Kungl. Maj.ts proposition nr 257-
1
Nr 257.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensions! örbällandena
för vissa barnmorskor; given Stockholms
slott den 5 mars 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj :ts prövning vissa frågor rörande
pensionsförhållandena för distriktsbarnmorskor, reservbarnmorskor och kommunbarnmorskor,
vilka frågor uppkommit i samband med för innevarande
års riksdag framlagda och på befolkningskommissionens betänkande i ämBihang
till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 257.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 257-
net (stat. off. utr. 1936: 12) grundade förslag dels angående förbättrad förlossningsvård
samt anordnande av s. k. förebyggande mödra- och barnavård
(prop. nr 39) och dels till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.
(prop. nr 40).
Beträffande den nuvarande organisationen av den öppna barnbördsvården
tillåter jag mig hänvisa till i nyssnämnda proposition nr 39 lämnad redogörelse
(sid. 55 o. f.).
Här må ur denna redogörelse återgivas följande.
Enligt gällande bestämmelser rörande barnmorskeväsendet, vilka innehållas
närmast i lagen den 28 mars 1919 (nr 138) örn anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. med däri vidtagna ändringar, skall riket vara
indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med en fast anställd distriktsbarnmorska,
dock att i visst fall undantag må medgivas från den sålunda stadgade
distriktsindelningen. Distriktsbarnmorska tillsättes av vederbörande
barnmorskestyrelse och skall i årlig lön åtnjuta minst 950 kronor jämte två
ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring ävensom
därjämte antingen förses med bostad och bränsle eller ock erhålla ersättning
för dessa naturaförmåner efter ortens pris, dock minst 250 kronor.
Utöver den fasta avlöningen äger distriktsbarnmorska att för varje förrättning
och rådfrågning undfå ersättning enligt taxa, som blivit av barnmorskestyrelsen
fastställd.
De till distriktsbarnmorska utgående avlöningsförmånerna bestridas av den
eller de till distriktet hörande kommunerna. Emellertid bidrager staten till
distriktsbarnmorskas årliga avlöning med 250 kronor, varjämte, där distriktets
kommun eller kommuner deltaga i landsting, detta bidrager med minst
samma belopp. Av statsmedel bestridas därjämte de till distriktsbarnmorska
utgående ålder stilläggen.
För fullgörande av distriktsbarnmorskornas åligganden under tid då de
åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger skall inom varje landstingsområde
och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager
i landsting, finnas erforderligt antal fast anställda reservbarnmorskor.
Sådan barnmorska tillsättes för viss tid av barnmorskestyrelsen. Reservbarnmorska
skall i årlig lön åtnjuta minst 500 kronor. Vid uppehållande av distriktsbarnmorskas
tjänst äger reservbarnmorska tillika av landstinget eller
staden uppbära dagavlöning med minst 3 kronor jämte ersättning för resa
till och från tjänstgöringsorten, varjämte hon därstädes skall av vederbörande
distriktsbarnmorska eller, vid vakans, av den eller de till distriktet hörande
kommunerna förses med möblerat runi med värme och lyse. Utöver vad
nu är sagt äger reservbarnmorska för varje förrättning och rådfrågning åtnjuta
den ersättning och de förmåner i övrigt, vilka i den för tjänstgöringsdistriktet
gällande taxan tillförsäkrats distriktsbarnmorska.
Till reservbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med 100 kronor och
vederbörande landsting eller stad med minst 400 kronor.
Kommun, som ingår i ett eller flera barnmorskedistrikt, äger utöver distriktsbarnmorska
ha särskild barnmorska fast anställd i sin tjänst eller träf
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 267.
3
fa avtal med annan barnmorska att, mot ersättning av kommunen för varje
förrättning eller nied visst årligt belopp, betjäna barnaföderskor. Ifall dylik
barnmorska finnes, åligger det dock kommunen att fullgöra föreskriven
skyldighet att bidraga till distriktsbarnmorskas avlönande. Är barnmorskan
fast anställd, skall hon åtnjuta den lön samt den ersättning och de
förmåner i övrigt, som tillkomma distriktsbarnmorska. Staten eller landsting
bidrager ej till nu avsedd barnmorskas avlöning.
Utom nu nämnda kommunalt anställda barnmorskor finnas kommunbarnmorskor,
antagna enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) angående kommuns
skyldighet i fråga om anställande av barnmorska. Enligt övergångsbestämmelse
till förenämnda lag den 28 mars 1919, varigenom lagen den 13 juni
1908 upphävdes, medgavs anstånd med distriktsbarnmorskas anställande
inom sådana distrikt, i vilka vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1920
förefanns fast anställd kommunbarnmorska, intill dess tjänsteavtalet med
henne utgått eller hon blivit till distriktsbarnmorska antagen. I dylikt fall
utgår visst statsbidrag.
Beträffande nu ifrågavarande barnmorskors pensionsförhållanden gäller i
huvudsak följande:
Distriksbarnmorska har enligt reglementet för statens pensionsanstalt den
31 december 1919 (nr 878) pensionsrätt i pensionsanstalten med ett tjänstepensionsunderlag
av 1,000 kronor och ett familjepensionsunderlag av 500
kronor (§§ 60—62). Pensionsåldern är 55 levnadsår (§ 63) och för hel pension
erfordras 25 tjänstår (§ 64). Pensionsavgiften är för tjänstepension
5 % av tjänstepensionsunderlaget och för familjepension 1 % av familjepensionsunderlaget
(§ 68) eller tillhopa 55 kronor. Nämnda avgift åligger helt
befattningshavaren. Huvudmannen erlägger ingen avgift. Den på statsverket
belöpande årliga avgiften kan beräknas till omkring 200 å 250 kronor.
Distriktsbarnmorsketjänsterna äro obligatoriskt förenade med pensionsrätt
i anstalten.
För ett mindre antal reservbarnmorsketjänster bar på särskild ansökan
och efter föregående tjänstereglering beviljats pensionsrätt i anstalten. Pensionsvillkoren
för dessa tjänster äro i övrigt desamma som för distriktsbarnmorsketjänsterna.
I dylik ordning och på enahanda villkor har pensionsrätt
bereus även vissa kommunbarnmorskor. Flertalet av sådana barnmorskor
äro emellertid pensionsberättigade enligt äldre, för barnmorskornas
pensionsanstalt gällande bestämmelser.
Då ovannämnda pensionsunderlag, 1,000 kronor, är oreglerat, utgår å detsamma
pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280),
vadan hel tjänstepension i verkligheten utgör 1,176 kronor, vartill kommer
dyrtidstillägg.
Beträffande distrikts- och reservbarnmorskor innebar befolkningskommis- jjistrikissionens
förslag, bland annat, följande: o®* reaert
barnmorakor.
Till distriktsbarnmorska skulle framdeles i regel kunna antagas allenast
legitimerad barnmorska, vilken erhållit den utbildning, som avsåges i av kom
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 257-
missionen föreslagen ny stadga för barnmorskeundervisningen, eller av medicinalstyrelsen
förklarats hava annorledes förvärvat motsvarande mått av
kunskaper och färdigheter.
Sådan barnmorska skulle åtnjuta dels kontant lön av minst 1,800 kronor
för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring,
dels ock kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme och lyse eller
ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Ersättning enligt
taxa för förrättning och rådfrågning skulle ej vidare utgå.
I fråga om reservbarnmorskas tillsättande, åligganden och avlöningsförmåner
skulle i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som föreslagits
beträffande distriktsbarnmorska. Reservbarnmorska skulle vara skyldig att
utöver vikariat för distriktsbarnmorskorna tjänstgöra inom förlossningsvården
efter barnmorskestyrelsens anvisning.
I fråga om de distrikts- och reservbarnmorskor, som redan antagits vid
tiden för den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande, borde gälla vissa övergångsbestämmelser.
Sålunda skulle de nya föreskrifterna tillämpas beträffande
dessa barnmorskor, utan hinder av att de icke uppfyllde de föreslagna
behörighetsvillkoren för tjänst såsom distrikts- eller reservbarnmorska, och
skulle jämväl efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande til] sådan tjänst
få antagas barnmorska, som varit behörig därtill enligt äldre bestämmelser.
Distrikts- eller reservbarnmorska, som nyss angivits och som icke uppfyllde
de berörda behörighetsvillkoren, skulle dock vara underkastad vissa inskränkningar
i fråga om avlöning och andra förmåner. Sådan barnmorska skulle
nämligen i kontant lön erhålla minst 1,500 kronor för år jämte två ålderstillägg,
vartdera å 100 kronor, efter 5 t>ch 10 års väl vitsordad tjänstgöring.
Enligt förslaget skulle staten helt övertaga den hittills endast till mindre
del av statsmedel bestridda kontanta minimiårsavlöningen till distrikts- och
reservbarnmorskor.
Befolkningskommissionens betänkande innefattade icke något förslag rörande
distrikts- och reservbarnmorskornas pensionsförhållanden.
I sistnämnda hänseende anförde statens pensionsanstalt i utlåtande den 18
januari 1936 över betänkandet, bland annat, att enär den av kommissionen
föreslagna omregleringen väsentligen hade karaktären av ett fixerande av
hittills efter tjänstgöringsförhållandena växlande inkomster och överflyttande
på statsverket av utgiften för den kontanta avlöningen, skäl ej syntes förefinnas
att av denna anledning företaga någon ändring av nuvarande pensionsunderlag
eller pensionsvillkor i övrigt. Vad nu sagts kunde dock ej tillämpas
på sådana distrikts- och reservbarnmorskor, som erhållit den föreslagna vidgade
utbildningen eller av medicinalstyrelsen förklarats lia annorledes förvärvat
motsvarande mått av kunskaper och färdigheter. För dessa barnmorskor,
vilka enligt kommissionens förslag skulle erhålla högre avlöning än
övriga barnmorskor, syntes böra gälla det förhöjda pensionsunderlag å 1,560
kronor, som av Kungl. Maj:t i proposition till 1936 års riksdag föreslagits
för sjuksköterskor.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av i propositionen nr 39 avsedda spörsmål
anförde chefen för socialdepartementet — som fann frågan om nu nämnda
barnmorskors pensionsförhållanden böra bliva föremål för övervägande i särskild
ordning — att han med hänsyn till den ståndpunkt, han intoge till barnmorskeutbildningens
ordnande, icke kunde förorda det av befolkningskom
-
Kunc/1■ Muj:ts proposition nr 257.
5
missionen angivna sättet för avlöningsfrågans lösning genom två skilda löneplan,
ett högre för de framdeles utbildade och ett lägre för de nu tjänstgörande.
Departementschefen ville i stället föreslå, att principiellt ett och
samma grundbelopp fastställdes för samtliga distriktsbarnmorskor under
hänsynstagande till nu stadgad utbildning. Lämpligen syntes man därvid
kunna utgå från den kontanta grundlön å 1,500 kronor, som av kommissionen
förordats för de nuvarande distriktsbarnmorskorna. Man torde tillika
böra räkna med tre ålderstillägg, varjämte för vinnande av en gradering
av den kontanta lönen efter arbetsbördan borde utgå viss tilläggsersättning
efter antalet förlossningar, dock med högst 300 kronor för år.
Beträffande reservbarnmorskor anförde föredragande departementschefen,
att något egentligt behov av sådana barnmorskor, vilkas antal kunde
anslås till ett 60-tal, knappast torde föreligga under de närmaste åren med
hänsyn till det stora antalet övertaliga distriktsbarnmorskor. Nya reservbarnmorskor
syntes därför endast i undantagsfall böra anställas och då endast
för en kortare tid åt gången. Bestämmelser i sådant syfte hade också av
Kungl. Maj:t meddelats. I fråga örn redan anställda reservbarnmorskor talade
billighetsskäl för att de icke uppsades från sina befattningar. Då den
nu stadgade minimilönen 500 kronor, varav 100 kronor utginge av statsmedel,
syntes väl låg, ville departementschefen ej motsätta sig en förhöjning
av densamma till 1,000 kronor, med rätt för vederbörande befattningshavare
att vid tjänstgöring komma i åtnjutande av vikariatsersättning efter 600 kronor
för år. Vad anginge de reservbarnmorskor, som komme att anställas,
sedan distriktsbarnmorskornas antal reducerats i planmässig utsträckning,
hade departementschefen ingenting att erinra emot kommissionens förslag,
att till dem finge utgå enahanda kontant avlöning som till distriktsbarnmorska.
I enlighet med föredragande departementschefens sålunda angivna ståndpunkt
liava förslag framlagts i förenämnda propositionerna nr 39 och 40.
Frågan örn barnmorskornas pensionsförhållanden bar därefter i enlighet
med vad som förutsatts vid framläggande av nämnda propositioner varit
föremål för ytterligare utredning inom finansdepartementet.
Sedan statens pensionsanstalt anbefallts att avgiva förslag rörande de bestämmelser
i pensionshänseende, som kunde böra meddelas vid bifall till
propositionerna nr 39 och 40, bar pensionsanstalten i utlåtande den 9 februari
1937 avgivit dylikt förslag.
Pensionsanstalten bar därvid beträffande distriktsbarnmorskornas pensionsförhållanden
till en början erinrat, att pensionsanstalten i det tidigare
avgivna utlåtandet över befolkningskommissionens betänkande intagit den
ståndpunkten, att skäl ej syntes förefinnas att företaga någon ändring av nuvarande
pensionsunderlag eller pensionsvillkor i övrigt för distriktsbarnmorska,
om — såsom enligt kommissionens förslag skulle gälla beträffande barnmorskor
utan den till införande ifrågasatta högre kompetensen — en omregiering
av löneförmånerna väsentligen bade karaktären av ett fixerande av
6
Kungl. Mai:ts proposition nr 2-57-
hittills efter tjänstgöringsförhållandena växlande inkomster och ett överflyttande
på statsverket av utgiften för den kontanta avlöningen.
I anslutning härtill har pensionsanstalten framhållit, att enligt de numera
framlagda propositionerna, vilka icke innefattade förslag till sådan omläggning
av utbildningen som av kommissionen ifrågasatts, enhetliga lönevillkor
skulle komma att gälla för samtliga distriktsbarnmorskor och att dessa avveke
relativt obetydligt från dem, som av befolkningskommissionen föreslagits
för distriktsbarnmorskor med nuvarande utbildning. Med tillämpning
av de allmänna bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt
skulle de löneförmåner, som skulle komma samtliga distriktsbarnmorskor
till del, kunna föranleda fastställande av en tjänstepension å 1,350 kronor,
varå dyrtidstillägg ej borde erhållas, då sådant ej skulle utgå å löneförmånerna.
Enär enligt de för distriktsbarnmorska gällande särskilda bestämmelserna
pensionsförmånerna för närvarande utgjordes av pension 1,000 kronor,
pensionsförhöjning 176 kronor och dyrtidstillägg 192 kronor eller sammanlagt
1,368 kronor, funne anstalten det ej påkallat att vidtaga någon ändring
i distriktsbarnmorskas pensionsvillkor.
Beträffande pensionsförhållandena för reservbarnmorskor anför pensionsanstalten
i nyssnämnda utlåtande följande:
I fråga om reservbarnmorskor, som framdeles komme att anställas efter
den nya organisationens genomförande, skulle i tillämpliga delar gälla samma
lönebestämmelser som för distriktsbarnmorska. Sådana reservbarnmorskor
borde därför obligatoriskt hava pensionsrätt i statens pensionsanstalt
liksom distriktsbarnmorskorna och på samma villkor som dessa; i propositionen
nr 39 framhölles dock, att något egentligt behov av att anställa reservbarnmorskor
knappast torde föreligga under de närmaste åren. I pensionsreglementets
§ 60 mom. 1 e) torde reservbarnmorska böra särskilt nämnas,
men borde i en övergångsbestämmelse stadgas, att reservbarnmorska, som
antagits före ikraftträdandet av den föreslagna nya lagen om anställande av
distriktsbarnmorskor m. m., ej skulle hava delaktighet i pensionsanstalten,
såvida icke hennes befattning dessförinnan reglerats och anmälts till pensionsrätt
i anstalten. Att i pensioneringen upptaga sådana reservbarnmorskor,
som redan funnes anställda och övergångsvis skulle bibehållas men
som hittills icke ansetts böra anmälas till pensionsrätt, torde ej böra ifrågakomma.
Pensionsanstalten har slutligen framhållit, att enär någon ändring i pensionsbestämmelserna
för distriktsbarnmorska icke ansetts böra föreslås, anledning
ej heller syntes föreligga att vidtaga några förändringar med avseende
å pensionsvillkoren för sådana barnmorskebefattningar, som efter särskild,
av medicinalstyrelsen godkänd tjänstereglering kunde förenas med
pensionsrätt i anstalten.
Statskontoret har i utlåtande den 5 mars 1937 anslutit sig till vad statens
pensionsanstalt i nu återgivna yttrande anfört beträffande pensionering av
distrikts- och reservbarnmorskor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 2-j7. 7
Befolkningskommissionens förslag, i vad det avsåg reglering av pensionsförhållandena
för enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) anställda kommunbarnmorskor
innebar i huvudsak följande:
Därest en eller flera barnmorskor, som äro fast anställda av kommun eller
kommuner enligt 1908 års lag angående kommuns skyldighet i fråga örn
anställande av barnmorska, vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande finnas
inom område, vilket enligt av medicinalstyrelsen fastställd distriktsindelning
skall utgöra ett barnmorskedistrikt, skall detta icke utgöra hinder för
anställande av distriktsbarnmorska för området under förutsättning, att från
distriktsbarnmorskans verksamhet undantages biträde vid förlossningar
inom den eller de kommuner, där enligt nyssnämnda lag anställd barnmorska
alltjämt tjänstgör. Sådan kommunbarnmorska bör åtnjuta dels löneförmåner
av vederbörande kommun eller kommuner enligt 3 § förenämnda
lag, dels ock, under villkor att hon inom sitt område utan särskild ersättning
lämnar förvård åt havande kvinnor, biträder vid förlossning i hemmet
ävensom lämnar eftervård åt havande kvinnor, som förlösts i hemmet, av
statsmedel 400 kronor om året jämte ersättning enligt av medicinalstyrelsen
fastställd taxa för sålunda lämnad hjälp. Slutligen bör föreskrivas, att kommunbarnmorska,
varom fråga är, skall, örn hon frivilligt avgår från sin
befattning efter uppnådda 55 levnadsår, vara berättigad att från statens pensionsanstalt
av statsmedel erhålla pension jämte tilläggsförmåner därå efter
samma grunder, som gälla beträffande distriktsbarnmorska, därvid statens
pensionsanstalt skall fastställa, vilken tid hon skäligen må tillgodoräkna såsom
tjänsteår. Från sålunda beräknat pensionsbelopp bör avdrag göras för
de pensionsförmåner, varav barnmorskan vid avgången må komma i åtnjutande
på grund av att hon varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt.
Vad nu föreslagits skall dock icke gälla beträffande sådan barnmorska,
vars befattning redan är förenad med pensionsrätt jämlikt reglementet för
statens pensionsanstalt eller sorn på grund av att hon varit delägare i barnmorskornas
pensionsanstalt är berättigad till pensionsförmåner med högre
belopp än som nu sagts.
I motiveringen till sitt nu återgivna förslag i fråga örn pensionering av
kommunbarnmorskor anför befolkningskommissionen bland annat följande:
I lagen den 13 juni 1908 finnes icke föreskriven viss åldersgräns, vid vilken
kommunbarnmorska skall frånträda sin tjänst. Det synes emellertid
vara vederbörande kommun obetaget att besluta örn viss övre åldersgräns i
detta avseende.
Det är antagligt, att därest pension beredes dessa kommunbarnmorskor
genom statens försorg, en del kommuner komma alf begagna sig av denna
möjlighet, då i motsatt fall kommunen förr eller senare måste se sig nödsakad
att av egna medel bevilja vederbörande viss pension.
I regel hava kommunbarnmorskorna — nied undantag för det fåtal av
dem, vilka äga delaktighet i statens pensionsanstalt och för vilka gäller en
pensionsålder av 55 år — kvarstått i tjänst intill 70 år. Detta förhållande
förklarar, att det alltjämt finnes kvar ett icke obetydligt antal dylika barnmorskor.
En av kommissionen verkställd undersökning har givit vid handen,
alt deras antal vid 1935 års början utgjorde cirka 80 i hela landet. Av
dessa voro 56 över 55 år och av dem åter 43 i en ålder av 60—70 år eller
därutöver.
Förefintligheten av dessa av kommun fast anställda barnmorskor bar i
många fall verkat hämmande på en ändamålsenlig omrcglering av barnmor
-
Kommunbarnmorskor.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
skedistrikten inom respektive län. Detta kommer givetvis att fortfarande bliva
förhållandet efter ett godtagande av det omorganisationsförslag av distriktsbarnmorskeväsendet,
som kommissionen framlägger. Fastställande även för
sådana kommunbarnmorskor, vilka icke äro delägare i statens pensionsanstalt,
av en åldersgräns, utöver vilken kvarstående i tjänst icke må äga rum,
är emellertid önskvärd ur synpunkten av en hastigare avveckling av dessa
tjänster. I detta sammanhang må också framhållas, att kommunbarnmorskorna
till följd av sin kortare utbildning samt med hänsyn till sin vanligen
högre ålder icke äro ägnade att i samma utsträckning som distriktsbarnmorskorna
användas i samarbete med den slutna barnbördsvården eller
den förebyggande mödra- och barnavården.
Kommissionen uttalar i anslutning härtill, att kommissionen på nyss anförda
skäl tagit under övervägande, huruvida icke kommunbarnmorskorna borde
pensioneras genom statens medverkan, varvid åldersgränsen borde sättas
lika med vad som gäller för distriktsbarnmorskor eller vid 55 år. En
tvångsvis genomförd dylik pensionering syntes emellertid kommissionen icke
kunna komma i fråga, då befattningshavarna vore anställda av kommunen.
Det torde dock vara vederbörande kommun obetaget att bestämma tidpunkten
för ifrågavarande befattningshavares avgång ur tjänsten. Det syntes
kommissionen därför antagligt, att för den händelse pensionsbeloppet fastställdes
till det för distriktsbarnmorskorna nu gällande eller 1,000 kronor,
flertalet kommunbarnmorskor komme att finna det vara förenligt med sina
intressen att frivilligt avgå från sina befattningar. Vid en så tillmätt pension
borde, enligt kommissionens förmenande, statens bidrag belöpa sig till skillnaden
mellan det avsedda pensionsbeloppet och den pension, varav vederbörande
vid avgången ur tjänsten kunde komma i åtnjutande till följd av sin
delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt. Sistnämnda pensionsbelopp
torde uppgå till ungefär 400 kronor, därest befattningshavaren avginge vid
60 års ålder.
I sitt förenämnda utlåtande den 18 januari 1936 anförde statens pensionsanstalt
i anledning av befolkningskommissionens betänkande i nu förevarande
del:
Enligt befolkningskommissionens förslag skulle nu ifrågavarande barnmorskor
med delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt, av vilka omkring
70 procent redan äro över 55 år gamla och av dessa det stora flertalet i en
ålder av 60—70 år eller däröver, i regel erhålla pensionsförmåner till belopp
av 1,176 kronor jämte dyrtidstillägg. Det föreslagna sättet för pensions beräkning
synes dock onödigt invecklat. Den på sådant sätt beräknade avskedspremien
skulle dessutom bliva synnerligen växlande, detta enär densamma
göres beroende av gjorda insättningar i barnmorskornas pensionsanstalt.
Man får förutsätta, att dessa senare efter förslagets genomförande
skulle komma att inskränkas till minsta möjliga. Det torde också kunna
ifrågasättas, om ej det avsedda syftet skulle i större utsträckning vinnas,
därest pensionsökningen sattes till ett fixt belopp. Om det antages, att grundpensionen
enligt barnmorskornas pensionsanstalts reglemente i regel uppgår
till omkring 300 kronor och denna grundpension genomgående finge höjas
med t. ex. 500 kronor av statsmedel, vartill sedermera finge komma pensionstillägg,
pensionsförhöjning 1 och dyrtidstillägg, skulle pensionsförmånerna
komma att i regel uppgå till sammanlagt omkring 1,150 kronor jämte dyr
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 257.
9
tidstillägg, alltså ungefär motsvarande vad kommissionen tänkt sig. För
barnmorska, som icke räknar minst 25 tjänstår, bör dock den särskilda tillläggspensionen
minskas i förhållande till antalet felande tjänstår. På vad sätt
den förmånligare pensioneringen än må anordnas, synes dock lämpligt, att
en viss tidsfrist för dess tillämpning utsättes, t. ex. sålunda, att de barnmorskor,
som redan överskridit t. ex. 56 års ålder, skola avgå ur tjänst senast
inom ett år efter de nya bestämmelsernas trädande i kraft och att de
övriga skola avgå senast vid 57 års ålder.
Statskontoret har i utlåtande den 15 februari 1936 över befolkningskommissionens
betänkande uttalat, att tillräckliga skäl icke blivit anförda för att
särskilda pensionsförmåner skulle tillerkännas de barnmorskor, som blivit anställda
av vederbörande kommun före ikraftträdandet av 1919 års lag om
anställande av distriktsbarnmorskor m. m., i syfte att de frivilligt skulle avgå
från sina befattningar.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av de i förberörda proposition nr 39 avsedda
frågor anförde chefen för socialdepartementet, att förefintligheten av
de s. k. kommunbarnmorskorna, såsom från flera håll framhållits, utgjorde
ett hinder för ett rationellt genomförande av den föreslagna omorganisationen
av barnmorskeväsendet. Denna form för anställning av barnmorskor
syntes även böra avvecklas så snart som möjligt. En utväg vore måhända
att hålla kommunbarnmorskorna helt utanför den nya distriktsindelningen.
Detta torde dock möta svårigheter, därest principen örn fri förlossningsvård
allmänt skulle kunna upprätthållas. I stället syntes den väg, kommissionen
anvisat, böra beträdas. Dock torde sådan kommunbarnmorska, som
vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande uppnått 55 år, icke
med bidrag av statsmedel böra beredas pension, såvida hon ej samtidigt avginge
från sin befattning. Endast de kommunbarnmorskor, som ej fyllt 55
år, skulle sålunda inordnas i den nya organisationen, varemot de övriga skulle
bli hänvisade att, därest de ej föredroge att omedelbart avgå med pension,
arbeta under konkurrens med distriktsbarnmorskorna, i vilkas åligganden
skulle ingå att lämna fri förlossningsvård. Vid en dylik anordning syntes
kunna förväntas, att kommunerna i stor utsträckning komme att begagna
sig av den möjlighet de syntes äga att entlediga de kommunbarnmorskor, som
vid den nya organisationens ikraftträdande kunde beredas pension genom
statens försorg. Beträffande de fåtaliga kvarstående kommunbarnmorskorna
torde bestämda villkor böra uppställas för ökat bidrag av statsmedel
till avlöningen. Sålunda borde krävas, att de skulle äga skyldighet avgå
med pension vid fyllda 55 års ålder. Sättet för ordnandet av kommunbarnmorskornas
pensionering syntes böra upptagas till prövning efter föredragning
av chefen för finansdepartementet.
I sitt utlåtande den 9 februari 1937 bär statens pensionsanstalt erinrat, att
i enlighet med föredragande departementschefens nyss angivna ståndpunkt
propositionerna nr 39 och 40 innefattade viss jämkning av befolkningskommissionens
förslag i fråga örn kommunbarnmorskorna. Bland annat hade
möjligheterna för dessa barnmorskor att fortsätta med sin verksamhet be
Ilihang
litt riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 257.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
i
Departemenls
thelen.
skurits genom att för kommunbarnmorska, som fyllt 55 år, vore avsett, att
hennes verksamhetsområde icke skulle undantagas från distriktsbarnmorskans
område. Vid sådant förhållande förelåge enligt pensionsanstaltens
förmenande ej längre samma behov av särskilda åtgärder till befordrande
av tidigare avgång bland kommunbarnmorskorna, och de av statskontoret i
utlåtande den 15 februari 1936 uttalade betänkligheterna mot dylika åtgärder
hade därför onekligen vunnit i styrka. Det kunde således nu förefalla
mindre påkallat att, åtminstone i nyssnämnda syfte, med statsmedel öka
pensionsförmånerna. Pensionsanstalten ville vidare påpeka, att genom en
sådan ökning de sedermera avgående barnmorskorna skulle komma i ett
väsentligt bättre läge än det, vari de tidigare avgångna befunne sig.
För den händelse tanken på tillägg till kommunbarnmorskornas pensioner
ändock skulle anses böra fullföljas, har pensionsanstalten vidhållit sitt i utlåtandet
den 18 januari 1936 avgivna förslag till grunder för tilläggets utmätande.
Beträffande den såsom villkor för tilläggets erhållande uppställda
skyldigheten att avgå inom viss tid har pensionsanstalten därvid anfört, att
det — i enlighet med vad av departementschefen i propositionen nr 39 förordats
— torde få förutsättas, att denna inträder vid 55 års ålder eller, om
denna ålder vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande redan uppnåtts,
omedelbart och sålunda icke — såsom pensionsanstalten för den senare
kategorien förut ifrågasatt — först efter något års respittid.
Statens pensionsanstalt har vid sitt senaste utlåtande i ärendet fogat förslag
till de författningsbestämmelser, som vore erforderliga för genomförande av
vad av anstalten förordats. Dessa förslag torde få biläggas statsrådsprotokollet
i ärendet (Bil. 1 och 2).
Statskontoret har i därefter avgivet utlåtande av den 5 mars 1937 anfört,
att ämbetsverket vidhölle sin tidigare i ärendet intagna ståndpunkt, såvitt
anginge frågan om beviljande av särskild pension av statsmedel åt kommunbarnmorskorna.
Därest emellertid skäl skulle anses föreligga för sådan förmån,
funne statskontoret intet vara att erinra mot vad statens pensionsanstalt
därutinnan föreslagit.
I likhet med statens pensionsanstalt och statskontoret finner jag ett bifall
till vad i propositionerna nr 39 och 40 till årets riksdag föreslagits i avseende
å barnmorskeväsendets organisation icke böra föranleda någon ändring av
de för distriktsbarnmorskor för närvarande gällande pensionsbestämmelserna.
Beträffande reservbarnmorskor, som framdeles kunna komma att anställas
efter den nya organisationens genomförande och vilka — såsom av det föregående
framgår — enligt omorganisationsförslaget skulle bliva i lönehänseende
i stort sett likställda med distriktsbarnmorskor, biträder jag det av statens
pensionsanstalt framlagda förslaget, vilket innebär, att dessa barnmorskor
skulle liksom distriktsbarnmorskorna obligatoriskt hava pensionsrätt i
statens pensionsanstalt och att för dem skulle även i övrigt gälla enahanda
pensionsvillkor som för distriktsbarnmorskor.
Kungl. Martts proposition nr 257.
11
I fråga om reservbarnmorskor, som blivit fast anställda före ikraftträdandet
den 1 januari 1938 av de föreslagna nya föreskrifterna, bär pensionsanstalten
ifrågasatt, att sådan barnmorska, som icke redan är delaktig i anstalten,
ej skulle kunna vinna delaktighet, såvida icke hennes befattning före
nämnda tidpunkt reglerats och anmälts till pensionsrätt. Mot detta förslag
har jag intet annat att erinra än att respittiden för vidtagande av sistnämnda
åtgärder för pensionsrätts vinnande synes böra något utsträckas, förslagsvis
till utgången av år 1938.
Vad slutligen angår de enligt lagen den 13 juni 1908 anställda kommunbarnmorskorna
anser även jag mig böra tillstyrka, att för åstadkommande av
snar avveckling av dylika barnmorsketjänster tillägg till eljest utgående pension
enligt reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt må kunna tilldelas
sådan barnmorska. Även billighetsskäl synas mig tala för beviljande
av en dylik förmån. Beträffande den form, i vilken tilläggspensionen bör
utgå, samt i fråga om storleken av denna finner jag mig kunna biträda statens
pensionsanstalts därutinnan framlagda förslag, dock att föreskrift torde
böra meddelas till förhindrande av att sammanlagda pensionsförmånen för
sådan barnmorska kommer att överstiga hennes tidigare samlade avlöningsförmåner
eller den pension, som skulle hava tillkommit henne, örn hon innehaft
distriktsbarnmorsketjänst.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag här förordat, utfärda bestämmelser
i fråga om pensionsförhållandena för vissa barnmorskor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Ragnar Sundén.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
Bilaga 1.
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet den 31 december
1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt.
Kungl. Majit har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna, dels
att § 60 mom. 1 reglementet den 31 december 1919 för statens pensionsanstalt
skall hava den ändrade lydelse, som av det följande framgår, dels ock
att i övergångsstadgandena till kap. VI av samma reglemente skall införas
ett nytt moment, betecknat 12, av nedan angivna lydelse:
KAP. VI.
§ 60.
1. De rättigheter---dylik vård.
e) distriktssjuksköterska, distriktsbarnmorska och reservbarnmorska, till
vars---godkänd sjuksköterskebyrå.
övergångsstadganden.
12. Reservbarnmorska, som antagits före den 1 januari 1938, skall ej
hava delaktighet i pensionsanstalten, såvida icke hennes befattning före nämnda
dag reglerats och anmälts till pensionsrätt i anstalten.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1938.
Kungl. Maj:ts proposition nr 257-
13
Bilaga 2.
Förslag
till
kungörelse angående pensionering av vissa kommunalt anställda
barnmorskor.
Kungl. Majit har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna som
följer:
1 §•
Till barnmorska, som den 1 januari 1938 innebar fast anställning bos kommun
eller kommuner enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) angående kommuns
skyldighet i fråga om anställande av barnmorska, skall under de förutsättningar
och enligt de närmare bestämmelser, som i denna kungörelse stadgas,
av statsmedel utgå särskild pension till utfyllnad av den enligt reglementet
för barnmorskornas pensionsanstalt erhållna pensionen.
Barnmorska, som är berättigad till pension enligt reglementet för statens
pensionsanstalt, äger icke åtnjuta sådan fyllnadspension, som här avses.
2 §•
Såsom villkor för erhållande av fyllnadspension skall gälla i fråga örn barnmorska,
som den 1 januari 1938 uppnått en levnadsålder av 55 ar, att hon
omedelbart avgår och i fråga om annan barnmorska, antingen att hon avgår
vid uppnåendet av sagda ålder eller ock att hon dessförinnan på grund av
sjukdom eller vanförhet erhållit pension enligt reglementet för barnmorskornas
pensionsanstalt.
3 §■
Fyllnadspensionen utgår med ett belopp av 500 kronor, dock att för barnmorska,
som vid sin avgång icke räknar minst 25 tjänstår såsom kommunalt
anställd barnmorska, beloppet avkortas i förhållande till det antal tjänstår,
som fattas i 25.
4 §■
Fyllnadspensionen skall anses utgöra del av den enligt reglementet för
barnmorskornas pensionsanstalt utgående pensionen.
5 §•
Ansökan örn fyllnadspension göres hos statens pensionsanstalt, som äger
pröva ansökningen och fastställa det antal tjänstår, som skäligen ma tillgodoräknas.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1938.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 257-
3