan anfört bland annat följande.
Vid föreningens bildande 1918 hade man ansett, att föreningen skulle komma
att väl bära sig. Befolkningen i Härryda kommun hade tecknat andelar
i föreningen för att komma i åtnjutande av elektrisk kraft och väl också
med tanke på att någon gång få utdelning på andelarna. Någon utdelning
hade emellertid icke lämnats och vore ej heller för framtiden att påräkna.
Anläggandet av föreningens kraftstation och ledningsnät m. m. hade skett
år 1918 under den allra värsta kristiden och hade dragit onormalt stora kostnader.
Enbart kraftstationen och ledningsnätet hade i uppförande kostat
158,000 kronor, köpeskillingen för vattenfall och mark, 22,400 kronor, däri
inräknad. Materielen visade sig ej hållbar oell redan år 1926 måste på order
av inspektionen för elektriska anläggningar hela ledningsnätet omläggas
med koppartråd. Kostnaden för utbyte av materiel hade under åren 1926—
1932 uppgått till 36,000 kronor. Någon fackman hade tydligen icke tillfrågats
vid föreningens bildande och någon kostnadsberäkning hade säkerligen ej
heller uppgjorts. Ortsinnevånarna hade fullt litat på föreningens initiativtagare
och deras förespeglingar. Förändringar av och förbättringar å anläggningarna
hade numera kostat föreningen sådana belopp, att föreningens
fortsatta existens äventyrades, därest föreningen icke erhölle lättnad i sina
ekonomiska förpliktelser. Under åren 1919—1933 bade föreningen enbart i
räntor å lån till staten och banker utgivit 117,749 kronor 24 öre. Kades härtill
verkställda amorteringar komme summan av föreningens utgifter för
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
räntor och avbetalningar till 1933 års sint upp till 265,166 kronor 42 öre.
Sedan de oguldna andelarna i föreningen blivit inbetalade, utgjordes föreningens
inkomster endast av avgifter för ljus och kraft, beräknade till c:a
11,000 kronor årligen. Föreningens utgifter, frånsett amorteringar och räntor
å lån, torde kunna beräknas till c:a 8,000 kronor årligen. Häri vore
dock icke inräknat skälig avskrivning å anläggningen med ledningar. För
framtida byggnader funnes ingen reservfond eller nybyggnadsfond tillgänglig
och föreningens inkomster lämnade icke möjlighet till avsättning för dylikt
ändamål. Någon möjlighet att höja energikostnaden för den elektriska
strömmen funnes ej, då denna vore tilltagen i högsta laget. Fallet kunde i
brist på vattenflöde ej utbyggas och kunde således ej göras mera inkomstbringande.
Det vore för övrigt ej möjligt att finna flera personer eller företag,
villiga att teckna andelar i föreningen.
Därest föreningen nödgades likvidera, skulle staten möjligen få ut någon
del av sin fordran. Föreningens enskilda borgenärer skulle däremot helt förlora
sina fordringar. Bankskulderna skulle otvivelaktigt få gäldas av borgensmännen^
vilka i flera fall stöde i borgen icke endast för ett utan för
flera lån. Då borgensmännen, tillika medlemmar i föreningen, övervägande
vore småbrukare, skulle detta för dem medföra, att de måste lämna jord
och hem. Föreningens medlemmar, alla småbrukare och lägenhetsägare,
skulle genom likvidationen helt förlora sina andelar. Då staten genom bidrag
omhuldade så många företag och näringsgrenar, syntes staten i detta
fall böra träda hjälpande emellan genom att helt eller delvis avskriva statens
fordran. Härigenom skulle en hel kommun, som tillhörde de skattetyngda i
riket, bliva hjälpt och föreningen komme att vinna en synnerligen önskvärd
lättnad i sina ekonomiska svårigheter. Örn staten icke efterskänkte någon
del av sin fordran vore det tydligt, att föreningen måste upphöra och
i fallet draga med sig ruin och ekonomisk misär för åtskilliga personer i
kommunen, som av uppoffran för kommunen och dess medlemmar iklätt
sig ekonomiska förpliktelser, som de i längden ej kunde bära.
Länsstyrelsen har i sitt utlåtande, vilket är dagtecknat den 13 november
1935, anfört:
Uppenbart vore, att enär föreningen bildades under den värsta kristiden,
vid världskrigets slut, anläggningskostnaden blivit oskäligt stor i jämförelse
med den kostnad en dylik anläggning nu skulle betingat. På grund av den
stora varubristen vid anläggningens tillkomst vore. såsom handlingarna utvisade,
en stor del av materialet i anläggningen av sådan beskaffenhet att
detsamma inom kort tid måst utbytas mot nytt. Jämväl härigenom hade
anläggningen fördyrats. Då andelskapitalet vid föreningens bildande syntes
hava varit väl knappt tilltaget, hade detta medfört att föreningen måst
i hög grad skuldsätta sig. Denna föreningens skuldbörda hade numera blivit
så stor, att ett fortsättande av driften inom kort syntes otänkbart, därest
icke föreningen snart i en eller annan form erhölle ekonomiskt stöd. Då
energipriset vore satt så högt som till 40 öre för kilowatt för föreningsmedlemmar
och till 50 öro för abonnenter samt till 18 öre flir kilowatt för motorström,
syntes en höjning av energipriset knappast tänkbar. Ej heller
vore det .sannolikt, att Härryda kommun, som hade ett invånareantal av
endast 1,261 personer med en utdebitering till kommunen av 10 kronor för
skattekrona, kunde träda hjälpande emellan. De utvägar, som kunde tänkas
vara möjliga för att föreningen skulle kunna fortbestå, vöre antingen att
nytt kapital tillfördes föreningen i form av nya andelar eller att skulderna
minskades. Enär avnämarna av den elektriska kraften nästan uteslutande
utgjordes av småbrukare, lägenhetsägare och hantverkare i svag ekonomisk
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
7
ställning, vilka dessutom i stor utsträckning redan förut gjort ekonomiska
uppoffringar, antingen i form av redan gjorda inbetalningar av tecknade
andelar eller borgensförbindelser i stor utsträckning för föreningens skulder,
vore det uteslutet att tänka sig att nytt andelskapital kunde tillföras i erforderlig
utsträckning. Den enda tänkbara utvägen för att föreningen icke
skulle nödgas likvidera syntes vara att statslånet avskreves. En absolut
förutsättning för att statslånet överhuvud taget skulle avskrivas ansåge länsstyrelsen
emellertid vara, att föreningens verksamhet efter lånets avskrivande
bleve ekonomiskt bärkraftig. Romme föreningen att upphöra ginge
givetvis det i anläggningen nedlagda kapitalet förlorat. Installationerna samt
de motorer och andra anläggningar, avnämare av den elektriska energien
anskaffat för utnyttjande av den elektriska kraften, bleve onyttiga och jämväl
det i dessa nedlagda kapitalet ginge till spillo. Härtill komme att då,
såsom föreningen i sin skrivelse uppgivit, föreningens skulder vid föreningens
likvidation komme att indrivas hos borgensmännen för lånen, detta
bomme att medföra ekonomisk ruin för en hel del av borgensmännen. Under
förutsättning sålunda att föreningens verksamhet efter statslånets avskrivande
vore ekonomiskt möjlig, tillstyrkte länsstyrelsen bifall till ansökningen.
Billing har i sin förut omförmälda promemoria anfört bland annat följande.
Billings undersökning hade givit vid handen, att en likvidation av föreningen
kunde väntas medföra, att staten sannolikt undginge förlust, att
sparbanken i Alingsås, vilken såsom säkerhet för sin fordran innehade borgen
av åtta i andra lån icke engagerade personer och såsom säkra ansedda
andelsreverser, hade stora förutsättningar att erhålla betalt för sin fordran,
att Tjörns härads sparbank och aktiebolaget Göteborgs bank, vilka, med
undantag för tre hos sparbanken liggande inteckningar som sannolikt ej
kunde utnyttjas vid en exekutiv auktion, enbart hade personlig borgen såsom
säkerhet, kunde erhålla betalning endast i den utsträckning borgensmännens
solvens medgåve, att Hultafors kraftverk för sin fordran övertoge transformatorstationen
vid Sanserhult, samt att övriga oprioriterade fordringsägare
helt förlorade sina tillgodohavanden. Örn borgensmännen icke kunde
infria sina förbindelser utan att ruineras, så syntes det behjärtansvärt,
att borgenärerna medgåve sådan avskrivning av sina fordringar, att föreningen
bleve ekonomiskt bärig. Ett förslag till saneringsplan torde icke
kunna uppställas utan kännedom i första hand om borgensmännens solvens
och örn de belopp, med vilka dessa kunde bidraga till saneringen utan
att ruineras. Visserligen syntes statens fordran hos föreningen vara säkerställd
genom den erhållna panten, men med hänsyn till de beklagliga förhållanden,
som kunde uppstå, örn sanering icke komme till stånd utan statens
medverkan, syntes det motiverat att staten medgåve en mindre avskrivning
av sin fordran, i den händelse övriga fordringsägare enades örn att
avskriva vissa delar av sina fordringar i förhållande lill värdet av förefintliga
säkerheter enligt en plan, som efter närmare undersökning av borgensmännens
solvens och ekonomiska törhallanden kunde anses skälig.
Kommerskollegium har, under åberopande av Billings promemoiia, tiamhållit,
att en avsevärd nedskrivning av föreningens skulder krävdes för att
möjliggöra dess fortbestånd. Då statslånet nied anläggningen som pant utgjorde
allenast omkring en tredjedel av hela låneskulden, torde emellertid
för statlig medverkan lill en eventuell sanering lå förutsättas att öviiga lån
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
givare deltoge däri. En plan för företagets sanering under medverkan av dess
samtliga fordringsägare borde därför uppgöras.
Statskontoret har i sitt omförmälda utlåtande den 20 juni 1936 anfört, att
då statslånets återbetalande finge anses säkerställt genom den lämnade panten
statskontoret med hänsyn härtill och till övriga föreliggande förhållanden
ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.
Billing har härefter i en den 24 september 1936 i ärendet ingiven promemoria
anfört, att da numera blivit känt, att bankerna icke vore villiga att
lämna föreningen någon eftergift, de förutsättningar saknades, under vilka
kommerskollegium ifrågasatt statens bistånd. Anledning syntes således icke
föreligga för staten att efterskänka någon del av sin fordran; en åsikt som
delades av vederbörande i lantbruksstyrelsen enligt vad som under hand
meddelats.
Genom statskontorets försorg har utredning verkställts rörande borgensmännens
solvens. Denna utredning grundar sig dels på inhämtade
soliditetsupplysningar den 1 januari 1936, dels på vederhäftighetsbevis
den 27 mars 1936 av landsfiskalen i Sävedals distrikt. Av utredningen
framgår, att samtliga tolv borgensmän äro ägare av fast egendom; alla utom
två synas till yrket vara lantbrukare. Enligt soliditetsupplysningarna kan
icke någon del av borgensansvarigheten utkrävas hos tre av dem; enligt vederhäftighetsbeviset
är så fallet endast med två borgensmän. De övriga nio
borgensmännen äro sammanlagt vederhäftiga, enligt soliditetsupplysningarna
för 274,000 kronor och enligt vederhäftighetsbeviset för 297,000 kronor. Tre
av dessa borgensmän kunna sannolikt icke helt gälda på dem belöpande andelar
i borgensansvaret. Beträffande utredningen i övrigt torde jag få hänvisa
till akten i ärendet. Jag vill här endast tillägga, att bankernas borgenssäkerheter
synas betryggande.
I syfte att undersöka möjligheterna till en sanering av föreningen
lia sammanträden med föreningens samtliga fordringsägare hållits
inför landshövdingen i Göteborgs och Bohus län den 16 december 1936
och den 8 januari 1937. Vid förstnämnda sammanträde väcktes två förslag,
det ena, att bankerna skulle helt avskriva en fjärdedel av sin fordran och
borgensmännen i samband därmed inbetala en fjärdedel, och det andra, att
borgensmännen såsom egen skuld skulle övertaga hälften av föreningens
skuld. Fordringsägarna meddelades, att staten endast under någon av dessa
förutsättningar torde vara villig att avskriva någon del av sin fordran. Förslagen
övervägdes mellan fordringsägarna och borgensmännen till det andra
sammanträdet, da överenskommelser träffades örn nedskrivning av föreningens
skulder på sätt i det följande angives. Dessa överenskommelser ha sedermera
skriftligen bekräftats.
Föreningens skulder efter överenskommelserna framgå av följande uppställning,
vari andelskapitalet ej medtagits:
1) sparbanken i Alingsås ................................ kr. 15,000:—
Det gamla lånet å 31,650 kronor har i sin helhet likviderats.
Föreningen har beviljats ett nytt lån å 15,000 kronor
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
9
mot borgen av dess styrelse. Av återstoden, 16,650 kronor,
har 5,000 kronor inbetalats på det sätt att banken beviljat
en styrelseledamot ett lån å 5,000 kronor mot borgen av
övriga ledamöter i styrelsen. Resten eller 11,650 kronor
jämte ränta skall kontant gäldas, vilket kan ske därigenom
att de till säkerhet för det gamla lånet liggande andelarna
kontant inbetalas.
2) Tjörns härads sparbank.............................. kr. 15,600: —
Borgensmännen ha genom särskild förbindelse, som godtagits
av banken, inbetalat återstående skuldbeloppet
15,600 kronor,
3) aktiebolaget Göteborgs bank .......................... kr. 3,862: 50
Den gamla skulden har nedsatts till hälften genom att
borgensmännen såsom egen skuld övertagit halva lånet
eller 3,862 kronor 50 öre. Föreningens återstående skuld
till banken är amorteringsfri under två år från den 1 januari
1937.
4) Hultafors kraftverk .................................. kr. 1,286:25
Kraftverket har förklarat sig villigt att nedskriva sin
fordran hos föreningen å 2,572 kronor 50 öre till hälften,
under förutsättning att borgensmännen såsom egen skuld
övertaga 643 kronor 13 öre av återstoden samt att halva
statslånet avskrives. Borgensmännen ha godtagit kraftverkets
villkor.
5) Mölndals kvarnby ................................ c:a kr. 6,750: —
Kvarnbyn har förklarat sig icke vara villig att nedskriva
sin förut omförmälda fordran å 5,000 kronor. Som skäl
härför har kvarnbyn anfört, att den av kvarnbyn för vattenuppdämning
m. m. förskotterade kostnaden i verkligheten
uppgått till 27,300 kronor. Då kvarnbyn icke påfört
föreningen högre belopp än omkring 5,000 kronor,
hade föreningen alltså tidigare erhållit en mycket stor reduktion
av sin skuld. Därest den förut berörda reversskulden
å 2,250 kronor inbetalades till kvarnbyn före den 12
januari 1938, kunde föreningen påräkna en rabatt å c:a
500 kronor.
6) hemmansägaren Anders Carlsson, Rya ................ kr. 4,500: —
Carlsson har nedskrivit sin fordran å 9,000 kronor med
hälften.
7) hemmansägarna Karl Åberg, Åh, samt Hjalmar Johansson
och Albin Johansson, Härryda, sammanlagt ............ kr. 2,255: —
Borgenärerna lia nedskrivit sina fordringar å tillhopa
4,510 kronor med hälften.
8) Adolf Åberg, Åh .................................... kr. 500: —
Den gamla fordringen å 1,000 kronor har nedskrivits
med halva beloppet.
9) statslånet med ränta per S1/i2 1936 .................. kr. 38,225: 57
Summa kronor 87,979: 32
Statskontoret har i anledning av remiss avgivit förnyat utlåtande i ärendet
den 10 februari 1937 samt därvid anfört följande.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Genom den reglering av föreningens skulder, som enligt vad handlingarna
utvisade numera genomförts, hade föreningens ekonomiska ställning väsentligen
förbättrats. Föreningens bankskulder hade nedbringats med omkring
50 procent, vilket möjliggjorts huvudsakligen därigenom, att de personer, vilka
tecknat borgen för lånen i bankerna, såsom egen skuld övertagit de belopp,
varmed lånen minskats. Den med bankerna träffade uppgörelsen innebure
alltså från dessas sida i realiteten icke någon nämnvärd ekonomisk eftergift.
Med hänsyn härtill och då säkerheten för kraftledningslånet alltjämt
finge anses vara betryggande, saknade statskontoret anledning att frångå
sin tidigare i ärendet uttalade uppfattning.
Departement«- Genom de ekonomiska uppoffringar, som föreningens borgensmän och en
cAe/en.
skilda borgenärer i samband med nyssnämnda reglering av föreningens skulder
åtagit sig, har föreningens ställning ej obetydligt förbättrats. Föreningens
skulder ha således nedbringats till omkring 88,000 kronor, statslånet däri inräknat.
Vid uppgörelserna torde emellertid ha förutsatts, att jämväl statens
fordran komme att nedskrivas. En ytterligare minskning av skulderna med
omkring 20,000 kronor torde också vara nödvändig för att företaget skall bliva
bärkraftigt. Sammanlagda värdet av föreningens tillgångar torde ej uppgå
till 70,000 kronor. Anläggningarna med undantag av transformatorn vid
Sanserhult ha av Billing värderats till 55,000 kronor. Återstående tillgångarna
utgöras av inventarier, materiel och utestående fordringar. Dessa lia i
föreningens räkenskaper för år 1935 bokförts till omkring 17,000 kronor,
men det verkliga värdet å desamma torde ej oväsentligt understiga nämnda
belopp. En likvidation av föreningen skulle otvivelaktigt medföra kännbara
förluster ej endast för borgensmännen å föreningens banklån utan jämväl
för föreningens medlemmar, vilka enligt vad som upplysts huvudsakligen utgöras
av småbrukare och lägenhetsägare. För några av borgensmännen
komme en likvidation att medföra ekonomisk ruin. Även för Härryda kommun
torde det vara av stort intresse, att driften vid företaget kan fortsättas
såsom förut. På grund av kommunens ringa invånarantal och höga skatter
kan föreningen dock icke påräkna ekonomiskt stöd från densamma. Enda
framkomliga utvägen synes därför vara, att staten nedskriver sin fordran på
grund av det föreningen beviljade kraftledningslånet med femtio procent.
Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som föreligga i ärendet, anser
jag mig kunna förorda en sådan åtgärd, oaktat den för lånet lämnade säkerheten
måste anses betryggande. Härför torde dock riksdagens medgivande
böra inhämtas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kronans fordran per den 31 december 1936 hos Härryda
elektriska andelsförening u. p. a. enligt skuldförbindelse den
24 mars 1930 må nedskrivas med femtio procent eller med
19,112 kronor 78 öre.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
11
Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
, vv.
<Ai
* -.ff> V