Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till tullverket
för budgetåret 1937/1938; given Stockholms
slott den 13 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 13 mars 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

För tullverket äro i gällande riksstat uppförda fyra anslag å tillhopa

16,984,000 kronor, nämligen ett förslagsanslag till avlöningar till befattningshavare
hos generaltullstyrelsen å 738,000 kronor, ett förslagsanslag till avlöningar
till befattningshavare å tullstaten å 13,411,000 kronor, ett förslagsanslag
till omkostnader å 1,715,000 kronor samt ett reservationsanslag till
särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m.
å 1,120,000 kronor.

I årets statsverksproposition hava nämnda anslag upptagits med allenast
beräknade belopp. Anslaget till avlöningar lill befattningshavare hos gene Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 226. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

raltullstyrelsen har därvid beräknats till 750,000 kronor, anslaget till avlöningar
till befattningshavare å tullstaten till 13,600,000 kronor, anslaget till
omkostnader till 1,900,000 kronor samt anslaget till särskilda åtgärder för
bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. till 1,135,000 kronor.
För ifrågavarande fyra anslag hava alltså i riksstatsförslaget beräknats belopp
å sammanlagt 17,385,000 kronor.

Jag anhåller nu att få förelägga Kungl. Maj:t slutligt förslag angående
äskande av anslag till tullverket för budgetåret 1937/1938 och i anslutning
härtill anmäla föreliggande frågor om ändrad organisation av den statliga
verksamheten för bekämpande av olovlig rusdrgckshantering.

Verkställda utredningar.

Den särskilda verksamhet, som under de senare åren från statens sida eller
med understöd av statsmedel utövats för bekämpande av den olovliga
sprithanteringen, har i organisatoriskt avseende bedrivits efter väsentligen
två linjer. Dels utövas av tullverket, i främsta rummet genom kustbevakningen,
en särskilt mot spritsmugglingen riktad bevakningstjänst, för vilken medel
stå till verkets förfogande bland annat från förenämnda reservationsanslag
under sjunde huvudtiteln. Dels utövas i Stockholms stad och vissa län
genom särskild polispersonal (den s. k. spritpolisen) en huvudsakligen från
anslag under femte huvudtiteln bekostad verksamhet för uppdagande såväl av
olovlig införsel av spritdrycker som av lönnbränning m. m. I årets statsverksproposition
(femte huvudtiteln sid. 288) har sistnämnda anslag liksom under
de närmast föregående åren upptagits till 200,000 kronor.

Den sålunda förhandenvarande organisationen har i olika sammanhang
blivit föremål för anmärkningar i det hänseendet, att rådande brist på enhetlighet
i organisationen utgjort hinder för ett rationellt utnyttjande av de
organ, som för ändamålet tillskapats. Klagomål över bristande planmässighet
vid verksamhetens anordnande hava framförts, varvid det framhållits,
bland annat, att då såväl tullpersonalen som personal tillhörande spritpolisen
utövade polisverksamhet och någon bestämd gräns mellan tull- och polispersonalens
uppgifter i detta hänseende icke vore uppdragen, mellan nämnda
båda organ stundom framträdde ett konkurrensförhållande, som inverkade
menligt på verksamhetens bedrivande.

Hithörande organisationsspörsmål berördes i samband med behandlingen
vid 1933 års riksdag av två motioner (I: 159 och 11:305), vilka föranledde
riksdagen att i skrivelse (nr 312) till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande
ytterligare åtgärder för bekämpande av smugglingen av alkoholvaror
samt örn vidtagande av de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda. I de
utskottsutlåtanden (första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr
15, andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6), som lågo till
grund för riksdagens beslut, omnämndes bland spörsmål, som borde närmare
undersökas vid en dylik utredning, frågan om största möjliga samarbete mellan
polis- och tullmyndigheterna.

Med stöd av Kungl. Majrts den 21 december 1933 givna bemyndigande

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

3

tillkallades ledamoten av riksdagens första kammare, dåvarande t. f. överdirektören,
numera generaldirektören Sam Larsson, byråchefen K. F. Leander,
ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören O. E. Olovson och
polisintendenten A. F. Zetterquist såsom sakkunniga med uppdrag att under
generaldirektören Larssons ordförandeskap verkställa utredning rörande organisationen
av den statliga verksamheten för bekämpande av olovlig införsel
av spritdrycker m. m.

I uttalande till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag angavs såsom de sakkunnigas
närmaste uppgift att undersöka de brister i förut antydda och andra
hänseenden, som vidlådde det nu tillämpade systemet för smugglingens
bekämpande. Med ledning av de resultat, som framkomme vid denna undersökning,
borde verkställas en förutsättningslös prövning av frågan, vilka
åtgärder kunde vidtagas för åvägabringande av en förbättrad organisation av
arbetet för spritsmugglingens bekämpande. Härvid borde största vikt fästas
vid anordningar, genom vilka tillfredsställande garantier kunde skapas för
enhetlig planläggning och ledning av arbetet samt för nödig samverkan mellan
de skilda organ, som därvid hade att medverka. Ej blott spritpolisens
och tullpersonalens uppgifter utan jämväl frågan om den nyinrättade statspolisens
deltagande i arbetet borde vid utredningen komma under bedömande.
Förutom bekämpandet av smugglingen borde även åtgärder för uppdagande
av lönnbränning m. m. uppmärksammas. Utredningen borde närmast
taga sikte på de organisatoriska problem, som vöre förknippade med ett
rationellt ordnande av kampen mot spritsmuggling och lönnbränning. Givetvis
borde emellertid även spörsmål berörande lagstiftningen mot den olaga
rusdryckshanteringen eller örn tekniska hjälpmedel vid bekämpandet av
denna hantering under utredningen upptagas till behandling i den mån sådant
påkallades med hänsyn till organisationsproblemen eller eljest prövades
erforderligt.

De sakkunniga avgåvo den 14 juni 1935 betänkande i ämnet (statens offentliga
utredningar 1935:24). I betänkandet framlades förslag till omorganisation
av tullverkets kustbevakning samt inrättande i den nuvarande spritpolisorganisationens
ställe av en under tullverkets ledning stående tullpolisorganisation
ävensom till åtgärder för lönnbränningens bekämpande och till
ändringar i vissa hänseenden av smugglingslagstiftningen m. m.

över betänkandet avgåvos yttranden av statskontoret, av generaltullstyrelsen
— med överlämnande av yttranden från kustbevakningsinspektören,
åtskilliga tullmyndigheter samt Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,
svenska tullmannaförbundet, de tullanställdas samorganisation och Sveriges
kvinnliga tulltjänstemannaförening —, av kontrollstyrelsen och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, av kommerskollegium, lotsstyrelsen och chefen
för marinstaben — såvitt angick vissa specialfrågor-—-, av Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser — med överlämnande av åtskilliga yttranden
från polismyndigheter och kommunala institutioner med flera—, av statspolisintendenten,
av föreningen Sveriges landsfiskaler, föreningen Sveriges stadsfiskal,
svenska polisförbundet samt riksförbundet för fjärdingsman och po -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

lismän, av svenska stadsförbundet och Sveriges redareförening samt av rikskommittén
mot den olagliga rusdryckshanteringen, Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund och nykterhetsnämndernas centralkommitté.

Från åtskilliga håll framfördes i yttrandena erinringar, gällande i synnerhet
förslaget om inrättande av tullpolis. I stället för detta förslag förordades i flera
yttranden, att den särskilda polisverksamhet, som vore i fråga, anförtroddes åt
utökade kriminalstatspolisavdelningar.

Med hänsyn till de meningsskiljaktigheter, som yppats rörande den lämpligaste
lösningen av spörsmålet om ändrad polisorganisation, ansågs detta böra,
innan slutlig ståndpunkt fattades i frågan, underkastas viss ytterligare utredning.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1936 tillkallades
borgmästaren J. Laurin, t. f. statspolisintendenten, numera polismästaren
A. K. E. Ros och sekreteraren, numera byrådirektören hos generaltullstyrelsen
V. M. J. Fahlander såsom sakkunniga med uppdrag att under borgmästaren
Laurins ordförandeskap verkställa den fortsatta utredningen.

Till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag uttalades att, vid sidan av det i
1935 års betänkande framställda förslaget om tullpolis, en utökning av statspolisen
syntes erbjuda de största möjligheterna till en tillfredsställande lösning,
i följd varav den nya utredningen borde inriktas på de organisationsproblem
och andra därmed sammanhängande spörsmål, som uppkomme,
därest man, med frångående av det tidigare förslaget på ifrågavarande punkt,
sökte vinna ökade möjligheter för ett effektivt bekämpande av olika former
för illegal sprittrafik genom förstärkning av statspolisorganisationen. Härvid
borde jämväl undersökas, hur önskvärd samverkan lämpligen borde anordnas
mellan den förstärkta statspolisen och tullverkets kustbevakning i
fråga örn åtgärder för spritsmugglingens bekämpande.

De sålunda tillkallade sakkunniga hava den 31 oktober 1936 avgivit en
promemoria rörande förstärkning av statspolisorganisationen i syfte att bereda
ökade möjligheter för ett effektivt bekämpande av olika former av olovlig
rusdryckshantering.

över promemorian hava yttranden avgivits av statskontoret, av generaltullstyrelsen
— med överlämnande av yttrande från kustbevakningsinspektören
—, av kontrollstyrelsen, av Överståthållarämbetet och länsstyrelserna —
med överlämnande av yttranden från bland andra flertalet landsfogdar —,
av föreningen Sveriges landsfogdar och förenämnda fyra sammanslutningar
av polistjänstemän samt av svenska stadsförbundet och Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund.

Härefter hava Norra Luggude fiskeriförening och ett antal enskilda personer
inkommit med likalydande framställningar, innefattande önskemål rörande
kustbevakningens ordnande vid Öresund.

Framställda anslag säskanden.

Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 15 september 1936 framlagt förslag
till reglering av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1937/1938. Styrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

5

har därvid föreslagit, att anslaget till avlöningar till befattningshavare hos
generaltullstyrelsen skulle i riksstaten för sagda budgetår upptagas med

754.000 kronor, anslaget till avlöningar till befattningshavare å tullstaten
med 13,692,000 kronor samt omkostnadsanslaget med 1,952,000 kronor. Till
bestridande av kostnader för särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig införsel
av spritdrycker m. m. har styrelsen äskat två anslag å tillhopa

1.275.000 kronor, nämligen ett reservationsanslag till anskaffning av fortskaffningsmateriel
å 420,000 kronor och ett förslagsanslag till övriga omkostnader
å 855,000 kronor.

I sin den 3 december 1936 dagtecknade skrivelse med yttrande över nyssnämnda
sakkunnigpromemoria har generaltullstyrelsen föreslagit vissa ändringar
i de av styrelsen i skrivelsen den 15 september 1936 verkställda beräkningarna
rörande anslagen till tullverket för budgetåret 1937/1938. Sålunda
har styrelsen hemställt, att anslaget till avlöningar till befattningshavare hos
generaltullstyrelsen måtte beräknas till 771,000 kronor, anslaget till avlöningar
till befattningshavare å tullstaten till 13,757,000 kronor samt omkostnadsanslaget
till 1,971,000 kronor. Beträffande de av styrelsen tidigare äskade
anslagen till bestridande av kostnader för särskilda åtgärder för bekämpande
av olovlig införsel av spritdrycker m. m. ifrågasätter styrelsen däremot icke
någon ändring.

Härefter har styrelsen i skrivelse den 8 januari 1937 hemställt örn anvisande
av ytterligare medel under omkostnadsanslaget, i följd varav detta
skulle uppgå till 2,101,000 kronor eller, under viss förutsättning, 2,126,000
kronor.

Vad i 1935 års betänkande föreslagits angående kustbevakningens organi- Departemen
sation har i vissa begränsade hänseenden föranlett åtgärd vid 1936 års cheten•
riksdag. Återstående frågor i detta ämne synas nu böra upptagas till behandling.

Vad beträffar den särskilda polisverksamheten mot olovlig sprithantering
har, såsom förut nämnts, i årets statsverksproposition föreslagits anvisande
av medel för fortsättande av den nuvarande spritpolisverksamheten under
budgetåret 1937/1938. Därvid har förutsatts, att en ändrad organisation av
polisverksamheten i varje fall icke bör träda i tillämpning förrän tidigast den
1 juli 1938. Med hänsyn till frågans samband med kustbevakningen berörande
spörsmål har jag emellertid ansett mig böra, innan jag ingår på de sistnämnda
spörsmålen, lämna en redogörelse för de föreliggande förslagen till
polisverksamhetens ordnande och angiva min ståndpunkt därtill.

De i samband med utredningarna väckta lagstiftningsfrågorna torde i nu
förevarande sammanhang påkalla yttrande från min sida allenast i vad de
hava direkt beröring med organisatoriska anlägenheter.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Organiserandet av den särskilda polisverksamheten mot olovlig

rus dryckshantering.

Nuvarande ordning.

Såsom förut nämnts, hava under de senare åren från anslag under femte
huvudtiteln — för närvarande 200,000 kronor — medel ställts till överståthållarämbetets
och vissa länsstyrelsers förfogande för att användas till särskild
polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker,
lönnbränning m. m. En redogörelse för verksamhetens huvudgrunder och
anslagets nuvarande fördelning återfinnes i årets statsverksproposition (femte
huvudtiteln, sid. 287). I 1935 års betänkande har lämnats en mera detaljerad
översikt över verksamhetens anordnande under budgetåret 1933/1934,
och en motsvarande översikt i den år 1936 avgivna sakkunnigpromemorian
utvisar, att verksamheten under budgetåret 1935/1936 bedrivits efter i stort
sett oförändrade riktlinjer. Av föreliggande redogörelser framgår, att spritpolisverksamheten
erhållit en fastare organisation endast i Stockholm, där
en särskild avdelning inom stadens poliskår är inrättad för ändamålet. Denna
avdelning är avsedd i främsta rummet för Stockholms stad och län men
äger därjämte, då anledning därtill föreligger, utsträcka sin verksamhet
till andra län. I övrigt har verksamheten inom de olika länen varit ordnad
på mycket växlande sätt. Mestadels användas de anslagna medlen till resekostnads-
och traktamentsersättningar samt till arvoden åt personer — ofta
polismän med jämväl annan tjänstgöring — vilka äro stadigvarande eller
tillfälligtvis förordnade att bedriva spritpolisverksamhet.

I fråga om den nuvarande ordningen för bedrivande från kustbevakningspersonalens
sida av spaning och annan undersökning rörande olaga sprithantering
torde få hänvisas till härutinnan lämnad redogörelse i 1935 års
betänkande.

1935 års betänkande.

Med avseende å bristerna i den nuvarande organisationen erinrades i 1935
års betänkande till en början, att någon bestämd gräns mellan tull- och
polispersonalens kompetensområden icke funnes och att det i praktiken icke
heller vore möjligt att, utan men för verksamhetens effektiva bedrivande,
upprätthålla en sådan gräns. I betänkandet yttrades vidare:

Vid utövandet av ifrågavarande verksamhet står polispersonalen icke i
något subordinationsförhållande till tullverket, liksom icke heller tullpersonalen
är underställd polismyndigheterna. Då, såsom nyss nämnts, de
båda organens uppgifter i stor utsträckning sammanfalla, är det tydligt, att
samverkan mellan organen är av största betydelse för arbetsresultatet. Såsom
^erfarenheten visat, har det emellertid på sina håll brustit i samarbetet
såväl mellan tullpersonalen och spritpolisen som mellan den senare och
annan polispersonal. Att tillräcklig samverkan i förevarande avseende icke
kunnat åvägabringas har givetvis medfört bristande enhetlighet och plan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

7

mässighet i arbetet och försvårat utnyttjandet av tillgängliga resurser på
det effektivaste sättet. 1 sakens natur ligger sålunda att, då verksamheten
bedrives av två i förhållande till varandra fristående organ, bristande kommunikation
dem emellan leder till att de möjligheter, som ett väl utvecklat
underrättelseväsen erbjuder, icke kunna till fullo utnyttjas. Klart är
också, att det i följd av bristande samverkan emellanåt inträffar, att det
ena organets personal i ovetskap örn anordningar, som träffats av personal
tillhörande det andra organet, vidtager åtgärder, som försvåra verksamheten.
Bristande samarbete vållar därjämte dubbelarbete och onödiga kostnader
för statsverket.

En huvudanledning till att samverkan i önskvärd utsträckning mellan
olika i arbetet mot spritsmugglingen verksamma organ icke kunnat åvägabringas,
är, att organisationen saknar enhetlig ledning. Men delvis bottna
de svårigheter, som i berörda avseenden förekommit, i andra förhållanden.
Det lider sålunda intet tvivel örn att gällande bestämmelser angående beslagarandelar
hava en dryg del i skulden till det bristande samarbetet och
det konkurrensförhållande mellan olika personalgrupper, som på vissa håll
framträtt.

De sakkunniga, som jämväl påpekade åtskilliga svagheter i själva kustbevakningsorganisationen,
framhöllo i sådant hänseende bland annat den
rådande bristen på tillräckligt kvalificerad personal hos tullverket för bedrivande
av spaning samt för utredning och förhör angående brott mot smuggellagarna.

I sin därefter följande behandling av organisationsfrågorna togo de sakkunniga
främst sikte på tillskapandet av en organisation mot spritsmugglingen
men berörde jämväl spörsmålet, i vilken mån den tillämnade organisationen
kunde taga del i bekämpandet av olaga sprithantering av andra slag,
varjämte de sakkunniga föreslogo vissa särskilda åtgärder mot lönnbränning
m. m. Med avseende å verksamheten mot lönnbränningen uttalades
dock, att härutinnan rådande organisatoriska svagheter närmast sammanhängde
med att polisorganisationen på landsbygden i många fall lämnade
rum för befogade anmärkningar i fråga om dess effektivitet.

I fråga om grundlinjerna för en reform yttrades i 1935 års betänkande:

Under nu rådande förhållanden är en avveckling av den verksamhet,
som bedrives av spritpolisen, tillrådlig endast under den förutsättning att
densamma ombesörjes på annat minst lika tillfredsställande sätt som för
närvarande. Enligt de sakkunnigas mening kunna de uppgifter, som nu
utföras av spritpolisen, icke överflyttas på tullverket utan att för spaningsoch
undersökningsverksamhet kvalificerad personal i tillräckligt antal står
lill tullverkets förfogande. Att genom detektivutbildning av tullpersonal söka
tillgodose detta behov, kan enligt vad erfarenheten visat icke förväntas giva
tillfredsställande resultat.

Av en ändamålsenlig organisation av verksamheten för spritsmugglingens
bekämpande måste krävas, att organisationen är så beskaffad, att vederbörliga
förutsättningar för enhetlighet och planmässighet i arbetet äro för
handen. De sakkunniga anse, att tillfredsställande garantier för att dessa
krav på en blivande organisation bliva uppfyllda icke kunna erhållas, nied
mindre att den personal, som har spritsmugglingens bekämpande till huvudsaklig
uppgift, ställes under gemensam ledning.

8

Kungl. Majlis proposition nr 226.

Den blivande organisationen bör vidare vara sådan, att den snabbt kan
anpassas efter inträdande förändringar i smugglingstrafiken och att den
således, om smugglingen skulle mera avsevärt minskas i omfattning eller
upphöra, kan nedskrivas utan större kostnader för statsverket.

I betänkandet berördes även frågan, huruvida icke den nuvarande organisationen
skulle kunna bibehållas, om åtgärder vidtoges för vinnande av bättre
samarbete mellan tullpersonalen och spritpolisen. Emellertid erinrades,
att tidigare vidtagna åtgärder i sådant syfte visat sig icke kunna leda till
önskat resultat. Även tanken på tillskapande — delvis efter finskt mönster
— av en i förhållande till tullverket fristående bevaknings- och polisorganisation
avvisades, dels av kostnadsskäl och dels med hänsyn till det nära
sambandet mellan kustbevakningens uppgifter och tullverkets allmänna arbetsuppgifter.

Ville man, yttrades i betänkandet vidare, åstadkomma en förbättrad effektivitet
i verksamheten för spritsmugglingens bekämpande men ändock i
görligaste mån anknyta till den bestående organisationen, syntes den enda
framkomliga vägen vara, att man dels sökte höja kustbevakningens effektivitet,
dels ställde personal med kriminalpolisutbildning till tullverkets förfogande,
i samband varmed den nuvarande spritpolisorganisationen skulle
avvecklas.

Vad beträffar sättet för åvägabringande av den polisorganisation, som
sålunda skulle stå till tullverkets förfogande, berördes i betänkandet först
frågan om anställning av polisutbildad personal såsom ordinarie befattningshavare
i tullverket. Det framhölls emellertid, att vid en eventuell minskning
av behovet av sådan personal stora svårigheter skulle yppa sig att inom tullverket
finna lämplig användning för den överflödiga personalen, och att
överflyttning av densamma till annat statligt verk ej heller torde kunna påräknas.
Gentemot att för ändamålet avse tjänster med visst arvode utöver
ordinarie lön erinrades om de rekryteringssvårigheter, som skulle möta,
därest innehavarna måste räkna med möjligheten att, då detektivarbete icke
längre påfordrades av dem, bliva anvisade annat arbete vid kustbevakningen,
för vilket de måhända saknade förutsättningar, och i sammanhang därmed
få vidkännas en avsevärd minskning i avlöningsförmånerna.

Det sist anförda skälet utgjorde, enligt vad i betänkandet framhölls, hinder
även för en sådan lösning av frågan, att det nu tillämpade systemet med
anställning av tulldetektiver såsom extra befattningshavare inom tullverket
ytterligare utvecklades och att således erforderligt antal tulldetektiver nyanställdes.
De osäkra anställningsförhållandena skulle nämligen, såsom bekräftades
av erfarenheten, medföra svårigheter att för dessa befattningar
förvärva dugliga och i övrigt lämpliga personer eller att få sådana personrätt
under längre tid kvarbliva i tullverkets tjänst, och täta personskiften å
sådana befattningar skulle uppenbarligen lända verksamheten till men.

I betänkandet förordades i stället inrättande av en tull polisorganisation,
genomförd på det sätt, att erforderligt antal kriminalpolismän i vissa städer

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

9

ställdes till tullverkets förfogande på i huvudsak enahanda sätt som tillämpas
i fråga örn tillhandahållande av kriminalstatspolis. Till stöd därför anfördes:

Vid en organisation enligt nu angivna riktlinjer kan organisationen vid
behov snabbt minskas eller avvecklas utan alltför betydande kostnader för
statsverket, i det att överflödig personal kan överflyttas till statspolisavdelningen
i vederbörande stad för att vid inträffande ledigheter återgå till kriminalpolisavdelningen
i staden. Polisman, som på grund av sjukdom eller
eljest befinnes olämplig för fortsatt användning inom tullverket, kan beordras
återgå till sin vanliga tjänstgöring och vid behov ersättas med annan polisman.
Möjligheterna att för ifrågavarande verksamhet förvärva personer
med fullgod teoretisk och praktisk utbildning i allmän kriminalpolistjänst
underlättas. Då kommendering förutsättes ske allenast för viss tid, kvarstår
givetvis möjligheten för polisman, som kommenderats till sådan tjänstgöring,
att vinna befordran till högre tjänst inom stadens poliskår. Genom att den
till tullverkets förfogande ställda polispersonalen rekryterats och utbildats
på samma sätt som annan polispersonal underlättas samarbetet med denna,
vilket självfallet är av betydelse för ett gott resultat av verksamheten.

Mot den sålunda förordade organisationsformen kan göras den anmärkningen,
att då den till tullverkets förfogande ställda polispersonalen förutsättes
skola i vissa avseenden vara underställd vederbörande kustchef men
i andra avseenden stå under befäl av polischefen i förläggningsstaden, en
viss dualism i befälsförhållandena kommer att förefinnas och att denna dualism
kan befaras komma att menligt inverka på verksamhetens bedrivande.
Det må emellertid erinras om att ett i viss mån likartat förhållande gäller
i fråga om statspolis, som tjänstgör utom förläggningsstaden, och att
några olägenheter härav icke försports. Med den intima samverkan, som
förutsättes skola äga rum mellan kustbevakningen och polismyndigheterna,
torde för övrigt berörda förhållande sakna egentlig betydelse.

De sakkunniga hava övervägt, huruvida icke erforderlig polispersonal
skulle kunna i mån av behov tillhandhållas tullverket från kriminalstatspolisen,
eventuellt efter förstärkning av dess personaluppsättning. Härigenom
vunnes, att någon ny polisorganisation icke behövde tillskapas, och de
fördelar, som det av de sakkunniga förordade förslaget innebär, skulle delvis
vinnas jämväl med en dylik organisation. Å andra sidan skulle dock
med denna organisationsform icke kunna genomföras den intima samverkan
med kustbevakningen, som är nödvändig, om man vill uppnå en förbättrad
effektivitet, och som torde förutsätta, att polispersonalen och kustbevakningen
ställas under gemensam ledning. En ändamålsenlig organisation torde
vidare förutsätta, att polispersonalen specialiserar sig på ifrågavarande slag
av polisverksamhet, något som dock knappast bleve möjligt, därest verksamheten
skulle omhänderhavas av statspolisen jämsides med andra å densamma
ankommande maktpåliggande uppgifter.

Det i 1935 års betänkande framlagda tullpolisförslaget gick sålunda ut på
att stad, som vore skyldig tillhandahålla kriminalstatspolis, skulle efter
Kungl. Maj:ts förordnande kunna åläggas att till tullverkets förfogande ställa
kriminalpolismän, vilka skulle tillhöra särskilda tullpolisavdelningar. Kommendering
av tullpolismän skulle ankomma på vederbörande stads polischef
men vara godkänd av generaltullstyrelsen. Den borde ske för tre år
värjo gång och förutsattes i regel komma alt förlängas. Tullpolisen skulle
i första hand användas för spaning och annan undersökning angående olovlig
införsel av spritdrycker och vin eller andra varor ävensom olovlig befatl -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

ning med spritdrycker och vin, som olovligen införts. Detta arbete skulle
bedrivas under nära samverkan med kustbevakningspersonalen. Tullpolisavdelning
skulle stå under närmaste chefskap av vederbörande kustdistriktchef
i frågor, som rörde tjänstgöringens allmänna ordnande eller nyssberörda
verksamhet. Ifrågavarande personal skulle alltså under denna sin verksamhet
icke vara underställd polischefen i det distrikt, där verksamheten bedreves.
I den mån omständigheterna det medgåve, skulle tullpolisen därjämte
verkställa spaning och undersökning angående annan olovlig sprithantering
än smuggling. Polisverksamhet av detta slag förutsattes som regel komma
att bedrivas utom förläggningsstaden endast på anhållan av vederbörande
polischef, varvid denne borde hava chefskapet.

Med de inskränkningar, som sålunda blivit antydda, tänktes befälet över
polispersonal, som kommenderats till tjänstgöring såsom tullpolis, ankomma
på polischefen i staden. Frågor rörande semester eller annan ledighet m. m.
skulle alltså handläggas av honom, varvid han emellertid borde samråda med
kustdistriktchefen.

Tullpolisavdelningarna skulle enligt betänkandet erhålla följande förläggning
och personal:

Ort Kriminalöver- Kriminal konstaplar

konstaplar

Umeå ......................................... 1 2

Sundsvall ...................................... 1 2

Stockholm ..................................... 3 9

Karlskrona .................................... 1 i

Malmö ........................................ 1 3

Göteborg ...................................... 1 4

Summa 8 21.

Inom kustbevakningens centrala ledning skulle för handläggning av tullpolisärenden
vara anställd en tjänsteman med juridisk kompetens och kriminalpolisutbildning,
benämnd tullpolisintendent.

I fråga om kostnaderna för tullpolisorganisationen erinrades i betänkandet,
att den hittillsvarande spritpolisverksamheten endast delvis bekostats av
statsmedel. Av det för spritpolisen anvisade anslaget hade under de senare
åren ett belopp av 110,000 kronor använts till spritpolisavdelningen i Stockholm,
under villkor att staden bidroge till denna avdelning med 25,000 kronor,
och i de län, vilka erhållit medel från anslaget, hade de anvisade medlen
använts dels till avlöning åt anställda polismän — ofta extra eller pensionerade
befattningshavare — dels till rese- och traktamentsersättningar eller
andra utgifter för verksamheten. Då den verksamhet, som skulle ankomma
på den föreslagna tullpolisorganisationen, delvis komme att bedrivas inom
förläggningsstaden, uppställdes i betänkandet frågan, huruvida icke staden
skulle liksom för närvarande bära en del av kostnaderna. Å andra sidan
framhölls emellertid i betänkandet, att den ifrågavarande personalen i likhet
med stats- och reservpolisen finge anses vara anställd för hela rikets behov,

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

11

och med hänsyn därtill föreslogs, att kostnaderna för tullpolisen helt skulle
bäras av staten. Till de städer, som tillhandahölle tullpolispersonal, skulle
utbetalas ersättning för avlöning, pensionering och andra förmåner åt personalen
efter samma grunder som beträffande statspojis.

Beträffande tullpolismans rätt till traktamentsersättning vid tjänstgöring
utom det polisdistrikt, där han vore anställd, föreslogs viss begränsning i förhållande
till vad som gäller för kriminalstatspolisman.

Vid betänkandet voro fogade förslag till lag om tullpolis jämte följdförfattn
ingar.

Vad härefter angår frågan om särskilda åtgärder mot lönnbränningen, innehöll
1935 års betänkande följande huvudsakliga synpunkter. På grund
av de särskilda förhållanden, under vilka lönnbränningen bedreves, måste
dess bekämpande i princip ankomma på de lokala polismyndigheterna. Det
vore dock av stor betydelse, att ortspolisen vid behov kunde erhålla bistånd
av polispersonal, som icke vore känd för ortsbefolkningen. Härvid syntes
statspolisen kunna lämna en värdefull hjälp, varjämte det förutsattes, att
tullpolisen kunde vid sidan av sin huvuduppgift, nämligen spritsmugglingens
bekämpande, biträda lokalpolisen i arbetet mot lönnbränning och
annan olovlig sprithantering. Frågan om åvägabringande av större effektivitet
i kampen mot lönnbränningen kunde dock icke lösas enbart genom att
anlita stats- och tullpolisens medverkan, utan det borde även tillses, att lokalpolisen
finge möjlighet att å sin sida skärpa övervakningen. I främsta rummet
vore det härvid av vikt, att ersättning för utgifter vid tjänsteresor för
ifrågavarande ändamål bereddes i större utsträckning än som enligt gällande
allmänna bestämmelser vore fallet. Vidare vore möjligheten att utbetala
ersättning till enskilda personer för biträde med vakthållning, telefonmeddelanden
m. m. av stor betydelse. Under åberopande härav föreslogs
anvisande under femte huvudtiteln av ett årligt anslag om 30,000 kronor
till särskild polisverksamhet för uppdagande av lönnbränning m. m.
Anslaget skulle i främsta rummet användas till ersättning dels åt polismän
för utgifter vid tjänsteresor m. m. och dels åt enskilda för lämnat biträde.
Det var enligt betänkandet avsett att fördelas närmast mellan länsstyrelserna
i Kopparbergs län och de norrländska länen.

Yttranden över 1935 års betänkande.

I yttrandena framträdde det såsom den förhärskande uppfattningen, att
en omorganisation på förevarande område vore av behovet påkallad. Principdiskussionen
rörde sig i främsta rummet örn tullpolisförslaget.

Vad de centrala myndigheternas ställning till frågan beträffar, tillstyrktes
förslaget i princip av statskontoret, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen,
av det sistnämnda ämbetsverket dock med reservation av en ledamot,
som yttrade sig i avstyrkande riktning. Kustbevakningsinspektören tillstyrkte
förslaget, under det att omdömena i övriga av generaltullstyrelsen överlämnade
yttranden utföllo på växlande sätt.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Flera länsstyrelser lämnade förslaget utan principiell erinran. I avstyrkande
riktning uttalade sig däremot Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Uppsala, Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs
och Västernorrlands län. Jämväl de yttranden, som avgåvos av vissa
landsfogdar och stadspolismyndigheter gingo i olika riktningar. Statspolisintendenten
anförde vissa betänkligheter mot förslaget utan att direkt avstyrka
detsamma.

De yttranden, som inkommo från kommunala myndigheter och institutioner
i ett antal städer, gingo mestadels i tillstyrkande riktning. Svenska
stadsförbundets styrelse förklarade sig icke hava någon principiell erinran
att göra mot de delar av förslaget, som berörde städernas skyldighet att
hålla tullpolis.

Bland i ärendet hörda sammanslutningar lämnade föreningen Sveriges
landsfiskaler och föreningen Sveriges stadsfiskaler förslaget utan principiell
erinran, varemot svenska polisförbundet, riksförbundet för fjärdingsman
och polismän samt nykterhetsnämndernas centralkommitté och Sveriges
nykterhetsvänners landsförbund framställde åtskilliga anmärkningar.

För belysande av de särskilda synpunkter, som anfördes vid tillstyrkande
av förslaget, torde få återgivas uttalanden av följande myndigheter.

Generaltullstyrelsen anförde:

Styrelsen ansage i likhet med de sakkunniga, att en ändamålsenlig organisation
på förevarande område icke kunde erhållas med mindre att all den
personal, som hade spritsmugglingens bekämpande till huvudsaklig uppgift,
stode under gemensam ledning. Till stöd för denna uppfattning kunde
styrelsen åberopa en nu mera än tioårig erfarenhet dels örn de svårigheter
sorn yppat sig att inom den nuvarande organisationen åstadkomma önskvärd
enhetlighet och planmässighet i arbetet, dels om de olägenheter, vilka,
på sätt de sakkunniga framhållit, till följd av bristande enhetlighet och
planmässighet i arbetet i olika avseenden framträtt. Intet tvivel syntes råda
örn att dessa olägenheter, även om andra omständigheter medverkat, till stor
del vore att hänföra till dualismen inom den nuvarande organisationen. -—
Till förmån för genomförandet av en enhetlig organisation talade jämväl
den omständigheten, att de fördelar, som ett väl utvecklat underrättelseväsen
erbjöde och vilka på ett område som det förevarande måste tillmätas
stor betydelse, till fullo kunde utnyttjas endast under förutsättning att ett
intimt samarbete kunde åvägabringas mellan bevakningspersonalen och den
närmast med spanings- och undersökningsverksamhet sysselsatta personalen.
—- Vid bedömandet av frågan om lämpligaste sättet att åstadkomma en
enhetlig organisation av verksamheten mot spritsmugglingen borde enligt
styrelsens mening beaktas, att denna verksamhet i främsta rummet bolde
gå ut på att söka förhindra, att spritdrycker olovligen infördes till tullområdet,
och i andra rummet inriktas på uppgiften att uppdaga fall av olaga
transport eller annan olovlig befattning med olovligen införda sådana drycker.
Med denna utgångspunkt, vilken syntes styrelsen den enda riktiga,
måste den blivande organisationen liksom den nuvarande i första hand
bygga på en bevakning av våra kuster och kustfarvatten samt av fartyg,
som på internationellt vatten sysslade med försäljning av spritdrycker. Då
denna bevakningsuppgift nära anslöte sig till kustbevakningens allmänna
uppgifter och då ett avskiljande av kustbevakningen från tullverket i övrigt
av skäl, som de sakkunniga anfört, icke lämpligen borde äga rum, ansåge

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

13

styrelsen i likhet med de sakkunniga ur organisatorisk synpunkt nödvändigt,
att den blivande organisationen uppbyggdes i anslutning till tullverkets
kustbevakning och att ledningen av ifrågavarande organisation ankomme
på tullverket. — Vad beträffade de sakkunnigas förslag, i vad det avsåge
formen för tillgodoseendet av tullverkets behov av kriminalpolisutbildad personal
för ombesörjande av spanings- och annan undersökningsverksamhet,
vore styrelsen visserligen av den meningen, att det ur organisatorisk synpunkt
hade varit att föredraga, därest för berörda verksamhet erforderligt
antal personer med detektivutbildning kunnat anställas såsom befattningshavare
inom tullverket. Därigenom skulle otvivelaktigt hava vunnits fastare
organisation än med det av de sakkunniga förordade systemet. Då emellertid
de skäl, som av de sakkunniga förebragts till förmån för sistnämnda system,
syntes övertygande, hade styrelsen ansett sig kunna godtaga en lösning
av detta spörsmål i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Stockholms län anförde:

Mot den nuvarande organisationen av övervakningen av den olovliga
spritinförseln och den olaga befattningen med sprit kunde berättigade anmärkningar
göras. De huvudsakligaste anmärkningarna syntes vara, att
organisationen saknade enhetlig ledning och att det betänkligt bruste i samarbetet
mellan de olika organen för verksamheten. Den av de sakkunniga
gjorda utredningen, vilken länsstyrelsen funne synnerligen förtjänstfull, visade
klart nödvändigheten av en enhetlig organisation av förevarande statliga
verksamhet. De sakkunniga hade funnit, att den nödvändiga enhetligheten
bäst skulle vinnas genom att ledningen av verksamheten anförtroddes
åt tullverket, samt med denna utgångspunkt framlagt förslag i ämnet, vilket
förslag länsstyrelsen ansåge innebära en väsentligt förbättrad organisation.
Länsstyrelsen ville dock hava uttalat, att en organisation pa dessa linjer förutsatte
betryggande anordningar för åstadkommande av samarbete mellan
tullpolisen och andra polisavdelningar, samt att länsstyrelsens anslutning
till förslaget vore beroende av att denna förutsättning kunde uppfyllas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrade:

Det kunde icke med utsikt till framgång bestridas, att den nuvarande organisationen
av den statliga verksamheten för spritsmugglingens bekämpande,
på sätt de sakkunniga framhölle, lede av påtagliga brister i skilda hänseenden.
Mest betänkligt syntes vara frånvaron av enhetlig ledning för de
olika personalgrupper, som deltogc i nämnda verksamhet. De medel, som i
betänkandet rekommenderades för åstadkommande, inom skälig kostnadsram,
av ökad effektivitet åt åtgärderna mot spritsmugglingen, syntes länsstyrelsen
överhuvud ändamålsenliga och, såvitt på förevarande stadium kunde
bedömas, i stort sett väl avvägda. Vidkommande speciellt förslaget örn
inrättande av särskilda tullpolisavdelningar tvekade länsstyrelsen icke att
beteckna detta grepp örn det föreliggande centrala organisatoriska problemet
såsom lyckligt. Genom inlemmande i själva tullverket av pei sonat med kriminalpolisutbildning
syntes man nämligen skapa de bästa förutsättningarna
för det intima samarbetet mellan spritpolis och tullbevakning, som av alla
erkändes vara av avgörande betydelse för en framgångsrik kamp emot smugglingen.
Att ifrågavarande polispersonal under sitt arbete icke, såsom eljest
inom polisväsendet plägade vara fallet, bleve underställd polischefen på
platsen för verksamheten utan i stället vederbörande kustchef, kunde väl
synas som en organisatorisk egendomlighet. Anordningen utgjorde emellertid
en ofrånkomlig konsekvens av det förordade systemet och borde väl lör
övrigt näppeligen behöva väcka alltför stora praktiska betänklighetei.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Den kritik återigen, som framförts emot tullpolisförslaget, synes vila på i
huvudsak följande grunder. Med hänsyn till det sätt, varpå spritsmugglingen
bedreves, måste stor vikt fästas vid den polisverksamhet, som vore
riktad mot distributionen och konsumtionen av smuggelsprit inom landet.
Denna polisverksamhet vore på det närmaste förbunden med kriminalpolisens
uppgifter över huvud och i synnerhet med dess åtgärder mot illegal sprittrafik
av andra slag. De förefintliga allmänna polisorganisationerna vore
bättre anpassade än tullpolisen att ombesörja det ifrågavarande inre spaningsarbete!,
och det måste förutsättas, att de alltfort finge taga verksam del
däri. Den eftersträvade enhetligheten i polisarbetet kunde fördenskull icke
uppnås genom tullpolisorganisationens inrättande. -— Tullpolisförslaget innebure
ett hänsynstagande i främsta rummet till arbetet mot spritsmugglingen.
Behovet av skärpta åtgärder mot lönnbränningen och vissa andra grenar av
olovlig sprithantering hade däremot icke vunnit det beaktande, som vore motiverat
med hänsyn till dessa brottsföreteelsers växande omfattning. — Principiellt
sett vore en ytterligare splittring av polisväsendet genom tillskapande av
en ny specialorganisation ägnad att ingiva betänklighet, liksom även tullpolismännens
ställande under befäl av kustdistriktchefer, som ej vore polismän.
— Ett fullständigt avskiljande av tullpolispersonalen från annat kriminalpolisarbete
komme att medföra en alltför ensidig specialisering. Detta i förening
med den omständigheten, att tullpolisen komme att arbeta under befäl, som
icke tillhörde polisväsendet, vöre ägnat att försvåra rekryteringen av tullpolisen.

Till närmare belysning av de sålunda anförda synpunkterna må ur yttrandena
återgivas följande.

Reservanten inom kontrollstyrelsen, byråchefen Thulin, yttrade bland
annat:

Vid den föreliggande utredningens utförande hade man framför allt riktat
uppmärksamheten på spörsmålet om den mest ändamålsenliga organisationen
för bekämpande av spritsmugglingen. Endast i andra hand hade
kommit frågan om åtgärder mot lönnbränningen. Frågan om åtgärder mot
den illegala handeln med motbokssprit eller spritsurrogat syntes hava behandlats
mera i förbigående. I sistnämnda avseenden torde det få antagas,
att de sakkunniga utgått från att ordningspolisen skulle företaga erforderliga
åtgärder. — De nu angivna olika formerna av illegal hantering, mot
vilka samtliga lagen örn olovlig befattning med spritdrycker och vin riktade
sig, torde i praktiken förekomma blandade med varandra. — Skulle organisationen
utformas på sådant sätt, att den väsentligen avsåge smugglingens
tillbakaträngande men läte bekämpandet av illegal hantering på andra områden
fungera såsom hittills, kunde det befaras, att den illegala hanteringens
utövare komma att övergå till hantering med lönnbränd sprit och motbokssprit
—- en utveckling, som redan nu torde kunna skönjas på grund av vissa
förhållanden på smuggelmarknaden. Vid planläggningen av organisationen
syntes man jämväl hava att taga hänsyn till förhållandena i allmänhet i hela
landet och icke endast i Stockholm och vissa andra kustdistrikt, där smugglingen
ännu så länge torde intaga det främsta rummet såsom illegal hantering.
— Då enligt de sakkunnigas förslag smugglingen skulle bekämpas genom
en särskild organisation inom tullverket, nämligen kustbevakningen och

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

15

tullpolisen, som skulle samarbeta med varandra, lönnbränningen genom ordningspolisen
och där så erfordrades av särskilt förordnade polismän samt
den olaga hanteringen med motbokssprit, såsom det torde få förutsättas, genom
ordningspolisen, kunde näppeligen en nied hänsyn till den olaga hanteringens
olika former enhetlig organisation anses vara föreslagen. Det syntes
knappast kunna bestridas, att ur nu anförda synpunkt en sådan två- eller
tredelad organisation i sig innebure risker för att åtgärderna mot den illegala
hanteringen skulle sakna enhetlighet i planläggningen och därför lida
av bristande effektivitet i verksamheten.

Överståthållarämbetet yttrade bland annat:

Polisorganisationen i vårt land vore för närvarande uppdelad på två olika
avdelningar: de lokala polisstyrkorna, å ena, samt statspolisen, å andra sidan.
De sakkunnigas förslag innebure alt, utöver denna redan förefintliga tudelning
av polisväsendet, ytterligare en självständig, sidoordnad polisorganisation
skulle tillskapas. Det voi-e enligt överståthållarämbetets mening ofrånkomligt,
att en sådan fortsatt uppdelning av rikets poliskår å olika, i förhållande
till varandra fristående avdelningar icke kunde vara till gagn för
polisverksamheten utan fastmera måste bidraga till att i en icke obetydlig
grad förminska effektiviteten därav. — Förslaget att inrätta en
särskild tullpolisavdelning för övervakande av olovlig införsel av spritdrycker
måste tydligtvis grunda sig å den uppfattningen hos de sakkunniga,
att en relativt klar gräns kunde från början uppdragas mellan
detta slag utav övervakningsåtgärder samt dem, som eljest ankomme å
polismyndigheten. Så vöre emellertid ingalunda förhållandet. Vid igångsättandet
av ett spaningsarbete vore ofta omöjligt avgöra, huruvida det
efterspanade godset utgjordes av olovligen införd sprit eller av exempelvis
olovligen inom riket tillverkad sådan. Härav följde, att med den föreslagna
uppdelningen av verksamheten det ofta bleve vanskligt att avgöra,
huruvida ett spaningsarbete skulle anförtros åt den vanliga polispersonalen
eller överlämnas åt tullpolisavdelningen; visserligen skulle i sistnämnda
avdelning enligt förslaget kunna verkställas spaning även angående
annan olovlig sprithantering, än som hade karaktär av olovlig införsel,
men därvid skulle tullpolisavdelningen, så att säga, ej längre handla i denna
egenskap utan såsom vanlig polis samt ej längre lyda under kustchefen utan
under vederbörande polischef. I den mån och i de fall tullpolisen återigen
lydde under kustchefen, komme avgörandet av ofta viktiga frågor inom polisverksamheten
att anförtros en befattningshavare som saknade utbildning för
dylika uppgifters handhavande. — Det syntes Överståthållarämbetet överhuvud
taget föga lämpligt att i fråga örn polisverksamheten utsöndra en speciell
uppgift och uppdraga enbart denna åt viss personal. Härav kunde till en början
befaras bliva följden, att den för dylika specialuppgifter avsedda personalen
förlorade intresset för andra viktiga frågor och att därmed även dess uppmärksamhet
härå slappades. Ett dylikt resultat vore till sina verkningar så
mycket allvarligare, som under verksamheten för övervakande av olovlig införsel
av spritdrycker ofta kunde uppmärksammas förhållanden av största
betydelse ur polismyndighetens synpunkt, ehuru icke av beskaffenhet att hava
samband med spritinförsel. Det kunde med fog antagas, att, örn förslaget
i förevarande del skulle genomföras, dylika under verksamheten vunna upplysningar
icke komme att leda lill åtgärder från tullpolisavdelningens sida
och måhända ej heller i erforderlig utsträckning bringas till andra intresserade
myndigheters kännedom. Å andra sidan skulle inrättandet av den särskilda
tullpolisavdelningen lätt kunna leda till att övriga, egentliga polisorganisationer
helt avstode från all vidtaga åtgärder för övervakande av den olovliga

16

Kunni. Maj:ts proposition nr 226.

spritinförseln eller i vart fall ägnade denna verksamhet föga intresse. — Den
föreslagna formen för rekryteringen av tullpolisens personal syntes ej tillfredsställande.
Att tvångsvis kommendera befattningshavare, som tagit anställning
vid vanliga poliskårer, till tjänstgöring vid en avdelning med så utpräglade
specialuppgifter som tullpolisavdelningen, borde enligt överståthållarämbetets
uppfattning icke ifrågakomma, och detta så mycket mindre, som
den kommenderade personalen därvid skulle komma att underställas annan
än polismyndighet. A andra sidan syntes med den av de sakkunniga föreslagna
organisationen betydande svårigheter komma att möta för att på frivillighetens
väg erhålla tillräckligt kvalificerad personal.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anförde:

Visserligen måste det vara till fördel, att ett nära samband erhölles med tullens
personal och att tullpolisen i sitt arbete för smugglingens bekämpande
stöde under högsta ledning av kustbevakningens centrala ledning. Emellertid
måste det befaras, att enligt förslaget förbindelserna med de ordinarie polisstyrkorna,
såväl statspolisen som ordningspolisen, skulle bliva mindre goda.
Erfarenheten visade, att utredningen i fråga om mera omfattande och komplicerade
smugglingsbrott ofta måste fullföljas till orter långt avlägsna från
smugglingsplatsen. Det måste därför vara av vikt för tullpolisen att utan
omgång kunna erhålla nödigt bistånd från den ordinarie polispersonalen.
Förslaget syntes vidare kunna leda till att tullpolismännen — vars kommendering
beräknades i praktiken komma att bliva permanent — skulle i allt
väsentligt komma att förlora kontakten med och träning i övrig polisverksamhet.
När det gällde den del av tullpolisens verksamhet, som skulle bestå
i spaning och beivrande av s. k. lönnbränning, kunde uppenbarligen ett förslag,
som skulle innebära att tre olika kategorier av polis skulle hava att
fullfölja enhanda uppgifter, icke väntas medföra någon förbättring. Även
örn den uppfattningen skulle vara riktig, att den nu påtalade rivaliteten mellan
tull- och polispersonal skulle minskas, därest systemet med beslagarandelar
ersattes med ett utvidgat system med belöningar åt angivare och andra,
så syntes denna fördel lika väl kunna vinnas genom en med mindre olägenheter
i övrigt förenad organisation. Detsamma gällde i fråga om kustbevakningschefens
befälsrätt över smugglingspolisen.

Yttrandet från Sveriges nykterhetsvänners landsförbund innehöll bland annat: Under

de senare åren hade en betydelsefull förändring i spritsmugglingens
struktur ägt rum. Det karakteristiska i denna förändring vore, att det egentliga
kustbandet från att lia varit det förnämsta operationsfältet för spritsmugglarna,
vilka här i samarbete med den i dessa trakter bosatta befolkningen
anordnade upplag och bedreve köpenskap, reducerats till ett med
största möjliga snabbhet passerat mellanled i transportproceduren. Avtal
träffades numera direkt mellan den utländske leverantören och grossören i
storstaden, till vilken varan transporterades från depåfartyget via motorbåt
och bil. Att bekämpa en sådan verksamhet genom patrullering i kustbandet
måste medföra otillfredsställande resultat. I den mån smugglingen icke kunde
förebyggas genom bevakning av depåfartygen, måste den tvärtom väsentligen
bekämpas genom ett spaningsarbete med tyngdpunkten förlagd till storstaden
och de andra befolkningscentra, där avsättningen skedde. Nämnda
spaningsarbete hade i fråga örn orten, det brottsliga klientelet och spaningsmetoderna
viktigare beröringspunkter med kriminalpolisens än med kustbevakningens
arbete. Härtill komme, att överförandet av spritpolisen till tullverket
på ett olyckligt sätt skulle isolera densamma från kampen mot de andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

17

formerna av olaglig spritdryckshantering, lönnbränning och olaga handel med
motbokssprit. Visserligen ville de sakkunniga giva tullpolisen formell befogenhet
att jämväl beivra lönnbränningen, men det läge i öppen dag, att organisationen
bleve föga lämpad för denna uppgift. De olika formerna av olaga
handel hade numera i sådan utsträckning smält samman, att en klyvning av
organen för deras beivrande sannolikt skulle framkalla mycket allvarligare
olägenheter än dem, man genom upprättandet av tullpolisen velat förebygga.

Från flera håll förordades, såsom förut nämnts, att ifrågavarande polisuppgifter
i stället anförtroddes åt utökade kriminalstatspolisavdelningar.

Vad angår detaljerna i tullpolisförslaget, ifrågasatte generaltullstyrelsen
minskning av antalet tullpolismän i Sundsvall och Karlskrona till 1 kriminalkonstapel
å vardera platsen samt i Göteborg till 1 kriminalöverkonstapel
och 3 kriminalkonstaplar. Antalet tullpolismän skulle sålunda enligt styrelsens
förslag utgöra 6 kriminalöverkonstaplar och 19 kriminalkonstaplar. —
Ngkterhetsnämndernas centralkommitté uttalade önskvärdheten av ändring
i de sakkunnigas förslag i fråga om antalet kriminalpolismän för Norrland.
Enligt initierade personers uppfattning skulle minst det dubbla av de sakkunniga
föreslagna antalet polismän vara erforderligt för att ett effektivt
arbete skulle kunna utföras. — Länsstyrelsen i Östergötlands län anmärkte,
att polismännen från Stockholm, som enligt förslaget skulle tjänstgöra
även inom nämnda län, icke hade samma lokalkännedom i fråga om länets
kusttrakter som den nuvarande spritpolisen. — Länsstyrelsen i Kalmar lån
framhöll såsom lämpligast, att den till förläggning i Karlskrona föreslagna
tullpolisavdelningen i stället förlädes till Kalmar samt att dit hänfördes även
Västerviks och Oskarshamns tulldistrikt, inom vilka spritsmuggling esomoftast
förekommit. — Länsstyrelsen med flera myndigheter i Gotlands län
yrkade förstärkning av kriminalpolispersonalen i länet. — Poliskammaren i
Malmö erinrade, att den för Malmö föreslagna personalstyrkan finge anses
vara alltför knapp i jämförelse med det antal polismän, som nu tjänstgjorde
såsom spritpolis i ifrågavarande distrikt. — Malmöhus läns nykterhetsnämnders
sammanslutning framhöll såsom anmärkningsvärt, att vissa större städer,
exempelvis Hälsingborg, skulle komma att bliva utan spritpolis. Sammanslutningen
hävdade uppfattningen, att i större städer borde finnas minst
1 polisman på varje 20,000-tal innevånare med uppgift som spritpolis. —
Stadsfullmäktige i Göteborg anmärkte, att staden vid genomförande av tullpolisorganisationen
och indragning av spritpolisen skulle bliva nödsakad att
anställa minst 2 kriminalkonstaplar för verksamheten mot den olovliga sprithanteringen
inom staden. För denna utökning av kriminalpolisstyrkan skulle
staden icke kunna påräkna ersättning eller bidrag av statsmedel. Ur
kommunal synpunkt gjordes den invändningen, att staten alltjämt och även
för städernas del borde bekosta den kriminalpolisverksamhet, som erfordrades
för ifrågavarande ändamål. — Länsstyrelsen i Gävleborgs lån anmärkte,
att de tullpolismän, som enligt förslaget komme att tjänstgöra inom länet,
icke hade den lokalkännedom, som statspolisen i Gävle och den nuvarande
spritpolisen i länet förfogade över. — Länsstyrelsen i Norrbottens län anför Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 220. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

de, att från polismyndigheter inom länet rests krav på förstärkning av tullpolisorganisationen
genom inrättande av en särskild tullpolisavdelning i Luleå
eller Haparanda eller företagande av annan motsvarande utökning av
hithörande polispersonal. Länsstyrelsen anmärkte också för egen del, att
tjänstgöringsområdet för tullpolisavdelningen i Umeå förefölle väl stort tilltaget
och att någon mera påtaglig nytta av de därstädes förlagda polismännen
väl ej heller torde vara att påräkna för Norrbottens läns vidkommande. Då
emellertid länsstyrelsen icke ansåge spritsmugglingen inom länet hava sådan
omfattning, att några vidlyftigare anstalter till dess stävjande påkallades,
och därtill komme, att nämnvärd erfarenhet örn den nyinrättade gränsstatspolisens
i Tornedalen verksamhet saknades, ansåge länsstyrelsen sig i allt
fall icke i dåvarande läge böra understödja anspråken på personalförstärkning
utan i stället böra avvakta ett eller annat års erfarenhet av gränsstatspolisens
verksamhet, innan det slutliga ståndpunktstagandet i fråga skedde.
Länsstyrelsen förbehölle sig emellertid rätt att framdeles inkomma med de
förslag i ämnet, vartill omständigheterna kunde finnas föranleda. — Poliskommissarien
vid statspolisavdelningen i Luleå föreslog ökning av personalen
vid avdelningen med 2 kriminalpolismän, som skulle erhålla full sysselsättning
med spanings- och utredningsarbete inom länet. Skulle tullpolisförslaget
genomföras, borde en avdelning örn 2 konstaplar jämväl förläggas till
Luleå, ty den i Umeå föreslagna avdelningen kunde icke komma till någon
som helst nytta för Haparanda, Luleå och Piteå tulldistrikt, enär avdelningen
erhölle full sysselsättning i trakten av stationsorten och kusten söder därom.
Det syntes också uteslutet, att tullpolisavdelningens i Umeå personal kunde
vinna erforderlig orts- och personkännedom inom dess stora bevakningsområde.
Särskilt krävde ett effektivt bekämpande av lönnbränningen förstärkning
av kriminalstatspolisen inom Norrbottens län.

Den ifrågasatta begränsningen av tullpolismans rätt till traktamentsersättning
avstyrktes i ett flertal yttranden.

Såsom förut nämnts, gick kritiken mot omorganisationsförslaget till en del
ut på att behovet av åtgärder mot lönnbränningen ansåges icke hava blivit
nöjaktigt tillgodosett. Vad angår det i betänkandet föreslagna anslaget å
30,000 kronor till särskild polisverksamhet för uppdagande av lönnbränning
m. m. betonades i flera yttranden, hurusom det under alla förhållanden
vore av vikt, att även lokalpolisen, såsom i betänkandet varit avsett,
sattes i tillfälle att skärpa sin övervakning härutinnan Från åtskilliga håll
ifrågasattes höjning av anslaget och tilldelande av medel därifrån jämväl till
andra län än de i betänkandet åsyftade.

Beträffande principfrågan om beredande i särskilda fall av utsträckt ersättning
åt polismän vid tjänsteresor yttrade statskontoret, att däremot kunde,
såsom i betänkandet anförts, riktas den anmärkningen, att det syntes mindre
riktigt att ersätta utgifter för resor, som polisman företoge inom eget distrikt
för uppdagande av olovlig tillverkning av brännvin eller olovlig befattning
med spritdrycker, rundligare än tjänsteresor för upptäckande av andra brott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

19

Med hänsyn emellertid till beskaffenheten av den verksamhet, varom här vore
fråga, och då den av de sakkunniga föreslagna anordningen anslöte sig till
vad som redan nu tillämpades i vissa län, hade statskontoret dock ej velat motsätta
sig de sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande avseende. — Länsstyrelsen
i Södermanlands län ansåg i och för sig tveksamt, huruvida lönnbränningen
för närvarande vore ett så allvarligt samhällsont, att anledning funnes till en
sådan avvikelse från det nuvarande systemet, enligt vilket polismän i regel
hade att bära kostnaderna för tjänsteresor i det egna distriktet. Men om en
avvikelse från den allmännna principen syntes böra ske, vore det enligt länsstyrelsens
mening nödvändigt, att samma möjlighet att i särskilda fall erhålla
dylik gottgörelse bereddes polismännen i rikets alla delar. —• Å andra sidan
framhöllo vissa myndigheter, däribland länsstyrelserna i örebro och Norrbottens
län, önskvärdheten av en reglering av frågan örn författningsenlig rätt
för polismännen till ersättning vid tjänsteresor inom eget distrikt.

Promemorian rörande förstärkning av statspolisorganisationen.

I promemorian uppdragas riktlinjerna för en omorganisation under den
alternativt givna förutsättningen, att förstärkta statspolisavdelningar skulle
anlitas för den särskilda polisverksamheten mot olaga sprittrafik.

Med avseende å de härvid föreliggande allmänna utgångspunkterna anföres
i promemorian:

• Verksamheten för bekämpande av den olovliga sprithanteringen inrymmer
två huvudgruppper av arbetsuppgifter. Dels utövas en yttre bevakning med
syfte att så långt det är möjligt avvärja försök till olovlig införsel eller förhindra,
att insmugglad sprit befordras vidare från införselorten och sprides
inom landet. Dels förekommer ett inre spaningsarbete, riktat närmast mot
distributionen och konsumtionen av smuggelsprit samt mot lönnbränning och
annan olovlig sprithantering, som ej står i samband med smuggling.

I stort sett tillämpas för närvarande den arbetsfördelningen, att den yttre
bevakningen tillkommer tullverket, närmast kustbevakningen, medan det
inre spaningsarbetet i främsta rummet ankommer på polismyndigheterna.
Såvitt angår arbetet mot spritsmugglingen och därmed sammanhängande
brott föreligger dock icke någon bestämd avgränsning mellan kustbevakningens
och polisens uppgifter. Visserligen innefattar kustbevakningens verksamhet
i första hand bevakningsuppgifter med närmast förebyggande syfte,
men det förekommer i viss utsträckning, att kustbevakningen i anslutning
härtill verkställer närmare utredningar rörande upptäckta eller förmodade
smugglingsbrott och därvid tillgriper enahanda spanings- och undersökningsåtgärder
som polisen. Detta är även förutsatt i smugglingslagstiftningen, där
tullpersonalen fått sig vissa för ändamålet erforderliga befogenheter tillagda,
exempelvis att företaga husrannsakan. Tullpersonalen bedriver sålunda i
kusttrakterna spanings- och annat undersökningsarbete jämsides med polismyndigheterna,
dock med vissa begränsningar, betingade bland annat av att
tullpersonalen icke har fullständig rätt att anlita tvångsmedel.

Å andra sidan kan det givetvis också inträffa, att polismyndigheterna i
särskilda fall anlitas för att biträda kustbevakningen i det yttre bevakningsarbetet.
Vad den s. k. spritpolisen beträffar, har denna främst varit avsedd
såsom ett komplement till de vanliga polismyndigheterna, men den har på
sina håll i större omfattning än dessa påtagit sig sådana uppgifter, som ombesörjas
av kustbevakningen.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr ''lin.

Såsom ett huvudsyfte med den tillämnade omorganisationen har angivits
att söka komma tillrätta med vissa förhållanden, som tillskrivits den rådande
dualismen i arhetet mot spritsmugglingen. Uppenbart är emellertid, att det
praktiskt taget icke låter sig göra att tillskapa en organisation, som är i stånd
att ensam genomföra bekämpandet inom hela landet av denna brottsföreteelse
i alla dess förgreningar. Idur arbetet än organiseras, är fördenskull en
fördelning av uppgifterna på olika organisationer ofrånkomlig, och det kan
därvid icke undvikas, att gränsområden uppkomma, där de olika organisationernas
uppgifter gripa in i varandra. Att i författningsväg uppdraga bestämda
gränser för deras inbördes befogenheter lärer, även örn det överhuvud
vore möjligt, icke kunna ifrågasättas med hänsyn till arbetets effektivitet.
Huvudvikten bör i stället fästas vid att undanröja förefintliga anledningar
till friktion inom de gemensamma verksamhetsområdena och skapa garantier
för att organisationerna på lämpligt sätt komplettera varandra.

Under den tidigare utredningen har tanken på att inrätta en från tullverket
fristående organisation för övertagande av såväl kustbevakningens som
spritpolisens uppgifter av flera skäl avvisats. Det är 1935 framlagda förslaget
innebar, att kustbevakningen skulle bibehållas vid sin anslutning till tullverket
och sina hittillsvarande uppgifter och att vid sidan därav skulle bildas
en särskild polisorganisation (tullpolisen) med sina speciella uppgifter och
utan annat organisatoriskt samband med tullverket, än att den skulle i fråga
örn spaningsarbetets planläggande och utförande stå under samma ledning
som kustbevakningen. Örn den ifrågavarande polispersonalen i stället inordnas
i statspolisen, behöver detta följaktligen icke innebära någon ändring
med avseende å kustbevakningens uppgifter, och bringas ej heller frågan örn
kustbevakningens organisation i något väsentligen ändrat läge.

De sakkunniga utgå sålunda ifrån att tullverkets kustbevakning, organiserad
i huvudsak med ledning av vad som framkommit vid den tidigare utredningen,
har att liksom hittills ombesörja utsjöbevakningen och bevakningen
av rikets kuster och skärgårdar samt spaning .till lands i mera omedelbart
sammanhang därmed. Såsom nyss nämnts, inrymmer denna verksamhet
även uppgifter, som på andra områden äro förbehållna polismyndigheterna.
I den mån fullföljandet av dessa uppgifter i särskilda fall kräver tillgripande
av tvångsmedel, som ligga utanför tullpersonalens befogenhet, eller en mera
ingående polisutbildning, än som står tullpersonalen till buds, lärer erforderlig
förstärkning, liksom nu, böra åvägabringas genom samarbete med polismyndighet.

För närvarande äro de lokala polismyndigheterna i stor utsträckning verksamma
i bekämpandet av den olovliga sprithanteringen. Till dessas uppgifter
hör sålunda icke blott utredningen av en mångfald smärre fall, där brott
mot spritlagstiftningen upptäckas i samband med fylleriförseelser och dylikt,
utan även mera omfattande spanings- och andra undersökningsarbeten
rörande olovlig sprithantering av olika slag samt lämnande av biträde åt
kustbevakningen i särskilda fall. Tydligt är, att den tillämnade särskilda
polisverksamheten mot den olovliga sprithanteringen icke kan få en så omfattande
organisation, att de lokala polismyndigheterna kunna frigöras från
alla uppgifter härutinnan. Fastmera ligger det i sakens natur och torde även
vara med det föreliggande utredningsuppdraget förutsatt, att den verksamhet,
som vid sidan av kustbevakningens arbete erfordras till bekämpande av
den olovliga sprithanteringen, fortfarande liksom bekämpandet av andra brott
bör i första hand åvila de lokala polismyndigheterna.

Då det gäller att inrätta en särskild polisorganisation för att bereda de lokala
polismyndigheterna förstärkning i förevarande arbete, innebära de lämnade
direktiven, att detta förutsättes ske genom statspolisen, vilken ju järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

■11

val med avseende å annat polisarbete har till ändamål att bereda lokalpolisen
förstärkning i större uppgifter. Omfattningen av den utökning av statspolisorganisationen,
som härvid erfordras, är givetvis beroende av de lokala
polismyndigheternas andel i ifrågavarande arbete. Då någon minskning av
denna i stort sett icke lärer vara åsyftad och ej heller torde påkallas av omständigheterna,
bör utökningen av statspolisorganisationen i huvudsak begränsas
till vad som erfordras för att ersätta den nuvarande spritpolisorganisationen
till den del denna varit bekostad av statsverket samt att utfylla den
brist på särskild polispersonal för dessa ändamål, som i vissa län förelegat.

De särskilda spörsmål, som kunna vara förenade med ordnandet inom lokalpolisen
av den ifrågavarande verksamheten, torde icke påkalla närmare
granskning i detta sammanhang.

Samtidigt med övertagandet av de uppgifter vid bekämpandet av smugglingen,
som enligt det tidigare förslaget vero avsedda för tullpolisen, kommer
den förstärkta statspolisorganisationen att erbjuda en fastare form för ett
skärpt ingripande mot lönnbränningen och andra brott mot spritlagstittningen.
Att dessa olika grenar av polisverksamhet sammanföras inom kriminalstatspolisen,
innebär vidare en fördel med hänsyn därtill, att de i praktiken
ofta gripa in i varandra och även kunna stå i närmaste samband med de
allmänna kriminalpolisuppgifterna.

Med avseende å sättet för förstärkning av kriminalstatspolisen erinras i
promemorian till en början örn de i gällande bestämmelser örn polisväsendet
fastslagna rekryteringsgrunderna för kriminalstatspolisen. Enligt de åsyftade
bestämmelserna äro de städer, där kriminalpolisavdelning finnes, skyldiga
att, då Kungl. Majit så förordnar, avdela ett bestämt antal kriminalpolismän
för tjänstgöring såsom kriminalstatspolis mot det att statsverket gottgör
städerna bland annat den del av kostnaden för avlöning, pensionering och
andra förmåner åt personalen, som belöper på detta antal. Polismännens
antal och tjänstegrader bestämmas av Kungl. Majit. För ifrågavarande tjänstgöring
i första hand avsedda kriminalpolismän till föreskrivet antal skola i
stad, där enligt Kungl. Majits beslut statspolisavdelning skall finnas, tillhöra
denna. Polismännen stå till förfogande för tjänstgöring huvudsakligen utom
respektive städer. Kommendering till tjänstgöring vid kriminalstatspolisen
skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, avse ordinarie polismän
och gälla för tre år varje gång. Kommenderingen ankommer på polischefen
i vederbörande stad men skall hava föregåtts av yttrande från statspolisintendenten
och vara godkänd av länsstyrelserna i de län, där polismännen
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut främst skola användas. 1 promemorian anföres: Någon

ändring av de leir kriminalstatspolisen gällande rekryteringsgrunderna
är enligt de sakkunnigas mening icke påkallad för att göra organisationen
skickad lill ingripande i åsyftad omfattning mot den olovliga sprithanteringen.
Emellertid uppställer sig spörsmålet, huruvida det nytillkommande
antalet polismän bör avdelas särskilt för den ifrågavarande verksamheten
eller denna bör inordnas bland kriminalstatspoliscns uppgifter utan någon
principiell särställning. Erfarenheten har givit vid handen, att spaningen
rörande den olovliga sprithanteringen kräver en viss specialisering, och det
bör givetvis också tillses, att förstärkningen i full utsträckning kommer denna
gren av polisverksamheten till godo. Att fördenskull uppdela kriminalstats -

22

Kungl. Majlis proposition nr 226.

polisen i två olika kårer med skilda uppgifter synes emellertid varken nödvändigt
eller lämpligt. Mot en dylik uppdelning talar redan det förut antydda
förhållandet, att någon bestämd gräns icke råder mellan verksamheten
mot den olovliga sprithanteringen och de allmänna kriminalpolisuppgifterna.
Vidare måste det betecknas såsom en avsevärd fördel såväl för spritpolisarbetet
som med hänsyn till utnyttjandet av den samfällda polisstyrkan, om denna
i särskilda fall, då ett kraftigt ingripande erfordras, kan koncentreras på
en viss uppgift oavsett huruvida denna tillhör ena eller andra verksamhetsgrenen.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör det alltså visserligen i samband med
de beslut, varigenom Kungl. Majit fastställer antalet kriminalstatspolismän å
de olika orterna, fastslås, att ett bestämt antal polismän skall vara avsett huvudsakligen
för bekämpande av olovlig sprithantering, men böra polismännens
kommenderingar icke direkt gälla denna verksamhet utan avse tjänstgöring
vid kriminalstatspolisen överhuvud taget. Av skäl, som förut antytts,
lärer det sedermera i praktiken komma att ställa sig så, att arbetet mot olovlig
sprithantering i allmänhet uppdrages åt särskilda polismän, som få specialisera
sig på detta område. Nämnas må, alt gällande bestämmelser icke
medföra hinder för omedelbar förnyelse av treårskommenderingarna till
tjänstgöring vid kriminalstatspolisen utan fastmera förutsätta längre tids fortlöpande
sådan tjänstgöring såsom det normala. Behovet av kontinuitet i verksamheten
mot den olovliga sprithanteringen blir därigenom tillgodosett.

Beträffande åtskilliga städer, där kriminalstatspolis är förlagd, hava de sakkunniga
icke funnit anledning att för det nu ifrågavarande ändamålet föreslå
ökning av personalen. Härvid har emellertid givetvis förutsatts, att även personalen
å dessa orter skall, liksom redan nu kan vara fallet, ägna sig åt undersökningar
rörande olovlig sprithantering i den mån tillfälle därtill gives.

Såsom ett krav på den blivande organisationen av verksamheten mot
smugglingen bär angivits, att den bör vara av beskaffenhet att snabbt kunna
anpassas efter inträdande förändringar i smugglingstrafiken och således, örn
denna skulle avtaga i väsentlig grad eller upphöra, kunna nedskrivas utan
större kostnader för statsverket. Väl synas gjorda iakttagelser giva vid handen,
att växlingar i smugglingstrafiken ofta uppvägas av växlingar i annan
°Jovlig sprithantering, främst lönnbränningen. Icke desto mindre torde man
få räkna med att förhållanden av angivna art kunna medföra behov av jämkningar
i förläggningsplanen för statspolisen. Då de polismän, som kommenderas
till statspolisen, i regel skola vara ordinarie befattningshavare, kan en
minskning av statspolisstyrkan i en stad icke utan vidare åvägabringas genom
att den övertaliga personalen får återgå till lokalpolisen, då detta skulle kunna
medföra en i och för sig opåkallad ökning av stadens kostnader för det
egna polisväsendet. Minskningen av statspolisstyrkan lärer därför endast
kunna genomföras i mån av vakanser antingen inom stadens poliskår eller å
annan ort, dit förflyttning lämpligen kan ordnas. Då den i 1935 års betänkande
föreslagna tullpolisen likaledes var avsedd att huvudsakligen bestå avordinarie
polismän, skulle i princip samma spörsmål hava uppkommit för
dess vidkommande. Även för lösandet av dylika spörsmål är det otvivelaktigt
en fördel, att den personal, som avses för verksamheten mot den olovliga
sprithanteringen, är inordnad i statspoliskåren utan någon formell särställning
och utan alltför långt driven ensidighet i tjänstgöringen. I följd härav
blir det även möjligt för Kungl. Majit att, utan ändring av sammanlagda antalet
kriminalpolismän vid viss statspolisavdelning, bestämma, att ett minskat
eller ökat antal sådana polismän skall användas för verksamhet mot olovlig
sprithantering.

Kungl. Majda proposition nr 226.

22,

Angående kriminalstatspolisens tjänstgöringsområden gäller för närvarande,
att kriminalstatspolisen i första hand skall användas å landsbygden och i
stad, där kriminalpolisavdelning icke finnes. Dock föreligger ej hinder att
använda kriminalstatspolisman inom förläggningsstaden under tid, då han
icke tages i anspråk för tjänstgöring utom denna. De särskilda städernas
kriminalstatspolis skall främst användas i visst eller vissa län, som Kungl.
Maj:t bestämt. När särskilda omständigheter därtill föranleda, må efter beslut
av vederbörande länsstyrelse avvikelse göras från denna regel. Efter erinran
härom yttra de sakkunniga:

I samband med förstärkningen av kriminalstatspolisen erfordras jämkning
i de nu berörda bestämmelserna i vad de göra skillnad mellan å ena sidan
städer med kriminalpolisavdelning samt å andra sidan övriga städer och
landsbygden. Med hänsyn till arbetets speciella natur och i betraktande jämväl
av den praxis, som utbildat sig med avseende å spritpolisens arbete, bör
det nämligen förutsättas, att statspolisen, då det gäller undersökningar rörande
olovlig sprithantering, regelmässigt skall stå till förfogande även inom
städer med kriminalpolisavdelning, förläggningsstäderna inbegripna. Här
som vid allt annat biträde av kriminalstatspolis gäller dock givetvis den begränsningen,
alt statspolisens ingripande bör påkallas endast för undersökningar
av sådan art eller omfattning, att de kräva tillfällig personalförstärkning
eller tillgång till specialutbildad personal.

Med hänsyn särskilt till metoderna för organiserandet av smugglingsföretagen
är det av vikt att kunna i förekommande fall disponera de tillgängliga
statspolisstyrkorna oberoende av de fastställda tjänstgöringsområdena. Sålunda
kan det exempelvis vara påkallat, att personal från statspolisavdelningen
i Stockholm beordras till tjänstgöring i något norrlandsdistrikt, då ett
smugglingsföretag, som blivit föremål för avdelningens undersökning, visar
sig vara förgrenat till detta distrikt eller då avdelningen på grund av närmare
erfarenhet örn personförhållanden eller av annan anledning antages hava
större möjlighet att komma till resultat. Även torde det vara länkbart, att
en koncentration av polispersonal från ett flertal håll kan bliva erforderlig.
Reglerna om kriminalstatspolisens tjänstgöringsområden få redan i sin nuvarande
avfattning anses lämna erforderligt utrymme för dylika dispositioner
och hava också tillämpats på sådant sätt.

För närvarande fungerar kriminalstatspolisen, i olikhet mot ordningsstatspolisen,
endast efter rekvisition från lokalpolismyndigheterna, och är spaningsverksamheten
sålunda alltid omedelbart eller medelbart anknuten till
undersökningar, som upptagits efter dylik rekvisition. De sakkunniga föreslå
härutinnan den jämkningen, att kriminalstatspolisen, såvitt angår verksamheten
mot den olovliga sprithanteringen, även skall ägna sig åt löpande spaningsverksamhet.
Härom yttras i promemorian:

I detta avseende torde det vara tillfyllest att erinra, hurusom den ifrågavarande
verksamheten icke i samma mån som annat kriminalpolisarbete har
sin tyngdpunkt förlagd till utredningen av föreliggande konkreta brottsfall
utan till väsentlig del måste bedrivas från mera obestämda utgångspunkter
och även inrymmer åtgärder, som närmast hava förebyggande syfte. Av
denna anledning måste kriminalstatspolisen i bekämpandet av den olovliga
sprithanteringen i viss utsträckning arbeta efter metoder liknande dem, som
tillämpas av ordningsstatspolisen. Jämväl ina särskilt framhållas, att de
möjligheter till skärpt effektivitet, som beredas genom samarbete mellan cen -

24

Kungl. Majlis proposition nr 220.

tralorganen för statspolisen och kustbevakningen, torde kunna fullt utnyttjas
endast i den mån statspolisen bedriver löpande spaningsverksamhet på eget
initiativ.

Ue sakkunniga hava haft under övervägande att i fråga om fastställande
av allmänna planer för den löpande spaningsverksamheten föreslå särskilda
bestämmelser motsvarande dem. som gälla beträffande allmänna arbetsplaner
för ordningsstatspolisen. Då emellertid spaningsverksamheten är beroende
av i hög grad skiftande förhållanden, som knappast medgiva en mera
ingående planläggning för någon avsevärd tid framåt, hava de sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att det praktiska värdet av dylika bestämmelser
skulle bliva ganska ringa. I den mån det emellertid skulle visa sig
lämpligt att beträffande ett eller annat tjänstgöringsdistrikt uppdraga allmänna
riktlinjer för verksamhetens bedrivande, ligger det i sakens natur, att detta
bör, vad angår kusten berörande tjänstgöringsdistrikt, ske efter samråd med
vederbörande kustbevakningsmyndigheter. På statspolisintendenten och kustbevakningens
centrala ledning torde ankomma att verka för åvägabringande
av de anordningar, som härutinnan kunna finnas ändamålsenliga.

Då kriminalpolispersonal erfordras å landsbygden eller i stad, där kriminalpolisavdelning
icke finnes, äger den polismyndighet, som där har att leda
förberedande undersökning i brottmål, i allmänhet att rekvirera sådan personal
hos vederbörande statspolisavdelnings föreståndare eller, i fråga om personal
som ej är tilldelad dylik avdelning, hos vederbörande stads polischef. Under
hänvisning till vad som anförts beträffande kriminalstatspolisens tjänstgöringsområden
uttala de sakkunniga, att befogenhet att rekvirera statspolis
i mål angående olovlig sprithantering borde tillkomma jämväl polismyndigheterna
i städer med kriminalpolisavdelning. I fråga om påkallandet från
tullverkets sida av polismedverkan yttras i promemorian:

För de fall, då tullpersonalen finner sig vara i behov av polismedverkan,
ligger det i sakens natur, att hänvändelse i första hand bör göras hos lokalpolisen.
Finnes därefter förstärkning från statspolisen erforderlig, bör rekvisition
därav ankomma på den lokala polismyndigheten. I ett och annat fall,
då skyndsamhet är av nöden men lokalpolischef eller landsfogde ej kan anträffas,
torde det emellertid kunna bliva påkallat, att den, som leder tullpersonalens
spaningsarbete, för erhållande av medverkan vänder sig direkt till
statspolisen. I sådan händelse lärer statspolisen, oavsett rekvisition från lokalpolisen,
vara i tillfälle att ingripa i kraft av den föreslagna befogenheten
att upptaga undersökningar på eget initiativ.

De sakkunniga övergå härefter till en granskning av omorganisationens
förutsättningar såvitt angår kriminalstatspolisens ledning och yttra härvid:

Statspolisens avdelningar förestås i Stockholm av statspolisintendenten och
i andra städer av kommissarier eller överkonstaplar.

Vad beträffar utförandet av särskilda undersökningsuppdrag, gäller emellertid
enligt allmänna regler, att kriminalstatspolisman därvid har att arbeta
närmast under ledning av vederbörande lokalpolischef.

Under länsstyrelsen har landsfogden enligt gällande bestämmelser att i
samråd med statspolisavdelningens föreståndare meddela närmare föreskrifter
rörande kriminalstatspolisens tjänstgöring. Omfattar en avdelnings
regelmässiga tjänstgöringsområde flera län och meddelas från de skilda
länen föreskrifter, vilka avdelningens föreståndare finner icke samtidigt kunna
efterföljas, skall lian. där överenskommelse örn jämkning i föreskrifterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 22(1.

25

icke kan träffas, i annan stad än Stockholm hänskjuta frågan till statspolisintendentens
avgörande, om tillfälle därtill gives, och i annat fall själv söka
på lämpligaste sätt förena de olika föreskrifterna. — Vad verksamheten mot
den olovliga sprithanteringen angår, torde de nu avsedda tjänstgöringsföreskrifterna,
med hänsyn till vad nyss nämnts örn den närmaste ledningen vid
utförandet av särskilda undersökningsuppdrag, få sin betydelse huvudsakligen
i fråga om det på statspolisens eget initiativ bedrivna spaningsarbete!. Då
enligt vad de sakkunniga förordat samtliga städer skola tillhöra kriminalstatspolisens
regelmässiga verksamhetsfält i vad angår bekämpandet av olovlig
sprithantering, erfordras jämkning i fråga örn tjänstgöringsföreskrifternas
meddelande, såvitt angår verksamhet inom Stockholm och de övriga städer,
vilka äro undantagna från området för landsfogdarnas polisverksamhet. Med
avseende å verksamheten i Stockholm bör, under polismästaren, vad som eljest
ankommer på landsfogde åvila tredje polisintendenten. Vad angår övriga
nyssberörda städer, böra landsfogdarna i förevarande ärenden samråda
jämväl med polischeferna i dessa städer.

Jämte utövandet av föreståndarskapet för statspolisavdelningen i Stockholm
har statspolisintendenten enligt sin instruktion att i fråga om statspolisen
i andra städer genom inspektioner och annorledes söka förvärva kännedom
örn personalen och örn verksamhetens bedrivande samt tillse, att personalen
ordentligen fullgör sina åligganden. Han skall verka för att
statspolisverksamheten anordnas på lämpligaste sätt och så att bästa möjliga
resultat vinnes av densamma och har i detta syfte att meddela råd och
anvisningar samt att till vederbörande lokala myndigheter avgiva erforderliga
förslag. Till statspolisintendentens åligganden hör även att vara samtliga
länsstyrelser behjälplig att vid tillfälligt behov av polisförstärkning från ort
utom länet på lämpligaste sätt anskaffa sådan. Han har vidare att med till
förfogande ställda medel svara för statspolisens beväpning och utrustning
samt anskaffande av dess fortskaffningsmateriel m. m.

De sakkunniga betona, hurusom enhetlighet i ledningen vore av synnerlig
vikt för ett effektivt bekämpande av den olovliga sprithanteringen, och erinra
jämväl därom, att denna synpunkt, särskilt vad åtgärderna mot spritsmugglingen
anginge, med skärpa framhållits i 1935 års betänkande och
varit en av huvudgrunderna för det däri framlagda förslaget om tullpolis.

I promemorian anföres vidare:

I jämförelse härmed företer stalspolisorganisationen en olikhet så till
vida, att den formella befälsrätten är fördelad på ett flertal myndigheter och
funktionärer med lokal befogenhet utan att sammanlöpa i något särskilt
centralorgan, som äger meddela tjänstgöringsföreskrifter till dessas efterrättelse.
Även örn nämnda förhållande måhända kan synas vara i viss mån ägnat
att ingiva betänkligheter ur den nyss anförda synpunkten, anse de sakkunniga
sig icke kunna ifrågasätta införande härutinnan av nya principer
inom statspolisorganisationen för den olovliga sprithanteringens skull. För
övrigt torde erfarenheten från statspolisens hittillsvarande verksamhet giva
anledning till antagande, att härmed sammanhängande olägenheter icke i
praktiken skola bliva så framträdande. Visserligen ställer verksamheten mot
den olovliga sprithanteringen stora krav på planmässighet i ledningen, men å
andra sidan torde det även vid dylik verksamhet ej komma så mycket an
på den formella befälsmyndigheten som på centralorganets inspekterande
och rådgivande verksamhet jämte dess förmedling av underrättelser till ledning
vid spaningsarbetet. I dessa senare avseenden lära de nuvarande organisationsgrunderna
för statspolisen få anses vara fullt tillfredsställande.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

I promemorian behandlas vidare särskilda spörsmål avseende samarbetet
mellan de olika organisationerna. De sakkunniga yttra härom:

Vid utförande av spaningsuppdrag efter rekvisition från lokal polismyndighet
arbeta statspolismännen i samråd med den lokala polismyndigheten och
under dennas ledning. Vad åter angår den löpande spaningsverksamhet, som
kommer att bedrivas på statspolisens eget initiativ, bör det genom särskilda
bestämmelser tillses, att denna verksamhet så bedrives, att den lokala polispersonalens
verksamhet på lämpligt sätt kompletteras och nödigt samarbete
äger rum. I sådant syfte bör det föreskrivas, att underrättelse örn spaningsverksamheten
snarast möjligt skall meddelas polismyndigheten i orten samt
att verksamheten därefter bör bedrivas i samråd med denna och med iakttagande
av de föreskrifter, som kunna av denna meddelas.

För de fall, då spaningsverksamheten bedrives i kusttrakterna under sådana
omständigheter, att den kan antagas beröra kustbevakningens arbete,
bör jämväl vederbörande kustbevakningsmvndighet underrättas och samarbete
med denna inledas. Motsvarande skyldighet synes för övrigt böra stadgas
beträffande samverkan med gränsbevakningsmyndighet vid arbete i gränstrakterna.

I konsekvens härmed torde det böra åläggas jämväl de lokala polismyndigheterna
att i antydda omfattning hålla tullmyndigheterna underrättade om
sin verksamhet och samarbeta med dessa.

Av icke mindre vikt är det, att tullpersonalen å sin sida uppehåller förbindelse
med polismyndigheterna och detta icke blott när deras medverkan
direkt påkallas utan överhuvud då tullpersonalen vidtager åtgärder eller gör
iakttagelser, som kunna tänkas vara av betydelse för det inre spaningsarbetet.
I synnerhet gäller detta i de fall, då kustbevakningen i anslutning
till den bevakningstjänst, som är dess främsta uppgift, företager spaning
till lands rörande upptäckta eller förmodade smugglingsbrott. Med hänsyn
till de begränsade möjligheter i fråga örn polisutbildning och tillgripande av
tvångsmedel, som stå tullpersonalen till buds, är det vid mera omfattande
eller invecklade dylika spaningsföretag av vikt, att polisen snarast möjligt
underrättas, oavsett i vad mån tullpersonalens egna åtgärder förväntas leda
till resultat. Den underrättelseskyldighet, varom nu är fråga, bör åvila de
tjänstemän, som i de särskilda fallen leda tullpersonalens arbete. Såsom i
ett tidigare sammanhang nämnts, böra dessa tjänstemän i första hand söka
förbindelse med lokalpolisen. Utfärdandet av de särskilda föreskrifter, som
i sådant hänseende må finnas erforderliga, torde böra ankomma på generaltullstyrelsen.

Då fråga är örn planläggningar av något större räckvidd, torde det ibland
vara lämpligt, att statspolisen och tullpersonalen å respektive orter uppehålla
direkt samverkan, varvid det bör ankomma på landsfogdarna och statspolisavdelningarnas
befäl å ena sidan samt de lokala gräns- och kustbevakningsmyndigheterna
å andra sidan att träda i förbindelse med varandra.
Vad nu sagts örn statspolisbefälet torde äga sin giltighet jämväl beträffande
lokalpolischeferna.

De centralorgan, som närmast böra samarbeta med varandra, äro statspolisintendenten
och kustbevakningsledningen. På dessa bör det ankomma
att dels övervaka, att lämpligt samarbete mellan vederbörande lokala organisationer
äger rum, och dels inbördes samråda och hålla varandra underrättade
om förhållanden av betydelse för de gemensamma arbetsuppgifterna.
Enligt de sakkunnigas mening kan behovet av dylik samverkan icke
tillgodoses enbart genom skriftväxling eller överläggningar i förekommande
särskilda frågor. För att statspolisen och kustbevakningen skola vinna för
ändamålet erforderlig kännedom örn arbetsmetoderna å ömse sidor och fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

27

för allt för ett effektivt gemensamt utnyttjande av underrättelseväsendet är
det önskvärt, att en stående förbindelse dem emellan upprätthålles.

De sakkunniga vilja i detta syfte föreslå, att ett vid statspolisavdelningen
i Stockholm placerat polisbefäl — närmast tänka sig de sakkunniga en
kriminalöverkonstapel — får till uppdrag att vid sidan av sitt arbete inom
avdelningen biträda kustbevakningsledningen i den omfattning, som överenskommes
mellan denna och statspolisintendenten. Den ifrågavarande polismannen
bör härvid få till sina närmaste uppgifter att biträda vid handhavandet
av kustbevakningens underrättelseväsen, vid förmedlandet av underrättelser
organisationerna emellan samt vid handläggningen av kustbevakningsärenden,
som kräva polissakkunskap. Vid personvalet bör särskilt
avseende fästas vid vederbörandes förtrogenhet med metoderna för bekämpandet
av smugglingen och med kustbevakningens arbete för detta ändamål.

De sakkunniga upptaga i detta sammanhang jämväl det i 1935 års betänkande
framställda förslaget om beslagarcindelarnas avskaffande till behandling.
Genomförandet av detta förslag betecknas i promemorian såsom en
ovillkorlig förutsättning för överförande till statspolisen av den särskilda
polisverksamheten mot olovlig sprithantering. De sakkunniga uttala såsom
sin uppfattning, att icke någon organisation av verksamheten mot spritsmugglingen
kunde fås att tillfredsställande fungera utan beslagarandelarnas
avskaffande, och framhålla särskilt såsom icke tillrådligt att utsätta statspolisorganisationen
med dess maktpåliggande allmänna uppgifter för den
påfrestning, som beslagarandelssystemet kunde förmodas komma att medföra
även för denna organisation.

Med avseende å bekostandet av den förstärkta statspolisorganisationen örnnämnes
i promemorian, hurusom i 1935 års betänkande föreslagits, att kostnaderna
för tullpolisorganisationen skulle bäras av statsverket. De sakkunniga
yttra i anslutning därtill:

I fråga om kostnaderna för en förstärkning av statspolisorganisationen
hava de sakkunniga icke anledning intaga någon härifrån avvikande ståndpunkt.
Det må härvid erinras, att den ifrågavarande åtgärden i allt fall
icke kommer att frigöra vare sig förläggningsstäderna eller andra städer med
egen kriminalpolis från alla kostnader för kriminalpolisverksamhet mot den
olovliga sprithanteringen. Såsom förut framhållits, bör nämligen ändamålet
med den ändrade organisationen närmast vara att låta statspolisen övertaga
den del av spritpolisverksamheten, som bekostats av staten, samtidigt
som bekämpandet av den olovliga sprithanteringen fortfarande skall liksom
andra polisuppgifter ingå även i lokalpolisens verksamhet. Vad sålunda
exempelvis Stockholm angår, lärer staden alltfort få vidkännas utgifter för
sin egen polisverksamhet mot den olovliga sprithanteringen, även om något
visst belopp härutinnan icke kommer att vara stipulerat från statens sida.
I princip kommer det motsvarande att bliva fallet på andra håll.

Under angivna förutsättning behöver förstärkningen av statspolisorganisationen
icke föranleda jämkning i de gällande reglerna örn bekostandet av
organisationen.

I promemorian framlägges därefter plan till statspolisens förstärkning ä de
särskilda orterna. De sakkunniga anföra därvid inledningsvis följande:

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I 1935 års betänkande föreslogs inrättande av tullpolisavdelningar i sex
städer, nämligen Stockholm, Karlskrona, Malmö, Göteborg, Sundsvall och
Umeå. I en del yttranden över betänkandet hava uttryckts farhågor för att
vid den starka centralisation, som sålunda föreslagits, vissa mera avlägset
från stationeringsorterna liggande distrikt ej skulle bliva i önskvärd mån
tillgodosedda. Vid förstärkning av statspolisen ligger det också ur olika organisatoriska
synpunkter närmare till hands att fördela det erforderliga nytillkommande
antalet polismän på ett något större antal avdelningar. De
sakkunniga föreslå sålunda utökning av statspolisavdelningarna, förutom i
nämnda sex städer, dels i följande kuststäder, nämligen Norrköping, Gävle
och Luleå, och dels — närmast med hänsyn till lönnbränningen och närstående
grenar av olovlig sprithantering — i Karlstad och Falun.

Inom de nuvarande regelmässiga tjänstgöringsdistrikten för de statspoiisavdelningar,
vilka sålunda föreslås till utökning, falla i huvudsak de områden,
där förekomsten av olovlig sprithantering närmast visat sig kräva vidtagande
av särskilda åtgärder vid sidan av tullpersonalens och lokalpolisens verksamhet.
Såsom förut framhållits, förutsättes det emellertid, att även statspolisen
i de städer, beträffande vilka personalökning icke vidtages, skall ägna
sig åt undersökningar rörande olovlig sprithantering i den mån tillfälle
därtill gives. Även må erinras örn möjligheten att i särskilda fall disponera
över personalen oberoende av den allmänna distriktsindelningen, varvid statspolisintendenten,
efter anmälan örn behov av tillfällig förstärkning i något
län, i vederbörlig ordning ombesörjer, att personal från annat håll ställes
till förfogande. Under nu angivna förhållanden hava de sakkunniga icke funnit
erforderligt att föreslå annan ändring av statspolisavdelningarnas regelmässiga
tjänstgöringsdistrikt än den förut omförmälda, nämligen att distrikten
skola omfatta jämväl förläggningsstäderna och andra städer med kriminalpolisavdelning.

I samband med utökningen erfordras, att ytterligare ett antal automobiler
ställas till statspolisens förfogande. Vid beräknande av detta antal hava de
sakkunniga givetvis haft att taga hänsyn till, i vilken mån den redan förefintliga
fortskaffningsmaterielen vid statspolisavdelningarna kan användas
jämväl för verksamheten mot den olovliga sprithanteringen. Denna materiel
användes gemensamt av ordnings- och kriminalstatspolisen, och detsamma
bör vara fallet beträffande den nyanskaffade materielen.

De sakkunniga vilja understryka vikten av att ökningen av automobilbeståndet
icke tilltages för knappt. I den mån antalet automobiler icke motsvarar
behovet, måste nämligen till polisverksamheten användas antingen
polismännens egna automobiler eller andra förhyrda fordon. Erfarenheten
från statspolisens hittillsvarande verksamhet har emellertid givit vid handen,
att det ur ekonomisk synpunkt är angeläget för statsverket att för ändamålet
använda egna automobiler i största möjliga utsträckning. Härtill kommer
önskvärdheten av7 att undvika de spörsmål, som äro förenade med prövningen
av frågor örn reseersättningar vid användande av andra än statsverkets fordon,
vilka spörsmål särskilt vad spaningsverksamheten angår ofta äro vanskliga
att bedöma och lätt giva upphov till tvister.

Statspolisen förfogar för närvarande icke över några egna motorbåtar och
är ej heller i behov därav för verksamheten mot den olovliga sprithanteringen.
Om nämligen statspolisen vid något tillfälle behöver anlita motorbåt
för dylikt ändamål, lärer det i regel vara fråga om direkt samarbete med tullpersonalen,
och i vilket fall som helst bör det förutsättas, att tjänstebåtarna
vid tullverket få anlitas.

För spritpolisens verksamhet hava på en del håll särskilda fortskaffningsmedel
och inventarier anskaffats. Denna materiel bör, till den del anskaff -

Kungl. Majus proposition nr 226.

29

ningen bekostats av statsmedel, ställas till den nya organisationens förfogande.
Vad emellertid beträffar den materiel, som disponeras av spritpolisavdelningen
i Stockholm, torde anskaffandet få anses vara till en del bekostat
av staden, varför skälig lösen bör tillerkännas staden vid övertagandet.
Frågan härom är av betydelse huvudsakligen beträffande en för ett tiotal
år sedan anskaffad större motorbåt, vilken synes böra övertagas av statsverket
och tillföras tullverkets utrustning, varvid uppgörelse lärer böra träffas
om inlösen. I övrigt rör det sig för stockholmsavdelningens vidkommande i
huvudsak endast örn några skrivmaskiner, vilka förutsättas bliva ställda till
statspolisens förfogande efter liknande uppgörelse.

De sakkunniga föreslå

dels ökning av personalen vid statspolisavdelningarna med sammanlagt 29
kriminal polismän, därav:

1 kommissarie,

5 överkonstaplar och
23 konstaplar;

dels ock ökning av automobilbeståndet med 11 automobiler, därav 2 i utbyte
mot nu förefintliga fordon.

Den föreslagna ökningen fördelar sig på de olika avdelningarna sålunda:

Avdelning ■ Personal Automobiler

Kommissarier Överkonstaplar Konstaplar

Stockholm................ 1 2 7 3

Norrköping .............. — — 1 1

Karlskrona............... — 1 — 1

Malmö................... — 13 2

Göteborg................ — 1 3 2

Karlstad................. — — 1 —

Falun................... — — 1 —

Gävle.................... — — 1 —

Sundsvall................ — — 2 1

Umeå................... — — 2 —

Luleå.................... — — 2 1

Beträffande avdelningarna i Stockholm, Malmö och Göteborg må erinras,
att envar av dessa avdelningar har mer än ett län till regelmässigt tjänstgöringsdistrikt.
Sålunda skall kriminalstatspolisen i Stockholm användas främst
i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands och Västmanlands län, vartill
i fråga örn verksamheten mot olaga sprittrafik enligt förslaget kommer
Stockholms stad. Statspolisen i Malmö skall användas främst i Malmöhus
och Kristianstads län samt statspolisen i Göteborg främst i Göteborgs och
Bohus, Hallands och Älvsborgs län.

Förutom i de städer, där förstärkning av statspolisen sålunda föreslagits,
finnas statspolisavdelningar i Eskilstuna (endast för ordningspolistjänst),
Jönköping, Växjö, Kalmar, Skövde, örebro, Västerås och Östersund. Dessutom
är i envar av städerna Uppsala, Nyköping, Visby, Halmstad och Trollhättan
en kriminalkonstapel avdelad för tjänstgöring såsom stalspolis.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

Såsom förut nämnts, är det med förslaget avsett, att även statspolisen i
de städer, där personalökning icke vidtages, skall ägna sig åt undersökningar
rörande olovlig sprithantering i den mån tillfälle därtill gives. Beträffande
Kalmar föreslå de sakkunniga dessutom, att, utan ökning av personalen,
förordnande meddelas därom, att en av de därstädes stationerade kriminalkonstaplarna
huvudsakligen skall användas för dylik polisverksamhet.

Beträffande den föreslagna kommissariebefattningen vid avdelningen i
Stockholm anföres i promemorian, att i därmed förenade uppgifter borde
ingå att biträda statspolisintendenten vid den centrala ledningen av statspolisorganisationens
verksamhet mot den olovliga sprithanteringen. Därvid
erinras, hurusom enligt instruktionen för statspolisintendenten denne ägde att
anlita personalen vid avdelningen såsom biträde även i andra tjänsteåligganden
än dem, som ålåge honom såsom föreståndare för avdelningen.

Av överkonstaplarna vid samma avdelning är, såsom förut nämnts, den
ene avsedd att i viss omfattning tjänstgöra hos kustbevakningens centrala
ledning.

Avdelningen i Karlskrona upptager för närvarande, utom personal för
ordningspolistjänst, endast 1 kriminalkonstapel. Till stöd för förslaget att
förstärka avdelningen med 1 kriminalöverkonstapel framhålla de sakkunniga,
i anslutning jämväl till uttalande i 1935 års betänkande, hurusom tillvaron
av en förmanstjänst utövade ett gynnsamt inflytande på rekryteringen
samt bidroge till att skänka nödig auktoritet åt avdelningen vid bedrivandet
av kriminalpolisarbetet. I promemorian förutsättes, att kriminalöverkonstapeln
får övertaga föreståndarskapet för avdelningen i vad angår kriminalpolisarbetet.

I promemorian upptagas ytterligare till behandling vissa särskilda frågor
avseende statspolisens centrala ledning. De sakkunniga erinra, hurusom
statspolisens övertagande av den särskilda polisverksamheten mot olaga sprittrafik
komme att innebära en kännbar belastning av den centrala ledningen,
vars arbete och ansvar dessutom nyligen ökats genom utsträckt befattning
med motorfordonstillsynen i enlighet med beslut vid 1936 års riksdag.

De sakkunniga anse detta förhållande till en början giva anledning att
väcka frågan örn en omprövning av statspolisintendentens anställningsvillkor.
Den jämkning, som härvid närmast kunde ifrågasättas, är enligt promemorian
att i avlöningshänseende likställa statspolisintendenten med tredje
polisintendenten i Stockholm i stället för, såsom nu är fallet, nied förste,
andre och fjärde polisintendenterna i samma stad. Jämkningen innebär, att
avlöningen, som mot gottgörelse av statsmedel utbetalas av staden och för
närvarande utgår enligt 25 lönegruppen i stadens lönestat (slutlön 12,600
kronor jämte dyrtidstillägg), i stället komme att utgå enligt 26 lönegruppen
i samma lönestat (slutlön 13,500 kronor jämte dyrtidstillägg).

De sakkunniga erinra vidare, att förutom de för egentligt polisarbete avsedda
och utbildade polismännen vid statspolisavdelningen i Stockholm,

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

31

icke någon kanslipersonal stöde lill statspolisintendentens förfogande, vilket
förhållande medfört, att statspolisintendenten måst ägna en stor del av sin tid
åt kanslitjänst i form av utredningar, uppsättande av yttranden och skrivelser,
kassagöromål m. m. ävensom åt olika andra, mera rutinmässiga göromål.
Det vore enligt de sakkunnigas mening oundgängligt att i nu förevarande
sammanhang tillse, att statspolisintendentens arbetsbörda så avvägdes,
att de skärpta kraven på den yttre tjänsten kunde bliva i fullt nöjaktig mån
tillgodosedda. I avseende härå anföres vidare:

De sakkunniga hava väl icke kunnat enbart med hänsyn till polisarbetet
mot den olovliga sprithanteringen ifrågasätta anställande av särskilt arbetsbiträde
å statspolisintendentens expedition. Emellertid har vid överläggningarna
blivit upplyst, att arbetsförhållandena redan på ett tidigt stadium
efter statspolisinstitutionens tillkomst givit anledning att ifrågasätta anställande
å expeditionen av en rättsbildad assistent med poliskompetens, ehuru
det i avvaktan på närmare erfarenhet hittills fått anstå med vidtagande av
åtgärder från statspolisintendentens sida för utverkande därav. Genom en
dylik personalförstärkning skulle otvivelaktigt spörsmålen om rationalisering
och lämplig fördelning av arbetet å expeditionen kunna bringas till en
tillfredsställande lösning, samtidigt som större möjlighet att tillgodose behovet
av ställföreträdare för statspolisintendenten skulle vinnas. De sakkunniga
föreställa sig, att det härvid vore tillfyllest att för ändamålet anställa
en befattningshavare, som med avseende å kompetens och avlöningsförmåner
vöre likställd med de i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 155) omförmälda
landsfogdeassistenterna. Avlöning åt sålunda anställd befattningshavare,
förslagsvis benämnd statspolisassistent, torde böra utbetalas genom
statspolisintendenten av under femte huvudtiteln upptaget anslag till statspolisorganisationen.

I fråga om det i 1935 års betänkande föreslagna anslaget under femte
huvudtiteln till särskild polisverksamhet för uppdagande av lönnbränning
m. m. yttras i promemorian:

Såsom de sakkunniga förut antytt, lämnar förstärkningen av statspolisorganisationen
särskilt i fråga om bekämpandet av lönnbränningen och närstående
grenar av olovlig sprithantering en bättre utgångspunkt för ett skärpt
ingripande än det tidigare organisationsförslaget. Ett anslag för nyssnämnda
särskilda ändamål blir dock fortfarande erforderligt. Vid godkännande av
de sakkunnigas plan till förstärkning av statspolisen lärer behovet av medel
från anslaget komma att minskas för de län, som enligt 1935 års betänkande
närmast skolat komma i fråga till erhållande därav. Såsom i vissa yttranden
framhållits, kunna emellertid delar av anslaget behöva avses även för
andra län. Anslaget synes böra beräknas till 20,000 kronor.

Ur förevarande anslag torde även visst belopp kunna ställas till statspolisintendentens
förfogande för utbetalning av gottgörelse åt enskilda personer
för biträde åt statspolisen vid bekämpandet av bär avsedda slag av olaga
sprittrafik.

Vad härefter angår kostnaderna för utökningen av statspolisen hava de
sakkunniga med utgångspunkt från kostnaderna för kriminalstatspolisens nuvarande
sammansättning beräknat desamma, till den del de direkt betingas
av statspolisavdelningarnas förstärkning, på sätt framgår av följande sammanställning: -

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

Årliga löpande kostnader:

avlönings- och pensioneringskostnader för 29 polismän .... kronor 182,500

drift och underhåll av 11 automobiler.................. » 35,000

resekostnads- och traktamentsersättningar m. m......... » 40,000

ökning i expenskostnader o. d........................... » 2,000

ökning i kostnaderna för expeditionslokaler.............. » 6,400

ökning i telefonkostnaderna............................ » 1,900

Summa kronor 267,800.

Årliga förnyelsekostnader:

för automobilbeståndet (förnyelsetid 4—5 år) ............ kronor 17,000

Summa kronor 17,000.

U ppsättningskostnader:

11 automobiler å 7,000 kronor (med avdrag av 2,500 kronor

vid utbyte av 1 automobil och 1 motorcykel) .......... kronor 74,500

utrustning och beväpning till 29 polismän .............. » 2,650

10 kikare (till statspolisavdelningarna vid kusten) ........ » 850

12 skrivmaskiner .................................... » 4,200

möbler i expeditionslokaler............................ » 8,900

Summa kronor 91,100.

Förestående beräkning upptager icke kostnaderna vid den av de sakkunniga
berörda jämkningen av statspolisintendentens avlöning, ej heller
kostnaderna vid anställande av särskilt arbetsbiträde å intendentens expedition.
De sakkunniga erinra med avseende särskilt å sistnämnda kostnader,
att desamma icke bleve att hänföra enbart till verksamheten mot den olovliga
sprithanteringen utan finge anses belöpa å statspolisorganisationens verksamhet
i dess helhet.

Under förutsättning att ifrågavarande spörsmål skulle lösas efter av de
sakkunniga antydda riktlinjer, hava upptagits ytterligare dels vissa årliga
kostnader, nämligen avlöningskostnader för statspolisintendenten, omkring
1,000 kronor, och för statspolisassistenten, 5,000 å 6,000 kronor, samt kostnader
för expeditionslokaler, telefon m. m., omkring 800 kronor, dels ock
vissa uppsättningskostnader, nämligen till beväpning m. m. för statspolisassistenten
samt möbler i dennes tjänsterum, sammanlagt omkring 1,250
kronor.

I promemorian har även anställts en jämförelse med vissa kostnader, som
med ledning av specifikationer i 1935 års betänkande beräknats såsom belöpande
enbart å tullpolisorganisationen. Sålunda erinras, att personalkostnaderna
för tullpolisen i betänkandet upptagits till 186,700 kronor, vartill
komme avlöning dels vid en av denna organisation betingad befattning såsom
tullpolisintendent och dels vid en av organisationen åtminstone delvis
betingad befattning såsom notarie, 9,237 respektive 7,020 kronor utom provisoriskt
dyrortstillägg och dyrtidstillägg. Tullpolisförslaget upptog för tull -

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

33

polisen särskilt avsedda automobiler endast till ett antal av 3, avsedda för
tullpolisavdelningen i Stockholm, under det att i övrigt antalet fordon såväl
som åtskillig annan materiel beräknats gemensamt för tullpolisen och kustbevakningen.
I promemorian beräknas å nämnda 3 fordon belöpa en anskaffningskostnad
av 15,000 kronor samt årliga kostnader för underhåll, drift och
försäkring till omkring 6,600 kronor. I 1935 års betänkande hade årsbeloppet
av traktamentsersättningar åt tullpolismän beräknats till 30,000 kronor.
Härvid hade emellertid räknats med viss begränsning av rätten till traktamentsersättning,
medan däremot för de nytillkommande kriminalstatspolismännen
ersättningsrätten i promemorian förutsättes skola följa samma regler
som för de nuvarande.

I samband med behandlingen av den i 1935 års betänkande väckta frågan
om beslagarandelarnas ersättande med ett utvidgat gratifikationssystem har
i promemorian bland annat betonats vikten av att medel funnes tillgängliga
för utbetalning av gottgörelse åt enskilda personer för biträde med upplysningar
eller annorledes i inål rörande brott mot smugglingslagstiftningen.
Härom yttras i promemorian:

Inom statspolisen böra dylika utbetalningar ankomma på vederbörande avdelningsföreståndare,
vilka för ändamålet böra få lämpligt avvägda förskott
från statspolisintendenten till sitt förfogande. Det sammanlagda belopp, som
därvid kan behöva tagas i anspråk, har av de sakkunniga uppskattats till
10,000 kronor för år. Då dessa utgifter, såvitt angår mål om olovlig införsel,
i huvudsak äro sådana, som de nu utgående beslagarandelarna delvis äro
avsedda att täcka, förutsätta de sakkunniga, att de medel, som erfordras till
gottgörelse för biträde åt statspolisen i dylika mål, kunna genom generaltullstyrelsen
ställas till statspolisintendentens förfogande ur den genom beslagarandelarnas
indragning förstärkta s. k. smuggelfonden. Under sådan
förutsättning innebära berörda utgifter icke någon merbelastning av statsverket.

Såsom förut nämnts, förutsättes i promemorian, att medel för motsvarande
användning i statspolisens verksamhet mot lönnbränning m. m. kunde ställas
till statspolisintendentens förfogande ur det föreslagna anslaget till särskild
polisverksamhet för uppdagande av dylika brott.

Såsom slutlig sammanfattning i kostnadshänseende anföres i promemorian,
att den ifrågavarande omorganisationen, frånsett förenämnda åtgärder
beträffande statspolisens centrala ledning, under det första verksamhetsåret
.skulle betinga en kostnad av 267,800 kronor för förstärkning av
statspolisen och 20,000 kronor för särskilda åtgärder mot lönnbränning m. m.
eller således tillhopa 287,800 kronor, vartill komme en uppsättningskostnad
av 91,100 kronor. —- Häremot svarade för närvarande det under femte huvudtiteln
anvisade anslaget till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig
införsel av spritdrycker, lönnbränning lii. m., under de senare budgetåren
uppgående till 200,000 kronor, ävensom den ur smuggelfonden bestridda
kostnaden för tulldetekliver, vilken för budgetåret 1935/1936 uppgått lill
närmare 15,000 kronor, således tillhopa omkring 215,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 226.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Yttranden över promemorian.

Förslaget om förstärkning av statspolisen har mestadels vunnit anslutning
i de däröver avgivna yttrandena. Beträffande dessas innehåll må i övrigt
nämnas följande.

Statskontoret framhåller svårigheterna att finna den lämpligaste formen
för en lösning av förevarande organisationsspörsmål och uttalar vidare:

Vid en jämförelse mellan tullpolis- och statspolisförslagen — vilka bägge
vore behäftade med påtagliga såväl fördelar som olägenheter —- syntes det
statskontoret, att företräde såtillvida borde givas åt det senast framlagda, att
genom dess förverkligande skulle undvikas att tvenne statliga polisorganisationer
komme att arbeta jämsides med varandra under olika ledning. Såvitt
statskontoret kunde finna torde en organisation sådan som i promemorian
föresloges kunna bliva minst lika effektiv som den ifrågasatta tullpolisen.
Otvivelaktigt innebure det senare förslaget större förutsättningar för ett framgångsrikt
bekämpande av lönnbx-änningen.

I sitt av generaltullstyrelsen infordrade yttrande uttalar kustbevakningsinspektören,
att tullpolisförslaget för tullverkets räkning vore att föredraga
huvudsakligen på grund av detta förslags fasta organisation och klara befälsförhållanden.
Kustbevakningsinspektören yttrar dock vidare:

Förslaget i fråga har emellertid rönt så mycket motstånd från ett flertal
myndigheter och från polishåll i allmänhet, att det torde vara tveksamt, huruvida
dess genomförande kan anses vara den klokaste och bästa utvägen
med särskilt avseende fästat dels å rekryteringsfrågan, dels även å möjligheten
att åvägabringa tillräckligt gott samarbete med de lokala polismyndigheterna,
ett samarbete, som även efter tullpolisorganisationens eventuella genomförande
självfallet måste äga rum i mycket stor utsträckning.

Efter en närmare granskning av statspolisförslagets särskilda delar anför
kustbevakningsinspektören följande:

I tekniskt hänseende synes den föreslagna organisationen vara fullt tillfredsställande.
Behovet av såväl personal som materiel förefaller vara väl
tillgodosett.

I organisatoriskt hänseende lider förslaget givetvis av en viss svaghet så
tillvida, att detsamma är uppbyggt uteslutande på samarbete emellan kustbevakning,
statspolis och lokalpolis och således för sin effektivitet är mycket
beroende av vederbörande personals inom dessa organisationer förmåga att
samarbeta. Kampen mot den olovliga sprithanteringen kan emellertid aldrig
koncentreras till en organisation, utan blir alltid, vare sig tullpolis inrättas
eller statspolisen för ändamålet förstärkes, i mycket hög grad beroende
av samarbete emellan olika myndigheter.

Mot bakgrund härav och med avseende fästat på det goda resultatet av
statspolisens hittillsvarande verksamhet, vilken i hög grad baserats på samarbete
emellan ett stort antal myndigheter, och under förutsättning av borttagandet
av beslagarandelarna, vilka enligt min uppfattning utgjort det starkast
störande momentet i det hittillsvarande samarbetet, torde man kunna
förutse, att den föreslagna organisationen skall bliva ett gott instrument för
bekämpande av den olagliga sprithanteringen. I ett avseende, nämligen för
bekämpande av lönnbränningen, synes den nu förslagna organisationen erbjuda
möjlighet till större effektivitet än tidigare förslag.

På grund av vad ovan anförts anser jag den föreslagna förstärkta statspo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

35

lisorganisationen vara lämplig att ersätta tidigare föreslagen tullpolisorganisation,
för den händelse den senare icke skulle anses böra komma till stånd.

Generaltullstyrelsen yttrar för egen del:

Vid jämförelse mellan den i betänkandet föreslagna tullpolisorganisationen
samt den i den nu remitterade promemorian förordade lösningen av de
organisatoriska spörsmål, varom bär är fråga, synes det i promemorian
framlagda förslaget så tillvida äga företräde, att polis med särskilt ålagd
uppgift att bekämpa den olovliga rusdryckshanteringen skulle finnas stationerad
å ett större antal platser än enligt tullpolisförslaget. Det torde även
vara uppenbart, att den förstärkta statspolisen skulle äga större förutsättningar
än den nuvarande spritpolisorganisationen oell den i betänkandet
den 14 juni 1935 föreslagna tullpolisorganisationen att på ett effektivt sätt
ingripa mot lönnbränningen. Emellertid bör å andra sidan framhållas, att
den bristande enhetlighet, som den nuvarande organisationen för bekämpande
av spritsmugglingen i dess olika förgreningar företer och som vid
genomförande av tullpolisförslaget skulle på det hela taget upphöra, icke
efter genomförande av statspolisförslaget kommer att på ett ur organisatorisk
synpunkt fullt tillfredsställande sätt avlägsnas. Även det förhållandet
att den lokala polisen allt fortfarande skulle, jämte statspolisen, medverka
i arbetet innebär en svaghet ur organisatorisk synpunkt så tillvida, att ej
mindre än tre skilda grupper av befattningshavare härigenom skulle samarbeta
för lösande av de uppgifter, varom nu är tal. Otvivelaktigt komme
också ett genomförande av statspolisförslaget att medföra stora krav på
samarbetet mellan de olika på området verksamma organisationerna. Icke
minst gäller detta med avseende å det förfarande, som enligt förslaget skulle
tillämpas vid påkallande av biträde åt tullverket från statspolisen. Ur nu
anförda och andra synpunkter, som styrelsen för sin del bar att anlägga,
hade det varit önskvärt, att åt statspolisen kunnat givas en fastare organisation,
i främsta rummet innefattande ett fullt genomfört enhetligt chefskap.
Då emellertid den i promemorian föreslagna organisationen i allt fall skulle
med avseende å fasthet och styrka bliva den nuvarande spritpolisorganisationen
väsentligt överlägsen och på grund av det läge, i vilket förevarande
organisationsspörsmål numera kommit, har styrelsen likväl icke ansett sig
med hänsyn till den nu anmärkta svagheten i det i promemorian framlagda
förslaget böra avstyrka detsamma.

Kontrollstyrelsen anför, efter en erinran örn sitt tidigare tillstyrkande av
tullpolisförslaget, följande:

Kontrollstyrelsen ansåg och anser alltjämt, att nämnda förslag, som helhet
betraktat, därest det blivit förverkligat, skulle vara ägnat att skänka ökad
effektivitet åt det svenska samhällets strävan att bekämpa den olagliga alkoholhanteringen.
Kontrollstyrelsens ståndpunkt var emellertid betingad jämväl
av frånvaron av ett utarbetat alternativ till den av de tidigare sakkunniga
förordade tullpolisorganisationen. Då numera i nu föreliggande remiss också
ett sådant, fullt utarbetat alternativ föreligger, är läget i nämnda hänseende
i viss mån förändrat. Då vidare den minskning i spritsmugglingen,
som kunde konstateras redan vid tidpunkten för kontrollstyrelsens tidigare
yttrande, även därefter torde lia fortgått, under det att lönnbränningen icke
synes i samma grad lia gått tillbaka, framstår det numera som än viktigare,
att samhällets ingripanden i samma mån riktas mot lönnbränningen som
mot smugglingen. Såväl ur denna som ur vissa andra synpunkter bar kontrollstyrelsen,
då styrelsen nu baft att jämföra två i detalj utformade förslag
till polisorganisation för bekämpande av den olovliga sprithanteringen, ansett

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

sig böra giva visst företräde åt det senast utarbetade förslaget. Kontrollstyrelsen
får därför för sin del i princip förorda bifall till detsamma.

Föreningen Sveriges landsfogdar yttrar:

Föreningen vill livligt tillstyrka, att i stället för den tidigare föreslagna
tullpolisorganisationen en förstärkning av kriminalstatspolisen kommer till
stånd på sätt de sakkunniga föreslagit. Såsom de sakkunniga framhållit äro
de lokala polismyndigheterna i stor utsträckning verksamma vid bekämpandet
av den olovliga sprithanteringen och komma även att vara det i fortsättningen.
Därvid lämnar statspolisen redan nu ortspolisen ett värdefullt biträde
men på grund av alltför fåtalig personal har detta icke kunnat ske
i den utsträckning, som varit önskvärd. Ett huvudsyfte med den tillämnade
organisationen har ju varit att råda bot mot den dualism, som rått i arbetet
mot spritsmugglingen och att därför bland annat avveckla den verksamhet,
som i Stockholms stad och vissa län bedrivits av den s. k. spritpolisen.
Därest emellertid denna spritpolis skulle ersättas av en särskild under tullverkets
ledning stående tullpolisorganisation med liknande arbetsuppgifter
som dem, vilka ortspolisen och statspolisen redan nu hava, synes med skäl
kunna befaras, att i vart fall åtskilliga anledningar till friktion mellan de
olika organisationerna inom de gemensamma verksamhetsområdena komma
att kvarstå. Om däremot kriminalstatspolisen i stället förstärkes, bortfaller
denna friktionsanledning och kvar står blott frågan, hur i kusttrakterna ett
intimt samarbete skall kunna åstadkommas mellan kustbevakningen å ena
och orts- och statspolisen å andra sidan. Denna fråga hade även krävt en
lösning, därest en särskild tullpolisorganisation hade kommit till stånd. Föreningen
anser, att de sakkunniga löst detta spörsmål på ett lyckligt sätt.

Icke minst viktigt är det även att samtidigt få tillgång till personal för ett
effektivt bekämpande av andra former av illegal sprittrafik, särskilt den
i stora delar av vårt land florerande lönnbränningen. Enligt föreningens
mening skulle i detta hänseende icke kunna påräknas någon nämnvärd hjälp
från en särskild tullpolisorganisation medan genom en förstärkning av statspolisen
stora möjligheter erhållas att med större kraft än nu upptaga kampen
även på detta område.

Riksförbundet för fjärdingsman och polismän förklarar, att förslaget örn
statspolisens övertagande av spritpolisens arbete icke kunde bliva föremål
för kritik från förbundets sida men att en tillfredsställande lösning av hithörande
spörsmål icke vöre möjlig, så länge åtskilliga föreliggande problem
för lokalpolisens å landsbygden vidkommande vore olösta.

I de enstaka fall, där yttrandena över statspolisförslaget gå i avstyrkande
riktning, förordas närmast, under hänvisning till lokala förhållanden, ett bibehållande
av spritpolisorganisationen. Sålunda anför länsstyrelsen i Västmanlands
lån beträffande den nyligen inrättade spritpolisorganisationen i
länet:

Ehuru ännu alltför kort tid förflutit för att lämna möjlighet till något bestämt
omdöme om denna organisations effektivitet, torde dock med visshet
kunna påstås att densamma — rätt skött — har avsevärt större möjligheter
att göra framgångsrika insatser för den olagliga sprithanteringens bekämpande
inom länet än en till statspolisens Stockholmsavdelning knuten spritpolis
med huvudstaden och fem län som verksamhetsområde. Det får nämligen
icke förbises, att en av de viktigaste förutsättningarna för spritpolisens
möjligheter att uppnå positiva resultat är en ingående person- och lokal -

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

37

kännedom, något som icke i tillnärmelsevis önskvärd omfattning torde kunna
ernås i ett distrikt av den storlek, som föreslagits för spritpolisen i Stockholm.
Härtill kommer, att den nuvarande organisationen, som till väsentlig del finansieras
av Västerås stad, ställer sig avsevärt billigare för statsverket än en
motsvarande utökning av statspolisen.

Liknande synpunkter anföras av poliskammaren i Malmö, som gör gällande,
att den nuvarande spritpolisorganisationen i Skåne vore både effektivare
och billigare än en till Malmö förlagd statspolisstyrka kunde förväntas
bliva.

En motsatt uppfattning hävdas emellertid av såväl länsstyrelsen som landsfogden
i Malmöhus län, vilka i likhet med motsvarande myndigheter i de
flesta övriga länen tillstyrka statspolisförslaget.

Vad beträffar de närmare riktlinjerna för organiserandet av statspolisens
ifrågavarande verksamhet, har kontrollstyrelsen framhållit angelägenheten
av att undvika en splittring av verksamheten genom täta mellankommande
uppgifter inom andra delar av kriminalpolisarbetet. Styrelsen ifrågasätter
därför, att förutsättningarna för den nytillkommande personalens användning
för andra kriminalpolisuppgifter än bekämpande av olovlig rusdryckshantering
skärpas därhän, att sådan användning endast må äga rum där så
oundgängligen erfordras. Styrelsen anser det vidare böra övervägas, huruvida
det icke borde anförtros å vederbörande kommissarie vid avdelningen
i Stockholm att under statspolisintendenten utöva viss ledning av de övriga
avdelningarnas verksamhet i förevarande del. — Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund har framställt erinringar av liknande innebörd. — Svenska
polisförbundet håller före, att bestämmelser angående samarbetet mellan
polisen och tullpersonalen borde utfärdas i fullständigare omfattning, än i
förslaget avsåges.

Med avseende å den framlagda planen för statspolisens förstärkning å de
särskilda orterna ifrågasätta kontrollstyrelsen och Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund, huruvida icke den nytillkommande polispersonalen i
Norrbottens län borde med hänsyn till lönnbränningens förekomst förläggas
till annan ort än Luleå. Landsförbundet uttalar, att jämväl vissa andra placeringsspörsmål
torde förtjäna en omprövning ur samma synpunkt. — Föreningen
Sveriges stadsfiskaler anser, att en i vissa fall väl långt driven centraliseringsprincip
tagit sig uttryck i fråga om stationeringsorterna. — Svenska
polisförbundet förordar en allmän ökning av personalen utöver vad i förslaget
upptagits. —• Större ökning av personalen vid avdelningen i Stockholm
ifrågasättes av Överståthållarämbetet under hänvisning till att den nuvarande
spritpolisavdelningen i staden omfattade 11 polismän förutom en fordonsoch
båtförare samt att hela denna styrka ständigt varit erforderlig inom
Stockholms stad och län eller sålunda inom eli område av betydligt mindre
omfattning än statspolisavdelningens tjänstgöringsområde. Samma myndighet
anser, att icke någon av de båda överkonstaplar, som äro avsedda att placeras
vid avdelningen, kan utan men för polisarbetets ledning avses för den

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

ifrågasatta tjänstgöringen hos kustbevakningsledningen, och förordar därför,
att i stället en konstapel avdelas till sådan tjänstgöring. — Landsfogden i
Kalmar lån ifrågasätter förstärkning av avdelningen i Kalmar. Länsstyrelsen
i länet har emellertid ansett sig tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenhet,
icke böra framställa yrkande härom. — Förstärkning av statspolisen
yrkas för respektive läns vidkommande av länsstyrelserna och landsfogdarna
i Gotlands, Västmanlands och Jämtlands län. — Länsstyrelsen och
landsfogden i Kristianstads län hemställa, att frågan örn inrättande av en
statspolisavdelning i Kristianstad måtte tagas i övervägande. — Poliskammaren
i Göteborg har med instämmande av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län hemställt, att två av konstaplarna vid avdelningen i Göteborg i första hand
finge till uppgift att ägna sig åt bekämpandet av olovlig sprithantering inom
Göteborgs stad. Poliskammaren har alternativt hemställt, att staden måtte
av statsmedel erhålla gottgörelse för anställande av två kriminalkonstaplar
för berörda ändamål.

Statskontoret har i fråga om statspolisintendentens avlöningsförmåner förklarat
sig icke kunna finna, att tillräckliga skäl andragits för att i detta sammanhang
vidtaga ändring därutinnan. Mot förslaget i fråga om anställande
av en statspolisassistent erinrar statskontoret endast, att denne befattningshavare
syntes böra i likhet med övriga befattningshavare inom statspolisväsendet
uppföras å vederbörande kommuns, d. v. s. i detta fall Stockholms
stads, lönestat, varvid ersättning av statsmedel borde i vanlig ordning beredas
staden.

Vad härefter angår de föreslagna särskilda åtgärderna för bekämpande av
lönnbränning m. m. göras även nu från ett och annat håll principiella invändningar
mot att vid tjänsteresor för dylikt ändamål bereda gottgörelse
utöver vad som enligt gällande bestämmelser är fallet i fråga om andra resor
i tjänsten. Höjning av det för verksamheten avsedda särskilda anslaget eller
tilldelande av medel därav har yrkats av myndigheterna i åtskilliga län.

Vad i promemorian anförts om tillhandahållande av medel från den s. k.
smuggelfonden för utbetalning av ersättningar till enskilda personer för biträde
åt statspolisen har givit generaltullstyrelsen anledning till det uttalandet,
att styrelsen givetvis skulle söka i möjligaste mån tillgodose statspolisens
behov av att utöver å stat anvisade anslag hava tillgång till medel för
särskilda åtgärder för bekämpande av spritsmugglingen. Enär emellertid tillskotten
till sagda fond under senare tid starkt minskats samt de belopp, som
vid bifall till förslaget om beslagarandelarnas indragning skulle vid verkställighet
av utslag i mål angående spritsmuggling eller annan olaga rusdryckshantering
ytterligare tillföras fonden, icke nu kunde ens tillnärmelsevis uppskattas,
funne styrelsen sig icke för närvarande kunna ställa i utsikt, att det
i promemorian beräknade beloppet, 10,000 kronor för år, utan endast någon
del därav kunde ställas till statspolisens förfogande till särskilda åtgärder för
spritsmugglingens bekämpande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

39

De verkställda utredningarna hava enligt min uppfattning tydligt ådaga- DepartemenUlagt
behovet av att polisverksamheten mot den olovliga sprithanteringen örn- c e^eB*
lägges. Av de föreliggande två organisationsförslagen har, såsom av yttrandena
framgår, förslaget örn inrättande av en under tullverkets ledning stående
tullpolisorganisation från åtskilliga håll, i främsta rummet från polismyndigheters
sida, mött gensagor, under det att förslaget om att för ändamålet
åvägabringa en förstärkning av kriminalstatspolisen i allmänhet vunnit anslutning.

För egen del vill jag särskilt understryka det i promemorian gjorda uttalandet,
att hur arbetet mot spritsmugglingen och närstående brott än organiseras,
en fördelning av arbetsuppgifterna på olika organisationer är ofrånkomlig
och att verksamheten därför måste i väsentlig mån byggas på samarbete
mellan de olika organisationerna. Såsom i promemorian vidare framhållits,
bör den verksamhet, som vid sidan av kustbevakningens arbete erfordras
till bekämpande av olaga sprittrafik, fortfarande — liksom bekämpandet
av andra brott — i första hand åvila de lokala polismyndigheterna,
och bör syftet med en särskild polisorganisation mot den olovliga sprithanteringen
vara att bereda lokalpolisen förstärkning i detta arbete. Såväl från
denna utgångspunkt som med hänsyn till sambandet mellan polisverksamheten
mot den olovliga sprithanteringen och annan polisverksamhet bör det
ligga nära till hands, att den härutinnan erforderliga förstärkningen åt lokalpolisen
beredes genom statspolisen, vilken jämväl med avseende å annat
mera omfattande polisarbete har att bereda lokalpolisen förstärkning.

Erfarenheten från statspolisens hittillsvarande verksamhet har visat, att denna
organisation kunnat på ändamålsenligt sätt komplettera lokalpolisen och
samarbeta med denna. För övrigt lärer det i de fall, da statspolisen redan
nu blivit anlitad i spritsmugglingsmål, även hava visat sig, att ett framgångsrikt
samarbete med tullpersonalen kunnat åvägabringas. Den i promemorian
framlagda utredningen synes också giva grundad anledning antaga, att föreliggande
spörsmål rörande samarbetet mellan de olika organisationerna skola
kunna på ett tillfredsställande sätt lösas vid genomförande av statspolisförslaget.

Såsom ett företräde för statspolisförslaget har framhållits, att dess genomförande
komme att erbjuda en bättre utgångspunkt för ett skärpt ingripande
mot lönnbränningen och andra brott mot spritlagstiftningen, som icke stå i
samband med smuggling. Denna synpunkt bör så mycket mera beaktas, som
gjorda iakttagelser tyda på att en nedgång i spritsmugglingen motsvaras av
en stegring i annan olaga sprittrafik. Enligt vad i en del yttranden framhålles
går också utvecklingen i den riktningen, att behovet av åtgärder lör stävjande
särskilt av lönnbränningen blir alltmer framträdande.

På grund av vad utredningen i dessa och andra hänseenden givit vid handen
vill jag för min del förorda, ali förslaget örn förstärkning av statspolisorganisationen
kommer lill genomförande.

Såsom tidigare nämnts, har det i promemorian angivits såsom en förutsättning
för statspolisförslagets genomförande, att det i smugglingslagstift -

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

ningen grundade beslagarandelssystemet borttoges. Redan i 1935 års betänkande
fästes uppmärksamheten på den ogynnsamma inverkan, smugglingslagstiftningens
bestämmelser örn beslagares rätt till andel i böter m. m. visat
sig kunna utöva å samarbetet mellan olika organisationer och funktionärer
vid bekämpandet av smugglingen. Efter en ingående utredning, i vilken jämväl
beslagarandelarnas värde såsom ett sporrande moment i kampen mot
smugglingen kom till fullt beaktande, föreslogs i betänkandet deras borttagande.
I yttrandena över betänkandet har detta förslag, alltefter den betydelse
som tillmätts de nyss antydda synpunkterna, på en del håll tillstyrkts
men från andra håll mött gensagor. Vad åter beträffar yttrandena över promemorian,
understrykes pa flera hall vad i promemorian härutinnan anförts.
Jämväl myndigheter, som tidigare uttalat sig för beslagarandelarnas bibehållande,
hava förklarat sig numera icke motsätta sig borttagandet därav i samband
med genomförande av statspolisförslaget. I denna riktning har bland
andra generaltullstyrelsen uttalat sig, dock med reservation av en ledamot av
styrelsen. I övrigt har icke någon erinran mot promemorians innehåll i denna
del framställts.

Efter övervägande av senaste berörda spörsmål har jag kommit till den
uppfattningen, att borttagandet av beslagarandelarna utgör en nödvändig
förutsättning för att verksamheten mot spritsmugglingen skall kunna fås att
fungera tillfredsställande, vilken organisation som än väljes. Ehuru en omläggning
av bestämmelserna rörande beslagarandelar enligt min mening framstår
såsom ofrånkomlig, behöver förslag därom ej framläggas i detta sammanhang.
Frågan torde lämpligen få upptagas till avgörande i samband
med vissa andra smugglingslagstiftningen berörande spörsmål vid 1938 års
riksdag.

I fråga örn principerna för ordnandet av statspolisens verksamhet mot den
olovliga sprithanteringen ansluter jag mig i huvudsak till vad i promemorian
föreslagits.

Vad härefter angår den i promemorian framlagda detaljplanen till statspolisens
förstärkning å de särskilda orterna, har denna utarbetats under jämförelse
med såväl den nuvarande spritpolisorganisationen som tullpolisförslaget
och med beaktande av däröver avgivna yttranden. Förklarligt är, att
i yttranden över promemorian önskemål om ytterligare förstärkning av organisationen
på en och annan punkt gjorts gällande. Emellertid torde det vara
välbefogat att, såsom jämväl i promemorian synes hava skett, i avvaktan på
närmare erfarenhet begränsa förstärkningen av statspolisen till vad som nu
kan med störfe säkerhet förutses såsom behövligt. Vad i vissa yttranden anförts
giver anledning att även i detta sammanhang erinra om att bekämpandet
av den olovliga sprithanteringen förutsättes fortfarande skola liksom
andra polisuppgifter ingå jämväl i de lokala polismyndigheternas verksamhet.

Jag anser mig sålunda kunna förutsätta, att en tillfredsställande organisation
av den särskilda polisverksamheten mot olovlig rusdryckshantering
skall kunna åvägabringas på grundvalen av den föreslagna förstärkningsplanen.
Av vad tidigare anförts framgår, att anslag för ändamålet emellertid
icke påkallas för det närmaste budgetåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

41

Vad i promemorian anförts rörande anslag till särskild polisverksamhet
för uppdagande av lönnbränning m. m. föranleder ej erinran från min sida.
Ej heller sådant anslag påkallas under det närmaste budgetåret.

Föreliggande spörsmål om jämkning av statspolisintendentens avlöning
och anställande av särskilt arbetsbiträde å intendentens expedition, vilka
spörsmål icke äro betingade enbart av den nu omhandlade utvidgningen av
statspolisens verksamhet, torde böra tagas i övervägande vid beräknandet av
statspolisorganisationens anslagsbehov för budgetåret 1938/1939. I sådant
sammanhang torde jämväl frågan om beredande av möjlighet till utbetalning
av vissa i promemorian åsyftade gratifikationer till enskilda personer
böra övervägas.

Kustbevakningens omorganisation.

Inledning.

I fråga om kustbevakningens nuvarande organisation samt vissa tidigare
väckta frågor om ändring därav hava redogörelser lämnats i 1935 års betänkande.
I dessa ämnen torde jag i allmänhet få inskränka mig till kortfattade
omnämnanden och i övrigt hänvisa till betänkandets innehåll.

Beträffande de förhållanden, som närmast ansetts påkalla ändringar i
kustbevakningens organisation, har i 1935 års betänkande lämnats en sammanfattande
redogörelse, ur vilken må återgivas följande:

Den centrala ledningen av kustbevakningen ankommer på kustbevakningsinspektören
närmast under generaltullstyrelsen. Kustbevakningsinspektörens
befogenheter med avseende å ledningens utövande äro såtillvida begränsade,
att flertalet kustbevakningen rörande ärenden, och därav även sådana av jämförelsevis
ringa ekonomisk betydelse, skola föredragas i styrelsen och avgöras
i den ordning, som stadgas i gällande instruktion för styrelsen. Med
denna form för kustbevakningsärendens avgörande kan icke undvikas, att
handläggningen därav präglas av en viss omständlighet. Då många kustbevakningsärenden
äro av natur att påkalla omedelbara åtgärder, kail icke
frånkommas, att en sådan ordning för handläggningen av kustbevakningsärenden
som den hittills tillämpade icke alltid är lämplig. Vidare må framhållas,
att den ställning av huvudsakligen inspekterande och rådgivande befattningshavare,
som kustbevakningsinspektören intager inom den nuvarande
organisationen, icke ger honom sådan befogenhet, som under numera rådande
förhållanden är erforderlig för att med vederbörlig kraft leda kustbevakningens
verksamhet.

Vad det lokala chefskapet för kustbevakningen beträffar är det nuvarande
systemet med tullförvaltare respektive tullbevakningschcf såsom chef för
kustdistrikt vid sidan av föreståndarskap för tullanstalt eller tullbevakningsinspektion
icke lämpligt under nu rådande förhållanden. En ändamålsenligt
bedriven bevakningsverksamhet påkallar nämligen numera planläggning och
övervakning av kustbevakningens arbete i helt annan omfattning än tidigare,
då smugglingen var mera sporadiskt förekommande samt ledningen av kustbevakningsarbetet
i följd därav mindre betungande. Ledningen av kustbevakningen
ställer också ökade anspråk på vederbörandes skicklighet inom
denna gren av tullverkets förvaltningsområde. 1 samma mån som de göromål,
vilka åvila chef för kustdistrikt, ökat eller blivit av mera komplicerad
natur, har olägenheten av den nuvarande ordningen tydligt framträtt.

42

Departements chefen.

Kungl. Martts proposition nr 226.

Vissa anmärkningar kunna även framställas i fråga örn personalens rekrytering
och utbildning samt beträffande fortskaffningsmaterielen.

Fråga om utvidgning av kustbevakningens uppgifter.

I 1935 års betänkande framhålles, att kustbevakningen, även örn den ej
borde göras till en sjöpolisorganisation, bade möjlighet att, utan förfång folden
egentliga tulltjänsten, fullgöra vissa övervakningsuppgifter vid sidan därav.
Till en början erinras därvid örn en tidigare väckt fråga angående medverkan
från kustbevakningen vid kustfarvattnens övervakning ur synpunkten
av försvarsväsendets intressen. Vidare påvisas några ytterligare uppgifter,
som lämpligen kunde uppdragas åt kustbevakningspersonalen, nämligen medverkan
vid övervakning av utlänningar samt tillsyn å fridlysta naturminnesmärken
m. m. ävensom inrapporterande av skador å sjömärken o. d. Jämväl
beröras frågorna örn kustbevakningens ombesörjande av sjuktransporter
och biträde från dess sida inom livräddningsväsendet.

Chefen för marinstaben Ilar härom anfört bland annat:

Frågan om en omorganisation av tullverkets kustbevakning vore även ur
försvarssynpunkt av stor betydelse, då nämligen vår nuvarande sjöbevakning
vore ur militär synpunkt bristfällig, varom påminnelser icke så sällan
erhölles vid främmande örlogsfartygs rörelser och operationer invid våra
kuster. Från försvarets synpunkt vore det ett givet önskemål, att övervakningen
i olika hänseenden av kustfarvattnen bleve enhetligt ledd och att en
organisation, som anförtroddes denna uppgift, finge erforderlig styrka. Hithörande
uppgifter vore för närvarande spridda ej blott till olika styrelser
utan även till olika statsdepartement. Det gåves här ett tillfälle att fylla en
lucka i vår försvarsorganisation. Ur försvarets synpunkt vore kustbevakningsorganisationens
(även med kvarstående inom tullverket) utvidgning till
en sjöpolisorganisation önskvärd. Kunde icke nu så ske, borde före kustbevakningsorganisationens
fastställande enligt de sakkunnigas förslag utredning
hava skett beträffande de utvidgade uppgifterna, så att organisationen
ej hindrade deras tillgodoseende framdeles.

I sitt yttrande över betänkandet har generaltullstyrelsen angivit några övervakningsuppgifter,
som utöver vad i betänkandet nämnts kunde anförtros åt
kustbevakningen. Utan att närmare ingå på hithörande spörsmål har styrelsen
framhållit, att om kustbevakningspersonalens uppgifter i nu berörda avseenden
icke skulle inskränkas till en allmän rapporteringsskyldighet rörande
uppdagade förseelser, personalen, åtminstone vad anginge förman för kustpostering,
borde utrustas med polismans befogenhet.

Sedermera har generaltullstyrelsen i sitt yttrande över promemorian rörande
förstärkning av statspolisorganisationen åberopat ett av statskontoret
och styrelsen den 29 november 1935 gemensamt avgivet utlåtande i fråga
om tullverkets befattning med gränskontrollen, i vilket ämbetsverken föreslagit
särskild utredning om utvidgning av tullpersonalens uppgifter.

De sålunda berörda spörsmålen örn utvidgning av kustbevakningens uppgifter
kunna i sitt nuvarande läge icke bliva föremål för slutligt övervägande.
Häri torde emellertid ej ligga något hinder för att nu pröva den förevarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

43

organisationsfrågan. De åsyftade förhållandena synas nämligen icke vara
av beskaffenhet att i väsentlig män inverka på anordnandet av kustbevakningen.
Denna bör, såsom jämväl de sakkunniga och generaltullstyrelsen torde
hava förutsatt, anpassas efter vad som erfordras för fullgörandet av tullverkets
egentliga uppgifter, vilket dock givetvis icke utesluter, att det sedermera
kan tagas i övervägande, i vilken mån särskilda uppgifter kunna utan
förfång för tulltjänsten åläggas tullpersonalen.

Förhållandet till lokaltullförvaltningen.

I 1935 års betänkande erinras, att fråga tidigare väckts angående utsträckning
av den lokala tullbevakningens medverkan vid bevakandet av kusten
men att någon åtgärd i sådant syfte ansetts icke böra vidtagas. Härutinnan
anföra de sakkunniga för egen del, att därest en vidsträcktare tillsyn vid
kusten, än som för närvarande utövades av den inre tullbevakningen, skulle
åläggas densamma, det i regel torde bliva nödvändigt att utrusta den med
därför lämplig båtmateriel samt att en utsträckt patrulleringsskyldighet för
tullbevakningen säkerligen även i en del fall skulle nödvändiggöra förstärkning
av dess personal. Vid sådant förhållande ifrågasätta de sakkunniga
icke någon ändring i den ordning, som i förevarande avseende nu tillämpas.

Vidare beröres i betänkandet den jämväl tidigare övervägda frågan om
ändring i de sedan länge bestående anordningar, enligt vilka dels å vissa
platser, huvudsakligen i södra och västra Sverige, förman för kustpostering
är föreståndare för tullstation eller tullexpedition, dels å vissa platser i Bohuslän
kustposteringarna tillagts invisitationsrätt. De sakkunniga förklara
sig anse det principiellt riktigt, att sådana uppgifter, som kunna verka störande
på kustbevakningsgöromålens behöriga fullgörande, icke åläggas kustbevakningspersonalen.
I betraktande av att smugglingen i de trakter, där
ifrågavarande anordningar vore tillfinnandes, för närvarande icke syntes hava
någon större omfattning, ifrågasätta de sakunniga likväl icke någon ändring
i det hittillsvarande systemet. Emellertid framhålla de sakkunniga att,
för den händelse smugglingen i dessa trakter skulle tilltaga, frågan örn
bibehållandet av berörda system borde upptagas till omprövning.

Vad de sakkunniga sålunda anfört föranleder ej erinran från min sida. Departements chefen.

Sjöbevakning och landbevakning; bevakningens rörlighet.

Kustbevakningen utövas genom patrullering dels till sjöss och dels till
lands. Beträffande frågan, vilkendera bevakningsmetoden, sjöbevakning
eller landbevakning, som under numera rådande förhållanden borde givas
företräde, yttras i 1935 års betänkande bland annat:

För att en bevakning till sjöss skall kunna sätta en något så när effektiv
spärr mot smugglingsföretag, skulle erfordras, att densamma vöre mycket
tät och utrustad med ett stort antal för olika uppgifter lämpade båtar. Att
åstadkomma en fullt effektiv bevakning till sjöss skulle emellertid draga
orimliga kostnader. I jämförelse med bevakningen till sjöss ställer sig landbevakning
medelst motorfordon avsevärt billigare. En på dylikt sätt utövad

44

Kungl. Ma[:ts proposition nr 226.

bevakning bär jämväl den fördelen, att bevakningsstyrkor lätt kunna förflyttas
till punkter, där smuggling är att vänta. Då större delen av den sprit,
som insmugglas till kusten, vidarebefordras landvågen till andra orter, måste
en bevakning av tillförselvägarna vara ägnad att i hög grad försvåra dessa
olagliga transporter. Med hänsyn till nu berörda omständigheter bör bevakning
till lands medelst motorfordon komma till användning i större utsträckning
än vad för närvarande är fallet.

I betänkandet framhålles emellertid, att sjöbevakning alltfort vore nödvändig
för alt såvitt möjligt förhindra smugglarfartygs tillträde till våra
kuster och övervaka deras förehavanden samt för att utöva en allmän tillsyn
över trafiken utmed kusterna och inom skärgårdsområdena. Därvid
angivas åtskilliga kustbevakningen åvilande uppgifter, för vilka bevakning
till sjöss under nuvarande förhållanden erfordrades och vilka icke kunde
ombesörjas på annat sätt. De sakkunniga yttra vidare:

Landbevakning medelst motorfordon bör användas vid öppna kuststräckor
samt såsom förstärkning åt sjöbevakningen vid skärgårdsområden. Den
hittills å vissa kuststräckor, företrädesvis i södra Sverige, bedrivna landbevakningen
till fots eller med cykel bör sålunda i allmänhet ersättas med
en mera rörlig bevakning medelst motorfordon. Med hänsyn till att motorcyklarna
åstadkomma alltför stort buller och utsätta personalen för stora
fysiska påfrestningar, särskilt under den kalla årstiden, böra endast automobiler
användas i bevakningstjänsten.

Gentemot det nuvarande bevakningssystemet, som är grundat på användande
av ett stort antal utefter kusten spridda posteringar med å vissa sträckor
jämförelsevis små patrulleringsområden, erinras i betänkandet, att systemet
lede av en viss stelhet, när det gällde att anpassa bevakningen efter
inträffande ändringar i smugglingstrafiken m. m. Därvid betonas särskilt
sambandet mellan å ena sidan frågan om posteringarnas förläggning och å
andra sidan de å olika orter rådande bostadsförhållandena. Ur denna synpunkt
framhålles önskvärdheten av en såvitt möjligt rörlig bevakning genom
färre men starkare bemannade posteringar. De sakkunniga yttra vidare:

Om dessa posteringar förläggas till orter, där svårigheter med avseende
å bostadsförhållandena ej föreligga, underlättas givetvis möjligheterna att
vid förefallande behov förflytta personal. Genom koncentreringen av bevakningen
vinnas fördelar även i andra avseenden. Därest en större personalstyrka
är förlagd på samma ort, förefinnes nämligen större möjlighet att
för fullgörande av mera krävande uppdrag använda de tjänstemän, som äro
mest lämpade för uppdraget i fråga. Om till dylik större postering förlägges
båtmateriel av olika beskaffenhet, kan för särskild'' uppgift alltefter som denna
kräver snabbgående eller sjövärdig materiel utväljas den farkost, som
bäst lämpar sig för ändamålet. Vidare underlättas möjligheterna att bereda
personalen erforderlig vila och att vid tillfälligt förfall för någon tjänsteman
förse farkost eller automobil med fulltalig besättning. Slutligen medför
ett dylikt system större svårigheter för smugglarna och deras medhjälpare
att övervaka kustbevakningens verksamhet eller att på förhand beräkna,
vilken personal eller båtmateriel som kommer att användas inom visst
område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

45

Gentemot de synpunkter, som sålunda kommit till uttryck i betänkandet, Departementssynes
i och för sig icke vara något att erinra. Beträffande den förordade chefen.
koncentrationen av bevakningen framgår emellertid av yttrandena över betänkandet,
att det kan bliva föremål för tvekan, hur långt denna bör drivas å olika
delar av kusten, om hänsyn tages jämväl till de lokala bevakningsförliållandena
och till de arbetsuppgifter, som föreligga utöver bekämpandet av
smugglingen. Till hithörande spörsmål torde jag få återkomma i ett följande
sammanhang.

Underrättelseväsendet.

I 1935 års betänkande erinras om i tullstadgan och i tjänstgöringsreglementet
för lots- och fyrstaten förekommande bestämmelser angående skyldighet
för lotspersonalen att lämna tullverket underrättelser örn vissa iakttagelser
av intresse för tulltjänsten. De sakkunniga framhålla i anslutning
därtill, att lots- och fyrpersonalen hade möjlighet att i större utsträckning än
hittills varit förhållandet lämna kustbevakningspersonalen underrättelser om
vad som under tjänstgöring eller eljest iakttoges rörande förhållandena till
sjöss eller i skärgård. Några föreskrifter angående samarbete mellan kustbevaknings-
samt lots- och fyrpersonalen utöver de nyss berörda anse de
sakkunniga emellertid icke vara erforderliga utan förorda endast en överenskommelse
mellan generaltullstyrelsen och lotsstyrelsen om det närmare bedrivandet
av den avsedda underrättelsetjänsten.

Liknande skyldighet att insända underrättelser bör enligt betänkandet
åligga befälhavare å marinens fartyg samt å flygplan i marinens tjänst, varom
en erinran föreslås till intagande i vederbörliga tjänstgöringsreglementen.

De sålunda framställda förslagen hava biträtts av såväl generaltullstyrelsen
som lotsstyrelsen och chefen för marinstaben. Jämväl har i promemorian
rörande förstärkning av statspolisorganisationen framhållits önskvärdheten
av förslagens genomförande.

För egen del vill jag betona angelägenheten av att lämpliga åtgärder vid- Departementstagas
för vinnande av ett förbättrat samarbete i förevarande hänseenden. I chefen.
likhet med de sakkunniga förutsätter jag, att detta kan ske huvudsakligen i
form av överenskommelser mellan vederbörande verksstyrelser.

Kustbevakningens centrala ledning.

Nuvarande organisation. Den centrala ledningen av kustbevakningen utövas
av generaltullstyrelsen. Å generaltullstyrelsens stat är uppförd en befattning
såsom kustbevakningsinspeklör, vilken har till åliggande, bland
annat, att hålla tillsyn över kustbevakningen och dess tjänstemateriel och att,
efter särskilt förordnande, i styrelsen föredraga vissa kustbevakningen rörande
ärenden. Till kuslbevakningsinspektören utgår enligt 5 § i gällande avlöningsreglemente
arvode med ett belopp av 10,000 kronor för år. Enligt

4G

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

25 § civila tjänstepensionsreglementet gäller för kustbevakningsinspektören
ett pensionsunderlag av 6,000 kronor.

Å styrelsens stat är jämväl uppförd en för kustbevakningsinspektörens
expedition avsedd tullkontrollörstjänst. I enlighet med beslut vid 1934 års
riksdag hålles denna tjänst tills vidare vakant, och är i stället å expeditionen
anställd en byråinspektör å extra stat (B 24).

Vidare äro å expeditionen anställda ett kontorsbiträde å ox-dinarie stat samt
ett tekniskt biträde (ingenjör), den senare extra befattningshavare. Dessutom
hava arbetskrafterna i mån av behov förstärkts med anlitande av icke-ordinarie
personal.

Fråga om ändring av kustbevakningsinspektörsbefattningen. I 1935 års betänkande
påpekades, såsom förut nämnts, att den nu tillämpade ordningen
för kustbevakningsärendenas handläggning präglades av en viss omständlighet
och att den befogenhet, som nu tillkomme kustbevakningsinspektören,
icke vore tillräcklig för att med vederbörlig kraft leda kustbevakningens
verksamhet. I betänkandet yttrades:

Därest i enlighet med de sakkunnigas förslag en tullpolisorganisation inrättas
inom tullverket för ombesörjande av den av spritpolisen hittills bedrivna
verksamheten, torde olägenheterna av den nuvarande ordningen bliva
ännu mera framträdande. Om man vill erhålla garantier för förbättrad effektivitet
av kustbevakningens verksamhet, är det därför nödvändigt, att kustbevakningsinspektörsbefattningen
omändras och att åt innehavaren därav
uppdrages att närmast under generaltullstyrelsen utöva chefskapet över kustbevakningen
samt att handleda och övervaka kustbevakningens arbete. I
syfte att betona den ändrade karaktär av denna befattning, som de sakkunniga
åsyfta, föreslås, att titeln kustbevakningsinspektör ersättes med titeln kustbevakningsdirektör.

De sakkunniga framkastade tanken på att inrätta en särskild byrå för kustbevakningsärendena
under chefskap av kustbevakningsdirektören men framhöllo,
att en dylik anordning skulle medföra, att kustbevakningsdirektören
bleve på grund av sitt ledamotskap i styrelsen hindrad att helt ägna sig åt
kustbevakningen. I stället förordades, att det i instruktionen för styrelsen
bestämdes, att kustbevakningsdirektören skulle vid behandling i styrelsen av
kustbevakningen rörande ärende ingå såsom ledamot av styrelsen.

I fråga om kustbevakningsdirektörens föredragningsskyldighet och befogenhet
att själv avgöra ärenden innehöll betänkandet i huvudsak följande:

De sakkunniga tänka sig, att samtliga ärenden, som angå kustbevakningen,
skulle ankomma på kustbevakningsdirektörens föredragning med undantag
av sådana, i fråga om vilka iakttagande av enhetlighet är nödvändig, såsom
disciplinärenden, ärenden angående flyttningsersättningar och andra avlöningsförmåner
samt tjänstetillsättnings- och andima personalärenden. Vad sistnämnda
slags ärenden beträffar hava de sakkunniga hyst viss tvekan. Med
hänsyn till angelägenheten av att enhetliga principer i tjänstetillsättningsärende^
bliva tillämpade och då kustbevakningsdirektören enligt de sakkunnigas
förslag skulle vara närvarande vid behandlingen i styrelsen av personal -

Kunell. Maj:ts proposition nr 226.

47

ärenden rörande kustbevakningen, hava de sakkunniga emellertid ansett sig
icke böra på denna punkt ifrågasätta någon ändring.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså kustbevakningsdirektören hava
att föredraga ärenden bland annat angående anskaffning och underhåll av
båt- och annan fortskaffningsmateriel, legor för sådan materiel, inrättande
och indragning av kustposteringar, gratifikationer ur smuggelfonden samt
upphandling av materiel och drivmedel för kustbevakningens räkning.

De sakkunniga föreslå vidare, att kustbevakningsdirektören skall äga utan
föredragning i styrelsen dels genom order till chef för kustdistrikt eller befälhavare
å farkost, som lyder direkt under styrelsen, meddela sådana detaljföreskrifter
angående bevakningstjänstens bedrivande, som utgöra omedelbar
tillämpning av styrelsens beslut eller av gällande reglementen och instruktioner,
dels ock besluta angående upphandling för kustbevakningens behov
och utförande av reparationer eller arbeten å kustbevakningens materiel samt
angående andra nödiga utgifter för kustbevakningstjänstens behöriga bedrivande,
allt i den mån kostnaden i varje särskilt fall beräknas icke överstiga
femhundra kronor.

De sakkunniga föreslogo ändring i dessa hänseenden av instruktionen för
generaltullstyrelsen.

Vid tjänsteresor eller förfall för kustbevakningsdirektören borde enligt betänkandet
vikarie för honom förordnas.

Angående kompetensfordringarna för befattningen yttrades:

Visserligen får det anses önskvärt, att innehavaren av ifrågavarande befattning
besitter fackinsikter inom någon eller några av de huvuduppgifter,
som falla inom hans verksamhetsområde, men detta kan icke anses oundgängligen
behövligt. Däremot torde organisationsförmåga samt genom tidigare
verksamhet förvärvad allmän erfarenhet i administrativa värv böra fordras
av innehavare av befattningen i fråga. Behovet av fackinsikter inom respektive
områden bör i stället kunna tillgodoses genom att specialutbildning
kräves för de tjänster, som avses för kustbevakningsdirektörens expedition.

I fråga örn tillsättandet av befattningen förutsattes i betänkandet, att den
nuvarande ordningen bibehölles och att sålunda tillsättandet skedde medelst
förordnande på viss tid, högst sex år i sänder.

Med hänsyn till de omfattande och maktpåliggande uppgifter, som enligt
de sakkunnigas förslag skulle tillkomma kustbevakningsdirektören, och angelägenheten
av att för befattningen kunna förvärva en person med framstående
duglighet förordade de sakkunniga, att arvodet för kustbevakningsdirektören
bestämdes till 13,000 kronor. Pensionsunderlaget föreslogs höjt till

7,000 kronor.

Ur yttrandena över betänkandet må här anföras:

I fråga örn förslaget angående kustbevakningsdirektörens befogenheter
förklarade kustbevakningsinspektören sig icke hava annat att erinra, än att
jämväl beredning och föredragning av tjänstetillsättnings- och andra personalärenden
vid kustbevakningen borde ankomma på kustbevakningsdirektören
samt att det belopp, som angivits såsom maximum i fråga örn rätten
att utan föredragning i styrelsen besluta örn upphandling m. m., borde höjas
från femhundra till ettusen kronor.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Generaltullstyrelsen anförde:

Styrelsen biträdde i huvudsak de sakkunnigas förslag till organisation av
kustbevakningens centrala ledning. Emellertid ifrågasattes, att avgörandet
huruvida kustbevakningsdirektören skulle ingå såsom ledamot av styrelsen
bleve beroende på styrelsens prövning. — I fråga örn ärenden rörande tjänstetillsättningar
hade styrelsen ansett övervägande skäl tala för den av de
sakkunniga förordade begränsningen i kustbevakningsdirektörens föredragningsskyldighet.
— Vidkommande frågan om rätt för kustbevakningsdirektören
att utan föredragning i styrelsen avgöra vissa ärenden ansåge styrelsen
i likhet med de sakkunniga, att kustbevakningsdirektören i detta avseende
borde äga en vidsträckt befogenhet. Styrelsen kunde ock i huvudsak biträda
de sakkunnigas förslag, i vad det avsåge omfattningen av berörda befogenhet.
Då emellertid styrelsen med stöd av bemyndigande i instruktionen för
styrelsen kunde åt kustbevakningsdirektören överlämna avgörandet av kustbevakningsärenden
i den utsträckning, som kunde befinnas lämplig, och då
denna anordning möjliggjorde ett noggrannare bestämmande av kustbevakningsdirektörens
befogenhet i förevarande hänseende än som lämpligen kunde
ske i instruktionen, syntes den ifrågasatta ändringen av instruktionen i
denna del icke erforderlig. Vad anginge kustbevakningsinspektörens förslag
örn höjning av det belopp, som ifrågasatts som maximum beträffande kustbevakningsdirektörens
rätt att utan föredragning besluta om upphandling
m. m., ansåge styrelsen sig icke för närvarande böra biträda detta förslag.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande arvode och pensionsunderlag för
kustbevakningsdirektören tillstyrktes av statskontoret.

Generaltullstyrelsen anförde beträffande samma förslag:

Det tillskott i arbetsuppgifter, som skulle ankomma på kustbevakningsdirektören,
och den förändrade ställning, som denne komme att intaga i den
nya organisationen, motivera enligt styrelsens mening ett högre arvode än
det för kustbevakningsinspektörsbefattningen bestämda. Ehuru styrelsen
anser en höjning av arvodet påkallad, vill styrelsen likväl ifrågasätta, huruvida
detsamma skäligen bör bestämmas till så högt belopp som 13,000 kronor
eller sålunda omkring 1,000 kronor mera än den för byråchef fastställda
avlöningen i högsta löneklassen å G-ort. Då kustbevakningsdirektören i
huvudsak skulle komma att intaga en med byråchef jämförlig ställning,
torde skäl kunna anföras för att han i avlöningshänseende jämställes med
byråchef. Med hänsyn till de i sakens natur liggande svårigheterna att förvärva
en för befattningen i fråga i alla avseenden kvalificerad person och att
kustbevakningsdirektören måste tagas från annan jämförelsevis högt avlönad
beställning utom verket, torde det emellertid vara nödigt, att arvodet
avväges på sådant sätt, att han redan vid tillträdet av befattningen erhåller
en avlöning, som svarar mot högsta löneklassen i den för byråchef gällande
lönegraden. Styrelsen föreslår därför, att arvodet i fråga bestämmes till

12,000 kronor för år. Till jämförelse må erinras, att chefen för stuteribyrån
i lantbruksstyrelsen, vilken befattning jämväl tillsättes på förordnande fölen
tid av sex år i sänder, åtnjuter arvode med nämnda belopp. — Mot det
för kustbevakningsdirektörsbefattningen föreslagna tjänstepensionsunderlaget,
7,000 kronor, har styrelsen icke något att erinra.

Jämväl allmänna civilförvaltningens lönenämnd förordade ett arvode av

12,000 kronor.

Sedermera hava hithörande spörsmål berörts i promemorian rörande förstärkning
av statspolisorganisationen, varvid följande uttalande gjorts:

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

49

Vad beträffar kustbevakningens centrala ledning, komma dennas uppgifter
vid frångående av förslaget örn tullpolis att såsom hittills inskränka sig
till att avse den egentliga kustbevakningstjänsten. Genom den tidigare utredningen
lärer det emellertid hava blivit fastslaget, att en omorganisation
av ledningen är påkallad huvudsakligen och i första hand med hänsyn till
dessa uppgifter. De sakkunniga anse också för sin del, att vad som tidigare
anförts och föreslagits beträffande kustbevakningsdirektörens befogenhet
samt därav betingade kompetensfordringar och anställningsvillkor äger
giltighet oavsett frågan örn polisverksamhetens ordnande.

Statskontoret har i yttrande över promemorian ifrågasatt, örn det icke
med hänsyn till den minskade omfattning med avseende å kustbevakningsledningens
arbetsuppgifter, som det i promemorian framlagda förslaget utginge
ifrån, kunde vara motiverat att något nedsätta det arvode å 13,000 kronor,
som i 1935 års betänkande föreslagits åt kustbevakningsdirektören.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande över promemorian vidhållit sina tidigare
förslag beträffande kustbevakningsdirektörens befogenhet samt hans
avlönings- och pensionsförhållanden. Emellertid har styrelsen föreslagit, att
befattningens innehavare benämndes kustbevakningschef.

Vid frångående av förslaget örn tullpolis bortfaller visserligen ett av de Departement»-skäl, som åberopats för den föreslagna ändringen av kustbevakningsinspek- chefen.
törsbefattningen. Emellertid anser jag omfattningen och beskaffenheten
av de arbetsuppgifter, som äro förknippade med ledningen av den egentliga
kustbevakningstjänsten, i och för sig väl motivera, att de med befattningen
förenade befogenheterna vidgas och att anställningsvillkoren regleras i förhållande
därtill.

Det av generaltullstyrelsen framställda förslaget örn ändrad tjänstetitel
finner jag mig kunna biträda. Arvodet synes, såsom i vissa yttranden föreslagits,
böra bestämmas till 12,000 kronor för år och pensionsunderlaget till
det i 1935 års betänkande föreslagna beloppet, 7,000 kronor.

I fråga örn befattningens tillsättande torde, såsom jämväl i betänkandet
föreslagits, den nuvarande ordningen böra bibehållas.

Övrig personal. I 1935 års betänkande anfördes:

Behovet av särskilda fackinsikter för de olika arbetsuppgifter, som skulle
ankomma på kustbevakningens centrala ledning, borde tillgodoses genom
anställning av för dessa arbetsuppgifter speciellt utbildad personal. Dylik
specialutbildning krävdes dels för ärenden rörande byggnad av farkoster för
kustbevakningens räkning samt reparation och underhåll av kusthevakningen
tillhörande båt- och annan fortskaffningsmateriel, dels för handläggningen
av frågor pa det sjötekniska området, dels ock för ledningen av underrättelseväsendet
samt spanings- och undersökningsverksamheten. För dessa arbetsuppgifter
torde erfordras tre befattningshavare med teoretisk och praktisk
utbildning inom respektive områden, förslagsvis benämnda byråingenjör,
byråinspektör och tullpolisintendent. Med hänsyn till dels omfattningen av
de arbetsuppgifter, som redan nu åvilade ledningen, dels ock den ökning i
arbetsbördan, som kunde förväntas bliva en följd av utvidgningen av de å
expeditionen ankommande arbetsuppgifterna, torde dessutom erfordras en

Bihang till riksdagens protokoll lull7. 1 sami. Nr 220. 4

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

notarie för uppsättning av koncept till skrivelser m. m. samt, förutom det
nuvarande kontorsbiträdet, ett skrivbiträde för skrivgöromål m. m.

Såsom villkor för vinnande av anställning såsom byråingenjör, byråinspektör
och tuilpolisintendent syntes böra uppställas vissa kompetensfordringar,
nämligen för byråingenjören: examen vid tekniska högskolan eller därmed
jämförlig läroanstalt inom fackavdelningen för skeppsbyggnad; för
byråinspektören: sjöofficers- eller sjökaptensexamen; och för tullpolisintendenten:
juris kandidatexamen jämte kriminalpolisutbildning.

Då det vore av synnerlig vikt att för sistnämnda tre befattningar kunna
förvärva viii kvalificerade personer, syntes belattningarna böra placeras relativt
högt å löneskalan, särskilt som befattningarna icke för närvarande
borde uppföras å ordinarie stat. Med hänsyn härtill vore icke tillrådligt att
placera befattningarna i fråga lägre än i lönegraden B 26. Detta innebure
beträffande den vid 1934 års riksdag nyinrättade byråinspektörsbefattningen
en uppfattning med två lönegrader. Då innehavaren av denna befattning
efter omorganisationen förutsattes erhålla mera krävande uppgifter än
vad nu vore fallet, syntes emellertid skäligt, att han i avlöningshänseende
likställdes med byråingenjören och tullpolisintendenten.

Med undantag av kontors- och skrivhiträdesbelattningarna syntes de föreslaana
befattningarna tills vidare böra uppföras å extra stat.

Då vid genomförande av detta förslag det tekniska biträde (ingenjör),
som för närvarande vore anställt å kustbevakningsinspektörens expedition,
icke vidare torde erfordras, innebure förslaget en ökning av den nuvarande
personaluppsättningen med tre tjänster, nämligen tullpolisintendent-, notarie-
och skrivmträdestjänsterna. Det rörutsattes, att den lör kustbevakningsinspektörens
expedition avsedda tullkontrollörstjänst, vilken nu hölles vakant,
indroges.

Ur yttrandena över 1935 drs betänkande må följande anföras.

Statskontoret yttrade bland annat:

Det syntes föreligga visst fog för att en byråingenjör och en juridiskt utbildad
polisman anställdes såsom befattningshavare å extra stat i lönegraden
B 26. Vad beträffade förslaget att den för närvarande å extra stat i lönegraden
B 24 uppförda byråinspektörsbefattningen skulle uppflyttas i lönegraden
B 26 syntes intet av vad de sakkunniga anfört utgöra tillräcklig anledning
för att ifrågavarande befattning skulle placeras högre än för närvarande
vore fallet. Ej heller syntes skäl föreligga för att denna byråinspektörsbefattning
skulle erhålla en högre lönegradsplacering än andra i staten för generaltullstyrelsen
uppförda byråinspektörsbefattningar med undantag för
den, vars innehavare vore föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium.
Vidare syntes det ej vara behövligt att å kustbevakningsexpeditionen inrätta
en notariebefattning, utan torde det — åtminstone tills vidare — vara tillfyllest,
att en kammarskrivare placerades å sagda expedition.

Kustbevakningsinspektören föreslog, att samtliga ifrågavarande tjänster
uppfördes å ordinarie stat samt att kontorsbiträdes- och skrivbiträdestjänsterna
utbyttes mot en kanslibiträdes- och en kontorsbiträdestjänst.

Generaltullstyrelsen anförde i huvudsak:

Med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter — diarieföring, registrering
och ordnande av handlingar, upprättande av viss statistik m. m. — som skulle
ankomma på innehavaren av kontorsbiträdestjänsten, syntes skäligt, att denna
befattning uppflyttades till kanslibiträdesgraden. Däremot ansåge styrelsen
tillräckliga skäl icke föreligga för uppflyttning av den föreslagna skriv -

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

51

biträdestjänsten. — Mot den förordade lönegradsplaceringen för övriga befattningar,
nämligen B 26 för byråingenjörs-, byråinspektörs- och tullpolisintendentbefattningarna
samt B 21 för notariebefattningen, hade styrelsen
icke annan erinran än att styrelsen ville ifrågasätta, huruvida en uppfattning
av byråinspektörsbefattningen, vilken för närvarande vore placerad i
lönegraden B 24, kunde anses vara av omständigheterna påkallad. I avseende
härå borde framhållas, att byråinspektören närmast syntes få till uppgift att
biträda med handläggningen av löpande ärenden och således komme att intaga
en i viss mån annan ställning än byråingenjören och tullpolisintendenten.
Erinras borde ock, att övriga å styrelsens stat uppförda byråinspektörstjänster
med undantag av den för huvudlaboratoriet avsedda vore placerade
i lönegraden B 24. I likhet med de sakkunniga ansåge styrelsen, att de nu
avsedda tjänsterna, med undantag av kanslibiträdes- och skrivbiträdestjänsterna,
borde tills vidare uppföras å extra stat.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd yttrade bland annat:

I betraktande av att de ordinarie byråinspektörsbefattningarna hos generaltullstyrelsen
icke vore — med undantag dock för byråinspektören å styrelsens
laboratorium — placerade i högre lönegrad än den 24 :e, ansåge lönenämnden
skäl icke förefinnas för att tilldela byråinspektören hos kustbevakningsledningen
högre löneställning än den sistnämnda. Däremot syntes intet
vara att erinra mot att den ifrågasatta bvråingenjörstjänsten hänfördes till
lönegrad B 26.

Därest till förfogande ställdes en befattningshavare i tullpolisintendents
ställning, med den för nämnda befattningshavare avsedda juridiska utbildningen,
ville det synas lönenämnden, att denne borde kunna åläggas utförande
jämväl av sådana göromål, som avsetts skola tillkomma notarien.

En av nämndens ledamöter, tullkontoristen Reinman, avstyrkte inrättande
av tullpolisintendents- och notariebefattningarna.

I promemorian rörande förstärkning av statspolisorganisationen har framhållits,
att behovet av den föreslagna befattningen såsom tullpolisintendent
bortfölle vid frångående av tullpolisförslaget. —• Det tidigare omnämnda
förslaget, att en statspolisman skall biträda kustbevakningsledningen i viss
omfattning för uppehållande av närmare förbindelse mellan statspolisen
och kustbevakningen samt för biträde med vissa polisverksamheten närstående
göromål, har i promemorian förutsatts skola genomföras utan inverkan
på den ifrågavarande polismannens avlöningsförhållanden och sålunda jämväl
utan inverkan på tullverkets anslagsbehov. — I promemorian har vidare
framhållits, att övriga nu förevarande personalfrågor syntes komma i ändrat
läge endast såvitt anginge den föreslagna notarietjänsten, vilken vid frånskiljande
av tullpolisärendena icke syntes bliva erforderlig i samma mån
som tidigare förutsalts. Då det emellertid syntes kunna antagas, att befattningen
icke varit betingad uteslutande av förslaget örn tullpolis, har inrättande
i dess ställe av en befattning i lägre tjänstegrad ansetts kunna ifrågasättas.

I sitt yttrande över promemorian har statskontoret erinrat örn sitt tidigare
förslag att i stället för notarietjänsten inrätta en kammarskrivartjänst. Statskontoret
ville nu ifrågasätta, huruvida tillräckliga skäl kunde anses vara för

Departements chefen.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

handen för inrättande av en dylik befattning, därest det senaste förslaget om
polisorganisationen skulle vinna bifall. I varje fall syntes åtminstone tills
vidare befattningen böra inrättas såsom extra ordinarie.

Kustbevakningsinspektören har anfört, att beslagarandelarnas borttagande
och ersättande med gratifikationer säkerligen komme att medföra ett avsevärt
ökat arbete för kustbevakningens centrala ledning, varför, om notarietjänsten
icke bleve inrättad, det torde vara ofrånkomligt att i stället öka personalen
med en tjänsteman i kammarskrivares grad.

Generaltullstyrelsen har anfört, att styrelsen ansåge sig icke, förrän erfarenhet
vunnits, i vad mån den nya organisationen medförde ökning av kansligöromålen,
böra förorda sistnämnda förslag. Behovet av biträde för sagda
göromål borde därför, såsom skett under senare år, tills vidare tillgodoses
genom att en av de å styrelsens kanslibyrå anställda amanuenserna ställdes
till förfogande med i erforderlig mån reducerad tjänstgöring å kanslibyrån.

Den enda förstärkning av den nuvarande organisationen av kustbevakningens
centrala ledning som, vid frångående av förslaget om tullpolis, synes
påkallad med avseende å personalen ovan biträdesgraderna torde vara, att
en byråingenjörstjänst i lönegraden B 26 uppföres å extra stat. Då för närvarande
en extra befattningshavare anlitas för handläggning av tekniska
frågor, innebär den nu förordade åtgärden icke någon ökning av personalen.

I fråga Om den för närvarande å extra stat i lönegraden B 24 uppförda
byråinspektörstjänsten finner jag icke skäl förorda någon ändring. Den tullkontrollörstjänst,
som enligt beslut i samband med byråinspektörstjänstens
inrättande hålles vakant, torde nu böra indragas.

Vad angår biträdespersonalen ansluter jag mig till generaltullstyrelsens
förslag och förordar sålunda, att den nuvarande kontorsbiträdestjänsten ersättes
med en kanslibiträdestjänst samt att en ny skrivbiträdestjänst uppföres
å ordinarie stat.

Det lokala chefskapet.

Kustbevakningen är för närvarande enligt av generaltullstyrelsen meddelade
bestämmelser fördelad på tjugutvå kustdistrikt, ett vart omfattande
kusttrakterna till ett eller flera tulldistrikt. Chefskapet utövas av tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning, nämligen i Stockholms, Göteborgs och Malmö
kustdistrikt av tullbevakningscheferna i dessa städer samt i övriga kustdistrikt
av tullförvaltarna vid de tullkamrar, efter vilka kustdistrikten benämnts.

I 1935 års betänkande erinrades, hurusom vid den tidigare behandlingen
av frågor rörande det lokala chefskapet vid kustbevakningen meningarna
varit delade örn företrädet mellan två olika system, nämligen å ena sidan det
nuvarande systemet med tullförvaltare (tullbevakningschefer) såsom chefer
för kustdistrikten och å andra sidan ett system med särskilt tillsatta chefer.
För systemet med tullförvaltare såsom chefer hade sålunda åberopats i hu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

53

vudsak dels nödvändigheten av enhetligt befäl över den yttre och inre bevakningen
för att ernå ett verkligt samarbete, dels kostnadsskäl. För det
särskilda chefskapet och mot en anordning av chefskapet sådant som det
för närvarande bestående hade åter andragits, att verklig effektivitet i bevakningen
kunde ernås endast, därest chefskapet uppdroges åt särskilda, uteslutande
för kustbevakningen avsedda personer i chefställning, och att tullförvaltarna
på grund av närmare angivna omständigheter icke skulle hava
tid, intresse och förmåga att rätt handhava befälet över kustbevakningen.

I betänkandet framhölls, att den nuvarande organisationen tillkommit vid
en tid, då smugglingen ännu icke tagit sådan omfattning, som den numera
sedan flera år ägde. När det nu gällde att inom tullverket åstadkomma en
enhetlig organisation av verksamheten mot spritsmugglingen, syntes nödvändigt
att taga frågan om det lokala chefskapet över kustbevakningen under
förnyat övervägande.

De sakkunniga anförde härom bland annat följande:

I kustdistrikt, där smuggling av spritdrycker eller andra varor i nämnvärd
utsträckning förekommer, är det icke tillräckligt, att chefen för distriktet
utövar en allmän tillsyn över kustbevakningspersonalens verksamhet,
utan det är nödvändigt, om verklig effektivitet skall uppnås, att han sörjer
för planläggning av bevakningens verksamhet och samarbete mellan olika
posteringar inbördes och med polismyndigheterna samt i övrigt utövar en
oavlåtlig kontroll över bevakningspersonalen. Ett rätt handhavande av, de
sålunda antydda arbetsuppgifterna, vilka dels äro arbetskrävande, dels måste
kunna utföras oberoende av tid å dygnet, förutsätter givetvis, att kustdistriktchefen
kan utan förfång för andra göromål ägna tillräcklig tid för
nämnda uppgifter. I detta hänseende torde förhållandena hava utvecklat
sig i den riktningen, att tullförvaltarnas tid och arbetskrafter i högre grad
än tidigare tagas i anspråk för å dem såsom föreståndare för tullanstalt ankommande
uppgifter, varigenom möjligheterna att utöva en omedelbar ledning
av kustbevakningen alltmera försvårats.

Redan de arbetsuppgifter, som nu ankomma på kustdistriktcheferna, synas
vara av den omfattning, att fara föreligger för eftersättande antingen
av dessa uppgifter eller dem i egenskap av föreståndare för tullanstalt eller
tullförvaltningsavdelning åvilande göromål. När då härtill kommer, att
tullverket skulle övertaga den av spritpolisen nu bedrivna verksamheten,
varigenom nya maktpåliggande uppgifter komme att läggas på kustbevakningens
lokala ledning, synes uppenbart, att det nuvarande systemet icke
längre kan bibehållas.

En omläggning av detta system torde för övrigt påkallas även därav, att
en ändamålsenligt bedriven bevaknings- och spaningsverksamhet förutsätter
väsentligt större bevakningsdistrikt än de nuvarande. Såsom tidigare framhållits,
bedrives nämligen den yrkesmässiga smugglingen under .sådana former,
att en planläggning av bevakningens verksamhet bör avse jämförelsevis
stora kustavsnitt. En sådan planläggning försvåras emellertid, om ledningen
av kustbevakningen är splittrad på alltför många händer.

De sakkunniga ansågo sålunda med hänsyn till bevakningens effektivitet
nödvändigt, att den lokala ledningen av kustbevakningen uppdroges åt särskilda,
uteslutande för denna uppgift avsedda befattningshavare. Om, såsom
de sakkunniga tänkt sig, å sådan befattning förordnades person inom

54

Kungl. Mårds proposition nr 226.

tullverket, syntes icke behöva befaras, att några svårigheter skulle möta att
åstadkomma erforderligt samarbete med den inre bevakningen. De mot
systemet med delat chefskap anförda kostnadsskälen borde enligt de sakkunnigas
mening icke få vara avgörande, örn detta system eljest ansåges
lämpligare än annat system för chefskapets ordnande. För övrigt anmärktes,
att kostnaderna för avlöning åt särskilda kustdistriktchefer och biträden
åt dessa i viss mån motvägdes därav, att personal, som å tullanstalterna sysslade
med till kustbevakningen hörande ärenden, i stället kunde användas för
andra göromål, som måhända eljest skulle föranleda behov av personalförstärkning.

I betänkandet föreslogs, att kustbevakningen fördelades på sex kustdistrikt,
omfattande nedan angivna tulldistrikt:

1. Haparanda kust distrikt: Haparanda tulldistrikt;

2. Umeå kustdistrikt: Luleå, Piteå, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsviks, Härnösands,
Sundsvalls, Hudiksvalls och Söderhamns tulldistrikt;

3. Stockholms kustdistrikt: Gävle, Stockholms, Södertälje, Nyköpings,
Norrköpings, Västerviks och Oskarshamns tulldistrikt;

4. Visby kustdistrikt: Visby tulldistrikt;

5. Malmö kustdistrikt: Kalmar, Karlskrona, Ronneby, Karlshamns, Sölvesborgs,
Åhus, Simrishamns, Ystads, Trälleborgs, Malmö, Landskrona och
Hälsingborgs tulldistrikt; samt

6. Göteborgs kustdistrikt: Halmstads, Falkenbergs, Varbergs, Göteborgs,
Uddevalla, Lysekils och Strömstads tulldistrikt.

Såsom chefer för Haparanda och Visby kustdistrikt föreslogos tullförvaltarna
i nämnda städer, vad angick tullförvaltaren i Haparanda med den särskilda
motivering, att denne jämväl vore chef för Haparanda gränsdistrikt
och att avskiljande av gräns- och kustområdena skulle medföra praktiska
olägenheter.

I övriga fyra kustdistrikt borde enligt förslaget särskilda chefer, benämnda
kustchefer, tillsättas. Dessas expeditioner skulle vara förlagda till de städer,
efter vilka distrikten benämnts.

I fråga om kustchefernas uppgifter anfördes:

Handläggningen av samtliga ärenden, som röra kustbevakningen, bör ankomma
på kustchefen. Med hänsyn till angelägenheten av att begränsa
kontorsgöromålens omfattning vilja de sakkunniga dock förorda, att kustcheferna
befrias från all kassarörelse och att utbetalning av avlöningar åt
personalen m. m. ombesörjes av tullanstalten å den ort, där kustchefens expedition
är belägen.

Kustchef bör genom täta inspektioner utöva kontroll över kustbevakningens
verksamhet. Han bör vidare utöva ledningen av tullpolisavdelningens
arbete samt sörja för enhetlighet och planmässighet.

Kustchef skulle enligt betänkandet utan ansökning förordnas av generaltullstyrelsen
för tre år i sänder. Som nämnts tänkte sig de sakkunniga, att
förordnande i regel skulle kunna tilldelas tjänstemän inom tullverket.

Kustchefstjänsterna förutsattes skola utgöra arvodesbefattningar. Med hänsyn
till angelägenheten av att till kustchefer kunna förvärva verkligt dugande

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

55

personer ansåges arvodena icke böra utmätas för knappt. Arvodet åt den
i Stockholm placerade kustchefen borde bestämmas till något högre belopp
— förslagsvis 500 kronor mer — än för de tre övriga. Enligt de sakkunnigas
mening syntes skäligt, att arvodet bestämdes till 9,000 kronor för kustchefen
i Stockholm och 8,500 kronor för envar av de tre övriga kustcheferna, vilket
sistnämnda belopp ungefär motsvarade avlöningen åt tullöverkontrollör (B
24) å G-ort i näst högsta löneklassen. Då tulltjänsteman, som förordnats såsom
kustchef, skulle äga åtnjuta pension vid innehavande ordinarie tjänst
i tullverket, förutsattes särskilda pensionsbestämmelser för kustcheferna icke
bliva erforderliga.

Såsom biträden å varje kustchefsexpedition borde enligt betänkandet avses
dels en kammarskrivare, dels ock ett skrivbiträde. Kammarskrivaren tänktes
skola biträda kustchefen med handläggningen av å denne ankommande
göromål och under dennes frånvaro på inspektionsresor o. d. ombesörja
handläggningen av löpande ärenden.

Ur yttrandena över 1935 års betänkande må anföras följande.

Statskontoret yttrade:

Den av de sakkunniga föreslagna anordningen, att särskilda befattningshavare,
kustchefer, skulle förordnas såsom chefer för de större kustbevakningsdistrikten
funne statskontoret välbetänkt, och de för dessa befattningshavare
förordade arvodesbeloppen syntes vara lämpligt avvägda. Det förefölle
dock statskontoret, som om den av de sakkunniga föreslagna tidsperioden
för ett dylikt förordnande, tre år, vore väl kort och därför borde utsträckas
till förslagsvis fem år.

Beträffande de meningar, som kommit till uttryck i de av generaltullstyrelsen
införskaffade yttrandena, bar styrelsen lämnat en sammanfattning,
innehållande bland annat:

Kustbevakningsinspektören liksom flertalet av de hörda tullmyndigheterna
hava tillstyrkt systemet med särskilt chefskap över kustbevakningen. Sålunda
anför chefen för Stockholms kustdistrikt, att arbetsbördan för cheferna
inom de distrikt, där smugglingen varit särskilt omfattande, med det nu
tillämpade systemet blivit onaturligt stor, ett förhållande som oundgängligen
lett till att endera, ofta båda grenarna av deras verksamhetsområde blivit
lidande, samt att det därför måste anses synnerligen välbetänkt med i
huvudsak särskilda chefer för kustbevakningen. Chefen för Malmö kustdistrikt
framhåller, att under de senare åren allt flera viktiga arbetsuppgifter
tillagts såväl tullanstalterna i gemen som centraltullkamrarnas tullbevakningsavdelningar
samt att därigenom arbetet med ledningen och ansvaret för
göromålens behöriga gång vuxit för dessas föreståndare till den grad, att ett
bibehållande därjämte av chefskapet över vederbörande kustdistrikt i längden
blivit så gott som omöjligt, utan att endera av dessa båda tjänsteuppgifter
måst eftersättas. Chefen för Norrköpings kustdistrikt anför, att vissa
kustchefer på grund av andra dem åvilande göromål icke hava tillräcklig
tid att ägna åt här ifrågavarande uppdrag; andra åter äga icke tillräckliga
insikter för att kunna på ett rätt sätt handhava detsamma och i något fall
saknas måhända intresse för denna del av tjänsten. Det nuvarande systemet
innebär emellertid, på grund av att varje kustdistriktchef endast har en
jämförelsevis liten del av kusten sig anförtrodd, förutsättningar för ett fruktbärande
arbete och underlättar uppehållandet av erforderlig kontakt mellan
lokal tullförval tili ng och kustbevakning. Då de föreslagna kustdistrikten bie -

56

Kungl. Maj :ts proposition nr 226.

ve för stora för att en person skulle kunna göra sig förtrogen med förhållandena
inom sitt distrikt, är det tveksamt, örn en centralisation, särskilt av sådan
vidd som de sakkunniga förordat, kan anses tillrådlig. Den nuvarande
ordningen synes därför böra bibehållas oförändrad eller ock bör, därest tillräckligt
starka skäl befinnas anförda däremot, antalet kustchefsdistrikt ökas
med två. Chefen för Kalmar kustdistrikt har, under åberopande av nödvändigheten
av ett nära samarbete mellan den yttre och den inre bevakningen,
föreslagit, att systemet med gemensamt chefskap måtte bibehållas och
såtillvida utsträckas, att kust- och tulldistrikten, så långt möjligt är, sammanfalla.
I vart fall bör kustbevakningen å Öland stå under befäl av tullförvaltaren
i Kalmar. Chefen för Strömstads kustdislrikt har framfört liknande
synpunkter och under framhållande i övrigt av det intima sambandet mellan
kust- och gränsförhållandena inom Strömstads tulldistrikt hemställt, att
Strömstads kustdistrikt mätte, i likhet med Haparanda kustdistrikt, bilda eget
distrikt. Styrelsen för svenska tullmannaförbundet instämmer i vad de sakkunniga
anfört beträffande svårigheterna för tullförvaltarna att medhinna
såväl de lokala göromålen som ledningen av kustbevakningen. Med tanke
på de mångå lokala uppgifter, som åligga kustbevakningspersonalen å sydoch
västkusten, ifrågasätter förbundsstyrelsen emellertid, om icke genom det
föreslagna systemet en skadlig dualism mellan tullförvaltarna och kustcheferna
bomme att uppstå. Med hänsyn härtill uttalar förbundsstyrelsen sig för
bibehållande av det nuvarande systemet på syd- och västkusten, varvid för
underlättande av tullförvaltarnas arbete med kustbevakningsfrågor å deras
expeditioner böra placeras särskilda tjänstemän, förslagsvis i tullmästares
tjänstegrad. Vad beträffar ostkusten med undantag av Haparanda och
Visby kustdistrikt bör denna kuststräcka uppdelas i tre distrikt med särskilda
kustchefer. Även å dessa kustchefers expeditioner bör en tjänsteman i
nyssnämnda grad placeras.

I fråga örn antalet kustdistrikt hava olika meningar gjort sig gällande.
Några kustdistriktchefer hava sålunda framhållit, att distrikten, sådana de
föreslagits, bliva väl stora, och i likhet med chefen för Norrköpings kustdistrikt
uttalat sig för ökning av antalet distrikt till åtta. I flertalet yttranden
har förslaget dock lämnats utan erinran eller tillstyrkts.

För egen del anförde generaltullstyrelsen i huvudsak:

Liksom då styrelsen på sin tid haft att taga ställning till vissa i betänkandet
omnämnda tidigare förslag till omorganisation av kustbevakningen ansage
styrelsen nu, att det lokala chefskapet över kustbevakningen borde uppdragas
at särskilda, uteslutande för denna uppgift avsedda befattningshavare.
Styrelsen kunde nu även åberopa de icke alltid gynnsamma erfarenheter,
som vunnits angående den hittillsvarande anordningen i fråga om
chefskapet över kustbevakningen.

Med anledning av den i några av de inkomna yttrandena berörda frågan
om nödvändigheten av nära samarbete mellan den yttre och den inre bevakningen^
vilket skulle försvåras om chefskapet över kustbevakningen vore
skilt från chefskapet över den lokala tullförvaltningen, borde endast framhållas,
att redan enligt den nuvarande ordningen ett stort antal kustdistrikt
omfattade kusttrakterna till mera än ett tulldistrikt och att några olägenheter
av denna ordning icke försports. Någon verklig anledning till antagande,
att upprätthållandet av det erforderliga samarbetet mellan den yttre
och den inre bevakningen skulle försvåras till följd av att kustdistrikten utvidgades
att omfatta ännu flera tulldistrikt än för närvarande, syntes därför
icke föreligga.

Styrelsen, som alltså anslöte sig till systemet med särskilt chefskap över

Kungl. Mai:ts proposition nr 226.

57

kustbevakningen, ansåge emellertid, att detta system borde genomföras i hela
riket utan undantag för någon del av kusten och att detsamma sålunda
borde utsträckas att omfatta jämväl Haparanda och Visby kustdistrikt, i
fråga om vilka de sakkunniga velat bibehålla den nuvarande ordningen.
Detta skulle lämpligen kunna ske genom att de föreslagna Umeå respektive
Stockholms kustdistrikt utvidgades till att omfatta nyssnämnda två distrikt.
Härigenom komme visserligen de två ur bevakningssynpunkt synnerligen
viktiga Umeå- och Stockholmsdistrikten att något utökas. I betraktande av
de fördelar i bevakningshänseende, som ett enhetligt ordnande av befälsförhållandena
medförde, torde emellertid detta förhållande icke behöva möta
några betänkligheter. I övrigt hade styrelsen icke funnit anledning att ifrågasätta
någon ändring i de sakkunnigas förslag till distriktsindelning. Kustchefernas
arvoden föresloges sänkta till 8,500 respektive 8.000 kronor. De för
kustchefernas expeditioner föreslagna skrivbiträdesbefattningarna borde uppflyttas
i kontorsbiträdesgraden. I enlighet med styrelsens förslag skulle alltså
för kustchefsexpeditionerna avses, förutom fyra kustchefsbefattningar i
icke-ordinarie anställning, följande tjänster å ordinarie stat, nämligen fyra
kammarskrivare i lönegraden B 16 och fyra kontorsbiträden i lönegraden
B 4.

Chefen för marinstaben anmärkte, att gränserna för marindistrikten icke
överensstämde med gränserna för de föreslagna kustdistrikten, och förordade
ömsesidiga jämkningar därutinnan.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd yttrade:

I betraktande av att till innehavare av kustchefsbefattningarna i regel endast
torde kunna ifrågakomma yngre ordinarie befattningshavare vid tullverket,
syntes det lönenämnden — även med behörigt beaktande av de krav,
som i olika hänseenden måste ställas på kustcheferna — icke vara ur rekryteringssynpunkt
erforderligt att fastställa arvodet till fullt så högt belopp,
som av de sakkunniga förordats, utan syntes någon nedsättning vara
motiverad. Även i fråga örn formen för arvodets bestämmande ville lönenämnden
föreslå en ändring. Därest man nämligen ville åstadkomma en
differentiering av arvodet med hänsyn till dyrortsförliållandena, skulle detta
enklast kunna ske på det sätt, att detsamma bestämdes enligt viss löneklass,
såsom skedde i fråga örn vägingenjörsbefattningarna vid genomförande från
och med den 1 juli 1930 av den nya vägorganisationen i länen. Därvid
skulle särskilda föreskrifter rörande semester m. m. bliva obehövliga.

Lönenämnden ville för sin del förorda, att arvodet till kustchef bestämdes
till belopp motsvarande lön enligt 25 :e löneklassen i den i avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen intagna löneplanen ävensom att bestämmelser
utfärdades därom, att för kustchef .skulle — med undantag för att
sådan befattningshavare icke skulle äga rätt till uppfattning i högre löneklass
— i övrigt i tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser,
sorn gällde för befattningshavare, varom förmäldes i 1 S av kungörelsen den
15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid nyregleradc verk inom allmänna civilförvaltningen, därvid
kustchef skulle anses tillhöra 25:e lönegraden i nämnda löneplan.

Lönenämndens ledamot, tullkontoristen Reinman anförde bland annat:

Eli genomförande av det nu föreslagna distriktindelningssystemet vid
kustbevakningen komme antagligen att medföra vissa olägenheter, särskilt
där distrikten skulle komma att omfatta ett större antal tulldistrikt. Tullkamrarna
komme där sannolikt att få åtskilligt besvär med att tjäna som
mellanhänder mellan kustchefen och kustbevakningspersonalen, exempel -

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

vis då på grund av sjukdom eller annat tjänstgöringsförhinder omändringar
i posteringsplanen eller inkallning av reservpersonal måste ske. Vidare
måste ju i och för avlöningslistornas upprättande regelbundna rapporter
avlåtas från kustchefen till respektive tullkamrar rörande beviljade
tjänstledigheter, extrapersonalens inkallning i tjänstgöring m. m. Det hade
därför varit lyckligare, om man kunnat inskränka sig till att inrätta särskilda
kustdistriktchefsbefattningar i Stockholm, Göteborg och Malmö samt låta
distriktindelningen i övrigt få bli oförändrad med tullförvaltare som distriktchefer
liksom hittills. — Med avseende å de för expeditionsarbetet å
kustchefsexpeditionerna föreslagna kammarskrivartjänsterna framhölles,
att kammarskrivarutbildning icke torde erfordras för ifrågavarande expeditionsarbete
och att det i och för sig icke kunde vara försvarligt, att för ändamålet
anställa dyrare arbetskraft än som erfordrades, blott för att nära
till hands hava tillgång till lämplig semestervikarie för kustchefen.

Nykterhetsnämndernas centralkommitté vände sig mot den föreslagna
minskningen av antalet kustdistrikt, och magistraten i Luleå uttryckte tvekan,
huruvida icke det föreslagna Umeådistriktet vore alltför vidsträckt.

I promemorian rörande förstärkning av statspolisorganisationen har anförts: Ay

de uttalanden, som gjorts under den tidigare utredningen, framgår väl,
att inrättandet av tullpolis och därmed sammanhängande befälsförhållanden
ansetts utgöra en av de faktorer, som nödvändiggjorde den föreslagna ändringen
av organisationsgrunderna för det lokala chefskapet. Lika tydligt är emellertid,
att även för denna omorganisation fullgiltiga skäl ansetts ligga i hänsyn
till den egentliga kustbevakningstjänstens effektivitet.------

Vid frångående av förslaget om tripolis komma kustcheferna visserligen
att frigöras från en av de uppgifter, som ursprungligen tillämnats dem, nämligen
att utöva ledning av polisverksamhet. Detta förhållande uppväges emellertid
i viss mån därav, att den organisation av polisverksamheten, som nu
i stället är under övervägande, kommer att ställa stora krav på kustcheferna
i vad angår deras samarbete med polismyndigheterna. På det hela taget anse
de sakkunniga den nu förevarande organisationsplanen icke giva anledning
att ifrågasätta någon ändring i vad som från tidigare föreliggande utgångspunkter
föreslagits beträffande kustchefernas ställning i avlöningshänseende
och vad därmed äger samband.

I fråga örn personalen å kustchefernas expeditioner synes anledning till
särskilda jämkningar icke föreligga i detta sammanhang.

Beträffande kustdistriktens gränser kunde måhända erinras, alt det för
samarbetet med polismyndigheterna vore av en viss fördel, att indelningen
i kustdistrikt närmare anslöte sig till länsindelningen. Frågan är dock ej av
någon mera avsevärd betydelse ur polissynpunkt, och de sakkunniga förutsätta,
att det nied hänsyn till samverkan med tullverkets lokalförvaltning
föreligger starkare skäl för den föreslagna anordningen att anknyta till indelningen
i tulldistrikt.

Sammanfattningsvis få de sakkunniga alltså uttala såsom sin uppfattning,
att de föreliggande organisationsspörsmålen rörande det lokala chefskapet vid
kustbevakningen och vad därmed sammanhänger kunna efter tidigare angivna
riktlinjer lösas oavsett den jämkning i kustchefernas uppgifter, som
inträder, därest tullpolisorganisationen icke kommer till stånd.

I sitt yttrande över promemorian har statskontoret anfört:

Det ville förefalla, som örn den direkta befattning, vilken kustcheferna enligt
1935 års betänkande tänkts skola taga med tullpolisens ledning, måste

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

59

anses så ansvarsfull, att ett borttagande av detta tjänsteåliggande borde medföra
en justering nedåt av de för kustcheferna föreslagna arvodesbeloppen.

Ett arvode av 8,000 kronor för kustchefen i Stockholm och 7,500 kronor för
övriga kustchefer syntes statskontoret under angivna förutsättning vara tillräckligt.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande över promemorian vidhållit sina i
det tidigare utlåtandet framställda förslag i nu ifrågavarande avseenden allenast
med den ändring, att styrelsen nied föranledande av den föreslagna
ändrade benämningen å kustbevakningsinspektören föreslagit, att kustcheferna
benämndes kustdistriktchefer. Styrelsen har vidare framhållit, att styrelsens
förslag innebure, att kustdistriktcheferna skulle tillsättas efter anslag
och ansökning i vanlig ordning och sålunda icke, på sätt i 1935 års betänkande
föreslagits, utan ansökning.

Länsstyrelsen i Kalmar län har uttalat sig mot uppdelning av Kalmar län
på olika kustdistrikt och föreslagit ett särskilt kustdistrikt med Kalmar såsom
förläggningsort samt omfattande även Västerviks och Oskarshamns tulldistrikt.

Vid ordnandet av det lokala chefskapet vid kustbevakningen måste, såsom Departement»-i 1935 års betänkande framhållits, hänsyn tagas till att bekämpandet av c !''n''
smugglingen visat sig kräva en väsentligt större aktivitet och en bättre utrustning
hos kustbevakningen, än som vid förberedandet av den nuvarande organisationen
förutsattes. Rådande förhållanden nödvändiggöra en ingående
planläggning och fortlöpande ledning av bevakningstjänsten, samtidigt som
ett ekonomiskt och i övrigt ändamålsenligt handhavande av de tekniska
hjälpmedlen ställer betydande krav på ledningens insikter och omtanke.

Vid den av mig förordade lösningen av frågan om polisverksamhetens ordnande
kommer det visserligen icke att ingå i kustdistriktchefernas uppgifter
att leda egentligt polisarbete. Denna omständighet synes dock ej innefatta
någon mera väsentlig rubbning av förutsättningarna för organisationsförslaget
i nu förevarande del. Uppenbart är nämligen, att kustdistriktchefernas
huvuduppgift i vilket fall som helst blir att leda den egentliga kustbevakningstjänsten.
Med hänsyn till vad därutinnan fordras har, såsom i
betänkandet omförmälts, ett system med särskilda lokala chefsmyndigheter
vid kustbevakningen varit starkt ifrågasatt redan under tidigare rådande,
mindre krävande förhållanden. Det nu ånyo framlagda och av generaltullstyrelsen
förordade förslaget härom vill jag för min del biträda.

Jag finner vidare övervägande skäl tala för generaltullstyrelsens förslag
att helt genomföra systemet med särskilt chefskap sålunda, att kusten indelas
i fyra distrikt, ett vart under chefskap av särskild tjänsteman, benämnd kustdistriktchef.

Ifrågavarande tjänstemän synas böra tillsättas för viss tid. Beträffande
deras ställning i avlöningshänseende ansluter jag mig till vad allmänna civilförvaltningens
lönenämnd föreslagit.

I likhet med generaltullstyrelsen förordar jag, alt för envar av kustdistriktchefernas
expeditioner avses en kammarskrivare och ett kontorsbiträde, båda
å ordinarie stat.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Fortskaffningsmaterielen.

Deri i 1935 års betänkande förordade organisationsplanen omfattade jämväl
en förstärkning av kustbevakningens fortskaffningsmateriel. Redan vid
1936 års riksdag hava, med beaktande av i betänkandet framställda förslag,
medel anvisats för vissa åtgärder i sådant syfte. Vad som nu återstår till genomförande
torde få upptagas i samband med behandlingen i det följande
av generaltullstyrelsens anslagsäskanden. I det nu förevarande sammanhanget
anhåller jag emellertid att få omnämna en i samband med omorganisationsförslaget
berörd principfråga örn sättet för tillhandahållande av viss
fortskaffningsmateriel.

Den ifrågavarande materielen tillhandahålles delvis av tullverket, delvis
av vederbörande tjänstemän, som härför uppbära lega eller på annat sätt
bestämd ersättning. Legosystemets användning vid tullverket har nyligen
varit föremål för särskild utredning, och i enlighet med beslut vid 1934 års
riksdag hava åtgärder vidtagits för underlättande av användningen och närmare
reglering av därmed sammanhängande förhållanden.

I 1935 års betänkande har, efter en redogörelse för vad sålunda tidigare förevarit,
upptagits frågan örn legosystemets förenlighet med de skärpta krav
på bevakningssystemet, särskilt dess rörlighet, som den föreliggande organisationsplanen
skall tillgodose. Frågan har förts på tal närmast i anslutning
till överväganden örn de fordringar, som borde ställas på håtmaterielen
vid kustbevakningen. Enligt de i förenämnda tidigare sakkunnigutredning
uppdragna riktlinjerna för legosystemets användning i tullverket skulle de
farkoster, för vilka anskaffningskostnaden kunde beräknas icke överstiga
8,000 kronor, hållas av vederbörande tjänstemän mot lega. 1 1935 års betänkande
har anförts:

Vid de överväganden av skälen för och mot legosystemet, som tidigare förekommit,
hade framför allt anmärkts, att legosystemet försvårade en snabb
anpassning av bevakningsorganisationen efter de från tid till annan inträffande
växlingarna i behovet av fortskaffningsmateriel. Legosystemet skulle
med andra ord utgöra hinder för uppnående av önskvärd rörlighet i bevakningsorganisationen.

Att legosystemet vore behäftat med vissa olägenheter, kunde icke bestridas.
Dessa olägenheter torde emellertid i det väsentliga hava undanröjts genom
de anordningar, som numera träffats. De sakkunniga syftade härvid
dels på de lättnader med kapitalanskaffningen, som beretts genom en efter
beslut av 1934 ars riksdag inrättad båtlånefond, dels på de bestämmelser angående
rätt till ersättning åt tulltjänsteman bland annat vid indragning av
lega, sorn''meddelats i kungörelse den 30 juni 1934 (nr 397). Med tillämpning
av dessa bestämmelser syntes erforderliga möjligheter vara för handen
att, därest ändrade förhållanden vid någon postering sådant påkallade, helt
indraga vid posteringen förefintlig legomateriel eller ersätta densamma med
materiel, lämplig för de ändrade förhållandena. I betraktande av de möjligheter
att utan olägenhet för vederbörande tjänsteman indraga lega, som
sålunda förefunnes, syntes legosystemet icke behöva försvåra ernåendet av
den rörlighet i bevakningsorganisationen, som, på sätt de sakkunniga i olika
sammanhang betonat, måste anses nödvändig.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn jämväl till alt frågan

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

61

om legosystemets bibehållande i tullverket varit föremål för särskild utredning
och att ännu icke tillräcklig erfarenhet vunnits om verkningarna av de
på grundval av denna utredning vidtagna åtgärderna, hade de sakkunniga
icke funnit anledning att föreslå några ändringar i fråga om legosystemets
användning eller de härutinnan gällande bestämmelserna.

Jämväl generaltullstyrelsen har förklarat sig anse, att frågan om ändringar
med avseende å legosystemets användning icke nu borde upptagas till
förnyad prövning. Styrelsen har emellertid framhållit, alt det med hänsyn
till de ökade anspråk på båtarnas fart och sjösäkerhet, som numera måste
ställas i en del fall, kunde förutses, att anskaffning och underhåll komme att
i ökad utsträckning få äga rum direkt genom tullverkets försorg.

Vad sålunda anförts finner jag mig kunna biträda. Departement*-

chefen.

Radioutrustning.

För den i 1935 års betänkande föreslagna radioutrustningen hava medel
anvisats vid 1936 års riksdag.

Tjänstegrader.

Kustbevakningens ordinarie personal är för närvarande fördelad på fem
tjänstegrader, nämligen kustöveruppsyningsmän (B 12), kustuppsyningsman
(B 8), förste kustvakter (B 7), kustvakter (B 6) och kustbevakningsbiträden
(B 5). Den icke-ordinarie kustbevakningspersonalen utgöres av extra ordinarie
och extra kustbevakningsbiträden. Härtill kommer tillfälligt anställd
personal å tre utsjöbevakningsångare och en större, utan fast stationering
använd tullkryssare.

I 1935 ars betänkande föreslogs sammanslagning dels av förste kustvaktgraden
med kustuppsyningsmansgraden till en tjänstegrad, benämnd kustuppsyningsman,
dels av kustbevakningsbiträdesgraden med kustvaktgraden
till en tjänstegrad, benämnd kustvakt.

För personalen å tre utsjöbevakningsfartyg föreslogos i betänkandet särskilda
regler med hänsyn till ovissheten om hur länge den särskilda verksamhet,
för vilken dessa fartyg vore avsedda, behövde bedrivas. Befälhavare
och förste styrman borde anställas allenast å extra stat. övrig personal
borde, i den mån lämplig kustbevakningspersonal ej kunde beordras till
tjänstgöring å dessa fartyg, anställas mot hyra. För befälhavare och förste
styrman föreslogs följande lönegradsplacering, nämligen för befälhavare
B 20 och för förste styrman B 15. Till jämförelse framhölls, att befälhavare
å lotsverkets ångfartyg vore placerad i ll:e lönegraden enligt avlöningsreglementet
för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, vilken lönegrad motsvarade
20:e lönegraden enligt avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

I sina yttranden över betänkandet tillstyrkte statskontoret och generaltullstyrelsen
dessa förslag, generaltullstyrelsen dock med den jämkningen att

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

befälhavarna och förste styrmännen borde hava extra ordinarie anställning.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd avstyrkte ändring beträffande kustbevakningsbiträdestjänsterna.
Lönenämndens ledamot, tullkontoristen Reinman
tillstyrkte däremot förslaget även i denna del.

Sedermera har generaltullstyrelsen i sin skrivelse den 15 september 1936
med förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1937/1938
anfört, att styrelsen på grund av den pågående allmänna utredningen rörande
statens befattningshavares löneställning funnit sig icke nu böra ifrågasätta
minskning av antalet tjänstegrader vid kustbevakningen.

Departement*. I likhet med generaltullstyrelsen förordar jag, att förslaget om minskning
chejen. av antaje^ tjänstegrader vid kustbevakningen icke för närvarande föranleder
någon åtgärd. Frågan synes böra upptagas till behandling av 1936 års lönekommitté.

Jag anser mig vidare icke böra tillstyrka, att befattningarna såsom befälhavare
och förste styrmän å utsjöbevakningsångarna uppföras å extra stat.
Huruvida eljest någon ändring i de nuvarande anställningsvillkoren för denna
personal bör vidtagas, torde, då i allt fall någon höjning i anslagsberäkningen
icke i sådant hänseende ifrågasättes, ej behöva närmare övervägas i
detta sammanhang.

Vad i förevarande del av betänkandet anförts har i övrigt givit mig anledning
endast till det uttalandet att, vad angår bemanningen av utsjöbevakningsångarna
och förenämnda större tullkryssare, hinder icke synes böra
möta för att tills vidare tillämpa den nuvarande ordningen med användande
i erforderlig omfattning av tillfälligt anställd personal.

Kompetensfordringar och utbildning.

Enligt instruktionen för generaltullstyrelsen äger styrelsen meddela erforderliga
bestämmelser beträffande de allmänna villkoren för antagning till
icke-ordinarie befattningshavare i tullverket samt kompetensfordringarna
för sådan befattningshavare. Vidare äger styrelsen föreskriva, att tjänsteman
för erhållande av annan befattning vid tullstaten än kammarskrivartjänst
eller ordinarie tjänst i högre lönegrad skall hava avlagt godkänd
examen vid för befattningen avsedd utbildningskurs.

I 1935 års betänkande har framhållits, hurusom nödvändigheten att hålla
dyrbarare båtmateriel i förening med andra omständigheter, såsom den ökade
betydelsen av spaningstjänsten, gåve anledning att upptaga frågan om
kompetensfordringarna för kustbevakningspersonalen till omprövning. De
sakkunnigas förslag härutinnan upptager följande huvudpunkter.

För befälhavare å tullkryssare av större typ (I eller II) och dennes närmaste
man borde fordras insikter i sjömanskap och navigation motsvarande
fordringarna för skepparexamen av 1 :a klass. Av befälhavare å andra
båtar, såsom tullkryssare av mindre typ (III) samt tullracer och tulljakter,
borde krävas dylika insikter motsvarande fordringarna för skepparexamen
av 2:a klass, och det syntes ändamålsenligt att fordra enahanda insikter

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

63

jämväl av övriga tjänstemän. För vissa tjänstemän erfordrades utbildning i
motorskötsel. Vidare borde vissa krav ställas på författningskunskap samt
kännedom om grunderna för spaningstjänst. På grund härav förordades
anordnande av dels grundläggande utbildning av extra befattningshavare,
omfattande såväl praktisk utbildningstjänstgöring som en kortare kurs vid
tullverkets undervisningsanstalt, dels praktisk utbildning jämte undervisningskurs
för motorskötare, dels ock utbildning vid undervisningsanstalten
lill befattning såsom kustöveruppsyningsman.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande över betänkandet anfört:

Lika med de sakkunniga ansåge generaltullstyrelsen synnerligen angeläget,
alt kustbevakningspersonalens kompetens höjdes, särskilt som en stor del av
den materiel, varå tjänstgöringen numera fullgjordes, påkallade ökade tekniska
kunskaper mot förr. Styrelsen hade för sin del icke heller något att
erinra mot de kompetenskrav, som ifrågasatts för olika befattningshavare.

Vad beträffade de föreslagna utbildningskurserna omförmäldes, att styrelsen
genom cirkulär den 16 juli 1935 föreskrivit bland annat, att ansökning,
som avsåge anställning såsom extra tjänsteman vid tullverkets kustbevakning,
skulle åtföljas av handling, som styrkte, att sökanden dels besutte
icke blott på praktisk tjänstgöring grundad erfarenhet i sjömanskap och
navigation utan även teoretisk insikt i dessa ämnen, dels ägde god kännedom
om skötsel av båtmotorer. Därjämte skulle sökanden styrka sig innehava
körkort för förande av automobil. Med avseende å de sålunda vidtagna
skärpningarna i fråga om villkoren för anställning såsom extra befattningshavare
vid kustbevakningen och då erforderlig kännedom om tullförfattningar
borde kunna inhämtas under tjänstgöringen ansåge styrelsen, att något
behov av den praktisk-teoretiska utbildningskurs, som de sakkunniga
ifrågasatt, icke förelåge, varför de sakkunnigas förslag härutinnan avstyrktes.
Däremot förefunnes otvivelaktigt ett starkt behov av förbättrad utbildning
av befattningshavare, som tjänstgjorde såsom motorskötare eller befälhavare
å de större farkosterna. Styrelsen anslöte sig därför till de sakkunnigas
förslag om anordnande av motorskötar- och kustöveruppsyningsmanskurser.
Då det läge inom styrelsens befogenhet att anordna dylika
kurser, ville styrelsen beträffande frågan om kursplaner m. m. endast framhålla,
att styrelsen i huvudsak biträdde vad de sakkunniga härutinnan anfört.

Marinstabschefen har uttalat önskemål, att kustbevakningspersonalen i
viss utsträckning hade militär utbildning.

Sedermera har generaltullstyrelsen i sitt yttrande över promemorian rörande
förstärkning av statspolisorganisationen omförmält, att styrelsen den
13 december 1935 meddelat föreskrift örn examen vid särskild utbildningskurs
såsom villkor för erhållande av kuslöveruppsyningsmansbefattning.

Vad generaltullstyrelsen i förevarande hänseenden yttrat föranleder ej Departement!-erinran från min sida. chefen.

överflyttning av kustbevakningst jänstemän till den lokala t nilh ev åkning en.

Med hänsyn till de särskilda tjänstgöringsförhållandena vid kustbevakningen
har i 1935 drs betänkande betonats vikten av att kustbevakningstjänste -

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 22(i.

man, vilken icke fyllde de anspråk, som måste ställas på ifrågavarande personal,
förflyttades till annan tjänstgöring inom tullverket. Av samma anledning
hava de sakkunniga framhållit önskvärdheten av att ansökningar
av kustbevakningstjänstemän örn förflyttning till den inre bevakningen tillmötesginges,
i den mån förhållandena det medgåve samt förflyttningen vore
ur tjänstesynpunkt lämplig.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig icke finna anledning till erinran mot
vad i betänkandet sålunda anförts. Styrelsen har dock framhållit, att begagnande
av förflyttningsrätten stundom kunde för vederbörande medföra
vissa olägenheter, varför det läge i sakens natur, att styrelsen vid behandlingen
av uppkommande frågor om förflyttning av personal komme att
iakttaga den varsamhet, som vore möjlig, för tillgodoseende av personalens
berättigade intressen.

DePcheiennllS'' ^ sätt * betänkandet omnämnts, äro bestämmelser om tjänstemans skyldighet
att underkasta sig förflyttning meddelade i avlöningsreglementet, och
äger generaltullstyrelsen enligt sin instruktion förordna om förflyttning av
befattningshavare, som här avses. Vad generaltullstyrelsen i förevarande ämne
anfört giver ej anledning till erinran från min sida.

Fråga om arvoden åt befälhavare och motorskötare å vissa båtar.

I 1935 års betänkande berördes jämväl frågan örn åvägabringande av en
förbättrad löneställning för befattningshavare vid kustbevakningen. Ehuru
en dylik åtgärd med avseende å vissa befattningshavare enligt betänkandet
synts motiverad, hade de sakkunniga ansett sig likväl icke böra framlägga
förslag om högre lönegradsplacering för sådana befattningshavare bland annat
av det skälet, att ett sådant förslag borde förutsätta en allmän undersökning
av kustbevakningspersonalens ställning i lönehänseende jämväl i
förhållande till personalen inom tullverket i övrigt.

För att emellertid åstadkomma någon förbättring för de befattningshavare,
vilka i första rummet syntes förtjänta av högre löneplacering, nämligen
befälhavare och motorskötare å de större av tullverkets båtar, föreslogo
de sakkunniga, att särskilda arvoden tillerkändes befälhavare och motorskötare
å tullkryssare och tullracer.

Antalet dylika båtar hade beräknats till 24. Arvodena föreslogos till årliga
belopp av 400 kronor för befälhavare och 200 kronor för motorskötare.
Därjämte föreslogos vissa bestämmelser om rätt för vikarie till del av arvodet
och om avdrag därifrån för tid, då båt vore tagen ur tjänst.

Förslaget tillstyrktes av statskontoret och generaltullstyrelsen. Allmänna
civilförvaltningens lönenåmnd erinrade endast, att arvodet lämpligen syntes
böra, i likhet med s. k. sjötillägg till personal å flottans fartyg, utgå i form
av ersättning för tjänstgöringsdag.

I sitt senast avgivna yttrande har emellertid generaltullstyrelsen, som med
hänsyn till den pågående allmänna avlöningsrevisionen avstått från att föreslå
vissa med omorganisationen eljest sammanhängande personalåtgärder,

Kungl. Maj.ts proposition nr 226. 65

uttalat sig för att arvodesfrågan icke för närvarande upptoges till slutlig
prövning.

I likhet med generaltullstyrelsen anser jag de sakkunnigas förslag i denna Departement*
del icke nu böra föranleda någon åtgärd. chefen.

T raktamentsersättningar.

Enligt gällande avlöningsreglemente må tjänsteman åtnjuta ersättning enligt
särskilda av Kungl. Majit meddelade bestämmelser för sådana regelbundet
eller ofta återkommande resor, som innefattas i tjänstemans vanliga
tjänstutövning. För tullverkets vidkommande äro sådana bestämmelser
meddelade i Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen den 20 juli 1925
(»T ullverkets resereglemente»).

Vissa ändringar av nuvarande bestämmelser örn traktamentsersättning
hava föreslagits av generaltullstyrelsen i yttranden den 14 juni 1929 och den
19 september 1930 i anledning av sakkunnigutlåtanden angående planläggning
av tjänsteresor och besparingsreglementen m. m.

Vidare hava i 1935 års betänkande föreslagits vissa jämkningar innebärande
avvikelse från generaltullstyrelsens förslag.

I yttrandet över betänkandet har generaltullstyrelsen vidhållit sin tidigare
intagna ståndpunkt.

Vad i nu berörda hänseende förekommit gives anledning att beakta bland Departements
annat förhållandet mellan kustbevakningstjänstemännens och vissa andra chefentjänstemannagruppers,
däribland polispersonalens, traktamentsförmåner. Detta
och övriga hithörande spörsmål torde böra upptagas i samband med andra,
för närvarande på Kungl. Maj:ts prövning beroende ärenden avseende de s. k.
besparingsreglementena och påkalla därför icke prövning i detta sammanhang.

Fråga om försäkring å tullverkets motorfordon.

I 1935 års betänkande har föreslagits bemyndigande för generaltullstyrelsen
att låta taga försäkring å tullverkets motorfordon.

Statskontoret och generaltullstyrelsen hava tillstyrkt detta förslag.

Frågan om bemyndigande för statsmyndigheter att taga försäkring å sta- Departements
ten tillhöriga motorfordon har jämväl väckts i en av svenska järnvägsman- chefen.
naförbundets styrelse, statstjänarnas centralorganisation, försvarsverkens civila
personals förbund samt telegraf- och telefonmannaförbundets styrelse
gjord framställning. Enär spörsmålet om försäkring å tullverkets motorfordon
synes böra komma under övervägande i angivna vidsträcktare sammanhang,
förordar jag, att de sakkunnigas förslag i denna del icke nu föranleder
någon åtgärd.

Foste rings planen.

Beträffande detaljerna i den i 1935 års betänkande framlagda posteringsplanen
torde få hänvisas till betänkandet jämte därvid fogade översikter,

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 226. 5

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

vilka även innefatta en jämförelse mellan den tidigare och den nu föreslagna
organisationen.

Såsom förut nämnts, går de sakkunnigas förslag ut på att, särskilt å en
del kuststräckor, åvägabringa ett mera koncentrerat men samtidigt rörligare
bevakningssystem, byggt på ett minskat antal posteringar med större personalstyrka
och förstärkt materielutrustning.

Planen innebär en minskning av antalet kustposteringar till 106. I början
av år 1935 utgjorde antalet posteringar 196 men har sedermera enligt inhämtad
uppgift minskats med ett 20-tal. — Den ordinarie personalstyrkan
är i planen upptagen till 345 man, vilket i jämförelse med det för närvarande
fastställda antalet innebär en minskning med 5 man. I personalstyrkan enligt
planen ingår å andra sidan ett större antal kustöveruppsyningsmän, nämligen
33, vilket innefattar en ökning med 11. — Antalet icke-ordinarie kustbevakningstjänstemän
är enligt planen beräknat till 80, vilket i jämförelse
med medeltalet under år 1934 betyder en minskning med ett 100-tal man.
Det använda antalet sådana befattningshavare har efter betänkandets tillkomst
avsevärt minskats. Enligt lämnad upplysning utgjorde medeltalet för
januari 1937 omkring 105.

De nu anförda beräkningarna omfatta icke den för distriktexpeditionerna
avsedda personalen och ej heller den förut omnämnda personalen å de tre
utsjöbevakningsångarna.

Beträffande huvuddragen i posteringsplanen må ur betänkandet anföras
följande:

De sakkunniga föresloge en omläggning av bevakningssystemet, innebärande
dels att personal och materiel i den för smuggling särskilt utsatta kuststräckan
från Stockholms skärgård och söderut till Västervikstrakten i viss
mån koncentrerades till ett mindre antal posteringar, dels att bevakningen inom
vissa trakter, företrädesvis inom kustdistrikten i Skåne och Halland, ersattes
med rörlig bevakning. Denna omläggning hade möjliggjort, att ett stort
antal av de i sistnämnda kustdistrikt förlagda posteringarna kunnat föreslås
till indragning. Med hänsyn till att spritsmuggling förekomme i stor omfattning
till mellersta Norrlands kusttrakter hade viss förstärkning av bevakningen
därstädes ansetts påkallad. Frågan om bevakningen i Norrland vore
visserligen delvis beroende av verkan av den gemensamt med Finland anordnade
bevakningen i Ålands hav. Då bevakningen i Norrland vore ojämförligt
glesare än utmed andra delar av rikets kust, torde dock den föreslagna
ökningen vara erforderlig oavsett resultatet av den i Ålands hav anordnade
bevakningen.

För farkoster och automobiler hade räknats med följande bemanning:

för tullkryssare typ I ............................ befälhavare och 6 man

» » » II ............................ » » 4 »

» » »III » s 3 »

» tullracer ...................................... » » 2 »

» tulljakt........................................ » » 2 »

» andra motorbåtar.............................. » » 1 »

automobil .................................... » » 2 »

Emellertid upptoge förslaget i regel en eller i fråga örn vissa posteringar,
huvudsakligen i Norrland, två man mindre än nu angivits som den normala

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

67

bemanningen. Avvikelsen sammanhängde därmed, att förslaget avsåge endast
ordinarie personal och att skillnaden förutsatts skola utfyllas med den
icke-ordinarie personal, som erfordrades för rekryteringsändamål. Vad beträffade
den ordinarie personalstyrkan vid vissa posteringar i Norrland motiverades
den mindre styrkan med att kustbevakningens göromål vid dessa
posteringar vore väsentligt minskade under den del av året, då Bottenhavet
vore tillfruset.

Beträffande personalstyrkans sammansättning vid olika posteringar hade
kustöveruppsyningsman avsetts dels såsom befälhavare å tullkryssare av
typ I och II, dels såsom förman för vissa viktigare posteringar. I de fall,
då postering föresloges skola utgöra både land- och sjöpostering och fördenskull
förses med såväl automobil som farkost, tänktes kustöveruppsyningsman
skola utöva förmanskap för posteringen men i regel själv tjänstgöra
såsom befälhavare å automobilen, under det att kustuppsyningsmannen
avsåges skola tjänstgöra såsom befälhavare å farkosten. Utgjordes farkosten
av legobåt, borde skyldigheten att hålla denna ankomma på kustuppsyningsmannen.

Att kustöveruppsyningsman föresloges såsom befälhavare för bilpostering
motiverades med att befälhavare å sådan postering ofta hade anledning att
verkställa husrannsakan och prejningar av motorfordon, åtgärder som givetvis
vore av grannlaga natur. Det erinrades ock, att tulltjänsteman i lägre
grad än överuppsyningsmansgraden endast i vissa fall ägde företaga husrannsakan,
varemot tjänsteman i överuppsyningsmans tjänsteställning finge
anställa husrannsakan, när fara vore i dröjsmål.

I fråga om övergången till den nya organisationen anföres bland annat:

De sakkunnigas förslag innebär indragning av åtskilliga posteringar i södra
Sverige. Om detta förslag genomföres, torde i ett flertal fall fråga uppkomma
om tvångsförflyttning av tjänstemän. Förflyttning av tjänstemän,
som befinna sig nära pensionsåldern, bör dock ej ifrågakomma. I syfte att
göra övergången till den nya organisationen så mjuk som möjligt vilja de
sakkunniga därför förorda, att omorganisationens genomförande sker successivt
under en övergångstid av förslagsvis två år.

Beträffande innehållet i förevarande delar av yttrandena över 1935 års betänkande
må nämnas följande.

Statskontoret har yttrat:

Med hänsyn till möjligheten av en nedgång i smuggeltrafiken kunde det
i viss mån väcka betänkligheter, att ett så stort antal befattningar, som de
sakkunniga föreslagit, skulle uppföras å ordinarie stat. Emellertid syntes
det ej vid en så stor organisation som den, varom här vore fråga, vara möjligt
att erhålla en tillfredsställande rekrytering och i tjänst kvarhålla de
dugligaste tjänstemännen, såvida antalet ordinarie befattningshavare bleve
ringa. På grund härav och då de sakkunnigas förslag ej innebure, att ordinarie
befattningar vid kustbevakningen skulle förekomma i större antal, än
för närvarande vore fallet, ansåge sig statskontoret ej böra framställa någon
erinran mot förslaget i vad det avsåge uppförande av befattningar å
ordinarie stat vid kustbevakningens lokalförvaltning.

Tullmyndigheternas yttranden i denna del har generaltullstyrelsen sammanfattat
sålunda:

Omdömet örn de sakkunnigas förslag till bevakningens ordnande inom de
särskilda distrikten har utfallit olika. Cheferna för de norrländska kust -

G8

Kungl. Majis proposition nr 226.

distrikten ävensom cheferna för Gävle, Stockholms, Nyköpings och Norrköpings
kustdistrikt hava tillstyrkt eller i vart fall icke haft något att i huvudsak
erinra mot de sakkunnigas förslag, i vad det avser bevakningsanordningarna
inom vederbörande distrikt. De framställda erinringarna avse i
regel posteringarnas utrustning med fortskaffningsmateriel eller andra detaljfrågor.
I några yttranden har dock ifrågasatts inrättande av ytterligare
någon postering utöver det föreslagna antalet eller, såsom i det av chefen
för Stockholms kustdistrikt avgivna yttrandet, bibehållande av till indragning
förordade posteringar.

I fråga örn bevakningsanordningarna inom övriga kustdistrikt hava meningarna
varit mera delade, och från flera kustdistriktchefers sida hava
erinringar framställts mot de sakkunnigas förslag. I vissa fall inskränka
sig dessa erinringar till detaljer i posteringsplanen eller önskemål örn ytterligare
någon postering utöver de i planen upptagna; i andra återigen har
uttalats, att den nuvarande organisationen i stort sett bör lämnas orubbad;
och i ett par fall slutligen hava yrkanden framförts, som innebära en väsentlig
ökning av den nuvarande ordinarie personalstyrkan.

Styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har anfört, att
det vore vanskligt att avgiva ett omdöme om förslaget; det föreslagna bevakningssystemets
fördelar, nämligen enhetlig ledning, koncentration och rörlighet,
läge emellertid i öppen dag.

Styrelserna för svenska tullmannaförbundet och för de tullanställdas samorganisation
hava däremot framställt åtskilliga erinringar. Styrelsen för den
förra sammanslutningen förklarar sig i stort sett icke hava något att erinra
mot vad som föreslagits beträffande norrlandskusten och nuvarande Stockholms
kustdistrikt men anför vidare:

Vad beträffar rikets sjögräns i övrigt har förbundsstyrelsen en mot de sakkunniga
avvikande mening. Här synes det som om de sakkunniga icke tagit
tillräcklig hänsyn till tullbevakningens uppgift att tjäna den legala trafiken.
Utefter såväl syd- som västkusten finnes en stor fiskarbefolkning, som
ej endast bedriver fiske utan även i stor utsträckning fraktfart från utrikes
ort, och har kustbevakningspersonalen även att öva tillsyn över denna trafik.
Därtill kommer under sommarmånaderna den stora trafiken med lustbåtar,
som även fordrar uppsikt från tullpersonalens sida. Skulle de sakkunnigas
förslag örn indragning av flertalet fasta posteringar längs dessa
kuster genomföras, kommer den rörliga bevakningen att i stor utsträckning
tagas i anspråk för tillsyn av den legala trafiken å lastageplatsen^, och den
övriga kusten komme därigenom att bliva obevakad.

Med tanke på spritsmugglingens bekämpande och även den legala trafikens
behov av tullpersonal enligt gällande författningar synes det förbundsstyrelsen
som örn den rörliga bevakningen till sjöss och lands måste kompletteras
med fasta posteringar. Patruller till fots eller å cykel hava också
den fördelen, att de bättre kunna taga sig fram efter mindre stigar, löpande
utefter kusten, samt även bliva mer förtrogna med terrängens skiftningar
och lokala förhållanden på grund av patrullområdets mindre utsträckning.
En automobil måste däremot följa de större vägarna, och från dessa har
nian långa sträckor utefter syd- och västkusten ingen utsikt över sjön eller
stranden. Det finns på ett flertal platser skogar eller höga strandvallar mellan
sjön och de framkomliga vägarna, vilket förhindrar sikten. Det vitsordas
även från erfarna kustbevakningstjänstemän, att därest ej angivning
föreligger, bevakning till sjöss nattetid blir tämligen slumpartad, vilket ock -

Kungl. Mai.ts proposition nr 226.

69

så torde vara fallet med enbart bevakning till lands medelst automobil. Det
synes dock som om en sammandragning av vissa posteringar — särskilt
enmans — med fördel skulle kunna låta sig göra.

Med den indragning av de fasta posteringarna å syd- och västkusten som
de sakkunniga föreslå, kan det befaras att, då risken blir mindre för den
nu laglydiga ortsbefolkningen och för smugglarna, smugglingen åter kan
börja tilltaga i dessa trakter, särskilt som smugglarna -— enligt uppgift från
kustbevakningspersonalen — ännu bo kvar utefter kusten.

Generaltullstyrelsen har för egen del anfört:

Styrelsen anslöte sig till de sakkunnigas uppfattning i fråga om de allmänna
grunderna för kustbevakningens fördelning på posteringar samt dessas
bemanning och utrustning. Vad beträffade de sakkunnigas förslag till
bevakningens ordnande inom de särskilda distrikten funne styrelsen sig
visserligen kunna i princip biträda den i sådant hänseende framlagda posteringsplanen.
Styrelsen hyste dock tvekan, huruvida icke i fråga om vissa
kuststräckor — huvudsakligen utmed Öresund — indragning av posteringar
företagits i större utsträckning än som med hänsyn till närheten till
främmande land och rådande trafikförhållanden kunde anses tillrådligt. Det
kunde ock, såsom förut framhållits, ifrågasättas, om icke koncentrationen
av bevakningen till större, med flera fortskaffningsmedel utrustade posteringar
drivits längre än som syntes lämpligt. Vidare kunde sättas i fråga, örn
icke å andra delar av kusten i något fall postering, som upptagits i posteringsplanen,
skulle kunna undvaras eller förses med mindre personalstyrka
än som beräknats. Ett bestämt ståndpunktstagande till nu berörda spörsmål
och till posteringsplanens olika detaljer i övrigt förutsatte givetvis
en närmare undersökning av de lokala förhållandena. Styrelsen ville därför
hava framhållit, att ehuru styrelsen ansett sig kunna i princip biträda
förslaget till bevakningens ordnande inom de olika distrikten, styrelsen därmed
icke hade tagit slutlig ställning till lämpligheten av de särskilda detaljerna
av förslaget. Fastmera förutsatte styrelsen, att, för den händelse närmare
undersökning av de i fråga om varje särskild postering föreliggande
förhållandena skulle befinnas böra föranleda jämkningar i posteringsplanen,
styrelsen skulle äga att inom ramen för den fastställda avlöningsstaten vidtaga
sådana ändringar i nämnda plan, som utan att förrycka de för omorganisationen
grundläggande principerna funnes vara ägnade att lända bevakningsarbetet
till gagn.

I fråga örn beräknandet av antalet tjänster å kustbevakningens stat har
generaltullstyrelsen anmärkt, att styrelsen icke vore övertygad örn behövligheten
av en för posteringen i Norrtälje avsedd kustöveruppsyningsmanstjänst.
I avvaktan på närmare prövning av behovet av denna tjänst i samband
med den detaljundersökning av de lokala förhållandena vid olika posteringar,
som styrelsen förutsatt skola äga rum, syntes icke för närvarande
någon kustöveruppsyningsmanstjänst böra beräknas för nämnda postering.

Styrelsen har vidare beträffande övergången till den nya organisationen
anfört:

Styrelsen ansåge lika med de sakkunniga angeläget, att omorganisationen
finge ske successivt under en icke alltför kort övergångstid. Med hänsyn
till svårigheten att nu helt överblicka de omständigheter, som därvid kunde
inverka, torde någon viss tid för organisationens genomförande icke böra bestämmas.
Styrelsen holle dock för sannolikt, alt en lid av två år skulle,
utom möjligen för enstaka fall, visa sig tillräcklig. Styrelsen omförmälde

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

i detta sammanhang, att styrelsen i syfte att underlätta övergången till en
blivande organisation komme att vid inträffande ledighet å befattningar vid
kustbevakningen beakta de sakkunnigas förslag till posteringsplan och därvid
vidtaga sådana ändringar i posteringars förläggning och bemanning, som
styrelsen ansåge lämpliga.

Ledamoten av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, tullkontoristen
Reinwall har anfört:

Rörande möjligheten att ersätta fasta kustposteringar med rörliga bilpatruller
anser jag de sakkunniga hava varit alltför optimistiska. De hava enligt
vad jag kan finna sett frågan ur enbart spritsmugglingssynpunkt och förbisett
att kustbevakningen på vissa orter kan hava även andra uppgifter än att
förhindra spritsmuggling. Om befolkningen längs kusterna gives allt för
fria händer, lärer även annat slag av olovlig varuinförsel kunna uppstå och
utvecklas. En bilpatrull med stort patrulleringsområde kan knappast komma
i sådan kontakt med den lojala befolkningen vid kusten, som erfordras
för att de bevakande skola kunna känna sig trygga i medvetandet om att
den av dem utförda bevakningen verkligen är effektiv. Ett visst osäkerhetsförhållande
måste därför enligt min mening alltid inträda vid den fasta
kontrollens utbytande mot rörlig kontroll. Det synes mig därför tillrådligt,
att vid sådant utbyte gå försiktigt till väga och icke i ett slag blotta hela
kuststräckor på fast bevakning. Därest de sakkunniga såsom jag förmodar
missräknat sig i fråga om möjligheten att indraga fasta posteringar i av
dem avsedd utsträckning, torde ju deras kostnadsberäkningar rörande förslagets
genomförande i motsvarande mån minska i tillförlitlighet. Säkrast vore
måhända att icke räkna med på långt när så stor besparing å indragna tjänster,
som de sakkunniga tänkt sig.

Sveriges redareförening har framhållit, att vissa kustposteringar med hänsyn
till sin förläggning hittills kunnat på ett förmånligt sätt betjäna sjöfarten.
Föreningen har därför hemställt att, då det gällde indragning av posteringar,
det måtte tillses, att sjöfarten icke förorsakades nackdelar därav.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, att länsstyrelsen ställde
sig synnerligen betänksam mot den rätt kraftiga minskningen av antalet
kustposteringar. Med tätare posteringar i stället för långa bevakningsområden
vunne man givetvis, att vederbörande tullman hade möjlighet att grundligare
lära känna ortsbefolkningen och dess vanor. Härigenom hade han
lättare att upptäcka om personer, hemmahörande inom hans bevakningsområde,
hade något otillåtlig! för sig eller främmande personer uppehölle sig
därinom.

Norra Luggude fiskeriförening med flera hava anhållit, att kustposteringarna
måtte bibehållas vid de öresundshamnar, där lokalbevakning saknades.
Därvid har hänvisats till att fiskefartyg vid hemkomst från danska sidan
av sundet hade att anlöpa ort med tullpersonal.

Dessutom innehålla några yttranden erinringar rörande vissa detaljer i
posteringsplanen.

I sitt den 3 december 1936 avgivna yttrande har generaltullstyrelsen, under
hänvisning till den pågående allmänna avlöningsrevisionen, förordat, att någon
ändring för nästa budgetår icke vidtoges i nuvarande antal kustöver
uppsyningsmans-, kustuppsyningsman-, förste kustvakt-, kustvakt- och kust -

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

71

bevakningsbiträdestjänster. Styrelsen har därvid anfört att, i den mån anställande
av ytterligare kustöveruppsyningsmän erfordrades från och med
den 1 juli 1937 eller sedermera under budgetåret, detta behov torde få tillgodoses
genom provisoriska anordningar.

Såsom jag i det föregående framhållit, synas de huvudprinciper, på vilka Departementsdet
i 1935 års betänkande framlagda förslaget till posteringsplan är uppbyggt,
i och för sig icke giva anledning till erinran. Hur långt den åsyftade
koncentrationen av bevakningen bör drivas på olika kuststräckor lärer få
bliva beroende på lokala förhållanden. Dessa påverka icke blott bekämpandet
av smugglingen utan även tullpersonalens övriga arbetsuppgifter.

Från åtskilliga håll har ifrågasatts, huruvida det vore lämpligt ur övervakningssynpunkt
att i den utsträckning förslaget avser ersätta de smärre,
fasta posteringarna med ett rörligt bevakningssystem. I sjöfarts- och fiskerinäringarnas
intresse hava vidare framförts önskemål om att möjligheten att
anlita kustposteringarna vid fullgörande av anmälningsskyldighet och andra
fartygstrafikens åligganden enligt tullförfattningarna icke måtte alltför mycket
begränsas.

Någon detaljprövning av den framlagda posteringsplanen, i vad den avser
fördelningen av personalen och materielen på posteringar samt förläggningen
av dessa, lärer icke i detta sammanhang kunna ifrågakomma. När jag
biträder huvudgrunderna för planen, förutsätter jag därför, att de jämkningar
i planen få vidtagas vid dess genomförande, som vid närmare undersökning
må finnas påkallade för en ändamålsenlig användning av tillgänglig
personal och materiel. Generaltullstyrelsen, som äger tillse det närmare
genomförandet av bevakningsanordningarna, har också enligt sitt tidigare
återgivna uttalande velat förbehålla sig möjlighet att inom ramen folden
fastställda avlöningsstaten vidtaga sådana ändringar i posteringsplanen,
som utan att förrycka de grundläggande principerna finnas vara påkallade
med hänsyn till lokala förhållanden. Icke minst till följd av nödvändigheten
att härutinnan pröva sig fram är en successiv övergång att förorda.

En viss icke alltför kort övergångstid synes påkallad också ur synpunkten
av de i betänkandet antydda personalintressena. I detta sammanhang må
nämnas, att posteringsplanens genomförande torde i viss mån påverkas av de
närmare åtgärder, som kunna finnas påkallade för lösandet av den för närvarande
aktuella frågan örn arbetstidsreglering vid kustbevakningen.

Såsom generaltullstyrelsen föreslagit, torde, i avvaktan på en allmän avlöningsrevision,
icke nu böra göras någon ändring i antalet ordinarie kustöveruppsyningsmän,
kustuppsyningsman, förste kustvakter, kustvakter och
kustbevakningsbiträden. Ett uppskov härutinnan torde så mycket mindre
vålla olägenhet som den ändrade organisationen bör genomföras endast successivt
och över huvud icke förutsätter någon större ändring i det sammanlagda
antalet ordinarie kustbevakningstjänstemän i berörda grader.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Avlöningsstaten för generaltullstyrelsen.

Kungl. Majit har den 15 maj 1936 fastställt följande personalförteckning
för generaltullstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1936/1937:

Personalförteckning.

Befattning _ Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet........ —

5 byråchefer...................................................... B 30

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet .. —

1 byrådirektör och ombudsman.................................... B 28

1 byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium .. B 26

1 förste aktuarie och chef för statistiska avdelningen................ B 26

1 sekreterare...................................................... B 26

5 byråinspektörer ................................................ B 24

2 förste revisorer.................................................. B 24

1 kamrerare...................................................... B 24

3 aktuarier ...................................................... B 21

3 notarier....................................... B 21

11 revisorer........................................................ B 21

4 tullkontrollörer.................................................. B 21

12 kammarskrivare ................................................ B 16

1 materialförvaltare .............................................. B 15

1 registrator...................................................... B 14

2 kansliskrivare .................................................. B 11

1 förste expeditionsvakt .......................................... B 7

15 kanslibiträden .................................................. B 7

7 expeditionsvakter................................................ B 5

22 kontorsbiträden ................................................ B 4

7 skrivbiträden.................................................... B 2

Tjänsteman å extra stat:

1 byråinspektör .................................................. B 24.

Enligt anmärkning till personalförteckningen skall en av de å ordinarie
stat uppförda tullkontrollörstjänsterna hållas vakant, så länge en byråinspektör
finnes uppförd å extra stat.

Samtidigt med personalförteckningens fastställande har Kungl. Majit fastställt
följande avlöningsstat för generaltullstyrelsen, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1936/1937:

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Avlöningsstat.

73

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis...... kronor 586,100

2. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis .......... » 8,300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m............... kronor 104,600

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis » 5,000 » 109,600

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänste män,

förslagsvis ...................................... » 34,000

Summa kronor 738,000

Frågor om ändringar i personalorganisationen.

Generaltullstyrelsen har i sin skrivelse den 15 september 1936 med förslag
till reglering av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1937/1938 föreslagit
uppförande å styrelsens ordinarie stat av dels 1 ny revisorstjänst,
avsedd för kameralbyrån, och dels 1 ny expeditionsvakttjänst.

Sedermera har styrelsen i sin skrivelse den 3 december 1936 med yttrande
över promemorian rörande förstärkning av statspolisorganisationen föreslagit
i det föregående berörda, av den ändrade kustbevakningsorganisationen
betingade förändringar i avlöningsstaten för styrelsen.

För bedömande av förslaget örn nyinrättande av en revisorstjänst å styrelsens
kameralbyrå må till en början erinras om följande.

För kameralbyrån äro för närvarande 4 revisorstjänster avsedda. En av
dessa tjänster har inrättats på grund av beslut vid 1936 års riksdag.

Vid avgivande av det förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater, som
föregick nyssnämnda beslut, hade generaltullstyrelsen anfört, att behov av
3 revisorstjänster å kameralbyrån, utöver de 3 redan förefintliga, gjort sig
gällande. Behovet hade därvid angivits vara betingat av tre grupper av
göromål, nämligen: dels revidering, jämsides med två dåvarande revisorer,
av de lokala tullmyndigheternas månatliga huvudräkenskaper, dels förberedande
behandling av ärenden rörande upphandling av vid tullverket erforderliga
förbrukningsartiklar och annan tjänstemateriel, vissa bestyr med avseende
å blanketterna till tjänstehandlingar samt deltagande i arbetet med
uppläggning av tullverkets huvudbok, dels ock verkställande, jämsides med
den tredje dåvarande revisorn, av beredning av ärenden, som anginge fastställandet
av ingångsavlöningar och löneklassuppflyttningar, ny- eller ombyggnader
och underhåll av tullverkets egna och städernas åt tullverket upplåtna
fastigheter samt anvisande av tjänstebostäder, ävensom granskning av
vissa löpande ärenden, utredningar samt vissa kassainventeringar. Emellertid
hade styrelsen för det dåvarande ansett sig böra begränsa sin hemställan
till inrättande av 2 nya revisorstjänster.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i yttrande häröver förordat
inrättande av allenast 1 ny revisorstjänst. Lönenämnden hade därvid särskilt
framhållit, att det ville synas, som örn åtskilliga av de arbetsuppgifter,
vilka hade samband med upphandlingen av förbrukningsartiklar och

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

annan tjänstemateriel, skulle kunna omhänderhavas av materialförvaltaren,
och att i varje fall för fullgörande av dessa göromål icke syntes erfordras
befattningshavare i högre tjänsteställning än kammarskrivare.

I uttalande till statsrådsprotokollet den 21 februari 1936 framhöll jag för
egen del, att arbetsbördan för den dåvarande personalstyrkan å kameralbyrån
vore mycket betydande, att denna byrå också utvisade den såväl absolut
som relativt sett största ökningen sedan år 1927 av antalet årligen
handlagda ärenden samt att inom byrån förekomme regelbundet övertidsarbete
i mycket stor utsträckning. Med hänsyn härtill förordade jag, att
personalen förstärktes. Emellertid ansåg jag denna förstärkning böra, såvitt
anginge ordinarie personal, för det nästa budgetåret begränsas till inrättande
av en ny revisorstjänst.

Generaltullstyrelsen har nu, efter erinran örn vad sålunda vid 1936 års riksdag
förekommit, anfört följande:

Göromålen å byrån hava sedan dess ytterligare ökats, och övertidsarbete
måste fortfarande i betydande omfattning regelbundet förekomma. Vad särskilt
angår de arbeten, som, enligt vad styrelsen i statförslaget för budgetåret
1936/1937 närmare anfört, egentligen skola handhavas av revisorer men
i brist på sådana måst överlåtas på tjänstemän i lägre tjänsteställningar,
återstå, trots det innehavaren av den med innevarande budgetår inrättade revisorstjänsten
ålagts högt kvalificerat arbete i så stor utsträckning, att detsamma
endast med anlitande av övertid kunnat av honom medhinnas, likväl
en betydande mängd revisorsgöromål, vilka måste anförtros åt personal
i lägre tjänsteställningar, däribland åt ett till kameralbyrån med innevarande
budgetår tilldelat kontorsbiträde. Till belysande av de svårigheter
med avseende å arbetsfördelningen, som byrån har att till följd av bristen
å personal i revisorsställning vidkännas, må exempelvis anföras, att arbetet
med uppläggningen av tullverkets huvudbok jämte de under hela budgetåret
pågående förarbetena till densamma, revisionen av minst en tredjedel av
lokalmyndigheternas månatliga huvudredovisning, kontrollen å tullmyndigheternas
depositions-, kassa- och bankrörelse samt anbudsinfordringar och
förundersökningar om leverantörer och varor för tullverkets centralupphandling
måst anförtros åt ordinarie eller extra ordinarie kammarskrivare samt befattningshavare
i lägre ordinarie eller icke-ordinarie tjänsteställningar. Anställda
jämförelser med förhållandena härutinnan i andra motsvarande ämbetsverk
hava givit vid handen, att därstädes för arbeten av motsvarande beskaffenhet
synes användas personal i lägst revisorsgrad.

I avseende å förslaget örn nyinrättande av en expeditionsvakttjänst har
generaltullstyrelsen anfört:

Den ifrågasatta förstärkningen av den ordinarie vaktpersonalen hos styrelsen
är betingad av att tillgången till äldre och mera erfaren vaktpersonal
visat sig vara för knapp, en olägenhet, som måste bliva än mera kännbar genom
den utvidgning av styrelsens lokaler, som beräknas komma att ske under
budgetåret 1937/1938, sedan vissa i riksdagens skrivelse den 19 juni 1934 (nr
427) avsedda ombyggnadsarbeten blivit fullbordade. För närvarande äro å
styrelsens ordinarie stat uppförda 1 förste expeditionsvakt och 7 expeditionsvakter.
Härjämte användas för vissa uppassningsgöromål tillfälligt anställda
expeditionsbud, vilka åtnjuta dagavlöning och vid omkring 20 års ålder
i allmänhet anställas såsom extra tullvakter vid lokaltullförvaltningen. För

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

innevarande budgetår har beräknats, att i medeltal 11 expeditionsbud komma
att användas i tjänstgöring. Det ökade behov av vaktpersonal, som beräknas
för nästa budgetår, bör lämpligen tillgodoses genom anställande av ytterligare
1 ordinarie expeditionsvakt.

De förhållanden, som legat till grund för fastställandet vid nästföregåen Departement''
de års riksdag av antalet revisorstjänster hos generaltullstyrelsen, synas icke cAe^nhava
undergått så väsentlig förändring, att en ytterligare höjning av antalet
nu bör äga rum.

Förslaget örn inrättande av en ny expeditionsvakttjänst anser jag mig
däremot böra biträda.

Vad jag dels nu och dels, med avseende å kustbevakningen, i det föregående
tillstyrkt innebär följande ändringar i personalorganisationen inom generaltullstyrelsen.
Den nuvarande befattningen såsom kustbevakningsinspektör
med arvode enligt 5 § avlöningsreglementet av 10,000 kronor ändras
till befattning såsom kustbevakningschef med arvode enligt samma paragraf
av 12,000 kronor. Från ordinarie staten avföres 1 för närvarande vakant
tullkontrollörstjänst (B 21). Å staten uppföras däremot såsom nya
tjänster 1 expeditionsvakttjänst (B 5) och 1 skrivbiträdestjänst (B 2), varjämte
1 kontorsbiträdestjänst (B 4) utbytes mot 1 kanslibiträdestjänst (B 7).

I enlighet med förslag av styrelsen bör kontorsbiträdestjänsten uppföras å
övergångsstat och den nya skrivbiträdestjänsten hållas vakant i avvaktan
på kontorsbiträdestjänstens avförande från övergångsstaten. Å extra stat
uppföres 1 byråingenjörstjänst (B 26).

Anslagsberäkning.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, för närvarande upptagen till 586,100 kronor, har av generaltullstyrelsen
i anslutning till de av styrelsen framlagda förslagen om förändringar
i fråga örn den ordinarie personalen uppförts med ett belopp av
601,700 kronor. Med avseende å ändringarna beträffande biträdespersonalen
å kustbevakningschefens expedition har, som nämnts, styrelsen förutsatt,
att den kontorsbiträdestjänst, som föreslagits skola utbytas mot en kanslibiträdestjänst,
uppföres å övergångsstat och att den nya skrivbiträdestjänsten
hålles vakant, så länge kontorsbiträdestjänsten kvarstår å övergångsstaten.

Styrelsens anslagsberäkning upptager ej avlöningsmedel vid skrivbiträdestjänsten.

Av skäl som nyss nämnts har styrelsen upptagit en ny anslagspost till
avlöning till tjänsteman å övergångsstat, beräknad till
2,800 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å extra
stat, nu 8,300 kronor, har i anslutning till förslaget örn inrättande av 1 byråingenjörsljänst
(B 26) av styrelsen beräknats till 17,500 kronor.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal anför styrelsen:

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Anslagsposten vöre i gällande avlöningsstat uppförd nied 109,600 kronor,
varav för grundavlöningar m. m. 104,600 kronor och för avlöningsförhöjningar
m. m. 5,000 kronor. Vid nu skedd beräkning av det erforderliga antalet
icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen under innevarande budgetår
hade styrelsen funnit den i anslagsposten ingående delposten till grundavlöningar
m. m. vara alltför knapp. Styrelsen ansåge sig härvid allenast
böra erinra om de arbetsuppgifter, som tid efter annan ålades styrelsens
statistiska avdelning på grund av framställningar från olika statsmyndigheter.

Pa grund av det sålunda anförda och då delposten uppförts med bestämt
belopp, som icke finge överskridas, har styrelsen nu upptagit samma delpost
till 110,000 kronor, i följd varav anslagspostens slutsumma ökats till

115.000 kronor.

Vad angår anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän har styrelsen anfört,
att de föreslagna förändringarna i den ordinarie personalstaten visserligen
skulle medföra en viss ökning av provisoriska dyrortstillägg. Med hänsyn
till belastningen å anslagsposten under juli 1936 har styrelsen emellertid
uppfört anslagsposten med oförändrat belopp, 34,Q00 kronor.

Sammanlagt skulle alltså enligt generaltullstyrelsens förslag å avlöningsstaten
för styrelsen anvisas (601,700 + 2,800 + 17,500 + 115,000 + 34,000 ==)

771.000 kronor.

Departement»- I överensstämmelse med vad jag förut anfört böra i anslagsposten till
chefen. , .. . .. ,..... .. „ , . .

avlöningar till tjänstemän a ordinarie stat tilläggas avlöningsmedei
till höjt arvode åt kustbevakningschefen samt till 1 kanslibiträde
och 1 expeditionsvakt, varemot avlöningsmedel till 1 kontorsbiträde
böra frånräknas.

Avlöningsmedel vid den nya skrivbiträdestjänsten böra med hänsyn till
vakanthållandet därav icke beräknas. För den till indragning föreslagna
tullkontrollörstjänsten äro avlöningsmedel icke beräknade i den gällande
staten.

Förevarande anslagspost kan härefter beräknas till 582,000 kronor.

Anslagsposten till avlöning till tjänsteman å övergångsstat
— 1 kontorsbiträde — torde kunna upptagas till 2,700 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å extra stat
torde vid bifall till förslaget örn inrättande av 1 byråingenjörstjänst böra
beräknas till 17,200 kronor.

Vad beträffar anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal vill jag förorda en höjning med 4,000 kronor till
113,600 kronor, därav 108,600 kronor för grundavlöningar m. m. och förslagsvis
5,000 kronor för avlöningsförhöjningar m. m.

Vid beräknandet av förenämnda anslagsposter har hänsyn tagits till familjepensionsavdrag
för första halvåret 1938.

Vid genomförande av den i årets statsverksproposition föreslagna löne -

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

rainskningskompensationen åt extra ordinarie tjänstemän torde anslagsposten
till särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän böra höjas till 34,500 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle den nu ifrågavarande avlöningsstatens
slutsumma för budgetåret 1937/1938 uppgå till (582,000 + 2,700 +
17,200 + 113,600 + 34,500 =) 750,000 kronor.

Avlöningsstaten för tullstaten.

Kungl. Majit har den 15 maj 1936 fastställt följande personalförteckning
för tullstaten, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1936/1937:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

1. Lokaliullförvaltningen.

3 tulldirektörer .................................................. B 29

3 tullöverinspektörer.............................................. B 27

3 tullbevakningschefer............................................ B 26

3 tulldirektörsassistenter.......................................... B 26

6 tullförvaltare av klass 1 A...................................... B 26

3 tullkommissarier .............................................. B 26

7 tullförvaltare av klass 1 B...................................... B 24

21 tullöverkontrollörer ............................................ B 24

17 förste tullkontrollörer .......................................... B 22

17 tullförvaltare av klass 2........................................ B 22

20 tullförvaltare av klass 3........................................ B 21

130 tullkontrollörer ................................................ B 21

5 tullförvaltare av klass 4........................................ B 18

3 tullkassörer.................................................... B 18

316 kammarskrivare................................................ B 16

22 tullmästare.................................................... B 15

26 tulluppbördsmän .............................................. B 15

152 tullkontorister.................................................. B 12

124 tullöveruppsyningsman.......................................... B 12

2 kansliskrivare.................................................. B 11

572 tulluppsyningsman.............................................. B 8

35 kanslibiträden.................................................. B 7

725 tillsyningsman ................................................ B 6

309 tullvakter...................................................... B 5

60 kontorsbiträden................................................ B 4

30 skrivbiträden .................................................. B 2

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Befattning Lönegrad

2. Kustbevakningen.

22 kustöveruppsyningsmän ........................................ B 12

55 kustuppsyningsman ............................................ B 8

53 förste kustvakter .............................................. B 7

165 kustvakter .................................................... B 6

55 kustbevakningsbiträden ........................................ B 5

[3. Gränsbevakningen.

1 gränsbevakningschef............................................ B 22

1 kammarskrivare................................................ B 16

6 gränsöveruppsyningsmän........................................ B 12

188 gränsuppsyningsmän.................................... B 8

Tjänstemän å övergångsstat:

12 tullkassörer.................................................... B 18

25 kammarskrivare............. B 16

1 gränsöveruppsyningsmän........................................ B 12

1 gränsuppsyningsmän............................................ B 8.

Till personalförteckningen äro följande anmärkningar fogade:

1. 12 tulluppbördsmanstjänster å ordinarie stat må tillsättas endast i den
mån 12 tullkassörer å övergångsstat avgå från sina befattningar.

2. 14 tulluppbördsmanstjänster och 11 tullkontoristtjänster å ordinarie
stat må tillsättas endast i den mån 25 kammarskrivare å övergångsstat avgå
från sina befattningar. Härvid iakttages, att tullkontoristtjänsterna tillsättas
i första hand.

3. En av de å ordinarie stat upptagna kustvakttjänsterna skall hållas vakant,
så länge den å övergångsstat uppförde gränsuppsyningsmannen kvarstår
i tjänst.

4. En av de å ordinarie stat upptagna gränsuppsyningsmanstjänsterna
skall hållas vakant, så länge den å övergångsstat uppförde gränsöveruppsyningsmannen
kvarstår i tjänst.

Samtidigt med personalförteckningens fastställande har Kungl. Maj:t fastställt
följande avlöningsstat för tullstaten, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ..

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis ..

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t..............................................

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:_

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis kronor 1,343,500

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
........................ » 70,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis..............................

kronor 11,562,000
» 225,000

» 1,500

1,413,500

209,000

Summa kronor 13,411,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

79

Kungl. Majit har tillika föreskrivit, att den å avlöningsstaten upptagna
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar skall tills vidare från
och med budgetåret 1936/1937 disponeras på följande sätt:

1 laboratorieföreståndare i Göteborg, högst .............. kronor 1,000

1 laboratorieföreståndare i Malmö, högst.................. » 500.

Vidare har Kungl. Majit föreskrivit, med tillämpning tills vidare från och
med budgetåret 1936/1937, att den under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal upptagna delposten till grundavlöningar m. m.
icke må utan Kungl. Majits medgivande överskridas samt att av nämnda
delpost må till ett belopp av sammanlagt högst 1,000 kronor för år räknat
bestridas gratifikationer åt kronolots- och kanalpersonal.

Återstoden av sistberörda anslagspost må enligt Kungl. Majits beslut den
14 augusti 1936 disponeras i huvudsaklig överensstämmelse med en av generaltullstyrelsen
framlagd plan, upptagande under tullstaten 3 extra tullfiskaler,
30 extra ordinarie kammarskrivare, 22 extra kammarskrivare, 2
extra tullkontorister, 13 extra ordinarie skrivbiträden, 30 extra skrivbiträden,
1 extra ordinarie tullmästare, 90 extra ordinarie tullvakter, 150 extra
tullvakter, 30 kontorsvakter, 73 extra ordinarie kustbevakningsbiträden, 62
extra kustbevakningsbiträden, 8 extra ordinarie gränsuppsyningsmän och 22
extra gränsuppsyningsmän samt under 10 månader av året ytterligare 23
extra kammarskrivare och under 6 månader av året 24 kammarskrivarelever.

Frågor om ändringar i personalorganisationen.

I sin skrivelse den 15 september 1936 med förslag till reglering av tullverkets
utgiftsstater för budgetåret 1937/1938 har generaltullstyrelsen, vad först
angår lokaltullförvaltningen, dels hänvisat till den prövning av personalorganisationen
berörande frågor, som vid 1936 års riksdag verkställts med beaktande
av företagen särskild utredning av frågan om överkvalificerad arbetskraft
inom tullverket, dels ock erinrat, hurusom med hänsyn till en förestående
allmän översyn av avlöningsbestämmelserna och lönegradsplaceringen
för statens befattningshavare ett av styrelsen framställt förslag om utbyte
av tillsyningsmanstjänsterna mot samma antal tulluppsyningsmanstjänster
icke ansetts för det dåvarande böra upptagas till prövning.

Styrelsen har nu för lokaltullförvaltningens del inskränkt sig till att föreslå,
att å ordinarie stat för budgetåret 1937/1938 måtte uppföras ytterligare 1 tullmästar-
och 2 tullvakttjänster. Styrelsen har till stöd för detta förslag anfört:

I propositionen nr 95 år 1936 anmälde chefen för finansdepartementet väckt
fråga örn inrättande av en tullanstalt i Köping samt förordade därvid inrättande
av en tullstation i nämnda stad. Enligt Kungl. Majits förslag inberäknades
under den å avlöningsposten för tullstaten upptagna anslagsposten till
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal avlöningar till 1 extra ordinarie
tullmästare och 1 extra ordinarie tullvakt, avsedda för ifrågavarande tullstation,
varvid förutsattes, att härutöver 1 icke-ordinarie tullvakt skulle överflyttas
från tullkammaren i Västerås till tullstationen. Sedermera har Kungl.
Majit den 8 maj 1936 förordnat, att en under tullkammaren i Västerås ly -

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

dande tullstation med tullnederlags- och transitupplagsrätt finge från och
med den 1 juli 1936 tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade,
vara inrättad i Köping, under villkor att staden enligt av generaltullstyrelsen
meddelade närmare bestämmelser kostnadsfritt tillhandahölle tullverket
för tullstationen erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt möbler
och inventarier ävensom behövliga varumagasin.

Efter det de av Kungl. Majit sålunda föreskrivna villkoren fullgjorts av staden,
har tullstation den 1 juli 1936 öppnats i Köping. Personalen vid densamma
utgöres av 1 tullmästare och 2 tullvakter, av vilka sistnämnda den ene
förflyttats från tullkammaren i Västerås. Sagda personal åtnjuter avlöning enligt
avlöningsbestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän. Då det synes uteslutet,
att nämnda tjänster icke skulle vara påkallade av ett stadigvarande
behov, torde de böra uppföras å ordinarie stat för budgetåret 1937/1938.

Styrelsen har vidare berört frågan om en omklassificering av tullkamrarna,
dock utan att för närvarande anse sig böra föreslå någon åtgärd därutinnan.

Med avseende å kustbevakningen har generaltullstyrelsen i sin skrivelse
den 3 december 1936 med yttrande över promemorian rörande förstärkning
av statspolisorganisationen föreslagit vissa i det föregående berörda förändringar
i personalhänseende.

Vad härefter angår gränsbevakningen har styrelsen förklarat sig med hänsyn
till den pågående avlöningsrevisionen icke vilja nu återupprepa sin i
förslag till utgiftsstater för budgetåret 1936/1937 gjorda framställning örn
uppdelning av gränsuppsyningsmansgraden på två lönegrader. Styrelsen har
icke heller eljest föreslagit någon förändring av gränsbevakningens personalorganisation.

Departements- Innan den av generaltullstyrelsen berörda frågan örn ändrad klassindelcJielen.
ning av tullkamrarna tages i närmare övervägande, synes resultatet av den
pågående allmänna avlöningsutredningen böra avbidas.

För tullstationen i Köping torde från och med nästa budgetår böra avses 1
tullmästar- och 2 tullvakttjänster. Emellertid behöver endast 1 av tullvakttjänsterna
tillföras personalförteckningen, enär enligt vad upplyst blivit 1 tullvakttjänst
står vakant såsom övertalig efter indragning år 1935 av tullstationen
i Öregrund.

Vad jag dels nu och dels, med avseende å kustbevakningen, i det föregående
tillstyrkt innebär följande ändringar i personalorganisationen inom tullstaten,
nämligen dels inrättande av ett antal nya ordinarie tjänster, därav för
lokaltullförvaltningen 1 tullmästartjänst (B 15) och en tullvakttjänst (B 5)
samt för kustbevakningen 4 kammarskrivartjänster (B 16) och 4 kontorsbiträdestjänster
(B 4), dels ock inrättande av 4 icke-ordinarie befattningar
såsom kustdistriktchefer med lön enligt 25:e löneklassen i den i avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen intagna löneplanen.

Anslagsberäkning.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat är för närvarande upptagen till 11,562,000 kronor. I detta belopp hava

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

81

ej inräknats avlöningar vid vissa av de tjänster, som äro uppförda å ordinarie
stat, nämligen 26 tulluppbördsmanstjänster och 11 tullkontoristtjänster.
Anledningen härtill är, att enligt förenämnda anmärkningar till gällande personalförteckning
berörda tjänster skola tillsättas endast i den mån å övergångsstat
uppförda 12 tullkassörer och 25 kammarskrivare avgå från sina befattningar.

Generaltullstyrelsen har nu omförmält, att 2 tullkassörs- och 23 kammarskrivartjänster
avförts från övergångsstaten samt att jämväl de återstående 2
kammarskrivartjänsterna beräknades bliva avförda från övergångsstaten före
utgången av det löpande budgetåret. På grund härav har styrelsen under
förevarande anslagspost för budgetåret 1937/1938 beräknat avlöningar till
ytterligare 16 tulluppbördsman och 11 tullkontorister.

Vidare har styrelsen erinrat, att avlöningen till en av de å ordinarie stat
uppförda gränsuppsyningsmännen, med hänsyn till att utbyte av den å övergångsstat
upptagna gränsöveruppsyningsmanstjänsten förutsatts komma att
ske från och med den 1 november 1936, i den gällande avlöningsstaten beräknats
för en tid av åtta månader. Styrelsen har nu för budgetåret 1937/
1938 beräknat avlöning till 1 gränsuppsyningsman för ytterligare fyra månader.

I anslutning jämväl till sina förut omförmälda förslag om uppförande å
ordinarie stat av dels 1 tullmästar- och 2 tullvakttjänster vid tullstationen i
Köping och dels 4 kammarskrivar- och 4 kontorsbiträdestjänster vid kustdistriktchefernas
expeditioner har styrelsen beräknat förevarande anslagspost
på följande sätt:

Nuvarande belopp..................................

Härtill komma avlöningar, minskade med tjänstepen -

sionsavdrag, till:

4 kammarskrivare .................. kronor 22,836

1 tullmästare........................ » 4,989

16 tulluppbördsmän .................. » 85,776

11 tullkontorister .................... » 40,260

2 tullvakter ........................ » 5,508

4 kontorsbiträden .................. » 10,740

1 gränsuppsyningsman för 4 månader .. » 1,071

kronor 11,562,000

» 171,180

kronor 11,733,180.

Sistnämnda belopp har styrelsen avrundat till 11,733,000 kronor.

De avlöningar, som sålunda skulle inberäknas under anslagsposten för budgetåret
1937/1938, hava av styrelsen, såvitt angår tullkontoristtjänsterna och
gränsuppsyningsmanstjänsten, beräknats efter samma grunder, som tillämpats
vid fastställande av anslagspostens belopp för innevarande budgetår.
För övriga ifrågavarande tjänster har styrelsen räknat med högsta löncklassen,
varvid beträffande kammarskrivar-, tulluppbördsmans- och kontorsbiträdestjänsterna
ortsgruppen F ansetts såsom genomsnittlig.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 226.

6

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
för närvarande 225,000 kronor, har med hänsyn till förut berörda
avgångar från övergångsstaten av generaltullstyrelsen beräknats till

69,000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, har av styrelsen för nästa budgetår uppförts
med oförändrat belopp eller 1,500 kronor.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal har styrelsen i sin skrivelse den 15 september 1936
anfört:

Anslagsposten är för innevarande budgetår uppförd med ett belopp av
1,413,500 kronor, varav till grundavlöningar m. m. förslagsvis 1,343,500 kronor
och till avlöningsförhöjningar m. m. förslagsvis 70,000 kronor. Beräkningen
av anslagsposten har skett på grundval av det belopp, 1,818,000 kronor,
varmed anslagsposten var uppförd för budgetåret 1935/1936, samt med
hänsyn till utgifterna från anslagsposten under budgetåret 1934/1935 ävensom
nyinrättandet från och med budgetåret 1936/1937 av bland annat 200
tullvakttjänster och 44 biträdestjänster. Utgifterna från anslagsposten under
budgetåret 1935/1936 utgjorde 2,145,774 kronor 11 öre. Anslagsposten
för sistnämnda budgetår har sålunda överskridits med 327,774 kronor 11 öre.
Anledningen härtill är i främsta rummet, att utrikes fartygstrafiken och godstrafiken
från utrikes ort ökats. Till belysande av ökningen från år 1934 till
år 1935 meddelas följande ur tullverkets förvaltningsberättelse för år 1935
hämtade uppgifter rörande utrikes fartygs- och godstrafiken vid centraltull -

kamrarna och tullkamrarna (utom frihamnarna).

År 1934 År 1935

Inklarerade fartyg ................................ 37,338 39,501

Utklarerade fartyg................................ 40,373 42,379

Direkt sjöledes inkommande gods:

vagnslaster .................................... 9,324 11,221

partier utan kollital ............................ 16,359 16,708

» örn minst 1,000 kolli .................... 3,557 3,609

andra kolli (huvudsakligen styckegods)............ 11,417,911 12,739,916

Utförseln:

varuanmälningar rörande tullkontroll underkastat gods 86,281 95,719.

Stegringen i fartygs- och godstrafiken har medfört en väsentlig ökning av
antalet icke-ordinarie tullvakter under budgetåret 1935/1936 vid jämförelse
med budgetåret 1934/1935. Under sistnämnda budgetår användes i medeltal
439 icke-ordinarie tullvakter i tjänstgöring mot 532 under budgetåret 1935/
1936. Till jämförelse må nämnas, att under en föregående högkonjunktur
sammanlagda antalet tulluppsyningsman, tillsyningsman, tullvakter och ickeordinarie
tullvakter vid distrikttullanstalterna under år 1930 utgjorde 1,895,
vilket antal under år 1931 minskades till 1,797 och under år 1932 ytterligare
nedgick till 1,735. Antalet icke-ordinarie skrivbiträden vid lokaltullförvaltningen
uppgick under budgetåret 1934/1935 till 96 samt under budgetåret
1935/1936 till 125.

Enär generaltullstyrelsen icke anser sig böra utgå från att den nuvarande
högkonjunkturen icke skall fortfara under budgetåret 1937/1938, har styrelsen
med avseende å det belopp av närmare 328,000 kronor, varmed anslags -

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

83

posten överskridits under budgetåret 1935/1936, funnit sig föranlåten att upptaga
anslagsposten till ett nied 298,500 kronor förhöjt belopp eller sålunda till

1.712.000 kronor. Härav har ett belopp av 1,630,000 kronor beräknats för
grundavlöningar m. m. samt 82,000 kronor för avlöningsförhöjningar m. m.

Sedermera har styrelsen i sin skrivelse den 3 december 1936 med avseende
å förslaget till ändringar i kustbevakningsorganisationen anfört, att till det
tidigare beräknade beloppet, 1,712,000 kronor, skulle komma arvoden till 4
kustdistriktchefer med sammanlagt 32,500 kronor. Vidare har styrelsen yttrat:

Enär enligt förslaget till kustbevakningens omorganisation antalet ickeordinarie
kustbevakningsbiträden skulle minskas, borde därav egentligen föranledas
en viss minskning av medelsbehovet under ifrågavarande anslagspost.
Med hänsyn till belastningen å anslagsposten under budgetåret 1935/

1936 och då utgifterna från densamma under innevarande budgetår torde
komma att avsevärt överstiga de under anslagsposten anvisade medlen, har
styrelsen emellertid funnit annan ändring i de förut gjorda beräkningarna
icke nu kunna ifrågakomma än att anslagsposten ökas med ovanberörda belopp,
32,500 kronor, och sålunda uppföres med 1,744,500 kronor, varav till
grundavlöningar m. m. förslagsvis 1,662,500 kronor samt till avlöningsförhöjningar
m. m. förslagsvis 82,000 kronor.

Vidkommande anslagsposten till särskilda löneförmåner till
ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän har styrelsen med
hänsyn till tillgängliga belastningssiffror beräknat densamma till oförändrat
belopp eller 209,000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså enligt generaltullstyrelsens förslag å avlöningsstaten
för tullstaten anvisas (11,733,000 + 69,000 + 1,500 + 1,744,500 +

209.000 =) 13,757,000 kronor.

Generaltullstyrelsen? beräkning av anslagsposten till avlöningar till Departements•
tjänstemän å ordinarie stat föranleder ej annan erinran från chefenmin
sida, än att avlöning bör beräknas till 1 ny tullvakttjänst i stället för 2,
varjämte hänsyn bör tagas till familjepensionsavdrag för första halvåret
1938. Anslagsposten torde böra upptagas till 11,537,000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat
torde med hänsyn till familjepensionsavdrag böra beräknas
till 67,000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj: t, bör upptagas med oförändrat belopp
eller 1,500 kronor.

Med hänsyn till vad styrelsen anfört torde en höjning av anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal få
anses ofrånkomlig. Såsom styrelsen anmärkt, innebär visserligen den år 1935
framlagda posteringsplanen för kustbevakningen en minskning av det nuvarande
antalet icke-ordinarie kustbevakningsbiträden. Då emellertid en dylik
minskning av förut anförda skäl endast torde kunna ske efter hand, torde
man, i betraktande jämväl av den påvisade belastningen i övrigt, försik -

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 226-

tigtvis böra räkna med ett personalbehov ej understigande det av styrelsen
förutsatta.

Med de jämkningar i styrelsens anslagsberäkning, som föranledas dels av
sättet för bestämmande av kustdistriktchefernas avlöning och dels av familjepensionsavdragen,
skulle förevarande anslagspost beräknas till 1,739,000
kronor. På sätt i det följande skall vidare beröras, förutsätter jag emellertid,
att till denna anslagspost skola överföras de avlöningsmedel, som för
närvarande ingå i anslaget till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig
införsel av spritdrycker m. m. Sammanlagda beloppet av dessa avlöningsmedel
har beräknats till 190,000 kronor.

Förevarande anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har i enlighet härmed upptagits till 1,929,000 kronor. Härav torde 82,000
kronor böra avses till avlöningsförhöjningar m. m. samt återstoden, 1,847,000
kronor, till grundavlöningar m. m. Båda delposterna böra uppföras med
förslagsvis beräknade belopp.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän synes med hänsyn till den
föreslagna löneminskningskompensationen för extra ordinarie tjänstemän
böra upptagas till 213,500 kronor.

Sammanlagt skulle alltså enligt mitt förslag å avlöningsstaten för tullstaten
anvisas (11,537,000 + 67,000 + 1,500 + 1,929,000 + 213,500=)

13,748,000 kronor.

Omkostnadsstaten för tullverket.

1936 års riksdag har godkänt följande omkostnadsstat för tullverket, att
tillämpas från och med budgetåret 1936/1937:

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis ...................... kronor 250,000

2. Expenser, förslagsvis ............................ » 735,000

3. Publikationstryck, förslagsvis .................... » 16,800

4. Hemliga utgifter ................................ » 2,000

5. Övriga utgifter, förslagsvis ........................ » 711,200

Summa kronor 1,715,000.

Genom brev den 15 maj 1936 har sedermera Kungl. Majit fastställt en mera
specificerad omkostnadsstat. I denna stat har anslagsposten till övriga ut -

gifter uppdelats på följande delposter:

a. Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsvis...... kronor 35,000

b. Byggnader, hyror och tomtören, förslagsvis .......... » 130,000

c. Drift och underhåll av viss fortskaffningsmateriel, för slagsvis

........................................ » 65,000

d. Legor för fortskaffningsmateriel, förslagsvis .......... » 140,000

e. Utbildning i tulltjänsten, förslagsvis ................ » 56,200

Kungl. Maj:ts proposition nr 226. 85

f. Beklädnad och beväpning, förslagsvis................ kronor 20,000

g. Beslagarandelar m. m., förslagsvis .................. » 130,000

h. Diverse utgifter, förslagsvis ........................ » 135,000

Summa kronor 711,200.

Samtidigt har Kungl. Majit föreskrivit, med tillämpning tills vidare från
och med budgetåret 1936,1937,

att anslagsposterna till reseersättningar och publikalionstryck icke finge
utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas,

att av anslagsposten till expenser finge för nedan nämnda ändamål tagas i

anspråk följande belopp nämligen:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... kronor 185,000

övriga expenser, högst................................ » 550,000,

samt att de under anslagsposten till övriga utgifter upptagna delposterna
till dels byggnader, hyror och tomtören, dels drift och underhåll av viss fortskaffningsmateriel,
dels legor för fortskaffningsmateriel, dels ock beklädnad
och beväpning icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

I sin skrivelse den 15 september 1936 har generaltullstyrelsen föreslagit
höjning av anslagsposten till reseersättningar från 250,000 kronor
till 300,000 kronor. Styrelsen har till stöd härför anfört, att utgifterna från
anslagsposten under budgetåret 1935/1936 uppgått till 318,724 kronor, fördelade
på tjänstgöringstraktamenten 56,103 kronor, övriga resekostnads- och
traktamentsersättningar 220,376 kronor samt ersättningar för flyttningskostnader
42,245 kronor, samt att sistnämnda slag av ersättningar visade stegringstendens.
Styrelsen har vidare anmärkt, att under anslagsposten vore
inberäknad jämväl den resekostnads- och traktamentsersättning vid extra
tullförrättningar, som enligt tullstadgan skulle utgivas av trafikerande, samt
att de på grund därav uppkommande utgifterna från anslagsposten sålunda
motsvarades av enahanda belopp i ökad inkomst för tullverket.

Anslagsposten till expenser, för närvarande 735,000 kronor, har av
styrelsen behandlats dels i förenämnda skrivelse den 15 september 1936 och
dels i särskild skrivelse den 8 januari 1937. I den förstnämnda skrivelsen har
anslagsposten uppförts med 730,000 kronor, varvid styrelsen anfört:

Utgifterna för bränsle, lyse och vatten utgjorde under budgetåret 1935/1936
204,085 kronor. Motsvarande utgifter under budgetåret 1937/1938 har generaltullstyrelsen
med hänsyn jämväl till de utvidgningar av styrelsens lokaler,
som i det föregående omförmälts vid behandlingen av avlöningsstaten
för styrelsen, beräknat till 210,000 kronor.

Beträffande övriga expenser får styrelsen erinra, att under anslagsposten
för innevarande budgetår beräknats kostnad för inköp av en uppsättning av
styrelsen förhyrda statistikmaskiner och räkneverk med 68,900 kronor.
Nämnda materiel har enligt medgivande i Kungl. Maj:ts brev den 15 maj
1936 inköpts av styrelsen. Med frånräknande av berörda belopp, 68,900
kronor, står alltså för övriga expenser under innevarande budgetår ett belopp
av 481,100 kronor till förfogande.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Sås°m övriga expenser har å motsvarande anslagspost förbudgetåret 1935/
193b, av vilken enligt Kungl. Maj:ts föreskrift i brev den 15 juni 1935 högst
ett belopp av 520,000 kronor finge tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändanial,
avförts ett sammanlagt belopp av 512,103 kronor, vari ingår hyra
för ovannämnda statistikmaskiner och räkneverk. Utgifterna understego
således med allenast 7,897 kronor det högsta belopp, som styrelsen ägde
disponera till övriga expenser.

Under budgetåret 1937/1938 kommer den i det föregående omnämnda utvidgningen
av generaltullstyrelsens lokaler att medföra ökade kostnader på
grund av nya telefonanordningar. Dessa kostnader hava vid verkställd utredning
uppskattats till omkring 20,000 kronor.

Vad beträffar det belopp, som härutöver erfordras för bestridande av till
övriga expenser hänförliga utgifter, kan detsamma icke på förhand med
någon större grad av säkerhet beräknas, enär med hänsyn till trafikens växl^nde
omfattning under olika år samt tillkomsten av mer eller mindre tillfälliga
nya arbetsuppgifter för tullpersonalen behovet av skrivmaterial, papper
och blanketter samt andra förbrukningsartiklar av olika slag, som erfordras
vid de olika tullanstalterna i riket, är alltför obestämt. Under förutsättning
att även för nästa budgetår föreskrift kommer att meddelas därom,
att andra expenser än utgifterna för bränsle, lyse och vatten icke må överstiga
visst bestämt belopp, är det därför önskvärt och behövligt, att den ram,
inom vilken generaltullstyrelsen äger bestrida utgifter från förevarande anslagspost,
icke är alltför begränsad. På grund härav har styrelsen funnit sig
böra för budgetåret 1937/1938 för övriga expenser, frånsett kostnaderna för
ovannämnda telefonanordningar, beräkna ett belopp av 500,000 kronor, vilken
summa alltså med 18,900 kronor överstiger det ovan upptagna belopp av
481,100 kronor, som för motsvarande ändamål står till styrelsens förfogande
under innevarande budgetår. Givetvis kommer styrelsen att även efter ökad
medelsanvisning å anslagsposten söka att i möjligaste mån begränsa utgifterna
från densamma.

Sedermera har styrelsen i sin särskilda framställning den 8 januari 1937
hemställt att, för möjliggörande av anskaffning under budgetåret 1937,1938
av vissa inventarier m. m. i samband med örn- och tillbyggnaden av styrelsens
tjänstelokaler, nu ifrågavarande anslagspost måtte böjas från det tidigare
föreslagna beloppet, 730,000 kronor, till 860,000 kronor eller, under
viss förutsättning, 885,000 kronor. Styrelsen har därvid anfört bland annat
följande:

De örn- och nybyggnadsarbeten inom kvarteret Argus här i staden, vilka
genom byggnadsstyrelsens försorg utfördes för utvidgning av generaltullstyrelsens
tjänstelokaler, hade nu fortskridit så långt, att frågan örn behövlig
nyanskaffning av möbler, belysningsarmatur, gardiner samt diverse andra
inventarier m. m. för sagda lokaler borde upptagas till avgörande inom näraliggande
tid. Med hänsyn till svårigheten att med någon större grad av säkerhet
vid tidigare tidpunkt bedöma de sannolika kostnaderna för ifrågavarande
nyanskaffning och dessas fördelning på olika budgetår hade vid avgivandet
av förslag till tullverkets utgiftsstater för vartdera av budgetåren
1936/1937 och 1937/1938 medel för bestridande av nämnda kostnader icke
inräknats i de anslagsposter till expenser, från vilka kostnaderna syntes böra
avföras.

Med en den 31 augusti 1936 dagtecknad promemoria hade arkitekten för
byggnadsarbetena till generaltullstyrelsen överlämnat utredning om den för
styrelsens restaurerade och nya lokaler behövliga nyanskaffningen av möb -

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

87

ler m. m. De i utredningen ingående kostnadsberäkningarna grundade sig i
flertalet fall på införskaffade offerter. Sammanlagda kostnaderna hade beräknats
till 203,486 kronor.

över denna utredning hade generaltullstyrelsen inhämtat byggnadsstyrelsens
yttrande, vilket avgivits den 5 november 1936. Av yttrandet framginge
bland annat, att byggnadsstyrelsen icke haft andra erinringar mot promemorian,
än att styrelsen ansett den i promemorian upptagna kostnaden för själva
möbleringen vara väl hög, särskilt vid en jämförelse med kostnaden för möbelanskaffningar
för andra ämbetsverk, och att promemorian bort omfatta
jämväl vissa inredningskostnader samt att byggnadsstyrelsen funnit vissa begränsningar
i det i promemorian föreslagna arvodet för utredningar och ritningar
kunna ifrågakomma.

Med utgångspunkt från promemorians uppgifter och med beaktande av
byggnadsstyrelsens nyssberörda synpunkter hade generaltullstyrelsen därefter
uppgjort en ny kostnadsberäkning, vari de reducerade kostnaderna fördelats
på budgetåren 1936/1937 och 1937/1938. Styrelsen hade därvid förutsatt,
att det skulle bliva styrelsen möjligt att vid det slutliga infordrandet av
anbud, vilket givetvis bomme att ske i samråd med byggnadsstyrelsen, icke
oväsentligt nedbringa anskaffningskostnaden för möbler och andra inventarier,
örn icke genom större minskning av möbelantalet sa dock genom ord.-nande av anbudsinfordrandet på ett lämpligare sätt än som skett. Styrelsens
kostnadsberäkning upptoge jämväl kostnaderna för vissa i promemorian ej
medtagna leveranser och arbeten, nämligen för omändring av additions-, statistik-
m. fl. maskiner för elektrisk drift till följd av att växelström i stallet
för likström skulle komma till användning i tjänstelokalerna. Sistnämnda
kostnader uppginge till 3,185 kronor.

Den av generaltullstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen slutar på ett belopp
av 175,927 kronor, som beräknats skola fördelas med 45,927 kronor på innevarande
budgetår och 130,000 kronor på nästa budgetår.

Denna beräkning upptager, i likhet med den tidigare av arkitekten gjorda
beräkningen, icke de av byggnadsstyrelsen omförmälda inredningskostnäderna,
avseende skåpinredning m. m. i tullverkets huvudlaboratorium och
centralförråd samt tullmuseum. Generaltullstyrelsen har nämligen ansett
dessa kostnader böra bestridas av för byggnadsarbetenas utförande anvisade
medel. Därest emellertid ifrågavarande kostnader, uppskattade till högst

25,000 kronor, arkitektarvode däri inbegripet, skulle finnas böra bestridas
såsom möbelanskaffningskostnader, beräknar generaltullstyrelsen det totala
kostnadsbeloppet till 200,927 kronor och den å nästa budgetår belöpande
delen därav till 155,000 kronor.

Anslagsposten till publikationstryck, för närvarande upptagen
till 16,800 kronor, föreslår styrelsen skola höjas till 22,000 kronor. Styrelsen
har härvid omförmäla alt utgifterna under anslagsposten för budgetåret
1935/1936 uppgått till 20,994 kronor. Vidare har styrelsen framhållit,
att styrelsen, som jämlikt särskilda Kungl. Maj:ts medgivanden låtit
utarbeta och tilldela tullpersonalen författningshandböcker i olika grenar av
tulltjänsten, med hänsyn till ofta förekommande författningsändringar ansågc
det vara nödvändigt att även framdeles tid elter annan utgiva dylika
handböcker.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Anslagsposten till hemliga utgifter har styrelsen uppfört nied
oförändrat belopp, 2,000 kronor.

Vad beträffar anslagsposten till övriga utgifter, för närvarande
711,200 kronor, har styrelsen föreslagit höjning därav till 917,000 kronor.
Härvid har styrelsen beräknat höjning av medelsanvisningen dels till byggnader,
hyror och tomtören med 190,000 kronor till 320,000 kronor, dels och
till utbildning i tulltjänsten med 15,800 kronor till 72,000 kronor.

Medelsbehovet för utgifter till byggnader, hyror och tomtören har av sty*
reisen närmare beräknats på följande sätt:

Nybyggnad av 5 bostadshus å 40,000 i Haparanda gränsdistrikt
.......................................... kronor 200,000

Nybyggnad av 1 bostadshus i Kiruna gränsdistrikt ...... » 18,000

Reparation och modernisering av byggnader i Dalarö och

Sandhamn ...................................... » 37,000

Reparation å andra byggnader ........................ » 29,000

Förhyrning av lokaler för 4 kustdistriktexpeditioner...... » 10,000

övriga hyror och tomtören .......................... » 26,000

Summa kronor 320,000.

I fråga om de två första posterna har styrelsen anfört:

Såsom styrelsen vid olika tillfällen framhållit, hava bostadslägenheter
stundom icke statt till buds i de trakter, där det ur tullverkets synpunkt är
angeläget att förlägga gräns- och kustposteringar. Då dessutom bostadsanskaffningen
genom statens försorg medför den fördelen, att sagda personal
erhåller en mera oberoende ställning i förhållande till ortsbefolkningen,
hava under senare tid bostadshus för gräns- och kustbevakningspersonalens
räkning blivit genom styrelsens försorg uppförda å ett flertal platser. Under
budgetåret 1937/1938 erfordras uppförande av bostadshus vid vissa posteringar
vid gränsen mot Finland. Inom Haparanda gränsdistrikt hava åtskilliga
gränsuppsyningsmän sedan lång tid tillbaka inköpt tomter och
därå uppfört bostadshus, som täcka det egna behovet. Ett ganska stort
antal av dessa befattningshavare äro inom de närmaste åren skyldiga att avgå
med pension. Enligt vad chefen för Haparanda gränsdistrikt upplyst råder
en synnerligen kännbar bostadsbrist efter hela gränsen mot Finland,
varför de nytillträdande gränsuppsyningsmännens bostadsfråga i allmänhet
måste lösas genom nybyggnad. Även om vissa av dessa befattningshavare
skulle vara i tillfälle att uppföra egna bostadshus, bomme detta emellertid,
enligt vad erfarenheten visat, att medföra olägenheter ur organisatorisk synpunkt
på grund av dels nödvändigheten att provisoriskt förlägga posteringar
till andra platser än dem, som äro lämpliga ur effektivitets- och trafiksynpunkt,
dels ock svårigheter att verkställa erforderliga omplaceringar bland
personalen. I den mån gränsbevakningspersonalen icke kan erhålla bostad
genom förhyrning, har styrelsen därför funnit nödvändigt, att bostadshus
uppföras genom statens försorg. Enligt en inom styrelsen verkställd utredning
föreligger ett oundgängligt behov att under nästa budgetår uppföra bostadshus
vid envar av gränsposteringarna i Norra Mattila, Södra Korpikylä,
Huuki, Aareavaara och Muodoslombolo. Kostnaden för dessa byggnader
har beräknats till 40,000 kronor för varje byggnad eller sålunda till sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

89

manlagt 200,000 kronor. Jämväl inom Kiruna gränsdistrikt erfordras nybyggnad
vid en gränspostering, nämligen i Karesuando. Härvarande postering
beslår av en gränsuppsyningsman, som för närvarande förhyr ett rum
och kök, provisoriskt inredda i en delvis för annat än bostadsändamål avsedd
mindre byggnad samt åtskilda genom en förstuga. Enligt vad gränsdistriktchefen
upplyst befinna sig sagda bostadsutrymmen i ett mycket dåligt
skick och är husvärden icke villig att låta reparera densamma. Då enligt
vad tillika inhämtats möjlighet icke finnes att förhyra bostad på annat
ställe i Karesuando, har styrelsen funnit nödvändigt att för posteringens
räkning uppföres ett bostadshus. Kostnaden härför beräknas till 18,000
kronor.

Styrelsen har vidare anfört, att jämkning i styrelsens beräkning av utgifter
för byggnader bleve påkallad, för den händelse de nu ifrågasatta nybyggnaderna
eller några av dem skulle anses böra utföras med anlitande av medel,
anvisade för motverkande av arbetslöshet.

Beträffande tullverkets byggnader i Dalarö och Sandhamn har styrelsen
framhållit, att vare sig dessa komme att upplåtas till tjänstebostäder eller,
i avvaktan därpå, under kortare eller längre tid komme att uthyras, det vore
erforderligt, att de underkastades ganska genomgripande reparations- och
moderniseringsarbeten, vilka ansåges hinna bliva färdiga under nästa budgetår.
Kostnaderna hava av styrelsen beräknats till 25,000 kronor för byggnaden
i Dalarö och 12,000 kronor för byggnaden i Sandhamn.

Vad härefter angår kostnaderna för utbildning i tulltjänsten har styrelsen
för nästa budgetår beräknat ett belopp av 40,800 kronor för en påbörjad
kurs för utbildning av kammarskrivare. Styrelsen har vidare yttrat:

I det betänkande, som den 19 oktober 1934 avgivits av tullverkets överkvalifikationssakkunniga,
hade beräknats, att 338 ordinarie och omkring 60
icke-ordinarie kammarskrivare erfordrades vid tullstaten. På sätt framginge
av generaltullstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 maj 1936 med
hemställan om bemyndigande att anordna en kurs för utbildning till befattning
såsom kammarskrivare, hade styrelsen uppskattat behovet av kammarskrivare
vid lokaltullförvaltningen till omkring 400, varav 316 ordinarie och
omkring 80 icke-ordinarie. Från och med den 1 juli 1936 vore i personalförteckningen
för tullstaten uppförda 316 ordinarie kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen
samt 25 kammarskrivare å övergångsstat. De sistnämnda
beräknades så snart hava avgått från sina befattningar, att sist under
senare halvåret 1937 ledigblivna kammarskrivartjänster skulle kunna återbesättas.
För närvarande tjänstgjorde 31 extra ordinarie och 44 extra kammarskrivare
vid lokaltullförvaltningen, och efter avslutandet av ovannämnda
kammarskrivarkurs den 19 mars 1938 torde ytterligare omkring 22 extra
kammarskrivare komma att anställas. Med en beräknad årlig avgång av 15
tjänstemän inom kammarskrivargruppen efter den 1 juli 1937 på grund av
befordran, avsked och dödsfall skulle den 1 juli 1939 finnas anställda högst
383 ordinarie och icke-ordinarie kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen.
På grund härav vore det erforderligt att anordna en ny kammarskrivarkurs
med början i mitten av år 1937, så att eleverna hunne bliva färdigutbildade
senast på våren 1939. Kostnaderna för sistnämnda kurs under budgetåret
1937/1938 kunde upptagas till 8,900 kronor.

90

Kungl. Majlis proposition nr 226.

Departements chefen.

Härutöver har styrelsen för nästa budgetår beräknat dels en kostnad av

9,000 kronor för anordnande av en kustöveruppsyningsmanskurs och dels
13,300 kronor för anordnande av korrespondenskurser, hyra av lokaler för
undervisningsanstalten samt diverse utgifter.

För egen del har jag icke något att erinra mot att under anslagsposten
till expenser beräknas medel såväl till anskaffning under nästa budgetår
av möbler m. m. för generaltullstyrelsens tjänstelokaler som till de av styrelsen
omnämnda inredningsarbetena. Anslagsposten torde böra upptagas
till 885,000 kronor.

Vad styrelsen anfört i fråga om uppförande av nya bostadshus i Haparanda
och Kiruna gränsdistrikt synes ådagalägga behovet av att i viss utsträckning
tillhandahålla tjänstemännen i dessa distrikt bostäder i tullverket
tillhöriga byggnader. Emellertid vill jag förorda den begränsningen, att för
nästa budgetår medel anvisas för uppförande endast av bostadshus i Norra
Mattila, Södra Korpikylä och Karesuando. Kostnaderna härför kunna beräknas
till 98,000 kronor. I enlighet härmed bör medelsbehovet för nybyggnader
under anslagsposten till övriga utgifter beräknas 120,000 kronor lägre,
än styrelsen föreslagit.

Till frågan, huruvida en ny kammarskrivarkurs bör anordnas under nästa
budgetår, torde bestämd ståndpunkt icke nu kunna tagas. Denna fråga lärer
böra av Kungl. Maj:t avgöras först efter den särskilda framställning i
ämnet, som framdeles kan förväntas från generaltullstyrelsen. Försiktigheten
synes emellertid bjuda, att enligt styrelsens förslag medel nu beräknas
för ändamålet.

Vad generaltullstyrelsen i övrigt anfört beträffande medelsbehovet under
omkostnadsstaten har icke givit mig anledning till erinran. Emellertid förutsätter
jag att, enligt beräkningar som i det följande skola angivas, en del
av kostnaderna för särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig införsel av
spritdrycker m. m. överföras till omkostnadsstaten, nämligen dels vissa traktamentskostnader,
135,000 kronor, och dels vissa andra löpande kostnader
till sammanlagt belopp av 530,000 kronor. I följd härav har jag upptagit
anslagsposten till reseersättningar till 435,000 kronor samt anslagsposten till
övriga utgifter till 1,327,000 kronor.

Omkostnadsstatens slutsumma skulle, vid bifall till vad jag sålunda föreslagit,
utgöra (435,000 + 885,000 + 22,000 + 2,000 + 1,327,000 =) 2,671,000
kronor.

Liksom för innevarande budgetår torde omkostnadsstat för tullverket,
upptagande allenast de särskilda anslagsposterna, böra underställas riksdagens
godkännande, medan specificerad omkostnadsstat därefter torde få
fastställas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

91

Särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker
m. m.

Till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker
m. m. är för budgetåret 1936/1937 anvisat ett reservationsanslag av 1,120,000
kronor. För budgetåret 1935/1936 utgjorde motsvarande anslagsbelopp

975,000 kronor.

För bekämpande av olovlig varuinförsel förfogar generaltullstyrelsen även
över medel, som jämlikt bestämmelserna i 19 § lagen den 8 juni 1923 (nr
147) örn straff för olovlig varuinförsel samt 23 § lagen den 20 juni 1924 (nr
225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin stå till styrelsens förfogande för uppmuntran av tulltjänstemän
och polismän, vilka ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig varuinförsel,
eller för särskilda åtgärder till motverkande av sådan införsel. Användningen
av de intill utgången av budgetåret 1935/1936 influtna beloppen
av dessa medel framgår av följande av generaltullstyrelsen meddelade översikt: Gratifikationer

åt tull-, polis- och lotstjänstemän .... kronor 330,205:75

Anskaffning av båtmateriel ...................... » 227,549:94

Anskaffning av annan fortskaffningsmateriel........ » 68,337: 18

Kostnader för detektiver samt tulltjänstemäns utbildning
i detektivtjänst .......................... » 72,747:70

Avlöningar till tekniska biträden åt kustbevakningsin spektören

.................................... » 53,652:84

Anslag åt tullmyndigheter till särskilda åtgärder för bekämpande
av olovlig varuinförsel................ » 90,776:09

Diverse .................................... » 120,992:64

Behållning ...................................... » 88,761:01

Summa kronor 1,053,023: 15.

Å det för budgetåret 1935/1936 till särskilda åtgärder för bekämpande av
olovlig införsel av spritdrycker m. m. anvisade reservationsanslaget å 975,000
kronor jämte reservation från motsvarande anslag för budgetåret 1934/1935,
vilken uppgick till 234,626 kronor 12 öre, sålunda sammanlagt 1,209,626
kronor 12 öre, hava enligt vad generaltullstyrelsen meddelat avförts

1,102,945 kronor 48 öre, fördelade sålunda:

Anskaffning av båtmateriel............................ kronor 257,835:16

Anskaffning av annan fortskaffningsmateriel ............ » 24,232:38

Förbättrings- och utrustningsarbeten å kustbevakningsångaren
Poseidon (förut benämnd Skagerak).......... » 58,962:10

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Bemanning och drift av:

kustbevakningsångaren Triton ...................... » 101,845:69

» Poseidon l2/ia 1935—3% 1936 .. » 64,122: 70

» Ocean........................ > 2,429:50

» Odin “/*—“/e 1936............ » 22,058:61

torpedbåten nr 7 .................................. > 977; 23

* nr 8 l/7 1935 -s/3 1936 .................. » 53,745:09

vedettbåten nr 34 x/7 1935—8/« 1936 ................ » 64,552: 34

en tullkryssare (T V 16)............................ » 38,285:82

Förhyrning av fortskaffningsmateriel .................. > 18,875:99

Underhåll och drift av fortskaffningsmateriel............ » 235,401:56

Ersättning för i tulltjänst hållna velocipeder............ » 4,947:08

Vissa traktamentsersättningar.......................... » 129,328:38

Diverse kostnader.................................... » 25,345:85

Summa kronor 1,102,945:48.

Den å anslaget redovisade reservationen vid utgången av budgetåret 1935/
1936 utgjorde sålunda 106,680 kronor 64 öre.

Anslaget för innevarande budgetår, 1,120,000 kronor, har i 1936 års statsverksproposition
beräknats sålunda:

Utsjöbevakningen .................................. kronor 340,000

Nybyggnad av fartyg................................ » 250,000

Underhåll och förnyelse av motorfordonsmateriel...... » 28,000

Radioutrustning .................................... » 30,000

Underhåll och drift av fortskaffningsmateriel.......... » 260,000

Vissa traktamenten ................................ » 145,000

Diverse utgifter .................................... » 67,000

Summa kronor 1,120,000.

Med avseende å användningen av anslaget för det löpande budgetåret har
styrelsen anfört, att liksom under åtskilliga tidigare år vissa arbeten, till vilka
medel anvisats, icke hunne utan undanskjutande av andra angelägna sådana
slutföras under detta budgetår, i följd varav utgifterna för förstberörda
arbeten icke komme att belasta anslaget för budgetåret. Under alla förhållanden
beräknar styrelsen, att vid budgetårets utgång icke å anslaget finnes
någon reservation, till vilken hänsyn bör tagas vid beräkning av anslaget
för budgetåret 1937/1938.

Beräkningarna av medelsbehovet å anslaget under budgetåret 1937/1938
hava av generaltullstyrelsen verkställts i anslutning till förslag, som av kustbevakningsinspektören
framlagts i en av honom till styrelsen ingiven promemoria.
Av vad styrelsen därvid anfört framgår huvudsakligen följande.

Utsjöbevakningen.

Till förfogande för utsjöbevakningen finnas tre kustbevakningsångare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 226. 93

nämligen Triton, Poseidon och Odin. För bemanning och drift av nämnda
tre fartyg beräknar styrelsen kostnaderna sålunda:

Triton .............................................. kronor 85,000

Poseidon ............................................ » 100,000

Odin .............................................. » 110,000

Summa kronor 295,000.

I det för Poseidon beräknade beloppet har styrelsen inberäknat ett belopp
av 15,000 kronor för grundlig reparation av detta fartygs kondensor.

Nybyggnad av motorfartyg.

Enligt det förslag, som framlagts i 1935 års betänkande och av generaltullstyrelsen
i princip biträtts, skulle för kustbevakningen erfordras 3 tullkryssare
av typ I, 5 tullkryssare av typ II, 12 tullkryssare av typ III samt
6 tullracerbåtar. Av sådana båtar förfogar tullverket för närvarande över 1
tullkryssare av typ I, 3 tullkryssare av typ II, 6 tullkryssare av typ III samt
3 tullracerbåtar. I anslaget för budgetåret 1936/1937 har inberäknats kostnad
för nybyggnad av 2 tullkryssare av typ II samt 1 tullracerbåt. För genomförande
av de sakkunnigas förslag skulle alltså erfordras anvisande av
medel för nybyggnad av ytterligare 2 tullkryssare av typ I, 6 tullkryssare av
typ III och 2 tullracerbåtar.

Då vid kustbevakningen användas ett antal äldre och för sitt ändamål föga
lämpade motorbåtar, vilka draga onormalt höga underhållskostnader i förhållande
till det arbete de utföra, anser styrelsen det vara angeläget, att den
i betänkandet avsedda nyanskaffningen genomföres. På grund av den höga
anskaffningskostnaden för tullkryssare av typ I samt med hänsyn till vikten
av att det totala antalet tullkryssare ökas, har styrelsen emellertid ansett sig
böra begränsa anslagsäskandet för budgetåret 1937/1938 till att omfatta medel
för nybyggnad av 4 tullkryssare av typ III samt 2 tullracerbåtar. Anskaffningskostnaderna
för denna båtmateriel beräknas, med hänsyn till inträdda
prisstegringar för racerbåtar, sålunda:

4 tullkryssare av typ III å kr. 70,000 .................... kronor 280,000

2 tullracerbåtar å kr. 55,000 .......................... » 110,000

Summa kronor 390,000.

Automobiler.

Vid kustbevakningen användas för närvarande 25 automobiler, som tillhöra
tullverket. Enligt den i 1935 års betänkande upprättade posteringsplanen
för kustbevakningen skulle antalet automobiler utgöra 34, varav emellertid
3 beräknats under förutsättning av tullpolisorganisationens genomförande.
Styrelsen hemställer i enlighet därmed örn anvisande av medel för anskaffning
av ytterligare 6 automobiler. Kostnaden härför beräknas till 30,000
kronor.

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

Underhåll och drift av fortskaffningsmateriel.

Utgifterna för underhåll och drift av tullverket tillhöriga motorfartyg och
motorfordon uppgingo under budgetåret 1935/1936 till omkring 273,687 kronor.
Häri ingå även kostnaderna för bemanning av tullkryssaren av typ I,
vilken disponeras utan förläggning till visst kustdistrikt. För underhåll och
drift av motorfartygen, kostnaden för bemanning av tullkryssaren av typ I
inberäknad, hava under budgetåret 1935/1936 utbetalts omkring 224,000 kronor.
Under budgetåret 1937/1938 beräknas två äldre motorbåtar hava ersatts
med de två tullkryssare av typ II, till vilka medel anvisats under anslaget
för innevarande år. Kostnaderna för underhåll och drift av sistnämnda
båtar beräknas till sammanlagt 30,000 kronor. För de utrangerade
två båtarna utgöra motsvarande kostnader omkring 6,000 kronor. Kostnaderna
för underhåll och drift av motorfartyg under nästkommande budgetår
hava sålunda upptagits till (224,000 + 30,000 — 6,000 =) 248,000
kronor.

Beträffande motorfordon hava för innevarande budgetår driftkostnaderna
beräknats under posten »Underhåll och drift av fortskaffningsmateriel», varemot
för underhåll och förnyelse av motorfordonsmateriel upptagits en särskild
post. Dessa olika slag av utgifter anser styrelsen emellertid böra beräknas
gemensamt. Driftkostnaderna för 31 automobiler hava beräknats till

60.000 kronor. För underhåll och förnyelse av samma materiel har beräknats
ett belopp av 37,000 kronor. Kostnaderna för förnyelse, underhåll och
drift av motorfordon hava alltså av styrelsen upptagits till sammanlagt

97.000 kronor.

Vissa traktamenten.

Generaltullstyrelsen har för vissa traktamenten beräknat ett belopp av

135.000 kronor eller sålunda 10,000 kronor mindre än för det löpande budgetåret.

Diverse utgifter.

Kostnader för förhyrning av fortskaffningsmateriel, anskaffning eller
förhyrning av garage, inköp av effekter för bevakningstjänsten med flera
diverse utgifter utbetaltes under budgetåret 1935/1936 från förevarande anslag
med omkring 49,200 kronor. Styrelsen anser sig icke kunna räkna
med att motsvarande utgifter under budgetåret 1937/1938 komma att understiga
nämnda belopp. Enligt vad styrelsen framhåller vore det av vikt, att
medel för diverse utgifter icke beräknades för knappt. Särskilt framhåller
styrelsen, att utgifterna från anslagsposten vore till icke ringa del beroende
av växlingarna i smuggeltrafikens omfattning. På grund härav har styrelsen
för diverse utgifter under nästkommande budgetår upptagit ett belopp
av 80,000 kronor, vilket med 13,000 kronor överstiger det belopp, som beräknats
för sådana utgifter under innevarande budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

95

Sammanfattning rörande medelsbehovet.

I enlighet med det anförda har medelsbehovet för nästa budgetår av ge -

neraltullstyrelsen beräknats sålunda:

Utsjöbevakning .................................... kronor 295,000

Nybyggnad av 4 tullkryssare av typ III och 2 tullracer båtar

............................................ » 390,000

Anskaffning av 6 automobiler ...................... » 30,000

Underhåll och drift av motorfartyg .................. » 248,000

Förnyelse, underhåll och drift av motorfordon ........ » 97,000

Vissa traktamenten .................................. ■» 135,000

Diverse utgifter .................................... » 80,000

Summa kronor 1,275,000.

Fråga örn uppdelning av anslaget.

Då större delen av de utgifter, som av styrelsen beräknats för ifrågavarande
ändamål under budgetåret 1937/1938, utgöres av ofrånkomliga och till
sin storlek svårberäkneliga drift- och underhållskostnader samt andra fortlöpande
utgifter, anser styrelsen synnerligen önskvärt, att därför avsedda
anslagsmedel icke beräknas under ett reservationsanslag. Styrelsen ifrågasätter
därför, huruvida icke sådan ändring skulle kunna vidtagas, att till
särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m.
anvisades två anslag, nämligen ett reservationsanslag till anskaffning av
fortskaffningsmateriel och ett förslagsanslag till övriga omkostnader. Såsom
av det föregående framgår, har medelsbehovet för nästa budgetår av
styrelsen beräknats, för anskaffning av fortskaffningsmateriel till (390,000
+ 30,000 =) 420,000 kronor samt för övriga omkostnader till (295,000 +

248,000 + 97,000 + 135,000 + 80,000 =) 855,000 kronor. Styrelsen hemställer
sålunda, att till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig införsel
av spritdrycker m. m. måtte för budgetåret 1937/1938 anvisas dels till
anskaffning av fortskaffningsmateriel ett reservationsanslag av 420,000 kronor,
dels ock till övriga omkostnader ett förslagsanslag av 855,000 kronor.

Styrelsen har därvid förutsatt, att föreskrift komme att av Kungl. Maj :t meddelas
därom, att förslagsanslaget icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande
överskridas. Styrelsen har vidare utgått från att den, såvitt nu kunde bedömas,
sannolikt ringa reservation, som kunde uppkomma å reservationsanslaget
för innevarande budgetår, borde i likhet med vad som gällde i
fråga örn användningen av behållning å äldre reservationsanslag, anlitas för
det med det föreslagna nya reservationsanslaget avsedda ändamålet.

I fråga örn den föreslagna nyanskaffningen av tullkryssare och tullracer- Departementsbåtar
förordar jag den begränsningen, att för nästa budgetår medel anvisas klejen.
för anskaffning av endast 2 tullkryssare av typ III och 2 tullracerbåtar. Kostnaderna
härför kunna beräknas till 250,000 kronor.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 226-

Förslaget om beräknande av 30,000 kronor för nyanskaffning av 6 automobiler
finner jag mig böra biträda.

Till diverse utgifter har generaltullstyrelsen beräknat 80,000 kronor, vilket
med 13,000 kronor överstiger det belopp, som beräknats för sådana utgifter
under innevarande budgetår. Såsom styrelsen framhållit, rör det sig
härvid om utgifter, vilka äro till icke ringa del beroende av växlingarna i
smuggeltrafiken. Då det synes angeläget, att en icke alltför knapp marginal
beräknas för oförutsedda utgifter, vill jag icke motsätta mig den föreslagna
höjningen.

I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran mot styrelsens beräkning
av medelsbehovet i nu förevarande avseenden.

Vad slutligen angår förslaget örn uppdelning av medlen på två anslag, anser
jag goda skäl föreligga för ett frångående av den hittillsvarande ordningen,
enligt vilken jämväl ofrånkomliga och samtidigt svårberäkneliga kostnader
av löpande natur, däribland en del personalkostnader, beräknas under
reservationsanslaget. Dessa löpande utgifter äro till stor del av samma
beskaffenhet som utgifterna under övriga anslag till tullverket. Visserligen
torde det hava varit avsett att till det nu förevarande anslaget skulle hänföras
de utgifter, som påkallades av spritsmugglingens bekämpande såsom
en mera temporär angelägenhet vid sidan av tullverkets reguljära uppgifter.
Denna norm för utgifternas fördelning har emellertid icke kunnat konsekvent
upprätthållas. Som förhållandena nu gestalta sig, anser jag det vara
mest förenligt med reda och överskådlighet, att medel till de löpande utgifterna
för spritsmugglingens bekämpande beräknas under de anslagsposter
inom avlönings- och omkostnadsstaterna, till vilka motsvarande utgifter för
tullverkets allmänna behov hänföras.

I de beräknade kostnaderna för utsjöbevakningen samt för underhåll och
drift av motorfartyg ingå avlöningar till personal å tre utsjöbevakningsångare
och en större tullkryssare. Sammanlagda beloppet därav utgör enligt
föreliggande uppgifter 190,000 kronor. Såsom förut nämnts, har jag inberäkna!
detta belopp i den under avlöningsstaten för tullstaten upptagna anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Övriga kostnader under det hittillsvarande reservationsanslaget, utom kostnaderna
för nyanskaffning av tullkryssare, tullracerbåtar och automobiler,
har jag ansett böra hänföras till omkostnadsstaten. Därvid hava, såsom likaledes
förut nämnts, traktamentskostnaderna, 135,000 kronor, upptagits under
anslagsposten till reseersättningar och återstoden, 530,000 kronor, under
anslagsposten till övriga utgifter.

Kostnaderna för nyanskaffning av nyssnämnda fortskaffningsmateriel hava
i det föregående beräknats till sammanlagt 280,000 kronor. Medel för
bestridande därav torde böra anvisas i form av ett reservationsanslag till anskaffning
av viss fortskaffningsmateriel för kustbevakningen. I likhet med
generaltullstyrelsen förordar jag, att den reservation, som kan uppkomma å
reservationsanslaget för innevarande budgetår, överföres till det nya reservationsanslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 226-

97

Sammanfattning och hemställan.

Enligt vad jag här förordat böra anslag till tullverket i riksstaten för budgetåret
1937/1938 upptagas med följande belopp, nämligen: ett anslag till avlöningar
till befattningshavare hos generaltullstyrelsen med 750,000 kronor,
ett anslag till avlöningar till befattningshavare å tullstaten med 13,748,000
kronor, ett anslag till omkostnader med 2,671,000 kronor samt ett anslag till
anskaffning av viss fortskaffningsmateriel för kustbevakningen med 280,000
kronor eller tillhopa med 17,449,000 kronor. I statsverkspropositionen beräknades
motsvarande anslag till sammanlagt 17,385,000 kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda sammanhang anfört
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för generaltullstyrelsen: Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlönings reglementet

................................ —

5 byråchefer .................................. B 30

1 kustbevakningschef, arvode enligt 5 § i avlönings reglementet

................................

1 byrådirektör och ombudsman.................. B 28

1 byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium
.......................... B 26

1 förste aktuarie och chef för statistiska avdelningen B 26

1 sekreterare .................................. B 26

5 byråinspektörer ............................. B 24

2 förste revisorer .............................. B 24

1 kamrerare .................................. B 24

3 aktuarier .................................... B 21

3 notarier .............''....................... B 21

11 revisorer .................................... ® 21

3 tullkontrollörer .............................. B 21

12 kammarskrivare.............................. B 16

1 materialförvaltare ............................ B 15

1 registrator .................................. B 14

2 kansliskrivare................................ B 11

1 förste expeditionsvakt......................... B 7

16 kanslibiträden ............................... B 7

8 expeditionsvakter ............................ B 5

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 226. 1

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 226-

Befattning ‘ Lönegrad

21 kontorsbiträdet! .............................. B 4

8 skrivbiträden ................................ B 2

Tjänsteman å övergångsstat:

1 kontorsbiträde ............................... B 4

Tjänstemän å extra stat:

1 byråingenjör ................................ B 26

1 byråinspektör ................................ B 24;

Amri. Sfi länge 1 kontorsbiträde finnes uppfört å övergångsstat, skall 1
av de å ordinarie stat uppförda skrivbiträdestjänsterna hållas vakant;

dels besluta, med giltighet från och med den 1 juli 1937,
sådan ändring av 5 § i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, att i 1 mom. andra stycket av
paragrafen befattningen såsom kustbevakningsinspektör vid
tullverket uteslutes samt i stället införes befattningen såsom
kustbevakningschef vid tullverket med arvode av 12,000 kronor; -

dels godkänna följande avlöningsstat för generaltullstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/
1938:

Avlöningsstat.

1.

2.

3.

4.

5.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ....................

Avlöning till tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis ........................

Avlöningar till tjänstemän å extra stat,

förslagsvis ........................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie per -

sonal:

a. Grundavlöningar

m. m...........kronor 108,600

b. Avlöningsförhöjnin gar

m. m., förslagsvis
.............. » 5,000

Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis. .

kronor 582,000
» 2,700

» 17,200

» 113,600

» 34,500

Summa kronor 750,000;

Kungl. Maj.ts proposition nr 226- 99

dels till Tullverket: Avlöningar till befattningshavare hos
generaltullstyrelsen för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av ..........................kronor 750,000;

dels godkänna följande personalförteckning för tullstaten:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

1. Lokaltullförvaltningen.

3 tulldirektörer . ............................. B 29

3 tullöverinspektörer .......................... B 27

3 tullbevakningschefer ........................ B 26

3 tulldirektörsassistenter ...................... B 26

6 tullförvaltare av klass 1 A.................... B 26

3 tullkommissarier ............................ B 26

7 tullförvaltare av klass 1 B.................... B 24

21 tullöverkontrollörer .......................... B 24

17 förste tullkontrollörer........................ B 22

17 tullförvaltare av klass 2 ...................... B 22

20 tullförvaltare av klass 3 ...................... B 21

130 tullkontrollörer ............................ B 21

5 tullförvaltare av klass 4 ...................... B 18

3 tullkassörer ................................ B 18

316 kammarskrivare ............................ B 16

23 tullmästare ................................ B 15

26 tulluppbördsman ............................ B 15

152 tullkontorister .............................. B 12

124 tullöveruppsyningsman ...................... B 12

2 kansliskrivare .............................. B 11

572 tulluppsyningsman .......................... B 8

35 kanslibiträden .............................. B 7

725 tillsyningsman . . . ........................... B 6

310 tullvakter .................................. B 5

60 kontorsbiträde!! ............................ B 4

'' 30 skrivbiträden .............................. B 2

2. Kustbevakningen.

4 kammarskrivare ............................ B 16

22 kustöveruppsyningsmän ...................... B 12

55 kustuppsyningsman .......................... B 8

53 förste kustvakter............................ B 7

165 kust valder .................................. B 6

55 kustbevakningsbiträden ...................... B 5

4 kontorsbiträden.............................. B 4

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 226-

Befattning Lönegrad

3. Gränsbevakningen.

1 gränsbevakningschef ........................ B 22

1 kammarskrivare ............................ B 16

6 gränsöveruppsyningsmän .................... B 12

188 gränsuppsyningsmän ........................ B 8

Tjänstemän å övergångsstat:

10 tullkassörer ................................ B 18

1 gränsuppsyningsmän ........................ B 8

Anni.: 1. 10 tulluppbördsraanstjänster å ordinarie stat må tillsättas endast
i den mån 10 tullkassörer å övergångsstat avgå från sina befattningar.

2. En av de å ordinarie'' stat upptagna kustvakttjänsterna skall hållas
vakant, så länge den å övergångsstat uppförde gränsuppsyningsmannen kvarstår
i tjänst;

dels godkänna följande avlöningsstat för tullstaten, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ................ kronor 11,537,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångs stat,

förslagsvis.................. » 67,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t.......... » 1,500

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per sonal: a.

Grundavlöningar

m. m., förslagsvis
.......... kronor 1,847,000

b. Avlöningsförhöjningar
m. m.,

förslagsvis .... » 82,000 » 1,929,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
....................... »_213,500

Summa kronor 13,748,000;

dels till Tullverket: Avlöningar till befattningshavare d tullstaten
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 13,748,000;

dels godkänna följande omkostnadsstat för tullverket, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:

Kungl. Maj:ts proposition nr 226-

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis.......... kronor 435,000

2. Expenser, förslagsvis........... .... » 885,000

3. Publikationstryck, förslagsvis........ » 22,000

4. Hemliga utgifter .................. » 2,000

5. övriga utgifter, förslagsvis . ......... » 1,327,000

Summa kronor 2,671,000;

dels till Tullverket: Omkostnader för budgetåret 1937/1938
anvisa ett förslagsanslag av............ kronor 2,671,000;

dels till Tullverket: Anskaffning av viss fortskaffningsmateriel
för kustbevakningen för budgetåret 1937/1938 anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 280,000;

dels ock besluta, att uppkommande reservation å det till
tullverket för budgetåret 1936/1937 anvisade reservationsanslaget
till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig införsel
av spritdrycker m. m. skall överföras till reservationsanslaget
för budgetåret 1937/1938 till anskaffning av viss fortskaffningsmateriel
för kustbevakningen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Folke Ericson.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 samt. Nr 226.

8

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Innehållsförteckning.

Sid

Inledning............................ •<

Organiserandet av den särskilda polisverksamheten mot olovlig rusdryckshantering.
......................................................... g

Kustbevakningens omorganisation ...................................... 41

Avlöningsstaten för generaltullstyrelsen .................................. 72

Avlöningsstaten för tullstaten .......................................... 77

Omkostnadsstaten för tullverket........................................ 84

Särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. 91
Sammanfattning och hemställan ........................................ 97

377422. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.