Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående indragning av
viss personal vid domänverket; given Stockholms slott
den 5 mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

Genom proposition nr 54 har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen förslag till
bland annat ny lagstiftning rörande skyddsskogar. Till grund för förslaget
ligger ett av skogslagkommissionen utarbetat betänkande med förslag till lagstiftning
i ämnet (stat. off. utr. 1936: 19). I betänkandet har kommissionen
förordat, att i sammanhang med genomförandet av den nya lagstiftningen
indragning av viss personal vid domänverket skulle företagas. I mitt yttrande
till statsrådsprotokollet den 13 november 1936 vid tillstyrkande av remiss

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 204—205. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

till lagrådet av nämnda lagstiftningsförslag framhöll jag, att frågan örn berörda
indragning vid domänverket borde underställas innevarande års riksdag.
Jag torde nu för Kungl. Majit få anmäla denna fråga.

Till en början torde jag i korthet få erinra örn innebörden av lagstiftningsförslaget.
Detta avser, att skyddsskogarna, vilkas vård för närvarande regleras
genom lagen den 24 juli 1903 (nr 79 s. 7) angående skyddsskogar och
vilka enligt bestämmelserna i nämnda lag äro underkastade tillsyn av domänverkets
tjänstemän, skulle införas under skogsvårdslagens bestämmelser
och i samband därmed underställas skogsvårdsstyrelsernas tillsyn. I anledning
därav att domänverkets befattning med skyddsskogarna vid genomförande
av förslaget sålunda skall upphöra, kommer viss personal vid domänverket,
vilken för närvarande har till uppgift att enligt skyddsskogslagens
bestämmelser handhava tills julen över dessa skogar, att bliva övertalig. För
vinnande av närmare upplysning rörande omfattningen av den minskning i
domänverkets personal, som kunde ifrågakomma i anledning av den nya
lagstiftningen, inhämtade skogslagkommissionen yttrande från domänstyrelsen.
I ett den 9 december 1935 till kommissionen avgivet yttrande anförde
domänstyrelsen i denna fråga följande.

Handhavandet av lagstiftningen angående skyddsskogar hade före den 1
januari 1934 ålagts vederbörande skogsstatspersonal i de revir, som då innefattade
skyddsskogsomraden, nämligen i Jämtlands län dåvarande Frostvikens,
Åre, Hallens, Hede och Rätans revir samt i Kopparbergs län Västerdalarnas
och Älvdalens östra revir. Motivet till en dylik organisation hade
da varit att erhålla kontinuitet i skötseln av de på de skilda lokalerna belägna
skogarna av detta slag.

De belopp, som domänstyrelsen jämlikt gällande bestämmelser utgivit i
avlöning m. m. samt dyrtidstillägg åt personal, som tagits i anspråk för utsyning
å och tillsyn av förenämnda skogar i Jämtlands län, hade i medeltal
under de 5 senaste kalenderåren före den 1 januari 1934 uppgått till 72,800
kronor. Domänstyrelsen hade efter varje kalenderårs slut erhållit ersättning
härför av medel, som för ändamålet ställts till förfogande av Kungl. Majit
och riksdagen.

Efter den 1 januari 1934, då domänverkets omorganisation på grund av
de ar 1932 vidtagna ändringarna i lagstiftningen rörande de ecklesiastika
samt vissa enskildas skogar i lappmarkerna ägt ruin, hade renbetesfjällens
skogar och skyddsskogarna i Jämtlands län sammanförts till en förvaltning,
underställd en befattningshavare i 19:e lönegraden, biträdd av en assistent
i samma lönegrad. Förvaltningen hade uppdelats i 6 bevakningstrakter under
var sin kronojägare i 9:e lönegraden, varjämte 3 extra ordinarie kronojägare
i 7 .e lönegraden biträtt. För utförande av utsyningar och skogsvårdsarbeten
m. m. a skyddsskogarna hade under sommarhalvåret dessutom anställts
i regel 4 icke ordinarie jägmästare i 17 :e och 6 icke ordinarie kronojägare
i 5:e lönegraden. Personalkostnaderna för tillsynen av skyddsskogarna
enligt nyssnämnda organisation hade för kalenderåret 1934 varit 66,632 kronor
och för år 1935 beräknats till cirka 65,000 kronor.

».. Styrelsen finge härvid särskilt understryka, att förberörda organisation
för tillsynen av dessa skogar inneburit ett provisorium i avvaktan på dels
i vilken omfattning skogsskötsel å renbetesfjällen skulle påverkas av en genom
riksskogstaxeringen närmare vunnen kännedom om å desamma före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

3

fintligt virkesförråd, dels huru viss arrondering av angränsande förvaltningsområden
skulle kunna genomföras.

Under den tid, som ifrågavarande provisorium varat, hade dock tydligt
ådagalagts, att tillsynen av renbetesfjällen och skyddsskogarna varit alltför
betungande för den personal, som därför anställts. Renbetesfjällen omfattade
nämligen en areal produktiv skogsmark av för närvarande cirka
143,000 hektar och skyddsskogarna i Jämtlands län cirka 362,000 hektar. Å
de förra hade den årliga utsyningen från och med 1935 höjts från 40,000
kubikmeter till 115,000 kubikmeter och å de senare hade årsutsyningen i
medeltal under de senare åren utgjort cirka 300,000 kubikmeter. I anledning
härav hade domänstyrelsen funnit sig nödsakad att från och med den
1 januari 1936 företaga en uppdelning av ifrågavarande förvaltning i två
särskilda förvaltningsområden, omfattande å ena sidan renbetesfjällens skogar
och å den andra samtliga skyddsskogar i Jämtlands län.

Båda dessa borde enligt styrelsens uppfattning organiseras såsom självständiga
revir och underställas ordinarie jägmästare i 26:e lönegraden
samt uppdelas i 4 bevakningstrakter med var sin ordinarie kronojägare i
9:e lönegraden. För somrarnas utsyningar och skogsvårdsåtgärder m. m. å
skyddsskogarna beräknade styrelsen, att liksom tillförne 4 icke ordinarie jägmästare
och 6 icke ordinarie kronojägare komme att anställas.

Personalkostnaderna för skyddsskogsreviret beräknades årligen utgöra:

1 jägmästare i 26:e lönegraden lön.............. kronor 10,000

4 kronojägare i 9:e » ».............. »12,500

4 e. jägmästare i 17:e » vardera 6 mån. lön » 9,200

6 e. kronojägare i 5:e » » 5.5 » » 7”» 6,500 kronor 38,200

Kallortstillägg.............................................. » 500

Rese- och traktamentsersättning till förestående personal...... » 22,000

Dyrtidstillägg 10% på 38,700 kronor ........................ > 4,000

Summa kronor 64,700

eller avrundat cirka 65,000 kronor.

Emellertid hade styrelsen ej för närvarande ansett sig böra genomföra
förenämnda revirreglering definitivt, helst densamma anslöte sig till indragning
av ett statsskogsrevir och medförde, att av statsmakterna medgivet antal
revir överskredes, utan blott provisoriskt, varigenom renbetesfjällreviret och
skyddsskogsreviret komme att förestås av tjänstemän i något lägre tjänsteställning
än ordinarie jägmästare. Den omedelbara följden bleve emellertid, att
en domänverkstjänsteman komme att för skyddsskogarna i Jämtlands län
disponeras i ungefär en ordinarie jägmästares tjänsteställning.

I Kopparbergs län belägna skyddsskogar utgjorde en areal av cirka 17,000
hektar produktiv skogsmark med en årlig avverkning av cirka 36,000 kubikmeter.
Tillsynen av dessa skogar ålåge nu liksom förut vederbörande revirpersonal
eller den i nuvarande Särna och Älvdalens östra revir anställda.
Av denna personal beräknades årligen tagas i anspråk för sagda ändamål:

1 e. o. jägmästare i 19 :e lönegraden under 2

månader lön............................. kronor 1,000

1 kronojägare i 9:e lönegraden i 2 månader lön » 550

1 e. o. kronojägare i 7:e lönegraden i 2 månader
lön................................. » 450 kronor 2,000

Rese- och traktamentsersättningar till förestående personal.. » 1,400
Dyrtidstillägg 10 % av 2,000 kronor...................... » 200

Summa kronor 3,600.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Under förutsättning att handhavandet av en ny lag angående skyddsskogarna
i Jämtlands och Kopparbergs län överlämnades till respektive skogsvårdsstyrelser
borde domänverkets personalstat enligt vad förut anförts alltså
minskas med:

1 ordinarie jägmästare i 26 :e lönegraden,

4 ordinarie kronojägare i 9:e lönegraden,

2 icke ordinarie jägmästare i 17 :e lönegraden samt

3 icke ordinarie kronojägare i 5:e lönegraden, som nu erfordrades i Jämtlands
län.

I Kopparbergs län däremot, där personalen tagits i anspråk för ifrågavarande
ändamål i relativt ringa utsträckning, räknade styrelsen icke med något
minskat personalbehov med anledning av överflyttandet från domänverket
av ifrågavarande arbetsuppgift.

Den domänverkspersonal, som enligt det anförda bleve övertalig, borde i
den mån respektive befattningshavare icke övertoges av vederbörande skogsvårdsstyrelse
överföras å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet enligt
samma grunder, som tillämpades för den 1 januari 1934 entledigad dylik
personal.

Kommissionen har i sitt betänkande erinrat därom, att i samband med genomförandet
av 1932 års lagstiftning om häradsallmänningar och vissa skogar
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden
samt skogar å ecklesiastika boställen, genom vilken lagstiftning betydande
arbetsuppgifter överflyttats från domänverket till andra organ, indragning
ägt rum av den personal vid domänverket, som till följd av nämnda lagstiftning
bleve övertalig. Sedan förslag om sådan indragning framlagts i proposition
nr 233 till 1933 års riksdag och i huvudsak av riksdagen godkänts,
meddelade Kungl. Majit i brev till domänstyrelsen den 14 juni 1933 närmare
bestämmelser i ämnet. Kommissionen har i sitt betänkande redogjort för innehållet
av dessa bestämmelser, ur vilken redogörelse här må anföras följande.
V ''.J

Enligt berörda bestämmelser skulle från och med den 1 januari 1934, då
lagstiftningen örn häradsallmänningar och vissa skogar inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden trädde i kraft, till indragningsstat
för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet överflyttas ett
flertal ordinarie befattningshavare vid verket. Det skulle därvid ankomma
på Kungl. Majit att, i enlighet med vissa av chefen för jordbruksdepartementet
till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 10 mars 1933 angivna
riktlinjer för avskiljande av övertalig personal, meddela beslut i avseende å
vilka befattningshavare skulle överflyttas å indragningsstaten. Beträffande
avlöningsförmåner för å indragningsstat sålunda uppförda befattningshavare
skulle gälla, bland annat, följande grunder: 1) Befattningshavare å indragningsstat
ägde åtnjuta avlöning med belopp, som skulle hava vid överflyttningen
till indragningsstat tillkommit honom med tillämpning av den före
den 1 januari 1921 gällande lönestaten för domänverket, samt pensionsrätt
enbet för domänverket före sagda dag gällande pensionsbestämmelser. Därest
befattningshavare, som överflyttats till indragningsstat mot åtnjutande
av avlöning enligt nu angivna bestämmelser, erhölle annan ordinarie befattning
å rikets, riksdagens eller kommuns stat, skulle han vara skyldig att
helt frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

5

derstege eller vore lika med de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna
å indragningsstaten överstege berörda nya avlöningsförmåner,
vidkännas mot de senare svarande avdrag. 2) Befattningshavare,
som omedelbart före överflyttningen till indragningsstat åtnjutit lön enligt
det provisoriskt gällande avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för tjänstemän
vid domänverket, finge, därest han före den 1 december 1933 anmält
sig villig att, med avstående av honom jämlikt den äldre lönestaten tillkommande
avlöningsförmåner, underkasta sig vissa angivna inskränkningar i
fråga örn rätten till inkomst av sådan fast eller tillfällig arbetsanställning,
som befattningshavaren erhölle, åtnjuta lön enligt nämnda provisoriska avlöningsreglemente
samt pension enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323)
med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid domänverket i fråga örn
rätt till pension m. m. med däri sedermera gjorda ändringar. Dock skulle
befattningshavare, som vid överflyttningen till indragningsstat åtnjutit lön
enligt någon av lönegrupperna A, B eller C, uppbära lön enligt lönegrupp A,
samt befattningshavare, sorn vid nämnda överflyttning åtnjutit lön enligt
någon av lönegrupperna D, E, F eller G, uppbära lön enligt lönegrupp B.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande brev upptoge även vissa grunder i fråga örn
ersättning till icke ordinarie personal, som entledigades på grund av 1932
års förenämnda lagstiftning. Enligt dessa grunder skulle såsom villkor för
erhållande av ersättning gälla, att befattningshavaren enligt i vederbörlig
ordning utfärdade förordnanden tjänstgjort inom domänverket under sammanlagt
minst tre år, varav minst femton månader under åren 1930—1932,
samt att han icke erhållit någorlunda motsvarande anställning vare sig i
statstjänst eller hos skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd eller pastorat. Beträffande
ersättningens belopp stadgades, att för befattningshavare, som uppnått
40 levnadsår samt tjänstgjort inom domänverket sammanlagt minst 12
år, ersättning skulle utgå i form av förtidspension samt att övriga ersättningsberättigade
befattningshavare skulle beredas avskedsersättning. Sagda pension
och ersättning skulle utgå enligt vissa angivna normer, varierande efter
tjänstgöringstidens längd. I fråga örn avskedsersättning innehölle dessa normer
bland annat, att sådan ersättning skulle för varje påbörjat tjänstgöringsår
till och med sex utgöra en sjättedel av årsinkomsten av den förlorade anställningen
samt att för varje ytterligare tjänstgöringsår till och med nio ersättningen
skulle utgå med en fjärdedel av årsinkomsten, för varje därpå följande
tjänstgöringsår till och med tolv med en tredjedel av årsinkomsten
samt för varje ytterligare tjänstgöringsår till och med femton påbörjade år
med två femtedelar av samma årsinkomst. Avskedsersättning till befattningshavare,
som innehade mer än nio tjänstgöringsår, skulle, med visst undantag,
utgå i form av livränta.

För de kostnader, som domänfonden på grund av bestämmelserna i Kungl.
Maj:ts ifrågavarande brev åsamkats för den personal, som till följd av 1932
års omförmälda lagstiftning blivit övertalig, hade fonden — i den mån dessa
kostnader ej ersatts av kyrkofonden — erhållit gottgörelse genom särskilda
för ändamålet anvisade statsanslag.

Kommissionen har i sitt betänkande intagit en av förste revisorn i domänstyrelsen
Ivar Sjöström upprättad, den 1 februari 1936 dagtecknad p. m.
rörande de kostnader, som domänfonden med tillämpning av bestämmelserna
i Kungl. Maj :ts brev den 14 juni 1933 skulle få vidkännas för de befattningshavare,
som jämlikt domänstyrelsens omförmälda yttrande den 9 december
1935 skulle bliva övertaliga vid överflyttandet å vederbörande skogs -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

vårdsstyrelser av tillsynen å skyddsskogarna i Kopparbergs och Jämtlands
län. Enligt denna p. m. skulle sagda kostnader bliva följande:

Ordinarie personal: lön å indragningsstat:

1 ordinarie jägmästare: lönegrad 26 ........................ kronor 9,000

4 > kronojägare: » 9 ........................ > 13,400

Summa årlig kostnad kronor 22,400.
Ickc-ordinarie personal: engångsersättning:

2 icke-ordinarie jägmästare: lönegrad 17; 1 Va årslön ........ kronor 6,800

3 » » kronojägare: » 5; 2 årslöner.......... » 4,500

Summa engångsersättning kronor 11,300.

Vid ifrågavarande beräkning hade ortsgruppen för jägmästarpersonalen
antagits vara D och för kronojägarpersonalen C, varjämte dyrtidstillägget
uträknats efter 10 procent.

Kommissionen har därefter i sitt betänkande rörande de ifrågasatta indragningarna
anfört följande.

Enligt domänstyrelsens beräkning skulle vid genomförandet av kommissionens
förslag örn ny skyddsskogslagstiftning följande befattningshavare vid
domänverket bliva övertaliga: 1 ordinarie jägmästare, 4 ordinarie kronojägare,
2 icke-ordinarie jägmästare och 3 icke-ordinarie kronojägare. Mot denna
beräkning hade kommissionen ej funnit anledning till erinran.

Från statens synpunkt vore uppenbarligen önskvärt, att nämnda övertaliga
personal i möjligaste mån utnyttjades genom dess användande i andra allmänna
tjänster, för vilka personalen besutte erforderlig kompetens. Särskilt
vore av vikt, att det ökade personalbehov, som den nya skyddsskogslagstiftningen
komme att medföra för skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och
Jämtlands län, i den mån så lämpligen kunde ske, tillgodosåges genom anställande
hos skogsvårdsstyrelserna av övertaliga domänverkstjänstemän.
Detta syfte skulle , utan åsidosättande av skogsvårdsstyrelsernas berättigade
intressen, kunna vinnas, därest styrelserna vore pliktiga att i första hand kungöra
de befattningar hos styrelserna, som nyinrättats eller bleve lediga i anledning
av den nya skyddsskogslagstiftningen, till ansökan för domänverkets
tjänstemän eller personal med mera fast anställning hos skogsvårdsstyrelse.
Allenast om lämplig sökande därvid icke anmält sig, skulle befattningen efter
Kungl. Maj:ts medgivande få förklaras ledig till ansökan även för annan
person. Det vore sålunda lämpligt, att, därest den föreslagna skyddsskogslagstiftningen
upphöjdes till lag, såsom villkor för beviljande av statsbidrag
till skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands län från nionde huvudtitelns
anslag till skogsvårdens befrämjande stadgades, att omförmälda
ordning skulle tillämpas vid tillsättande hos styrelserna av sådana befattningar,
som nyss sagts.

Då det ej på förhand kunde bedömas, huruvida eller i vilken omfattning
ifrågavarande övertaliga tjänstemän vid domänverket komme att erhålla anställning
hos skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs eller Jämtlands län eller
eljest frånträdde sina befattningar hos domänverket, borde i överensstämmelse
med det förfaringssätt, som i motsvarande avseende tillämpats vid
genomförandet av 1932 års lagstiftning angående häradsallmänningar och
vissa skogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden
samt skogar å ecklesiastika boställen, samtliga dessa tjänstemän

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

7

indragas. Denna indragning borde, jämväl i anslutning till sagda förfaringssätt,
i fråga om ordinarie befattningshavare ske sålunda, att dylika befattningshavare
från och med den nya skyddsskogslagstiftningens ikraftträdande
överfördes på indragningsstat för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet
med rätt för Kungl. Majit att meddela beslut i avseende å vilka befattningshavare
skulle överflyttas å indragningsstaten. Beträffande avlöningsförmåner
för å indragningsstaten uppförd befattningshavare syntes böra gälla enahanda
grunder, som stadgades i Kungl. Maj:ts förenämnda brev till domänstyrelsen
den 14 juni 1933. Vad anginge icke-ordinarie befattningshavare
vid domänverket, som entledigats till följd av den nya skyddsskogslagstiftningen,
borde sådan befattningshavare under de i sagda brev angivna förutsättningar
tillerkännas rätt till ersättning av domänfonden. Denna ersättning
syntes böra utgå enligt de normer, som för motsvarande fall angåves i
nyssberörda brev.

För de utgifter, som domänfonden med tillämpning av nu angivna grunder
finge vidkännas för ifrågavarande övertaliga befattningshavare, borde fonden
beredas ersättning genom särskilda för ändamålet anvisade statsanslag.
Då storleken av berörda utgifter vore beroende därpå, huruvida och i vilken
omfattning här avsedda befattningshavare komme att övergå till skogsvårdsstyrelserna
i Kopparbergs eller Jämtlands län eller eljest frånträdde sina
tjänster vid domänverket, kunde någon beräkning av ifrågavarande anslags
belopp ej verkställas av kommissionen. På sätt framginge av förenämnda
p. m. torde domänverkets utgifter i förevarande avseende högst komma att
avse en årlig kostnad av 22,400 kronor samt en engångsersättning av 11,300
kronor.

Kommissionen har på grund av vad sålunda anförts föreslagit, att från
och med ikraftträdandet av den av kommissionen föreslagna nya skyddsskogslagstiftningen
till indragningsstat för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet
överflyttas 1 ordinarie jägmästare och 4 ordinarie kronojägare
med rätt för Kungl. Maj:t att meddela beslut i avseende å vilka befattningshavare
skola överflyttas å indragningsstaten; att i fråga om avlöningsförmåner
för de å indragningsstaten uppförda befattningshavare enahanda grunder,
som i sådant avseende stadgats i Kungl. Maj:ts brev till domänstyrelsen
den 14 juni 1933, fastställas; att beträffande ersättning till icke-ordinarie
befattningshavare vid domänverket, som entledigas till följd av berörda nya
skyddsskogslagstiftning, bestämmelser överensstämmande med motsvarande
föreskrifter i Kungl. Maj:ts omförmälda brev meddelas; samt att för de utgifter,
som domänfonden enligt kommissionens nu angivna förslag får vidkännas
för berörda ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare, fonden
beredes ersättning genom särskilda å nionde huvudtiteln anvisade statsanslag.

Över kommissionens ifrågavarande betänkande hava efter remiss yttranden
avgivits av domänstyrelsen samt vederbörande skogsstatstjänstemän, statskontoret,
riksräkenskapsverket, kommunikationsverkens lönenämnd samt
länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Kopparbergs och Jämtlands län ävensom centralrådet för
skogsvårdsstyrclsernas förbund, Sveriges skogsägareförbund och Norrlands
skogsvårdsförbund. I de avgivna yttrandena har kommissionens förslag,
såvitt angår indragning av personal vid domänverket, i huvudsak tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Ur yttrandena må i övrigt här anföras följande.

Statskontoret har i sitt yttrande fäst uppmärksamheten vid angelägenheten
av att de för statsverket synnerligen kostsamma indragnings- och övergångsstaterna
inom förvaltningen i görligaste mån begränsades. I dylikt syfte borde
i första hand vidtagas sådana anordningar, att, i den mån så vore möjligt,
personal från domänverket, eventuellt efter ansökning bereddes tjänstgöring
hos skogsvårdsstyrelserna, för den händelse dessa komme att behöva anställa
ny personal. Där dylik övergång till skogsvårdsstyrelsens tjänst icke läte sig
göra, borde de domänverkets befattningshavare, vilkas tjänster nu föresloges
till uppförande å indragningsstat, i stället uppföras å övergångsstat med bibehållen
tjänstgöringsskyldighet för att sedermera återföras till aktiv stat, så
snart genom uppkomna vakanser eller annorledes detta bleve möjligt. Uttrycklig
föreskrift härom borde meddelas.

Kommunikationsverkens löne nämnd har anfört:

Lönenämnden funne det synnerligen önskvärt, att den skogsstaten tillhöriga
personal vid domänverket, som vid ett genomförande av skogslagkommissionens
förslag bleve övertalig, bereddes möjlighet att övergå i vederbörande
skogsvårdsstyrelsers tjänst, och syntes de åtgärder ändamålsenliga, som
kommissionen i sådant syfte föreslagit och som avsåge ansökningsrättens begränsande
till domänverkets tjänstemän eller personal med mera fast anställning
hos skogsvårdsstyrelse. Emellertid torde särskilda bestämmelser bliva
erforderliga i fråga om anställnings- och avlöningsvillkor för nämnda övertaliga
personal. Det förfaringssätt och de grunder för ersättning, som tillämpades
vid personalindragningarna inom domänverket från och med den 1
januari 1934, syntes lönenämnden lämpliga jämväl i förevarande fall. Lönenämnden
hade sålunda ur de synpunkter, nämnden hade att anlägga på
förevarande ärende, icke något att erinra mot det förslag till avlöningsförmåner
och ersättningar, som i skogslagkommissionens betänkande upptagits beträffande
den domänverkets personal, som i samband med genomförandet av
den föreslagna nya skyddsskogslagstiftningen beräknades bliva obehövlig vid
verket.

Domänstyrelsen har, såsom jag omnämnt i förutberörda yttrande till statsrådsprotokollet
för den 13 november 1936, upplyst, att den av styrelsen i
dess yttrande till kommissionen förordade indragningen av en ordinarie jägmästaretjänst
kunde verkställas endast under förutsättning att ett planerat
ägoutbyte mellan renbetesfjällen och domänfonden komme till stånd. Förslag
örn nämnda ägoutbyte har tidigare denna dag framlagts.

Domänstyrelsen har vidare i skrivelse den 11 februari 1937 ifrågasatt vissa
ändringar i det förslag till ändring av personal vid domänverket, som styrelsen
framlagt i förenämnda yttrande den 9 december 1935. I skrivelsen har
domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Domänstyrelsen finge framhålla, att sedan den föregående, under 1933 års
riksdag beslutade indragningen verkställts, ett nytt moment tillkommit, som
i visst avseende förändrat utgångsläget för ett entledigande av personal inom
assistentgruppen. Styrelsen syftade härvid på inrättandet från och med den
1 januari 1935 av en ordinarie assistentbefattning. Överförandet av ett visst
antal assistenter å ordinarie stat hade emellertid för vederbörande befattningshavare
icke inneburit någon som helst förändring av arbetsuppgifterna. Med
hänsyn till de av statsmakterna vid 1933 års riksdag godkända principerna
för avskiljande av personal från domänverket, bland annat innebärande skyl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

9

dighet att bedöma frågan ur lämplighetssynpunkt, måste detta i nu förevarande
fall betyda, att ett entledigande av assistentpersonal kunde komma att
drabba även ordinarie assistent. Styrelsen finge därför framhålla, att upptagandet
i styrelsens skrivelse till kommissionen den 9 december 1935 av extra,
respektive e. o. assistenter finge tolkas endast såsom en exemplifiering av kostnaden
vid ett entledigande av assistentpersonal i detta sammanhang. Därest
ett entledigande skulle träffa den ordinarie assistentgruppen komme den årliga
kostnaden i form av lön å indragningsstat jämte lV2 °/o dyrtidstillägg att
uppgå till omkring 6,000 kronor för varje hithörande befattningshavare.

Under åberopande av det anförda hemställde domänstyrelsen, att de åtgärder
i förevarande fråga, som i fortsättningen vidtoges, gåves sådan form, att
de möjliggjorde ett avskiljande av personal enligt förutnämnda av statsmakterna
godkända principer.

Vid domänstyrelsens skrivelse har fogats utdrag av styrelsens protokoll för
den 11 februari 1937, vilket utvisar, att vid behandling av frågan om avlåtande
av styrelsens nyssberörda skrivelse byråchefen K. R. Wahlestedt gjort följande
särskilda uttalande i ärendet:

Med hänsyn till de stora olägenheterna av indragningsstater såväl för statsverket
som i många fall även för de enskilda tjänstemännen borde noga undersökas,
huruvida icke den personal, som kunde bliva övertalig, om skogslagkommissionens
förslag genomfördes, kunde beredas annat arbete. I sådant
hänseende ansåge sig byråchefen Wahlestedt böra framhålla, att, såvitt
han kunnat finna, det icke vore erforderligt med någon indragningsstat för
domänverkets personal på grund av de ifrågasatta lagändringarna angående
skyddsskogarna. Åtminstone större delen av den personal, som berördes av
nämnda lagändringar, borde nämligen kunna överflyttas till de skogsvårdsstyrelser,
som finge hand örn nämnda skogar. I den mån detta icke vore
möjligt, torde sysselsättning kunna beredas personalen inom något annat område
av domänstyrelsens verksamhet eller arbete eventuellt kunna beredas
i samband med den ifrågasatta nya riksskogstaxeringen.

I anslutning till vad domänstyrelsen anfört i sitt yttrande till skogslagkommissionen
den 9 december 1935 torde böra beräknas, att vid ett genomförande
av den nya lagstiftningen angående skyddsskogar, som förelagts riksdagen
genom proposition nr 54, vilken proposition numera av riksdagen bifallits, följande
befattningshavare vid domänverket komma att bliva övertaliga, nämligen
4 ordinarie kronojägare, 2 icke-ordinarie jägmästare och 3 icke-ordinarie
kronojägare samt — vid bifall till förenämnda förslag örn visst ägoutbyte
mellan domänfonden och renbetesfjällen — även en ordinarie jägmästare.
Nämnda övertaliga personal torde, i överensstämmelse med den ståndpunkt,
som intagits av statsmakterna vid genomförande av 1932 års lagstiftning örn
häradsallmänningar m. fl. skogar, böra indragas. Däremot finner jag mig
icke kunna förorda att, såsom domänstyrelsen i skrivelsen den 11 februari
1937 yrkat, två ordinarie assistenter vid domänverket indragas i stället för
nämnda två icke-ordinarie jägmästare.

I likhet med kommissionen anser jag det ur statens synpunkt vara önskvärt,
att den övertaliga personalen i möjligaste mån utnyttjas vid tillsättande
av de tjänster, som komma att vid skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och

Departement--chefen.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

Jämtlands län bliva erforderliga i anledning av skogsvårdsstyrelsernas övertagande
av tillsynen över skyddsskogarna. Detta syfte torde kunna vinnas,
därest skogsvårdsstyrelserna i nämnda län åtaga sig att i första hand
kungöra nyssnämnda befattningar hos styrelserna lediga till ansökan för domänverkets
tjänstemän eller personal med mera fast anställning hos skogsvårdsstyrelserna
samt, därest lämpliga sökande därvid icke anmält sig, allenast
efter Kungl. Maj:ts medgivande ledigförklara sagda befattningar även
för andra sökande. Genom ett sådant tillvägagångssätt skulle de påtalade
olägenheterna i samband med indragningarna till största delen kunna undgås.
Jag tillstyrker därför i enlighet med vad skogslagkommissionen föreslagit,
att såsom villkor för beviljandet av statsbidrag till skogsvårdsstyrelserna
i Kopparbergs och Jämtlands län från nionde huvudtitelns anslag till
skogsvårdens befrämjande stadgas, att omförmälda ordning tillämpas vid
tillsättandet hos styrelserna av sådana befattningar, som nu nämnts.

Ehuru de synpunkter i fråga örn sättet för indragningarna, som statskontoret
och byråchefen Wahlestedt anfört, äro i hög grad beaktansvärda, anser
jag i överensstämmelse med vad kommissionen föreslagit, att den övertaliga
ordinarie personalen bör överflyttas till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
på sätt skett vid de under senare år verkställda indragningarna
vid domänverket. I överensstämmelse med vad förut föreskrivits vid indragningen
av personal vid domänverket bör det ankomma på Kungl. Majit att
meddela beslut i avseende å vilka befattningshavare, som skola överflyttas
å indragningsstaten.

I fråga örn avlöningsförmånerna för de å indragningsstat uppförda befattningshavarna
böra på sätt kommissionen föreslagit gälla enahanda grunder,
som stadgats i Kungl. Maj:ts förut omförmälda brev till domänstyrelsen den
14 juni 1933 angående indragning av den enligt 1933 års riksdagsbeslut övertaliga
personalen. Beträffande icke-ordinarie befattningshavare, som entledigas
till följd av den nya lagstiftningen, torde på sätt kommissionen förordat
sådan befattningshavare under de i nämnda brev angivna förutsättningar
böra tillerkännas ersättning från domänfonden, vilken ersättning torde
få utgå i enlighet med de normer, som för motsvarande fall angivas i samma
brev.

För de utgifter domänfonden nied tillämpning av de av mig nu anförda
grunder får vidkännas för övertaliga befattningshavare bör fonden beredas
ersättning av statsmedel. Mot de av kommissionen åberopade beräkningarna
rörande domänfondens utgifter i förevarande hänseende torde i huvudsak
intet vara att erinra. Med hänsyn till att den nya lagstiftningen icke
träder i kraft förrän den 1 januari 1938 och då det i riksstaten upptagna anslaget
till ersättning till statens domäners fond för utgifter för övertalig
personal avser medelsåtgången under det kalenderår, vars senare hälft ingår
i det budgetår, för vilket medel anvisas, inträder behovet av ökat anslag i
anledning av nu ifrågavarande indragningar först med budgetåret 1938/1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

11

Under åberopande av det anförda och med erinran, att antalet ordinarie
jägmästarebefattningar vid domänverket senast fastställts till 100, får jag sålunda
hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen besluta,

att från och med ikraftträdandet av den nya skyddsskogslagstiftningen
till indragningsstat för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet
skola överflyttas 4 ordinarie kronojägare
samt, därest det för innevarande års riksdag framlagda förslaget
om visst ägoutbyte mellan domänfonden och renbetesfjällen
bifalles, jämväl 1 ordinarie jägmästare, med rätt för
Kungl. Maj:t att meddela beslut i avseende å vilka befattningshavare
skola överflyttas å indragningsstaten,

att i fråga om avlöningsförmåner för sålunda å indragningsstat
uppförda befattningshavare samt ersättning till de
icke-ordinarie befattningshavare vid domänverket, som entledigas
till följd av berörda nya lagstiftning, enahanda grunder,
som i sådant avseende stadgats i Kungl. Maj:ts brev till
domänstyrelsen den 14 juni 1933, skola gälla,

att antalet jägmästarebefattningar vid domänverket från
och med den 1 januari 1938 sålunda vid bifall till nyssnämnda
förslag örn ägoutbyte skall utgöra 99, samt

att Kungl. Maj :t skall äga utfärda de övergångsbestämmelser
och tillämpningsföreskrifter, som för genomförande av
ifrågavarande personalindragningar vid domänverket må erfordras.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.