Kungl. Majit» proposition nr 216.
1
Nr 216.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående understöd
åt förre volontären G. S. N. Blomqvist; given
Stockholms slott den 5 mars 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Janne Nilsson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trädde i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning
har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89, s. 1) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att
ersättningsanspråk, som grundats på olycksfall, som inträffat eller sjukdom
som yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 216.
G43 87
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 14 januari 1937 har
förre volontären vid Svea livgarde G. S. N. Blomqvist, Aneby, vilken ådragit
sig kroppsskada under militärtjänstgöring, anhållit att få komma i åtnjutande
av ersättning utöver honom av riksförsäkringsanstalten på grund av olycksfallet
tillerkänd livränta.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blomqvist under anställning som
volontär vid Svea livgarde genom olyckshändelse den 17 augusti 1911 drabbats
av en skottskada i huvudet; att riksförsäkringsanstalten jämlikt bestämmelserna
i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, tillerkänt Blomqvist livränta
att utgå från och med den 16 juni 1912 med ett årligt belopp av 450 kronor,
motsvarande fullständig förlust av arbetsförmågan; att livräntan sedermera
jämlikt särskilda kungörelser förhöjts till 900 kronor för år eller det högsta
årliga belopp, varmed livränta kan utgå enligt nämnda förordning; att Blomqvist,
enligt ett av legitimerade läkaren Gösta Ramstedt den 16 februari
1937 utfärdat läkarintyg företer en defekt å vänstra sidan av skallen och att
på platsen för denna defekt vid lutning av huvudet särskilt åt vänster men
även framåt en abnorm utbuktning äger rum, vilket är förenat med smärtor
över hjärnbråcket, att Blomqvist härvid får svindel och vill ramla framåt,
att han flera gånger i månaden får anfall av medvetslöshet, som vara ungefär
4 till 5 minuter, varefter han måste intaga sängen under en till två
dagar, att dessa symptom utvecklat sig småningom under de sista 7 åren
och gjort Blomqvist fullständigt oförmögen till arbete under de tre sista
åren, samt att Blomqvist tidigare kunnat nödtorftigt utöva skomakeriyrket
men efter uppkomsten av ovannämnda besvär från hans hjärnbråck måst
helt upphöra med denna yrkesutövning; att Blomqvist hustru arbetat med
stickning och därmed bidragit till familjens uppehälle tills hon år 1933
blivit intagen å sanatorium för vård och att hon efter utskrivning därifrån
visserligen blivit något bättre men ej i sådan grad att hon kunnat fortsätta
med sitt arbete; samt att Blomqvist, som för sig och sin familjs — förutom
hustrun 3 barn — uppehälle är helt hänvisad till den honom tillerkända
livräntan, sannolikt kommer att för all framtid vara fullständigt oförmögen
till arbete.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, vilka den 23
februari 1937 avgivit utlåtande i ärendet, hava därvid till en början erinrat
örn att riksdagen tidigare i två likartade fall beviljat särskilda understöd
utöver vederbörande tillerkänd livränta. Sålunda hade medgivande lämnats
av 1930 års riksdag (skrivelse nr 369, p. 43), att E. Y. Nilsson, vilken under
värnpliktstjänstgöring genom olyckshändelse drabbats av en skottskada i
vänstra tinningtrakten, finge från och med den 1 januari 1930 och under sin
återstående livstid uppbära ett årligt understöd av 804 kronor, samt av 1934
års riksdag (skrivelse nr 278), att C. G. Vestlund, vilken genom olyckshändelse
under militärtjänstgöring träffats av ett löst skott i högra ögat, finge
3
Kungl. Majus proposition nr 216.
från och med den 1 januari 1934 likaledes under sin återstående livstid
uppbära ett årligt understöd av 600 kronor, i båda fallen utöver vederbörande
av riksförsäkringsanstalten tillerkänd livränta. Härvid hade olycksfallet för
Nilsson beräknats medföra fullständig förlust av arbetsförmågan, under det
att för Vestlund nedsättningen i arbetsförmågan ansetts utgöra 80 procent.
I sitt berörda utlåtande hava civila departementet och sjukvårdsstyrelsen
vidare anfört, att de med hänsyn till ifrågavarande riksdagsbeslut och då,
såsom framginge av utredningen i ärendet, synnerligen starka billighetsskäl
talade för medgivande av ett särskilt understöd åt Blomqvist utöver den
honom tillerkända livräntan, finge tillstyrka beviljandet av ett dylikt understöd.
Vad anginge understödets storlek syntes detsamma, med hänsyn därtill,
att det Blomqvist övergångna olycksfallet gjort honom för all framtid
fullständigt oförmögen till arbete, böra bestämmas till samma belopp, varmed
understödet utmätts åt ovannämnde Nilsson, eller sålunda 804 kronor.
Det ifrågasatta understödet syntes, i enlighet med de grunder som härutinnan
tillämpats i fråga örn understöden åt Nilsson och Vestlund, böra utgå
från och med den 1 januari 1937. Å understödet syntes dyrtidstillägg icke
böra åtnjutas. På grund av vad sålunda anförts hemställde civila departementet
och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Blomqvist finge — utöver honom från riksförsäkringsanstalten tillerkänd
livränta — från och med den 1 januari 1937 under sin återstående
livstid från det under elfte huvudtiteln upptagna anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. tillgodonjuta ett årligt understöd av 804 kronor
utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.
I avgivet utlåtande den 3 mars 1937 har statskontoret uttalat, att ämbetsverket
med hänsyn till föreliggande omständigheter och riksdagens beslut
i tidigare likartade fall anslöte sig till arméförvaltningens civila departements
och sjukvårdsstyrelses i ärendet gjorda hemställan.
Såsom av förestående utredning inhämtas har det Blomqvist under militärtjänstgöringen
övergångna olycksfallet (skottskada i huvudet) gjort honom
för all framtid oförmögen till arbete. På grund härav har riksförsäkringsanstalten
tillerkänt honom livränta med det högsta belopp, som enligt gällande
författningar i dylikt fall kan utgå, eller 900 kronor. Emellertid synas
starka billighetsskäl tala för medgivande av särskilt understöd åt Blomqvist
utöver den honom sålunda tillerkända livräntan.
I sitt förenämnda utlåtande hava arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse erinrat om att riksdagen tidigare i ett par liknande
fall medgivit dylikt understöd. Bland annat tillerkände 1930 års riksdag E. Y.
Nilsson, som till följd av olyckshändelse (likaledes skottskada i huvudet)
under militärtjänstgöring fullständigt förlorat arbetsförmågan, utöver av riksförsäkringsanstalten
medgiven livränta, särskilt årligt understöd från och
med den 1 januari 1930 med 804 kronor, varå dyrtidstillägg icke skulle utgå.
Då nämnda fall synes vara i det närmaste fullt likartat med det nu före
-
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
liggande fallet, lärer Blomqvist böra komma i åtnjutande av särskilt understöd
enligt enahanda grunder som de, vilka tillämpats i fråga örn Nilsson.
Understödet till Blomqvist torde sålunda böra utgå med 804 kronor för år
från och med den 1 januari 1937. Å understödet, som torde böra gäldas
från omförmälda anslag till diverse pensioner och understöd m. m., torde
dyrtidstillägg icke böra åtnjutas.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förre volontären vid Svea livgarde G. S. N. Blomqvist
må — utöver den livränta han enligt gällande bestämmelser
uppbär från riksförsäkringsanstalten — från och med den 1
januari 1937 under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. komma i åtnjutande
av ett årligt understöd av 804 kronor utan rätt till dyrtidstillägg
därå.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Berglund.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.