Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
1
Nr 217.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Häradsrätterna:
Avlöningar; given Stockholms slott den
5 mars 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. G. Westman.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet statsrådet Westman:
Vid anmälan till årets statsverksproposition av de frågor som tillhöra regleringen
för budgetåret 1937/1938 av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel
upptogs under punkt (19) till behandling frågan örn anslag till Hä
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 217. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
radsrätterna: Avlöningar. Under erinran att för det dåvarande påginge utredning
angående vissa domsagoregleringar anförde jag, att anslaget tills
vidare endast borde beräknas i riksstaten och att slutligt anslagsäskande senare
torde få göras. Med bifall till den av mig i anslutning därtill gjorda hemställan
föreslog Kungl. Majit i statsverkspropositionen riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 beräkna ett förslagsanslag av 1,743,100 kronor.
Den utredning som vid årsskiftet pågick angående lämpligheten att förena
Ångermanlands västra och mellersta domsagor till en domsaga eller att uppdela
sistnämnda domsaga å Ångermanlands västra och södra domsagor har
numera avslutats, och genom beslut den 12 februari 1937 har Kungl. Majit
— jämte det Kungl. Majit förordnat om sammanslagning av tingslagen i
den västra domsagan m. m. — funnit utredningen icke giva anledning till
vidtagande av vidare åtgärder i syfte att genomföra sådan förening av den
västra och mellersta domsagan eller sådan uppdelning av den mellersta som
ifrågasatts. Utredningen har således icke åstadkommit någon ändring beträffande
det anslagsbehov som nu finnes för de av utredningen berörda
domsagorna.
I en annan regleringsfråga, vilken avser en uppdelning av Skånings, Valle
och Vilske domsaga å angränsande domsagor, har helt nyligen Göta hovrätt,
efter vederbörandes hörande, avgivit infordrat utlåtande. Ytterligare övervägande
synes i denna fråga erforderligt rörande de olika lösningar som kunna
finnas, och jag är därför ej beredd att nu upptaga frågan till behandling.
Vid beräkningen av anslagsbehovet utgår jag alltså från att bestående förhållanden
bibehållas under nästkommande budgetår.
Förslagsanslaget till Häradsrätterna: Avlöningar är för budgetåret 1936/
1937 upptaget med ett belopp av 1,746,600 kronor. För anslagets disponerande
gäller följande av Kungl. Majit den 12 juni 1936 i enlighet med riksdagens
beslut fastställda:
Avlöningsstat.
Utgifter.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat:
a) Lön, tjänstgöringspenningar och
förvaltningsbidrag ........... kronor 713,500
b) Ersättning till vissa vikarier för
häradshövdingar, förslagsvis . . » 15,000 kronor 728,500
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m. m.........kronor 779,800
b) Ålderstillägg m. m., förslagsvis » 30,600 » 810,400
3. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke- ordinarie tjänstemän:
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
3
a) Partiell löneförbättring åt häradshövdingarna
............. kronor 106,000
b) Ersättning för förlorad lösen i
följd av inteckningsförnyelsernas
avskaffande ................. » 251,700 kronor 357,700
4. Arvoden åt tingstolkar ........................... * 4,000
Summa kronor 1,900,600.
Särskilda uppbördsmedel.
Bidrag från häradshövdingarna till avlönande av viss
icke-ordinarie personal ............................ kronor 154,000
Nettoutgift kronor 1,746,600.
Beträffande anslaget för nästkommande budgetår torde jag till en början
få erinra om den av 1936 års riksdag beslutade sammanslagningen av östra
domsaga och Medelsta domsaga i Blekinge län. I fråga örn de ekonomiska
konsekvenserna av denna domsagoreglering får jag hänvisa till vad föredragande
departementschefen anfört i föregående års statsverksproposition
(andra huvudtiteln 1936 sid. 57 o. f.). Av vad som anföres i det följande kommer
att framgå i vad mån sammanslagningen inverkar å de olika anslagsposterna
under förevarande anslag för nästkommande budgetår.
Å anslagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat uppkommer genom berörda domsagoreglering en besparing under delposten
lön, tjänstgöringspenningar och förvaltning sbidrag
med 3,100 kronor, varför denna delpost bör bestämmas till 710,400
kronor.
Till behandling torde härefter få upptagas en för vissa av de följande anslagsposterna
gemensam fråga örn gottgörelse åt icke-ordinarie
befattningshavare i hovrätt för extra kostnader vid
förordnande i domsaga med kansli å annan ort än
hovrättens förläggningsort.
Gottgörelse för sådana kostnader utgår för närvarande endast i fall, som
omförmäles i 6 § kungörelsen den 26 maj 1933 (nr 311) angående assessors i
hovrätt tjänstgöring vid underdomstol å landet. Enligt detta stadgande äger
hovrätten, örn förhållandena därtill giva anledning, tillerkänna assessor, som
förordnats att förvalta häradshövdingämbete eller att tjänstgöra såsom biträdande
domare å annan ort än hovrättens stationeringsort, ersättning av
statsmedel intill ett belopp av 480 kronor för år för de extra kostnader som
i anledning av förordnandet uppkomma. Stadgandet äger icke tillämpning,
då ersättning utgår enligt 9 § första stycket kungörelsen den 26 maj 1933
(nr 310) angående å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens avlöningsförhållanden
m. m. Sistnämnda författningsrum avser vissa förord
-
4
Kungl. Majis proposition nr 217.
nanden att förvalta häradshövdingämbete, huvudsakligen vakansförordnanden,
vilka för den förordnade medföra rätt att uppbära större delen av de
med den uppehållna tjänsten förenade avlöningsförmånerna.
I skrivelse den 5 december 1935 har Föreningen yngre jurister under Göta
hovrätt hemställt att vid förordnanden för assessorer och extra fiskaler i hovrätt
att tjänstgöra i domsaga utanför hovrättens stationeringsort dels avlöningen
måtte beräknas efter lägst den föf hovrättens stationeringsort gällande
dyrortsgrupp, dels ock ersättning för flyttningskostnader och tjänstgöringstraktamente
måtte utgå i enlighet med de för statens övriga befattningshavare
gällande principer.
Till stöd för sin framställning har föreningen anfört huvudsakligen följande:
Enligt
nu gällande bestämmelser ägde såväl ordinarie som extra ordinarie
befattningshavare inom civila statsförvaltningen och statens affärsdrivande
verk att vid tjänstgöring å annan plats än stationeringsorten åtnjuta särskild
ersättning för därav föranledda kostnader. Dylik ersättning utginge
för flyttningskostnader och dubbelhyra, varjämte tjänstgöringstraktamente
utbetalades efter vissa grunder. Motsvarande bestämmelser gällde för militära
befattningshavare. Däremot utginge — med det i 6 § kungörelsen den
26 maj 1933 (nr 311) nämnda undantag — icke extra ersättning till befattningshavare
vid hovrätt, som erhölle förordnande att förvalta häradshövdingämbete
eller att tjänstgöra såsom biträdande domare eller sekreterare å
annan ort än hovrättens stationeringsort, enär särskilda avlöningsbestämmelser
gällde för dylika förordnanden.
Befattningshavare vid hovrätt vore sålunda i angivna hänseende sämre
ställda än statens övriga befattningshavare, ett förhållande, som blivit av
särskild betydelse efter ikraftträdandet av 1933 års domsagostadga. Assessor
i hovrätt vore numera i långt större utsträckning än förr skyldig att mottaga
förordnande att förvalta häradshövdingämbete. Den som numera förordnades
till assessor finge därför räkna med att under avsevärd tid få tjänstgöra
i domsaga. För de extra fiskalerna vore skyldigheten att mottaga förordnande
i domsaga ännu större. Efter den 1 januari 1936 komme sekreterare
att vara anställda i mera än en tredjedel av rikets domsagor, och som
dessa sekreterarebefattningar skulle innehavas av extra fiskaler, finge man
räkna med att en extra fiskal under omkring tre års tid måste tjänstgöra såsom
domsagosekreterare. Således torde en hovrätts jurist i framtiden komma
att under närmare hälften av den tid, som läge före första revisionssekreterareförordnandet,
innehava på olika perioder uppdelade förordnanden i domsagor
utanför hovrättens stationeringsort.
Enär större delen av de under Göta hovrätt lydande domsagorna tillhörde
lägre dyrortsgrupp än Jönköping, medförde ett förordnande i domsaga regelmässigt
en löneminskning. Någon häremot svarande utgiftsminskning uppstode
i allmänhet ej, utan vederbörande befattningshavare finge i stället ofta
vidkännas en ökning av levnadskostnaderna, som särskilt för den gifte befattningshavaren
kunde bliva mycket betungande.
Till belysande av de extra kostnader, som kunna uppstå vid förordnanden
å ort utanför hovrättens stationeringsort, har föreningen i sin skrivelse anfört
ett flertal exempel, de flesta avseende förordnanden under en tid av 3—6 månader.
Enligt de anförda exemplen ha assessorer, trots dem enligt gällande
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
bestämmelser tillerkänd gottgörelse för extra kostnader, i flera fall tillskyndats
förluster uppgående till 300—400 kronor. De fiskalerna genom dylika
förordnanden åsamkade extra utgifterna ha enligt de åberopade exemplen
varierat mellan 400 och 650 kronor och i ett speciellt fall, då ett kortare förordnande
efter hand utsträckts att gälla längre tid, utgjort icke mindre än
1,800 kronor.
I infordrade yttranden över framställningen ha Svea och Göta hovrätter
samt hovrätten över Skåne och Blekinge förordat, att åtgärder vidtagas i framställningens
syfte. Hovrätterna ha därvid förutsatt, att framställningen icke
hade avseende å sådana förordnanden som omförmälas i 9 § kungörelsen
den 26 maj 1933 (nr 310).
Svea hovrätt har i utlåtande den 24 april 1936 anfört:
Då hovrätternas ifrågavarande befattningshavare i allt större utsträckning
anlitades för förordnanden utanför stationeringsorten, framträdde behovet av
åtgärder i framställningens syfte allt starkare. Hovrätten ville särskilt erinra
om de talrika fall, då extra fiskaler för kort tid och emot knapp avlöning
förordnades att biträda vid uppläggande av nya fastighetsböcker. De av
föreningen anförda skälen, som närmast hänförde sig till de beträffande Göta
hovrätt rådande förhållandena, gjorde sig för Svea hovrätts vidkommande
med ännu större styrka gällande. . o
Hänsynen till rättvisa och billighet talade för att befattningshavarna i fråga
ej ställdes sämre än statens övriga befattningshavare. Även ur en annan
synpunkt framstode en ändring av gällande avlöningsbestämmelser såsom
högeligen önskvärd. Med nu rådande ordning kunde hovrätten ej undgå att
vid valet av lämplig person till det ena eller andra förordnandet taga viss
hänsyn till de mer eller mindre kännbara återverkningar förordnandet kunde
utöva på vederbörandes ekonomi. Örn framställningen vunne beaktande,
kunde hovrätten däremot träffa sitt val fullt fritt och sålunda i varje fall utse
den för uppdraget lämpligaste.
Beträffande sättet för vinnande av det med framställningen avsedda syttet
erinrade hovrätten därom, att enligt 6 § kungörelsen den 26 maj 1933 (nr
311) ersättning för extra kostnader i vissa fall utginge i helt annan form an
den nu ifrågasatta. Med hänsyn till de i framställningen avsedda förordnandenas
mycket växlande beskaffenhet och den egenartade tjänsteställning
hovrätternas assessorer och extra fiskaler intoge syntes övervägande skäl tala
för att denna form för beredande av ersättning alltjämt finge vinna tillämpning.
Härvid borde emellertid tillses, att möjlighet hölles öppen att bereda
befattningshavaren ersättning för hela den merkostnad, som betingades av förordnandet.
Hovrätten förordade därför, att ersättningsbeloppets maximum i
anförda lagrum höjdes till 1,000 kronor för ar och att ett motsvarande stadgande
meddelades beträffande extra fiskal, varvid gränsen skäligen borde
sättas till 800 kronor.
I utlåtande den 13 maj 1936 har Göta hovrätt uttalat, att i förevarande hänseende
nu gällande avlönings- och ersättningsbestämmelser icke vöre tillfredsställande,
i det att vederbörande befattningshavare i regel finge vidkännas
kostnader — ofta ganska avsevärda — för vilka ersättning icke crhölles. Ett
dylikt sakernas tillstånd vore enligt hovrättens mening icke förenligt med
rättvisa och billighet. Att åtgärder vidtoges i framställningens syfte funne
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
hovrätten så mycket mer påkallat, som ett lättande av ekonomiska svårigheter
för de yngre befattningshavarna på domarbanan i sin mån torde vara ägnat
att främja en god rekrytering å denna bana. Beträffande framställningen
i vad densamma avsåge ändrade grunder för beräkning av ifrågavarande
befattningshavares avlöning, funne hovrätten icke tillräcklig anledning frångå
nu gällande bestämmelser annat än i fall då assessor meddelades förordnande
i domsaga för kortare tid än ett år. För detta fall hemställde hovrätten
om bifall till föreningens förslag att vederbörande tillkommande avlöning
måtte i dyrortsavseende beräknas lägst efter hovrättens förläggningsort. Vad
anginge frågan örn ersättning för merkostnader, föresloge hovrätten en utbyggnad
av nu beträffande assessorerna gällande system med ersättningsrätt
intill ett årligt belopp av 1,000 kronor för assessor och 800 kronor för extra
fiskal.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har i utlåtande den 19 februari 1936
anfört:
Ett stadgande att, oavsett tjänstgöringsorten, avlöningen städse skulle beräknas
efter lägst den för hovrättsorten gällande dyrortsgruppen syntes hovrätten
väl motiverat, då enligt hovrättens erfarenhet någon minskning i levnadskostnaderna
i allmänhet icke uppstode vid förordnanden av ifrågavarande
slag. Likaledes funne hovrätten berättigat att så tillvida jämställa nu
ifrågavarande befattningshavare med ordinarie tjänstemän, att de vid förordnanden
som medförde ändrad tjänstgöringsort tillerkändes ersättning
för flyttningskostnader och eventuell dubbelhyra i samma utsträckning som
ordinarie tjänstemän. Därest vad hovrätten sålunda förordat genomfördes,
torde enligt hovrättens förmenande icke föreligga behov att därutöver tillerkänna
vederbörande ytterligare gottgörelse i form av tjänstgöringstraktamente.
Jämväl statskontoret, som avgivit yttrande i ärendet den 17 oktober 1936,
har funnit åtgärder i framställningens syfte vara av behovet påkallade.
Statskontoret ville fördenskull icke motsätta sig att sådana åtgärder vidtoges,
örn och när det statsfinansiella läget ansåges så medgiva. Vad anginge den
väg som därvid borde väljas, funne statskontoret det lämpligt att utbygga
den redan nu i fråga om hovrättsassessor tillämpade anordningen med ersättning
för merkostnader, som uppkomme i anledning av förordnande i
domsaga å annan ort än hovrättens stationeringsort.
För att bliva i tillfälle att bedöma de statsfinansiella konsekvenserna av
en sadan anordning har statskontoret från hovrätterna infordrat vissa uppgifter
rörande omfattningen av de under budgetåret 1935/1936 meddelade förordnanden
av nu ifrågavarande art. Enligt dessa uppgifter, som bilagts
statskontorets utlåtande, skulle förslaget, därest detsamma varit genomfört
under nämnda budgetår, hava medfört följande ökade kostnader för statsverket,
nämligen för Svea hovrätt 13,000 kronor, för Göta hovrätt 6,800 kronor
och för hovrätten Över Skåne och Blekinge 7,400 kronor. Allt som allt
skulle således kostnadsökningen hava uppgått till omkring 27,200 kronor.
Med hänsyn, bland annat, till den icke oväsentliga ökning i kostnaderna för
statsverket, som ett bifall till nämnda förslag i oförändrat skick skulle med
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
7
föra, har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke de av hovrättten föreslagna
maximibeloppen borde reduceras till förslagsvis 800 kronor respektive 600
kronor.
I yttrande den 21 november 1936 har allmänna civilförvaltningens lönenämnd
uttalat, att lönenämnden för sin del ansåge, att starka skäl förelåge
för vidtagande av åtgärder i förslagets syfte. Lönenämnden funne övervägande
skäl tala för att den nuvarande formen för beredande av ersättning
för extra kostnader i anledning av förordnande i domsaga alltjämt finge
vinna tillämpning. Till vad Svea hovrätt i detta hänseende förordat, eller
ersättning med ett maximibelopp för år av 1,000 kronor för assessor och
800 kronor för extra fiskal, ville lönenämnden giva sin anslutning.
I likhet med hovrätterna förutsätter jag, att ifrågavarande framställning Departementsicke
har avseende å förordnanden, som omförmälas i 9 § kungörelsen den CÄC/e«-26 maj 1933 (nr 310). Enär den förordnade i dessa fall erhåller en förbättring
i lönehänseende, som torde helt uppväga de extra kostnader som må
uppkomma i anledning av förordnandet, kan särskild ersättning för dylika
kostnader i alla händelser ej ifrågakomma.
Såsom föreningen i sin framställning påpekat, tagas numera hovrätternas
assessorer och extra fiskaler i anspråk för förordnanden i domsaga i väsentligt
större utsträckning än tidigare skett. Assessorerna anlitas sålunda för
de underrättsförordnanden som tidigare uppehållits av vice häradshövdingar,
och beträffande de extra fiskalerna ingår en ofta flerårig domsagotjänstgöring
— ej sällan fördelad på ett flertal förordnanden av växlande beskaffenhet
— såsom ett normalt led i domarutbildningen. I konsekvens med att
utbildningen av överrättsdomare och lantdomare numera äger rum efter enhetliga
linjer, ha avlöningsbestämmelserna för å ena sidan assessorer och
extra fiskaler och å andra sidan biträdande domare, domsagosekreterare och
vikarier för häradshövding utformats efter enhetliga grunder. Nu gällande
bestämmelser i ämnet återfinnas i Kungl. Maj:ts brev till rikets hovrätter
den 12 juni 1936 (nr 335) angående avlöning till vissa icke-ordinarie befattningshavare
vid hovrätterna samt i förut omförmälda kungörelse den 26 maj
1933 (nr 310). För vinnande av likställighet i lönehänseende beträffande
tjänstgöring i hovrätt och i domsaga erfordras emellertid, att vederbörande
beredes ersättning för de merkostnader som kunna uppkomma vid domsagotjänstgöringen.
Jag finner alltså — i likhet med samtliga i ärendet hörda
myndigheter — åtgärder i framställningens syfte vara av behovet påkallade.
Beträffande sättet för vinnande av det med framställningen avsedda ändamålet
torde en utbyggnad av det nu i fråga örn assessorerna gällande ersättningssystemet
vara att förorda. På sätt föreslagits i flertalet yttranden —
bland dem yttrandena från statskontoret och lönenämnden — beil- sålunda
ersättningsbeloppets maximum enligt 6 § kungörelsen den 26 maj 1933 (nr
311) höjas ävensom ett motsvarande stadgande meddelas beträffande extra
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
fiskal. För att begränsa kostnaderna för statsverket har emellertid, i enlighet
med vad statskontoret ifrågasatt, ansetts att ersättning icke bör få utgå
med högre belopp för år räknat än 800 kronor för assessor och 600 kronor
för extra fiskal. I de flesta fall torde dessa belopp vara tillräckliga för att
bereda vederbörande full ersättning. I nu angiven ordning bör ersättning
beredas jämväl i sådana fall, då vid förordnanden utom stationeringsorten
en av dyrortsgrupperingen föranledd löneminskning icke motsvaras av skälig
minskning i den förordnades levnadskostnader.
Om ersättningsbeloppen bestämmas på sätt nu angivits, torde de ökade
kostnaderna för statsverket enligt verkställda beräkningar kunna stanna vid
16,000 kronor, varav 10,000 kronor skulle komma på domsagosekreterarna.
Vid beräknandet av häradsrätternas avlöningsanslag böra ifrågavarande kostnader
fördelas å delposten till ersättning åt vissa vikarier för häradshövdingar
och delposten till ålderstillägg m. m. åt icke-ordinarie personal. Ålderstilläggsposten
bör sålunda höjas med det för domsagosekreterarna beräknade
beloppet eller 10,000 kronor, medan återstoden eller 6,000 kronor bör
tilläggas förstnämnda post.
Från delposten ersättning till vissa vikarier för häradshövdingar
bestrides, bland annat, arvode till extra fiskal, som enligt särskilt
förordnande biträder häradshövding med uppläggande av nya fastighetsböcker.
I detta sammanhang hänvisas till kungörelsen den 18 november 1932
(nr 520) om häradshövdings tjänstledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker.
Bestämmelser rörande arbetet i de olika domsagarna med de nya
fastighetsböckernas uppläggande meddelas av Kungl. Maj:t för varje budgetår
genom brev till hovrätterna. Därvid har Kungl. Maj:t bemyndigat hovrätterna
att i vissa domsagor, där häradshövdingen själv ansvarar för arbetet
med böckernas uppläggande, förordna domaraspirant som innehaft fiskalsförordnande
att biträda häradshövdingen vid fastighetsboksarbetet, dock ej
för längre tid under ett kalenderår än sammanlagt två månader. Då särskilda
förhållanden därtill givit anledning, har Kungl. Maj:t emellertid i några
fall genom särskilda beslut medgivit, att biträde vid uppläggande av fastighetsböcker
förordnats för ytterligare en eller ett par månader under samma
kalenderår. Med hänsyn till angelägenheten av att de nya fastighetsböckerna
färdigställas inom rimlig tid är önskvärt att dylika biträden under det
kommande budgetåret kunna anlitas i större utsträckning än hittills varit fallet.
Det synes lämpligt att hovrätterna i de allmänna bestämmelser, vilka
komma att utfärdas angående fastighetsboksarbetets bedrivande under budgetåret,
bemyndigas att, där särskilda förhållanden det påkalla, under någon
tid utöver den hittills angivna av två månader —- förslagsvis under ytterligare
två månader — förordna biträde vid ifrågavarande arbete. Den härav föranledda
utgiftsökningen torde icke behöva inverka på anslagsberäkningen för
nästkommande budgetår. — Vid bifall till förslaget örn rätt till särskild ersättning
i vissa fall för assessorer och extra fiskaler i hovrätt under tjänstgöring
i domsaga är däremot, på sätt tidigare angivits, en höjning av nu ifrå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
9
gavarande delpost erforderlig. Posten skulle av denna anledning ökas från
15,000 kronor med 6,000 kronor till 21,000 kronor.
Andra anslagsposten i avlöningsstaten för häradsrätterna avser avlöningar
till icke-ordinarie personal. Denna post är i gällande riksstat
beräknad med hänsyn därtill att i rikets domsagor skola vara anställda,
förutom inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga samt förste och andre
notarier, två biträdande domare och 49 sekreterare.
Vad angår delposten grundavlöningar m. m. må till en början
beröras frågan om bibehållande av inskrivningsavdelningen i
Södra Roslags domsaga. Jag får i detta hänseende erinra om följande.
Nämnda avdelning tillkom med ingången av år 1923 efter medgivande
av riksdagen och inrättades för en tid av högst tre år. Efter framställning av
Kungl. Majit har riksdagen sedermera åren 1925, 1928 och 1931 medgivit att
avdelningens verksamhet finge fortsätta under respektive två och ett halvt,
tre och tre år. Från och med budgetåret 1934/1935 hava beslut om avdelningens
bibehållande meddelats för allenast ett år i sänder. En närmare redogörelse
för avdelningens inrättande, organisation och arbetsuppgifter, personalbeståndet
vid avdelningen samt personalens avlöningsförhållanden återfinnes
i propositionen nr 173 till 1925 års riksdag (sid. 40 o. f.) och 1928 års statsverksproposition
(andra huvudtiteln sid. 52 o. f.), vartill jag tillåter mig
hänvisa.
I en av Svea hovrätt med utlåtande den 8 oktober 1936 överlämnad skrivelse
av den 5 i samma månad har häradshövdingen i domsagan anhållit, att
inskrivningsavdelningen i domsagan måtte få fortfara även efter den 30 juni
1937 samt att, i enlighet med vad tidigare ägt rum, beslutet därom måtte meddelas
för en tid av tre år eller sålunda till och med den 30 juni 1940. Framställningen
har förordats till bifall av hovrätten, som dock — med hänsyn till
det läge vari frågan om avdelningens upptagande på ordinarie stat för närvarande
befunne sig — funnit beslutet böra meddelas att gälla tills vidare
under tre år.
Reslut angående avdelningens fortsatta verksamhet synes nu icke böra
meddelas för längre tid än ett år. Gällande avlöningsbestämmelser och föreskrifter
i övrigt rörande inskrivningsavdelningens verksamhet torde få fortbestå
jämväl under nästa budgetår. Medel till avlönande av avdelningens
personal bestridas, i den mån de skola gäldas av statsmedel, från nu ifrågavarande
anslagspost.
I årets statsverksproposition (andra huvudtiteln sid. 35) har föreslagits viss
jämkning i nu gällande villkor för extra fiskals uppflyttning i högre löneklass.
Mot vad sålunda föreslagits har icke från riksdagens sida framställts
någon erinran. För domsagosckreterarna gälla, såsom tidigare påpekats, enahanda
avlöningsbestämmelser som för extra fiskalerna. Motsvarande jämkning
torde därför få göras i fråga örn villkoren för domsagosekreterares uppBihang
till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 217.
2
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
flyttning i högre löneklass. Ändring i anslagsberäkningen föranledes icke
härav.
Av 1931 års riksdag anvisades medel för anställande i domsagorna av 49
sekreterare. Det synes nödigt med en mindre utökning av detta antal. Under
nästa budgetår torde sekreterare få anställas i den nybildade Skövdedomsagan.
Härtill kommer, att möjlighet bör finnas att vid sådan mera tillfällig
anhopning av göromål som kan inträffa i en eller annan domsaga förordna
sekreterare i domsagan för kortare tid än budgetår. Behov av dylik tillfällig
sekreterare har framträtt beträffande ett par domsagor under innevarande
budgetår. I ena fallet kunde detta behov, avseende senare halvåret 1936,
tillgodoses tack vare att sammanslagningen av Östra och Medelsta domsagor
— vilken sammanslagning medförde inrättandet av en ny sekreterarebefattning
— trädde i kraft först med 1937 års ingång. För nästkommande budgetår
torde med hänsyn till vad sålunda anförts medel böra anvisas motsvarande
arvoden till två sekreterare utöver de 49 som nu finnas. Bruttokostnaden för
två sekreterare under helt budgetår utgör 8,100 kronor. Häradshövdingarna
skola emellertid bidraga till avlöningen med (2 X 800) 1,600 kronor, vilket
belopp tillgodoföres anslaget såsom uppbördsmedel. Den föreslagna ökningen
av antalet sekreterare skulle således föranleda en höjning av grundavlöningsposten
med 8,100 kronor men en nettoökning å anslaget i dess helhet av
6,500 kronor.
Under anslagsposten till icke-ordinarie personal vid häradsrätterna ha för
budgetåret 1936/1937 beräknats medel till avlönande av sammanlagt 118
förste notarier och 144 andre notarier. Denna beräkning avsåg förhållandena
före sammanslagningen av Östra och Medelsta domsagor. I dessa domsagor
voro före sammanslagningen anställda sammanlagt två förste notarier och en
andre notarie. I den nybildade domsagan äro anställda en förste notarie och
två andre notarier. Anslaget kan följaktligen minskas med belopp, motsvarande
skillnaden mellan ett förste notarie-arvode och ett andre notarie-arvode
eller (2,400 — 1,800) 600 kronor. Samtidigt uppkommer en ytterligare besparing
å 800 kronor, motsvarande häradshövdingen åliggande bidrag till den
nye andre notarien, vilket belopp skall uppföras under särskilda uppbördsmedel.
I övrigt är att nämna, att för innevarande budgetår beräknade medel till
ersättning åt vice häradshövdingar kunna utgå, varigenom inbesparas 6,950
kronor.
Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal, delposten grundavlöningar
m. m., torde på grund av det anförda böra bestämmas till (779,800
+ 8,100 — 600 — 6,950 == 780,350) i avrundat tal 780,400 kronor.
Delposten ålderstillägg m. m. bör, såsom förut angivits, vid bifall till
förslaget om särskild ersättning till vissa icke-ordinarie befattningshavare i
hovrätt under tjänstgöring i domsaga höjas med 10,000 kronor. Posten
skulle i enlighet härmed uppföras med ett från 30,600 kronor till 40,600 kronor
förhöjt belopp.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Den under anslagsposten särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän upptagna delposten till
partiell löneförbättring åt häradshövdingarna höjdes av
1936 års riksdag från 96,000 kronor med 10,000 kronor till 106,000
kronor. Beslutet härom föranleddes av riksdagens medgivande till utökning
av antalet andre notarier i domsagorna. Den tidigare utgående
ersättningen avseende partiell löneförbättring till häradshövdingarna
i Östra och Medelsta domsagor har upphört den 1 januari 1937. Den
härav föranledda utgiftsminskningen belöper sig till 1,000 kronor för
helt budgetår. Vid beräknande av medel till partiell löneförbättring
åt häradshövdingarna för nästkommande budgetår torde emellertid viss marginal
böra lämnas för eventuella jämkningar i de till häradshövdingarna nu
utgående ersättningsbeloppen, varför det i riksstaten för innevarande budgetår
för ändamålet anvisade anslagsbeloppet eller 106,000 kronor torde få bibehållas
för nästkommande budgetår.
Från och med budgetåret 1936/1937 har under häradsrätternas avlöningsanslag
såsom en särskild post upptagits till häradshövdingarna utgående
ersättning för förlorad lösen iföljdavinteckningsförnyelsernas
avskaffande. Enär sådan ersättning icke vidare utgår
till häradshövdingarna i Östra och Medelsta, Sollentuna och Färentuna samt
Södertörns domsagor, kan denna post, som nu är upptagen till 251,700 kronor,
nedsättas med sammanlagt 14,600 kronor till 237,100 kronor.
Den fjärde anslagsposten i avlöningsstaten för häradsrätterna arvoden
åt tingstolkar bör för budgetåret 1937/1938 upptagas med oförändrat
belopp 4,000 kronor.
De å anslaget såsom en avgående post uppförda särskildauppbördsmedlen
skola, i enlighet med vad förut angivits, ökas med belopp, motsvarande
bidrag till två sekreterare och en andre notarie eller (3 X 800) 2,400
kronor. Ifrågavarande bidragsmedel torde alltså böra upptagas med (154,000
+ 2,400) 156,400 kronor.
Enligt de i det föregående framlagda beräkningarna skulle de i avlöningsstaten
för häradsrätterna upptagna anslagsposterna bestämmas till följande
belopp, nämligen: avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat (710,400 +
21,000) 731,400 kronor, avlöningar till icke-ordinarie personal (780,400 +
40,600) 821,000 kronor, särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän (106,000 + 237,100) 343,100 kronor samt arvoden åt tingstolkar
4,000 kronor. Summan av utgifterna skulle bliva 1,899,500 kronor.
Härifrån avgå beräknade uppbördsmedel 156,400 kronor, varför anslaget för
nästa budgetår skulle uppföras med 1,743,100 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels fastställa följande avlöningsslat för häradsrätterna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a) lön, tjänstgöringspenningar
och förvaltningsbidrag
. .. kronor 710,400
b) Ersättning till vissa
vikarier för häradshövdingar,
förslagsvis
.............. » 21,000 kronor 731,400
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar
m. m............kronor 780,400
b) Älderstillägg m. m.,
förslagsvis ...... » 40,600 » 821,000
3. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän:
a) Partiell löneförbättring
åt häradshövdingarna
........ kronor 106,000
b) Ersättning för för
lorad
lösen i följd
av inteckningsförnyelsernas
avskaffande
........... » 237,100 » 343,100
4. Arvoden åt tingstolkar .............. » 4,000
Summa kronor 1,899,500.
Särskilda uppbördsmedel.
Bidrag från häradshövdingarna till avlönande
av viss icke-ordinarie personal., kronor 156,400
Nettoutgift kronor 1,743,100
dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av ........................ kronor 1,743,100.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Tage Evers.
Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
371224