Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till rikets
allmänna kartverk m. m.; given Stockholms slott
den 26 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet och chefen
för finansdepartementet:

Vid anmälan den 4 januari 1937 av de frågor, som tillhöra regleringen
för budgetåret 1937/1938 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel,
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 237. 1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

anförde jag, på sätt det vid 1937 års statsverksproposition fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för sagda dag utvisar, beträffande
frågan om anslag för budgetåret 1937/1938 till rikets allmänna kartverk
(punkterna 194, 195 och 196), alt tillkallade utredningsmän den 3 november
1936 avgivit betänkande med utredning och förslag rörande rikets
ekonomiska kartläggning och därmed sammanhängande organisationsspörsmål
angående rikets landkarteverk samt att, sedan de över betänkandet infordrade
yttrandena inkommit, det vöre min avsikt att så bedriva ärendets
fortsatta beredning, att proposition angående kartverkets omorganisation
kunde föreläggas 1937 års riksdag.

I enlighet med av mig gjord hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
för budgetåret 1937/1938 beräkna anslagen för ifrågavarande ändamål
sålunda:

Rikets allmänna kartverk:

Avlöningar, förslagsanslag ............................ kronor 530,000

Expenser och publikationstryck, förslagsanslag .......... » 128,200

Kartarbeten m. m., reservationsanslag .................. » 360,900.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.

1. Inledning.

Rikets allmänna kartverk bildades 1894 genom sammanslagning av det
topografiska och del ekonomiska kartverket under ledning av chefen för generalstabens
topografiska avdelning. Redan i början på 1900-talet gjordes
från riksdagens sida vissa erinringar beträffande ordnandet av åtskilliga
kartverket berörande förhållanden. Dessa resulterade allenast i att partiella
reformer genomfördes vid 1905 års riksdag. Under de därefter närmast
följande åren verkställdes vissa av riksdagen begärda utredningar rörande
omläggning av kartarbetena. Några definitiva beslut beträffande särskilt de
ekonomiska kartarbetenas bedrivande hava emellertid icke fattats, utan
dessa fullföljas fortfarande på grund av för varje år meddelade beslut och
i huvudsak efter de grunder, som innefattas i ett kungl, brev den 15 april
1910.

Vid 1912 års riksdag framlades förslag till lönereglering för kartverkets
personal. Vid behandlingen av detta ärende framhöll riksdagen, att riksdagen
vid granskning av förslaget icke kunnat undgå att finna, att organisationen
av allmänna kartverket och arbetssättet vid detta icke vore i alla
avseenden ändamålsenliga. De brister, som härutinnan förefunnes, hade vid
fyrfaldiga föregående tillfällen blivit offentligt påvisade. Till deras avhjälpande
hade visserligen reformer tid efter annan vidtagits, men orsaken till
att bristerna fortfarande bestodo syntes riksdagen ligga i att reformerna
städse varit partiella och aldrig blivit byggda på en allsidig utredning, som
tagit organisationsfrågan i ögonsikte ända från grunden. Då en grundlig

Kungl. May.ts proposition nr 237.

3

utredning i avseende å kartverkets organisation således syntes av behovet
påkallad, kunde däri visserligen ligga ett talande skäl mot att företaga en
lönereglering, men på de i det för riksdagen framlagda förslaget anförda
skälen ansåg riksdagen, att det icke utan verklig olägenhet kunde anstå därmed.
Med vissa smärre jämkningar godkände därefter 1912 års riksdag
ifrågavarande förslag.

Med anledning av en vid 1921 års riksdag väckt motion med hemställan,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och föreläggande
för riksdagen snarast möjligt av förslag till allmän plan för den fortsatta
kartläggningen av rikets land- och sjöterritorium samt till organisation
av ett civilt rikskartverk för denna kartläggnings genomförande m. m. framhöll
riksdagen, att motionens syfte syntes åtminstone i viss mån sammanfalla
med vad riksdagen 1912 uttalat rörande behovet av en grundlig utredning
i hela kartverksfrågan. I enlighet härmed beslöt riksdagen, att motionen
icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Sedan Sveriges allmänna lantbrukssällskap i skrivelse den 15 februari
1921 begärt, att utredning rörande de ekonomiska kartarbetenas bedrivande
på skyndsammast möjliga sätt måtte verkställas, samt lantbruksstyrelsen och
lantmäteristyrelsen däröver yttrat sig, uppdrog chefen för jordbruksdepartementet,
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 februari 1924, åt numera
expeditionschefen Erland Falk att verkställa utredning rörande sättet
för kartarbetenas ordnande samt grunderna för och omfattningen av statens
verksamhet på detta område i syfte att genom en dylik utredning erhålla
underlag för bedömande av frågan om den organisationsform, som vore den
mest lämpliga och ändamålsenliga för verksamheten i fråga. Den 22 maj
1929 avlämnade Falk den sålunda verkställda utredningen, vilken innehåller
redogörelse för kartverksfrågans tidigare behandling samt framkomna
synpunkter och önskemål rörande landets kartläggning ävensom i anslutning
därtill upprättade förslag. Sedermera hava från vissa håll förslag
framlagts rörande det ekonomiska kartverkets fortsatta bedrivande, varjämte
frågan om de topografiska kartarbetena behandlats, särskilt med hänsyn
till reproduktionsmetoderna.

Den 24 mars 1931 anbefallde Kungl. Majit statens organisationsnämnd
att avgiva yttrande över den av Falk verkställda utredningen rörande landets
kartväsen. Vidare hava ytterligare en del framställningar, som beröra
kartverket, överlämnats till organisationsnämnden. Bland dessa torde särskilt
böra omnämnas en i skrivelse den 1 juni 1932 gjord framställning från
generaldirektören G. Kuylenstjerna m. fl. representanter för landets skogsmossen,
vari hemställts örn utredning angående anordnande av ett statligt
rikskartverk för upprättande bl. a. av en fotogrammetrisk grundkarta
över landet. Organisationsnämnden -— som vid frågans behandling haft biträde
av vissa sakkunniga — har den 16 december 1932 framlagt förslag i
avseende å arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkarteverk
(stat. off. utr. 1932: 38). Häröver hava yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och korporationer.

4

Kungl. Majlis proposition nr 237.

Organisationsnämnden, som i sitt betänkande förutsatte, att en fortsatt utredning
av mera detaljerad art skulle komma till stånd beträffande de tekniska
och ekonomiska frågorna vid kartarbetenas fortsatta bedrivande, har
emellertid i sitt betänkande framlagt följande huvudriktlinjer för kartfrågans
slutliga lösning:

1. Landets grundkarta upprättas i regel i skala 1: 10,000 med i första
hand användande av en på fotogrammetrisk väg upprättad fotokarta som
underlag.

2. Den upprättade fotokartan utgives i tryck, för att komma till användning
för skilda specialändamål.

3. Grundkartan med beskrivning upprättas i huvudsak efter den nuvarande
ekonomiska kartans redovisningsprinciper med anslutning till jordregistret
samt i övrigt föreliggande äganderätts- och brukningsförhållanden.
Kartan upprättas med genomgående bladindelning. I första hand beräknas
kartan skola utarbetas för Götaland och Svealand.

4. Därest med ledning av fotokartan och därtill hörande fotomaterial
samt tätare höjdbestämning kurvläggning visar sig ekonomiskt genomförbar,
införes höjdbeteckning av dylik art å grundkartan eller en särskild edition
av densamma.

5. Den topografiska kartläggningen utföres enligt fastställt program för
fullföljande av grundlig revidering av den nuvarande kartan i skala 1: 100,000
(uppmätningsskala 1: 50,000) över södra Sverige och de delar av norra Sverige,
där sådana skalor tillämpas, samt i skala 1: 200,000 över norra Sverige
i övrigt, varvid nuvarande karttyp i huvudsak bibehålies för vinnande av
enhetlighet och kontinuitet i landets vägledningskarta.

6. Samtliga kartor och därtill hörande beskrivningar hållas ajour genom
fortlöpande revidering och nyutgivning med vissa års mellanrum, allteftersom
utvecklingen inom olika delar av landet det påfordrar.

7. Kartorna utgivas på statens bekostnad och försäljas för statsverkets
räkning antingen direkt eller i kommission. Härvid bör, i den mån så kan
anses ekonomiskt fördelaktigt, liksom hittills utgivning och försäljning kunna
ifrågakomma genom avtal med enskild firma.

8. Kartverket organiseras såsom ett fristående civilt verk, bestående av
en geodetisk avdelning för astronomisk ortsbestämning, triangulering och
avvägning, en fotogrammetrisk avdelning för upprättande av fotokarta, två
kartografiska avdelningar, den ena för grundkartans och den andra för den
topografiska kartans jämte översiktskartors upprättande och utgivning, samt
en reproduktionsavdelning, upprättad genom sammanförande med kartverket
av statens reproduktionsanstalt.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten av att vid de olika arbetenas
utförande icke användes dyrbarare personal än arbetets art kräver,
dock med beaktande av att medelst aspirantsystem sörjes för erforderlig
rekrytering av högre befattningar inom organisationen.

9. För uppehållande av närmare kontakt mellan kartverket och de huvudintressen,
som hava behov av kartorna, tillsättes en rådgivande styrelse

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

för verket, bestående av representanter för jordbruket, skogsbruket, militärväsendet,
lantmäteriet, kommunikationsväsendet (vägväsendet) samt sjökar -teverket.

Med anledning av organisationsnämndens betänkande utarbetades sedermera
inom jordbruksdepartementet en promemoria med förslag till omorganisation
av rikets allmänna kartverk, asyftande närmast kartverkets skiljande
från generalstaben och omläggning till ett civilt verk. Några ändrade
grunder för kartverksamheten, vare sig den topografiska eller ekonomiska,
föreslogos icke i promemorian, i vilken såsom en lämplig anordning i stället
förordades, att ett ombildat civilt kartverk finge till uppgift att förbereda
och framlägga förslag i dessa frågor. Över promemorian hava sedermera
utlåtanden avgivits av vissa myndigheter.

Något förslag till omorganisation av kartverket efter de i promemorian
angivna grunderna framlades emellertid icke till riksdagen. De skäl, som
ytterligare föranledde uppskov med organisationsfrågans behandling, framgå
närmare av departementschefens uttalande till 1935 års statsverksproposition.
Departementschefens ståndpunktstagande härutinnan förestavades
delvis av statsfinansiella skäl. örn en ändamålsenlig nyorganisation skulle
erhållas, kunde nämligen ej undvikas, att kostnaderna bleve större än vid
den föreliggande kartverksorganisationen. Ett väsentligt snabbare genomförande
av den ekonomiska kartläggningen än nu vore fallet syntes nödvändigt,
därest en ekonomisk kartläggning skulle för landet i dess helhet
bliva av betydelse. Å andra sidan stöde det klart, att kostnaderna för kartarbetet
måste, särskilt med hänsyn till föreliggande statsfinansiella läge, hållas
inom ganska snäva gränser. Synpunkter av detta slag talade för att en
undersökning komme till stånd rörande möjligheterna för sådan omläggning
av det ekonomiska kartarbetet, att detsamma kunde antagas bliva inom
rimlig tid och till skälig kostnad för statsverket verkställt inom de delar av
landet, som ansåges böra bliva föremal för dylik kartläggning. En utredning
i angivna hänseenden ansåges därför ofördröjligen böra igångsättas.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 januari 1935 tillkallade chefen
för jordbruksdepartementet samma dag såsom utredningsmän för verkställande
av utredning och avgivande av förslag rörande rikets ekonomiska
kartläggning generaldirektören i lantmäteristyrelsen O. H. Malmberg, tillika
ordförande, byråchefen i domänstyrelsen E. F. L. Lindeberg samt arbetschefen
vid rikets allmänna kartverk C. A. V. Hernlund. Utredningsmännen
avgåvo, såsom redan nämnts, den 3 november 1936 betänkande med utredning
och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning och därmed sammanhängande
organisationsspörsmål angående rikets landkarteverk (stat. off.
utr. 1936:42).

Över betänkandet hava avgivits infordrade yttranden av kommissionen för
de allmänna kartarbetena, chefen för generalstaben, chefen för flygvapnet,
t. f. chefen för försvarsstaben, chefen för rikets allmänna kartverk, statskontoret,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen,
statistiska centralbyrån, centralrådet för skogsvardsstyrelser -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

nas förbund, vilket även överlämnat inhämtade yttranden från skogsvårdsstyrelserna,
hushållningssällskapen efter egnahemsnämndernas hörande,
skogssällskapet. samt tekniska högskolans styrelse. Därjämte hava skrivelser
i ämnet inkommit från chefen för sjökarteverket, gravörer och heliogravyrritare
vid kartverkets topografiska avdelning samt aktiebolaget kartlitografen,
ingenjören N. O. Bergqvist, Axel Eliassons konstförlag aktiebolag, Bengtssons
litografiska aktiebolag samt aktiebolaget Sveriges litografiska tryckerier.

2. Kartverkets nuvarande organisation.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för utredningsmännens nyss
berörda betänkande samt de däröver avgivna yttrandena, torde böra lämnas
en översikt över kartverkets nuvarande organisation och för budgetåret 1936/
1937 för ändamålet anvisade anslag samt över den nuvarande kartframställningen.

Gällande bestämmelser i avseende å arbets- och organisationsförhållanden
vid rikets allmänna kartverk äro meddelade i den för kartverket den 29 juni
1923 (nr 323) utfärdade instruktionen, vilken i vissa hänseenden ändrats
genom kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 284). Samtidigt med instruktionen
meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter rörande kartarbetena och kartutgivningen,
vilka äro av betydelse för kartverkets arbetsförhållanden. Dessutom
finnas vissa föreskrifter rörande kartverket införda i instruktionen för generalstaben
den 20 november 1931 (nr 374).

I förstnämnda instruktion angives kartverkets uppgift vara att upprätta
och utgiva geodetiskt grundade topografiska och ekonomiska kartor över
riket med erforderliga beskrivningar ävensom översiktskartor. Enligt generalstabsinstruktionen
har generalstaben vid sidan av sina övriga uppgifter
att utföra undersökning och beskrivning av riket i militärtopografiskt hänseende
samt hava den befattning med rikets allmänna kartverk, varom i särskilda
författningar stadgas.

I organisatoriskt hänseende lyder rikets allmänna kartverk under jordbruksdepartementet.
Enligt särskilt stadgande i generalstabsinstruktionen
är dock vid kartarbetena anställd personal, tillhörande krigsmakten, att anse
såsom tjänstgörande vid armén. Chef för kartverket är avdelningschefen
vid generalstabens topografiska avdelning, vilken förordnas av Kungl. Majit
på förslag av chefen för generalstaben.

Kartverkets arbeten utföras för närvarande å tre särskilda avdelningar,
nämligen den geodetiska under ledning av professorn vid generalstaben, den
topografiska under kartverkschefens egen ledning samt avdelningen för ekonomiska
arbeten och stomkartearbeten under ledning av en särskilt förordnad
arbetschef. I alla förekommande frågor äger kartverkschefen ensam beslutanderätt.

Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att enligt 1936 års riksdags
beslut rörande försvarsväsendets ordnande skall i enlighet med Kungl.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Maj :ts förslag en topografisk avdelning tills vidare ingå i arméstaben i avvaktan
på lösningen av frågan angående omorganisationen av rikets allmänna
kartverk. För den topografiska avdelningen har upptagits en regementsofficer
på generalstabskårens stat samt en aktuarie (pensionerad officer)
och en professor på arméstabens stat. Arméstabens organisation avses skola
genomföras vid början av budgetåret 1937/1938.

Personalen på de geodetiska och ekonomiska avdelningarna är uteslutande
civil, dock att posten som arbetschef vid sistnämnda avdelning förutsättes
kunna beklädas av militär pa aktiv stat eller pa reservstat eller i reserven
(med pension). Personalen vid den topografiska avdelningen är dels
militär, ingående i generalstabens topografiska avdelning, dels civil. Den
förstnämnda utgöres av visst antal generalstabsofficerare, fastställt av Kungl.
Majit, vidare av från arméns regementen och dess reserver å generalorder
kommenderade officerare och underofficerare till behövligt antal. Den på
kartverkets ordinarie stat för denna avdelnings vidkommande uppförda civila
personalen utgöres av gravörer eller heliogravyrritare, varjämte å övergångsstat
finnas upptagna tre civila statstopografer i enlighet med ett av riksdagen
i samband med 1912 års lönereglering för kartverkets personal fattat beslut.

Jämlikt Kungl. Majits brev den 28 juni 1935 är antalet civila tjänstemän
å ordinarie stat samt å övergångsstat vid kartverket bestämt på följande
sätt:

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning

1. Den geodetiska avdelningen.

2 observatörer ......................................

8 statsgeodeter .....................................

2. Den topografiska avdelningen.

12 gravörer eller heliogravyrritare .....................

3. Avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten.

1 arbetschef .......................................

18 statskartografer ..................................

3 ritare ............................................

5 ritbiträden .......................................

3 expeditionsvakter .................................

Lönegrad

. B 26
. B 21

B 15

B 28
B 21
B 11
B 7
B 5

Tjänstemän å övergångsstat.
3 statstopografer ..........................

B 21.

Vid kartverkets personalstat är fogad den anmärkningen, att, därest till
arbetschef förordnas militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven
(med pension), arbetschefen allenast äger uppbära arvode till belopp, som kan
vara medgivet av Kungl. Majit.

Frånsett de civila statstopograferna å övergångsstat samt gravörerna och
ritarna bygger sålunda kartverkets nuvarande organisation på militär ar -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

betskraft för den topografiska kartläggningen. Avlöningen till de militära
beställningshavarna liksom till professorn vid generalstaben utgår från anslag
under fjärde huvudtiteln. Förutom kartverkschefen — för närvarande
en överste har vid topografiska avdelningen såsom regel tjänstgjort ytterligare
en regementsofficer och två kaptener vid generalstaben, den ene kaptenen
dock på militärgeografiska detaljen och sålunda egentligen ej vid kartverket,
med undantag likväl för tjänstgöring under fältarbetstiden. Härjämte
hava i allmänhet under senare tid för årstjänstgöring vid topografiska
avdelningen varit kommenderade fyra officerare på aktiv stat eller övergångsstat
samt sex eller sju officerare eller underofficerare i reserven. Under
fältarbetena hava slutligen plägat inkommenderas omkring tolv officerare
eller underofficerare på stat eller övergångsstat. Officer eller underofficer
pa stat vid förband förlagt till Stockholm erhåller ingen särskild ersättning
under byråtjänstgöring vid topografiska avdelningen, medan åter annan
officer eller underofficer på stat eller övergångsstat erhåller utöver sin avlöning
tilläggsersättning med följande belopp per dag samt därjämte per dag
V365 av skillnaden mellan avlöning i vederbörande lönegrad å G-ort och å
den ordinarie tjänstgöringsorten.

Kapten .......

Subalternofficer
Underofficer ..

l:a året

6: 50
.5: —
4: —

Därefter

7: 50
6: —
5: —

För officerare å övergångsstat utgår enligt Kungl. Maj:ts brev den 1 juni
1923 särskild gottgörelse med 2,737:50 kronor per år jämte löneskillnad till
G-ort med 1,560 kronor per år.

För officerare eller underofficerare i reserven äro fastställda vissa arvoden
per år, utgörande för regementsofficer 3,600 kronor, för annan officer 3,180
kronor och för underofficer 2,340 kronor. Under fältarbete utgår traktamente
enligt kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 155), varvid för officer eller
underofficer med nyss angivna särskilda tilläggsersättning dylik ersättning
icke utgår. Förberörda tilläggsersättningar, arvoden och traktamenten till
den vid kartverkets topografiska avdelning kommenderade militära personalen
bestridas av kartverkets anslag.

För budgetaret 1936/1937 äro för kartverket upptagna under nionde huvudtiteln
dels ett förslagsanslag till avlöningar å 426,900 kronor, dels ett förslagsanslag
till expenser och publikationstryck å 87,300 kronor samt dels
ett reservationsanslag till kartarbeten m. m. å 230,500 kronor.

Anslaget till avlöningar är fördelat enligt följande

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 328,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis . . » 22,400

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t .......................................... » 6,970

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

9

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m...........kronor 46,100

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
........................ » 3,600 kronor 49,700

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis .......................... » 19,830

Summa kronor 426,900.

Anslaget till expenser och publilcationstryck har fördelats enligt följande
uppställning:

1. Expenser:

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis . . kronor 8,900

b) Övriga expenser, högst...............* 43,400 kronor 52,300

2. Publikationstryck, förslagsvis ...................... » 35,000

Summa kronor 87,300.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1935 disponeras anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, på följande
sätt:

arvode åt chefen för rikets allmänna kartverk, då denne vid

generalstaben innehar lägre beställning än överste.......kronor 2,520

arvoden åt manliga ritare eller gravörer, vilka förordnas att
biträda vid rit- och gravyrarbetenas övervakande och ledning
ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer » 450

arvoden åt statsgeodeter och statskartografer, vilka förordnas

att biträda med ledning och tillsyn av fältarbeten, ...... » 1,500

arvoden åt militära avdelningsbefälhavare vid topografiska

fältmätningar ...................................... » 2,000

arvode till ordinarie ritare och gravör, vilken förordnas att
biträda redogöraren vid kartverket med tillsyn och vård av
topografiska avdelningens arkiv m. m., ................ » 500

Summa kronor 6,970.

I Kungl. Maj:ts brev den 5 juni 1936 hava dels ytterligare vissa detaljbestämmelser
meddelats rörande förenämnda arvoden, dels beträffande anslagsposten
till publikationstryck föreskrivits, att densamma icke må utan
Kungl. Maj:ts medgivande överskridas. I samma brev föreskrives vidare,
att reservationsanslaget till kartarbeten m. m. må disponeras i huvudsaklig
överensstämmelse med följande fördelning, dock att den under 5 angivna

anslagsposten icke må överskridas:

1. Fältarbeten ...................................... kronor 150,000

2. Flygfotografering inom Göteborgs och Bohus län ...... » 17,000

3. Utgivnings- och byråarbeten ...................... » 55,000

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

4. Ortnamnsgranskning .............................. kronor 3,000

5. Kostnader för upplåtelse av kartverkets längdbas på

Öland till jämförelsebas för de till den baltisk-geode tiska

kommissionen anslutna länderna ............ » 500

6. Kurs för förberedande utbildning av topografiska fält mätare

........................................ » 5,000

Summa kronor 230,500.

Slutligen torde böra omnämnas, att bland statsinkomsterna för budgetåret
1936/1937 upptagits inkomster vid rikets allmänna kartverk med ett
belopp av 40,000 kronor, utgörande beräknad inkomst av kartförsäljningen.

3. Den nuvarande kartframställningen.

Såsom framgår av redan omnämnda bestämmelser i instruktionen för kartverket,
framställas av kartverket dels ekonomiska, dels topografiska kartor
samt dels översiktskartor.

Den ekonomiska kartläggningen i egentlig mening tog sin början år 1859.
Den har hittills omfattat Svealand och Götaland med undantag av Gotlands
län, de tre smålandslänen samt delar av Göteborgs och Bohus län, inom vilket
län kartläggningen för närvarande pågår, och större delen av Kopparbergs
län. Kartorna hava i allmänhet utgivits härads- eller tingslagsvis i
skala 1: 50,000. Kartorna över Malmöhus, Blekinge, Hallands och Kristianstads
län, vilka län senast bearbetats, hava utgivits i skala 1: 20,000 med genomgående
bladindelning för länet. Uti Göteborgs och Bohus län hava kartorna
upprättats och utgivits i skala 1: 10,000. Till kartorna hava utgivits
mer eller mindre detaljerade beskrivningar över fastighetsförhållandena och
uppdelningen i olika ägoslag.

Redovisningen å de ekonomiska kartorna samt i de därtill hörande beskrivningarna
växlar allt efter den tidpunkt, vid vilken kartorna och beskrivningarna
upprättats. De kartarbeten, som tillkommit före år 1910, förete
sålunda en helt annan form för fastighetsredovisningen än de kartor och
beskrivningar, som hänföra sig till tiden därefter. Kartorna från tiden före
nyssnämnda år redovisa sålunda endast byar eller i vissa fall jordeboksenheter
och lämna alltså ej uppgift om de olika fastigheterna inom sådana enheter.

Den väsentliga förändring i den ekonomiska kartans fastighetsredovisning,
som inträdde från och med år 1910, sammanhängde med jordregistrets tillkomst
och uppläggande. I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 15 april
1910 samt därefter för varje år i huvudsaklig överensstämmelse med sagda
beslut meddelade särskilda föreskrifter utföras den ekonomiska kartläggningen
och dess arealredovisning försöksvis i anslutning till jordregistrets
fastighetsindelning. De ekonomiska kartorna började ungefär samtidigt härmed
utgivas i uppmätningsskalan 1: 20,000. Ä en senare upplaga av kartan
över Västmanlands län, vilken karta till största delen redan fältmätts, när

Kungl. Maj:ts proposition nr 237•

11

övergången till den utförligare fastighetsredovisningen beslöts, infördes utöver
kartans så att säga normala innehåll jämväl jordregisternumren och fastighetsgränser.
Anmärkas må ock, att de ekonomiska kartorna över Västmanlands
län skilja sig från övriga ekonomiska kartor därigenom, att särskild beteckning
för skog ej förekommer å desamma. Mera följdriktigt tillämpades
den detaljerade fastighetsredovisningen först i och med bearbetandet av den
ekonomiska kartan över Malmöhus län. Då emellertid jordregistret vid tiden
för den ekonomiska kartläggningen ännu ej upplagts för sistnämnda län liksom
ej heller för Blekinge län, som närmast därefter kartlades, upptaga kartorna
och beskrivningarna över dessa båda län i stället för jordregisternummer
särskilda av kartverket åsätta nummerbeteckningar för de redovisade
fastigheterna. Däremot har i Hallands och Kristianstads län — d. v. s. från
och med år 1919 — fastighetsindelningen redovisats å kartan i nära anslutning
till jordregistret. Varje registrerad fastighet har sålunda redovisats
inom sina gränser och åsatts gällande jordregisterbeteckning, så framt dess
areal uppgått till minst 0.5 hektar —- skalan 1: 20,000 tillåter i allmänhet
icke redovisning av fastighet med mindre areal — och dess form och detaljer
lämnat utrymme å kartan för registernumrets utsättande. Ur fastighetstaxeringssynpunkt
hava samtidigt redovisats brukningsförhållandena, så att
fastigheternas uppdelning i sämjedelnings- och arrendelotter kan utläsas av
kartan. Inom varje å kartan redovisad enhet hava särskilts de olika ägoslagen.
Beträffande sådana fastigheter, som på grund av sin ringa storlek
eller av annan anledning icke kunnat redovisas å kartan i skalan 1: 20,000,
har förfarits på det sätt, att desamma antingen inräknats i angränsande å
kartan redovisad stamfastighet eller, då flera sådana mindre fastigheter varit
belägna intill varandra, sammanförts till större redovisningsbara områden.
I kartbeskrivningen redogöres i dylika fall för de inräknade eller sammanförda
fastigheternas jordregisternummer, namn, areal och ägare. Beskrivningen,
som utarbetas med ledning av jordregistret och vid fältarbetet upprättad s. k.
fältmätningsjournal eller fältbok, upprättas sockenvis med särskilda beskrivningar
för städer och köpingar.

Beträffande de tekniska detaljerna i fråga örn sättet för de ekonomiska
kartornas upprättande får jag hänvisa till det omnämnda, senast avgivna betänkandet
med utredning och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning.
Jag vill här endast framhålla, att den nu pågående, försöksvis bedrivna
ekonomiska kartläggningen i skala 1: 10,000 inom Göteborgs och Bohus
län verkställes med stöd av en genom flygfotografering åstadkommen underlagskarta
(fotokarta). Metoden har i betänkandet utförligt behandlats, liksom
även de möjligheter som härigenom yppats till förenkling och förbättring
av arbetsmetoderna vid den ekonomiska kartläggningen. Jag återkommer
härtill i samband med behandlingen av utredningsmännens förslag rörande
den fortsatta ekonomiska kartläggningen av landet.

Den topografiska kartläggningen påbörjades år 1810 och utgivningen av
för första gången uppmätta blad avslutades år 1923. Den topografiska kartan,
den s. k. generalstabskartan, består egentligen av två skilda delar, den

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

ena över södra Sverige, den andra över norra Sverige. De båda delarna övergripa
varandra mellan 61:a och 62:a breddgraden, så att ett gemensamt mindre
bälte av landet återfinnes i båda. Den södra delen har fullständigt utgivits
i rektangelblad i skala 1: 100,000, den norra i gradblad, huvudsakligen i
skala 1: 200,000 men med vissa delar av Norrlands kustland och längs järnvägen
Bräcke—Storlien i skala 1: 100,000. Inom den norra delen återstå
ännu att utgiva i skala 1: 200,000 bladen 56 Degerfors, 62 Björna, 68 Sollefteå,
69 Örnsköldsvik, 74 Indal samt 75 Härnösand för att samtliga blad inom
denna del skola finnas i samma skala (1: 200,000). Nämnda blad äro emellertid
utgivna i skala 1: 100,000. Av de delar av Norrland, som enligt planen
skola utgivas även i skala 1: 100,000, återstå outgivna bladen Piteå SV, Jörn
NO och SO samt Norsjö SO, vilka dock numera undergått fältmätning och
torde utkomma av trycket under åren 1937 och 1938.

Programmet för den fortsatta topografiska kartläggningen upptar, såsom
framgår av organisationsnämndens förutnämnda betänkande med förslag rörande
arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkarteverk, i huvudsak
följande.

1. Utgivning av nämnda återstående kartblad i skala 1: 100,000 över berörda
delar av Norrland.

2. Utgivning av de sex nyss angivna kartbladen i skala 1: 200,000 av det
norrländska kustlandet, vilka endast utgivits i skala 1: 100,000; detta dock
först sedan motsvarande blad i skala 1: 100,000 reviderats.

3. Ommätning i skala 1: 50,000 av vissa äldre kartblad över södra Sverige,
där stomkartans beskaffenhet påkallar ny mätning eller där grundlig revidering
skulle ställa sig dyrbarare, nämligen bladen nr 2, 3, 5, 6, 10, 13,
16—18, 24, 32, 41, 51, 66, 75, 84, 92 och 99. (Av dessa äro numera nr 6, 66,
75 och delvis 84 ommätta men ännu ej färdiga för utgivning.)

4. Första grundliga revidering av övriga blad, som icke nymätts under de
senaste 20 åren.

5. Ajourhållning i möjligaste mån av erforderliga blad, som icke avses
skola under de närmaste 10 åren ommätas eller grundligt revideras.

6. Ajourhållning av kartan i dess helhet genom revidering i medeltal för
varje blad vart 10:e år efter den avsedda ny- eller ommätningen eller första
grundliga revideringen, varvid dock blad, som avse mindre bebyggda trakter
utan större utveckling, revideras mera sällan.

Denna plan för den fortsatta topografiska kartläggningen, vilken plan
framlagts av kartverkschefen, har såväl i den av Falk verkställda utredningen
som uti organisationsnämndens betänkande och de däröver avgivna yttrandena
förordats till genomförande.

Det torde måhända i detta sammanhang böra omnämnas, att röster icke
saknats för igångsättande av en fullständig ny topografisk kartläggning av
landet i skala 1: 50,000 eller 1: 20,000. Då i samtliga utredningar i ämnet
ett bestämt avstyrkande härav skett, saknar jag anledning att närmare ingå
på denna fråga utan vill härutinnan endast hänvisa till vad i organisationsnämndens
och de senast tillkallade utredningsmännens betänkanden härom

Kungl. Maj:ts proposition nr 237■

13

anförts, vad sistnämnda betänkande angår i samband med behandlingen av
frågan om gemensam ekonomisk-topografisk karta (betänkandet kap. VI).

De av kartverket utgivna översiktskartorna utgöras av höjdkartan över
Sverige i skala 1: 500,000, generalkartan i skala 1: 1 mill., generalstabens
översiktskarta över Sverige i skala 1: 400,000 samt en på sistnämnda karta
grundad översiktskarta i skala 1: 400,000 över indelningen i län, fögderier,
landsfiskalsdistrikt och kommuner. Därjämte hava genom kartverkets försorg
utarbetats de fyra kartblad av internationella världskartan i skala 1: 1
mill., vilka Sverige åtagit sig att utgiva.

Vad södra delen av höjdkartan angår, av vilken de första bladen utkommo
redan år 1886, har en revidering skett av de sex först utgivna kartbladen, å
vilka höjdbeteckningen angivits enligt fotsystemet, för att erhålla hela verket
med höjdförhållandena återgivna enligt metersystemet. Det sista av
dessa blad är nu omarbetat, och kartverkschefen har hemställt örn anslag för
dess utgivning för nästkommande budgetår.

Generalkartan har senast reviderats år 1921. Kartan är utförd i tre blad
och upptager sjöar och vattendrag, riks-, läns- och häradsgränser, järnvägar
och huvudlandsvägar, kyrkor och en del viktigare orter, höjdsiffror m. m.
samt är försedd med terrängbeteckning. Mellersta bladet, som utfördes innan
den topografiska kartläggningen var avslutad, är ganska otillfredsställande
vad beträffar terräng och vattensystem.

Generalstabens översiktskarta i skala 1: 400,000, vilken utförts inom kartverket
med anslag från generalstabens stat, fullbordades år 1927 och har
därefter enligt revideringsplan med tioårigt intervall undergått erforderlig
revidering. #

Den förenämnda kartan i skala 1: 400,000 över landsfiskalsdistrikt m. m.,
vilken senast utgivits år 1930, kompletteras av en kommunförteckning, ordnad
dels häradsvis, dels alfabetiskt med hänvisningar till de kartblad, å vilka
respektive områden äro belägna.

De av kartverket utgivna översiktskartorna förutsättas skola i mån av behov
revideras och hållas tillgängliga i nytryck.

4. Den ekonomiska kartläggningens fortsatta bedrivande.

a) Utredningsmännens betänkande och förslag.

Uti det avgivna betänkandet rörande rikets ekonomiska kartläggning hava
utredningsmännen inledningsvis lämnat redogörelse för tidigare behandling
av frågan örn den ekonomiska kartläggningen samt angående direktiven för
den av dem verkställda utredningen. Utredningsmännen hava i detta sammanhang
bland annat uttalat följande.

Huvudsyftet med förevarande utredning vore att verkställa en noggrann
undersökning dels angående behovet av en ekonomisk karta över landet eller
delar därav dels, örn detta behov ansåges föreligga, rörande de möjligheter,
som kunde förefinnas att inom rimlig tid och med skäliga kostnader genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

föra en kartläggning av de delar av landet, som funnits böra ekonomiskt kartläggas.

De problem, som utredningsmännen sålunda i första hand hade haft att
taga ställning till, vore ingalunda nya. Alla de utredningar, som alltsedan
1870-talet utförts rörande den ekonomiska kartläggningen av landet, hade
haft samma frågor att besvara. Meningsbrytningarna hade alltid gällt, huruvida
den ekonomiska kartläggningens nytta motsvarade de kostnader, som
nedlagts för ändamålet, samt huruvida möjligheter förelåge att inom överskådlig
tid slutföra arbetet och att hålla kartorna ajour, så att de kunde fylla
syftet och ändamålet, för vilka de tillkommit.

Att trots de många utredningar, som verkställts i frågan, samma problemställning
alltjämt kvarstode efter det ekonomiska kartverkets mer än 75-åriga tillvaro kunde synas egendomligt. Orsaken härtill vöre dock ej svår
att finna. Ehuru vid mer än ett tillfälle yrkanden framställts om de ekonomiska
kartarbetenas nedläggande med hänsyn till att kostnaderna icke syntes
motsvara nyttan och användningen av kartan med beskrivning, hade
likväl en sådan utväg till frågans lösning icke vunnit statsmakternas anslutning.
Känslan av att behov dock förelåge att för skilda ändamål hava tillgång
till en karta av den ekonomiska kartans innehåll och till de uppgifter,
som därav kunde hämtas, torde hava förhindrat ett nedläggande av arbetena.
Man hade i stället sökt lösningen i uppställandet av allt större krav på kartans
innehåll för att dess användbarhet skulle ökas. De ökade kraven hade
däremot icke motsvarats av en ökad medelstilldelning för arbetenas bedrivande
och ej heller av sådana ändringar i organisationen, som kunde förbilliga
arbetet och påskynda dess slutförande. Resultatet hade därför blivit, att
den årliga arbetsprodukten i kartlagd areal allt mer nedgått, varigenom ånyo
tvivel uppstått på möjligheten att slutföra arbetet inom överskådlig tid och
till skäliga kostnader.

Vid den förnyade utredningen i ämnet, som uppdragits åt utredningsmännen,
hade det synts nödvändigt att först söka besvara frågan huruvida de
ändamål, för vilka den ekonomiska kartan ursprungligen tillkommit eller
numera avsetts skola vara ett hjälpmedel, alltjämt kunde anses vara av den
art och omfattning, att kartarbetet vore ur det allmännas synpunkt erforderligt,
och huruvida de uppgifter, som kunde hämtas från den ekonomiska kartan,
icke kunde på andra sätt lämpligen erhållas.

Genom en dylik inventering och prövning av de skilda ändamål, den ekonomiska
kartläggningen hittills avsetts eller eljest befunnes kunna fylla, torde
erforderligt underlag erhållas för att bedöma vilka karttyper, som kunde
ifrågasättas, samt att efter kostnadsberäkningar för dessa skilda karttyper
avgöra vilka alternativa förslag, som borde övervägas till kartfrågans lösning,
under hänsynstagande å ena sidan till kartbehovet samt å andra sidan till
kostnaderna för dess tillgodoseende.

Utredningsmännen hava därefter (kap. IV i betänkandet) lämnat en ingående
redogörelse för de ändamål, vilka avsetts skola tillgodoses genom den
ekonomiska kartläggningen, samt klarlagt kartbehovets omfattning i de olika
fallen och vilka fordringar, som för de olika ändamålens tillgodoseende borde
ställas på kartans innehåll och skala, samt i vad mån beskrivningen till
kartan kunde anses erforderlig.

De verksamhetsområden, som härvid behandlats, äro jordbruks- och arealstatistiken,
jordbruket och egnahemsverksamheten, skogsbruket, fastighets-
och jorddelningsväsendet, fastighetstaxeringen, administrationen, sam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

15

hällsbildning och områdesplanering, kommunikationsväsendet, försvarsväsendet,
kraftverksanläggningar och elektrisk kraftdistribution m. m., kreditoch
försäkringsverksamheten, vattenregleringar och torrläggningar, bergsbruket,
vetenskap och undervisning samt den officiella specialkartläggningen.

Utredningsmännen hava sammanfattat resultatet av sin undersökning sålunda.

Av redogörelsen torde framgå, att otvivelaktigt för flera ändamål ett omfattande
behov förelåge av en karta i större skala och med ett innehåll,
som i första hand klarlade markförhållandena i ekonomiskt hänseende ur
jordbrukets och skogsbrukets synpunkt samt i övrigt gåve en bild av utvecklingen
ur bebyggelse-, jorddelnings- och kommunikationssynpunkt. De ändamål,
som därvid närmast borde tillgodoses med en sådan karta, sammanhängde
nära med det allmännas verksamhet på olika områden och utgjorde
en viktig del i landets ekonomiska liv. Utredningsmännen funne därför i
likhet med organisationsnämnden, att det vore en statlig uppgift att tillgodose
landets behov av en ekonomisk karta och att det gällde en uppgift,
som icke utan betydande olägenheter kunde undanskjutas.

Beträffande sättet för genomförandet av en ekonomisk kartläggning samt
fordringarna på kartans innehåll och kartans utnyttjande för arealbeskrivning
över landet kunde däremot olika alternativ övervägas, allt eftersom
ändamålens tillgodoseende genom kartläggningen och därtill hörande be
skrivning ansåges vara av större eller mindre betydelse. Ett dylikt övervägande
vöre givetvis även nödvändigt med hänsyn till önskemålet om ett påskyndande
och snabbt genomförande av kartarbetena samt kostnaderna för
desamma under olika förutsättningar.

Utredningsmännen hava till närmare övervägande framlagt sex olika alternativ
till kartarbetenas bedrivande, för vilka kostnadsberäkningar verkställts
med ledning av tidsåtgång för olika arbetsdetaljer vid den pågående
kartläggningen i Göteborgs och Bohus län och med iakttagande av olika
föreslagna förenklingar i arbetssättet samt med utnyttjande av förbättrade
tekniska hjälpmedel och med användning så långt möjligt av lägre kvalificerad
personal till kostnadernas nedbringande.

Vid kostnadsberäkningarna hava utredningsmännen på anförda skäl utgått
från att i stort sett hela Götaland och Svealand samt i fråga örn Norrland
delarna närmast kusten och vissa delar av Jämtland skulle ekonomiskt
kartläggas. Beträffande Värmlands och Kopparbergs län hava endast vissa
delar ansetts böra ifrågakomma till ekonomisk kartläggning. Inom återstående
delar av dessa län samt inom sådana delar av Norrland, där skogsbruket
representerade det övervägande intresset, har enbart en fotokarta synts
utredningsmännen kunna vara tillfyllest. Såväl det ekonomiska karlläggningsområdet
som fotokartområdet hava närmare angivits å betänkandet
bifogade kartbilagan 1.

För det ekonomiska kartläggningsområdet samt för större delen av fotokartområdet
har förordats kartskalan 1: 10,000 i främsta rummet med hänsyn
till dels att fotobildens detaljer skola bliva tydliga, dels att fastighetsredovisningen
å ekonomiska kartan skall kunna göras möjligast fullständig
och läsbar samt dels för att göra kartorna användbara ej enbart som över -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

siktskartor utan även såsom arbetskartor, särskilt för skogsbrukets allt större
behov av tillförlitligt och detaljrikt kartunderlag för skogskartors upprättande.
Inom norra och östra delarna av Värmlands län (80.5 kvmil),
norra och västra delarna av Kopparbergs län (122.9 kvmil) samt en del av
Västernorrlands län (48.7 kvmil) hava utredningsmännen funnit skalan för
fotokartan kunna nedsättas till 1: 20,000 med hänsyn till att inom dessa
delar, där skogsbruket representerade det största intresset, skogsmarken och
skogen vore för större områden av ensartad karaktär.

Hela det till ekonomisk kartläggning föreslagna området utgör omkring
1,650 kvmil samt fotokartområdet omkring 1,034 kvmil, varav 252 kvmil förutsatts
skola kartläggas i skala 1: 20,000. De delar av landet, som i detta
sammanhang icke avsetts skola undergå kartläggning, utgöras av omkring
1,691 kvmil av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt omkring
63 kvmil av vattenområden i sjöarna Vänern och Vättern. Därjämte ingår
icke i kostnadsberäkningarna slutförandet av den ekonomiska kartläggningen
i Göteborgs och Bohus län, vilket beräknats kunna ske under övergångstiden
för kartverkets utbyggande till erforderlig arbetskapacitet för kartläggningens
genomförande i stort.

I enlighet med direktiven för utredningen har hela kartläggningsprogrammet
beräknats skola genomföras under en kartläggningsperiod av omkring
30 år.

Utredningsmännen hava vidare förordat, att, vilket alternativ man än
slutligen valde för kartläggningens utförande, en fotokarta borde utgöra grundval
för landets kartläggning samt att denna i allmänhet borde, liksom även
en ekonomisk karta, upprättas i skalan 1: 10,000. För fotokartans upprättande
erforderlig geodetisk punktbestämning har förutsatts utförd med vanlig
triangulering inom de områden, där rikstrianguleringens nuvarande punkttäthet
eller noggrannhet icke vore tillfredsställande, samt i övrigt genom
punktbestämning från fotobilder, som upptagits med panoramakamera.

Terräng- och höjdförhållandena hava utredningsmännen ansett böra å
kartorna återgivas genom fotokartans bild, kompletterad med höjdpunktbestämning.
Denna förordas skola utföras dels genom avvägning med en
punkttäthet av i medeltal 25 punkter per kvadratmil samt dels genom barometerhöjdmätning
av såväl låg- som högpunkter med en punkttäthet av
omkring 100 punkter per kvadratmil.

Kartorna förutsättas skola utgivas i blad med kvadratisk bildyta om
50 X 50 cm. ^:

Med dessa utgångspunkter samt i betänkandet närmare angivna förutsättningar
rörande personalens avlöningsplacering m. m. skulle kostnaderna för
de behandlade olika alternativen till kartläggningens utförande — med bortseende
från kostnad för arbetsledning, lokalhyra och allmänna expenser —
uppgå till följande belopp.

Kungl. Rlaj:ts proposition nr 237-

17

Kostnader för det ekonomiska kartområdet (1,650 kvmil).

Alternativ I. Fotokarta samt ekonomisk karta med beskrivning;
kartorna i skala 1: 10,000.

För samtliga alternativ gemensamma kostnader:

Triangulering och panoramafotografering ............ kronor 1,491,000

Avvägning ........................................ * 680,000

Barometerhöjdmätning ............................ » 675,000

Fotokartan ....................................... * 4,307,000

Summa gemensamma kostnader .................... » 7,153,000

För alternativet speciella kostnader: .................. » 21,555,000

Totalkostnader .................................... * 28,708,000

Kostnad i medeltal per kvadratmil .................. » 17,400

Årlig kostnad i medeltal under 30 år ................ » 957,000.

Alternativ II. Fotokarta samt ekonomisk karta utan beskrivning;
kartorna i skala 1: 10,000.

För samtliga alternativ gemensamma kostnader........ kronor 7,153,000

För alternativet speciella kostnader .................. » 14,446,000

Totalkostnader ................................... * 21,599,000

Kostnad i medeltal per kvadratmil .................. » 13,100

Årlig kostnad i medeltal under 30 år ................ » 720,000.

Alternativ II a. Fotokarta samt förenklad ekonomisk karta utan beskrivning
(av ägoslagen endast åker och trädgård inrekognoscerade å kartan);
kartorna i skala 1: 10,000.

För samtliga alternativ gemensamma kostnader
För alternativet speciella kostnader ..........

Totalkostnader ...........................

Kostnad i medeltal per kvadratmil ^..........

Årlig kostnad i medeltal under 30 år ........

kronor 7,153,000
» 11,044,000

» 18,197,000

» 11,000

» 606,000.

Alternativ III a. Fotokarta med fastighetsindelning; kompletterad å fältet i
fråga örn fastighetsindelning, kommunikationsleder, sjöar och vattendrag
samt bebyggelse; kartorna i skala 1: 10,000.

För samtliga alternativ gemensamma kostnader
För alternativet speciella kostnader ..........

Totalkostnader ............................

Kostnad i medeltal per kvadratmil ^..........

Årlig kostnad i medeltal under 30 år ........

kronor 7,153,000
» 9,261,000

» 16,414,000

» 9,900

» 547,000.

Alternativ lil. Fotokarta med fastighetsindelning (utan komplettering å
fältet); kartorna i skala 1: 10,000.

För samtliga alternativ gemensamma kostnader .
För alternativet speciella kostnader............

Totalkostnader .............................

Kostnad i medeltal per kvadratmil ...........

Årlig kostnad i medeltal under 30 år ...........

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 237.

kronor 7,153,000
» _ 6,782,000

» 13,935,000

» 8,400

» 464,000.

a

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

Alternativ IV. Fotokarta i skala 1: 10,000.

För samtliga alternativ gemensamma kostnader ........ kronor 7,153,000

För alternativet speciella kostnader (för ortnamnsgransk ning

inom 1,238 kvmil å 100 kr.) .................. » 124,000

Totalkostnader .................................... » 7,277,000

Kostnad i medeltal per kvadratmil .................. » 4,400

Årlig kostnad i medeltal under 30 år ................ » 243,000.

Kostnader för fotokartområdet (1,034 kvmil).

Kostnaderna tillkomma i samtliga nämnda alternativ med samma belopp,
då endast fotokarta avses skola framställas. Kartorna förutsättas skola upprättas
i skala 1: 10,000 över 782 kvmil och i skala 1: 20,000 över 252 kvmil.

Triangulering och panoramafotografering .............. kronor 822,000

Avvägning ......................................... » 538,000

Barometerhöjdmätning .............................. » 375,000

Fotokartan ........................................ » 2,675,000

Ortnamnsgranskning å 100 kr. per kvmil.............. » 103,000

Totalkostnader ..................................... » 4,513,000

Kostnader i medeltal per kvadratmil .................. » 4,400

Ärlig kostnad i medeltal under 30 år.................. » 150,000.

Utredningsmännen hava förordat, att den fortsatta ekonomiska kartläggningen
av landet skulle utföras enligt alternativet II a samt för denna sin
ståndpunkt sammanfattningsvis anfört bland annat följande.

Såsom utredningsmännen framhållit, måste vid valet av alternativ till slutlig
lösning av frågan om den ekonomiska kartläggningens fortsatta bedrivande
hänsyn tagas till å ena sidan att kartläggningen verkligen betjänade
de ändamål, som den avsåges skola tillgodose, och å andra sidan att kostnaderna
i förhållande till kartans utnyttjande för dessa kartbehov icke bleve
oproportionerligt höga.

Beträffande de olika alternativens innebörd och användbarhet finge utredningsmännen
hänvisa till den detaljerade redogörelse, som lämnats i kap.
VIII av betänkandet. För att klarlägga karttypernas innehåll och vad av
desamma kunde utläsas hade i kartbilagorna 2—7 ett och samma område i
Bohuslän (söder om Ljungskile) reproducerats enligt samtliga alternativ.

Av nämnda redogörelse torde framgå, att en karta enligt alternativ III
eller IV endast i ringa omfattning kunde tjäna de ändamål, som i större utsträckning
vore i behov av kartor i relativt stor skala. Kartan enligt såväl
alternativ III som alternativ IV skulle i huvudsak bliva en stomkarta, som
endast kunde utnyttjas för specialarbeten och som för allmänheten otvivelaktigt
bleve svårläst i fråga om detaljerna (jämför kartbilagorna till betänkandet).
Det syntes därför kunna ifrågasättas, huruvida ett så omfattande
kartarbete med dock icke obetydliga kostnader — 13.9 miljoner i alternativ
III och 7.3 miljoner i alternativ IV — kunde, i förhållande till vad därmed
vunnes, anses motiverat.

Utredningsmännen hade kommit till den uppfattningen, att inom det område,
där ekonomisk karta ansetts önskvärd, dessa alternativ endast skulle
kunna tänkas ifrågakomma såsom en förberedande åtgärd för en senare,
fullständigare kartläggning av landet. Genom en sådan åtgärd skulle man
kunna utvinna, att under en mellantid, intill dess en fullständigare karta
kunde utgivas, ett kartmaterial funnes tillgängligt till underlag för strödda

Kunell. Maj:ts proposition nr 237.

19

kartarbeten av speciell karaktär, särskilt för skogsbrukets del men även för
vissa tekniska arbeten och för militära ändamål. Skulle en sådan etappvis
utförd kartläggning anses böra ifrågakomma, torde under alla förhållanden
i sådant fall knappast kunna ifrågasättas annat än alternativ IV. Enligt utredningsmännens
uppfattning skulle nämligen fastighetsindelningen utan kontroll
å fältet i många fall bliva osäkert inlagd å kartan, något som arbetena
i Göteborgs och Bohus län gåve vid handen, och därjämte ofullständig med
hänsyn till att 15—20 °/o av fastighetsbeståndet saknade kartor och sålunda
icke kunde å fotokartan identifieras utan fältundersökning. Kostnaden i
alternativ III, som vore nära dubbelt så stor som i alternativ IV, syntes därför
alltför hög i förhållande till kartans ofullständighet och jämförelsevis
ringa användbarhet utöver den rena fotokartan enligt alternativ IV.

Framställning av en fotokarta såsom övergångsform till en framtida mera
fullständig kartläggning syntes dock ingiva betänkligheter. Under en kartläggningsperiod
av 30 år skulle fotokartan bliva föråldrad, och därför icke
oväsentliga kompletteringar av densamma påfordras, om efter denna tidsperiod
en slutlig och mera fullständig kartläggning skulle igångsättas efter
något av övriga alternativ för åstadkommande av en ekonomisk karta över
landet. Om man, som utredningsmännen för sin del ansåge ofrånkomligt,
måste räkna med en slutlig kartläggning av mera fullständig och läsbar karaktär
än i alternativen III och IV, förefölle det därför riktigare och ur såväl
ekonomisk som teknisk synpunkt fördelaktigare att från början planlägga
arbetet efter det slutliga alternativet och hellre under mellantiden utföra
speciella kartläggningar vid uppträdande behov, allt efter som dessa
uppstode. Ansåges härvid den statliga kartverksamheten böra tillgodose
även dessa speciella behov, något som kunde vara en naturlig sak, om det
gällde arbeten för statens egen verksamhet eller av mera allmännyttig karaktär,
borde vid organisationen av det blivande kartverket hänsyn härtill
tagas, så att utöver den planmässiga verksamheten även sådana speciella arbeten
kunde utföras. Om dessa senare arbeten verkställdes enligt samma
grundläggande fotogrammetriska metod som den senare kartläggningen, kunde
dock i viss utsträckning materialet utnyttjas för denna. Vid en större organisation,
avsedd för en snabb kartläggning av landet, kunde vidare vid uppgörande
av ett kommande års arbetsplan hänsyn tagas till åtminstone mera
omfattande dylika specialarbetens förekomst och ordningsföljden i den allmänna
kartläggningen i viss utsträckning rättas härefter, exempelvis då det
gällde domänverkets eller försvarsväsendets kartbehov. På grund av det anförda
funne utredningsmännen alternativen III och IV icke böra ifrågakomma
såsom lösning av frågan om den ekonomiska kartläggningens fortsatta
bedrivande.

Vad därefter anginge alternativ I, som skilde sig från alternativ II endast
därutinnan, att till kartan enligt sistnämnda alternativ (kartbilaga 2) hörde
en fullständig arealstatistisk beskrivning över de å kartan återgivna fastigheterna
m. m., franninge av kostnadssammandraget, att beskrivningens upprättande
medförde en kostnadsökning av omkring 7.1 miljoner kronor
(28,708,000—21,599,000) eller sålunda samma summa, sorn hela kostnaden
för fotokartans upprättande över samma område, inberäknat triangulering,
panoramafotografering, avvägning och barometerhöjdmätning. Vidare framginge,
att de speciella kost naderna i alternativ I vöre i det närmaste 50 %
högre än i alternativ II. Kostnaderna för beskrivningen syntes alltså icke
stå i rimlig proportion till (ivriga kostnader för den ekonomiska kartläggningen.
Därest icke särskilt starka skäl talade för behövligheten av beskrivningen,
torde den därför redan ur kostnadssynpunkt böra slopas. Av vad
anförts i detta spörsmål såviil i kap. IV som i kap. VIII av betänkandet torde

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

framgå, att några sådana starka skäl för beskrivningens bibehållande icke
kunde anses föreligga utan att även ur saksynpunkt kunde ifrågasättas beskrivningens
slopande. Den väsentligaste användningen skulle, såsom framginge
av kap. IV, beskrivningen hava för arealstatistiken av olika slag. De
uppgifter, som därvid vore av särskilt intresse, torde emellertid kunna erhållas
på enklare sätt eller i mån av behov uträknas från kartan. Utredningsmännen
funne därför, att upprättandet av beskrivning till ekonomiska kartan
borde upphöra. Därmed torde sålunda alternativ I även kunna avföras
från övervägande vid den slutliga lösningen.

Äterstode därefter alternativen II, II a och III a.

För en ekonomisk karta borde enligt utredningsmännens mening ur allmän
synpunkt uppställas kraven, att kommunikationsleder, sjöar och större
vattendrag samt bebyggelse klart och väl läsbart framträdde och att fastighetsgränser
och fastighetsbeteckningar framginge med säkerhet och tydlighet
samt möjligast fullständigt. Härigenom kunde läge och allmänna betingelser
fastställas för fastigheterna, vilka utgjorde de oftast förekommande
enheterna vid sådana ekonomiska spörsmåls behandling, vid vilka en ekonomisk
karta vore av betydelse. För bostads- och industrifastigheter vöre
kännedomen örn dessa förhållanden det viktigaste, som kunde hämtas från
kartan. För jordbruksfastigheter erfordrades därjämte kännedomen örn
ägoslagen, i främsta rummet om den odlade jordens omfattning, samt en
god överblick av utmarkens beskaffenhet, särskilt med avseende å skogsmarken.

Samtliga de tre återstående alternativen uppfyllde de ur allmän synpunkt
sålunda angivna kraven på en ekonomisk karta. Skillnaden mellan de tre
alternativen läge däremot i sättet för jordbruksfastigheternas klarläggande
i ägoslagshänseende. I sistnämnda del vore alternativet III a väsentligt underlägset
båda de två andra alternativen. Alternativet III a lämnade nämligen
endast upplysning om ägoslagen i stort, i den mån fotobilden kunde
lämna ledning. Att härvid svårighet uppstode att ur kartan utläsa de olika
ägoslagen, torde lätt konstateras genom att å kartbilagan 4 söka ange exempelvis
åkerarealens detaljer och därefter jämföra med kartbilagorna 3 eller
2, å vilka efter fältrekognoscering åkerområdenas begränsning inlagts och
återgivits med heldragna linjer samt gul ytfärg. Sammanhängande större
åkerområden framträdde visserligen såsom totalitet å kartan enligt alternativ
lil a, men avgränsningen mot andra ägoslag vore ofta svår att bestämma.
Vid starkare växling i ägoslagen vore sålunda mången gång icke möjligt,
även för en med fotobilden förtrogen fackman, att överhuvud taget avgöra,
om ett öppet område vore åker, äng, bete eller kal skogsmark. Bestämning av
begränsningslinjerna för ägoslagen vore likaledes svår att göra. En någorlunda
säker beräkning av exempelvis åkerarealen läte sig sålunda icke göra
med en karta enligt alternativ III a. Det syntes därför otvivelaktigt, att alternativet
icke vore tillfredsställande ur jordbruksintressenas synpunkt. Särskilt
torde för hushållningssällskapens verksamhet denna karttyp icke kunna
ersätta en mera fullständig ekonomisk karta.

De förenklingar i förhållande till den nuvarande ekonomiska kartan, som
karttvperna enligt alternativ II a och lil a innebure, med avseende å detaljeringen
inom utmarken, torde ur allmän kartsynpunkt icke vara av större
betydelse men medförde avsevärda besparingar i kostnader och tidsåtgång
vid fältarbetena. Då därjämte av domänstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas
uttalanden framginge, att en dylik förenkling kunde genomföras utan
men för de skogliga intressena, torde åtminstone denna förenkling böra ske.
Detta skulle sålunda innebära, att mossar och kärr, vilka å karttypen enligt
alternativ II utmärkts med streckning, icke skvdle särskilt utmärkas samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

21

vidare att mindre vattendrag (vattenhålor och bäckar), gångstigar och skogsvägar
skulle uteslutas inom utmarken, de senare dock icke när de ledde till
odling eller bebyggelse.

Efter en sådan förenkling beträffande detal.jeringen i utmarken skulle
skillnaden mellan alternativ II och II a bestå däri, att i det förra vid fältarbetet
inrekognoscerats även begränsningslinjerna för slåtter- och betesäng,
vilka å kartan (kartbilaga 2) utmärkts med pricklinjer, samt angivits ägoslagsbeteckning,
varigenom särskiljande kunde ske dels mellan slåtteräng
och betesäng, dels mellan dessa ägoslag å ena sidan samt skogsmark och
övrig mark å den andra. Huruvida dessa kompletteringar i förhållande till
alternativ II a kunde innebära någon mera betydande vinst vid kartans utnyttjande,
syntes utredningsmännen tveksamt. Slåtter- och betesängens omfattning
spelade givetvis icke samma roll vid bedömande av en jordbruksfastighets
innehåll och värde som uppgiften örn åkerjordens omfattning.
Därjämte torde gränsen dels mellan slåtter- och betesäng, dels mellan betesäng
och skogsmark ofta vara så flytande, att säkerligen icke sällan erinringar
kunde göras mot klassificeringen i denna del av ägoslagen på kartan, ej
minst med hänsyn till skeende förändringar i markens utnyttjning för betesändamål.
Vid jämförelse mellan kartbilagorna 2 (alternativ II) och 3 (alternativ
II a) torde också framgå, att, om begränsningen av åkerjorden utmärkts
å kartan, i de flesta fall kunde utläsas de inom den egentliga inägojorden
befintliga slåtter- och betesängsområdena, ehuru givetvis icke kunde
avgöras, huruvida det ena eller andra av dessa ägoslag förelåge. Likaså
kunde med hänsyn till belägenheten utmed sjöar och vattendrag den naturliga
ängsmarkens utbredning ganska säkert utläsas ur fotobilden i förhållande
till skogsmarken. Misstag kunde visserligen uppstå vid fotobildens
tydning, men det kunde ifrågasättas, örn vid kartans utnyttjande å rummet
dylika misstag hade någon större praktisk betydelse. Vid detaljundersökningar
på fältet kunde dessa detaljer i allmänhet utan svårighet inläggas på
kartan med hjälp av fotobilden.

Utredningsmännen ansåge därför, att, om man ur kostnadssynpunkt ville
förenkla den ekonomiska kartan så långt möjligt utan att borttaga kartans
viktigaste uppgifter och sedan den i Göteborgs och Bohus län tillämpade
karttypen tillkommit med fotobilden bibehållen på den ekonomiska kartan,
kunde redovisningen i ägoslagshänseende ske, genom att åker och trädgård
åskådliggjordes å kartan efter inrekognoscering och att i övrigt ägoslagsdetaljerna
finge utläsas av fotobilden. Detta innebure sålunda en karta av
den typ, som upptoges i alternativ II a (kartbilaga 3). Även ur kostnadssynpunkt
torde detta alternativ i förhållande till användbarheten giva det
bästa utbytet. Den beräknade kostnaden per kvadratmil (11,000 kronor)
överstege nämligen endast med 1,100 kronor kvadratmilskostnaden i alternativ
III a men understege med 2,100 kronor kvadratmilskostnaden i alternativ
II. För merkostnaden av 1,100 kronor per kvadratmil eller 11 öre per
hektar utvunnes alltså, dels att åker och trädgård bleve fullständigt och tydligt
redovisade å kartan, dels att övriga ägoslag i inägojorden väsentligt lättare
kunde utläsas av fotobilden.

Utredningsmännen finge därför för sin del förorda, att den ekonomiska
kartläggningen för framtiden utfördes enligt alternativ II a.

b) Avgivna yttranden rörande den fortsatta ekonomiska kartläggningen.

Samtliga de i ärendet hörda myndigheterna och korporationerna hava i
princip tillstyrkt det av utredningsmännen framlagda förslaget lill ett snabbt
genomförande av landels ekonomiska kartläggning. I vissa detaljer såsom

22

Kunni. Maj.ts proposition nr 237.

i fråga om det ekonomiska kartläggningsområdets omfattning, fotokartområdets
karttyp och omfattning samt beträffande förslaget om slopande av
beskrivningen till den ekonomiska kartan hava emellertid olika meningar
gjorts gällande.

Redogörelse torde därför här böra lämnas för de avgivna yttrandena i
vad de avse omfattningen av kartläggningsarbetet och sättet för dess fortsatta
bedrivande. I vissa yttranden upptagna detaljfrågor rörande kartverkets
föreslagna organisation kommer jag att i det följande behandla i samband
med organisationsspörsmålen.

kommissionen för de allmänna kartarbetena har funnit, att framställning
pa flygfotografisk väg av underlagskarta för ekonomisk kartläggning givit
ett tillfredsställande resultat inom de delar av landet, där metoden hittills
tillämpats. Det vöre dock icke styrkt, att fotokarta med godtaglig noggrannhet
kunde upprättas, där relativa höjdskillnaderna vore större än i södra
Sverige. En viss försiktighet borde därför iakttagas vid fastställandet av
de områden, som skulle kartläggas genom flygfotografering, så att med tiden
vunnen erfarenhet finge läggas till grund för besluten. Beträffande kartskalan
syntes skalan 1: 20,000 sannolikt vara den minsta, som kunde vara användbar
för ändamålet, och skalan 1: 10,000 praktiskt taget överallt vara tillräckligt
stor. Även skalan 1: 15,000 förtjänade beaktande, då läsbarheten
i de fotografiska detaljerna i denna skala vore god. I samband med kartläggningens
allmänna planläggning borde endast fastställas, att fotokartan
skulle utgivas i någondera av skalorna 1: 10.000, 1: 15,000 och 1: 20,000 och
därvid förbehåll göras angående framtida fastställelse efter hand av utgivningsskalan
för olika områden efter förslag av kartverket. Flygfotograferingen
borde alltid utföras med sådan övertäckning, att bilderna kunde utnyttjas
för stereoskopisk befraktning, då stereoskopiens möjligheter i framtiden
torde komma att ytterligare utvecklas och därigenom än större nytta
av fotomaterialet kunde utvinnas. Enligt erhållna upplysningar funne kommissionen
betydelsen av att ett noggrant ekonomiskt kartunderlag med beskrivning
stöde till förfogande vid fastighetstaxeringen troligen vara större
än vad utredningsmännen funnit. På de av utredningsmännen anförda skälen
biträdde dock kommissionen förslaget örn beskrivningens slopande. Det
syntes dock önskvärt, att i uppgifterna för det blivande kartverket inginge
skyldighet att i mån av kartarbetenas fortskridande verkställa beräkning av
landets kommunala enheters totalareal, fördelad på land och vatten. Under
de av kommissionen angivna förutsättningarna syntes valet av alternativ för
ekonomiska kartan kunna göras efter huvudsakligen organisatoriska och
finansiella synpunkter.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning har till kommissionens yttrande
fogat det uttalandet, att han ansåge, att ett fylligare uttalande rörande
den ekonomiska kartan borde hava gjorts, innebärande en jämförelse mellan
utredningsmännens alternativ. För egen del ansåge han det av utredningsmännen
förordade alternativet II a kunna godtagas, såsom givande vad
kartbilden beträffade nära detsamma som alternativen I och II. Däremot
vore alternativen III och IV alldeles otillfredsställande såsom ekonomisk
karta.

Chefen för rikets allmänna kartverk: Med hänsyn till de ofta framställda
kraven på den ekonomiska kartläggningens påskyndande och den snabbhet,
varmed fotokarta borde kunna upprättas, samt i betraktande av den jämförelsevis
låga framställningskostnaden torde ett upprättande genom statens

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

23

försorg av fotokarta över större delar av landet få anses befogat. Huru
långt sådan kartläggning borde utsträckas inom glest bebyggda landsdelar
syntes icke nödvändigt alt nu fastställa. Hänsyn linge även tagas till den
icke uteslutna eventualiteten, att fotokarta med önskvärd noggrannhet i praktiken
visade sig outförbar i trakter med stora relativa höjdskillnader. För
frågan om kartskalan vore kartans ändamål och markvärdet utslagsgivande.
Skalan 1: 20,000 syntes för flera ändamål tillfyllest. Den i utredningen såsom
regel förordade skalan 1: 10,000 vore ur tydlighetssynpunkt långt mera
givande men borde icke tillgripas annat än där denna skala av andra skäl
påkallades. Inom avsevärda delar av landet rådde sådana natur- och kulturförhållanden,
att en mellanskala, exempelvis 1:15,000, finge anses tillfyllest
för fastighetsindelningens behöriga återgivande. Med hänsyn till den
besparing av tid och kostnad den mindre skalans användning innebure borde
en sådan mellanskala begagnas, där den vore tillfyllest. Om den begränsning
vidtoges att på den ekonomiska kartan icke inlades gränserna försmåfastigheter
och fastighetsdelar utan ekonomisk betydelse, kunde skalan
1:15,000 och i vissa områden 1: 20,000 tillfredsställa rimliga behov. Det
kunde ifrågasättas, att skalorna 1:10.000 respektive 1:20,000 endast angåves
såsom maximum respektive minimum och att en mellanskala, förslagsvis
1:15,000, därjämte fastställdes samt att det överlätes åt Kungl.
Maj:t att efter hand på förslag från kartverket och dess överstyrelse välja
utgivningsskalan för olika områden. Kostnaden för fotokartans upprättande
syntes för lågt beräknad. Med utgångspunkt från en sådan övertäckning
vid flygfotograferingen, att ett lägefel av högst en millimeter finge
föreligga i kartbilden även vid stora relativa höjdskillnader, syntes kostnaderna
böra med ledning av hittills vunnen erfarenhet kunna i medeltal angivas
till 4,500 kronor i skala 1: 10,000, 3,100 kronor i skala 1: 15,000 samt
2,500 kronor i skala 1: 20,000. Förslaget örn panoramafotografering och därur
verkställd punktbestämning för att nedbringa kostnaderna för de geodetiska
arbetena till stöd för fotokartframställningen syntes böra prövas.
En omfattande prövning i svensk terräng syntes dock böra ske, innan den
jämförelsevis dyrbara utrustningen inköptes. Härför talade även fotograininetriens
senaste framsteg. En i Tyskland utexperimenterad ny metod ali
ersätta detaljstödpunkters inmätning från marken genom deras uttagnmg
från flvgbilderna syntes böra prövas, då metoden tilläte även uttagning av
terrängpunkters höjd, kurvläggning samt uppritning av grafisk karta i fall
då fotokarta icke kunde lämpligen framställas. Den erforderliga instrumentutrustningen,
s. k. vidvinkelkamera och multiplex-apparat, torde betinga
ungefär halv anskaffningskostnad jämfört med den förutberörda panoramakamerautrustningen.
En ekonomisk karta enligt alternativ II a gave
en ögonblicklig översikt av bygränser, fastighetsindelning på inägor samt
av åkerförekomsten, vars begränsningslinjer även kunde i detalj studeras.
Även huvudvägnät och bebyggelse vore skarpt framträdande. Förefintligheten
av tryckplåtar i metall medgåve omedelbar nytryckning i mån av behov.
Tillhandahållande av specialupplaga med enbart svart kunde likaså
äga rum. Revidering kunde till viss grad tillgodoses utan att den iolografiska
bilden behövde omgöras. Dessa vore ur kartteknisk synpunkt alternativets
företräden. Dessa molvägdes av vissa svagheter. Talrika småvägar
och smärre vattendrag i utmarken bleve helt uteslutna, da de icke
framträdde å fotobilden. Frånvaron av beteckning å vattensjuk mark försvårade
bedömningen av karaktären hos kalytor i utmarken och, genom
smärre vattendrags uteslutning, bedömningen av avrinnings- och lutningsförhållanden.
1 utmarken framträdde de påtryckta fastighetsgränserna och
vägarna svagt mot den mörka bakgrunden. Genom att lör karttypen tord -

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

rades tre tryckplåtar samt även fotokarta förutsattes skola särskilt utgivas
fördyrades utgivningskostnaderna. Bland de framlagda alternativen saknades
en karttyp, som i möjligaste mån eliminerade de berörda svagheterna
i karttyp II a utan att äventyra dess väsentliga företräden. Örn fastighetsindelningen
och namn inlades i vitt på själva konceptkartan och samtliga
vägar, även å utmarken, ifylldes med vitt, skulle dessa detaljer kraftigare
framträda. Smärre vattendrag kunde inritas med svart och strömriktningspilar
utsättas. . Tryckningen kunde då ske från en tryckplåt och reproduktionen
utföras i ljustryck, som gåve den största skärpan i fotobilden. Provtryck
av denna karttyp bilades, utfört i skala 1: 15,000. Den mest vägande
erinringen mot denna karttyp torde vara, att odlad jord icke i detalj redovisades.
I händelse kravet å denna möjlighet ansåges vara av den vikt, att
det icke kunde eftergivas, måste karttypen lämnas utom räkningen. Överslagsvis
kunde kostnadsbesparingen för sistberörda karttyp i förhållande till
alternativ II a beräknas uppgå till omkring 2,900 kronor per kvadratmil.
Förslaget om enbart fotokarta utan fastighetsgränser över vissa delar av
landet torde komma att föda otillfredsställelse på många håll. Åskådliggörande
av ägo- och brukningsförhållandena vore ett klart allmänintresse
och vöre särskilt önskvärt ur skogsvårdsstyrelsernas synpunkt. Svårigheten
att finna sig till rätta och taga sig fram efter en fotokarta utan fastighetsindelning
komme att bliva stor i fråga om kartblad över vida sammanhängande
skogsområden, där fattigdomen på konturer och enformigheten
i övrigt icke lämnade tillräckligt stöd för orienteringen. Beträffande det
geodetiska underlaget hade professorn vid generalstaben framhållit, att
triangelnäten i Norrland, vilka utförts av skilda myndigheter under växlande
och ofta pressande förhållanden till stöd för topografiska kartor i
skala 1: 100,000 och 1: 200,000, icke besutte sådant sammanhang, att en förnyad
kartiäggning allra minst i så stora skalor som 1: 10,000 och 1:20,000
därpå borde grundas. Ny l:a ordningens triangulering i Norrland tarvades
därför. I händelse prov med omnämnda multiplexapparat utfölle tillfredsställande,
skulle anskaffningen av höjdsiffror för kartan genom barometerhöjdmätning
kunna helt eller delvis undvaras, samtidigt som antalet höjdsiffror
per arealenhet lätt kunde mångdubblas. Det av utredningsmännen
föreslagna punktantalet, 100 punkter per kvadratmil, vore alltför ringa för
att tjäna till ett nödtorftigt komplement av fotokartan. Vad anginge kostnadsberäkningarna
för den nya kartläggningen mäste sådana beräkningar
av den omfattning det här gällde och avseende långa tidsperioder givetvis
vara behäftade med viss osäkerhet. Kostnadsberäkningarna vore enligt kartverkschefens
åsikt hållna i underkant. Kartverksfrågans lösning syntes dock
nu kunna ske på huvudsaklig grundval av det framlagda betänkandet.

Chefen för generalstaben: Ur militär synpunkt vore den mera detaljerade
kartan enligt alternativ II alt föredraga, då en dylik karta vore för orientering
och bedömandet av framkomligheten i terräng mer värdefull. Kostnadsökningen
vöre dock så betydande, att vinsten icke kunde motivera alternativet
i fråga. Även alternativ II a vore ur militär synpunkt tillfredsställande.
Beträffande fotokartan vore av betydelse ur militär synpunkt, att vid
flygfotograferingen övertäckningen vore sådan, att stereoskopiskt studium av
bilderna kunde ske. Mindre övertäckning än 60 % i flygled måste därför
avstyrkas.

Chefen för flygvapnet har icke funnit något att erinra mot den föreslagna
ekonomiska kartläggningen.

T. f. chefen för försvarsstaben har beträffande den ekonomiska kartan tillsy
lkt utredningsmännens förslag. Beträffande fotokartan har framförts sam -

Kungl. Alaj.ts proposition nr 237.

27)

ma synpunkter i fråga om övertäckningen vid flygfotograferingen som i generalstabschefens
yttrande.

Statistiska centralbyrån: Från statistisk synpunkt hade den till ekonomiska
kartan hörande beskrivningen ansetts som det väsentligaste och kartan betraktats
som ett bihang till beskrivningen. Statistiska centralbyrån hade i tidigare
yttranden framhållit, att de ekonomiska kartorna och icke minst de
därtill hörande beskrivningarna vöre av stort värde i statistiskt avseende, då
därigenom meddelades för statistiken erforderliga siffror å landarealen och
dess fördelning för särskilda hemman och lägenheter liksom för rikets olika
indelningar. De arealuppgifter, varav centralbyrån vore i behov, vore dels
uppgifter, som framför allt vore till gagn för befolkningsstatistiken. om totala
landarealen för olika judiciella, administrativa, kommunala och ecklesiastika
indelningar samt angående arealförändringar i dessa indelningar, dels även
uppgifter om landarealens fördelning på olika ägoslag, vilka uppgifter erfordrades
för jordbruksstatistiken. Därest beskrivningen slopades, vore nödvändigt,
att arealerna för rikets indelningar kunde på ett tillförlitligt sätt direkt
avläsas från kartan och att uppgifter därom meddelades centralbyrån genom
kartverkets försorg icke blott vid inträffade förändringar i rikets indelning
utan även generellt för varje särskilt område, i den mån kartläggningen fortskrede.
Under denna förutsättning vore ur den egentliga arealstatistikens
synpunkt intet att erinra mot att en förenklad karttyp utan beskrivning lades
till grund för det fortsatta kartarbetet.

Helt annorlunda ställde sig frågan, örn hänsyn foges till jordbruksstatistiken,
som grundade sig på de numera vart femte år företagna allmänna jordbruksräkningarna.
De i beskrivningen till ekonomiska kartan förekommande
uppgifterna om arealen land och vatten samt landarealens fördelning på olika
ägoslag för varje i jordregistret förekommande fastighet vore av stor betydelse
såsom jämförelsematerial vid de jordbruksstatistiska undersökningarna.
Då beskrivningarna till den ekonomiska kartan visat sig vara av stort värde
såsom primärkälla för fastighetstaxeringarnas och därigenom även för jordbruksräkningarnas
uppgifter om landarealens fördelning på olika ägoslag,
ställde sig centralbyrån mycket tveksam till förslaget att inställa utarbetandet
av dessa beskrivningar. Härigenom skulle fortsatta förbättringar i de för jordbruksstatistiken
så viktiga arealuppgifterna komma att försvåras. Endast det
i betänkandet såsom alternativ I upptagna förslaget kunde anses ur jordbruksstatistikens
synpunkt tillfredsställande, då detta vore det enda, som tilllika
innefattade en fullständig beskrivning till kartorna. Därest det av besparingsskäl
och för kartläggningens snabbare framskridande ansåges nödvändigt,
ville centralbyrån dock icke motsätta sig utredningsmännens förslag
enligt alternativ II a.

Lantmäteristyrelsen: Vad utredningsmännen i betänkandet anfört om betydelsen
för lantmäteriväsendet av en ekonomisk karta i skala 1: 10,000 föranledde
icke någon erinran från lantmäteristyrelsens sida. Även örn en dylik
karta endast i undantagsfall kunde ligga till grund för upprättande av förrättningskarta
vid lantmätcriförrättningar, skulle den dock såsom orienterings-
och översiktskarta underlätta arbetet såväl å lantmäteridistrikten som å
lantmäterikontoren. Behovet av en ekonomisk karta hade särskilt gjort sig
gällande, då det för platser med tätare bebyggelse varit fråga örn att meddela
bestämmelser angående jorddelning och bebyggelse samt om samhällsbildning.
Styrelsen ansåge dock, alt i regel en uppförstoring av kartan i skala
1:10,000 icke kunde utnyttjas såsom underlagskarla för styckningsplaner.
En ekonomisk karta i skala 1: 10,000 skulle dock bliva eli värdefullt hjälpmedel
vid upprättande och prövning av styckningsplaner. Det vore synnerligen
önskvärt, att till jordregistret hörde en översiktskarta, utvisande läget

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

av de redovisade fastigheterna m. m. Behovet härav hade blivit alltmer
trängande. Tillkomsten av en ekonomisk karta i skala 1: 10,000 bleve härvid
av värde, vilket ökades väsentligt genom den ajourhållning, som föreslagits
skola äga rum å lantmäterikontoren. Ax-betet härmed bomme emellertid,
såsom också utredningsmännen framhållit, att medföra behov av i viss utsträckning
ökade arbetskrafter å nämnda kontor. Mot den för den ekonomiska
kartframställningen föreslagna metoden voi''e i och för sig intet att
erinra, men den skulle medföra vissa verkningar, som berörde rikstrianguleringen.
Dennas triangelpunkter avsåge i främsta rummet att utgöra geodetiskt
underlag för kartverkets övriga arbeten men vore också av betydelse för
andra institutioner, bl. a. för lantmäteriets mätningar samt för mätningar i
städer och samhällen. Enligt 1920 års mätningsförordning borde rikstrianguleringen,
så vitt kunde ske, utgöra grundval för annan triangulering. Det
vöre^ av synnerlig vikt, att rikstrianguleringen snarast möjligt bleve utförd
på sådant sätt och i sådan utsträckning, att nämnda mätningar i regel kunde
anslutas därtill. Eljest måste de bestämda punkterna beräknas i lokala koordinatsystem,
vilket medförde olägenheter, då dessa system utökades och så
småningom bomme att beröra varandra. Fleidalet städer och samhällen hade
övergått till att utföra sina stommätningar genom triangel- och polygonmätning,
och utvecklingen hade medfört, att lantmäteriets stommätningar numera
i stor utsträckning utfördes genom polygonmätning med eller utan triangelmätning.
Det vöre därför ett starkt och oavvisligt behov att dylika förekominande
mätningar kunde anslutas till rikstrianguleringen. Med den kartläggningsmetod,
som i betänkandet föreslagits, förelåge risk för att antalet användbara
triangelpunkter leonline att minskas. Hänsyn till behovet av anslutningspunkter
borde därför tagas vid en omorganisation av kartverkets
geodetiska avdelning.

I den av chefen för sjökarteverket i ärendet ingivna skrivelsen har, med
hänvisning till sjölcarteverkets arbeten och utgivning av sjökoi''t över Bottenhavet,
uttalats önskemål örn ny l:a ordningens triangulering utmed norrlandskusten
i förbindelse med motsvarande arbeten å den finska sidan.

Styrelsen för tekniska högskolan har överlämnat ett av lärarkollegiet avgivet
yttrande, vari bl. a. anförts följande. Vid valet mellan de av utredningsmännen
framlagda alternativen vore att märka, att för tekniska arbeten av
skilda slag vöre den rena fotokartan — alternativ IV — oftast tillräcklig.
Stereoskopiskt utnyttjande av bildmaterialet borde säkerställas genom tillräcklig
övertäckning i flygled. För en del tekniska arbeten vore önskvärt
med karta i större skala än 1: 10,000. Fotoskalan borde därför så avvägas
i föi-hållande till filmens beskaffenhet, att en uppförstoring till skalan 1: 4,000
kunde ske. Med den utveckling, som ägt rum på jordbrukets och skogsbrukets
områden under senare decennier och med de starka reformsträvanden
på dessa områden, som kännetecknade vår tid, vore det naturligt, att det
bomme att ställas krav på att lagaskiftesformen ersattes med en ekonomiskttekniskt
betonad fastighetsbildning. Den över delar av landet utgivna ekonomiska
kartan visade, att fastighetsindelningen icke fyllde nutida krav ur
brukningsteknisk synpunkt. Särskilt framträdande vore den bristfälliga lösningen
av vägproblemen och deras samband med ägogränsfrågan. En närmare
utredning torde säkerligen komma att visa. att genomförandet av en
ny fastighetsbildning, som tillgodosåge de ekonomisk-tekniska kraven, skulle
i hög grad underlättas genom utnyttjandet av fotokartan. Även ur förevarande
synpunkt vore av stor betydelse, att arbetet med denna karta snarast
igångsattes och bedreves så snabbt som möjligt. Då skillnaden i kostnad
för utgivning av fotokartan över vissa områden i skala 1: 20,000 i stället

Kungl. Majlis proposition nr 237.

27

för 1: 10,000 vore tämligen obetydlig, syntes lämpligare att bibehålla sistnämnda
skala för hela kartområdet.

Domänstyrelsen funne med tillfredsställelse betänkandet giva vid handen,
att genom fotogrammetrisk kartläggningsmetod möjligheter ansåges föreligga
för upprättandet för större delen av landet av en ekonomisk karta i stor
skala, till rimliga kostnader och på jämförelsevis kort tid av en typ, som i ett
flertal avseenden bleve mera användbar än den hittillsvarande ekonomiska
kartan. Redan fotokartan, försedd med ortsnamn och höjdpunkter m. m.,
vore för skilda ändamål användbar, icke minst för skogsbrukets vidkommande.
Det vore av vikt, att ifrågavarande kartor, ej minst med hänsyn till
skogsbrukets behov, utarbetades med tillgodogörande av all den erfarenhet
på området, som kunde finnas tillgänglig i in- och utlandet, i syfte att kartorna
erhölle högsta möjliga standard. Det av utredningsmännen förordade
alternativet II a för den ekonomiska kartan tillgodosåge i stort sett de krav,
som kunde uppställas på en sådan karta. Vid tillämpning av alternativet
borde dock, så vitt möjligt, alla vägar av större betydelse å utmarken inrekognosceras.
För bland andra de mindre skogsägarnas del vore måhända
en olägenhet, att inom det område, där enbart fotokarta avsåges skola utgivas,
kartorna icke upptoge fastighetsgränser. För de allmänna skogarna
liksom överhuvud taget för storskogsbruket syntes emellertid dessa olägenheter
icke bliva särskilt framträdande. Det föreslagna området för ekonomisk
kartläggning syntes i vissa fall böra utvidgas till fördel särskilt för de
mindre skogsägarna. Det torde likaså böra övervägas, om ej kartläggningen
borde omfatta hela Norrbottens kustland. Styrelsen finge även uttala
den förhoppningen, att en ändamålsenlig fotokarta inom en nära framtid
kunde upprättas även för de delar av landet, å vilka någon kartläggning av
utredningsmännen icke ifrågasatts. Försök med panoramakamerafotografering
— i skalan 1:40,000 eller 1:30,000 — över lämpliga områden i
lappmarken syntes böra verkställas. Betydelsen av att snabbt och genom
det allmännas försorg utan splittring av arbetet på många skilda kartproducenter
erhålla de föreslagna kartorna torde för skogsbruket vara så stor, att
det vöre önskvärt att karlläggningsperioden kunde nedbringas till åtminstone
tjugo år.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund: Vad särskilt beträffade
de intressen, som för skogsbrukets del kunde bliva tillgodosedda av ett ekonomiskt
kartverk över landet, syntes dessa på ett i huvudsak tillfredsställande
sätt hava beaktats av utredningsmännen. Den av dem förordade planen
för den ekonomiska kartläggningen hade uppgjorts på ett sätt, som nära anslöte
sig till de önskemål, skogsbruket kunde anses berättigat ställa på densamma.
En tidrymd av trettio år måste dock anses som ett maximum för
det ifrågasatta kartläggningsarbetets verkställande. Ur skogsbrukets synpunkt
skulle det vara värdefullt, om fotokartorna kunde tillhandahållas i
förväg, måhända kanske inom halva den angivna tiden. Det kunde visserligen
häremot invändas, att fotokartorna då bleve föråldrade, innan rekognosceringen
för de ekonomiska kartorna kunde ske, men detta syntes knappast
behöva utgöra hinder för det förordade tillvägagångssättet. Med hänsyn
till vad de norrländska skogsvårdsstyrelserna anfört, borde fotokartorna
kompletteras med fastighetsgränser, då först härigenom dessa kartor bleve
av verkligt värde för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. En utvidgning av
det ekonomiska kartläggningsområdet i förhållande till utredningsmännens
förslag syntes även befogat. Centralrådet ville sålunda tillstyrka vad skogsvårdsstyrelserna
i Kopparbergs och Gävleborgs län härutinnan påyrkat1 även -

Sr nelian.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

som föreslå, att en bredare remsa längs den norrländska kusten fördes till
detta område. För hela Norrbottens läns kustland, i vad det ej skulle ekonomiskt
kartläggas, borde fotokartor upprättas. I sinom tid borde även till
prövning upptagas frågan örn kartläggning jämväl av de delar av landet, som
i nu föreliggande plan blivit uteslutna. Vad beträffade de olika alternativen
för de ekonomiska kartornas upprättande, syntes utredningsmännens förslag,
alternativ II a, i stort sett vara välgrundat. En ytterligare förenkling
kunde icke ifrågakomma. För skogskartors upprättande komme de ekonomiska
kartorna att utgöra en god stomme, varjämte de bleve i hög grad användbara
som arbetskartor i skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Centralrådet
ville alltså för den ekonomiska kartläggningen förorda alternativ II a
med det tillägget allenast, att inrekognoscering jämväl komme till stånd i
fråga örn inom utmarken förekommande vägar och gångstigar, oavsett om
de ledde till bebyggelse eller odling. Ett fullständigande i nämnda hänseende
skulle i väsentlig grad höja kartornas värde för orienteringsändamål.

Av de vid centralrådets yttrande bifogade yttrandena från skogsvårdsstgrelserna
inhämtas bland annat följande.

Tillgången på ekonomiska kartor, upprättade såsom i betänkandet föreslagits
med hjälp av fotografiskt underlagsmaterial, skulle i hög grad underlätta
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Genom att kartorna upprättades i
skala 1: 10,000 komme de även att bliva goda arbetskartor i skogsvårdens
tjänst.

I fråga örn karttypen hava olika meningar uttalats. Flertalet skogsvårdsstyrelser,
nämligen i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Hallands,
Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län har förordat utredningsmänens
förslag till ekonomisk karta enligt alternativ II a. Skogsvårdsstyrelserna
i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge samt Göteborgs
och Bohus län hava däremot ansett den mera detaljerade ekonomiska
kartan enligt alternativ II hava så väsentliga företräden ur skogsvårdsstyrelsernas
synpunkt, att denna karttyp trots de högre kostnaderna för kartans
framställning borde föredragas. Härvid har särskilt betonats, att den
mera detaljerade kartan underlättade kännedomen om markförhållandena
utan särskild rekognoscering å platsen, vilket vore till stor fördel för styrelserna,
som hade tillsyn över ett mycket stort antal fastigheter, samt att utmärkandet
av begränsningslinjer för mossar, kärr och i viss utsträckning
försumpning inom skogsmarken härvid vore av särskilt stor betydelse. Skogsvårdsstyrelserna
i Kristianstads, Malmöhus, Västernorrlands och Jämtlands
län hava icke närmare uttalat sig om de olika typerna för den ekonomiska
kartan men framhållit, att under alla förhallanden kartorna måste återgiva
fastighetsindelningen, om kartorna skulle bliva användbara för skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet.

Skogsvårdsstyrelserna i Uppsala och Östergötlands län, Kalmar läns norra
landstingsområde, Blekinge, Hallands samt Göteborgs och Bohus län hava
framhållit önskvärdheten och nyttan av att beskrivning upprättades till den
ekonomiska kartan med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas behov av areal -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

29

uppgifter för ett stort antal fastigheter; härvid hava skogsvårdsstyrelserna
i sistnämnda båda län ifrågasatt, att möjligen en — i förhållande till den
nuvarande — förenklad beskrivning skulle kunna vara tillräcklig för ändamålet.

Beträffande utredningsmännens förslag, att över vissa delar av Värmlands
och Kopparbergs län samt av de norrländska länen skulle upprättas enbart
fotokarta, hava skogsvårdsstyrelserna inom dessa län — med undantag för
Värmlands län — med stor bestämdhet hävdat, att under sådana förhållanden
kartorna inom dessa delar bleve av ringa värde för skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet samt att åtminstone fastighetsgränser och fastighetsbeteckningar
måste införas på fotokartorna. I detta sammanhang hava även erinringar
framförts mot utredningsmännens förslag i fråga örn begränsningen
av det ekonomiska kartläggningsområdet inom nämnda län. Sålunda hava
krav på utvidgning av det ekonomiska kartläggningsområdet framförts av
skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län beträffande socknarna Söderbärke,
Norrbärke, Ludvika och Grangärde, av skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län
rörande länets hela område samt av skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län
beträffande länets hela kustland. Skogsvårdsstyrelserna i Västernorrlands
och Jämtlands län hava framfört liknande synpunkter utan närmare angivande
av utvidgningens omfattning, varjämte skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens
län påyrkat, att utöver utredningsmännens förslag kartläggning skulle
ske även av den nordligaste delen av kustlandet, omfattande Junosuando,
Pajala, Tärendö, Korpilombolo, Övertorneå och Överkalix socknar. I sistnämnda
fall avsågos kartorna, liksom inom övriga delen av fotokartområdet,
skola upprättas såsom fotokarta med fastighetsindelning. Skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län har därjämte uttalat, att med hänsyn till skogsförhållandena
inom den del av länet, som föreslagits skola kartläggas i skala
1:20,000, anledning saknades att för dessa områden frångå den för skogsvården
fördelaktigare skalan 1:10,000.

Skogssällskapet har erinrat om det särskilda intresse, som sällskapet sedan
flera år hyst för de fotogrammetriska kartläggningsmetoderna och för de försök,
som på initiativ av skogsintressenas representanter — däribland skogssällskapet
— verkställts med dessa metoder. De erfarenheter, sällskapet
vunnit under sitt arbete å hithörande område, gåve vid handen, att en ekonomisk
karta, framställd på fotogrammetrisk väg, komme att på bästa sätt
tillgodose önskemålen på en sådan karta samt att en förenkling av kartan
enligt alternativ II a vore ändamålsenlig ur såväl praktisk som ekonomisk
synpunkt. Det hade emellertid visat sig, att en karta i skala 1: 5,000 för särskilda
ändamål vore av betydelse. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida
icke för tillgodoseende av sådana ändamål, såsom planläggning för samhällsbildning,
kartläggning av egendomar o. d., vederbörande borde beredas tillfälle
att mot bestridande av kostnaderna kunna få sådan kartläggning utförd,
i den mån detta kunde ske i samband med fotokartläggningen av viss del
avlandet. •v'':.-.

Av de, efter egnahemsnämndernas hörande, av hushållningssällskapens förvaltningsutskott
avgivna yttrandena inhämtas i huvudsak följande.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

För egnahemsnämdernas verksamhet vore de ekonomiska kartorna av stort
värde vid inköp av fastigheter för styckning, vid värdering för långivning till
nya egnahem, för det fortlöpande arbetet med besiktningar och omvärderingar
av egnahem samt för undersökning av möjligheterna att anskaffa lämplig
tilläggsjord till äldre egnahem m. m. För hushållningssällskapen, som särskilt
under senare år fått en väsentligt vidgad verksamhet såsom förmedlare
av statsbidrag till nyodling, stenröjning m. m. vid s. k. ofullständiga jordbruk
ävensom av statsbidrag och lån till täckdikningsverksamheten, hade det redan
tidigare föreliggande behovet av för ändamålet lämpliga kartor starkt
ökats. Även för de enskilda jordbrukarna vore de ekonomiska kartorna till
nytta vid vården och skötseln av egendomarna och planläggning av förbättringar.
Utredningsmännens förslag om ett snabbt genomförande av den ekonomiska
kartläggningen av landet tillstyrktes därför livligt.

Beträffande typen för den ekonomiska kartan hava samtliga förvaltningsutskott
förordat alternativ II a, med undantag av förvaltningsutskotten
i Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län, vilka påyrkat den mera detaljerade kartan enligt alternativ II.
Från dessa sistnämnda län har därvid särskilt framhållits betydelsen av att
moss- och kärrmarker tydligt återgåves med hänsyn till såväl nyodlingsverksamheten
som skogsvården; likaledes gåve ängs- och betesmarkernas utmärkande
på kartan denna ett avgjort högre värde. Även från en del av de län,
där alternativ II a förordats, hava dylika synpunkter framförts, men yrkanden
hava dock icke framställts på grund av de ökade kostnaderna för den
mera detaljerade kartläggningen.

Från hushållningssällskapen i Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands
län hava uttalats starka betänkligheter mot förslaget örn slopande
av beskrivningen till den ekonomiska kartan med hänsyn såväl till hushållningssällskapens
egen verksamhet som till fastighetstaxeringen och jordbruksstatistiken.
I vissa fall hava yrkanden framställts om beskrivningens bibehållande
eller om utgivning åtminstone i förenklad form av en beskrivning
till kartan. Härvid har hushållningssällskapet i Södermanlands län framfört
tanken på att i betraktande av den nytta, som även en förenklad beskrivning
skulle medföra genom tillgången på uppgifter rörande fastigheternas totalareal
och areal odlad jord, lokala organ skulle kunna tänkas villiga bekosta
en sådan beskrivning.

I fråga om det ekonomiska kartläggningsområdets omfattning hava erinringar
framställts från hushållningssällskapen i samtliga de län, där enligt
utredningsmännens förslag i vissa delar endast fotokarta skulle komma att
upprättas, och har därvid även framhållits betydelsen av fastighetsindelningens
inläggande på kartorna för såväl hushållningssällskapens som egnahemsnämndernas
verksamhet.

Sålunda har från Värmlands län påyrkats ekonomisk karta över hela länet
i skala 1: 10,000, då inom de uteslutna delarna behov av en tydlig fastighetsredovisning
förelåge inom dessa utpräglade småbrukarbygder samt en
betydande egnahemsbildning där ägt rum under senare år. Betydelsen vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

31

kartans användning av en enhetlig kartskala över hela länet har likaledes
understrukits. Från Kopparbergs län har påyrkats utvidgning av den ekonomiska
kartläggningen till socknarna Söderbärke, Norrbärke, Ludvika,
Grangärde och Sundborn samt de egentliga jordbruksbygderna vid Västerdalälven
t. o. m. Äppelbo socken och vid Österdalälven t. o. m. jordbruksbygderna
omkring Siljan och Orsasjön. Med hänsyn till fastiglietsförhållandena
syntes dock inom nämnda jordbruksbygder redovisningen av gränser
kunna inskränkas till sådana mellan byar och skifteslag. Från Gävleborgs
län har framhållits, att genom den i förslaget gjorda begränsningen
den ekonomiska kartläggningen icke skulle komma att motsvara vad som
ur beliovssynpunkt vore nödvändigt. Sålunda borde medtagas de uteslutna
Storviks- och Ockelboområdena i Gästrikland, huvuddelen av Ljusnans och
Voxnans ådalar samt Dellenområdet inom Hälsingland, vilka områden av
länet inrymde de förnämsta jordbrukstrakterna och där bondejordbruket
tillika vore dominerande. Från Västernorrlands län har uttalats, att förslaget
för länets del vore mindre väl avvägt, då den tätare bebyggelsen vöre
fördelad ej blott efter kusten utan jämväl efter vissa ådalar, mellan vilka
funnes stora områden med obetydlig bebyggelse. Innan en ekonomisk kartläggning
påbörjades inom länet, borde därför en justering ske i områdesbegränsningen.
Från Jämtlands län har framhållits betydelsen av att för den
mera jordbruksbetonade delen erhålla ekonomiska kartor. Samtidigt har
ur jordbrukets synpunkt betonats önskvärdheten av att för mera detaljerade
uppskattningar och beräkningar kunna vid behov erhålla uppförstorade kartor
i skala 1: 5,000. Från Västerbottens län har uttalats, att sedan det föreslagna
kartläggningsprogrammet genomförts syntes anledning föreligga att
utvidga kartläggningsområdet till de viktiga skogsområden, som nu tillsvidare
utelämnats av ekonomiska skäl. Även från Norrbottens län har framförts
erinringar mot den föreslagna begränsningen av det ekonomiska kartläggningsområdet
samt därvid bland annat framhållits följande.

Av den jord, som av egnahemsnämnden förvärvats för exploatering och
styckning till egnahem, vore 32 % belägna inom nämnda område, 1 °/o inom
fotokartområdet och 67 °/o utanför hela kartläggningsområdet. Den ekonomiska
kartläggningen, som hade stor betydelse för främjande av jordbrukets
utveckling och ökade försörjningsmöjligheter av jordbruk för länets
växande befolkning, måste planläggas så, att den verkligen tillgodosåge
landsdelens behov. Den ekonomiska kartan borde därför omfatta hela den
bebyggda delen av länet. Särskilt syntes Överluleå socken, den fjärde i ordningen
rörande folktätheten av kustsocknarna, böra medtagas i det ekonomiska
kartläggningsområdet. Såväl Överkalix och Övertorneå socknar som
Pajala tingslag borde ur jordbi ukssynpunkt ingå i kartläggningen. Det vore
att beklaga, att på grund av direktiven för utredningen Lappland helt uteslutits
från kartläggningen. Även i dessa bygder finge jordbruket allt större
betydelse för folkförsörjningen, såsom inom Arvidsjaurs socken, sydöstra delarna
av Jokkmokks och Gällivare socknar samt inom Vittangiområdet. Förvaltningsutskottet
föresloge därför, att Norrbottens kustland, med undantag
av Muonionalustas kapellförsamling, måtte kartläggas enligt alternativ II a,
att den del av lappmarken, som utgjorde de stora myrarnas och moräner -

32

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

nas region och begränsades i nordväst av de stora sjöarna, åtminstone kartlädes
i skala 1: 20,000, att endast fjällbygden fotokartlades i samma skala
samt att kartorna utom för fjällbygden försåges med fastighetsindelning.

Fotokartans framställning och rikstrianguleringen.

Det av utredningsmännen framlagda förslaget till den ekonomiska kartläggningens
fortsatta bedrivande innebär, såsom av det anförda framgår, att
kartläggningen skulle grundas pa en genom fotografering från luften åstadkommen
fotokarta. För att så långt möjligt nedbringa kostnaderna för fotokartans
framställning hava utredningsmännen vidare föreslagit olika tekniska
åtgärder. Fotograferingen skulle ske från särskilda, för ändamålet
lämpade lätta flygmaskiner, som skulle anskaffas för kartverkets räkning.
Härigenom skulle drifts- och underhållskostnaderna kunna väsentligt nedbi
ingas i förhållande till vad hittills under försöksarbetena varit fallet. Fotograferingen
skulle vidare utföras med mindre övertäckning samt i skala
1:20,000 i stället för i allmänhet tidigare 1:12,000—1:15,000, varigenom
bildantalet per arealenhet och därmed kostnaderna skulle betydligt minskas.
Det till stöd för kartframställningen erforderliga punktmaterialet skulle så
vitt möjligt bestämmas ur bilder, tagna vid s. k. panoramafotografering,
varigenom de geodetiska fältarbetena avsåges kunna inskränkas, arbeten
som för närvarande droge relativt höga kostnader vid kartläggningen.

I de avgivna yttrandena hava vissa detaljerinringar gjorts mot de framlagda
tekniska principerna för fotokartframställningen.

Sålunda har påyrkats, att övertäckningen vid fotograferingen alltid borde
vara så stor, att stereoskopiskt utnyttjande av bilderna kunde ske för olika
ändamål. Då utredningsmännen räknat med en övertäckning i medeltal
av 60 % i flygled, torde denna fordran vara fylld. I trakter med större höjddifferenser
avses större övertäckning skola användas och endast i flacka områden
har sålunda en mindre övertäckning avsetts. I sådana områden lär
emellertid ej heller det stereoskopiska utnyttjandet av bildmaterialet vara
av större intresse.

Beträffande sättet för punktbestämningen till stöd för kartframställningen
har från lantmäteristyrelsen framhållits, att detta torde komma att innebära
en inskränkning av rikstrianguleringen, vilken ej blott utnyttjades
för kartverkets arbeten utan även vid lantmäteriets samt städers och andra
samhällens mätningar. Styrelsen har därvid hänvisat till de bestämmelser,
som återfinnas i 1920 ars mätningsförordning, att lokala triangelmätningar,
då så kunde ske, böra anslutas till rikstrianguleringen. Denna bestämmelse
har på sin tid, såsom framgår av 1917 års lantmäterikommissions betänkande,
i främsta rummet tillkommit för att det för lokalt ändamål efter
specialtriangulering framställda punktmaterialet samt de med stöd därav
upprättade kartorna skulle kunna utnyttjas på bästa sätt för de allmänna
kartarbetena, då kartläggningen grundades på framställning av stomkartor,
sammansatta av tillgängliga lantmäteri- och andra kartor. Med det förslag,
som nu framlagts till kartläggningens ordnande, saknar bestämmelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

33

ur denna synpunkt egentlig betydelse. För de olika lokaltrianguleringarnas
utförande utgör anslutningen till rikstrianguleringen en viss fördel, dock
mången gång ej utnyttjad även där så kunde ske, men icke något oeftergivligt
krav för vinnande av erforderlig noggrannhet. Såsom lantmäteristyrelsen
framhållit, torde också flertalet städer och andra samhällen redan
hava övergått att utföra sina s tommätningar genom triangel- och polygonmätning.
Det torde därför vara föga antagligt, att där dessa utförts och
beräknats i fristående koordinatsystem någon anslutning till rikstrianguleringen
därefter skulle äga rum med åtföljande fullständig omräkning av
koordinater för ej blott triangel- och polygonpunkter utan även alla koordinatbestämda
gränspunkter m. m. Rikstrianguleringen, utförd såsom hittills
skett med högst 4—6 punkter per kvadratmil, inbjuder ej heller till
anslutning till densamma av lantmäteriets mätningar, som numera till övervägande
delen bestå av sådana med relativt ringa omfattning. Därtill är
punkttätheten alltför liten. Då utredningsmännens förslag innebär väsentliga
kostnadsbesparingar — omkring 2 millioner kronor — därest metoden
med punktbestämning från fotobilder, som upptagits med panoramakamera,
kan utnyttjas i den omfattning som avsetts, synes ingen erinran böra göras
emot att vid fotokartläggningen nämnda metod prövas samt att, om metoden
visar sig lämplig med hänsyn till de svenska terrängförhållandena, övergång
till densamma äger rum. Med anledning av vad kartverkschefen
anfört angående i Tyskland använd annan ny metod för sådan punktbestämning,
vilken metod ur andra synpunkter skulle kunna bliva av betydelse, särskilt
för höjdpunktsbestämning, torde emellertid båda metoderna böra prövas,
innan slutlig ståndpunkt tages till inköp av erforderlig instrumentutrustning
för ändamålet. Även utredningsmännen hava i fråga örn panoramakamerametoden
ansett detta böra ske. Då det är av största vikt för det fortsatta arbetet
med fotokartläggningen, att dessa försök utföras snarast möjligt under
den övergångsperiod, som erfordras för kartverkets organiserande för en
snabbare och omfattande kartläggning, har jag för avsikt att i det följande
framlägga förslag örn anslag redan för nästkommande budgetår för dessa
försöksarbetens utförande.

I detta sammanhang torde* även böra beröras den i kartverkschefens yttrande
samt i chefens för sjökarteverket ingivna skrivelse upptagna frågan
örn ny 1 :a ordningens triangulering i Norrland. Utredningsmännen hava för
sin del ansett troligt, att endast komplettering på vissa punkter skulle komma
att erfordras men att i övrigt blott omräkning av triangelnäten skulle behövas.
Denna rent teknisk-geodetiska fråga torde få upptagas till närmare
prövning inom kartverket. Det torde här endast böra framhållas, att enligt
utredningsmännens organisationsförslag de två observatörerna å geodetiska
byrån beräknats skola utföra de mera vetenskapligt betonade geodetiska
arbetena, bland dem erforderlig 1 :a ordningens triangulering. I den mån
sådan triangulering visar sig erforderlig inom Norrland, finnes sålunda möjlighet
att också genomföra densamma.

liihanq till riksdagens protokoll 19.17. 1 sami. Nr 237.

3

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Den ekonomiska kartläggningens utförande och omfattning.

Jag övergår härefter till frågan om sättet för de ekonomiska kartarbetenas
fortsatta bedrivande.

Utredningsmännen hava — såsom redan framhållits — framlagt sex olika
alternativ till den ekonomiska kartläggningens utförande och däribland förordat
alternativet II a, som avser utgivning dels av fotokartan, dels av en
förenklad ekonomisk karta. Den senare skulle framställas genom fotokartans
komplettering med fastighetsgränser och registerbeteckningar — gränsinläggningen
kontrollerad i samband med fältarbetet — samt inrekognoscering å
fältet av bebyggelse, kommunikationsleder, sjöar och större vattendrag, kraftledningar
(ej ortsnätet), fornlämningar samt av ägoslagen åker och trädgård.
Inom utmarken skulle inrekognosceras endast vägar, som ledde till odling
eller bebyggelse. Höjdpunkter skulle inläggas å kartan till ett antal av omkring
125 per kvadratmil. I motsats till för närvarande skulle någon beskrivning
till kartan icke utgivas.

Såsom framgår av de avgivna yttrandena, för vilka jag nyss redogjort, har
utredningsmännens förslag i allmänhet mottagits med tillfredsställelse och
i princip tillstyrkts såsom en god lösning av den ekonomiska kartfrågan.
A andra sidan har i flera yttranden understrukits, att en enklare typ av
ekonomisk karta såsom enligt alternativen III eller IV vore otillfredsställande
särskilt ur jordbrukets synpunkt. I en del yttranden från hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser har påyrkats, att kartan skulle utföras enligt
alternativ II, emedan utmarkens detaljerade redovisning å kartan medförde
stora fördelar ur dessa institutioners arbetssynpunkt.

Kartverkschefen har i sitt yttrande framlagt förslag till en ny karttyp, som
han ansett böra upptagas till prövning såsom en tänkbar lösning. Denna
karttyp är i huvudsak en mellanform till utredningsmännens alternativ III a
och III, ehuru i ritavseende något förändrad för att göra fastighetsindelningen
och vägar mera framträdande å kartan. Ehuru flera skäl kunna anföras
mot den senast framlagda karttypen, synes anledning saknas att närmare
ingå härpå, enär kartverkschefen själv framhållit, att karttypen måste
lämnas ur räkningen, i händelse kravet på åkerjordens detaljerade redovisning
ansåges vara av den vikt, att den icke kunde eftergivas. Såväl av vad
utredningsmännen i denna del i betänkandet anfört som av de avgivna yttrandena
torde klart framgå, att detta krav särskilt ur jordbrukets och hushållningssällskapens
synpunkt vore ett minimikrav på en ekonomisk karta,
som skulle fylla sin uppgift. Därutöver torde blott böra betonas, att framställningen
av åker och trädgård i särskild färg samt uppritningen av bebyggelsen
å kartan enligt alternativ II a gör denna karttyp så väsentligt
överskådligare och mera lättläst än en karta enligt det av kartverkschefen
framlagda förslaget, att även ur denna synpunkt utredningsmännens alternativ
synes mig bestämt vara att föredraga. Den högre kostnaden för detta
alternativ i förhållande till kartverkschefens — av kartverkschefen beräknad
till omkring 2,900 kronor per kvadratmil — torde vara väl motiverad genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

35

att kartan får en betydligt större användbarhet. Å andra sidan synes den
mera detaljerade kartan enligt alternativ II icke medföra så stora fördelar,
att densamma med hänsyn till kostnadsökningen kan anses motiverad.

På de skäl, som av utredningsmännen anförts, finner jag mig sålunda böra
föreslå, att den ekonomiska kartan skall upprättas i huvudsaklig överensstämmelse
med den av utredningsmännen i alternativ II a framlagda karttypen.
De önskemål, som i vissa yttranden framställts rörande kartans förtydligande
i tekniska detaljer och på vilka jag ansett mig här icke böra
ingå, torde inom kartverket böra göras till föremål för ytterligare undersökning.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att slutligt fastställa
karttypen i fråga om sådana tekniska detaljer och kartans trycktekniska utförande.
För Göteborgs och Bohus län, där den ekonomiska kartläggningen
nu fortskridit över mer än halva länet, torde kartarbetena böra slutföras
efter enahanda grunder som tidigare eller sålunda med detaljerad ägoslagsredovisning
å utmarken och med utgivande av beskrivning till kartan. Förutom
med hänsyn till önskemålet att kartan över länet bör i sin helhet utgivas
i samma typ, torde länets speciella karaktär göra detta önskvärt, varjämte
den bristande kännedomen om länets fördelning i ägoslag torde tala
för beskrivnings utgivande även över återstående delar av länet.

Utredningsmännen hava närmare angivit det område, inom vilket ekonomisk
kartläggning synts främst böra ifrågakomma, och avgränsat detta
att omfatta Götaland och Svealand, utom vissa delar av Värmlands och
Kopparbergs län, samt av Norrland de närmast kusten belägna delarna jämte
ett område av Jämtlands län, huvudsakligen trakten öster örn Storsjön. Sammanlagt
skulle enligt förslaget — med bortseende från det under kartläggning
varande Göteborgs och Bohus län -— 1,650 kvadratmil av landet undergå
ekonomisk kartläggning. Över de häri icke ingående delarna av Värmlands
och Kopparbergs län samt över ytterligare vissa delar av Norrland, där
skogsbruket representerar det största intresset, hava utredningsmännen av
kostnadsskäl ansett sig böra föreslå en enklare karttyp samt för dessa områden
förordat upprättande av enbart fotokarta. Denna skulle dock giva
en allmän överblick över förhållandena samt kunna utnyttjas som underlagskarta
vid upprättande av skogskartor m. m.

Uti de från hushållningssällskapen, egnahemsnämnderna och skogsvårdsstyrelserna
inkomna yttrandena från de län, där enbart fotokarta salunda
skulle komma att upprättas för vissa delar, bär emellertid framhållits, dels
att enligt dessa ortsrepresentanters mening området för den ekonomiska
kartläggningen för respektive län vore mindre lämpligt avgränsat med hänsyn
till föreliggande behov och borde utvidgas på sätt i de tidigare atergivna
yttrandena närmare angivits, dels att inom det återstående fotokartområdet
å kartorna borde inläggas åtminstone fastighetsindelningen. Utan fastighetsgränser
ansåges nämligen kartornas värde för nämnda institutioners verksamhet
bliva relativt obetydligt. Därjämte har från Norrbottens län fram -

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

hållits nödvändigheten av att kartområdet utvidgades att omfatta i huvudsak
hela kustlandet på grund av den starka utveckling, som därstädes vore
för handen, och de stora odlingsmöjligheter, som där förelåge. Även inom
Norrbottens lappmark hava vissa delar av betydelse ur jordbrukssynpunkt
ansetts böra kartläggas.

Då de framförda önskemålen synts vara av vägande art och av väsentlig
betydelse för ifrågavarande län, har jag låtit verkställa ytterligare utredning
i berörda spörsmål. Jag har därvid inhämtat, att även utredningsmännen
övervägt ett alternativ till de olika kartområdenas avgränsning och karttyperna
inom desamma, vilket i väsentliga delar sammanfaller med de nu
från länen anförda önskemålen, men ur kostnadssynpunkt stannat för det
framlagda förslaget. Med ledning härav och de från länen framförda specialsynpunkterna
har jag låtit upprätta ett förslag till kartläggningens utvidgning
inom berörda län.

De skäl, som anförts för att fastighetsindelningen bör inläggas å kartor
av här ifrågavarande slag, synas mig vara av den vägande art, att kostnadsökningen,
ehuru betydande, måste anses motiverad med hänsyn till kartans
ökade värde, särskilt för hushållningssällskap, egnahemsnämnder och skogsvårdsstyrelser.
Härigenom kunna nämligen läge och allmänna betingelser
fastställas för de olika fastigheterna, vilka utgöra de oftast förekommande
enheterna vid sådana ekonomiska spörsmåls behandling, vid vilka kartan är
av betydelse. Även ett annat skäl, som framförts av chefen för rikets allmänna
kartverk i hans yttrande, synes tala för fastighetsgränsernas inläggande
på fotokartorna i de fall, där ekonomisk karta icke skulle utgivas. Kartverkschefen
har nämligen framhållit, att svårigheten att finna sig till rätta
och taga sig fram efter en fotokarta utan fastighetsindelning komme att
bliva stor, icke blott för allmänheten utan även för fackmannen, i fråga
örn kartblad över vida sammanhängande skogsområden, där fattigdomen
på konturer och enformigheten i övrigt icke lämnade tillräckligt stöd för
orienteringen. Dessa synpunkter torde särskilt hava sitt berättigande inom
de delar av landet, där enbart fotokarla avsetts skola upprättas.

Jag anser sålunda, att inom områden, som föreslås skola ingå i kartläggningen
men över vilka ekonomisk karta icke avses skola upprättas, fastighetsindelningen
bör inläggas på fotokartan, med undantag för de endast storskiftade
delarna av Kopparbergs län, varest på grund av rådande fastighetsförhållanden
gränsinläggning icke kan genomföras utan synnerligen vidlyftigt
och dyrbart fältarbete. I sistnämnda fall torde dock kunna framdeles
övervägas, huruvida önskemålet om åtminstone skifteslagsgränsernas inläggande
kan utan större kostnadsökning tillgodoses.

Med utgångspunkt från att fastighetsindelningen kommer att inläggas å
fotokartorna på nyss angivet sätt torde ortsintressenas huvudönskemål bliva
tillgodosedda. Den utvidgning av den ekonomiska kartläggningen, som påyrkats,
torde därför kunna i någon mån inskränkas i förhållande till de av
ortsrepresentanterna framställda kraven utan att mera betydande intressen
bliva trädda för nära. Vid den verkställda ytterligare undersökningen ha

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

37

— med hänsyn till de framförda erinringarna — i främsta rummet ansetts
böra ifrågasättas vissa utvidgningar av det ekonomiska kartområdet inom
Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län. En förteckning över de socknar eller sockendelar inom
nämnda län, som härvid avses, torde få biläggas statsrådsprotokollet. Bland
ifrågavarande till ekonomisk kartläggning föreslagna områden hava icke
upptagits de i yttrandet från hushållningssällskapet i Kopparbergs län till
sådan kartläggning föreslagna jordbruksbygderna kring Väster- och österdalälven,
enär inläggandet av fastighetsindelning därstädes med nuvarande
fastighetsförhållanden skulle bliva synnerligen tidskrävande och dyrbart.
Med hänsyn till den betydelse, dessa områden äga, synes emellertid, då kartläggningen
av länet kommer till stånd, böra övervägas, huruvida icke inom
dessa delar å fotokartblad, som upptaga mera utpräglad jordbruksbygd,
övriga detaljer såsom åkerjord, bebyggelse m. m. böra inläggas på sådana
kartblad på samma sätt som å den föreslagna ekonomiska kartan.

Jag förordar, att de områden, som i bilagan angivas, intagas i planen
för den ekonomiska kartläggningen utöver de av utredningsmännen föreslagna
områdena.

Vidare vill jag, på skäl som anförts av hushållningssällskapet, egnahemsnämnden
och skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, tillstyrka, att även den
nordligaste delen av länets kustland intages i planen för fotokartläggningen,
utom vad beträffar Muonionalustas kapellförsamling.

Det från nämnda län framförda förslaget om utvidgning av kartläggningen
till vissa delar av lappmarken har jag däremot icke ansett mig böra upptaga,
då det gäller uppgörande av planen för kartläggningen under en 30-årsperiod. I den mån utvecklingen inom lappmarken visar sig ytterligare
intensifieras, torde denna fråga böra framdeles upptagas till prövning, sedan
det nu tänkta kartläggningsprogrammet genomförts.

Uti kartverkschefens yttrande har bland annat framhållits möjligheten av
att fotokartläggning inom vissa områden av landet med särskilt stora relativa
höjdskillnader skulle kunna komma att visa sig omöjlig att utföra med
erforderlig noggrannhet för en karta i skala 1: 10,000. Även utredningsmännen
hava i sitt betänkande erinrat om att sådana svårigheter kunna uppstå
på grund av terrängförhållandena men dock ansett fotobildens stora
värde vid kartans utnyttjande härvid böra föranleda, att hellre något större
lokala fel i kartbilden godtoges än att inom dessa områden en övergång till
annan karttyp skulle ske. Med hänsyn till nämnda förhållanden har jag,
ehuru jag biträder utredningsmännens nyss angivna uppfattning, här funnit
mig böra framhålla, att den av mig framlagda planen för kartläggningens
omfattning givetvis endast avser de stora dragen och att mindre jämkningar
i planen av nyss anförda eller av andra anledningar kunna under arbetets
gång och på grund av därvid gjorda erfarenheter bliva erforderliga. Det
torde därför böra ankomma på Kungl. Majit att besluta örn sådana detaljer
i axbetena.

Till jämförelse mellan utredningsmännens, länsrepresentanternas och av

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

mig förordade förslag torde följande uppgifter böra sammanfattningsvis
lämnas rörande kartläggningens omfattning i här berörda delar, sättet för utförandet
och kostnaderna för de olika förslagen.

Kartläggningens omfattning (arealerna i kvadratmil).

Län

Utredningsmännens

förslag

Länsrep resentantern as
förslag

Departementschefens

förslag

fotokarta
i skala

1:10,000

fotokarta
i skala

1:20,000

ekon. karta
enl. alt. lia
i skala

1:10,000

fotokarta
enl. alt. III
i skala

1:10,000

ekon. karta
enl. alt. lia
i skala

1:10,000

fotokarta
enl. alt. III
i skala

1:10,000

Värmlands

län......

52.3

80.5

132.8

_

76.5

56.3

Kopparbergs

»......

144.1

122.9

19.6

247.4

19.6

*247.4

Gävleborgs

> ....

140.4

140.4

83.9

56.6

Västernorrlands

»......

159.3

48.7

1 helst ut- \

\ vidgat |

208.0

79.6

128.4

Jämtlands

>......

90.5

/ helst ut- \
l vidgat J

90.5

90.5

Västerbottens

>......

105.7

helst 105.7

47.5

58.2

Norrbottens

>......

89.6

13.3

2 76.3

13.3

76.8

>

» (nytt)

114.3

114.3

Summa

781.9

252.1

411.8

738.5

320.4

827.9

Totalsumma

1,034.0

1,14

18.3

1,148.3

Beräknad kostnad.

Län

U tredningsmännens
förslag

Länsrep resentantern as
förslag

Departementschefens

förslag

fotokarta
i skala

1:10,000

fotokarta
i skala

1 :20,000

ekon. karta
enl. alt. lia
i skala

1:10,000

fotokarta
enl. alt. III
i skala

1:10,000

ekon. karta
enl. alt. lia
i skala

1 : 10,000

fotokarta
enl. alt. lil
i skala

1:10,000

Värmlands

län......

227,000

352,000

1,262,000

__

812,000

393,000

Kopparbergs

>......

628,000

537,000

208,000

2,039,000

208,000

»1,051,000

Gävleborgs

>......

611,000

1,257,000

750,000

410,000

Västernorrlands

>......

697,000

212,000

1,612,000

779,000

994,000

Jämtlands

>......

395,000

612,000

612,000

Västerbottens

»......

462,000

858,000

385,000

394,000

Norrbottens

> ......

392,000

119,000

555,000

119,000

555,000

>

» (nytt)

838,000

838,000

Summa

3,412,000

1,101,000

3,704,000

5,666,000

3,053,000

5,247,000

Totalsumma

4,513,000

9,360,000

8,300,000

Fotokarta utan fastighetsgränser. — 2 Helst hela området ekonomiskt kartlagt.
Fotokarta utan fastighetsgränser.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

Av här anförda kostnadssiffror framgår, att det av mig förordade förslaget
skulle medföra en överslagsvis beräknad kostnadsökning utöver utredningsmännens
förslag av omkring 3.8 miljoner kronor. Med utgångspunkt
från de av utredningsmännen i betänkandet beräknade årliga totalkostnaderna
för den ekonomiska kartläggningen och fotokartläggningen under den
30-åriga kartläggningsperioden skulle genomförandet av deras förslag draga
en kostnad av omkring 28.3 miljoner kronor. Denna kostnadssumma skulle
alltså med de av mig förordade utvidgningarna i planen för kartläggningen
komma att stiga till omkring 32.1 miljoner kronor. Den beräknade kostnadsökningen
fördelar sig på följande sätt.

Utgivning av vissa fotokartor i skala 1: 10,000 i stället för

i 1: 20,000........................................ kronor 40,000

Utvidgningen av den ekonomiska kartläggningen........ » 1,560,000

Fastighetsindelningens inläggande på övriga fotokartor.... » 1,350,000

Utvidgning av kartläggningen i Norrbottens läns kustland »_840,000

Summa kronor 3,790,000.

Kartornas skala.

Vid nyss berörda kostnadsberäkningar har jag utgått fran att samtliga
kartor såväl ekonomiska kartor som fotokartor skola utgivas i skalan
1:10,000. Utredningsmännen hava föreslagit skalan 1:20,000 för fotokartorna
inom vissa områden av Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands
län, vilka med hänsyn till skogens och skogsmarkens mera ensartade beskaffenhet
ansetts kunna vara betjänade med kartor i den mindre skalan.
Då emellertid härvid förutsatts, att flygfotograferingen skulle utföras på sådant
sätt, att kartor vid behov kunde sammansättas i skala 1: 10,000 även
över dessa områden, blir den beräknade kostnadsskillnaden endast 150 kronor
per kvadratmil eller sammanlagt omkring 40,000 kronor, om även kartorna
inom berörda områden skulle utgivas i skalan 1: 10,000. Från såväl
Värmlands som Västernorrlands län hava erinringar gjorts mot den mindre
skalan för nämnda områden. Härvid har hänvisats till bland annat fördelen
vid utnyttjandet av kartorna att en och samma skala förelåge för samtliga
kartblad. Även lärarkollegiet vid tekniska högskolan har förordat användning
av enbart skalan 1: 10,000 för hela kartområdet.

Uti de avgivna yttrandena har i allmänhet förordats skalan 1: 10,000 och
ytterligare understrukits de av utredningsmännen framhållna fördelarna av
nämnda skala ej minst med hänsyn till såväl jordbrukets som skogsbrukets
kartbehov. En avvikande mening härutinnan har dock framförts från dels
kommissionen för de allmänna kartarbetena, dels chefen för rikets allmänna
kartverk. I båda dessa yttranden har ifrågasatts lämpligheten av
att statsmakterna från början bunde sig för viss kartskala samt förordats,
att i fråga om kartskalan endast borde fastställas, att fotokartan skulle utgivas
i högst skalan 1:10,000 och lägst skalan 1:20,000 men att även en
mellanskola, förslagsvis 1: 15,000, skulle kunna ifrågakomma. Sistnämnda

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

skala har därvid angivits vara väl läsbar även beträffande de fotografiska
detaljerna.

Att vid nu ifrågavarande kartläggning olika skalor skulle utnyttjas över
olika områden, vilka alltid måste i viss utsträckning angränsa varandra,
synes mig vara till betydande nackdel vid kartans utnyttjande, särskilt som
underlag för andra kartarbeten men även i övrigt. Detta gäller givetvis
särskilt en karta utgiven i sammanhängande kartbladsindelning, där sålunda
lätt samma administrativa område eller en och samma fastighet skulle
till viss del komma att kartläggas i en skala och angränsande del i en annan.
En möjlighet är visserligen att utgiva samtliga blad, som ligga intill begränsningslinjerna
för de olika skalområdena, i båda skalorna. Ju mera områdena
för olika skalor komme att uppdelas, desto fler blad skulle erfordras
utgivna i båda skalorna. Vinsten ur kostnadssynpunkt bleve då
problematisk. Det torde böra erinras om att i fråga om den topografiska
kartan, såsom tidigare omnämnts, olika skalor — 1: 100,000 och 1: 200,000
— i viss utsträckning använts inom Norrland och att erinringar från såväl
myndigheter som andra kartkonsumenter just gjorts mot detta förhållande
med hänsyn till svårigheterna vid kartans utnyttjande. Även kartverkskommissionen
har tidigare i samband med yttrande över organisationsnämndens
betänkande framhållit nackdelarna av olika skalor för den ekonomiska
kartan. Detsamma gäller givetvis fotokartan, där denna avses skola ersätta
den ekonomiska kartan. Vid planläggningen av den omfattande kartläggning
av landet, som nu föreslås, synes därför böra fastställas en enhetsskala
för arbetets utförande.

Vid valet av denna enhetsskala synes ingen tvekan böra råda, att den av
utredningsmännen föreslagna skalan 1:10,000 bäst tillgodoser kartläggningens
syften. Även ur läsbarhetens synpunkt torde denna skala vara erforderlig
med hänsyn till karttypen, som bygger på att fotobildens detaljer
skola i stor utsträckning kunna ersätta en schematiserad kartas uppritade
och därför lättare läsbara detaljer. Detta utgör förutsättningen för att
kunna vinna de förenklingar och därmed de kostnadsminskningar vid kartläggningen,
som utredningsmännen räknat med. Av det kartprov på en fotokarta
i skala 1: 15,000, som kartverkschefen bifogat sitt yttrande, framgår
även, att denna skala ur läsbarhetens och detaljstudiets synpunkt är betydligt
underlägsen skalan 1: 10,000. För en icke fackman torde en fotokarta i
mindre skala än 1: 10,000 vara mycket svårtydd. Då härtill kommer, att
bildmaterialet, såsom utredningsmännen betonat, under alla förhållanden bör
framställas pa sadant sätt, att kartor i skala 1: 10,000 kunna vid behov upprättas
även över områden, där utgivningen eventuellt skulle ske i en mindre
skala, torde såsom redan framhållits kostnadsskillnaden bliva så ringa, att
någon anledning att frångå enhetsskalan 1: 10,000 icke synes föreligga. I
den mån kartor i mindre skala, exempelvis 1: 20,000, skulle visa sig behövliga
för översiktsändamål, kunna, såsom utredningsmännen påpekat, sådana
kartor lätt framställas genom förminskning av kartan i skala 1: 10,000.
Utgivning av dylika kartor torde kunna ske för en kostnad av omkring 100
kronor per kvadratmil.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

41

Jag får sålunda föreslå, att skalan för den ekonomiska kartan och fotokartan
fastställes till 1: 10,000 med rätt för Kungl. Maj:t att besluta om utgivning
även av kartor i skala 1: 20,000, där särskilda skäl härför anses
föreligga.

I detta sammanhang torde även böra erinras om de önskemål, som framställts
i yttranden från tekniska högskolans lärarkollegium, skogssällskapet
och hushållningssällskapet i Jämtlands län, att genom kartverkets medverkan
kunna för specialbehov erhålla fotokartor i större skala än 1: 10,000,
exempelvis i skala 1: 5,000. Skogssällskapets uttalande gäller härvid i första
hand möjligheten att i samband med kartverkets arbeten få specialfotografering
verkställd i större skala inom ett område vid exempelvis planläggning
för samhällsbildning eller för kartläggning av viss egendom e. d. I
den mån detta kan ske med tillgänglig personal och materielutrustning, synes
något hinder icke böra möta mot en sådan anordning i enstaka fall, under
förutsättning, såsom skogssällskapet avsett, att vederbörande beställare bestrider
kostnaderna. Skulle en sådan verksamhet visa sig erforderlig i större
omfattning, torde man emellertid få räkna med en särskild organisation för
ändamålet inom kartverket vid sidan av den allmänna kartläggningen, så
alt kartarbetena ej bliva fördröjda av sådana specialarbeten. Det torde dock
för närvarande saknas anledning att närmare ingå på frågan om anordnandet
av en sådan affärsverksamhet inom kartverket. Den av tekniska högskolans
lärarkollegium samt hushållningssällskapet i Jämtlands län berörda
frågan avser däremot möjligheten att utnyttja det för den allmänna kart-''
läggningen tagna fotomaterialet för framställning av kartor i större skala
genom förstoring av detta bildmaterial eller eventuellt även av negativen
till fotokartorna. Här är frågan huvudsakligen av teknisk-fotografisk art
och är beroende av huruvida negativmaterialet medger en förstoring till den
önskade skalan med tillräcklig skärpa. I den mån detta kan ske utan att
öka fotograferingsskalan för den allmänna kartläggningen med därav följande
ökade kostnader, synes kartverket mot ersättning böra äga att utföra
sådana arbeten. Detsamma gäller även bildmaterialets användning för andra
ändamål såsom exempelvis för framställning av stereobilder o. d. Det
synes mig nämligen vara ett intresse för statsverket, att bildmaterialet kommer
till största möjliga användning. Därest verksamheten framdeles skulle
bliva av större omfattning, kan härigenom även utvinnas en viss inkomst
för statsverket.

Beskrivning till ekonomiska kartan.

Såsom redan omnämnts, ingår i utredningsmännens förslag till de ekonomiska
kartläggningsarbetenas bedrivande icke någon beskrivning till den
ekonomiska kartan. Tidigare har, som nämnts, sådan beskrivning utgivits
sockenvis, varvid i de senast kartlagda fyra länen i södra Sverige beskrivningen
upptagit fastigheterna med uppgift om arealen av olika ägoslag inom
desamma så långt kartskalan medgivit sådan detaljerad redovisning. Frågan
örn beskrivningens bibehållande eller icke har av utredningsmännen
ingående behandlats. Med hänsyn till de stora kostnaderna för upprättande

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

och utgivning av beskrivningen har förordats, att densamma slopas men att
kartverket på begäran av myndigheter eller enskilda skulle till självkostnadspris
från kartan uträkna arealer för fastigheter.

I de avgivna yttrandena hava flera hushållningssällskap och egnahemsnämnder
samt vissa skogsvårdsstyrelser uttalat önskvärdheten av att beskrivningen
åtminstone i någon förenklad form kunde utgivas, då därmed kartans
värde väsentligt skulle ökas för dessa institutioners verksamhet genom kännedomen
om fastigheternas arealer. Beskrivningens betydelse för jordbruksstatistiken
och fastighetstaxeringen har därjämte framhållits. Sistnämnda
synpunkter hava även framförts av statistiska centralbyrån, som ställt sig
mycket tveksam till beskrivningens slopande särskilt med tanke på jordbruksstatistiken.
Om emellertid beskrivningen av kostnadsskäl måste slopas,
har centralbyrån påkallat, att med hänsyn till befolkningsstatistiken åtminstone
uppgifter å totalareal land rörande rikets olika indelningar skulle
tillhandahållas centralbyrån från kartverket allt efter som kartarbetena fortskrede.

Då erinringarna mot beskrivningens slopande framförts särskilt från de
län, där beskrivning tidigare funnits utgiven samt dess värde och användning
för olika praktiska ändamål prövats och vitsordats, har det synts mig böra
undersökas, huruvida möjlighet skulle kunna föreligga att i någon form och
till rimlig kostnad utgiva beskrivningen även i fortsättningen. Med den karttyp
enligt utredningsmännens alternativ II a, som jag förordat för den ekonomiska
kartan, skulle under alla förhållanden en beskrivning icke kunna
utföras på det detaljerade sätt, som hittills skett. Från kartan skulle kunna
uträknas en fastighets totalareal samt däri ingående dels areal åker och trädgård,
dels areal av sjöar och större vattendrag. En beskrivning, utgiven sockenvis,
skulle sålunda kunna upptaga fastigheterna jämte nyssberörda arealuppgifter.
En dylik beskrivning skulle givetvis draga en väsentligt lägre kostnad
än den nuvarande fullständiga beskrivningen, som enligt utredningsmännens
kostnadsberäkningar i medeltal skulle draga en kostnad av omkring
4,100 kronor per kvadratmil eller med den omfattning av den ekonomiska
kartläggningen, som jag förordat, omkring 8 miljoner kronor för hela området.
Någon exakt beräkning av vad en förenklad beskrivning av nyss antydd
art skulle komma att kosta är icke möjlig att göra utan direkta försöksarbeten.
Uppskattningsvis har emellertid en dylik beskrivning beräknats
draga omkring en tredjedel av kostnaden för den nuvarande beskrivningen.
Totalkostnaden skulle då bliva omkring 2.7 miljoner kronor. Storleksordningen
av denna summa synes mig visa, att även i denna form en beskrivning icke
gärna kan ifrågakomma, utan att behovet av densamma ur statlig synpunkt
kan starkt motiveras och anses allmänt föreligga. De skäl, som utredningsmännen
anfört för beskrivningens slopande, synas mig giva vid handen, att detta
icke är fallet, även om det givetvis mången gång är ur arbetssynpunkt fördelaktigt
att hava tillgängliga arealuppgifter och ett register över alla fastigheter
i beskrivningsform. Även för hushållningssällskapen torde dock icke
föreligga större svårigheter att vid behov låta uträkna erforderliga arealupp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

43

gifter från kartan, då denna i den föreslagna skalan 1: 10,000 i allmänhet
kommer att redovisa åtminstone alla jordbruksfastigheter var för sig. I viss
utsträckning kunna också arealuppgifter erhållas från jordregistret.

Från Södermanlands läns hushållningssällskap har, såsom tidigare omnämnts,
framförts tanken på att en förenklad beskrivning till kartan skulle
kunna utgivas av lokala organ, som kunde vara villiga bekosta en sådan beskrivning.
Därest intresse för en sådan anordning visar sig förefinnas, synas
hinder icke föreligga, att kartverket medverkar till realiserande av ett sådant
önskemål på samma sätt som tidigare skett med kartutgivningen, då kostnaderna
härför utgingo av medel, anslagna av landsting eller hushållningssällskap.
Om medel för ändamålet ställdes till förfogande från länen och
dessa omhänderhade försäljningen av beskrivningarna, skulle kartverket kunna
kostnadsfritt tillhandahålla sitt material av uppgifter rörande fastigheterna
till underlättande av beskrivningens upprättande samt förmedla utförandet
av de erforderliga arealberäkningarna, konceptbeskrivningens sammanställning
och tryckningen av densamma samt övervaka arbetets genomförande.
Detta skulle i viss mån endast innebära en utvidgning av den verksamhet,
som utredningsmännen tänkt sig skola utövas vid kartverket, sedan beskrivningen
slopats, med tillhandahållande av arealuppgifter på begäran mot
ersättning till självkostnadspris.

På grund av vad jag sålunda anfört ansluter jag mig till utredningsmännens
förslag, att beskrivning till ekonomiska kartan för framtiden icke skall
utgivas genom statens försorg. Det torde, på sätt statistiska centralbyrån payrkat,
böra åligga kartverket att tillhandahålla uppgifter rörande totalarealen
för socknar, städer och andra samhällen, allteftersom nykartläggningen fortskrider.

Kartläggning speriodens längd.

Uti direktiven för den verkställda utredningen rörande rikets ekonomiska
kartläggning har dåvarande departementschefen framhållit, att det synts uppenbart,
att, därest en ekonomisk kartläggning skulle för landet i dess helhet
bliva av betydelse, densamma måste genomföras på en relativt kort tidsperiod.
Utredningen skulle därför verkställas med utgångspunkt från att
kartläggningen bleve slutförd över hela Götaland och Svealand samt Norrlands
kustland och odlingsbygder under en tidrymd av trettio år, räknat från
det arbetet enligt de nya grunderna igångsattes.

Utredningsmännen hava utgått härifrån vid de i utredningen gjorda beräkningarna
samt uttalat, att arbetena enligt det av dem uppgjorda förslaget,
sedan den nya organisationen för kartverket till fullo utbyggts under en femårsperiod,
borde kunna slutföras inom den i direktiven angivna tiden av trettio
år, vilken även måste ur olika synpunkter anses lämpligt avvägd med hänsyn
å ena sidan till kartbehovet och å andra sidan till de tekniska möjligheterna
för kartläggningens genomförande.

I de avgivna yttrandena har, särskilt från de olika länsorganisationerna,
betonats vikten och önskvärdheten av att de planerade kartarbetena snarast

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

igångsattes och snabbt genomfördes med hänsyn till den föreliggande bristen
på erforderliga kartor. Härvid har ifrågasatts en ännu kortare kartläggningsperiod
än trettio år.

Det kan visserligen synas möjligt att förkorta kartläggningsperiodens längd
genom att organisationen i erforderlig mån utökas och de årliga anslagen i
överensstämmele härmed höjas. I praktiken torde emellertid ganska stora
svårigheter uppstå att organisatoriskt och tekniskt lösa en så omfattande arbetsuppgift
som den här ifrågavarande på en alltför sammanträngd tidsperiod.
I betraktande av föreliggande förhållanden och den utökning av kartläggningsprogrammet,
som jag föreslagit, torde den angivna trettioårsperioden
vara ett minimum för programmets realiserande. Det gäller nämligen
att kartlägga ett område av omkring 2,800 kvadratmil eller sålunda i medeltal
under en trettioårsperiod omkring 93 kvadratmil (930,000 hektar) per år.
Såväl av denna anledning som med hänsyn till de årliga kostnaderna kan jag
icke tillstyrka en ytterligare förkortning av kartläggningsperioden. Å andra
sidan framgår av de avgivna yttrandena, att perioden örn möjligt ej bör sättas
längre än som av angivna skäl synes nödigt. De för ifrågavarande kartarbetens
genomförande under en tidsperiod av omkring trettio år beräknade
anslagen, till vilka jag i det följande återkommer, skulle komma att i medeltal
uppgå till omkring 1.1 miljon kronor årligen. Med beaktande av fördelarna
av arbetets snabba genomförande synes mig denna kostnadsram vara
godtagbar. Jag ansluter mig därför till förslaget, att kartläggningsperioden
beräknas till trettio år och att organisation och anslag avvägas i förhållande
härtill.

I anslutning till utredningsmännens förslag och vad jag i övrigt anfört
skulle planen för ifrågavarande kartläggningsarbete innebära,

Ott den ekonomiska kartläggningen av landet skall för framtiden utföras i
huvudsaklig överensstämmelse med det av utredningsmännen såsom alternativ
II a framlagda förslaget, dock att i planen för denna kartläggning skola
upptagas, utöver de områden, som angivas å kartbilaga 1 till utredningsmännens
betänkande, de socknar eller delar därav, som i den till detta protokoll
fogade bilagan närmare angivas,

att fotokarta i skala 1: 10,000 med därå inlagd fastighetsindelning beräknas
därutöver skola upprättas i fråga om övriga delar av Värmlands, Gävleborgs
och Västernorrlands län och av kustlandet i Västerbottens och
Norrbottens län, utom området motsvarande Muonionalustas kapellförsamling,
samt de delar av Jämtlands län, varöver fotokarta enligt kartbilaga 1 till
utredningsmännens betänkande avsetts skola upprättas,

att fotokarta i skala 1: 10,000 utan fastighetsindelning beräknas skola upprättas
över de delar av Kopparbergs län, som icke ingå i planen för den ekonomiska
kartläggningen, samt

att de sålunda angivna kartarbetena beräknas skola genomföras under en
kartläggningsperiod av omkring 30 år, efter det kartverkets organisation för
ändamålet upprättats.

Kungl. Majlis proposition nr 237■

45

Därest riksdagen icke har något att erinra mot det av mig tillstyrkta förslaget,
torde det böra ankomma på Kungl. Majit att besluta om ordningen för
kartarbetenas genomförande samt örn de allmänna föreskrifter, som kunna
erfordras för arbetets bedrivande.

5. Kartornas revidering och ajourhållning.

I enlighet med de för utredningen givna direktiven hava utredningsmännen
även upptagit till behandling frågan om de ekonomiska kartornas revidering
och ajourhållning. Utredningsmännen anföra härom bland annat följande.

Den tidigare framförda kritiken i fråga om avsaknaden av revidering beträffande
de ekonomiska kartorna funne utredningsmännen mycket naturlig
och befogad. De äldsta ekonomiska kartorna vore nu mer än 75 år
gamla, och i stor utsträckning vore de ekonomiska kartorna utgivna i en
skala (1:50,000), som icke kunde tillfredsställa de ändamål, för vilka en
ekonomisk karta numera erfordrades. Det syntes emellertid utredningsmännen
av de till Falks utredning avgivna yttrandena framgå, att kritiken, i
den mån den icke avsåge de allra äldsta kartorna från 1860—80-talen, kanske
icke i främsta rummet riktade sig mot kartornas föråldrade skick utan
måhända i samma mån mot kartornas brister ur användningssynpunkt, deras
skala och innehåll och i sistnämnda hänseende speciellt mot kartornas
avsaknad av detaljerad fastighetsredovisning. Kravet på revidering torde
därför blivit starkare än eljest skulle varit fallet.

De krav, som framförts på grundlig revidering av de tidigare utgivna kartorna,
bleve emellertid tillgodosedda genom det av utredningsmännen framlagda
förslaget om genomförande av ekonomisk kartläggning i skala 1: 10,000
över hela den del av landet, som kunde anses vara i behov av en ekonomisk
karta. Genomfördes detta förslag, skulle sålunda endast Göteborgs och Bohus
län, där kartläggningen för närvarande påginge, vid den 30-åriga kartläggningsperiodens
slut hava en ekonomisk karta, som vore äldre än 30 år.
Detta kartläggningsprogram innebure alltså icke endast en nykartläggning
av mycket stora områden, som hittills saknat ekonomisk karta, utan även
att samtliga, i olika former redan ekonomiskt kartlagda län erhölle en ny
ekonomisk karta i skala 1: 10,000 och med fullständig fastighetsredovisning,
så långt skalan det medgåve. Den korta tid, som beräknats för detta programs
genomförande, syntes utredningsmännen giva vid handen, att några
åtgärder för nyutgivning i reviderat skick av de hittillsvarande kartorna icke
borde vidtagas under mellantiden, då kostnaderna härför skulle ställa sig
ganska höga och arbetena vid revideringen av kartorna icke kunde utnyttjas
vid tillkomsten av den nya kartan i skala 1: 10,000.

Frågan om den grundliga revideringen av äldre kartor kunde sålunda anses
löst med det av utredningsmännen framlagda förslaget till den ekonomiska
kartläggningens utförande.

Det gällde emellertid jämväl att lösa frågan om den fortsatta ajourliållningen
av den föreslagna ekonomiska kartan i skala 1: 10,000, sedan den
upprättats och utgivits. Beträffande denna fråga gällde i icke inindre mån
än vad nykartläggningen anginge, att man måste väga kraven på kartan mot
de kostnader, som deras tillfredsställande medförde. Ajourhållningen måste
därför lösas på sådant sätt, att kartans huvuduppgifter kunde tillgodoses
genom densamma men med rimliga kostnader.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

De olika ändamålen, som den ekonomiska kartan skulle tjäna, ställde också
helt olika krav på kartans ajourhållning. I flera fall kunde den speciella
ajourhållningen för visst ändamål ske utan nyutgivning av kartan
och på tillfredsställande sätt delvis utföras utan kartverkets medverkan.

Beträffande exempelvis den för befolkningsstatistiken erforderliga ajourhållningen
av kartan i fråga om gränserna för socknar, städer och andra
samhällen kunde ett exemplar av den utgivna kartan ständigt hållas a jour
hos kartverket och erforderliga arealuträkningar rörande indelningsändringarna
härifrån utföras och delgivas statistiska centralbyrån. För den centrala
förvaltningen funnes på detta sätt även tillgängligt en i denna del ständigt
ajourhållen karta, som vid behov kunde giva ledning vid spörsmål angående
rikets indelning.

För länsstyrelsernas del kunde på motsvarande sätt ett exemplar av kartan
ajourhållas för varje län vid vederbörande lantmäterikontor, för vars
verksamhet ändock givetvis vore av betydelse att hava tillgång till dessa
uppgifter samlade å en karta. Den betydelse, som den ekonomiska kartan
enligt det framlagda förslaget skulle erhålla för fastighets- och jorddelningsväsendet
såsom översiktskarta beträffande fastighetsindelningen, torde medföra,
att lantmäterikontoren för sitt löpande arbete funne det önskvärt att
ständigt hava ett ajourhållet exemplar tillgängligt även beträffande fastighetsindelningen,
i den mån denna vore redovisningsbar å kartan. Verkställdes
inläggning av förändringarna i fastighetsindelningen på den ekonomiska
kartan successivt, allt efter som förändringarna infördes i jordregistret, bleve
detta arbete av relativt mindre betungande art. Även inom län med mycket
omfattande nybildning av fastigheter torde ett ritbiträde kunna utföra arbetet
på en sammanlagd tid av 3—4 månader om året, inom andra län på
väsentligt kortare tid. Berörda nytillkommande arbete å lantmäterikontoren
torde visserligen kunna komma att å vissa kontor medföra behov av ökad
arbetskraft. Kostnaderna för en sådan ökning torde dock med hänsyn till
nyttan av arbetet redan för kontoren själva kunna anses väl motiverade. Genom
en dylik ständig ajourhållning beträffande fastighetsindelningen av ett
exemplar av den ekonomiska kartan inom varje län funnes möjlighet att för
skilda ändamål göra utdrag från denna karta och att vid behov på ett enkelt
sätt komplettera ett tryckt exemplar av den ursprungliga kartan för visst
ändamål. Alla ändringar i gränser eller registerbeteckningar borde därvid
på lantmäterikontorets exemplar införas med rött, så att de lätt framträdde
i förhållande till det ursprungliga trycket. Genom samarbete mellan lantmäteristyrelsen
och kartverket torde en dylik ajourhållning av ett exemplar
av ekonomiska kartan å respektive lantmäterikontor kunna ordnas på lämpligt
sätt, så att ajourhållningen kunde bliva till lättnad även för nyutgivningen
av den ekonomiska kartan.

För vägväsendet torde ajourhållningen speciellt lätt kunna ske, om, såsom
utredningsmännen ifrågasatt, vid nya vägförslags genomförande dessa till sin
plansträckning inlades på ett exemplar av den ekonomiska kartan. En sammanställning
av de nytillkomna vägarna kunde då lätt göras på ett dylikt
exemplar av kartan hos vägingenjören och därigenom hållas tillgänglig för
länsstyrelsen och i övrigt vid förekommande behov.

Vad beträffade gränserna för nytillkomna plan- och föreskriftsområden,
torde med hänsyn till dessa gränsers betydelse för jorddelningen även dessa
komma att inläggas på lantmäterikontorens ovannämnda ajourhållna exemplar
och uppgifter därom sålunda kunna finnas lätt tillgängliga.

Ett av de mera betydande ändamål, för vilka den ekonomiska kartan utnyttjades,
vore hushållningssällskapens verksamhet. Det torde emellertid ej
heller för dessa erbjuda större svårighet att vid behov erhålla för deras verk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

47

samhet erforderliga kompletterande uppgifter från lantmäterikontorens
ajourhållna exemplar. På samma sätt torde skogsvårdsstyrelserna för sin
verksamhet från lantmäterikontoren kunna erhålla behövliga uppgifter angående
förändringar i fastighetsindelningen.

För skogsbrukets del hade den ekonomiska kartan sitt speciella intresse
såsom underlagskarta vid kartläggning. Den ekonomiska kartan finge sålunda
här uppgiften att utgöra en fortlöpande arbetskarta. Det syntes därför
erforderligt att något närmare undersöka denna uppgifts inverkan på frågan
örn kartans revidering och ajourhållning.

I skogen förekomme två producerande kapitalföremål, marken och den
växande skogen. Under det att marken vore jämförelsevis oföränderlig genom
tiderna, ändrades skogskapitalet oavbrutet. Denna förändring bleve än mer
framträdande genom människans eget ingripande. Som förut nämnts vore
det därför önskvärt, att en skogskarta vidmakthölles, genom att inträffade
förändringar av större betydelse (gallring, skogsodling, kalavverkning m. m.)
årligen inlades å kartan. Örn fotokartan, ofta efter vissa kompletteringar,
användes som skogskarta, torde densamma genom nu angiven ajourhållning
kunna bibehållas fullt användbar utan revidering å marken omkring 30 år.
För särskilt norra Sverige, där dylika förändringar inträffade mera sällan,
torde ännu längre tid i genomsnitt kunna beräknas, under det att för sydligare
delar av landet måhända borde räknas med en något kortare period än 30
år. Skogsbeståndens sammansättning i dessa senare trakter av övervägande
yngre och medelålders skog liksom det sannolika framtida skogsbrukssättet,
vilket i mindre utsträckning än hittills torde grundas på kalavverkning,
torde dock medföra, att även inom dessa områden, trots bättre tillväxtförhållanden
genom goda boniteter, skogens förändring i jämförelse med
fotobilden i många fall numera icke bleve alltför framträdande även för en
30-årsperiod. Även för skogsbrukets vidkommande torde därför någon ajourhållning
genom kartverkets försorg av fotokartan under de närmaste 30 åren
efter dess tillkomst icke vara nödvändig. Utredningsmännen förutsatte
härvid, att skogskartor komme att vidmakthållas på tillfredsställande sätt.
Detta torde man också kunna räkna med, enligt vad som framginge av yttranden
från skogsbrukets representanter, och särskilt som detta i regel redan
syntes vara fallet beträffande skogar av allmän natur, övriga storskogsbrukets
skogar ävensom i viss utsträckning beträffande bondeskogarna.
„ ..

Genom en ständig ajourhållning av den ekonomiska kartan, pa satt angivits,
av vederbörande huvudintressenter själva kunde givetvis kravet på en
ofta upprepad nyutgivning av den ekonomiska kartan i reviderat skick väsentligt
minskas och härigenom kostnaden för revidering och ajourhållning
av kartan hållas inom rimliga gränser. Dels kunde nyutgivningen ske med
längre mellanrum, varigenom reproduktions- och tryckningskostnaderna kunde
hållas nere, dels kunde arbetet vid nyutgivningen betydligt underlättas
och därmed kostnaderna nedbringas.

Utredningsmännen hava funnit, att en revidering och ajourhållning under
den föreslagna 30-åriga nykartläggningsperioden icke erfordrades för de
därunder framställda kartorna. Med hänsyn till direktiven för utredningen
hava utredningsmännen dock sökt överslagsvis beräkna kostnaderna för en
blivande revidering av kartan efter denna tid med utgångspunkt flan att
sådan revidering framdeles skulle ske vart 20:e eller vart 30.e ar. Utredningsmännen
hava därvid påpekat, att en beräkning av erforderlig orga -

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

nisation och kostnader för ett arbete, som skulle igångsättas först efter trettio
år, torde bliva synnerligen osäker. Det syntes även vara uppenbart, att utvecklingen
i arbetsmetoder och på det tekniska området i övrigt samt andra
krav på kartornas uppgift kunna under en så lång tidsperiod helt förändra
förutsättningarna för arbetets utförande.

DtTch^lUS'' Utredningsmännens uppfattning, att någon revidering i stort icke bör
igångsättas förrän efter den föreslagna nykartläggningsperiodens slut, torde
vara väl grundad. Frågan synes emellertid ånyo böra upptagas till närmare
prövning mot slutet av nämnda period, då även mera ingående erfarenheter
vunnits om den nya kartans användning för olika ändamål.

De åtgärder för fortlöpande ajourhållning av exemplar av den ekonomiska
kartan beträffande ändringar i den administrativa indelningen, fastighetsindelningen,
vägnät m. m., vilka utredningsmännen — som nyss nämnts —
förordat, hava tillstyrkts i de avgivna yttrandena såsom ägnade att underlätta
arbetet för myndigheter, hushållningssällskap, egnahemsnämnder och
skogsvårdsstyrelser. Därvid har särskilt betonats fördelen av att å vederbörande
lantmäterikontor funnes ett med avseende å fastighetsindelningen
ajourhållet exemplar av kartan över länet. Jag delar denna uppfattning
och finner åtgärderna även kunna underlätta en blivande revidering och
nyutgivning av kartorna. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
erforderliga föreskrifter örn sådan ajourhållning av kartan i olika avseenden
vid kartverket, lantmäterikontoren och hos vägingenjörerna. Förslag
till bestämmelser torde böra uppgöras av kartverket efter samråd med
lantmäteristyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

6. Frågan om fotokartläggningens utförande i statens regi eller

genom enskilt företag.

Såsom framgår av utredningsmännens betänkande har från aktiebolaget
Sveriges litografiska tryckerier (Esselte) till utredningsmännen ingivits ett
anbud på framställning av fotokartan, för den händelse en sådan skulle komma
att beslutas som underlag för landets ekonomiska kartläggning. Anbudet
återfinnes såsom bilaga till betänkandet.

Esselte vore villigt att bilda ett särskilt aktiebolag för ändamålet, vilket
bolag skulle bedriva sin verksamhet i intimt samarbete med kartverket och
med ständig kontrollant från detsamma. Valet av verkställande direktör
för bolaget syntes böra godkännas av Kungl. Majit, och i bolagets styrelse
borde sitta dels av Kungl. Majit utsedda, dels å bolagsstämma valda personer
i lämplig proportion. Verkställande direktören skulle hava sådan kontakt
med kartverket, att han väl kunde tillgodose kartverkets önskemål vid
arbetets utförande. Det erforderliga kapitalet för rörelsens bedrivande skulle
tillhandahållas det tänkta bolaget av Esselte. Bolaget skulle framställa och
till kartverket överlämna ett originalexemplar av fotokartan i skala 1: 10,000
till ett pris av 3,140 kronor per kvadratmil, örn flygfotograferingen skulle
verkställas ungefär i skala 1: 12,500, och till ett pris av 2,630 kronor per

Kungl. Majlis proposition nr 237.

49

kvadratmil, om flygfotograferingen skulle utföras i ungefär skala 1:20,000,
att betalas per trettio dagar efter varje levererat och godkänt originalblad.
I båda fallen skulle övertäckningen vid fotograferingen vara 60 % i flygled
och 40 % i sidled.

För erbjudandet gällde vidare följande förutsättningar.

1) Priserna avsåge nuvarande förhållanden och vore sålunda beroende på
nuvarande arbetslöner, material- och flygkostnader m. m.

2) Erforderligt råmaterial och instrumentell utrustning skulle vara för
bolaget tillgängliga i tillräcklig omfattning och kvalitet.

3) Vardera parten skulle äga rätt att under arbetets gång på grund av
ändringar i nyssnämnda förhållanden eller eljest påyrka prisernas justering.
Kunde därvid ej enighet vinnas, skulle frågan avgöras av en skiljenämnd,
tillsatt enligt i förväg överenskomna grunder och i vilken både teknisk,
ekonomisk och juridisk sakkunskap skulle förefinnas.

4) För arbetets utförande gällde vanligt förbehåll för force majeure,
strejk, lockout, eldsolycka och därmed jämförligt hinder.

5) Utan åsidosättande av statens intressen skulle Esselte hava ensamrätt
att använda materialet i merkantilt hänseende för andra arbeten.

I skrivelse den 18 februari 1937 har Esselte erbjudit sig att i samarbete
med svenska diamantbergborrningsaktiebolaget utföra den ifrågasatta fotokartläggningen
på 15 högst 20 år till tidigare angivet pris per kvadratmil.

Utredningsmännen hava i sina kostnadskalkyler beräknat, att fotokartan
i skala 1: 10,000, inberäknat reproduktions- och tryckningskostnader, skulle
kunna framställas för en kostnad av omkring 2,600 kronor per kvadratmil,
om flygfotograferingen verkställdes i skala 1:20,000, eller sålunda ungefär
samma kostnad som i anbudet angivits. Utredningsmännen hava emellertid
framhållit, att i Esseltes anbud inginge även kostnaden för erforderlig
punktbestämning ur panoramakamerabilder e. d., vilken av utredningsmännen
beräknats uppgå till omkring 525 kronor per kvadratmil, samt kostnaden
för arbetsledning, lokalhyra, allmänna expenser samt pensionering av
personalen. Dessa kostnader inginge däremot icke i utredningsmännens
kostnadssiffra för fotokartan. Det syntes därför framgå, att fotokarta skulle
kunna framställas av bolaget till lägre kostnader än de av utredningsmännen
för arbetets utförande i statens regi beräknade.

Utredningsmännen ansåge det emellertid kunna ingiva vissa betänkligheter
att överlåta hela fotokartframställningen på ett enskilt bolag, även örn,
såsom i anbudet förutsattes, staten skulle hava medbestämmanderätt i arbetets
ledning. Det gällde nämligen en del av kartläggningsverksamheten,
som skulle vara grundläggande för den ekonomiska kartläggningen. Om av
någon anledning bolaget ej skulle kunna fullfölja arbetet enligt beräknade
grunder, skulle således staten tvingas att hastigt uppsätta en ny organisation
för ändamålet, för att ej de ekonomiska kartläggningsarbetena helt skulle
stoppas. Kontrollen över arbetenas kvalitativa utförande, särskilt i avseende
å sammansättningens noggrannhet, bleve svårare att genomföra, om arbetet
utfördes av enskilt bolag. Ur militära synpunkter kunde också vissa betänkligheter
framföras mot flygfotografering av landet genom enskilt bolags
försorg. Här borde dock en möjlighet föreligga att minska dessa betänkligheter,
örn själva flygningen för fotograferingen utfördes genom flygvapnet
och endast bearbetningen verkställdes av bolaget. En sadan anordning hade

mimny till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 237■ 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

bolaget ansett acceptabel. Bolaget hade emellertid därvid icke ansett sig
kunna sänka priset per kvadratmil med mer än 400 kronor, ehuru kostnaden
för flygningen torde för staten komma att uppgå till omkring 560 kronor,
inberäknat den militära personalens avlöning m. m. under flygningen,
en kostnad som dock hittills icke ersatts av kartverket. Vilken ställning som
än slutligen kunde komma att tagas till denna fråga, hade det likväl synts
utredningsmännen riktigast, att vid kostnadsberäkningarna utgå från att
arbetet organiserades i statens egen regi.

Uti de över utredningsmännens betänkande avgivna yttrandena har i föreliggande
fråga anförts följande.

Chefen för generalstaben har framhållit, att offentliggörandet av en fotokarta
ur militära synpunkter vore ofördelaktigt med hänsyn till den möjlighet,
som härigenom erbjöde sig för en eventuell motståndare att vinna kännedom
om vissa för krigföringen betydelsefulla data. Häråt vore emellertid
icke mycket att göra. En försiktighetsåtgärd, som dock borde vidtagas,
vore att det grundläggande bildmaterialet, vilket även skulle medgiva stereoskopisk
behandling, så behandlades och förvarades, att dess användning på
ett för landet skadligt sätt i möjligaste mån förhindrades. Bland annat ur
denna synpunkt vore riktigast, att framställningen av fotokartan helt utfördes
i statens regi.

T. f. chefen för försvarsstaben har framfört samma synpunkter på frågan
som chefen för generalstaben.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena har ej haft något att erinra
mot att avtal träffades med enskild firma om utförande av landets fotokartläggning,
därest detta befunnes ur kostnadssynpunkt fördelaktigt och med
statsnyttan i övrigt förenligt. Avtalet borde dock träffas så, att det fotografiska
primärmaterialet bleve statens egendom.

Chefen för rikets allmänna kartverk har framhållit, att för den händelse
fotokartans upprättande skulle uppdragas åt privat företag borde i kontraktet
fastställas de noggrannhetsfordringar, som kartorna skulle uppfylla. Att
staten skulle frånhända sig äganderätten eller rätten till ekonomisk exploatering
av bildmaterialet vore knappast lämpligt.

Departements- Det föreliggande spörsmålet har ur statens synpunkt givetvis sitt intresse
chefen. mecj hänsyn till att kostnaderna för fotokartläggningen att döma av det föreliggande
anbudet möjligen skulle kunna ytterligare nedbringas. Såsom
framgår av vad utredningsmännen anfört, är emellertid utredningsmännens
kostnadsuppgift för fotokartframställningen — omkring 2,600 kronor per
kvadratmil — ej direkt jämförbar med anbudets kostnadssiffra, 2,630 kronor
per kvadratmil. Å ena sidan ingår icke i anbudet kostnaden för fotokartans
reproduktion och tryckning, beräknad till 449 kronor per kvadratmil,
vilken däremot inräknats i utredningsmännens uppgift, och å andra
sidan inkluderas i anbudet men icke i utredningsmännens nyssnämnda summa
dels den erforderliga punktbestämningen ur panoramakamerabilder till
stöd för fotokartframställnigen, dels kostnaden för arbetsledning, lokalhyra
och allmänna expenser samt för personalens pensionering. För nämnda
punktbestämning har kostnaden beräknats till 525 kronor per kvadratmil,
och vid en årlig arbetsprodukt av omkring 90 kvadratmil om året torde kost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

51

naden för arbetsledning m. m. — utom pensioneringskostnaderna — enligt
utredningsmännens beräkningar komma att uppgå till omkring 350 kronor
per kvadratmil. Utredningsmännens i tabell 9 till betänkandet angivna kostnad,
2,624 kronor per kvadratmil, skall sålunda ökas med 875 kronor till
3,499 kronor för att angiva totalkostnaden för fotokartframställningen och
fotokartans utgivning. Ä andra sidan skall anbudets kostnad — 2,630 kronor
per kvadratmil — höjas med tryckningskostnaden 449 kronor till 3,079
kronor för att angiva totalkostnaden i detta fall. Anbudet skulle sålunda utvisa
en möjlig kostnadsminskning per kvadratmil av omkring 400 kronor för
fotokartans framställning. Det är emellertid härvid att märka, att i utredningsmännens
kostnadssumma inberäknats 217 kronor per kvadratmil, motsvarande
flygvapnets avlöningskostnader m. m. under flygfotograferingen.
Dessa kostnader, som upptagits för att kostnadsberäkningarna mellan olika
arbetssätt skola bliva jämförbara, hava dock hittills icke ersatts av kartverket
och belasta ej statsverkets utgifter, därest flygvapnet skulle kunna utföra
arbetet med flygfotograferingen med oförändrade lönestater. Chefen för
flygvapnet har dock, såsom jag i det följande kommer att närmare beröra i
samband med organisationsfrågorna, ansett arbetet påfordra en utökning av
flygvapnets stater. Under alla förhållanden torde, såsom utredningsmännen
i sitt betänkande framhållit, icke vara uteslutet att med ytterligare förenklingar
och tekniska förbättringar i arbetssättet kostnaderna för fotokartframställningen
även i statens regi kunna komma att nedgå. Den beräknade
kostnadsskillnaden i förhållande till det avgivna anbudet synes mig
därför knappast vara av den storleksordning, att den kan uppväga olägenheten
av att lösbryta denna grundläggande del av kartverksamheten från
kartverkets direkta ledning. Såsom utredningsmännen framhållit, skulle
även kontrollen av arbetets kvalitativa utförande försvåras. Såväl denna omständighet
som nödvändigheten av att fotokartframställningen utföres med
hänsyn tagen särskilt till den ekonomiska kartläggningen och i intim samverkan
med dess ledning, torde ytterligare tala mot fotokartläggningens förläggande
till ett enskilt företag. Härtill kommer, såsom cheferna för generalstaben
och försvarsstaben i sina yttranden framhållit, att en dylik åtgärd kan
ingiva vissa betänkligheter ur militär synpunkt. I likhet med vad som framhållits
i de avgivna yttrandena anser jag ej heller lämpligt, att staten avhänder
sig ägande- och nyttjanderätten till bildmaterialet, på sätt bolaget i sitt
anbud förutsatt. Det synes mig nämligen vara svårt att nu överskåda, i vilken
utsträckning bildmaterialet kan komma att bliva användbart även för
andra ändamål än fotokartans framställning. Materialets användning i merkantilt
hänseende torde likaledes kunna ske i statens regi.

Beträffande Esseltes senaste förslag att ytterligare nedsätta tidsperioden för
fotokartläggningens utförande får jag hänvisa till vad jag redan anfört i fråga
örn kartläggningsperiodens längd. Därutöver torde endast böra framhållas,
alt eli utförande av fotokartläggningen väsentligt snabbare än den ekonomiska
kartläggningen skulle, såsom utredningsmännen anfört, menligt inverka
på den senare. Då därjämte i de avgivna yttrandena en icke bearbetad

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

fotokarta ansetts vara av ringa värde för de ändamål, som den ekonomiska
kartan skulle tjäna, torde vara lämpligast, att de båda slagen av kartor utföras
jämsides.

På grund av vad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att arbetet med fotokartans
upprättande utföres i statens egen regi vid det blivande kartverket,
varvid medverkan förutsättes från flygvapnets sida vid flygfotograferingens
verkställande.

7. Kartverkskommissionens ombildande till en rådgivande styrelse

för kartverket.

Den nuvarande kommissionen för de allmänna kartarbetena tillsattes år
1880. Kommissionen har numera till upgift att behandla frågor, som äro
av betydelse för rikets allmänna kartverks och sjökarteverkets verksamhet
och organisation samt för Sveriges geologiska undersökning såsom kartläggande
institution, ävensom frågor, som röra upprättandet och utgivandet av
kartor och andra med kartverksamheten sammanhängande publikationer,
vare sig inom statsinstitutioner eller på enskild väg, när statsunderstöd sökes
för ändamålet.

Utredningsmännen hava liksom tidigare organisationsnämnden förordat,
att kommissionen för de allmänna kartarbetena ombildades till ett rådgivande
organ beträffande alla mera betydelsefulla frågor rörande de vid kartverket
utförda kartarbetenas allmänna bedrivande samt angående förändrade
grunder för kartframställningen.

Befattningen med den direkta ledningen av kartverkets arbeten borde däremot
endast tillkomma verkets chef med de olika byråernas chefer såsom
föredragande var och en inom sitt verksamhetsområde. Det rådgivande organet
borde benämnas kartverkskommissionen. Kommissionens uppgift avsåges
i första hand vara att åstadkomma erforderlig kontakt mellan kartverket
och de viktigaste grupperna bland kartkonsumenterna, så att deras synpunkter
på kartornas framställningssätt och kartverkets arbetsplaner i möjligaste
mån kunde beaktas. Med hänsyn härtill syntes vid kommissionens
sammansättning i främsta rummet böra upptagas en representant för jordbruket
och därvid närmast för hushållningssällskapens verksamhet, en för
skogsbruket, närmast för domänstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,
en för lantmäteristyrelsen, en för kommunkationsväsendet, närmast
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samt representanter för försvarsväsendet.
Dessa sistnämnda militära ledamöter borde, enligt vad utredningsmännen
inhämtat, med hänsyn till den nya försvarsorganisationen utgöras av chefen
för armén, chefen för försvarsstaben samt chefen för flygvapnet. Med hänsyn
till tidigare framställda önskemål i ämnet förordades, att jämväl chefen
för Sveriges geologiska undersökning skulle ingå i kommissionen, varigenom
vunnes kontakt med denna kartläggande institution och samtidigt med de vetenskapsgrenar,
som hade intresse av kartverksamheten. För ledamöterna
borde personliga ersättare utses. I kommissionen borde kartverkschefen
vara ledamot och föredragande. Såsom sekreterare kunde någon tjänsteman
vid kartverket fungera, varigenom kommissionens verksamhet kunde bedrivas
utan särskild kostnad, med undantag för resekostnads- och traktaments -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

53

ersättning till ledamot, som eventuellt icke hade sin verksamhet i Stockholm.

I samband nied ombildningen av den nuvarande kartverkskommissionen
borde den uppgift, som denna kommission från början avsetts skola hava,
att verka för ett samarbete mellan de kartläggande verken till undvikande av
dubbelarbete tillgodoses genom sådana bestämmelser i instruktionerna för
kartverket, sjökarteverket och Sveriges geologiska undersökning, att sådant
samarbete komme till stånd. Bestämmelserna borde upptaga skyldighet för
nämnda verks chefer att årligen sammanträda för överläggning rörande arbetsplaner
och andra frågor, som kunde öva inflytande å de andra kartverkens
arbeten.

I de över utredningsmännens betänkande avgivna yttrandena har förslaget
tillstyrkts, varvid dock kommissionen för de allmänna kartarbetena
har ifrågasatt, att representanten för jordbruket skulle erhållas från lantbruksstyrelsen,
samt t. f. chefen för försvarsstaben har ansett, att särskilt
med hänsyn till kustartilleriets behov av kartor även chefen för marinen
borde hava säte i kommissionen.

Såsom utredningsmännen framhållit, torde det vara angeläget, att en när- Departementsmare
kontakt finnes mellan kartverket och de viktigaste grupperna av kart- c ***
konsumenter, så att dessas synpunkter på frågorna örn kartornas framställningssätt
och kartverkets arbetsplaner kunna i möjligaste mån beaktas. I
överensstämmelse härmed torde den nuvarande kommissionen för de allmänna
kartarbetena böra ombildas till ett rådgivande organ beträffande alla
mera betydelsefulla frågor rörande kartarbetenas allmänna bedrivande.
Representanter för jordbruket, skogsbruket, lantmäteristyrelsen, kommunikationsväsendet,
försvarsväsendet samt Sveriges geologiska undersökning synas
böra ingå i nämnda rådgivande organ, som lämpligen torde kunna benämnas
kartverkskommissionen. Kommissionen torde i övrigt böra sammansättas
och dess uppgifter fastställas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens
förslag. Anledning torde saknas att för de fall, da marinen
kan hava särskilda önskemål att framföra på kartverkets arbeten, insätta
en särskild representant i kommissionen. I sådana fall torde hinder
icke möta att genom chefens för försvarsstaben förmedling särskild sakkunnig
tillkallas för att inför kommissionen framlägga dessa specialfrågor. Det
torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare bestämmelser i
ämnet samt att utse kommissionens ledamöter och deras ersättare.

8. Kartverkets organisation.

Jag övergår nu till frågan örn den ändring i organisationen för kartverket,
som sedan länge ifrågasatts och i anledning av de här tidigare framlagda
förslagen till en väsentlig utvidgning av verksamheten påkallas.

Rikets allmänna kartverks nuvarande organisationsform genomfördes, såsom
redan inledningsvis nämnts, efter beslut av riksdagen år 1894. Emellertid
framkommo snart även i riksdagen vissa erinringar mot denna organisation,
vilka bland annat riktade sig mot att ett arbete sådant som landets

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

kartläggning, som till sin natur och innebörd numera i främsta rummet tjänade
civila intressen, stöde under militär ledning och i viss mån inordnats
under generalstaben, genom att chefen för dess topografiska avdelning samtidigt
skulle vara chef för kartverket och tillika tjänstgjorde såsom avdelningschef
för kartverkets topografiska avdelning.

Såväl i den av expeditionschefen Falk år 1929 avlämnade utredningen i
kartverksfrågan som i organisationsnämndens år 1932 avgivna betänkande
har också på anförda skäl förordats, att kartverket skulle organiseras såsom
ett fullt fristående ämbetsverk under civil ledning.

Redan i en ar 1932 till Kungl. Majit ingiven skrivelse med vissa förslag
till omorganisation av generalstaben har chefen för denna stab föreslagit,
att det nuvarande sambandet mellan generalstaben och rikets allmänna kartverk
skulle upphöra. Såsom framgår av Kungl. Maj:ts proposition till 1936
års riksdag angående försvarsväsendets ordnande, har därvid räknats med
att kartverket skulle komma att helt utbrytas från försvarsväsendet.

Uti direktiven för den senast verkställda utredningen rörande rikets ekonomiska
kartläggning har departementschefen uttalat, att vid organisationsförslagets
uppgörande borde förutsättas, att kartverket ombildades till ett
fristående civilt verk.

Det av utredningsmännen framlagda förslaget till kartverkets omorganisation
har uppgjorts under denna förutsättning. Arbetsuppgiftens art synes
också klart giva vid handen, att kartverket bör organiseras helt fristående
och dess ledning tillsättas ur andra synpunkter än de rent militära. Ej minst
torde nödvändigheten härav klarläggas av de förslag till den fortsatta ekonomiska
kartläggningens bedrivande och utvidgning, vilka jag redan förordat.

a) Utredningsmännens förslag.

Arbetena vid kartverket äro, som tidigare nämnts, uppdelade på tre avdelningar,
nämligen avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten,
topografiska avdelningen och geodetiska avdelningen.

Utredningsmännen, liksom tidigare organisationsnämnden, hava tillstyrkt
bibehållande av en sådan indelning efter arbetenas art. Den stora omfattning,
som fotokartläggningen skulle få enligt förslaget, krävde emellertid, att
en särskild byrå eller avdelning inrättades för denna nya och speciella verksamhet.
För kartarbetenas utförande skulle alltså erfordras fyra byråer (avdelningar).
Med hänsyn till arbetsuppgifternas art borde de lämpligen benämnas
byrån för ekonomiska kartor, byrån för fotokartor, byrån för topografiska
kartor och översiktskartor samt byrån för geodetiska arbeten. I
samband med omorganisationen borde verkets namn lämpligen ändras till
rikets landkarteverk.

Med utgångspunkt från att det i betänkandet framlagda förslaget till fotokartläggningens
och den ekonomiska kartläggningens utförande skulle genomföras
på trettio år hava utredningsmännen beräknat personalbehovet för

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

55

de olika byråerna. I likhet med organisationsnämnden hava utredningsmännen
funnit lämpligt, att samtliga avvägningsarbeten, vilka hittills utförts
dels å topografiska avdelningen, dels å ekonomiska avdelningen, förläggas
till byrån för geodetiska arbeten, då den geodetiska avdelningen redan
omhänderhar landets precisionsavvägning. Utredningsmännen hava därvid
förutsatt på sätt organisationsnämnden föreslagit, att den statstopograf på
övergångsstat, som i många år ombesörjt avvägningsarbetet för topografiska
kartan, därvid skulle överflyttas till byrån för geodetiska arbeten. Därest
precisionsavvägningen, såsom ansetts önskvärt, skulle komma att förnyas
och kompletteras, borde detta arbete utföras genom en tillfälligt utökad organisation.

Då det icke ingått i utredningsmännens uppdrag att framlägga förslag rörande
de topografiska kartarbelena och deras organisation, hava utredningsmännen
beträffande byrån för topografiska kartor och översiktskartor upptagit
personalbehovet i enlighet med det förslag, som framlagts av kartverkschefen
i yttrande över 1934 års departementspromemoria angående kartverkets
omorganisation, med vissa mindre jämkningar i enlighet med under
hand från kartverkschefen erhållna uppgifter. För att giva en överblick
över det blivande kartverkets organisation hava utredningsmännen upprättat
ett sammandrag över erforderlig personal under nyss angivna förutsättningar.
Därvid hava befattningarna i allmänhet angivits i ordinarie lönegrad,
ehuru detta icke bleve fallet under hela trettioårsperioden. Utredningsmännen
hava nämligen, såsom framgår av tabell 13 i betänkandet, räknat
med att nyanställd personal som regel skall före ordinarie anställning tjänstgöra
i icke-ordinarie ställning 4—6 år. De ordinarie befattningarnas
antal ansåge utredningsmännen under tiden för organisationens utbyggande
årligen böra regleras med hänsyn till nyrekrytering m. m. Ifrågavarande
sammandrag över organisationen upptar följande personal:

Befattning

Lönegrad

Chef.

1 överdirektör (arvode 17,000 kronor).

Byrån för ekonomiska kartor.

1 byråchef ............

4 förste statskartografer .

14 statskartografer ......

17 tekniska biträden.....

2 förste ritare (kvinnliga)

8 ritare (kvinnliga) .....

4 ritbiträden (kvinnliga)

B 30
B 24
B 21
B 11
B 11
B 7
B 4.

Byrån för fotokartor.

1 byråchef ...........

1 förste statskartograf .
9 statskartografer1
5 flygfotografer ......

B 30
B 24
B 21
B 15

1 En del av dessa statskartografer skulle möjligen komma att utbytas mot lägre kvalificerad
arbetskraft.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Befattning Lönegrad

2 fotografbiträden ........................................ B 11

2 förste ritare (kvinnliga) .................................. B 11

4 ritbiträden (kvinnliga) ................................... B 4.

Byrån för topografiska kartor och översiktskartor.

1 byråchef ............................................... B 30

2 förste statstopografer .................................... B 24

3 statstopografer .......................................... B 21

12 gravör er ............................................... B 15

2 ritare .................................................. B 11

1 ritare (kvinnlig) ......................................... B 7.

1 e. statstopograf (16)

1 e. gravör (11)

2 gravöraspiranter (9)

1 e. o. ritare (7) (kvinnlig)

2 ritelever

2 officerare å övergångsstat (särskild ersättning)

4 officerare i reserven (särskild ersättning)

3 underofficerare i reserven (särskild ersättning)

15 officerare och underofficerare inkommenderade från armén un -

der fältarbetet.

Byrån för geodetiska arbeten.

1 byråchef och professor.................................... B 30

2 observatörer ............................................ B 26

1 förste statsgeodet ........................................ B 24

9 statsgeodeter ........................................... B 21

5 tekniska biträden........................................ B 11.

Utom byråerna.

1 redogörare och registrator, arvodesbefattning (3,600 kronor)

1 kansliskrivare och bokförare (kvinnlig) .................... B 11

1 förste expeditionsvakt.................................... B 7

2 expeditionsvakter ....................................... B 5

1 kontorsbiträde (kvinnligt) ................................ B 4.

Beträffande de i sammandraget upptagna befattningarna och deras placering
i lönehänseende torde ur utredningsmännens betänkande böra ytterligare
anföras följande.

Vad först anninge personalen för arbetsledning, hade organisationsnämnden
samt den år 1934 inom jordbruksdepartementet utarbetade promemorian
angående kartverkets omorganisation utgått från att cheferna för de
olika byråerna borde givas ställning som byråchef i lönegrad B 30 samt att
övrig personal för arbetsledningen borde placeras i lönegrad B 24. I yttrande
över organisationsnämndens betänkande samt över nyssnämnda departementspromemoria
hade statskontoret icke haft något att erinra mot nämnda
löneplacering, varemot allmänna civilförvaltningens lönenämnd i yttrande
över promemorian ansett sig ej kunna tillstyrka högre placering än i lönegrad
B 29 för avdelningscheferna. Såsom skäl härför hade lönenämnden
anfört, att kartverket icke vore ett centralt verk i egentlig mening, då under
avdelningsföreståndarna icke komme att sortera någon lokalförvaltning eller
någon arbetsgren inom allmänna förvaltningsmyndigheter, samt att exempelvis
avdelningscheferna vid statens provningsanstalt, postdirektörer och trafikdirektörer
vid telegrafverket tillhörde lönegrad B 29.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

57

Även om ur de synpunkter på uniformitet, som sålunda framförts av lönenämnden,
vissa skäl kunde anföras för den lägre löneplaceringen, funne utredningsmännen
dock erforderligt, att avdelningscheferna erhölle byråchefs
ställning och lönegrad. Chefen för den nuvarande geodetiska avdelningen
vid kartverket (professorn vid generalstaben) tillhörde redan nämnda lönegrad.
De teoretiska och vetenskapliga kvalifikationer, som måste uppställas
på befattningens innehavare, krävde otvivelaktigt även i fortsättningen tjänstens
placering i denna lönegrad. För den topogratiska avdelningen hade
hittills kartverkschefen själv varit avdelningschef och såsom hans närmaste
man och fungerande arbetschef hade varit placerad en regementsofficer,
för närvarande en överstelöjtnant. Skulle vid omorganisationen av kartverket
till chef för den topografiska avdelningen kunna förvärvas en härför
lämplig och väl kvalificerad officer kunde lägre avlöningsplacering än i
lönegrad B 30 icke ifrågakomma. Arbetschefen för den ekonomiska kartavdelningen
vore för närvarande placerad i lönegrad B 28. Redan nu syntes
befattningen för lågt placerad med hänsyn till såväl avdelningens storlek och
den arbetsbörda, som åvilade denne avdelningschef, som de mångsidiga kvalifikationer
av både teoretisk och praktisk art, vilka måste ställas på honom
såsom arbetsledare. Efter en omläggning av arbetena efter de av utredningsmännen
förordade linjerna komme denna avdelning alt bliva den ojämförligt
största av kartverkets avdelningar och ställde ytterligare ökade krav på
dess chef, om den av utredningsmännen framlagda planen skulle kunna
genomföras på den korta tiden av 30 år. Vad slutligen chefen för den nya
avdelningen för fotokartframställningen beträffade, gällde det att från början
erhålla en väl kvalificerad person, som förenade teknisk kunnighet på området
med praktisk arbetsledareförmåga, för att kunna genomföra det mycket
omfattande arbetsprogrammet. Utredningsmännen ville slutligen betona, att
det vore på den blivande kartverkschefen och de sistnämnda båda avdelningscheferna
det i främsta rummet komme att bero, att de nya kartarbetena bleve
rationellt planerade och utförda samt att alla möjligheter till förenklingar väl
tillvaratoges vid arbetenas utförande såväl beträffande arbetssätt som med
avseende å teknikens utveckling. Ur ekonomisk synpunkt vore därför av
största vikt, att bästa möjliga krafter kunde för ändamålet stå till förfogande.
Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som komme att åvila avdelningschefen
för de geodetiska arbetena, samt de vetenskapliga kvalifikationer, som måste
uppställas på befattningens innehavare, syntes avdelningschefen böra benämnas
byråchef och professor.

Vid den ekonomiska kartläggningen användes för närvarande för arbetenas
utförande, med undanlag för renritnings- och transporteringsarbeten, för
vilka kvinnlig personal funnes anställd, i huvudsak endast högre kvalificerad
personal med lantmäteriexamen (statskartografer i lönegrad B 21). Sedan
länge hade emellertid ifrågasatts, att i viss utsträckning lägre kvalificerad
manlig arbetskraft skulle kunna utnyttjas för själva kartläggningsarbetena
å fältet, därest dessa utfördes under tillsyn och ledning av siatskartograf.
Möjligheterna härför hade blivit än mer uppenbara genom lotokartans
tillkomst. Under senaste åren gjorda försök med sådana tekniska
biträden hade utfallit tillfredsställande. Även vid byråarbeten skulle sådan
arbetskraft kunna utnyttjas vid ritarbeten m. m. Utredningsmännen hade
räknat med att fältarbetet skulle i allmänhet utföras i arbetslag örn en statskartograf
och tre tekniska biträden. Utredningsmännen hade vid övervägande
angående de tekniska biträdenas löneplacering funnit, alt lönegraden
B 11 borde anses lämpligt avvägd för dessa befattningshavare i ordinarie anställning.
Innan sådan anställning vunnes, borde vederbörande genomgå provtjänstgöring
i tvä är för prövning av vederbörandes lämplighet för arbetet samt

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

för utbildning i rit- och rekognosceringsarbete. Under denna utbildningstid syntes
en avlöning enligt lönegrad 6 för extra tjänstemän kunna vara tillräcklig, då
därjämte under fältarbete visst traktamente borde utgå. I allmänhet torde erfordras
ytterligare fyra år, innan vederbörande kunde anses fullt utbildad och
rutinerad i arbetet. Under denna tid syntes avlöningen böra utgå under ett
år såsom tor extra tjänsteman i lönegrad 11 och under tre år såsom extra
ordinarie tjänsteman i lönegrad 11. För antagning till ordinarie statskartograf
borde påfordras dels provtjänstgöring som aspirant i två år, under vilken
tid vederbörande borde betraktas närmast som ett mera kvalificerat tekniskt
biträde och därför icke borde avlönas högre än i lönegrad 16 för extra
tjänstemän, på sätt för närvarande vore fallet, dels, sedan provtjänstgöringen
godkänts, tjänstgöring i regel tre år såsom extra ordinarie tjänsteman i lönegrad
21. Först efter denna tid kunde vederbörande anses hava vunnit den
rutin och erfarenhet i arbetet, att han kunde sättas att leda även tekniska
biträden vid fältarbetet och helt svara för fastighetsredovisningens riktiga utförande.

Beträffande de kvinnliga befattningshavarna för rit- och transporteringsarbeten
vöre fortfarande i viss utsträckning erforderligt med särskilt kvalificerade
ritare i lönegrad B 11 för textningsarbete o. d. I övrigt torde med
den föreslagna karttypen och arbetssättet fordringarna på ritarbetet kunna
ställas lägre än förut. Större delen av ritarbetet —- i den mån det icke utfördes
vid fältarbetet av därvid tjänstgörande manlig arbetskraft -—- kunde
därför övertagas av ritbiträden i lönegrad B 7. I sistnämnda lönegrad vore
för närvarande alla ordinarie ritbiträden vid kartverkets ekonomiska arbeten
placerade. Transporteringsarbetet, som utgjorde större delen av ritbiträdenas
arbete, vore väsentligen ett rent rutinarbete och krävde i allmänhet icke
större ritskicklighet. Med hänsyn till att motsvarande personal vid exempelvis
lantmäterikontor och i lantmäteristyrelsen till stor del vore placerad
i lönegrad B 4, syntes denna lönegrad åtminstone delvis kunna numera tilllämpas
även vid kartverket. För personal, som sysselsattes med mera krävande
transporteringsarbete eller med renritningsarbete vore lönegraden B 7
motiverad, men för enklare transporteringsarbete och därvid förekommande
utarbete kunde biträdesbefattningarna vara placerade i lönegrad B 4. För
att särskilja de olika befattningarna borde de i B 11 benämnas förste ritare,
de i B 7 ritare och de i B 4 ritbiträden. Med hänsyn till under arbetet vunnen
rutin och utbildning, arbetets olika art samt skapande av befordringsmöjligheter
även för den kvinnliga personalen borde befattningarna i lönegraden
B 7 och B 4 lämpligen utgöra två tredjedelar respektive en tredjedel av hela
antalet dylika befattningar. Vid nyanställning skulle ritbiträde undergå minst
ett provår som extra i lönegrad 4 och därefter erhålla extra ordinarie anställning
i lönegrad 4, vilken anställning i allmänhet borde beräknas uppgå
till tre år före ordinarie anställnings vinnande.

Kartverkets kassarörelse och bokföring hade hittills handhafts gemensamt
med generalstabens av en redogörare oell ett kvinnligt biträde. Uti av kartverkschefen
gjord framställning angående anslagsbehovet för budgetåret
1937/1938 hade framhållits, att med ingången av nämnda budgetår på grund
av den nya försvarsreformen och den därvid förutsatta organisationen av arméstaben
skilsmässan mellan kartverket och de militära myndigheterna
torde komma att medföra även skiljandet ur lokal synpunkt av kartverket
och arméstaben och att därigenom även särskild redogörare
och biträde till hans hjälp måste anställas vid kartverket. Kartverkschefen
hade därvid föreslagit en redogörarbefattning, vilken borde kunna beklädas
av pensionerad officer med arvode, förslagsvis 3.600 kronor. Innehavaren
av nämnda befattning syntes enligt kartverkschefens mening kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

59

bestrida .jämväl sekreterar- och registratorsgöromålen. under förutsättning
att lämplig hjälparbetskraft ställdes till förfogande för bok- och räkenskapsföringen,
varför erfordrades en ny befattning, förslagsvis i lönegrad B 11.
Utredningsmännen funne det tveksamt, huruvida den föreslagna anordningen
kunde anses tillfredsställande med hänsyn till den blivande kartverkschefens
sekreterarehjälp, då den pensionerade officeren endast i undantagsfall för
framtiden kunde beräknas fackkunnig på kartverksamhetens område och väl
närmast torde få utväljas med hänsyn till sin uppgift såsom redogörare. Då
förslaget innebure en ur ekonomisk synpunkt fördelaktig lösning, ansåges
dock anordningen böra prövas vid kartverkets omorganisation. I likhet med
kartverkschefen ansåge utredningsmännen förutsättningen för att redogöraren
skulle medhinna sekreterare- och registratorsgöromålen vara, att en
kansliskrivarebefattning i lönegrad Bil inrättades för bok- och räkenskapsföringen.
Åtminstone ett kontorsbiträde i lönegrad B 4 erfordrades vid chefsexpeditionen
för renskrivningsarbetet.

Med kartverkets föreslagna väsentliga arbets- och organisationsutvidgning
kunde ifrågasättas även behovet av ytterligare en expeditionsvakt. Möjlighet
syntes dock föreligga att åtminstone tillsvidare kunna underlåta detta.
Mycket berodde emellertid härvid på hur lokalfrågan för framtiden kunde
ordnas. Under alla förhållanden borde dock beräknas något belopp till extra
arbetskraft för expeditionsvaktgöromål.

Utredningsmännen ansåge sig även böra beröra frågan örn den tjänsteoch
löneställning, som bolde tillkomma chefen för det såsom civilt verk organiserade
kartverket. Uti organisationsnämndens betänkande hade förutsatts,
att kartverkschefen på grund av organisationens omfattning borde givas generaldirektörs
tjänsteställning. I den år 1934 upprättade departementspromemorian
med förslag till provisorisk organisation av kartverket hade
chefen upptagits såsom överdirektör i lönegrad A 2. Uti avgivet yttrande
över promemorian hade statskontoret i denna del icke framfört någon erinran.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade däremot uttalat viss
tvekan samt ansett närmast till hands vara att vid en provisorisk omorganisation
bibehålla samma löneförmåner för chefen som tidigare och att därför
placera befattningen i lönegrad A 1. Därest det emellertid vöre ett avgörande
önskemål att för chefsposten förvärva en person med kvalifikationer
att handhava ledningen jämväl av ett i anslutning till organisationsnämndens
huvudförslag utvidgat landkarteverk, förordade lönenämnden, att befattningen
hänfördes till sådan tjänst, som omhandlades i avlöningsreglementets
5 § 1 moni., och tilldelades ett arvode av 15,000 kronor. För chefsbefattningens
hänförande till s. k. förordnandetjänst syntes i och för sig vägande
skäl tala på grund av de krav på bland annat kroppslig spänstighet, som
borde ställas på tjänstens innehavare.

Utredningsmännen funne det av organisationsnämnden framlagda förslaget
att giva den blivande chefen vid ett slutligt omorganiserat kartverk med väsentligt
vidgade arbetsuppgifter tjänsteställning såsom generaldirektör i och
för sig väl motiverat med hänsyn till befattningens krävande art. Den ställning.
Kungl. Majit och riksdagen emellertid intagit vid behandlingen år 1934
av motsvarande spörsmål vid omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hade dock föranlett utredningsmännen alt icke här ånyo upptaga
organisationsnämndens förslag. Utredningsmännen kunde ej heller bortse
från att de av lönenämnden framförda synpunkterna på chefsbefattningens
hänförande till s. k. förordnandetjänst vore av vägande art. Örn detta redan
vid en provisorisk omorganisation kunde anses befogat, syntes skälen i än
högre grad göra sig gällande vid en omorganisation av kartverket enligt utredningsmännens
förslag. Med hänsyn härtill ansåge utredningsmännen

60

Kungl. Majlis proposition nr 237-

chefsbefattningen vid kartverket böra upptagas som förordnandetjänst. Kartverksorganisationens
föreslagna omfattning, arbetsuppgifternas mångskiftande
och krävande art samt den förutsatta korta perioden för nykartläggningens
genomförande komme emellertid att ställa mycket stora krav
på den blivande kartverkscbefen i fråga örn organisationsförmåga och kunnighet
på arbetsområdet vid nykartläggningens genomförande. Utredningsmännen
ansåge därför, att chefsbefattningen vid kartverket borde hänföras
till befattningar, vilka tillsattes genom förordnande på viss tid, och upptagas
som överdirektör med ett arvode av 17,000 kronor, i likhet med vad som
gällde för chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Utredningsmännen hava i sitt betänkande även behandlat frågan om kartverkets
uppgifter och ställning i förhållande till försvarsväsendet och i ämnet
samrått med t. f. chefen för armén, generallöjtnanten Nygren, som tilllika
är chef för generalstaben. De spörsmål, som därvid särskilt ansetts
böra erhålla sin lösning i samband med kartverkets omorganisation, hava
utredningsmännen sammanfattat i följande punkter.

1. Arméns behov av kartor i fredstid borde på tillfredsställande sätt tillgodoses.

2. Militärt inflytande på bedrivandet av kartai''betena, i den mån dessa
vöre av betydelse för försvarsväsendet, borde säkerställas.

3. Arméns behov av rent militära kartor, då detta behov framträdde vid
krig eller vid fara för krig, måste tillgodoses, varvid erforderliga kartläggningsformationer
borde ställas till arméns förfogande. Kartverkets ställning
till försvarsväsendet i krig måste därför klarläggas.

Vad anginge den första punkten hade framhållits betydelsen av att för
krigsmakten tjänliga topografiska kartor och översiktskartor förefunnes samt
att fotografiska eldledningskartor (artillerikartor) upprättades för vissa delar
av landet. Därjämte hade ansetts nödvändigt att även vid andra uppkommande
behov i fråga örn framställning av kartor för militärt ändamål
kartverket kunde medverka vid dessa arbetens utförande.

Någon ändring i planen för den topografiska kartläggningen eller för översiktskartors
upprättande hade icke avsetts. Det framlagda förslaget om
fotokartans framställning till underlag för den ekonomiska kartläggningen
innebure upprättande av fotokartor långt utöver vad ur militär synpunkt
ifrågasatts. Utredningsmännen hade även förutsatt, att så långt möjligt kartkonsumenternas
intressen borde tillgodoses vid uppgörande av planen för
arbetenas bedrivande, exempelvis vid aktuella behov av kartors upprättande
för domänverkets eller försvarsväsendets räkning. Den möjligheten stöde
därjämte alltid öppen alt med utnyttjande av kartverkets utrustning för
ändamålet och till kartverket inkommenderad lämplig militär personal
utföra särskilt brådskande militära kartarbeten. Dylika arbeten förutsattes
skola ske med anslag från militär stat, som ställdes till kartverkets
förfogande. Med hänsyn till sådana speciella militära kartarbetens
sporadiska karaktär vore det varken ur organisatorisk eller ekonomisk
synpunkt lämpligt att för tillgodoseende av dessa behov anställa
särskild civil personal. En lämplig organisatorisk anordning funne
utredningsmännen vara, att den i den nya försvarsorganisationen till tjänstgöring
vid kartverket avsedde regementsofficeren på arméstabens stat genom
bestämmelser i kartverkets blivande instruktion bleve föredragande i alla
sådana speciella militära kartfrågor och därmed representerade den militära

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

61

byrå inora kartverket, som kunde vid behov genom inkommenderad militär
personal svälla ut för tillgodoseende av ifrågavarande kartarbeten. Under
sådan kommendering borde den militära personalen vara underställd kartverkschefen,
liksom även arbetena borde stå under hans ledning men med
den militäre föredraganden såsom arbetsledare i detalj.

I fråga om punkten 2 funne utredningsmännen, att det militära inflytandet
vore tillgodosett genom att i den rådgivande kartverkskommissionen föreslagits
skola ingå chefen för armén, chefen för försvarsstaben och chefen
för flygvapnet. De årliga arbetsplanerna och eventuella ändringar av betydelse
i kartframställningen förutsattes nämligen skola prövas av kommissionen
och fastställas av Kungl. Maj:t. Om därjämte i kartverkets instruktion
föreskreves, att den militäre föredraganden skulle deltaga i behandling
av ärenden, som avsåge de för militära ändamål särskilt betydelsefulla kartarbetena,
syntes det militära önskemålet om inflytande på kartverksamheten
bliva säkerställt.

Vad slutligen anginge punkten 3 syntes det utredningsmännen kunna tågås
för givet, att det biivande kartverket i händelse av krig måste för ändamålet
stå till förfogande, då detta verk beträffande såväl personal som utrustning
komme att vara försvarsväsendets egentliga tillgång på detta fackområde.
Bestämmelser härom borde införas i kartverkets instruktion. Den närmare
planläggningen av verkets organisation i händelse av krig borde uppgöras
av vederbörande militära myndighet i samråd med kartverkschefen.

Utredningsmännen hava även i detta sammanhang berört frågan om anordnandet
av det avsedda samarbetet mellan kartverket och flygvapnet för
flygfotograferingens verkställande samt därvid förutsatt, att erforderliga bestämmelser
härom samt angående grunderna för den ersättning, som skulle
utgå lill flygvapnet vid arbetenas utförande, skulle utfärdas av Kungl. Maj:t
och inflyta i instruktionerna för flygstyrelsen och kartverket. Förslag till
bestämmelser borde gemensamt framläggas av chefen för flygvapnet och
kartverkschefen.

b) Avgivna yttranden i organisationsfrågan.

Uti de över utredningsmännens betänkande avgivna yttrandena, i vad de
avse organisationsfrågan, inhämtas huvudsakligen följande.

Statskontoret, som vid tidigare behandling av frågan om kartverkets omorganisation
tillstyrkt, att det nuvarande kartverkets särskilda avdelningar
skulle lokalt och organisatoriskt sammanföras till ett rikets landkarteverk,
har icke haft något att erinra mot det föreliggande förslagets allmänna
delar. Det syntes dock önskvärt, att ett genomfört samarbete anordnades
med flygvapnet såväl när det gällde anställning av personal för kartverkets
flygfotografiska arbete som ock rörande tillhandahållande av materiel för
nämnda ändamål. Genom en lämpligt avvägd ersättning till flygvapnet för
dess medverkan härutinnan torde icke vara omöjligt att tillgodose såväl kartverkets
som flygvapnets intressen, varjämte en minskning av kostnaderna
borde kunna ernås. Med hänsyn till den förutsatta kartläggningsperioden
av omkring trettio år för den ekonomiska kartläggningen borde tågås under
övervägande, huruvida det vore lämpligt att å ordinarie stat anställa större
delen av personalen vid kartverket. Vidkommande de särskilda befattningshavarnas
placering i lönegrad hade statskontoret intet att erinra mot att de
högsta arbet sledande tjänstemännen i egenskap av byråchefer hänfördes till

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

lönegraden B 30 men ifrågasatte, huruvida chefen å byrån för geodetiska
arbeten borde benämnas byråchef och professor. Flygfotografer i lönegraden
B 15 och fotografbiträden i lönegraden B 11 syntes onödigt högt
placerade vid jämförelse med andra i dessa lönegrader placerade. I fråga
om kartverkschefen holle statskontoret före, att anledning icke funnes att
i detta fall införa särskilt arvode i enlighet med bestämmelserna i 5 §
1 mom. i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen. I anslutning
till vad statskontoret tidigare gjort gällande borde kartverkschefen
placeras såsom överdirektör i lönegraden A 2 och avlöningen följaktligen
utgå med 15,000 kronor för år. Det vore betänkligt ur löneteknisk synpunkt
att tid efter annan frångå de regler, som tidigare ansetts böra följas vid
placering av chefstjänstemän, och att såsom i detta fall skapa nya förordnandetjänster
under benämningen överdirektör men med generaldirektörs
avlöning. Anledning syntes icke föreligga att betunga innehavaren av redogörartjänsten
med uppgiften som kartverkschefens sekreterare. Det syntes
icke nödvändigt att för sekreteraruppgifterna avse särskild personal utan
borde detta arbete utföras av byråernas personal. Statskontoret ville däremot
icke motsätta sig att, därest så ansåges nödvändigt, kontorsbiträdestjänsten
i B 4 förändrades till kanslibiträdestjänst i B 7. Då ämbetsverket
tillstyrkte inrättandet av en befattning som redogörare och registrator, avsedd
för pensionerad officer, med arvode av 3,600 kronor för år, vore avsikten,
att befattningens innehavare verkligen skulle tjänstgöra i denna egenskap
och att det honom åvilande arbetet icke skulle överflyttas på underordnad
personal. Inrättandet av en för bokföringen vid kartverket särskilt
avsedd kansliskrivartjänst i lönegraden B 11 avstyrktes därför.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som redan tidigare uttalat sig för
att befattningen som kartverkschef borde hänföras till sådan tjänst, som omhandlades
i avlöningsreglementets 5 § 1 inom., och tilldelas ett arvode av
15,000 kronor för år, har ansett detta äga sin giltighet jämväl vid genomförandet
av den nu föreslagna organisationen. Beträffande de föreslagna byråchefsbefattningarna
hade lönenämnden, likaledes i sitt tidigare yttrande, icke
kunnat tillstyrka högre placering än i lönegrad B 29. Nämnden hade icke
funnit anledning att frångå denna sin uppfattning och föresloge därför, att
befattningarna under benämningen avdelningschefer hänfördes till lönegraden
B 29. Den nuvarande professorsbefattningen borde vid omorganisationen
överföras på övergångsstat. Anledning att uppställa krav på »professorskompetens»
för avdelningschefen å geodetiska avdelningen syntes knappast
föreligga. Nämnden ställde sig tveksam till inrättandet av den ifrågasatta
arvodestjänsten som redogörare och ville ifrågasätta, huruvida icke i stället
en befattning som kassör och registrator i lönegraden B 14 borde inrättas
för ifrågavarande arbetsuppgifter utom sekreterargöromålen, vilka lämpligen
kunde anförtros åt en halvtidsamanuens, förslagsvis i 18:e lönegraden. För
skrivgöromål syntes man få räkna med någon extra personal utöver det ordinarie
kontorsbiträdet, som inginge i förslaget. De i utredningsmännens
sammandrag uppförda befattningarna hade angivits i ordinarie lönegrad,
men borde vid kartverket liksom i övrigt inom statsförvaltningen icke-ordinarie
befattningar inrättas till antal, som stöde i lämpligt förhållande till den
ordinarie personalens storlek.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena har ansett förslaget örn ändring
av ämbetsverkets namn till rikets landkarteverk icke böra genomföras.
Det nuvarande namnet rikets allmänna kartverk täckte den avsedda verksamheten
och hade använts i över 42 år. Olägenheter vore även ur praktisk synpunkt
förbundna med en namnändring och medförde onödiga kostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

63

Avvikande mening i namnfrågan hade inom kommissionen anförts av tre av
dess sex närvarande ledamöter.

Chefen för rikets allmänna kartverk har framhållit, att förutsättningarna
för organisationen av de geodetiska arbetena vore, att de nuvarande triangelnäten
i stor utsträckning kunde användas som grundval för den nya kartläggningen
och att panoramakamerametoden visade sig motsvara förväntningarna.
Ingendera av dessa förutsättningar kunde betraktas som säker,
och det vore därför ej uteslutet, att en förstärkning av personalen å geodetiska
byrån framdeles kunde visa sig erforderlig för kartläggningsprogrammets
genomförande på avsedd tid. För det fall att barometerhöjdmätning
befunnes kunna ersättas med uttagning av höjdpunkter i samband med flygbildernas
bearbetning, erfordrades ej anställande av tekniska biträden vid
geodetiska byrån, men kunde någon förstärkning av arbetskraften å byrån
för fotokartor då bliva nödvändig. Med hänsyn till de förutsatta försöksarbetena
i berörda hänseenden kunde lämpligheten av dessa tekniska biträdens
uppförande å ordinarie stat ifrågasättas. Även för gynnsamt tänkbara
fall vore personalen i övrigt å geodetiska byrån knappt beräknad. Under
förutsättning att arbetsledningen å byrån för fotokartor vore högkvalificerad
å det fotogrammetriska området, kunde de föreslagna nio statskartograferna
ersättas delvis av tekniska biträden och delvis av flygfotografer,
vilka nått den levnadsålder, då flygtjänst icke längre borde ifrågakomma.
Flygfotograferna borde uppföras i lönegrad B 19 med hänsyn till den ansvarsfulla
och riskbetonade tjänstgöringen, särskilt i jämförelse med gravörer
i lönegrad B 15, och till de utbildningskrav för anställning i flygtjänst och
fotografi, som måste uppställas. Beträffande personalorganisationen för
topografiska byrån syntes de två ritarna i lönegrad B 11 böra benämnas
gravyrritare med hänsyn till det ritarbete, de utförde, och till skillnad från
kvinnliga ritare i lönegrad B 7. Antalet ritelever borde icke vara fastställt.
Detta antal måste avvägas efter avgångstiderna för gravörer och ritare, då
eljest eleverna skulle få alltför länge vänta på avlönad anställning. Specificering
av antalet officerare och underofficerare å olika stat och i reserven
borde icke ske i kartverkets stat, då detta måste växla med den kommenderade
personalens förändrade ställning å militär stat. Även antalet till fältarbetena
inkommenderad militär personal borde icke vara fastställt, då antalet
måste växla allt efter behovet för topografiska kartans revision. Rekryteringen
borde dock tryggas genom angivande i kartverkets instruktion av totalantalet
officerare och underofficerare ur armén och dess reserver, tjänstgörande
året om vid byråarbetena. Med nuvarande ersättningsbestämmelser
och under förutsättning att tre förste statstopografbefattningar upptoges, syntes
under närmaste tiden rådande behov av årlig ersättning till militär personal
böra beräknas till 25,000 kronor. Antalet expeditionsvakter enligt
förslaget vore icke tillräckligt efter genomförandet av den avsedda utsvällningen
av organisationen. Ehuru namnfrågan kunde synas oväsentlig,
framhölles, att varje namnändring medförde praktiska olägenheter såväl för
kartverket, där man nödgades å tryckplåtar och annan materiel införa namnändringen,
som för allmänheten. Det förefintliga namnet täckte verkets uppgift
att utgiva kartor. Benämningarna på byråerna borde vara kortare och
mera hanterliga än de föreslagna. Av praktiska skid kunde följande benämningar
förordas: geodetiska byrån, fotogrammetriska byrån, topografiska
kartbyrån och ekonomiska kartbyrån.

Chefen för generalstaben har framhållit, att ur militär synpunkt vöre icke
något att erinra mot att kartverket gåves en i förhållande till försvarsväsendet
fristående ställning, därest tillräckliga garantier samtidigt lämnades för
att kraven tillgodosåges på berättigat militärt inflytande över den kartverk -

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

samhet, som direkt berörde försvarsväsendet och vars ur militär synpunkt
ändamålsenliga bedrivande vore en av förutsättningarna för att detsamma
skulle kunna fylla sin uppgift. Det militära inflytandet på den topografiska
kartläggningen och kartverksamheten i övrigt avsåges närmast skola representeras
av den enligt försvarsreformen å generalstabskårens stat upptagna
regementsofficer, vilken föreslagits skola tjänstgöra vid kartverket såsom
militärassistent. En ur militär synpunkt mera tilltalande lösning vore att bibehålla
den topografiska byrån under militär chef. Den på generalstabskårens
stat upptagne regementsofficer, som avsetts för tjänstgöring vid kartverket,
kunde då tjänstgöra såsom chef för byrån och tillika vara föredragande
och målsman för övriga frågor av militär betydelse. Det vore att
märka, att byråns personal till stor del utgjordes av militär personal. Framställningen
av de militära kartorna i stor skala — artilleri- och eldledningskartorna
— borde då förläggas till denna byrå. Det innebure ingen nyhet,
att en militär byrå förekomme inom ett helt civilt verk. Militärbyrån vid
statens järnvägar vore en parallell i fråga om uppgifter och organisation.
Det kunde måhända göras gällande, att vissa svårigheter skulle kunna uppstå
att finna kvalificerad militär personal för byråcliefsbeställningen i fråga
ävensom att upprätthålla erforderlig kontinuitet. Detta kunde till viss grad
vara sant, men dessa svårigheter syntes kunna övervinnas, örn man vore inriktad
på saken.

T. f. chefen för försvarsstaben har i huvudsak framfört liknande synpunkter
på organisationsfrågan som chefen för generalstaben samt därvid framhållit,
att de militära myndigheterna måste dels beredas möjlighet att påverka
arbetet inom kartverket i av dem önskad riktning och då främst inom
den byrå, som organiserade det för militära behov betydelsefulla kartläggningsarbetet,
dels vara så representerade inom kartverket, att deras önskemål
rörande planläggningen av försvarsväsendets förseende med kartor i krig
bleve tillgodosedda. Det krävdes att den, som inom kartverket skulle kunna
tillvarataga dessa ur synpunkten av rikets försvar betydelsefulla intressen,
vore sakkunnig i såväl kartfrågor som sådana militära frågor, vilka handlades
inom försvarsväsendets ledning. Det syntes emellertid icke lämpligt
att i egenskap av civil tjänsteman binda en måhända vid tillsättandet väl
kvalificerad officer för avsevärd tid i denna betydelsefulla befattning. Tvärtom
krävdes en avlösning av denne befattningshavare med icke alltför stora
tidsmellanrum i avsikt att säkerställa en intim samverkan mellan försvarsväsendets
ledning och kartverket. Fördenskull syntes den föreslagna utvägen
alt placera en officer ur generalstabskåren såsom chef för topografiska byrån
lämpligare än utredningsmännens förslag.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att för den planlagda flygverksamheten
i samband med fotokartläggningen erfordrades tre flygförare, tre navigatörer,
ett antal flygfotografer samt minst sex mekaniker. Fotograferna
borde vara anställda vid kartverket. Den övriga personalen kunde flygvapnet
ställa till förfogande under förutsättning att flygvapnets stater utökades
i motsvarande grad. Det vore varken lämpligt eller möjligt att för
ändamålet under en tid av trettio år från den aktiva staten avdela personal
för flera år i följd, vilket ur kartverkets synpunkt vore erforderligt, därest
ett fullgott arbetsresultat skulle kunna uppnås. Örn erforderlig medverkan
skulle kunna påräknas, måste därför flygvapnets stater utökas med tre
subalternofficerare, tre furirer, tre korpraler samt tre menige. All materiel
borde inköpas och ställas till förfogande av kartverket, men flygvapnet
kunde lämna erforderlig sakkunnig hjälp vid inköpens verkställande samt
handhava materielen och ombesörja dess skötsel, underhåll och vård. De
med flygfotograferingen förenade kostnaderna borde, med undantag för lö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

65

nema till den militära personalen, helt bestridas av kartverket. Utredningen
hade icke tillräckligt beaktat de stora behov av kartor av olika slag,
som förelåge för flygstridskrafternas verksamhet i såväl fred som krig. På
grund härav hade flygvapnet icke heller tillförsäkrats erforderligt inflytande
på organisationen samt verksamheten inom densamma. Framställningen av
dessa specialkartor, vilka i yttrandet närmare angivits, krävde ett betydande
arbete samt en härför lämpad organisation med sakkunnig personal. Genom
att chefen för flygvapnet föreslagits skola ingå i den »rådgivande styrelsen
för verket» tillförsäkrades flygvapnet ett visst inflytande på verksamheten
i stort. För tillvaratagande av de militära intressena inom det civila kartverket
avsåges den till tjänstgöring vid kartverket avsedde regementsofficeren
genom bestämmelser i kartverkets instruktion skola vara föredragande i ärenden,
som berörde försvaret. De rent flygmilitära synpunkterna kunde emellertid
icke härigenom på ett fullt betryggande sätt tillgodoses, varjämte arbetsbördan
för denne regementsofficer bleve alltför betungande. Rikets landkarteverks
uppgifter borde alltså vidgas att även omfatta framställning av
erforderliga särskilda kartor för flygvapnets behov samt flygvapnet beredas
nödigt inflytande över härmed sammanhängande ärendens handläggning genom
att i byrån för topografiska kartor och översiktskartor en särskild sektion
eller detalj inrättades under ledning av flygmilitärt bildad personal —
dock ej på flygvapnets aktiva stat.

Gravörer och heliogravyrritare vid kartverket hava i ingiven skrivelse på
anförda skäl hemställt, att gravörer och heliogravyrritare fortfarande likställdes
och placerades i lönegrad B 15, att för gravörer och heliogravyrritare
inrättades fyra befattningar i lönegrad B 17, att antalet av ifrågavarande
tjänstemän beräknades med hänsyn till deras deltagande i fältarbete omkring
tre månader vartannat år, att benämningen kartverksassistent respektive
förste kartverksassistent infördes för gravör och heliogravyrritare i lönegrad
B 15 respektive B 17 samt att såsom antagningsvillkor för rit- och
gravörelev fastställdes, att sökande skulle hava avlagt realexamen eller kunna
styrka sig äga motsvarande teoretiska kunskaper.

Kartverkets uppgifter och ställning i förhållande till försvarsvåsendet. Departementschefen.

Innan jag ingår på frågorna om den för de olika byråerna erforderliga
personalen och dennas lönegradsplacering, torde böra upptagas de spörsmål,
som framförts av de hörda militära myndigheterna och som sammanhöra
med organisationen av kartverket.

Utredningsmännens framlagda förslag rörande ordnandet av samarbetet
mellan det blivande civila kartverket och de militära myndigheterna synes
mig å ena sidan tillgodose försvarsväsendets önskemål och intressen vid
kartverksamhetens bedrivande och å andra sidan säkerställa planmässigheten
vid den allmänna kartläggningen ur andra kartkonsumentgruppers
synpunkt. Emellertid hava chefen för generalstaben, t. f. chefen för försvarsstaben
samt chefen för flygvapnet i sina senast avgivna, av mig nyss
omnämnda yttranden framfört vissa nya önskemål i fråga örn kartverkets
såväl organisation som verksamhet.

De två förstnämnda cheferna hava påyrkat, att byråchefen på den topografiska
byrån alttid skulle vara officer och alt befattningen skulle besät Dihanq

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 237. 5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

tas med den regementsofficer vid generalstabskåren, som enligt 1936 års
försvarsbeslut upptagits vid arméstaben för tjänstgöring vid kartverket
för att där mera direkt representera de militära intressena. Fördelen med
denna anordning ur militär synpunkt har angivits vara, att härigenom ledningen
av arbetena med den topografiska kartläggningen och översiktskartornas
framställning skulle omhänderhavas av en officer, som ständigt
vore väl orienterad i sådana militära frågor, vilka handläggas inom försvarsväsendets
ledning, och därigenom kunde vid planläggningen av arbetena
lättare tillgodose de uppkommande militära kartbehoven inom aktuella delar
av landet. För att uppfylla dessa krav på befattningens innehavare har
förutsatts, att ombyte på platsen med icke alltför stora tidsmellanrum skulle
ske, något som givetvis även ur militär synpunkt vore nödvändigt, om ifrågavarande
officer skulle kunna åter användas i militär tjänstgöring.

Förslaget skulle sålunda innebära, att byråchefen på den topografiska
byrå, som avses skola ingå i det blivande kartverket, ständigt skulle ombytas,
enligt vad jag inhämtat med tidsintervall på 3—5 år. Redan av
denna anledning synes förslaget mindre lämpligt med hänsyn till planmässigheten
i byråns verksamhet. Då härtill kommer, att generalstabskårens
officerare givetvis måste utväljas ur helt andra synpunkter än med
hänsyn till den topografiska kartverksamheten samt den nya försvarsordningen
icke förutsätter någon utbildning av dessa officerare vid de topografiska
kartläggningsarbetena, torde man icke med säkerhet kunna räkna
med erforderlig teknisk sakkunskap på kartverksamhetens område hos en
därifrån till topografiska byrån såsom byråchef förflyttad officer. Med de
förutsatta täta ombytena på befattningens innehavare skulle därigenom de
topografiska kartarbetena kunna komma att ställas under en med arbetenas
bedrivande oerfaren chef. Detta skulle givetvis inverka ofördelaktigt både
på arbetsresultatet vid byrån och på chefens ställning till personalen.

Enligt min mening tillgodoses både kartverkets och försvarsväsendets intressen
bäst, örn byråchefen på topografiska byrån utses med hänsyn till
vederbörandes kvalifikationer på det kartografiska och reproduktionstekniska
området samt såsom arbetsledare. De speciella militära synpunkterna och
önskemålen på verksamheten böra å andra sidan, såsom utredningsmännen
föreslagit, företrädas av den vid kartverket tjänstgörande regementsofficeren
å generalstabskårens stat såsom föredragande i militära frågor. Det av
chefen för försvarsstaben framhållna önskemålet om täta ombyten av militär
representant vid kartverket för uppehållande av bästa kontakt med försvarsväsendets
ledning och dess intentioner kan då också genomföras utan olägenhet
för den allmänna kartverksamheten.

Det militära inflytandet på planläggningen av de för försvarsväsendet betydelsefulla
kartarbetena, vare sig det gäller revidering och ajourhållning av
den topografiska kartan och översiktskartorna eller fotokartläggningen, tillgodoses
dels genom den militäre föredragandens möjlighet att framföra förslag
till kartverkschefen vid uppgörandet av de årliga arbetsplanerna eller
i övrigt, dels genom att dessa arbetsplaner liksom hittills avses skola fast -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

67

ställas av Kungl. Majit. Jag förutsätter nämligen, att den militäre föredraganden
liksom de civila byråcheferna skall äga att reservationsvis framföra
en eventuellt avvikande mening i de ärenden, i vilkas handläggning han
instruktionsenligt skall deltaga. En ytterligare säkerhet för att försvarsväsendets
synpunkter skola komma till Kungl. Majits kännedom, när det
gäller kartverkets arbetsplaner, ligger däri, alt den av mig tidigare förordade
rådgivande kartverkskommissionen bland annat kommer att hava till uppgift
att yttra sig över kartverkets arbetsplaner för att tillgodose kartkonsumenternas
intressen samt att i denna kommission föreslagits skola såsom
representanter för försvarsväsendet ingå chefen för armén, chefen för försvarsstaben
och chefen för flygvapnet.

Slutligen vill jag framhålla, att mitt avstyrkande av förslaget om en militär
byråchef för topografiska byrån icke innebär, att icke en officer kan
ifrågakomma såsom chef för nämnda byrå. Tvärtom torde, såsom utredningsmännen
påpekat, vid tillsättandet av denna tjänst vara lämpligt att till
befattningen förvärva en därtill lämplig officer, som är förtrogen med de
topografiska kartarbetena. Men det bör förutsättas, att vederbörande har
erforderlig utbildning vid kartverket och för framtiden vill ägna sig helt åt
kartverksamheten.

Vad därefter angår de av chefen för flygvapnet i hans yttrande framställda
yrkandena avse dessa, dels att kartverkets arbetsuppgifter skulle utökas
att omfatta även framställning av för flygvapnet erforderliga kartor
samt att, då dessa arbeten komme att bliva ganska betydande, en härför
lämpad organisation med sakkunnig personal borde ordnas inom kartverket,
dels att för det vid flygfotograferingen förutsatta samarbetet mellan flygvapnet
och kartverket en utökning av flygvapnets stater borde ske.

Den av chefen för flygvapnet upptagna första frågan är helt ny, och någon
närmare utredning örn arbetets omfattning och lämpliga organisation saknas.
På grund härav och då frågan icke direkt sammanhänger med kartverkets
nu planerade omorganisation utan närmast berör framställningen av ett nytt
slag av militära specialkartor, anser jag mig i detta sammanhang icke närmare
böra ingå på frågan. Det synes mig emellertid riktigt, att det blivande
kartverket, liksom vid tillgodoseendet av arméns kartbehov, bör biträda även
vid framställningen av erforderliga kartor för flygvapnets verksamhet. I den
mån därvid kartorna kunna anses erforderliga även för andra ändamål än
de rent militära, såsom exempelvis för flygtrafiken, torde kunna ifrågasättas,
att de nya kartorna upptagas bland dem, som kartverket bör utgiva, men i
övrigt torde ifrågavarande kartbehov böra tillgodoses — liksom då det gäller
speciella militära kartor för armén — med anslag från försvarsväsendets
stat och till kartverket inkommenderad militär personal, i detta fall sålunda
med anslag och personal från flygvapnet. Det torde ankomma på flygvapnets
chef att i samråd med det omorganiserade kartverkets chef verkställa
den utredning och framlägga de förslag, som den väckta frågan kan anses
kräva.

Vad beträffar den av chefen för flygvapnet upptagna frågan örn erfor -

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

derlig militär personal för medverkan från flygvapnets sida vid den för kartläggningen
behövliga flygfotograferingen, torde det efter närmare utredning
angående behovet av en utökning av flygvapnets stater för här nämnda ändamål
ankomma på chefen för försvarsdepartementet att framlägga de eventuella
förslag, som därav kunna föranledas. Det torde emellertid böra framhållas,
att även örn en utökning av flygvapnets personal skulle visa sig nödvändig
det likväl synes ur både kartverkets och flygvapnets synpunkt fördelaktigast,
att den för flygfotograferingen behövliga personalen, utom i
fråga om fotografer, tillhandahålles av flygvapnet. Då någon flygfotografering,
såsom jag i det följande kommer att beröra, icke erfordras för kartverkets
räkning under sommaren 1937 utöver vissa försöksarbeten, torde
under alla förhållanden en eventuell utökning av flygvapnets personal icke
vara nödvändig under nästkommande budgetår.

Jag får sålunda tillstyrka, att samarbetet mellan försvarsväsendet och det
blivande kartverket ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens
förslag och att, såsom därvid förutsatts, det må ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga instruktionsbestämmelser i ämnet. Jag
förutsätter, att förslag till dylika bestämmelser skall framläggas gemensamt
av chefen för armén, chefen för flygvapnet samt chefen för kartverket.

Byråindelning och personalorganisation.

I likhet med utredningsmännen anser jag, att kartverket bör organiseras
på fyra byråer. Med hänsyn till vad kartverkschefen framhållit örn önskvärdheten
av kortare benämningar på de olika byråerna än de av utredningsmännen
föreslagna förordar jag, att byråerna i huvudsaklig överensstämmelse
med kartverkschefens förslag benämnas ekonomiska kartbyrån,
topografiska kartbyrån, fotogrammetriska byrån samt geodetiska byrån.
Ordningsföljden mellan byråerna har jag därvid angivit med utgångspunkt
från att de båda byråer, som hava huvudkartornas utgivning till arbetsuppgift,
böra först upptagas samt därefter de båda subsidiärt verksamma byråerna
med specialuppgifter. I enlighet med utredningsmännens förslag, till
vilket jag ansluter mig, skulle arbetsuppgifterna fördelas på de olika byråerna
på följande sätt.

Ekonomiska kartbyrån skall hava till uppgift att upprätta och utgiva den
ekonomiska kartan samt de över vissa områden avsedda fotokartorna med
fastighetsindelning. Även ombesörjandet av utgivningen av fotokartan skulle
tillhöra denna byrå med hänsyn till denna kartas användning såsom underlag
för byråns kartframställning.

Topografiska kartbyrån skall handhava arbetet med den topografiska
kartans revidering och utgivning samt upprättande, revidering och utgivning
av erforderliga översiktskartor.

Fotogrammetriska byrån skall handhava alla arbeten, som erfordras för
fotokartans upprättande, med undantag av den till stöd för fotokartan erfor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

69

derliga numeriska punktbestämningen. Därjämte böra arbeten, som avse
bildmaterialets utnyttjande även för andra ändamål, åvila denna byrå.

Geodetiska byrån skall liksom hittills utföra de med rikstrianguleringen
sammanhängande geodetiska arbetena samt därjämte alla avvägnings- och
övriga höjdmätningsarbeten ävensom numerisk punktbestämning för fotokartan
vare sig denna utföres genom triangulering, polygonmätning eller ur
bildmaterialet.

Utredningsmännens förslag, att chefen för kartverket bör givas överdirektörs
ställning och att befattningen hänföres till sådan tjänst, som omhandlas
i avlöningsreglementets 5 § 1 morn., med ett arvode av 17,000 kronor,
har jag ansett mig böra biträda. En lägre tjänsteställning än motsvarande
överdirektör i lönegraden A 2 synes mig icke böra ifrågasättas med hänsyn
till verkets omfattning och arbetsuppgifter, och då jag delar utredningsmännens
och lönenämndens uppfattning, att befattningen bör hänföras till förordnandetjänst,
torde sålunda arvodet i enlighet med utredningsmännens
förslag böra fastställas till 17,000 kronor.

Beträffande den för arbetsledningen på byråerna erforderliga personalen
anser jag i likhet med utredningsmännen, att cheferna för byråerna med
hänsyn till arbetsuppgifternas krävande art och omfattning böra givas byråchefs
ställning och sålunda uppföras i lönegrad B 30 samt att övrig personal
för arbetsledning bör placeras i lönegrad B 24. Härvid förutsätter jag emellertid,
dels att professorn vid generalstaben, som tillhör lönegraden B 30 och
redan förestår den nuvarande geodetiska avdelningen vid kartverket, med i
huvudsak oförändrade arbetsuppgifter placeras såsom byråchef å geodetiska
byrån, dels att de å den nuvarande geodetiska avdelningen upptagna
två observatörerna, vilka på grund av dem åvilande arbetsuppgifter och härför
uppställda högre utbildningsfordringar äro placerade i lönegraden B 26,
alltjämt skola bibehållas i samma lönegrad och i viss utsträckning biträda
vid arbetsledningen, övriga högre kvalificerade tjänstemän förutsättas liksom
hittills skola uppföras i lönegrad B 21.

Vad angår den lägre kvalificerade personalen å byråerna har placeringen i
lönegrader av utredningsmännen föreslagits i förhållande till nuvarande lönegrader
för redan förefintliga befattningar. Av de nytillkomna grupperna
befattningshavare, nämligen flygfotografer och fotografbiträden å den fotogrammetriska
byrån samt tekniska biträden å den ekonomiska kartbyrån
och geodetiska byrån, hava de förstnämnda jämställts med gravörerna på
den topografiska byrån samt övriga föreslagits skola placeras i lönegrad
B 11, i vilken lönegrad enligt kartverkschefens förslag även upptagits två nya
gravyrritare vid topografiska kartbyrån. Beträffande flygfotografernas löneplacering
har kartverkschefen ansett denna vara för låg och att de med
hänsyn till den ansvarsfulla och riskbetonade tjänstgöringen samt till de utbildningskrav
för anställning i flygtjänst och fotografi, som på dem måste
ställas, borde uppföras i lönegraden B 19. Å andra sidan har statskontoret
gjort gällande, att placeringen av såväl flygfotografer som fotografbiträden

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

vöre onödigt hög vid jämförelse med andra i motsvarande lönegrader placerade
befattningshavare i statens tjänst. I förhållande till de nu i lönegrad
B 15 vid kartverket uppförda gravörerna och heliogravyrritarna, vilka helt
erhålla sin utbildning vid kartverket, synes mig lägre placering än den av
utredningsmännen föreslagna knappast kunna ifrågakomma för de här berörda
befattningshavargrupperna, vilka även hava att utföra ett tekniskt precisionsarbete,
på vilket kartarbetenas kvalitet i hög grad är beroende. Vad
kartverkschefen anfört rörande flygfotografernas riskbetonade tjänstgöring,
vilket givetvis äger sin riktighet, synes mig närmast böra influera på den
särskilda ersättningen till flygfotograferna under flygtjänst men icke på deras
lönegradsplacering. Enligt vad jag inhämtat hava utredningsmännen beträffande
rekryteringen av flygfotograferna räknat med möjligheten, att underbefäl
från flygvapnet skulle komma att söka dylik anställning, sedan
grundläggande utbildning i fotografi erhållits. I viss utsträckning måste utbildningen
med hänsyn till de speciella förhållandena vid fotokartframställningen
alltid ske vid verket. Även med hänsyn till dessa förhållanden torde
lönegradsplaceringen icke behöva beräknas högre än vad utredningsmännen
föreslagit. Jag ansluter mig därför även i detta fall till utredningsmännens
förslag.

Jag vill i detta sammanhang även beröra den framställning, som gjorts
av gravörer och heliogravyrritare vid kartverkets topografiska avdelning
dels om införande av vissa tjänster i lönegrad B 17 för dessa tjänstemän för
att bereda dem befordringsmöjligheter, dels om bibehållande av samtliga
övriga befattningar såsom gravörer och heliogravyrritare i lönegraden B 15.

Av vad jag nyss anfört rörande lönegradsplaceringen för övriga likartade
personalgrupper torde redan framgå, att någon anledning till uppfattning i
lönegrad av nu ifrågavarande befattningshavare knappast kan anses motiverad.
Möjligen skulle kunna ifrågasättas, att de två gravörer, som mot
särskilt arvode hava att fullgöra vissa arbetsuppgifter utöver gravör t jönsten,
den ene såsom biträde vid rit- och gravyrarbetenas tillsyn och ledning samt
vid utbildningen, den andre såsom biträde vid tillsynen och vården av det
topografiska kartarkivet m. m., skulle erhålla en från övriga gravörer avvikande
högre lönegradsplacering. Uti tidigare avgivet yttrande över 1934
års departementspromemoria, i vilken två befattningar upptagits för sistnämnda
ändamål under benämningen förste gravörer i lönegraden B 17, har
kartverkschefen ansett mindre lämpligt att förvandla nu utgående arvoden
till fyllnadsavlöning till två befattningar i lönegrad B 17, då det icke vore
givet att till nämnda uppdrag förordnade under hela sin tjänstetid bevarade
för uppdraget erforderliga egenskaper. Kartverkschefen ansåg därför arvodesprincipen
vara att föredraga. På grund härav och då en motsvarande
anordning med befattningar i mellangrad mellan den högre och lägre kvalificerade
personalen på övriga byråer icke från något håll ifrågasatts, anser
jag, att den nuvarande anordningen med särskilt arvode för berörda uppdrag
bör bibehållas. Å andra sidan synes det mig önskvärt, i den mån sär -

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

skild högskole- eller universitetsutbildning icke med nödvändighet erfordras
för de högre kvalificerade befattningarna vid verket, att öppna möjlighet
för tjänstemän, som, utan att hava genomgått dylik utbildning, visa sig
särskilt dugliga i arbetet och i övrigt därtill lämpliga, att ifrågakomma vid
befordran till befattning, som eljest närmast avsetts för högre kvalificerad
arbetskraft. Jag återkommer härtill i samband med frågan angående de
särskilda kompetensfordringar, som böra uppställas för de olika slagen avbefattningar.

Den andra frågan, som berörts i framställningen, avser kartverkschefens
av utredningsmännen upptagna förslag om inrättande av två nya befattningar
såsom ritare (gravyrritare) i lönegrad Bil vid topografiska byrån. Då
det ur arbetssynpunkt torde vara lämpligt, att befattningshavare för gravyroch
gravyrritningsarbetena före ordinarie anställning utbildas såsom gravörer,
synas skäl tala för att samtliga hithörande ordinarie befattningar upptagas
i lönegrad B 15 såsom gravörtjänster. Det torde emellertid hava avsetts, att
de två föreslagna nya ordinarie befattningarna i lönegrad Bil skulle besättas
med ännu icke gravörutbildad personal. Med hänsyn härtill torde dessa
befattningar icke böra upptagas såsom ordinarie gravörtjänster i lönegrad
B 15 utan böra ersättas av två icke-ordinarie befattningar som gravyrritare,
avsedda såsom rekryteringstjänster för gravörpersonal. Jag kommer vid
beräkning av personalstat för topografiska byrån att upptaga tjänsterna på
nyssnämnda sätt.

Innan jag ingår på beräkningarna av- det för arbetenas utförande erfordeiliga
antalet befattningar på de olika byråerna, torde böra beröras frågan angående
fortsatt rekrytering från armén av personal för de topografiska
kartarbetena samt för arbetet med översiktskartornas upprättande. \ id
olika tillfällen har ifrågasatts att övergå till användning av enbart civil personal
även för dessa kartarbeten. Skälen härför hava närmast varit att
söka vinna bättre kontinuitet i arbetena, då den militära, till kartverket inkommenderade
personalen icke kunnat beräknas tjänstgöra under långt e,
sammanhängande perioder. Följden härav har nämligen blivit, att ny personal
måst utbildas för fältarbetena med korta mellanrum. För arméns vidkommande
hava också de ständigt återkommande kommenderingarna till
kartverket av ett relativt stort antal officerare och underofficerare särskilt under
sommarmånadernas fältarbete varit ägnade att medföra vissa svårigheter
i fråga örn tjänstgöringens ordnande vid truppförbanden. Ur försvarsväsendets
synpunkt torde dock vara önskvärt, att i viss örn också minskad omfattning
aktiv personal från armén även i fortsättningen utbildas vid kartverket
i topografiskt arbete. Det hittillsvarande systemet har även haft vissa
fördelar för kartverket på grund av möjligheten dels att vid de topografiska
fältarbetena personalstyrkan kunnat ökas eller minskas allt efter behovet,
dels att sådan vid fältarbetena tidigare använd personal kunnat efter uppnådd
pensionsålder (i allmänhet vid fyllda 50 ar) utnyttjas vid kårtvetkets
arbeten mera kontinuerligt mot en relativt låg tilläggsersättning till den ut -

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

gående statspensionen. Då båda systemen — med helt civil personal eller
med delvis militär, delvis civil personal — hava sina fördelar, har det synts
mig lämpligast, att det nuvarande systemet med inkommenderad personal får
ytterligare prövas inom det blivande såsom civilt omorganiserade kartverket
och att därvid ytterligare erfarenheter kunna samlas rörande den
lämpligaste formen för personalens rekrytering för den topografiska byrån.
Ett skäl att tillsvidare i viss utsträckning anlita militär personal för dessa
arbeten ligger även däri, att det måste vara av vikt för kartverket att få taga
i anspråk den tidigare vid de topografiska kartarbetena utbildade personalen.
Den tid, som skulle åtgå att utbilda nya civila fältmätare, lärer för övrigt
göra det omöjligt att åtminstone för närvarande avvara den militära personalen
under fältarbetsperioden.

I ett avseende synes emellertid redan nu böra beslutas en utvidgning av
den civila personalen på topografiska byrån i förhållande till den i utredningsmännens
betänkande beräknade. Uti den förutberörda framställningen
från gravörer och heliogravyrritare har framhållits, att deras arbetskraft i
mycket ringa utsträckning tages i anspråk vid de topografiska fältarbetena,
ehuru de även utbildats härför. Det har därvid bland annat betonats, att
byråarbetet med gravyr och reproduktionsritning är i hög grad påfrestande
och att det därför även av denna anledning vore ett önskemål, att personalen
finge det ombyte och den kroppsliga rekreation, som fältarbetet medförde.
Tidigare har denna personal utnyttjats mer i fältarbete än vad fallet
är för närvarande, då dessa befattningshavare i allmänhet endast var
fjärde sommar utföra fältarbete. Orsaken härtill torde i främsta rummet
hava varit brist på kompetent personal för gravyrarbetena, sedan arbetet
med revidering av äldre tryckplåtar blivit alltmer omfattande. Gravörerna
hava därför måst i första hand användas för byråarbetet. Denna utveckling
synes mig varken ur verkets eller personalens synpunkt vara önskvärd.
Då utbildning av gravörer torde taga omkring 5—6 år i anspråk och då,
innan ny sådan arbetskraft erhållits, en utvidgning av fältarbetstiden för
nämnda personalgrupp endast i ringa omfattning torde kunna genomföras,
synes det önskvärt, att beslut snarast fattas om en utökning av nämnda
personal, så att erforderlig nyrekrytering och utbildning kunna igångsättas.
Enligt vad jag under hand inhämtat skulle för att utan inskränkning i arbetsplanen
varje år under omkring fyra månader bereda fältarbete åt halva
antalet gravörer och heliogravyrritare erfordras ytterligare 2 gravörer utöver
vad i utredningsmännens betänkande angivits. Kostnadsökningen på
kartverkets stat skulle härigenom framdeles komma att uppgå till omkring
11,500 kronor. Då emellertid avlöning i högsta löneklassen icke utgår
mer än under en del av tjänstgöringstiden samt den inkommenderade
militära personalen samtidigt torde kunna minskas vid fältarbetena med
sex officerare och traktamentsersättningen under fältarbetet är lägre för gravörerna
än för inkommenderade officerare, torde kostnadsökningen på kartverkets
stat kunna i medeltal beräknas uppgå till omkring 9,000 kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

73

per år. Det är emellertid då att märka, att sex officerare under fyra sommarmånader
årligen frigöras för arméns behov, vilkas avlöning överstiger
kostnadsökningen vid kartverket. I verkligheten medför sålunda anordningen
ett förbilligande av kartarbetena, om de vid kartverket tjänstgörande
officerarnas avlöning å militär stat medräknas.

För genomförandet på trettio år av det i utredningsmännens betänkande
avsedda kartläggningsprogrammet bar beräknats det antal befattningshavare
å byråerna, som jag tidigare angivit. Med hänsyn till de av mig förordade
utvidgningarna i kartläggningsprogrammet dels i fråga örn det ekonomiska
kartläggningsområdets omfång med omkring 320 kvmil, dels i
fråga om fotokartområdet med omkring 114 kvmil samt dels genom den
föreslagna inläggningen av fastighetsindelningen å fotokartorna inom sistnämnda
område, erfordras vissa utökningar i den beräknade personalstaten
för att arbetet skall medhinnas under trettioårsperioden. Beräkningen härav
har skett efter samma grunder, som i utredningsmännens betänkande. Det
erforderliga antalet befattningar av olika slag torde i likhet med vad som
skett i utredningsmännens betänkande böra i den beräknade personalstaten
upptagas såsom ordinarie, ehuru detta icke blir fallet under hela kartläggningsperioden
på grund av nyrekryteringen, förutsatt provtjänstgöring för
nyanställd personal m. m. I likhet med utredningsmännen finner jag nämligen
nödvändigt, att under tiden för utbyggandet av organisationen personalförteckningen
rörande tjänstemän å ordinarie stat årligen regleras, så att å
ena sidan icke upptages större antal ordinarie befattningar, än till vilka
fullt utbildad personal beräknas finnas tillgänglig, och å andra sidan ordinarie
tjänst kan påräknas av den nyrekryterade personalen inom rimlig tid,
vilken i utredningsmännens betänkande tabell 13 angivits till 4—6 år för olika
slag av befattningshavare. Om det senare ej bleve fallet, torde möjligheten
att åstadkomma en fullgod rekrytering äventyras och därmed också hela
planen för den snabbare kartläggningen. Lönesättningen är nämligen i allmänhet
relativt låg i förhållande till vad motsvarande teknisk arbetskraft
på andra områden skulle kunna erhålla och befordringsmöjligheterna likaledes
mycket begränsade. Detta förhållande avses skola i någon mån kunna
kompenseras med den ordinarie anställningsformen.

Personalen å den ekonomiska kartbyrån har med utgångspunkt från det
utvidgade kartläggningsprogrammet beräknats behöva ökas utöver utredningsmännens
förslag med 4 statskartografer i lönegraden B 21, 3 tekniska biträden
i lönegraden B 11, 2 förste ritare i lönegraden B 11,2 ritare i lönegraden
B 7 och 3 ritbiträden i lönegraden B 4. Byråns personal skulle då komma
att utgöras av en byråchef (B 30), 4 förste statskartografer (B 24), 18
statskartografer (B 21), 20 tekniska biträden (B 11), 4 förste ritare (B 11),
10 ritare (B 7) samt 7 ritbiträden (B 4).

Å den topografiska kart by rån skulle i enlighet med utredningsmännens beräkningar
och den av mig förut förordade ändringen av antalet gravörer och
gravyrritare den civila personalen komma att bestå av en byråchef (B 30), 2

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

förste statstopografer (B 24), 3 statstopografer (B 21), 14 gravörer (B 15), 1
ritare (B 7) samt viss icke ordinarie rekryteringspersonal, beräknad till 1 e.
statstopograf (16), 3 e. gravyrritare (11), 2 gravöraspiranter (9), 1 e. o. ritare
(7) samt ritelever. Härtill skulle komma militär personal dels för årskommendering
6 officerare och 3 underofficerare på stat, övergångsstat eller i
reserven, dels under fältarbetena inkommenderad ytterligare militär personal,
vilken sedan antalet gravörer blivit utökat torde kunna beräknas till i medeltal
9 officerare och underofficerare från armén. För speciella militära kartarbeten,
vare sig för armén eller flygvapnet, beräknas såsom tidigare framhållits
särskild inkommenderad militär personal komma att ställas till förfogande
från armén och flygvapnet allt efter uppkommande behov.

Vad angår den fotogrammetriska byrån lia i utredningsmännens förslag
upptagits bl. a. 9 statskartografer i lönegrad B 21, varvid emellertid angivits,
att en del av dessa statskartografer möjligen skulle kunna utbytas mot lägre
kvalificerad arbetskraft, därest det efter de föreslagna försöksarbetena visar
sig, att förenklingar i bildtrianguleringsarbetet kunna genomföras. Även kartverkschefen
har i sitt yttrande framhållit, att för rutinarbetet å denna byrå
icke erfordrades högskoleutbildning och att under förutsättning att arbetsledningen
vore högkvalificerad å det fotogrammetriska området statskartograferna
torde kunna ersättas av delvis tekniska biträden och delvis flygfotografer,
vilka nått den levnadsålder, då flygtjänst icke längre borde ifrågakomma.
Den högre kvalificerade personalen måste förutsättas skola hava högskoleutbildning,
och nyrekryteringen torde i huvudsak icke kunna ske annat än
genom nyutbildning av personal vid tekniska högskolan. Denna utbildning
torde draga omkring fyra år för examens avläggande från vederbörlig fackavdelning
vid högskolan. För att ej fördröja erforderlig rekrytering torde
därför vara nödvändigt att snarast fastställa det antal statskartografer, som
kommer att behövas, då eljest planen för fotokartläggningen kan bliva förskjuten
och därmed också planen för den ekonomiska kartläggningen. Under
hänsynstagande till den utvidgning i kartläggningsprogrammet, som jag tidigare
förordat, har jag låtit ytterligare undersöka, vilket minimum av högre
kvalificerad arbetskraft som skulle erfordras, örn förenklingarna i arbetsmetoderna
i huvudsak kunde genomföras. Beräkningarna hava givit till resultat,
att fem statskartografer skulle erfordras samt att fyra skulle kunna utbytas
mot 2 flygfotografer och 2 tekniska biträden. Under dessa förutsättningar
skulle personalen å byrån komma att utgöras av en byråchef (B 30),
1 förste statskartograf (B 24), 5 statskartografer (B 21), 7 flygfotografer
(B 15), 2 tekniska biträden (B 11), 2 fotografbiträden (B 11), 2 förste ritare
(B 11) samt 4 ritbiträden (B 4). De jämkningar, som efter försöksarbetenas
verkställande möjligen kunna visa sig önskvärda i fördelningen av befattningarna
på flygfotografer och tekniska biträden, kunna sedermera ske, enär
byråns personal endast successivt bör anställas under den femårsperiod, som
beräknas åtgå för kartverkets utbyggande.

I fråga om den geodetiska byråns personal har kartverkschefen, såsom tidigare
nämnts, ansett, att densamma även för gynnsamt tänkbara fall torde

Kungl. Majis proposition nr 237.

75

vara knappt beräknad i utredningsmännens betänkande. Föreståndaren för
den nuvarande geodetiska avdelningen, professorn vid generalstaben, har i
sitt till kartverkschefen avgivna yttrande i frågan ansett en ökning utöver
den av utredningsmännen föreslagna personalen med fyra statsgeodeter sannolikt
bliva erforderlig, örn tidsschemat för kartläggningen skulle med säkerhet
kunna hållas. Med hänsyn till de gjorda uttalandena samt den ytterligare
arbetsbelastning för geodetiska byrån, som den av mig föreslagna utvidgningen
i kartläggningsprogrammet innebär beträffande såväl triangulering
som avvägning, synes ytterligare en statsgeodet böra anställas, så att
särskilt i början av kartläggningsperioden de geodetiska arbetena vinna erforderligt
försprång. Skulle framdeles en minskning visa sig möjlig, kan reglering
ske i samband med nuvarande personals avgång med pension. På
grund av vad kartverkschefen anfört angående den ifrågasatta försöksverksamheten
med multiplexapparat vid fotokartframställningen och de möjligheter
till höjdpunktbestämning, som därigenom skulle kunna yppas och
medföra, att barometerhöjdmätning skulle bliva överflödig, synas för närvarande
icke böra upptagas några tekniska biträden å geodetiska byrån. De
planerade försöksarbetena torde få bliva avgörande för huruvida framdeles
sådana arbetskrafter böra anställas eller huruvida arbetskrafterna på fotogrammetriska
byrån kunna behöva något utökas för höjdpunktsmaterialets
bestämning. Den geodetiska byråns personal skulle under här framlagda utgångspunkter
bliva en byråchef (B 30), 2 observatörer (B 26), 1 förste statsgeodet
(B 24) och 10 statsgeodeter (B 21). Med hänsyn till de vetenskapliga
kvalifikationer, som böra uppställas på innehavaren av byråcliefsbefattningen
på denna byrå, samt byråchefens ställning som ledare av även de mera
vetenskapliga geodetiska arbetena samt det därvid ofta ifrågakommande internationella
samarbetet torde, såsom utredningsmännen föreslagit, befattningens
innehavare böra benämnas byråchef och professor. Ett ytterligare skäl
härför synes föreligga däri, att befattningen i realiteten ersätter den nuvarande
befattningen såsom professor vid generalstaben.

I fråga om personal utom byråerna hava utredningsmännen upptagit en
arvodestjänst såsom redogörare och registrator med ett arvode av 3,600 kronor
och avsedd att besättas med pensionerad officer, en kansliskrivare och
bokförare i lönegraden B 11, en förste expeditionsvakt i lönegrad B 7, 2 expeditionsvakter
i lönegrad B 5 samt ett kontorsbiträde i lönegrad B 4. Härvid
har förutsatts, att redogöraren även skulle biträda kartverkschefen med erforderlig
sekreterarhjälp. Såsom framgår av de tidigare omnämnda yttrandena
från statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd har viss
tveksamhet yppats örn lämpligheten av inrättandet av den föreslagna redogörarbefattningen
samt uppdelningen av bok- och räkenskapsföringen på redogöraren
och en kansliskrivare. Lönenämnden har ifrågasatt, huruvida icke
i stället borde inrättas en befattning såsom kassör och registrator i lönegrad
B 14 och att sekreterargöromålen anförtroddes en halvtidsamanuens, iörslagsvis
i lönegrad 18. Jag biträder lönenäinndens förslag beträffande upprättande
av en befattning som kassör och registrator i lönegrad B 14 för bokfö -

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

rings-, kassa- och registratorsgöromålen såsom mera överensstämmande med
sättet för dylika arbetens ordnande inom de civila verken. Beträffande sekreterarhjälp
till kartverkschefen torde däremot i ett verk av kartverkets tekniska
natur sekreterargöromålen närmast avse — förutom vissa tekniska
frågor, för vilka personal vid byråerna torde kunna utnyttjas —- en del enklare
expeditionsgöromål samt biträde för arbetsstatistiska ändamål, upprättande
av översikter över arbetets fortgång i olika detaljer m. m. för att giva
kartverkschefen möjlighet att följa arbetsekonomien i olika arbetssätt och
personalens lämpligaste utnyttjande o. d. Det synes mig därför, att tillsvidare
och intill dess större erfarenhet vunnits om lämpligaste formen för ordnandet
av biträde åt kartverkschefen i anslaget till icke-ordinarie arbetskraft bör
upptagas ett belopp, som möjliggör anställande av ett väl kvalificerat kvinnligt
biträde för ändamålet. Beloppet torde kunna beräknas såsom för extra
tjänsteman i lönegrad 11. Härigenom vinnes också, att vid förfall för kassören
och registratorn, såsom under semester, sjukdom e. d., inom kartverkets
organisation finnes åtminstone någon, som kan vid behov vikariera å nämnda
befattning. I likhet med lönenämnden finner jag även erforderligt, att för
skrivgöromål beräknas något extra biträde utöver det av utredningsmännen
föreslagna ordinarie kontorsbiträdet.

Beträffande antalet expeditionsvakter bar kartverkschefen i sitt yttrande
framhållit, att det av utredningsmännen föreslagna antalet knappast kunde
förslå efter genomförandet av den avsedda utsvällningen av organisationen.
Även utredningsmännen hava delat denna uppfattning men ansett, att tillsvidare
kunde räknas med extra arbetskraft för ändamålet. Hänsyn härtill
torde få tagas vid beräkning av anslagsmedel till icke-ordinarie tjänstemän.

Av den tidigare lämnade redogörelsen rörande det avsedda samarbetet mellan
kartverket och försvarsväsendet framgår, att de militära intressena härvid
mera direkt skola representeras av den regementsofficer vid generalstabskåren,
som i den nya försvarsorganisationen beräknats skola tjänstgöra vid
kartverket. I försvarsbeslutet upptogs emellertid, intill dess den beräknade
nyorganisationen av kartverket skulle äga rum, inom arméstaben för en topografisk
avdelning — förutom nämnde regementsofficer vid generalstabskåren
samt en professor, vilken såsom redan nämnts beräknas skola överflyttas
såsom byråchef till kartverkets geodetiska byrå — en för pensionerad
officer avsedd befattning med arvode av 3,180 kronor. I samband med framläggande
av 1937 års statsverksproposition har chefen för försvarsdepartementet
uttalat, att i och med genomförandet av den omorganisation av rikets
allmänna kartverk, varom proposition avsåges skola framläggas till årets
riksdag, komme den nuvarande topografiska avdelningens arbetsuppgifter
att överflyttas till det nya, helt under jordbruksdepartementet lydande kartverket,
varför medel för den för dessa uppgifter behövliga personalen vid
sådant förhållande icke längre borde upptagas under fjärde huvudtiteln. Rubriken
»Topografiska avdelningen» och den därunder upptagna personalen
hade därför avförts ur den föreslagna staten för arméstaben. Med hänsyn
härtill och da nyssnämnda arvodesbefattning torde avsetts för vissa militära

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

77

uppgifter inom kartverket och den vid kartverket tjänstgörande regementsofficeren
otvivelaktigt för honom åvilande arbetsuppgifter torde behöva någon
till sitt biträde, synes för ändamålet en befattning för pensionerad officer
med ett arvode av 3,180 kronor böra upptagas på kartverkets stat. Det torde
härvid vara tänkbart, att på denna befattning skulle framdeles kunna placeras
en officer i flygvapnets reserv, varigenom såväl armén som flygvapnet
bleve representerade vid kartverkets arbeten, på sätt chefen för flygvapnet
ansett önskvärt med hänsyn till flygvapnets kartbehov.

I enlighet med de av mig sålunda framlagda förslagen rörande personalorganisationen
vid kartverket, efter det utbyggnaden till avsedd full arbetskapacitet
genomförts, skulle denna personalorganisation bliva av följande
omfattning.

Befattning Lönegrad

Chef.

1 överdirektör (arvode 17,000 kronor).

Ekonomiska kartbyrån.

1 byråchef ......................................

4 förste statskartografer...........................

18 statskai-tografer ................................

20 tekniska biträden ...............................

4 förste ritare ...................................

10 ritare .........................................

7 ritbiträden .....................................

Topografiska kartbyrån.

1 byråchef .......................................

2 förste statstopografer ...........................

3 statstopografer ..................................

14 gravörer .......................................

1 ritare ..........................................

Icke ordinarie civil personal:

1 e. statstopograf ................................

3 e. gravyrritare .................................

2 gravöraspirantér ...............................

1 e. o. ritare ...................................

ritelever

Militär personal med arvode (i medeltal):

6 officerare å stat, övergångsstat eller i reserven

3 underofficerare å stat, övergångsstat eller i reserven
9 officerare och underofficerare under fältarbetet.

B 30
B 24
B 21
B 11
B 11
B 7
B 4

B 30
B 24
B 21
B 15
B 7

16

11

9

7

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Befattning Lönegrad

Fotogrammetriska byrån.

1 byråchef .............................................. B 30

1 förste statskartograf ............... B 24

5 statskartografer ........................................ B 21

7 flygfotografer .......................................... B 15

2 tekniska biträden ...................................... B 11

2 fotografbiträden .......................................... B 11

2 förste ritare .......................................... B 11

4 ritbiträden .............................................. B 4

Geodetiska byrån.

1 byråchef och professor .................................. B 30

2 observatörer ............................................ B 26

1 förste statsgeodet ...................................... B 24

10 statsgeodeter .......................................... B 21

Utom byråerna.

1 kassör och registrator .................................. B 14

1 förste expeditionsvakt .................................. B 7

2 expeditionsvakter ...................................... B 5

1 kontorsbiträde .............................;............. B 4

Icke ordinarie personal:

1 e. kansliskrivare .......................................... H

1 e. expeditionsvakt ........................................ 5

1 e. kontorsbiträde .......................................... 4

Militär personal:

1 officer i reserven med ett arvode av 3,180 kronor.

Beträffande de ordinarie befattningarna är att märka, att desamma under
utbyggande av organisationen samt vid nyrekrytering i viss utsträckning
komma att ersättas med icke-ordinarie personal under provtjänstgöring
och under utbildningstiden. Personalförteckning avses därför skola fastställas
för varje budgetår, allt efter som fullt utbildad personal finnes tillgänglig.
Vidare ingår icke personal för barometerhöjdmätning, då sådan
personals anställning blir beroende av ytterligare försöksarbeten.

Med nyssnämnda personalorganisation skulle en blivande avlöningsstat
för kartverket fa ungefärligen följande uppställning, varvid ersättningar
till militär personal, som inkommenderats till kartverket — av skäl, som i
det följande komma att beröras — hava upptagits under avlöning till ickeordinarie
personal, ehuru dessa ersättningar för närvarande utgå från anslaget
till kartarbeten m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

79

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis . . kronor 723,900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit .......................................... » 2,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m.........kronor 62,300

b) Avlöningsförhöjningar m. m., för slagsvis

.................... » 2,000 » 64,300

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis............................ » 40,600

Summa kronor 830,800.

Frågan om ändring av kartverkets namn.

Utredningsmännen hava ansett lämpligt, att i samband med kartverkets
omorganisation verkets namn ändrades från rikets allmänna kartverk till
rikets landkarteverk.

Någon anledning att på grund av det blivande verkets föreslagna arbetsuppgifter
verkställa en namnändring synes mig knappast föreligga. Förslaget
torde också närmast hava föranletts av en önskan att tillskapa en kortare
benämning. Då emellertid verket i dagligt tal alltid torde benämnas enbart
kartverket och någon förväxling därvid knappast torde behöva befaras med
sjökarteverket, torde det officiella namnets längd knappast medföra större
olägenheter. Då däremot, såsom kartverkskommissionen och kartverkschefen
anfört, vissa praktiska olägenheter skulle bliva en följd av namnändringen,
anser jag mig böra förorda bibehållandet av verkets numera hävdvunna
namn.

9. Med organisationen sammanhängande spörsmål.

Kompetensfordringar för olika befattningar.

Uti gällande instruktion för kartverket är stadgat, att för anställning såsom
observator, statsgeodet eller statskartograf erfordras förutom provtjänstgöring
vid verket viss examen, nämligen för observator filosofie licentiatexamen
med ettdera av ämnena astronomi eller geodesi, för statsgeodet filosofisk
ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen, vardera med minst betyget
med beröm godkänd i ettdera av ämnena astronomi, geodesi eller matematik,
samt för statskartograf lantmäteriexamen.

Organisationsnämnden har endast föreslagit sådan ändring, att sistnämnda
examen skulle berättiga till anställning även såsom statsgeodet.

Uti till kartverkschefen avgivet yttrande år 1934 över departementspromemorian
har professorn vid generalstaben tillstyrkt nämnda ändringsförslag
med det tillägget, att i ämnet geodesi skulle erfordras minst betyget med be -

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

rom godkänd, samt framhållit, att chefen för byrån för geodetiska arbeten
borde innehava professorskompetens.

Utredningsmännen hava för sin del förordat, att beträffande olika befattningar
å geodetiska byrån kompetensfordringarna uppställdes enligt nuvarande
bestämmelser men med de tillägg professorn vid generalstaben tillstyrkt.

Vad beträffade den högre kvalificerade personalen på ekonomiska kartbyrån
och fotogrammetriska byrån borde nuvarande bestämmelser rörande
statskartograf alltjämt tillämpas. Dock syntes även avlagd examen vid annan
avdelning än fackskolan för lantmäteri vid tekniska högskolan, vid Chalmers
tekniska instituts högre avdelning eller skogshögskolans jägmästarkurs
böra berättiga till anställning som statskartograf under förutsättning, att vederbörande
styrkt sig äga erforderliga kunskaper inom fastighetsbildningens
eller fotogrammetriens områden. Vad byråchefsbefattningarna på nämnda
byråer beträffade, borde viss examen ej uppställas såsom kompetensvillkor
utan vid befattningarnas tillsättande i främsta rummet hänsyn tagas till vederbörandes
kvalifikationer såsom arbetsledare samt teoretiska och praktiska
utbildning på kartverkets arbetsområden och därmed sammanhängande tekniska
frågor. För de tekniska biträdena ansåges någon bestämd utbildning
icke böra föreskrivas, utan borde hänsyn närmast tagas till vederbörandes
vana vid fältarbete och fallenhet för ritarbete. Utbildnings- och provtjänstgöringsåren
vid kartverket finge härvid vara utslagsgivande. Utredningsmännen
funne dock önskvärt, att sökande förvärvat en viss utbildning utöver
vanlig folkskola, såsom realexamen, examen från teknisk skola, från
underofficersskola e. d. För anställning som flygfotograf borde uppställas
fordran på såväl flygutbildning som fotografisk utbildning. Beträffande
övriga icke nämnda befattningar funne utredningsmännen icke direkt böra
uppställas speciella kompetensfordringar, dock att för befattningar i lönegrad
B 21 eller högre grad i allmänhet borde erfordras avlagd studentexamen samt
praktisk erfarenhet på arbetsområdet.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan har beträffande de i utredningen
föreslagna kompetensfordringarna för vissa befattningar ansett vissa ändringar
böra ske. Med hänsyn till att teknisk doktorsgrad numera kunde avläggas
vid högskolan borde för befattning som observator även teknisk doktorsgrad
i geodesi medföra kompetens för sådan befattning. I analogi härmed
borde för statsgeodetbefattning även avgångsbetyg från fackavdelningarna
för lantmäteri eller väg- och vattenbyggnad, i vartdera fallet med minst
betyget med beröm godkänd i ämnena högre geodesi med fotogrammetri och
i lägre geodesi vid sistnämnda fackavdelning respektive geodesi med fotogrammetri
och i samhällsmätning vid fackavdelningen för lantmäteri medföra
kompetens. Samma kompetens borde tillkomma den, som avlagt avgångsexamen
från Chalmers tekniska instituts fackavdelning för väg- och
vattenbyggnad och som genom specialstudier vid tekniska högskolan förvärvat
angivna betyg. Beträffande kompetensfordringarna för statskartograf
syntes'' dessa böra kompletteras därhän, att kompetens tillkomme den,
som genomgått tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri eller dess
fackavdelning för väg- och vattenbyggnad med betyg i ämnet högre geodesi
med fotogrammetri ävensom den som genomgått Chalmers fackavdelning för
väg- och vattenbyggnad eller skogshögskolan, varvid i båda sistnämnda fall
därutöver skulle fordras ådagalagd kunskap i fotogrammetri. Det vore måhända
lämpligt, att beträffande den föreslagna fordran på styrkta kunskaper
inom fastighetsbildningens område närmare bestämdes, hur de skulle styrkas.
Det syntes lämpligast, att för cheferna för byråerna uppställdes fordran
på samma teoretiska utbildning som för deras tjänstemän. För andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

81

byråer än den geodetiska borde fordran uppställas på samma avlagda examina
och kunskaper som för statskartograf och för den geodetiska byrån
filosofie eller teknisk doktorsgrad i geodesi.

Vid fastställande av de speciella kompetensfordringarna för den högre Departements C

Jl

kvalificerade personalen synes mig böra beaktas, att så vitt möjligt dessa
fordringar uppställas på sådant sätt, att personalen kan förflyttas mellan
de olika byråerna, varigenom å ena sidan bättre befordringsmöjligheter skapas
inom verket och å andra sidan arbetskraft från en byrå kan utnyttjas
även å en annan, då arbetsanhopning kräver detta. Härigenom kan det totala
personalbehovet lättare hållas inom den beräknade organisationsramen.

Det torde böra ankomma på kartverkschefen att i denna del på för arbetet
lämpligaste sätt verkställa en dylik disposition av arbetskrafterna.

Den examen, som bäst motsvarar fordringarna på en allsidig användning
av personalen vid kartverkets arbeten, torde otvivelaktigt vara lantmäteriexamen
eller numera avgångsexamen från fackskolan för lantmäteri vid tekniska
högskolan. Denna examen omfattar bland annat den kunskap i fastighetsbildning,
som erfordras för statskartograferna vid den ekonomiska kartläggningen,
samt den utbildning i högre geodesi och fotogrammetri, som bör
föreligga såväl för nämnda statskartografer som för dem, som tjänstgöra vid
fotokartframställningen. Om i sistnämnda ämne minst betyget med beröm
godkänd erhållits vid berörda examen, föreligga även förutsättningarna för
tjänstgöring såsom statsgeodet. Denna examen synes mig sålunda böra uppställas
som den vanliga kompetensfordran för statskartografer och statsgeodeter.

Med tanke på rekryteringen för de delvis vetenskapligt betonade observatorsbefattningarna
torde emellertid även avlagd filosofie ämbets- eller kandidatexamen
med minst betyget med beröm godkänd i ett av ämnena astronomi
eller geodesi fortfarande böra berättiga till anställning som statsgeodet.

Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida icke i dylikt fall samma kompetensfordringar
som för observator borde uppställas. Detta synes dock icke
nödvändigt, då det visat sig, att i flera fall statsgeodeter efter anställning vid
kartverket avlagt filosofie licentiatexamen för att erhålla kompetens för observatorsbefattning.

Likaså torde vara lämpligt med tanke på de fotogrammetriska arbetena
och utvecklingen av arbetsmetoderna vid fotokartläggningen, att avlagd examen
från fackskolan för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan
med specialstudier i fotogrammetri, minst motsvarande betyget med beröm
godkänd i ämnet högre geodesi med fotogrammetri vid fackskolan för lantmäteri,
må berättiga till anställning som statskartograf vid den fotogrammetriska
byrån.

I övrigt synas, såsom föreslagits, kompetensfordringarna för nu nämnda
befattningar böra utformas så, att även avlagd examen vid annan fackskola
vid tekniska högskolan, vid Chalmers tekniska institut eller vid skogshögskolans
jägmästarkurs må berättiga till anställning som statskartograf un Bilmnq

till riksdagens protokoll 1937. i sami. Nr 237.

6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

der förutsättning att vederbörande såsom specialelev vid tekniska högskolan
avlagt tentamen i ämnet jorddelningsrätt eller högre geodesi med fotogrammetri
vid fackskolan för lantmäteri.

Beträffande kompetensfordringarna för observator synes, på sätt lärarkollegiet
vid tekniska högskolan framhållit, förutom filosofie licentiatexamen
i astronomi eller geodesi även teknisk doktorsgrad i geodesi böra berättiga
till sådan anställning.

I fråga om byråcheferna torde, såsom utredningsmännen förordat, icke
böra — utom för byråchefen å geodetiska byrån — fastställas viss avlagd
examen, utan böra vid deras tillsättning i främsta rummet vederbörandes
kvalifikationer såsom arbetsledare samt teoretiska och praktiska utbildning
på kartverkets arbetsområden vara avgörande. För byråchefen å geodetiska
byrån torde, på sätt lärarkollegiet vid tekniska högskolan tillstyrkt, därutöver
böra uppställas fordran på filosofie eller teknisk doktorsgrad i
geodesi.

Frånsett vad utredningsmännen anfört i fråga örn fordringarna för anställning
såsom flygfotograf, torde beträffande övriga av mig icke särskilt
omnämnda befattningar några speciella kompetenskrav icke böra uppställas.
Icke heller synes det mig lämpligt att binda sig vid några generella regler,
enligt vilka sökande till dessa befattningar skola dokumentera sig besitta det
mått av allmänbildning, som i ena eller andra fallet erfordras.

På sätt jag tidigare anfört, synes möjlighet böra beredas tjänsteman vid
kartverket att, ehuru han icke i allo fyller därför uppställda fordringar,
kunna erhålla befordran till högre kvalificerad tjänst, därest han i sitt arbete
visat framstående duglighet och i övrigt befinnes därtill lämplig. En sådan
möjlighet synes mig ägnad att verka sporrande på intresset för den med rutinarbetet
sysselsatta personalen.

Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med utfärdande av
instruktionen för det omorganiserade kartverket närmare fastställa bestämmelserna
rörande de av mig sålunda förordade kompetensfordringarna
och ifrågasatta dispensmöjligheterna.

Förslaget om upprättande i krigsarkivet av en kartcentral för moderna,
utländska topografiska kartor.

I samband med kartverkets organisationsfrågor hava utredningsmännen i
sitt betänkande även berört ett från krigsarkivet till utredningen framlagt
förslag om inrättandet inom nämnda arkiv av en kartcentral för moderna,
utländska topografiska kartor. Krigsarkivets framställning i ämnet finnes
såsom bilaga fogad till utredningsmännens betänkande och jag torde i fråga
om den närmare motiveringen för förslaget få hänvisa till betänkandet.

Förslaget innebär att åstadkomma ett offentligt arkiv av moderna, utländska
topografiska kartor till vetenskapligt och praktiskt gagn genom att kom -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237-

83

plettera och successivt fullständiga de i krigsarkivet redan förefintliga samlingarna
av utländska kartor. I krigsarkivet torde nämligen finnas den största
samlingen av sådana kartor inom landet, sedan generalstabens topografiska
avdelning och rikets allmänna kartverk därstädes deponerat sina samlingar
av sådana kartor. Depositionen har skett på förslag av 1930 års arkivsakkunniga
för att göra samlingarna mera åtkomliga och lättare utnyttjningsbara
för forskning av olika slag.

Utredningsmännen hava upptagit spörsmålet närmast med hänsyn till
frågan, huruvida kartverkets samlingar av berörda kartor alltjämt borde förvaras
hos krigsarkivet eller om det blivande kartverket självt borde omhänder -hava ett dylikt kartarkiv.

Utredningsmännen hade därvid funnit, att såväl ur ekonomisk synpunkt
som med hänsyn till samlingarnas utnyttjande den nuvarande ordningen vore
att föredraga. I samband med omorganisationen av kartverket borde därför
erforderliga instruktionsbestämmelser utfärdas, som stadfäste den nuvarande
ordningen för kartsamlingarnas förvaring samt för framtiden ordnade
samarbetet i denna del mellan kartverket och krigsarkivet. Uti krigsarkivets
skrivelse hade emellertid även ifrågasatts, att då det i främsta rummet skulle
gälla genom kartverkets förmedling erhållna kartor, för vilkas vård kartverket
eljest skulle hava att draga försorg, kostnaderna för vården och anskaffningen
borde påföras kartverkets stat. Den årliga kostnaden beräknades
uppgå till omkring 4,300 kronor, varav 2,300 kronor för en halvtidsamanuens
och 2,000 kronor för inköp av kartor och därmed sammanhängande
utgifter. Ehuru utredningsmännen funne det tveksamt, huruvida icke ett
eventuellt anslag för ändamålet borde uppföras direkt å arméstabens stat,
å vilken krigsarkivet uppförts, syntes dock de av krigsarkivet anförda skälen
och arkivets utnyttjande även av andra än militära forskare kunna tala för
att, då krigsarkivet i övrigt skulle komma att kostnadsfritt för kartverket
ombesörja vården av kartsamlingarna, det ifrågavarande anslaget upptoges
på kartverkets stat. Med hänsyn till det allmänkulturella intresse den väckta
frågan ägde samt till de fördelar, som därigenom erbjöde sig att för framtiden
vårda kartverkets samlingar av utländska kartor, tillstyrkte utredningsmännen
förslaget i dess huvudprinciper men förutsatte, att planen för kartarkivets
omfattning borde underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Uti de avgivna yttrandena över utredningsmännens betänkande hava t. f.
chefen för försvarsstaben och chefen för rikets allmänna kartverk berört
frågan och tillstyrkt förslaget om den ifrågasatta kartcentralen. Den förre
har framhållit förslagets stora praktiska nytta icke minst i militärt hänseende,
och den senare har vitsordat, att de anordningar, som i krigsarkivet
vidtagits för förvaring av kartverkets samling av utländska kartor, visat sig
fördelaktiga såväl ur allmänhetens synpunkt genom lättare tillgänglighet av
samlingen som ur arkivvårdssynpunkt. Kartverkschefen har dock ifrågasatt,
att de medel, som eventuellt ansloges för avlöning av med ifrågavarande
kartvård sysselsatt personal vid krigsarkivet, borde uppföras å samma
stat som övrig personal vid nämnda arkiv.

Uti yttrande över utredningsmännens förslag till stat för kartverket under
budgetåret 1937/1938, till vilket förslag jag återkommer i det följande, har

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Departement chefen.

statskontoret ansett det vara riktigast, att den del av det ifrågasatta anslaget,
som avsåge avlöning till en halvtidsamanuens, inräknades i krigsarkivets
avlöningsanslag eller, om medel för ändamålet ansåges böra utgå av anslag
från kartverket, anvisas å kartverkets avlöningsanslag.

Av de skäl, utredningsmännen anfört, synes den föreslagna anordningen
rörande förvaringen och vården av kartverkets utländska kartsamling vara
lämplig och medföra fördelar såväl ur kostnadssynpunkt som ur allmänhetens
synpunkt vid samlingens utnyttjande för olika slags forskning.

Då det här gäller en uppgift, som närmast torde få anses tillhöra kartverksamheten,
och då genom anordningen kartverket i övrigt befrias från utgifter
för kartsamlingens förvaring, synes det ifrågasatta anslaget till samlingarnas
komplettering och vård böra utgå från medel anvisade å kartverkets
stat såsom bidrag till krigsarkivets ifrågavarande verksamhet. På samma
sätt som vid flygvapnets medverkan vid flygfotograferingen ersättning utgått
och avses skola utgå från kartverkets stat från anslaget till kartarbeten m. m.,
torde vara lämpligast, att medel för nu ifrågavarande ändamål beräknas från
samma anslag och tillhandahållas krigsarkivet mot räkning. Såväl ändamålet
som den omständigheten, att vederbörande biträde vid vården av kartsamlingen
icke är tjänstgörande vid kartverket, synes mig i detta fall tala
för att beloppet ej uppdelas i dels avlöningsmedel, dels omkostnader.

Då det föreslagna beloppet synes skäligt, tillstyrker jag sålunda, att vid
beräkning av anslag för det omorganiserade kartverket medel för ändamålet
upptagas på nyss angivet sätt. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att
meddela närmare föreskrifter om det blivande samarbetet mellan kartverket
och krigsarkivet samt örn medlens användning.

10. Kostnaderna för kartläggningsarbetenas genomförande enligt

det förordade förslaget.

Uti den av utredningsmännen gjorda kostnadsberäkningen för den ekonomiska
kartläggningen enligt det av dem framlagda och av mig tillstyrkta
alternativet II a har kostnaden för det av utredningsmännen till ekonomisk
kartläggning föreslagna området, omkring 1,650 kvmil, beräknats uppgå till
omkring 18,200,000 kronor. Med den utvidgning av det ekonomiska kartläggningsområdet,
som jag funnit mig böra föreslå beträffande Värmlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län med tillsammans omkring 320 kvmil, skulle kostnaden för den ekonomiska
kartläggningen, såsom förut angivits, komma att ökas med omkring

3,050,000 kronor till omkring 21,250,000 kronor, varvid denna kartläggning
skulle komma att omfatta omkring 1,970 kvmil av landet.

Utredningsmännen hava vidare förordat, att utöver den av dem föreslagna
ekonomiska kartläggningen skulle upprättas fotokarta över ett område

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

85

på omkring 1,034 kvmil för en beräknad kostnad av omkring 4,510,000
kronor. Efter nyssberörda utvidgning av det ekonomiska kartläggningsområdet
skulle av nämnda fotokartområde återstå 714 kvmil. Enligt det av
mig förordade förslaget skulle över detta område upprättas fotokarta med
fastighetsindelning enligt alternativ III i utredningsmännens betänkande.
Kostnaden härför har beräknats uppgå till omkring 4,410,000 kronor. Slutligen
har jag tillstyrkt, att fotokarta med fastighetsindelning upprättas
över den norra delen av Norrbottens läns kustland, som icke upptagits i utredningsmännens
förslag, med undantag av Muonionalustas kapellförsamling.
Detta nya område utgör omkring 114 kvmil och kostnaden för kartläggningens
utförande på angivet sätt har beräknats uppgå till omkring

840.000 kronor.

Sammanlagda kostnaden skulle alltså enligt de gjorda beräkningarna för den
ekonomiska kartläggningen samt upprättande av fotokarta med fastighetsindelning
uppgå till omkring (21,250,000 + 4,410,000 + 840,000 =)

26.500.000 kronor. Under den föreslagna kartläggningsperioden av 30 år
skulle den årliga kostnaden i medeltal för dessa arbeten alltså bliva omkring

883.000 kronor. I denna kostnad ingår emellertid icke kostnaden för arbetsledning,
lokal och allmänna expenser. Dessa kostnader hava utredningsmännen
beräknat komma att uppgå till omkring 184,000 kronor årligen
för ekonomiska kartbyrån samt fotogrammetriska och geodetiska byråerna.
Denna summa torde med hänsyn till den av mig förutsatta utökade
kartverksamheten böra avrundas uppåt till 190,000 kronor. Sammanlagda
totalkostnaden för arbetena vid nyssnämnda tre byråer skulle då kunna beräknas
uppgå till (883,000 + 190,000 =) 1,073,000 kronor om året i medeltal
under 30-årsperioden.

För den topografiska byråns verksamhet hava utredningsmännen beräknat
en årskostnad av omkring 325,000 kronor. Med den utökning av gravörpersonalen,
som jag föreslagit, torde denna årliga medelkostnad böra höjas
till 334,000 kronor.

Slutligen utgör årliga kostnaden för avlöning till kartverkschefen, kassören,
kansli- och kontorsbiträden och militärassistentens biträde 32,700 kronor
samt för bidrag till den av mig i det föregående omnämnda kartcentralen
i krigsarkivet 4,300 kronor.

För hela kartverkets framtida verksamhet under den avsedda 30-årsperioden
torde sålunda årskostnaden kunna beräknas komma att uppgå till i
medeltal omkring (1,073,000 + 334,000 + 32,700 + 4,300 = ) 1,444,000 kronor
mot enligt utredningsmännens förslag 1,302,000 kronor. I såväl utredningsmännens
som av mig anförda kostnadsberäkningar ingå vissa kostnader,
som emellertid icke komma att upptagas å kartverkets stat, nämligen
dels beräknat dyrtidstillägg å personalens avlöningar, vilken kostnad
med den beräknade personalstaten torde uppgå till omkring 80,000 kronor,
samt beräknad kostnad för vid flygfotograferingen tjänstgörande militär personals
avlöning m. m. omkring 20,000 kronor. På kartverkets stat skulle

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

sålunda sammanlagda beloppet kunna beräknas till 1.344,000 kronor, varav
såsom tidigare nämnts 830,800 kronor på avlöningsstaten.

I staten för budgetåret 1936/1937 äro anslagen till rikets allmänna kartverk
upptagna till ett sammanlagt belopp av (426,900 + 87,300 + 230,500 = )
744,700 kronor. Kostnadsökningen i förhållande till denna stat skulle alltså
bliva omkring 600,000 kronor per år vid genomförd utbyggnad av det
omorganiserade kartverket. Härav belöpa omkring 76,000 kronor på vissa
befattningars upptagande såsom civila tjänster från att tidigare hava varit
upptagna på militär stat eller tillkommit genom kartverkets skiljande från
generalstaben, omkring 36,000 kronor på föreslagen utökning av topografiska
byrån, 9,000 kronor på överförande av generalstabens översiktskarta från
generalstabens till kartverkets stat samt 4,000 kronor i anslag till kartcentral
i krigsarkivet. Återstoden eller (600,000 ■— 76,000 — 36,000 — 9,000 —-

4,000 =) 475,000 kronor skulle alltså belöpa på den ekonomiska kartläggningens
och fotokartläggningens snabbare bedrivande för genomförande av dessa
kartläggningsarbeten på 30 år.

Det torde här böra framhållas, att med nuvarande organisation och arbetssätt
den ekonomiska kartläggningen fortskrider med en arbetsprodukt av omkring
10 kvmil kartlagd areal om året. Vid genomförandet av det av mig föreslagna
kartläggningsprogrammet beräknas medhinnas per år i medeltal 66
kvmil ekonomiskt kartlagd areal -—- enligt beräkning motsvarande omkring
40 kvmil kartlagd areal av den svårighetsgrad, som nuvarande årlig arbetsprodukt
avser — samt därutöver omkring 27.6 kvmil, över vilka fotokarta
med inlagd fastighetsindelning skall upprättas. Genom ökningen i de årliga
anslagen för den ekonomiska kartläggningen och fotokartläggningen, vilken
ökning i stort sett utgör en fördubbling mot nuvarande anslag, utvinnes som
arbetsprodukt en årligen kartlagd areal, som kan uppskattas till flerdubbelt
större än den nuvarande. En väsentlig minskning i kostnaderna per kartlagd
areal har alltså möjliggjorts genom den av utredningsmännen föreslagna
förenklingen i sättet för den ekonomiska kartläggningens utförande
och utnyttjande av de fotogrammetriska kartläggningsmetoderna. Kostnadsminskningen
torde per ekonomiskt kartlagd areal enligt utredningsmännens
beräkningar kunna uppskattas till mer än 50 % i förhållande till även den
tidigare ekonomiska kartläggningen i skala 1: 20,000. Kartläggningen av endast
det område, som föreslagits skola ekonomiskt kartläggas, skulle med tidigare
arbetssätt och organisation draga omkring 120 år. Med nuvarande
årskostnader för de ekonomiska, fotogrammetriska och geodetiska arbetena
eller sammanlagt omkring 514,000 kronor skulle arbetet med den ekonomiska
kartläggningen av nyssnämnda område alltså kunna beräknas kosta
(120 X 514,000 =) 61,680,000 kronor och därvid skulle fotokartområdet dock
fortfarande sakna kartläggning. För det av mig föreslagna kartläggningsprogrammets
fullständiga genomförande på 30 år skulle kostnaden efter
samma beräkningsgrunder bliva (30 X 1,073,000 =) 32,190,000 kronor. Vinsten
av den fyra gånger snabbare och betydligt utökade kartläggningen samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

87

den det oaktat väsentligt nedbringade totalkostnaden synes mig vara så betydande,
att de högre årskostnaderna äro väl motiverade.

Jag vill emellertid i likhet med utredningsmännen betona, att de här angivna
kostnadsberäkningarna, såsom grundade på begränsade erfarenheter
från det ekonomiska kartläggningsarbetet inom Göteborgs och Bohus län samt
uppskattning av svårighetsgraden för arbetet inom övriga län med hänsyn
till folktäthet, fastighetsuppdelning och omfattning av odlad jord givetvis
äro behäftade med vissa osäkerhetsmoment, som icke kunna undvikas. Det
sätt, varpå beräkningarna verkställts, torde dock giva en så noggrann uppfattning
av kostnadernas storleksordning, som det är möjligt att åstadkomma,
och under alla förhållanden lämna en i allt väsentligt riktig bild av relationen
mellan tidigare och blivande kartläggningskostnader. Det synes ej
heller uteslutet, att genom ytterligare förenklingar i de tekniska metoderna
samt möjligheten att inom en större organisation kunna rationalisera arbetet
besparingar kunna åstadkommas, till vilka hänsyn nu icke kunnat tagas.

11. Anslagsfrågor.

Jag övergår så till sist till frågan om de anslag, som komma att erfordras
under nästkommande budgetår, under förutsättning att den av mig tillstyrkta
omorganisationen av kartverket genomföres från den 1 juli 1937.

Såsom tidigare omnämnts, äro anslagen till rikets allmänna kartverk i
riksstaten upptagna under tre huvudrubriker, nämligen avlöningar, expenser
och publikationstryck samt kartarbeten m. m.

Avlöning sanslag.

Till avlöningar vid rikets allmänna kartverk är i riksstaten för innevarande
budgetår uppfört ett förslagsanslag av 426,900 kronor, som disponeras enligt
en den 5 juni 1936 av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens beslut
fastställd avlöningsstat.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har chefen för rikets allmänna kartverk,
med överlämnande av förslag till ny avlöningsstat, beräknat kostnaderna för
avlöningar vid kartverket under nästa budgetår till 463,750 kronor.

Förslaget vore upprättat under förutsättning att kartverket skulle fortfarande
vara organiserat enligt i huvudsak samma grunder som de nu gällande
men under civil ledning och skilt från generalstaben i räkenskaps- och
bokföringshänseende. Beträffande förslaget framhölles, att genom den nya
försvarsordningen fr. o. m. ingången av budgetåret 1937/1938 påfordrades
nya befattningar vid kartverket för att ersätta de förut vid kartverket tjänstgörande
generalstabsofficerarna samt för ordnande av kartverkets kassa- och
bokföringsförhållanden, vilka hittills handhafts tillsammans med generalstabens.
För ändamålet beräknades följande befattningar bliva erforderliga:
1 kartverkschef i lönegrad A 2, 1 byråchef i lönegrad B 30, 1 förste statstopograf
i lönegrad B 24, 1 redogörarbefattning med arvode av 3,600 kronor och
1 kansliskrivare i lönegrad B 11. Med hänsyn härtill erfordrades följande
förhöjningar i de under avlöningsanslaget upptagna delposterna, nämligen i

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

delposten avlöningar till ordinarie tjänstemän med 35,400 kronor, i delposten
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, med 580 kronor
och i. delposten särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän med 1,940 kronor.

Efter att hava tagit del av kartverkschefens statförslag hava utredningsmännen
med skrivelse den 12 november 1936 inkommit med ett av dem
utarbetat förslag till avlöningsslat för budgetåret 1937/1938, upprättat under
förutsättning, att omorganisationen av kartverket och arbetssättet vid de ekonomiska
kartarbetena skulle fr. o. m. den 1 juli 1937 komma att genomföras
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i utredningsmännens betänkande
föreslagits. Utredningsmännen hava därvid funnit, att avlöningsanslaget
borde för budgetåret 1937/1938 beräknas till 544,550 kronor, samt härom
framhållit i huvudsak följande.

Vid statförslagets upprättande hade utredningsmännen utgått från att
själva stommen till den nya organisationen borde upprättas redan under
budgetåret 1937/1938. Däremot kunde organisationens utbyggande till den
omfattning, som erfordrades för den väsentligt utvidgade framtida kartverksamheten
icke genomföras annat än successivt i mån av utbildning av erforderlig
personal och anskaffande av behövlig utrustning för fotokartframställningen.
Personalen för arbetsledningen borde omedelbart anställas, så
att densamma snarast insattes i sina blivande uppgifter och att under övergångsåren
förarbetena till den vidgade verksamheten kunde planeras och
igångsättas. Förarbetena såväl för den ekonomiska kartläggningen som för
fotokart framställningen måste nämligen äga 2 å 3 års försprång framför
fältarbetet, om planen för den utvidgade verksamheten skulle kunna genomföras.
Med hänsyn härtill borde upptagas följande nya ordinarie befattningar:
1 överdirektör och chef med arvode av 17,000 kronor, 3 byråchefer
i lönegrad B 30, varav en ersatte nuvarande arbetschefsbefattningen i lönegrad
B 28, 1 byråchef och professor i lönegrad B 30, motsvarande överflyttning
av befattningen såsom professor vid generalstaben i lönegrad B 30 från
generalstabens till kartverkets stat, samt 5 förste statskartografer, 1 förste
statstopograf och 1 förste statsgeodet i lönegrad B 24.

I fråga om övriga ordinarie tjänstemän kunde antalet statskartografer i
lönegrad B 21 minskas med 4 till 14, då de fyra nya förste statskartografbefattningarna
å ekonomiska kartbyrån torde komma att rekryteras från nuvarande
statskartografpersonal. 1 statsgeodetbefattning och 2 statstopografbefattningar
i lönegrad B 21 borde upptagas, varvid de tre å övergångsstat
uppförda statstopografbefattningarna bortfölle; en av statstopograferna på
övergångsstat, som handhaft avvägningen för de topografiska kartarbetena,
förutsattes nämligen vid omorganisationen skola överflyttas till geodetiska
byrån, och de två övriga skulle överföras till ordinarie stat. En befattning
som flygfotograf i lönegrad B 15 och 2 befattningar som tekniska biträden
i lönegrad B 11 borde upptagas, då härför kvalificerad arbetskraft funnes
tillgänglig vid kartverket. Antalet förste ritare i lönegrad B 11 (förut ritare i
lönegrad B 11) bleve oförändrat, men avsåges en av dessa för tjänstgöring å
fotogrammetriska byrån i stället för å den nuvarande ekonomiska avdelningen.
2 nya ritare i lönegrad B 7 (motsvarande tidigare ritbiträde!! i lönegrad
B 7) erfordrades, varav den ena å fotogrammetriska byrån — tillsvidare
ersättande en förste ritare å denna byrå — samt den andra
å topografiska kartbyrån. 1 befattning som ritbiträde i lönegrad
B 4 borde inrättas. För räkenskapsföringen och skrivarbetet upptoges

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

89

en kansliskrivare i lönegrad B 11 och ett kontorsbiträde i lönegrad B 4.

En av de 3 befattningarna såsom expeditionsvakt i lönegrad B 5 föresloges
utbytt mot en befattning som förste expeditionsvakt i lönegrad B 7. I anslaget
till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat erfordrades därför en
förhöjning i förhållande till budgetåret 1936/1937 från 328,000 kronor med
136,400 kronor till 464,400 kronor, varemot anslaget till tjänstemän å övergångsstat
—- nu 22,400 kronor — bortfölle.

Under rubriken »arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t», borde upptagas dels ett arvode till redogörare med 3,600 kronor,
dels arvode med 3,000 kronor till en underofficer i reserven, som redan
tjänstgjorde vid fotokartarbetena, att tillsvidare tjänstgöra som flygfotograf
i byråtjänst. Utöver nämnda båda arvoden hade i anslaget inberäknats två
arvoden å 500 kronor till förmän vid topografiska fältarbetena, tre arvoden
å 350 kronor till förmän vid de ekonomiska och geodetiska fältarbetena
samt två arvoden å 500 kronor till gravörer med särskilda arbetsuppgifter.

Med hänsyn till att vissa under denna rubrik upptagna arvoden bortfölle
efter omorganisationen kunde höjningen av anslaget inskränkas till 2,680
kronor och anslagsposten upptagas med ett från 6,970 kronor till 9,650 kronor
förhöjt belopp.

På grund av tillkomsten av vissa tidigare omnämnda nya ordinarie befattningar,
vilka kunde beräknas bliva besatta med nuvarande icke-ordinarie
arbetskraft vid verket, kunde anslaget till avlöning till övrig icke-ordinarie
personal nedsättas beträffande grundavlöningar m. m. från 46,100 kronor
med 1,500 kronor till 44,600 kronor och beträffande avlöningsförhöjningar
m. m. från 3,600 kronor med 2,600 kronor till 1,000 kronor. Härvid förutsattes,
att 6 tekniska biträden och 1 ritbiträde skulle nyanställas under budgetåret
1937/1938 såsom icke-ordinarie tjänstemän, varjämte ett belopp av

2,000 kronor upptagits till extra expeditionsvakt eller biträde vid passning
av telefonväxel.

Statskontoret har i avgivet yttrande beträffande förslaget till avlöningsstat
för nästa budgetår inskränkt sig till att åberopa de erinringar i fråga om
befattningshavarnas placering i lönegrad m. m., som ämbetsverket framfört
i yttrandet över utredningsmännens betänkande och för vilka jag tidigare
redogjort. Därjämte har statskontoret föreslagit, att från och med nästkommande
budgetår utgående ersättningar till militär personal vid tjänstgöring
vid kartverket skulle beräknas under kartverkets avlöningsanslag i
stället för som hittills under anslaget till kartarbeten m. m. och delposten
utgivnings- och byråarbeten. Sistnämnda anordning syntes nämligen icke
stå i överensstämmelse med de numera gällande grunderna för uppställningen
av riksstatens utgiftssida, enligt vilka grunder avlöningskostnader och
sakliga kostnader skulle hållas strängt åtskilda.

Utbyggandet av den i det föregående behandlade organisationen av det Departementsblivande
kartverket synes mig böra genomföras så snart omständigheterna chefendet
medge med hänsyn till rekrytering och utbildning av ny personal för
verkställande av den snabbare och utvidgade ekonomiska kartläggningen och
fotokartläggningen. I likhet med utredningsmännen anser jag därför vara
av vikt vid omorganisationen av kartverket såsom civilt verk, att stommen till
den nya organisationen uppsättes redan under budgetåret 1937/1938, så att

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

planeringen och organiserandet av den vidgade verksamheten omedelbart
kunna igångsättas.

Jag biträder därför utredningsmännens förslag, att för nästkommande
budgetår upptagas, förutom befattningen såsom överdirektör och chef, samtliga
för arbetsledningen å byråerna avsedda befattningar. Vid genomförandet
av uen civila organisationen torde från början även den topografiska
kartbyråns civila arbetsledning böra utses i den omfattning, som förutsatts
i den slutliga utbyggnaden av kartverket. Jag anser därför, att utöver de
av utredningsmännen upptagna befattningarna även den förutsatta andra
befattningen som förste statstopograf bör uppföras för nästkommande budgetår.

Beträffande de ordinarie tjänstemännen i övrigt på byråerna torde utöver
vad utredningsmännen föreslagit organisationen icke kunna uppsättas, då
för samtliga blivande ordinarie befattningar förutsättas provtjänstgöring och
utbildning vid verket under 4—6 år i icke-ordinarie ställning. Jag biträder
därför utredningsmännens förslag i denna del men avser att under anslagsposten
för avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän föreslå ytterligare vissa
belopp för möjliggörande av nyrekryteringens påbörjande under nästkommande
budgetår i något större utsträckning än utredningsmännen föreslagit.

Vad angår den utom byråerna upptagna personalen har jag redan tidigare
förordat, att vid omorganisationen skulle inrättas en befattning som
kassör och registrator i lönegrad B 14 för kassa-, bokförings- och registratorsgöromålen.
Denna befattning bör sålunda uppföras i stället för den av
utredningsmännen föreslagna arvodesbefattningen som redogörare och registrator
samt kansliskrivarbefattningen i lönegrad Bil. Å andra sidan bör,
såsom jag likaledes tidigare anfört, under posten för avlöningar till icke-ordinarie
tjänstemän upptagas ett belopp för anställning av en extra kansliskrivare
i lönegrad 11 till biträde åt kartverkschefen och avsedd att kunna användas
som vikarie för kassören vid förfall för denne befattningshavare vid
sjukdom, under semester o. d. samt ett extra kontorsbiträde i lönegrad 4
och en extra expeditionsvakt i lönegrad 5. Den sistnämnde torde dock icke
erfordras förrän under senare hälften av budgetåret.

Av skäl, som jag i samband med organisationsfrågorna redan berört, torde
å geodetiska byrån böra tillsvidare uppföras en statsgeodet mer än som
förutsatts i utredningsmännens betänkande. Då det är av särskild vikt, att
de geodetiska arbetena, såväl triangulering som avvägning, erhålla erforderligt
försprång före fotokartläggningen, för att ej planmässigheten i dennas
utförande skall äventyras, anser jag nödvändigt, att en extra statsgeodet i
lönegrad 16 anställes under nästkommande budgetår för provtjänstgöring
och utbildning. Vidare torde vara erforderligt, alt åtminstone två flygfotografer
finnas tillgängliga för flygtjänst. Utöver den av utredningsmännen
föreslagne ordinarie flygfotografen i lönegrad B 15 torde därför böra upptagas
en extra flygfotograf för provtjänstgöring och utbildning. Härför erforderligt
belopp torde böra beräknas enligt lönegrad 15 såsom extra tjänsteman,
då förutvarande extra arbetskraft med anställning vid fotokartarbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

tena möjligen kan ifrågakomma till denna befattning. Jag har även inhämtat,
att vid kartverket numera tjänstgör ett extra fotografbiträde till
hjälp vid de fotografiska arbetena. Då något belopp för avlöning till detta
biträde icke beräknats i utredningsmännens statförslag, torde för detta biträde
i enlighet med utredningsmännens betänkande (tabell 13) böra beräknas
avlöning såsom extra tjänsteman i lönegrad 6 under nästkommande
budgetår. I övrigt biträder jag utredningsmännens förslag.

Med iakttagande av de sålunda föreslagna ändringarna i utredningsmännens
statförslag skulle personalen vid kartverket under budgetåret 1937/1938
komma att utgöras av de befattningshavare, som upptagas i följande sammanställning,
i vilken till jämförelse även nuvarande organisation medtagits.

Nuvarande organisation:

Föreslagen organisation:

Chef.

Chef.

överste på generalstabens stat.

1

överdirektör med arvode 17,000

kronor.

Ekonomiska avdelningen:

Ekonomiska kartbyrån.

1 arbetschef i B 28

1 byråchef i B 30

4 förste statskartografer i B 24

18 statskartografer i B 21

14 statskartografer i B 21

2 e. statskartografer i 16

2

e. statskartografer i 16

3 ritare i B 11

2

förste ritare i B 11

5 ritbiträden i B 7

5

ritare i B 7

1 e.o. ritbiträde i 7

1 e. ritbiträde i 7

1

ritbiträde i B 4

1 e. ritbiträde i 4

1

e.o. ritbiträde i 4

1

e. ritbiträde i 4

1 e.o. tekniskt biträde i 11

2

tekniska biträden i B 11

2 e. tekniska biträden i 11

2

e.o. tekniska biträden i 11

2 e. tekniska biträden i 9

6

e. tekniska biträden i 6

Topografiska avdelningen.

Topografiska kartbyrån.

1 regementsofficer vid generalstaben

1

byråchef i B 30

1 kapten vid generalstaben

2

förste statstopografer i B 24

3 statstopografer i B 21 på över-

2 statstopografer i B 21

gångsstat

12 gravörer och heliogravyrritare i

12

gravörer i B 15

B 15

1 e.o. ritbiträde i 7

1

ritare i B 7

1 e. gravör i 15

1 e. ritare i 11

1

e.o. gravyrritare i 11

1 ritaraspirant i 9

3 ritaraspiranter i 9

3 l itel ever

3

ritelever

militär personal med arvoden:

militär personal med arvoden:

6 officerare å övergångsstat eller i

6

officerare å stat, övergångsstat el-

reserven

ler i reserven

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

3 underofficerare i reserven

vid fältarbetena inkommenderade officerare
och underofficerare

1 e. flygfotograf i 14 (under flygfotografering
i 19)

1 underofficer i reserven

1 e. fotografbiträde (timlön)

Geodetiska avdelningen.

1 professor vid generalstaben i B 30

2 observatörer i B 26

8 statsgeodeter i B 21

Utom byråerna.

1 redogörare tillsammans med generalstaben 1

e. kansliskrivare tillsammans med
generalstaben

3 expeditionsvakter i B 5

3 underofficerare å stat, övergångsstat
eller i reserven
vid fältarbetena inkommenderade officerare
och underofficerare

Fotogrammetriska byrån.

1 byråchef i B 30
1 förste statskartograf i B 24
1 flygfotograf i B 15

1 underofficer i reserven (arvode
3,000)

1 e. flygfotograf i 15
1 e. fotografbiträde i 6
Överflyttade från ekonomiska avdelningen: 1

förste ritare i B 11
1 ritare i B 7

Geodetiska byrån.

1 byråchef o. professor i B 30

2 observatörer i B 26

1 förste statsgeodet i B 24
9 statsgeodeter i B 21,
därav 1 statstopograf i B 21
å övergångsstat överflyttad,
le. statsgeodet i 16

Utom byråerna.

1 kassör och registrator i B 14

1 e. kansliskrivare i 11

1 kontorsbiträde i B 4
1 e. kontorsbiträde i 4

1 förste expeditionsvakt i B 7

2 expeditionsvakter i B 5
1 e. expeditionsvakt i 5

Under sålunda angivna förhållanden skulle personalförteckningen för budgetaret
1937/1938 upptaga följande ordinarie befattningar.

Matning . . Lönegrad

1 överdirektör med arvode 17,000 kronor........................ .

3 byråchefer ................................................ b 30

1 byråchef och professor .................................... B 30

2 observatörer .............................................. B 26

5 förste statskartografer ...................................... B 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

93

Befattning

2 förste statstopografer

1 förste statsgeodet
14 statskartografer

2 statstopografer .....

9 statsgeodeter .......

12 gravörer ...........

1 flygfotograf .......

1 kassör och registrator

2 tekniska biträden . ..

3 förste ritare .......

7 ritare .............

1 förste expeditionsvakt

2 expeditionsvakter . ..

1 ritbiträde ...........

1 kontorsbiträde .....

Såsom redan nämnts, har i utredningsmännens statförslag anslagsposten till
avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat beräknats till 464,400 kronor.
Med det förslag jag förordat skall dels den i utredningsmännens stat upptagna
kansliskrivarbefattningen i lönegrad B 11 utbytas mot den av mig
föreslagna kassörs- och registratorsbefattningen i lönegrad B 14, dels uppföras
ytterligare en förste statstopografbefattning i lönegrad B 24. Från den
av utredningsmännen beräknade anslagssumman skall alltså å ena sidan
fråndragas avlöningen för befattningen i lönegrad B 11, 4,020 kronor, jamte
familjepensionsavdragen för övriga i statförslaget ingående befattningar,
14,685 kronor, å andra sidan tilläggas avlöningen för en befattning i lönegrad
B 24, 8,496 kronor, och en i lönegrad B 14, 5,028 kronor. Posten för
avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör sålunda upptagas till (464,400
_ 4,020 — 14,685 + 8,496 + 5,028 =) 459,200 kronor.^

Delposten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
har av utredningsmännen upptagits till 9,650 kronor. Av de häri ingående
beräknade arvodena bortfaller arvodet till en redogörare, 3,600 kronor, vid
den av mig förordade kassörsbefattningens inrättande. Med anledning av
statskontorets förslag, att samtliga till den militära personalen utgående
arvoden och andra tilläggsersättningar under tjänstgöring vid kartverket
borde upptagas under avlöningsanslaget och ej såsom tidigare under anslaget
till kartarbeten m. m., synas dessa kostnader böra uppforas a posten
avlöningar till icke-ordinarie personal, varigenom större frihet vinnes för
kartverkets ledning att utnyttja sagda post på lämpligaste sätt för behövlig
icke-ordinarie arbetskraft, vare sig militär eller civil. Särskilt i samband med
övergången till den nya organisationen torde detta vara av betydelse. Pa
grund härav torde det av utredningsmännen under nu förevarande anslagspost
beräknade arvodet av 3,000 kronor till en underofficer i reserven för
tjänstgöring å fotogrammetriska byrån ävenledes böra överföras till posten

Lönegrad

. B 24
. B 24
. B 21
. B 21
. B 21
. B 15
. B 15
. B 14
. B 11
. B 11
. B 7
. B 7
. B 5
. B 4
. B 4.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

för avlöningar till icke-ordinarie personal. Beträffande övriga under ifrågavarande
anslagspost avsedda arvoden torde böra framhållas, att förmansarvoden
vid de ekonomiska och geodetiska fältarbetena endast beräknats för
arbetena under sommaren 1937, då därefter den nya personalen för arbetsledning
avses skola övertaga de uppgifter, som föranlett införande av dessa
förmansarvoden. Den nu ifrågavarande delposten i avlöningsanslaget torde
med frånräknande av förut nämnda båda arvoden å sammanlagt 6,600 kronor
böra i övrigt upptagas enligt utredningsmännens förslag med 3,050 kronor.

Delposten avlöningar till icke-ordinarie personal har i utredningsmännens
statförslag upptagits med 44,600 kronor till grundavlöningar m. m. samt
med 1,000 kronor till avlöningsförhöjningar m. m. Vid bifall till det av mig
framlagda förslaget erfordras, att förstnämnda summa höjes dels med 15,500
kronor, motsvarande avlöning till 1 extra statsgeodet i lönegrad 16, 1 extra
flygfotograf i lönegrad 15, 1 extra kansliskrivare i lönegrad 11, 1 extra fotografbiträde
i lönegrad 6, 1 extra expeditionsvakt i lönegrad 5, 1 extra kontorsbiträde
i lönegrad 4 samt 2 ritelever efter avdrag av i utredningsmännens
förslag upptagna 2,000 kronor till biträde vid expeditionsvaktgöromål,
dels med 34,400 kronor till arvoden och ersättningar till militär personal.
Sistnämnda belopp motsvarar beräknade ersättningar till 6 officerare
och 3 underofficerare å stat, övergångsstat eller i reserven för tjänstgöring
vid topografiska byrån (28,200 kronor), 1 underofficer i reserven
med arvode av 3,000 kronor med tjänstgöring vid fotogrammetriska byrån,
samt en pensionerad officer med tjänstgöring som biträde hos militärassistenten
vid kartverket (3,180 kronor). Av de nämnda beloppen äro
28,200 kronor överförda från anslaget till kartarbeten m. m., vilket sålunda
skall minskas med samma belopp, 3,000 kronor, som nyss nämnts,
överförda från posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, samt 3,180 kronor överförda till kartverkets stat från arméstabens
stat. Slutligen böra från det av utredningsmännen beräknade beloppet
till grundavlöningar m. m. fråndragas 450 kronor, motsvarande familjepensionsavdrag
för extra ordinarie personal, vilket sistnämnda belopp i stället
överföres till anslagsposten särskilda löneförmåner. För grundavlöningar m.
m. böra sålunda, under angivna förhållanden, upptagas i avrundat tal (44,600
+ 15,500 + 34,400 — 450 =) 94,000 kronor samt för avlöningsförhöjningar
m. m. 1,000 kronor.

Posten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän
torde med hänsyn till den av mig förordade personalorganisationen
böra beräknas till (27,200 + 450 =) 27,650 kronor mot 24,900 kronor i utredningsmännens
statförslag.

Avlöningsstaten för det omorganiserade kartverket skulle alltså under
budgetåret 1937/1938 vid bifall till av mig tillstyrkta förslag böra beräknas
på följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

95

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis . . kronor 459,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit .......................................... » 3,050

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m...........kronor 94,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
........................ » 1,000 » 95,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ............................ » 27,650

Summa kronor 584,900.

För nästkommande budgetår skulle i enlighet härmed anslaget till avlöningar
komma att höjas med (584,900 — 426,900 =) 158,000 kronor i förhållande
till staten för innevarande budgetår.

Anslag till expenser och publikationstrgck.

För ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår anvisat ett belopp
av 87,300 kronor. Enligt av Kungl. Majit den 5 juni 1936 fastställd
stat för anslagets användning avses för expenser ett belopp av 52,300 kronor,
därav 8,900 kronor till bränsle, lyse och vatten, samt till publikationstryck
ett belopp av 35,000 kronor.

Kartverkschefen har i sin förutnämnda statskrivelse i huvudsak anfört
följande rörande erforderliga anslag till expenser och publikationstryck för
budgetåret 1937/1938.

Av det för budgetåret 1936 1937 anvisade anslaget å 43,400 kronor till expenser
utgjorde 6,000 kronor anslag till viss del av erforderlig nyanskaffning
av instrument och räknemaskiner. En fullständig övergång till den nya instrumentutrustningen
vore ur arbetssynpunkt önskvärd. Under budgetåret
1937/1938 syntes därför en anskaffning böra äga rum av 3 teodoliter till en
kostnad av 8,151 kronor, 9 signalapparater till en kostnad av 4,725 kronor
samt 3 helautomatiska räknemaskiner till en kostnad av 8,400 kronor. Expensanslaget
hade icke under senare år medgivit bindning av böcker tillhörande
geodetiska avdelningens bibliotek i erforderlig utsträckning. 200 volymer
behövde inbindas, varför kostnaden beräknades till 1,000 kronor.
Bindningen kunde lämpligen fördelas på två år, varför 500 kronor erfordrades
under budgetåret 1937/1938. Genom det påskyndande av den ekonomiska
kartläggningen, vilket inträtt genom övergång till flygfotografering i
förening nied medgiven ökning av extra arbetskrafter, hade antalet blad per
år, som fotografiskt reproducerades till underlag för fältrekognosceringen,
ökats och beräknades under budgetåret 1937/1938 uppgå till 60. Kostnaden
härför belöpte sig till 14,000 kronor, vilket med 2,600 kronor överstege vad
som för ändamålet kunnat disponeras för budgetåret 1935/1936, och någon
anslagsökning för ifrågavarande ändamål hade icke skett i budgeten för 1936/
1937. En ökning med 2,600 kronor vore därför nödvändig. I övrigt hade
delposten till expenser beräknats efter oförändrade grunder. I förhållande
till innevarande budgetår uppginge sålunda den behövliga ökningen till avrundat
(8,151 + 4,725 + 8,400 + 500 + 2,600 — 6,000 =) 18,400 kronor.

96

Kungl. Majlis proposition nr 237.

Anvisningen till publikationstryck under budgetåret 1936/1937 höjdes från

30,000 till 35,000 kronor, vilket ingalunda motsvarade det föreliggande behovet.
För att utgivningen skulle kunna hålla jämna steg med den påskyndade
kartläggningen erfordrades under budgetåret 1937/1938 medel för tryckning
av 50 ekonomiska kartblad och 35 sockenbeskrivningar. Kostnaden
härför uppginge till 39,500 kronor. För tryckning och utgivning av topografiska
kartblad i upplaga med färglagda gränser —■ avsedd huvudsakligen
för offentliga myndigheter -—- beräknades åtgå 3,000 kronor. Av höj dkartan
över södra Sverige i skala 1: 500,000, blad V, förelåge nyutarbetat koncept
med höjdangivelser i meter. Kostnaden för bladets gravyr och tryckning
i upplaga av 1,000 exemplar utgjorde enligt anbud 5,025 kronor. Med
ifrågavarande blads modernisering skulle bela höjdkartan vara omförd till
metersystemet och bladförnyelse icke på lång tid behöva ifrågakomma. Det
vore även ur flygvapnets synpunkt önskvärt, att bladet utgåves. Anslaget till
publikationstryck borde på grund av det anförda höjas från 35,000 till 47,500
kronor.

Utredningsmännen hava vid överlämnande av sitt förslag till utgiftsstat
framhållit följande.

Ehuru redan under budgetåret 1937/1938 skulle påkallas ökade lokaler åtminstone
i någon utsträckning, erfordrades sannolikt icke höjning i delposten
till bränsle, lyse och vatten, enär anslaget för budgetåret 1936,1937 överstege
kostnaden under budgetåret 1935/1936 med 1,000 kronor och lokalutvidgningen
icke torde kunna påräknas förrän omkring nyåret 1938. Delposten till
övriga expenser borde dels höjas i vissa delar, dels förändras med hänsyn till
tryckningen av fotokartor. Sistnämnda tryckningskostnader hade under försöksarbetena
i Göteborgs och Bohus län påförts expensanslaget eller anslaget
kartarbeten m. m. under delposten utgivnings- och byråarbeten. Under budgetåret
1935/1936 hade tryckningskostnaderna, utöver från expensanslaget, utgått
med 3,300 kronor från anslaget till utgivnings- och byråarbeten. Om
hela tryckningskostnaden skulle utgå från expensanslaget, borde detta för
budgetåret 1937/1938 höjas med dels ett belopp av 2,600 kronor såsom kartverkschefen
föreslagit, dels med nämnda 3,300 kronor. Enligt utredningsmännens
mening borde tryckningskostnaderna för fotokartan emellertid nu
överföras till stattiteln publikationstryck. Beräknades, såsom i kartverkschefens
skrivelse angivits, 60 fotokartblad komma att utgivas och att medelkostnaden
utgjorde 160 kronor per kartblad, borde alltså expensanslaget
minskas med 9,600 kronor och anslaget till publikationstryck ökas med motsvarande
belopp. Expensanslaget skulle då i förhållande till innevarande
års stat i denna del minskas med 3,700 kronor (9,600 — 2,600 — 3,300).
Kostnaden för telefoner beräknades öka med 2,000 kronor dels på grund av
utvidgningen i organisationen, dels emedan kartverkschefens expedition, räkenskapsavdelningen
och topografiska avdelningen förut varit anslutna till
generalstabens växel och kostnaden därför tidigare varit särskilt låg. Den
större organisationen samt utökningen i fotokartframställning krävde anslagets
ökande med, lågt räknat, 1,000 kronor. Med hänsyn till nödvändigheten
av trianguleringsarbetenas påskyndande funne utredningsmännen behövligt,
att ytterligare en teodolit till en kostnad av 2,717 kronor anskaffades
utöver vad kartverkschefen föreslagit. För att i någon mån begränsa nyanskaffningsanslagen
syntes anskaffningen av nya signalapparater kunna uppdelas
på två år, så att 4 inköptes först under budgetåret 1938/1939. Härigenom
skulle en minskning i denna kostnad med 2,100 kronor kunna ske.
Såsom av utredningsmännens betänkande framginge, erfordrades för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

97

utökade framtida ekonomiska kartläggningen anskaffning av 10 nya pantografer
för transporteringsarbetena. Av dessa erfordrades minst 5 under budgetåret
1937/1938. Kostnaden härför beräknades till 4,000 kronor. För kostnader
vid topografiska avdelningens flyttning samt för inventarieanskaffning
vid verkets nyorganisation hade i betänkandet beräknats 30,000 kronor, varav
under budgetåret 1937; 1938 torde bliva erforderliga 20,000 kronor. Med
hänsyn till anslagets natur syntes dock anslaget icke böra upptagas såsom
förslagsanslag utan som reservationsanslag, som finge tagas i anspråk i mån
av organisationens genomförande. Utredningsmännen hade därför upptagit
beloppet såsom särskild delpost under anslaget till kartarbeten m. m. Anslaget
till övriga expenser utgjorde för budgetåret 1936/1937 43,400 kronor.
Fråndroges ett häri ingående engångsanslag av 6,000 kronor, skulle för expenser
i övrigt återstå 37,400 kronor. Anslaget för budgetåret 1937/1938
skulle under angivna förutsättningar bliva (37,400 — 3,700 + 2,000 + 1,000
+ 8,151 + 2,717 + 8,400 + 4,725 — 2,100 + 500 + 4,000 =) 63,093 eller
avrundat 63,000 kronor.

Anslaget till publikationstryck vore i staten för budgetåret 1936 1937 upptaget
till 35,000 kronor och hade i kartverkschefens budgetberäkning upptagits
till 47,500 kronor, varav 8.000 kronor för tryckning av ett blad av höjdkartan
och vissa topografiska kartor samt 39,500 kronor för utgivning av ekonomiska
kartor och beskrivningar. Utgivning av beskrivningar till ekonomiska
kartan över Kristianstads län beräknades slutförd under innevarande
budgetår. På grund härav syntes anslaget kunna minskas i förhållande till
kart verkschefens beräkningar med 5,100 kronor. Ä andra sidan påfordrades
genom den av utredningsmännen föreslagna överföringen av kostnaden för
tryckning av fotokartan från expensanslaget till ifrågavarande anslag, en ökning
av 9,600 kronor. För budgetåret 1937 1938 skulle då anslaget till publikationstryck
bliva (47,500 — 5,100 + 9,600 =) 52,000 kronor, motsvarande
en höjning i förhållande till innevarande budgetårs stat med 17,000 kronor.

Utredningsmännen finge vidare föreslå, att på sätt i betänkandet närmare
motiverats ett anslag å 4,300 kronor upptoges för upprättandet inom krigsarkivet
av en kartcentral för moderna, utländska topografiska kartor, vilket
belopp syntes böra uppföras såsom särskild delpost under anslaget till expenser
och publikationstryck.

Statskontoret har i yttrande över utredningsmännens statförslag beträffande
anslaget till expenser och publikationstryck anfört i huvudsak följande.

I anslagsposten till expenser hade för inköp av vissa instrument och räknemaskiner
upptagits sammanlagt 25,893 kronor. Då någon mera avsevärd utvidgning
av kartverkets verksamhet icke syntes vara att påräkna under det
första övergångsåret, föreställde sig statskontoret, att instrumentanskaffningen
borde kunna ske i etapper och att således det begärda beloppet skulle kunna
väsentligt nedsättas. Vad delposten lill publikationstryck anginge, vore det
svårt alt bedöma, huruvida det föreslagna ökningsbeloppet vöre oundgängligen
nödvändigt, men syntes i anslagsposten en avrundning nedåt till 50,000
kronor böra kunna ske. I det av utredningsmännen föreslagna beloppet å
4,300 kronor för upprättandet inom krigsarkivet av en kartcentral för moderna
utländska topografiska kartor inginge 2,300 kronor för avlönande av
en halvtidsamanuens. l)å avlöningarna till befattningshavare i krigsarkivet
uppförts å arméstabens stat, syntes rikligast, alt sistberörda belopp inräknades
i krigsarkivets avlöningsanslag. För den händelse emellertid medel för
ändamålet ansåges böra utgå av anslag lill kartverket, torde i varje fall dessa
medel böra anvisas å kartverkets avlöningsanslag.

Hiliana lill riksdagens protokoll 19117. 1 sami. 1\''r H37.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 237-

Departements chefen.

De inköp av instrument m. m., vilka av statskontoret ifrågasatts kunna
ske i etapper, avse dels anskaffning av i huvudsak teodoliter och räknemaskiner
för geodetiska byrån, dels anskaffning av nya pantografer för ekonomiska
kartbyrån. Den förutsatta väsentligt utvidgade verksamheten med
trianguleringens utförande, vilken avses skola igångsättas redan under nästkommande
budgetår, påfordrar givetvis underlättande genom användning
av tidsbesparande instrument- och räknemaskinutrustning. Då erforderligt
försprång måste föreligga i de geodetiska arbetena, om den framlagda planen
för fotokartläggningen skall kunna programenligt genomföras, anser
jag icke tillrådligt att uppskjuta någon del av anskaffningen. Vad beträffar
anskaffningen av pantografer till ekonomiska kartbyrån utgör denna en förutsättning
för att den föreslagna nya personalen av tekniska biträden skall
kunna utnyttjas på ett rationellt sätt vid byråarbetena för påskyndande av
förberedelsearbetena för den vidgade ekonomiska kartläggningen. Ett uppskjutande
av denna instrumentanskaffning torde sålunda icke heller kunna
ifrågakomma.

Den av statskontoret ifrågasatta nedsättningen i anslagsposten till publikationstryck
skulle innebära, att ett antal för utgivning färdiga fotokartblad
icke skulle kunna tryckas. Den föreslagna nedsättningen — 2,000 kronor
— motsvarar omkring 20 % av tryckningskostnaden för den beräknade
fotokartutgivningen. Då förslag nu framlägges om kartläggningens
snabbare bedrivande med hänsyn till behovet av kartorna, synes det mig
nödvändigt att anslå erforderliga medel för kartmaterialets tryckning, så att
kartorna kunna komma till användning för de avsedda ändamålen.

Beträffande frågan om anvisande av medel till den av mig i det föregående
förordade kartcentralen för moderna, topografiska kartor inom krigsarkivet
hänvisar jag till vad jag därvid anfört angående kartverkets bidrag till nämnda
verksamhet. Sagda bidrag torde i enbghet därmed böra upptagas under
anslaget till kartarbeten m. m.

I anslutning till vad utredningsmännen föreslagit i fråga om anslagsposterna
till expenser och publikationstryck tillstyrker jag sålunda, att för
nästa budgetår anslagsposten till expenser höjes med 19,600 kronor till
71,900 kronor samt anslagsposten till publikationstryck med 17,000 kronor
till 52,000 kronor. Anslaget torde sålunda böra beräknas enligt följande
uppställning:

1. Expenser:

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis kronor 8,900

b) övriga expenser................. > 63,000 kronor 71,900

2. Publikationstryck, förslagsvis ...................... » 52,000

Summa kronor 123,900.

Anslagsposten till pubbkationstryck torde icke få överskridas utan Kungl.
Maj:ts medgivande.

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Anslag till kartarbeten m. m.

Till kartarbeten m. m. är å riksstaten för innevarande budgetår upptaget
ett anslag av 230,500 kronor. Anslaget skall enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5

juni 1936 disponeras i huvudsaklig överensstämmelse med följande fördelning: 1.

Fältarbeten ....................................... kronor 150,000

2. Flygfotografering inom Göteborgs och Bohus län...... » 17,000

3. Utgivnings- och byråarbeten ........................ » 55,000

4. Ortnamnsgranskning ............................... » 3,000

5. Kostnader för upplåtelse av kartverkets längdbas på

Öland till jämförelsebas för de till baltisk-geodetiska
kommissionen anslutna länderna.................... » 500

6. Kurs för förberedande ritutbildning av topografiska fält mätare

......................................... » 5.000

Summa kronor 230,500.

I sin förutnämnda statskrivelse har kartverkschefen framhållit, att under
förutsättning av oförändrad plan för arbetenas bedrivande erfordrades ingen
ändring i de beräknade anslagsposterna till fältarbeten, flygfotografering,
ortnamnsgranskning och rörande Ölandsbasen. Anslagsposten till kurs för
ritutbildning kunde utgå, då någon sådan kurs icke avsåges äga rum under
budgetåret 1937/1938. Anslagsposten till utgivnings- och byråarbeten kunde
med ledning av erfarenhet från senast tilländalupna budgetår nedsättas med

2.000 kronor. Å andra sidan bleve en ökning erforderlig, därest kartverket
från generalstaben skulle övertaga underhållet av generalstabens översiktskarta.
För sagda ändamål hade i generalstabens stat varit upptaget ett anslag
av 7,200 kronor, vilket jämte den av kartförsäljningen härflytande inkomsten,
beräknad till 1,800 kronor, åtginge för kartans årliga revidering.
I arméstaten för budgetåret 1937/1938 saknades ifrågavarande anslag. Delposten
till utgivnings- och byråarbeten borde därför för ändamålet höjas med

9.000 kronor, då kartverket icke finge disponera inkomsten av kartförsäljning.
Anslaget till kartarbeten m. m. borde sålunda totalt höjas med 2,000
kronor (9,000 — 2,000 — 5,000) till 232,500 kronor.

Utredningsmännen hava i sitt statförslag beräknat erforderligt anslag under
denna anslagsrubrik till 360,900 kronor samt härom anfört i huvudsak
följande.

Med hänsyn till att såväl triangulering av andra ordningen som avvägningen
måste bedrivas under full fältarbetstid av fem månader för att punktkoordinater
och avvägningsresultat skulle erhållas i tid för fotokartans
framställning, måste för geodetiska fältarbeten beräknat anslag höjas med

50.000 kronor. Då fältarbetsanslagen till övriga arbeten icke kunde minskas
utan en nedsättning i arbetsprodukten, vilken med omorganisationen
avsåges skola ökas, erfordrades en höjning av delposten till fältarbeten med

50,000 kronor till 200,000 kronor. I utredningsmännens betänkande förutsattes,
att efter Göteborgs och Bohus län skulle Gotlands län först ekonomiskt
kartläggas, enär flygfotografering där redan vore verkställd och materialet
borde utnyttjas, innan det bleve för mycket föråldrat. Under denna

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Departemenls chefen.

förutsättning erfordrades ingen flygfotografering under budgetåret 1937/
1938. Förslag hade emellertid i betänkandet framlagts om utförande av
försök med panoramakamerafotografering. Med hänsyn till de möjligheter
till väsentliga kostnadsbesparingar denna metod beräknats kunna medföra
för kartläggningsarbetena, syntes önskvärt, att försöken snarast möjligt finge
genomföras inom ett lämpligt område, förslagsvis om 100 kvmil. Kostnaden
härför beräknades till 80,000 kronor. Anslaget till flygfotografering
borde därför upptagas till denna summa. Anslagsposten till utgivningsoch
byråarbeten, som av kartverkschefen upptagits till 62,000 kronor, syntes
böra minskas dels med 2,340 kronor, motsvarande nuvarande arvode till
den underofficer, vars arvode av utredningsmännen upptagits under avlöningsanslaget,
dels med de 3,300 kronor som utredningsmännen upptagit
under expensanslaget från att tidigare hava utgått från ifrågavarande anslagspost.
Anslagsposten kunde sålunda upptagas till 56,400 kronor. Då
anslagsposten till ortnamnsgranskning icke vore tillräcklig för den mera omfattande
utgivning av fotokartor och ekonomiska kartor, som numera ägde
rum, borde densamma höjas till 4,000 kronor. I övrigt förordades kartverkschefens
förslag. Utredningsmännen upptoge därjämte under denna
anslagsrubrik det anslag, som tidigare berörts och vore erforderligt för flyttningskostnader
och inventarieanskaffning vid kartverkets omorganisation,
med för nästkommande budgetår 20,000 kronor.

Statskontoret har i sitt yttrande över utredningsmännens statförslag i här
ifrågavarande del, såsom redan nämnts, förordat överflyttning till avlöningsanslaget
av den del av anslagsposten till utgivnings- och byråarbeten,
som avsåge arvoden och ersättningar till militär personal för tjänstgöring
vid kartverket. Beträffande den föreslagna anslagsposten å 20,000 kronor
till flyttningskostnader och inventarieanskaffning i samband med kartverkets
omorganisation ifrågasatte ämbetsverket endast, huruvida icke medel
för ändamålet borde beräknas under expensanslaget såsom en särskild anslagspost,
högst 20,000 kronor.

Såsom jag redan vid behandlingen av frågorna örn anslag till avlöningar
och till expenser framhållit, är det av vikt för genomförande av det avsedda
kartläggningsprogrammet, att de geodetiska arbetena snarast möjligt igångsättas
i full utsträckning. Jag tillstyrker därför utredningsmännens förslag
örn höjning av den beräknade delposten till fältarbeten med 50,000 kronor
till 200,000 kronor.

Likaledes har jag tidigare betonat önskvärdheten av att de avsedda försöken
med nya metoder för fotokartframställningen — såväl de av utredningsmännen
föreslagna försöken med panoramakamerafotografering som
de av kartverkschefen alternativt föreslagna försöken med multiplexapparat
— snarast finge prövas under övergångstiden till kartverkets slutliga utbyggnad.
Jag tillstyrker sålunda, att medel anvisas för nämnda försöksarbeten
med det av utredningsmännen föreslagna beloppet 80,000 kronor men förutsätter
därvid, att området för panoramakamerafotograferingen inskränkes
på sådant sätt, att försök med multiplexapparat i erforderlig utsträckning
kunna genomföras inom ramen av sistnämnda belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

101

I enlighet med statskontorets därom framförda förslag har jag under avlöningsanslaget
å posten för avlöningar till icke-ordinarie personal beräknat
ett belopp av 28,200 kronor till arvoden och tilläggsersättningar till den vid
kartverket tjänstgörande militära personalen, i den mån dessa ersättningar
eljest skulle utgått från anslagsposten till utgivnings- och byråarbeten. Den
av utredningsmännen beräknade summan för sistnämnda anslagspost torde
sålunda böra minskas från 56,400 kronor till 28,200 kronor.

Såsom jag vid behandlingen av expensanslaget erinrat torde under här
ifrågavarande anslagstitel såsom särskild delpost böra beräknas det bidrag
till upprättande av en kartcentral i krigsarkivet för moderna topografiska
kartor, vilket utredningsmännen beräknat under anslaget till expenser och
publikationstryck. Jag tillstyrker i enlighet med utredningsmännens förslag
ett belopp för ändamålet för nästa budgetår av 4,300 kronor.

Beträffande den föreslagna anslagsposten å 20,000 kronor för under nästkommande
budgetår beräknad del av de kostnader å 30,000 kronor, som av
utredningsmännen i deras betänkande beräknats till inventarieanskaffning
och flyttningskostnader i samband med kartverkets omorganisation, kan såsom
statskontoret framhållit möjligen ifrågasättas, att anslagsposten borde
uppföras såsom särskild delpost under expensanslaget. En sådan överflyttning
under ett anslag av förslagsanslags natur torde emellertid omöjliggöra,
att posten i fråga finge på sätt utredningsmännen föreslagit tagas i anspråk
allt eftersom omorganisationen genomfördes. Den ännu svävande frågan om
ordnandet av kartverkets blivande lokaler, vilken fråga är föremål för utredning
av byggnadsstyrelsen, samt svårigheten att för närvarande beräkna
tidpunkten för de blivande lokalernas tillträdande synas mig likaledes
tala för att ifrågavarande anslagspost inrvmmes under ett anslag av
reservationsanslags natur, så att icke i ett följande budgetårs stat posten
till viss del ånyo måste upptagas. Med hänsyn till ändamålets engångsnatur
anser jag emellertid, att beloppet bör upptagas såsom ett reservationsanslag
under särskild rubrik. Jag tillstyrker därför, att under rubriken Inventarier
m. m. upptages ett reservationsanslag av 20,000 kronor för inventarieanskaffning
och flyttningskostnader vid kartverkets omorganisation.

Beträffande övriga anslagsposter har jag ingen erinran mot utredningsmännens
förslag.

Anslaget till kartarbeten m. m. för nästa budgetår torde sålunda böra beräknas
med ett i förhållande till utredningsmännens statförslag med (28,200
— 4,300 + 20,000 =) 43,900 kronor sänkt belopp och upptagas till (360,900
—- 43,900 —) 317,000 kronor, beräknat enligt följande fördelning:

1. Fältarbeten ...................................... kronor 200,000

2. Flygfotografering och försöksarbeten ................ » 80,000

3. Utgivnings- och byråarbeten ........................ » 28,200

4. Ortnamnsgranskning .............................. s 4,000

5. Kostnader för upplåtelse av kartverkets längdbas på
Öland till jämförelsebas för de till den baltisk-geodetiska
kommissionen anslutna länderna ............

500

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

6. Bidrag till kartcentral inom krigsarkivet för moderna topografiska
kartor................................. kronor 4,300

Summa kronor 317,000.

I förhållande till staten för innevarande budgetår skulle alltså anslaget höjas
med (317,000 230,500 =) 86,500 kronor, varjämte under den av mig

förordade nya rubriken Inventarier m. m. tillkommer ett engångsanslag av

20,000 kronor.

Under åberopande av vad jag förut i skilda hänseenden anfört, får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att befattningen som överdirektör och chef
för rikets allmänna kartverk skall hänföras till befattningar,
vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, och förenas
med arvode av 17,000 kronor;

dels för rikets allmänna kartverk fastställa följande

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 överdirektör och chef, arvode enligt 5 § avlönings reglementet

_

3 byråchefer .................................. B 30

1 byråchef och professor........................ B 30

2 observatörer ................................ B 26

5 förste statskartografer ........................ B 24

2 förste statstopografer.......................... B 24

1 förste statsgeodet ............................ B 24

14 statskartografer .............................. B 21

2 statstopografer .............................. B 21

9 statsgeodeter ................................ B 21

12 gr avor er .................................... B 15

1 flygfotograf ................................ B 15

1 kassör och registrator ........................ B 14

2 tekniska biträden ............................ B 11

3 förste ritare.................................. B 11

7 ritare ...................................... B 7

1 förste expeditionsvakt ........................ B 7

2 expeditionsvakter ............................ B 5

1 ritbiträde .................................. B 4

1 kontorsbiträde .............................. B 4;

dels godkänna följande avlöningsstat för rikets allmänna
kartverk, att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret
1937/1938:

Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 103

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................... kronor 459,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit.............. » 3,050

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar

m. m............. kronor 94,000

b) Avlöningsförhöjnin gar

m. m., förslagsvis
.............. » 1,000 > 95,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. » 27,650

Summa kronor 584,900;

dels till Rikets allmänna kartverk: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av kronor 584,900;

dels till Rikets allmänna kartverk: Expenser och publikationstrgck
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av kronor 123,900;

dels till Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. för
budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av kronor
317,000;

dels ock till Rikets allmänna kartverk: Inventarier m. m.
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av
kronor 20,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

1Q4

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Bilaga.

Kommunområden

som enligt departementschefens förslag skola ingå i ekonomiska kartlägg ningsområdet

utöver de i betänkandet 1936: 42 å kartbilaga 1 angivna.

Värmlands län: Holmedal, Töcksmark, Östervallskog, Glava, Sillerud,
Karlanda, Järnskog, Skillingmark, Svanskog, Långserud, Köla, Eda, Bogen,
Gunnarskog, Ny, Älgå, Mangskog, Sunne, Sunne köping, Gräsmark, Lysvik,
Norra Råda, Sunnemo, Filipstad, Rämen, Gåsborn, Nordmark, Färnebo,
Brattfors samt Gustaf Adolf, sammanlagt 76.5 kvmil.

Kopparbergs län: Söderbärke, Norrbärke, Ludvika, Grangärde samt Sundborn,
sammanlagt 19.6 kvmil.

Gävleborgs lån: Ockelbo, Järbo, Ovansjö, Storviks köping, Hofors, Torsåker,
Österfärnebo, Segersta, Hanebo, Bollnäs, Bollnäs köping, Björkhamre
köping, Alfta, Ovanåker, Arbrå, Undersvik, Järvsö, Ljusdal, Ljusdals köping,
Färila-Kårböle, Bjuråker, Norrbo samt Delsbo, sammanlagt 83.9 kvmil.

Västernorrlands län: Torp, Stöde, Sättna, Attmar, Indal, Indals-Liden,
Ljustorp, Viksjö, Styrnäs, Boteå, Överlännäs, Sånga, Torsåker, Dal, Multrå,
Sollefteå, Ed, Långsele, Graninge, Skorped, Sidensjö, Mo, Gideå, Trehörningsjö
samt Sollefteå stad, sammanlagt 79.6 kvmil.

Västerbottens lån: Vännäs och Vännäs köping samt delar av Degerfors
(40 %), Burträsk (50 %), Norsjö (50 °/o) och Jörn (60 %), sammanlagt
47.5 kvmil.

Norrbottens län: Överluleå, 13.3 kvmil.

Kungl. Majlis proposition nr 237.

105

Innehållsförteckning.

Sid.

1. Inledning........................................................ *

2. Kartverkets nuvarande organisation ................................ 6

3. Den nuvarande kartframställningen.................................. 1°

Den ekonomiska kartläggningen .................................. 10

Den topografiska kartläggningen.................................. H

Översiktskartorna .............................................. 13

4. Den ekonomiska kartläggningens fortsatta bedrivande.................. 13

a) Utredningsmännens betänkande och förslag................. 13

b) Avgivna yttranden rörande den fortsatta ekonomiska kartläggningen.. 21

Departementschefens förslag........................................ 32

Fotokartans framställning och rikstrianguleringen.................... 32

Den ekonomiska kartläggningens utförande och omfattning .......... 34

Kartornas skala................................................ 39

Beskrivning till ekonomiska kartan................................ 41

Kartläggningsperiodens längd...................................... 43

5. Kartornas revidering och ajourhållning .............................. 45

6. Frågan örn fotokartläggningens utförande i statens regi eller genom en skilt

företag.................................................... 48

7. Kartverkskommissionens ombildande till en rådgivande styrelse för kart verket

........................................................ 32

8. Kartverkets organisation ......................■“................... 33

a) Utredningsmännens förslag...................................... 34

b) Avgivna yttranden i organisationsfrågan.......................... 61

Departementschefens förslag........................................ 63

Kartverkets uppgifter och ställning i förhållande till försvarsväsendet.. 65

Byråindelning och personalorganisation ............................ 68

Frågan örn ändring av kartverkets namn.......................... 79

9. Med organisationen sammanhängande spörsmål ...................... 79

Kompetensfordringar för olika befattningar ........................ 79

Förslaget örn upprättande i krigsarkivet av en kartcentral för moderna,
utländska topografiska kartor.................................. 82

10. Kostnaderna för kartläggningsarbetenas genomförande enligt det förordade

förslaget ...................................................... 84

11. Anslagsfrågor .................................................... 87

Avlöningsanslag ................................................ 87

Anslag till expenser och publikationstryck.......................... 95

Anslag till kartarbeten m. m..................................... 99

Hemställan ...................................................... 102

Bilaga.

Kommunområden, som enligt departementschefens förslag skola ingå i ekonomiska
kartläggningsområdet utöver de i betänkandet 1936: 42 å kartbilaga 1
angivna............................................................ 104

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 237. 8