Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

1

Nr 199.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bildande av ett
statligt aktiebolag för övertagande av restaurangrörelsen
m. m. vid statens järnvägar; given Stockholms
slott den 26 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:

I skrivelse den 9 december 1936 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami Nr 199. 1

2

Kungl. Maj-.ts. proposition nr 199.

om medel till belopp av 375,000 kronor för bildande av ett aktiebolag för
övertagande av den restaurangrörelse å statens järnvägars tåg och färjor,
som nu bedrives av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag. De av
järnvägsstyrelsen med nämnda bolag träffade avtalen hava av järnvägsstyrelsen
uppsagts att upphöra med utgången av år 1938, och järnvägsstyrelsens
avsikt är nu att genom det nybildade bolaget driva ifrågavarande restaurangrörelse
jämte viss annan restaurangrörelse m. m. vid järnvägarna, som bedrives
av det nuvarande bolaget.

Restaurangrörelsen i de flesta restaurangvagnarna i statens järnvägars tåg,
å statens järnvägars samtliga ångfärjor samt vid vissa statens järnvägars
stationsrestauranger utövas enligt träffade kontrakt av Turisttrafikförbundets
restaurantaktiebolag. Detta bolag stiftades år 1909 av turisttrafikförbundet,
vars namn sedermera år 1921 ändrades till svenska trafikförbundet.
Nu för bolaget gällande bolagsordning är antagen den 15 april 1919. Enligt
densammas ordalydelse har bolagets verksamhet till föremål att utöva restaurangrörelse
i restaurangvagnar eller annorledes. Vidare skola aktierna, lydande
pa etthundra kronor, vara dels stamaktier och dels preferensaktier,
vilka senare kunna utgivas till ett belopp av högst fyra gånger nominella beloppet
av utgivna stamaktier. För närvarande och sedan år 1919 uppgår
bolagets aktiekapital till 375,000 kronor fördelat sålunda:

3,000 preferensaktier (i privat ägo).............. 300,000 kr.

750 stamaktier (i svenska trafikförbundets ägo) 75,000 »

375,000 kr.

Enligt bolagsordningen tillkomma ägaren av stamaktierna fyra röster för
varje ägd stamaktie och ägare av preferensaktie en röst för varje ägd preferensaktie.
Stam- och preferensaktier uppväga sålunda varandra i röstetal.
Preferensaktierna medföra framför stamaktierna företrädesrätt till årlig
utdelning av bolagets vinst med högst 10 procent av aktiekapitalet. Denna
rätt har enligt bolagsordningen ackumulativ verkan så att om under ett eller
flera år sådan utdelning icke kunnat lämnas, preferensaktieägarna bekomma
vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Därutöver
skola preferensaktierna icke medföra någon rätt till utdelning av vinsten
Vad av vinsten återstår, sedan ägarna av preferensaktierna erhållit sin enligt
vad nyss sagts företrädesberättigade utdelning, tillfaller stamaktiernas ägare,
d. v. s. svenska trafikförbundet.

Bolagsordningen innehåller vidare den bestämmelsen, att, därest bolaget
upplöses, innehavare av preferensaktie ur bolagets tillgångar skall erhålla
endast aktiens nominella värde jämte eventuell ännu icke gulden del av utdelningen.
Därefter återstående tillgångar tillfalla stamaktiernas ägare.

Bolaget har årligen fattat beslut om visst bidrag till svenska trafikförbundet.
Utdelningen å stam- och preferensaktier samt bidraget till svenska trafikförbundets
verksamhet hava för åren 1923—1935 utgått sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

3

År

Utdelning å

Bidrag tili

preferensaktier

stamaktier

svenska trafik-

10 % med kr.

10 % med kr.

bundet kr.

1923 ..........

............ 30,000

7,500

12,500

1924 ..........

............. 30,000

7,500

28,000

1925 ..........

............ 30,000

7,500

28,000

1926 ..........

............ 30,000

7,500

50,000

1927 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1928 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1929 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1930 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1931 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1932 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1933 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1934 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1935 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

I detta sammanhang må ock erinras om att svenska trafikförbundet fr. o. m.
år 1935 åtnjutit statsbidrag i form av anslag under sjätte huvudtiteln för
bidrag till turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet. För första
halvåret 1935 erhöll förbundet sålunda 110,000 kronor, för budgetåret 1935/
1936 180,000 kronor samt för innevarande budgetår 190,000 kronor, med
vilket belopp anslaget upptagits även i riksstatsförslaget för nästa budgetår.

Riksdagens år 1934 församlade revisorer uttalade under § 66 av sin berättelse,
bland annat, att de ansåge, att bidragen till svenska trafikförbundet borde
hava kunnat vara åtskilligt större och att det i varje fall syntes vara ett
statsintresse, att bolagets avkastning så snart som möjligt komme att fördelas
efter andra grunder än dittills. Det syntes revisorerna bland annat böra tagas
under övervägande, huruvida icke bolagets kontrakt med statens järnvägar
borde revideras på sådant sätt, att statens intressen bleve bättre tillgodosedda.
Det kunde vidare ifrågasättas, slutade revisorerna, huruvida det ej vore lämpligt
att inlösa preferensaktiekapitalet, då detta ej syntes vara behövligt för
bolagets drift; därigenom skulle en icke obetydlig ränteutgift inbesparas.

I utlåtande den 8 januari 1935 över riksdagsrevisorernas berättelse i förevarande
del anförde järnvägsstyrelsen bland annat:

Under senaste åren och långt innan riksdagens revisorer verkställt undersökning
i frågan, bär järnvägsstyrelsen kommit till insikt om att mellanvarandet
mellan bolaget och statens järnvägar borde kunna ordnas så, att statsverket
av bolagets avkastning erhölle en större anpart än hittills, utan att
dock järnvägsstyrelsens krav på en hög standard finge minskas. Järnvägsstyrelsen
har också, i den mån gällande kontrakt icke lägga hinder i vägen, redan
vidtagit åtgärder i sådan riktning. Så hava kontrakten rörande bolagets
bedrivande av restaurangrörelserna å de routerna Trälleberg—Sassnitz och
Malmö—Köpenhanm trafikerande, statens järnvägar tillhöriga ångfärjorna
numera ersatts med nya kontrakt, vilka tillförsäkra statens järnvägar större
ersättning än förut. Enligt de nya kontrakten erlägger bolaget en viss procent
å bruttoomsättningen.

Att, såsom riksdagens revisorer ifrågasatt, statens järnvägar för att få förhållandena
ordnade på förmånligare sätt skulle inlösa bolagets preferensak -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

tiekapital har också redan tidigare varit föremål för diskussion inom järnvägsstyrelsen,
då styrelsen liksom riksdagens revisorer nog är böjd för att
anse det lämpligast, att bolagets aktiestock innehaves av staten. Järnvägsstyrelsen
har dock ännu icke fattat slutligt avgörande i saken, och i varje fall
lär en sådan åtgärd som inlösen av en nu befintlig aktiestock knappast vara
erforderlig för ifrågavarande syftes vinnande. Järnvägsstyrelsen kommer att,
om icke förr, så räknat fr. o. m. 1939, då kontrakten angående stationsrestaurangen
vid Stockholm C och angående restaurangvagnsrörelsen, som
nyss nämnts, upphöra, söka få mellanvarandena mellan statens järnvägar och
bolaget ordnade på ett för statens järnvägar förmånligt sätt, och torde järnvägsstyrelsen
dessförinnan få anledning att i och för godkännande inkomma
med förslag i ärendet till Kungl. Majit.

Vad sålunda förekommit föranledde icke något uttalande vare sig av statsutskottet
eller av riksdagen.

Järnvägsstyrelsen har i sin förevarande skrivelse till en början anfört:

Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolags förhållande till järnvägsstyrelsen
respektive till järnvägsstyrelsen och andra järnvägsförvaltningar i vissa
förekommande fall, exempelvis beträffande de genomgående restaurangvagnarna
Malmö—Göteborg—Mellerud—Kornsjö—Oslo, är noggrant reglerat
i de angående de olika rörelserna upprättade kontrakten. Restaurangrörelsens
vid statens järnvägar förnämsta ändamål är givetvis att tillgodose den
resande allmänhetens krav på mat och dryck. Det är således av synnerlig
vikt, att allmänheten på ett i olika avseenden fullt tillfredsställande sätt betjänas
i restaurangvagnarna, i färjerestaurangerna samt å restauranger och
hotell inom statens järnvägars område. På grund härav bestämmes också
bolagets priser av järnvägsstyrelsen i förekommande fall efter samråd med
övriga berörda järnvägsförvaltningar. I fråga om tillgodoseendet av allmänhetens
krav har restaurangrörelsen till stor del ansetts likställd med alla
andra sådana åtgärder, exempelvis anordnande av bekväma väntsalar, bekväma
kupéer m. m. som statens järnvägar ansett sig skyldiga vidtaga för
att hålla anordningarna för trafikanterna uppe i en tillfredsställande standard.
Ett för statens järnvägar gynnsamt ekonomiskt resultat av restaurangrörelsen
har visserligen betraktats som eftersträvansvärt men dock såsom ett mera
sekundärt mål. Huvudändamålet med de bedrivna restaurangrörelserna har
varit tillgodoseendet av den resande allmänhetens behov av förplägnad. Den
ekonomiska motiveringen till åtgärder för tillgodoseendet av nämnda behov,
oavsett om dessa åtgärder i och för sig avkasta någon ränta å därför använt
kapital, har givetvis legat däri, att de var och en i sin mån bidraga till ökad
resandefrekvens och därigenom ökade inkomster.

Vid beträffar tillgodoseendet av nyssnämnda ekonomiska synpunkt ma
anföras, att järnvägsstyrelsen i kontrakten angående av bolaget utövade rörelser
tillsett, att statens järnvägar tillgodoförts viss hyra för de olika rörelserna.
I ett flertal fall har hyran bestämts till 50 % av rörelsens nettovinst
med ett visst minimibelopp för varje kontrakt. Enligt bolagets styrelseberättelser
hava till statens järnvägar inbetalda hyror följande år utgått sålunda:

År

Kronor

År

Kronor

År

Kronor

1923 ____

. . . 112,300

1927 ....

. .. 235,500

1931 . . . .

. . . 305,600

1924 ____

... 125,200

1928 ....

... 225,400

1932 .. . .

. . . 273,300

1925 ____

.. . 149,500

1929 .. ..

... 274,600

1933 . . . .

. . . 259,400

1926 . ...

... 203,700

1930 ....

... 322,700

1934 . ...

. . . 300,300

1935 ... •

. . . 306,700

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

o

Skulle man vid ett ekonomiskt bedömande av restaurangrörelsen vid statens
järnvägar till äventyrs utgå endast därifrån, att de stationära hotell- och
restaurangrörelserna samt ångfärjerestaurangrörelserna anordnats ävensom
att restaurangvagnarna anskaffats samt framförts i tågen i syfte att utgöra
affärsobjekt, på vilka det avsetts att skörda vinst genom särskild för dem
upplagd rörelse, så hava förenämnda till statens järnvägar från bolaget influtna
hyror varit långt ifrån tillräckliga för att kunna ersätta statens järnvägars
kostnader för en dylik såsom fristående betraktad rörelse. Statens
järnvägars kostnader skulle nämligen vid ett dylikt betraktelsesätt innefatta
dels ränta å det kapital, som statens järnvägar nedlagt i av bolaget disponerade
stationära, rullande och flytande lokaler med till desamma hörande inventarier
ävensom viss avsättning till förnyelsefond, dels kostnaderna för
underhåll av dessa lokaler och vagnar, varjämte härvid jämväl borde medräknas
vissa andra utgifter, exempelvis kostnaderna för restaurangvagnarnas
gång, uppvärmning, belysning etc. Dessa sammanlagda kostnadsbelopp överstiga
vida vad som från bolaget influtit i hyror till statens järnvägar. Att erhålla
full täckning för samtliga nyssnämnda kostnader har järnvägsstyrelsen,
som förut berörts, för sin del icke ansett nödvändigt beräkna. Detta mål
torde för övrigt näppeligen kunna vinnas huru frågan örn restaurangrörelsen
vid statens järnvägar än ordnas.

Även om statens järnvägar sålunda allt fortfarande påtaga sig vissa kostnader
för restaurangrörelsen, för vilka täckning icke kan påräknas direkt
i den separata rörelsen utan först därigenom att allmänheten, tillfredsställd
av den trevnad och komfort, som järnvägen erbjuder, i allt livligare omfattning
begagnar sig av järnvägens transportlägenheter, så är det naturligtvis
välkommet och betraktas det givetvis av järnvägsstyrelsen som ett statens
järnvägars intresse av vikt, att de ofrånkomliga utgifterna för restauranglokalerna
och restaurangvagnarna minskas därigenom, att statens järnvägar
tillgodoföras största möjliga behållning från den vid desamma bedrivna restaurangrörelsen.

Som förut här ovan omnämnts tillfaller Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolags
vinst, sedan preferensaktieägarna erhållit sin företrädesberättigade
utdelning, svenska trafikförbundet i egenskap av stamaktiernas ägare.
Viss del av rörelsens vinst har på så vis kommit att användas för tillgodoseende
av turistreklamen, vilken får förutsättas i sin mån hava bidragit till
ökad trafik och ökade inkomster för statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen erinrar i fortsättningen örn att förhållandet mellan styrelsen
och restaurangbolaget varit föremål lör granskning av statens järnvägars
överrevisorer och riksdagens revisorer. Efter att hava återgivit vad
1934 års riksdagsrevisorer i sin berättelse anfört och järnvägsstyrelsen i anledning
därav yttrat, fortsätter styrelsen:

Sedan järnvägsstyrelsens yttrande den 8 januari 193a avlatits, hava pa
järnvägsstyrelsens föranstaltande samtliga mellan statens järnvägar och Itiristtrafikförbundets
restaurantaktieholag träffade kontrakt angående av bolaget
bedriven hotell- och restaurangrörelse, restaurangrörelse, butiksförsäljning,
plattformsförsäljning, tidningsförsäljning å ångfärjorna samt ambulerande
tågservering m. m. uppsagts till upphörande med utgången av år 1938.
Järnvägsstyrelsen har flir avsikt att därefter icke förnya den oktroj, som innehafts
av nämnda bolag. Detta driver visserligen inom den ram, som angivits
i bolagsordningen, vissa mindre rörelser, vilka sirö statens järnvägar
helt ovidkommande, men då bolagets ställning i stort sett är helt beroende
av nyssnämnda, av järnvägsstyrelsen lämnade oktroj, antager järnvägssty -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

reisen som mest sannolikt, att bolaget eller i första hand Svenska trafikförbundet
såsom innehavare av bolagets stamaktier skall finna sig föranlåtet
att låta bolaget efter den 1 januari 1939 träda i likvidation för att därefter
upplösas.

Järnvägsstyrelsen övergår härefter till frågan om ordnandet fr. o. m. den
1 januari 1939 av de statens järnvägar berörande restaurangrörelser m. m.,
som intill nämnda dag komina att bedrivas av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag.
Styrelsen förutskickar härvid, att styrelsen anser det opåkallat,
att några privatintressen skola vara förbundna med det organ, som den
1 januari 1939 vid statens järnvägar skall övertaga ifrågavarande rörelser.
Styrelsen har därför, under förutsättning av statsmakternas godkännande,
tänkt sig, att de av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag tidigare bedrivna
rörelserna fr. o. m. år 1939 skola bedrivas av ett för ändamålet bildat
nytt bolag, vars aktier — med beaktande av genom gällande bolagslag stipulerad
viss oväsentlig inskränkning — skola helt innehavas av statens
järnvägar. Endast härigenom synes det järnvägsstyrelsen för framtiden
kunna fullständigt undanröjas varje tvivel i frågan, huruvida statens järnvägar
verkligen tillgodoses fullt ut vid disponerandet av behållningen på
restaurangrörelsen vid statens järnvägar. På så sätt skulle också, säger styrelsen,
statens järnvägars förut berörda ofrånkomliga kostnader för tillhandahållande
åt sin publik av hotell- och restauranglokaler, restaurangvagnar
m. m. bliva i största möjliga utsträckning reducerade med hjälp av avkastningen
från restaurangrörelsen vid statens järnvägar.

I fråga om det planerade nya restaurangbolaget anför styrelsen:

Firmanamnet för det nya bolaget, vari statens järnvägar äro ämnade att
äga i realiteten hela aktiestocken, skulle enligt järnvägsstyrelsens avsikt bliva
Trafikrestaurangaktiebolaget. I och för restaurangrörelsernas vid statens
järnvägar kontinuerliga bedrivande skulle det nya bolaget lämpligen kunna
från Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag genom frivilligt köp, varom
särskilt avtal lär kunna träffas, och med tillträdesrätt vid årsskiftet 1938
1939 förvärva vissa dittintills för restaurangdriften använda och fortfarande
lämpligen användbara lösa och fasta inventarier, ävensom sistnämnda bolags
vid nämnda årsskifte inneliggande för det nya bolagets drift erforderligt varulager.
Det nya bolaget skulle i överensstämmelse med mellan detsamma och
järnvägsstyrelsen, eventuellt andra trafikförvaltningar, träffade kontrakt mot
erläggande av vissa stipulerade och med hänsyn till en måttlig förräntning av
aktiekapitalet avvägda, högsta möjliga hyror eller arrenden handhava
restaurangrörelserna i övrigt efter samma riktlinjer och uti samma standard
som Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag. Med hänsyn tagen till affärens
storlek och för densammas drivande erforderligt rörelsekapital ävensom
till nyssnämnda förvärv av inventarier och varulager har järnvägsstyrelsen
tänkt sig, att det nya bolaget skulle startas med ett minimiaktiekapital
på samma belopp som Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolags nuvarande
aktiekapital eller 375,000 kr. fördelat på 3,750 aktier å 100 kr. Detta
aktiekapitalbelopp, 375,000 kr., skulle således bestridas av statsmedel och
— vartill järnvägsstyrelsen i det följande ämnar återkomma — för att undvika
någon ny kapitalinvestering helst tagas av statens järnvägars tillgängliga
rörelsemedel.

Beträffande nyssnämnda övertagande genom köp av vissa, det gamla bo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

7

laget tillhöriga inventarier och varulager så måste det samma givetvis föregås
av en värdering och ett träffande av särskild överenskommelse. För
likvidering av köpesumman erforderligt belopp kan därför nu icke exakt angivas,
men vill styrelsen till viss ledning omnämna, att Turisttrafikförbundets
restaurantaktiebolags samtliga inventarier i balansräkningen per den 31
december 1935 voro upptagna till 186,092:30 kr., varjämte bland tillgångar
upptagits för varulager 114,535: 28 kr. För det fall emellertid att från förenämnda
aktiekapital i det nya bolaget medel icke kunna vara disponibla för
att tillfullo gälda för köp vid årsskiftet 1938/1939 av för nya bolaget erforderliga
inventarier och varulager, bör förutsättas att järnvägsstyrelsen skall
äga att —- likaledes av rörelsemedel —- tillskjuta resterande belopp såsom
räntepliktigt lån till bolaget.

Såsom järnvägsstyrelsen redan i samband med kontraktsuppsägningen
även meddelat restaurangbolaget, anser järnvägsstyrelsen, att den hos nämnda
bolag anställda personalen må övergå i det nya bolagets tjänst. På samma
grund som järnvägsstyrelsen, i enlighet med vad förut anförts, förutsätter
som mest sannolikt att det hittillsvarande bolaget kommer att upplösas,
gör järnvägsstyrelsen härvidlag även den förutsättningen, att pensionsfrågan
för den i bolagets tjänst anställda personalen, som icke är anställd enligt
kollektivavtal utan genom personliga kontrakt eller överenskommelser, dessförinnan
är ordnad av nuvarande bolaget efter viss där föreliggande plan.
Då vidare statens järnvägar såsom ägare av det nya bolaget icke synes böra
belastas med mera än de framtida löpande utgifterna för detta ändamål,
anser styrelsen såsom ingående i den gjorda förutsättningen, att Turisttrafikförbundets
restaurantaktiebolag eller svenska trafikförbundet — sorn, efter
nyssnämnda bolags upplösning och sedan preferensaktieägarna erhållit nominella
värdet av sina aktier, kommer alt såsom ägare till stamaktierna erhålla
de kvarvarande tillgångarna — bör till det nya bolaget överlämna vad
som avsatts eller ytterligare kail behöva avsättas för den icke kollektivavtalsanställda
personalens pensionering enligt förenämnda plan. Det kan däremot
ej påfordras, att pensionsfrågan för den kollektivavtalsanställda personalen
skall lösas av en enstaka arbetsgivare vid sidan av kollektivavtalet,
vilket styrelsen, med det nya bolaget liksom det nuvarande anslutet till vederbörande
arbetsgivareorganisation, förutsätter skall bestå. Den frågan
måste upptagas i ett större sammanhang samt därför också för det nya bolagets
del —- liksom måst ske, örn det nuvarande bolaget bestått — behandlas
på samma vis och framföras i samma tempo som inom landets restaurangrörelse
i övrigt.

Järnvägsstyrelsen övergår så till vissa frågor, sammanhängande med bolagens
—- det gamla och det nya — förhållande till svenska trafikförbundet,
och anför:

Såsom styrelsen tidigare bär berört, förutsätter styrelsen som sannolikt,
alt bolaget eller svenska trafikförbundet med hänsyn till redan antydda
skid kommer att finna det lämpligt att upplösa det gamla bolaget, då den
huvudsakliga grunden för dess verksamhet fallit undan i och med uteblivandet
av ny oktroj. Vid en bolagsupplösning skall i enlighet med bolagsordningen
till ägarna av preferensaktierna återbetalas preferensaktiernas nominella
värde, 300,000 kr., samt eventuell ogulden utdelning. Sedan likaledes
förut omnämnda avsättningsbelopp lill personalens pensionering dessutom
i överensstämmelse med av järnvägsstyrelsen angiven förutsättning överlämnats
för att tillgodoföras det nya bolaget, kommer resten av tillgångarna att
tillfalla trafikförbundet. Genom viss under åren i restaurangbolaget verk -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

ställd fondering och avskrivning torde efter nyssnämnda utbetalningar ett
betydande belopp kvarstå av det gamla bolagets kvarlåtenskap, vilket sålunda
enligt gällande föreskrifter övergår i trafikförbundets ägo. Järnvägsstyrelsen
anser, att ingen erinran kan eller bör resas häremot, då det måste anses
rimligt, att förbundet får taga hand om denna sin rättfångna egendom,
varav inkomsten givetvis får förutsättas bliva brukad för förbundets statskontrollerade
verksamhet. Huru stor denna förbundets inkomst kan komma
att bliva kan nu icke fastslås, men tydligen kan den icke komma att bliva
av samma storleksordning som den förbundet för närvarande åtnjuter i och
med den andel, som plägat givas förbundet av restaurangbolagets avkastning
av restaurangrörelsen vid statens järnvägar. Vederlag härför anser
järnvägsstyrelsen bör komma trafikförbundet tillgodo. I detta sammanhang
vill styrelsen omnämna, att de inom kommunikationsdepartementet tillkallade
sakkunniga i sitt i augusti och oktober 1927 avgivna betänkande och
förslag angående turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet (statens
off. utredn. 1927: 28) kalkylerade med en inkomst för trafikförbundet
från restaurangbolaget på 75,000 kr. (sid. 142 i betänkandet).

Järnvägsstyrelsen anser sålunda, att ifrågavarande kvarlåtenskap bör ingå
i den grundfond, som omnämnes i § 5 i de för trafikförbundet av Kungl.
Maj :t den 19 oktober 1934 med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1935 fastställda
stadgarna. Järnvägsstyrelsen anser vidare, att trafikförbundet utöver
den avkastning, som kan härflyta från den sålunda fonderade kvarlåtenskapen
vid avvecklingen av det gamla bolaget, bör på grund av hävden att erhålla
en andel av avkastningen å restaurangrörelsen vid statens järnvägar,
bekomma ett fyllnadsbelopD såsom direkt statsanslag — helst över riksstaten
eller eventuellt upptaget som en post i statens järnvägars driftskostnadsstat
— så att förbundet må förbliva vid sin hittillsvarande, sedan ett flertal år
innehavda förmån att för sin verksamhet kunna påräkna ett årligt bidrag,
ytterst stammande från restaurangrörelsen, örn 60,000 kr. Härutöver anser
järnvägsstyrelsen emellertid, att trafikförbundet bör kunna erhålla ett visst
ytterligare belopp med hänsyn till den upphörda, tidigare åtnjutna utdelningen
å förbundets stamaktier i gamla bolaget. Då förbundet under en
följd av år å nämnda stamaktier uppburit årlig utdelning med 7,500 kronor,
anser styrelsen det vara berättigat, att förbundet, som icke lär kunna räkna
med 10 °/o avkastning på det lösgjorda stamaktiekapitalet, alltjämt må hava
att påräkna lämpligen halva nyssnämnda årliga belopp eller efter avrundning
4,000 kr. Än ytterligare anser järnvägsstyrelsen det vara motiverat
av syftet med trafikförbundets verksamhet, att förbundet, som arbetar med
knapp medeltillgång, erhåller viss förhöjning på grund av den omständigheten,
att någon utdelning till utomstående preferensaktieägare icke vidare
förekommer, sedan det statliga bolaget bildats. Nyssnämnda preferensaktieägare
hava under en lång följd av år bekommit 10 % årlig utdelning å

300.000 kronor eiler 30,000 kronor per år. Styrelsen vill anse skäligt, att
denna utgiftsbesparing delas lika mellan statens järnvägar och Svenska trafikförbundet
och att förbundet alltså med anledning av omständigheten i
fråga bekommer en ökad subvention med hälften av sistnämnda belopp eller

15.000 kronor per år.

Järnvägsstyrelsen vill således förorda, alt trafikförbundet må erhålla en
subvention, som förd tillsammans med avkastningen av nyssnämnda kvarlåtenskap
kommer att bringa det årliga belopp, varöver förbundet i nu förevarande
avseende har att för sin verksamhet förfoga, upp lill 79,000 kr. Som
villkor härför anser styrelsen dock böra uppställas, att trafikförbundet ordnar
personalens pensionsfråga på sätt styrelsen förväntar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

9

Kapitalbeloppet för det gamla bolagets, förbundet tillfallande kvarlåtenskap
efter gamla bolagets avveckling blir först framdeles känt. Emellertid
bör man utgå därifrån, att förbundet skall förvalta detta kapitalbelopp så,
att en genomsnittsavkastning av 4 °/o uppkommer. Järnvägsstyrelsen vill då
på följande sätt exemplifiera innebörden av sin avsikt i nu nämnda avseenden: Om

värdet av den meranämnda kvarlåtenskap, som skulle ingå i förbundets
grundfond, kommer att visa sig uppgå till låt säga 500,000 kronor, så
utgör den årliga avkastningen å detta belopp efter 4 % 20,000 kronor. Trafikförbundet
skulle då erhålla en ytterligare statssubvention å 59,000 kronor,
så alt förbundet på så vis tillhopa skulle erhålla (20,000 + 40,000 + 4,000 +
15,000) 79,000 kronor.

I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen
dels om godkännande i princip av vad styrelsen anfört rörande bildandet av
det nya statliga bolaget och dess förhållande till svenska trafikförbundet,
dels ock om bemyndigande att av statens järnvägars tillgängliga rörelsemedel
använda ett belopp av 375,000 kronor att utgöra aktiekapitalet i det nybildade
bolaget. Sedan sådant godkännande och bemyndigande erhållits,
är det styrelsens avsikt att dels vidtaga erforderliga åtgärder för bildandet
av det nya statliga bolaget, i samband varmed styrelsen ämnar till Kungl.
Majit ingiva förslag till bolagsordning för detsamma, dels träda i förhandling
med Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag örn köp vid årsskiftet
1938/1939 av vissa detta bolag tillhöriga, för rörelsernas bedrivande använda
och för det nya bolaget erforderliga användbara lösa och fasta inventarier
ävensom av användbart varulager.

Svenska trafikförbundet har i yttrande den 11 januari 1937 anfört:

Enligt hittills hävdvunnen praxis utövar staten affärsverksamhet antingen
genom de s. k. affärsdrivande ämbetsverken eller, i de fall där friare arbetsformer
ansetts vara påkallade, genom särskilda fristående aktiebolag, där
Kungl. Majit utser styrelsen helt eller delvis och där den erforderliga kontrollen
dels utövas genom av Kungl. Majit (direkt eller å bolagsstämma) utsedda
revisorer och dels ytterligare vinnes därigenom, att tvenne olika intressen
i form av ägare till tvenne olika slags aktier, de ena tillhöriga staten
och de andra enskilda personer eller sammanslutningar, inkopplats med varandra
till samverkan och ömsesidig tillsyn.

Järnvägsstyrelsens förslag upptar intetdera av dessa alternativ till frågans
lösande utan innebär, att verksamheten visserligen skulle överlämnas åt ett
aktiebolag men att detta skulle stå helt under järnvägsstyrelsens kontroll och
inseende.

En dylik anordning, varigenom en verksstyrelse skulle själv (genom ombud
å bolagsstämma) utse såväl bolagsstyrelse som revisorer, innebär i verkligheten
— låt vara att detta icke är av järnvägsstyrelsen avselt och att trafiklörbundet
villigt erkänner att med nuvarande ledning av stålens järnvägar
detta enbart är av teoretiskt intresse — alt dithörande del av förvaltningen
undandrages den kontroll, som ligger icke blott i riksräkenskapsverkets
revision utan även i de för ämbetsverken, men ej aktiebolagen, gällande bestämmelserna
örn handlingars offentlighet. En sådan anordning är för
svensk statsförvaltnings vidkommande främmande och bör bestämt avvisas.

Enligt trafikförbundets mening bör i stället frågan vinna sin lösning antingen
genom bildandet av ett aktiebolag, däri även andra intressen äro före -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

trädda och varvid trafikförbundet såsom huvudsaklig ägare av det nuvarande
restaurangbolaget i första hand bör ifrågakomma att ingå såsom ägare
av preferens- eller stamaktiekapitalet, under det att statens järnvägar ställas
som ägare till aktierna i övrigt, eller ock därigenom att restaurangrörelsen
direkt inordnas under någon byrå i järnvägsstyrelsen med all den kontroll,
som enligt gällande författningar utövas i fråga om statens affärsdrivande
verksamhet i allmänhet.

Då den som tager del av järnvägsstyrelsens framställning näppeligen lärer
undgå det intrycket, att styrelsen ansåge ett samarbete med trafikförbundet
mindre ägnat att tillgodose statsnyttan än ett av statens järnvägar ensamt
kontrollerat bolag, nödgas trafikförbundet göra en bestämd gensaga mot riktigheten
av en sådan uppfattning. Till undvikande av en för framtiden felaktig
åsiktsbildning rörande betydelsen av trafikförbundets insatser i restaurangbolagets
skötsel föranledes förbundet att något beröra hithörande förhållanden.

Tillgodoseendet av det enskilda aktieägareintresset har tagit sig uttryck i
den uti bolagsordningen för lång tid tillbaka införda bestämmelsen om en
förräntning efter högst 10 °/o av preferensaktiekapitalet. Trafikförbundet är
ense med järnvägsstyrelsen därom, att den överränta, som utbetalats å nämnda
kapital och som med tidigare gängse räntefot kunnat beräknas till 12,000
å 15,000 kronor om året men nu måste skattas något högre, bör så snart
som möjligt avvecklas, och järnvägsstyrelsen torde i likhet med trafikförbundet
vara av den insikten, att nämnda avveckling lagligen ej kunnat ske tidigare
än i samband med bolagets upplösning vid oktroj tidens utgång. Härutinnan
förefinnes ej och bar ej heller under senare år förefunnits någon meningsskiljaktighet.

Huru fördelningen av årsvinsten mellan statens järnvägar och trafikförbundet
ordnas är mera ett bokföringsspörsmål än en fråga av ekonomisk betydelse
för statsverket, medan nu trafikförbundet erhåller anslag å riksstaten
och vid anslagsbeloppets beräknande hänsyn tages till förbundets inkomst från
restaurangbolaget. Därest statens järnvägar genom en förskjutning av bolagsvinsten
från trafikförbundet till järnvägsstyrelsen blir i tillfälle att till
statsverket inleverera en något större årsvinst, så uppväges detta nämligen
av ett större anslagsbehov för trafikförbundets vidkommande. Ur statsverkets
synpunkt reduceras alltså spörsmålet till en bokföringsfråga.

Frågan i vad mån statens järnvägar skola kunna påräkna ökade inkomster
från restaurangrörelsen, därest denna handhaves av ett särskilt bolag, är
beroende dels på innehållet av det arrendeavtal, som må träffas mellan statens
järnvägar och det bolag, som omhänderhar rörelsen, och dels på det sätt,
varpå bolagets rörelse brukas. Örn ledningen av detta bolag ligger i händerna
enbart på statens järnvägar eller hos statens järnvägar jämte annat intresse
(svenska trafikförbundet), blir av betydelse endast i den mån nämnda förhållande
visar sig vara av beskaffenhet att kunna inverka på de omständigheter,
som bliva normerande för vinstens storlek.

Vad då först angår arrendeintäkterna (nettovinstens storlek), så bestämmas
dessa uteslutande av ingångna arrendeavtal jämte bolagsordningens bestämmelser
om nettovinstens fördelning på olika slag av aktier. Därest det anses
önskligt, att svenska trafikförbundet i fortsättningen bibehålies vid inkomst
i en eller annan form från restaurangbolaget, synes detta därför utan någon
som helst olägenhet kunna ske därigenom, att förbundet berättigas kvarstå i
det blivande restaurangbolaget med sina nuvarande tillgångar såsom preferensaktieägare
samt att förbundet å dess preferensaktier tillerkännes den utdelning,
som statsmakterna vid ärendets behandling anse sig böra fastställa.

En omläggning till ett enbart av järnvägsstyrelsen förvaltat och kontrolle -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

11

rat aktiebolag kan alltså icke motiveras av någon svårighet att ordna vinstfördelningen
på det sätt statsmakterna finna önskvärt, utan lärer anledningen
i så fall vara att söka i någon järnvägsstyrelsens önskan om annan ledning
av restaurangbolagets angelägenheter. Det må då till en början fastslås,
att samtliga de åtgärder och förhållanden, vilka på sin tid påtalats av
riksdagens revisorer och statens järnvägars överrevisorer, hänföra sig till
verksamhetsår, då restaurangbolagets direktörer samtidigt varit tjänstemän
i järnvägsstyrelsen. Trafikförbundet anser sig hava anledning antaga, att
från järnvägsstyrelsens sida icke finnes någon erinran i fråga om förvaltningen
av restaurangbolagets angelägenheter under senare år, varunder detsamma
letts av en verkställande direktör med speciell fackutbildning. Ej heller
lär järnvägsstyrelsen kunna med fog göra gällande, att dess synpunkter
och önskemål i fråga om bolagets skötsel icke vunnit allt tillbörligt beaktande
Inom bolagsstyrelsen hava visserligen statens järnvägar under senare år
varit företrädda av allenast en ledamot, men svenska trafikförbundets representant
i bolagsstyrelsen har städse låtit sig angeläget vara att visa all möjlig
hänsyn till statens järnvägars önskemål, något som med hänsyn till för
handen varande omständigheter också varit naturligt. Under de år, då ordförandeskapet
i restaurangbolaget icke utövats av någon statens järnvägars
funktionär, torde ej heller någon fråga vunnit avgörande mot statens järnvägars
önskemål. Trafikförbundet finner det emellertid naturligt att vid en
omorganisation av bolaget även formellt sett ett avgörande inflytande tillerkännes
statens järnvägar på såväl bolagsstämman som bolagsstyrelsen.

Såsom redan framhållits, torde det vara en missuppfattning att påräkna
att enbart den omständigheten, att statens järnvägar ensamma hava ledningen
av restaurangbolaget, skulle innebära en ökad garanti för större behållning.
Med järnvägsstyrelsen är trafikförbundet helt ense därom, att restaurangrörelsen
aldrig kan så bedrivas, att densamma täcker alla kostnader och
ränteutgifter för restaurangvagnar, hotell m. m., utan att rörelsen är att anse
som ett led i den serie olika åtgärder, som vidtagas för de resandes betjänande
och som genom att bidraga till ökning av resandefrekvensen också medverkat
till att göra statens järnvägar mera räntebärande genom en ökning av
biljettinkomsten. Men i den mån anledning till uppkomsten av olika meningar
mellan statens järnvägar och trafikförbundet rörande skötseln av restaurangbolaget
hittills kunnat skönjas, synes erfarenheten närmast giva vid handen,
att trafikförbundet velat något mera utpräglat än statens järnvägar tillgodose
rent ekonomiska synpunkter å restaurangrörelsen. Sålunda har från
trafikförbundets sida tagits initiativ till avskaffande av den utav järnvägsförvallningen
på sin tid tillförsäkrade särskilda rabatten för statens järnvägars
funktionärer av 25 %, en rabatt, som icke torde varit tillräckligt starkt motiverad
och som, enligt vad en för tiden 1 januari—31 oktober 1936 verkställd
undersökning ger vid handen, enbart för nämnda tio månader uppgår till i
runt tal över 48.000 kronor. Likaså har järnvägsförvaltningen hittills ställt
sig obenägen medgiva en av restaurangbolaget önskad och mot den hittillsvarande
stegringen av partiprisen svarande och av övriga restauranginnehavare
vidtagen förhöjning av restaurangpriserna.

Sammanfattningsvis uttalar trafikförbundet, att förbundet hade den uppfattningen,
att, därest restaurangrörelsen efter den 1 januari 1939 skulle omhänderhavas
av ett särskilt bolag, detta bolag borde sigås och kontrolleras
icke av statens järnvägar ensamma utan av statens järnvägar jämte annat
intresse, varvid främst borde ifrågakomma svenska trafikförbundet. Härigenom
vunnes därjämte dels en avsevärd förenkling vid omorganisationen

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

med minskad omgång vid värdering av restaurangbolagets tillgångar, dels
ock att trafikförbundet, som numera vore att anse som en i främsta rummet
statlig institution, även i fortsättningen finge en naturlig och god placering
av sitt i restaurangbolaget nedlagda kapital. Skulle emellertid ett fortsatt
delägareskap för trafikförbundet icke anses böra komma till stånd, syntes
det riktigast att rörelsen dreves av statens järnvägar icke genom ett av detsamma
ägt bolag utan på samina sätt som annan dess verksamhet. Det syntes
emellertid icke ankomma på trafikförbundet att i vidare män än som
skett ingå på detta spörsmål. Däremot förmenade svenska trafikförbundet,
att, om dess samverkan med järnvägsstyrelsen i fråga om restaurangrörelsens
drift ej längre ansåges påkallad, de för trafikförbundets rörelse erforderliga
medlen borde i sin helhet anvisas på riksstaten och förbundet alltså icke för
sin verksamhet göras beroende av en eventuell vinst från ett bolag, i fråga
örn vars skötsel förbundet intet hade att bestämma och där alltså vinsten kunde
genom allt för hårda arrendevillkor, genom oklok prissättning eller genom
andra åtgärder komma att resultera under vad som beräknats. Än mera
syntes i sådant fall vara anledning att jämväl i övrigt bryta det ekonomiska
samband mellan svenska trafikförbundet och statens järnvägar, som bestode
däri, att trafikförbundet, vilket dock vore en sammanslutning bl. a. av olika
—- även med statens järnvägar konkurrerande — trafikföretag, skulle vara
skyldigt att till väsentlig del bekosta vissa statens järnvägars resebyråer
utomlands utan att hava någon bestämmanderätt vid tillsättandet av personalen
vid desamma.

Slutligen anför svenska trafikförbundet, att förbundet beträffande frågan
om dispositionen av det kapital, som i händelse av en fullständig upplösning
av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag kunde komma att stå till
svenska trafikförbundets förfogande, komme att framdeles, i samband med
framläggande av förslag till statsanslag för tiden efter den 1 januari 1939,
inför Kungl. Maj:t framlägga berörda fråga.

Med anledning av svenska trafikförbundets yttrande har järnvägsstyrelsen
i skrivelse den 30 januari 1937 anfört:

Trafikförbundets påstående i fråga om gällande praxis för de särskilda
fristående aktiebolagen, vari staten äger intresse, har ingalunda någon allmängiltighet.
Med Kungl. Maj:ts och i visst fall riksdagens biträdande administreras
nämligen redan nu sidoordnade rörelsegrenar vid statens järnvägar
genom aktiebolag, helt ägda av statens järnvägar men såväl administrativt
som i bokföringshänseende skilda från statsbanan. Inga som helst andra
intressen än statens järnvägars egna äro realiter inkopplade i dessa aktiebolag.
Åsyftade företag, som äro av en betydande storleksordning, äro
Aktiebolaget Gävle Vagnverkstad, Aktiebolaget Kullens Omnibustrafik och
Aktiebolaget Hallands Omnibustrafik. I dessa bolag innehades aktiestocken
i realiteten av statens järnvägar. Endast ett fåtal aktier äro nämligen formellt
placerade på vissa befattningshavare vid statens järnvägar i och för
uppfyllande av i gällande aktiebolagslag stipulerade bestämmelser. I dessa
bolag dikteras därför val av styrelsemedlemmarna på bolagsstämman av järnvägsstyrelsen
i dess egenskap av aktiemajoritetens innehavare. Antagandet av
bolagens verkställande direktörer och revisorer är därigenom också beroende
på godkännande från järnvägsstyrelsens sida, men har förvaltningen av bola -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

13

gen ock ägnats uppmärksamhet av statens järnvägars överrevisorer. Järnvägsstyrelsen,
som tänkt sig, att det till bildande föreslagna Trafikrestaurangaktiebolaget
jämväl skulle administreras på i huvudsak analogt sätt, har
emellertid intet alt erinra mot att, örn så skulle på högre ort anses påfordrat,
bolagets såväl styrelse som revisorer utses av Kungl. Maj:t. Frågan
härom såväl som den av trafikförbundet i skrivelsen berörda frågan rörande
eventuell kontroll av det av statens järnvägar ägda Trafikrestaurangaktiebolaget
genom riksräkenskapsverkels revision, varemot järnvägsstyrelsen för
sin del icke heller har något att erinra, synes styrelsen emellertid icke vara
aktuellt för ögonblicket. Dessa frågor kunna prövas och ordnas i samband
med bolagsordningens fastställande. Såsom styrelsen i sin skrivelse den 9
december 1936 anfört, skulle också styrelsen i sinom tid till Kungl. Majit insända
förslag till bolagsordning för del nya statliga bolaget.

Med hänvisning till vad styrelsen redan i sin skrivelse den 9 december
1936 anfört rörande restaurangrörelsernas betydelse i främsta rummet för
den resande allmänheten — det vill säga statens järnvägars kunder — och
därmed också för statens järnvägar såsom affärsföretag, nödgas järnvägsstyrelsen
i anledning av vad förbundet anfört fråga, dels varför också andra
än statens järnvägars egna intressen nödvändigtvis skola förutsättas vara
företrädda i det nya bolag, som framdeles skall omhänderhava restaurangrörelserna
vid statens järnvägar, dels ock varför just trafikförbundet i så
fall skall ifrågakomma såsom meddelägare tillsammans nied statens järnvägar.
Att trafikförbundet på sin tid medverkade till stiftandet av det restaurangföretag,
som för närvarande enligt numera uppsagda kontrakt bedriver
vissa restaurangrörelser vid statsbanan, kan enligt järnvägsstyrelsens
mening ingalunda predestinera till att trafikförbundet för all framtid skall
hava medinflytande i fråga om restaurangrörelserna vid statens järnvägar.
Det är dock statens järnvägar och ej ens till någon del trafikförbundet, som
äga de för restaurangrörelsen erforderliga fasta och rörliga restauranglokalerna
vid statens järnvägar, och det är statens järnvägar, som äga att förfoga
beträffande denna apparat örn och huru den skall disponeras för restaurangrörelse
i statens järnvägars intresse som trafikföretag.

Järnvägsstyrelsen kan icke heller finna, att trafikförbundet, om detsamma
bleve delägare i det nya bolaget, skulle kunna skaffa ökad trygghet för att
statens järnvägars och statens nytta bliver bättre tillgodosedd vid bolagets
förvaltning än om statens järnvägar ensamma äga och omhänderhava bolaget
på samma sätt och under samma former, som gälla beträffande de
andra bolag, vilka som dotterföretag omhänderliavas av statens järnvägar.
Trafikförbundet såsom sådant torde icke äga större möjligheter att söka och
lita till sakkunskap i fråga om statsbanerestaurangföretagens skötsel än statens
järnvägar själva. Det är nämligen järnvägsstyrelsens avsikt att, om det
nya statliga bolaget kommer till stånd, söka ordna så att dess styrelse liksom
nu skall få räkna sorn medlem minst en i hotell- och restaurangdrift fackoch
sakkunnig person ävensom att företagets löpande skötsel lägges i händerna
på en verkställande direktör, tillhörande facket. Styrelsen har för
övrigt härvidlag icke för sin del tänkt sig något utbyte av den person, som
för närvarande är anförtrodd skötseln av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolags
företag.

Alt restaurangrörelsen vid statens järnvägar skulle, såsom trafikförbundet
framfört såsom ett andra alternativ, drivas icke av elt av statens järnvägar
ägt bolag utan så, att rörelsen kommc att inordnas under någon järnvägsstyrelsens
byrå för att drivas såsom statens järnvägars verksamhet i övrigt, anser
styrelsen vara i hög grad olämpligt. Styrelsens organisation är ej lämpad
för ait upptaga en sådan arbetsuppgift och styrelsen kan icke gärna tänka

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

sig alt för behovet inlemma i statens järnvägars stater personal med så speciella
och från de för järnvägsdrift och järnvägsförvaltning normala så artskilda
kvalifikationer och detta desto mindre då det ej heller är av något
praktiskt behov påkallat.

Ehuru trafikförbundet sålunda påyrkar ett fortsatt delägarskap i fråga om
restaurangrörelserna vid statens järnvägar, har förbundet likväl i fortsättningen
av sin skrivelse förklarat sig finna det naturligt, att — vid en omorganisation
av det nuvarande bolaget — statens järnvägar skulle icke endast
sakligt utan även formellt sett erhålla ett avgörande inflytande på såväl
bolagsstämman som bolagsstyrelsen. Med denna förbundets deklaration tagen
i betraktande har järnvägsstyrelsen svårt att inse relevansen av de sakskäl,
som trafikförbundet förmenar skulle betinga ett fortsatt delägarskap
från förbundets sida.

Järnvägsstyrelsen är gärna villig vitsorda, att några större divergenser
mellan styrelsen och förbundet i fråga om det nuvarande restaurangbolagets
skötsel icke varit för handen, vilket nog i sin mån får tillskrivas trafikförbundets
förutvarande och nuvarande översta ledning, men då statens järnvägar
emellertid hava ett oproportionerligt litet inflytande i denna ledning,
är det ingalunda otänkbart, att förhållandena härutinnan kunna bliva annorlunda
i framtiden. Järnvägsstyrelsen har också redan genom förbundets
nu förevarande skrivelse fått ett belägg för farhågor att slitningar kunna
komma att ligga nära till hands vid ett samägandeförhållande med trafikförbundet
i det nya bolaget. Förbundet påstår sig nämligen i nämnda skrivelse
under årens lopp hava velat något mera utpräglat än statens järnvägar
tillgodose rent ekonomiska synpunkter på restaurangrörelsen. Järnvägsstyrelsen
skall i visst avseende i det följande återkomma härtill men vill
här framhålla, hurusom förbundet i detta sammanhang bland annat påtalat,
att järnvägsstyrelsen hittills ställt sig obenägen medgiva en av Turisttrafikförbundets
restaurantakliebolag och svenska trafikförbundet önskad förhöjning
av restaurangpriserna. Därest trafikförbundet skulle vara meddelägare
även i det nya bolaget, synes det järnvägsstyrelsen som örn man just skulle
kunna befara, att yrkanden i skärpt form skulle komma att framställas rörande
tillvaratagandet av trafikförbundets privatekonomiska profitintresse
vid hotell- och restaurangtaxornas fixerande i sådan omfattning, att det kan
länkas lända statens järnvägar till nackdel. Den av järnvägsstyrelsen hittills
intagna avvisande ställningen mot de tidigare gjorda yrkandena om prisökning
har just berott på, att styrelsen ansett en dylik höjning vara emot statens
järnvägars egna intressen, och järnvägsstyrelsen har motsatt sig densamma,
då styrelsen ansett den möjlig att undvika i betraktande av att bolaget
även med de fastställda något lägre priserna lämnat sådan vinst, att förutom
avskrivningar en stark konsolidering och fondbildning kunnat äga rum samt
utbetalning av stora bidrag kunnat förekomma samtidigt som en utdelning
av 10 % under en följd av år kunnat lämnas till såväl stam- som preferensaktieägarna.

Utöver förutnämnda, mot en intressegemenskap med trafikförbundet
talande farhågor för divergenser mellan järnvägsstyrelsen och
förbundet i fråga örn restaurangprisernas och standardens fastställande
och möjligen även örn standardens hållande äro slitningar vid
ett samäganderältsförhållande jämväl att befara, då det gäller fastställandet
av arrendebelopp, som det nya restaurangbolaget skall hava
att erlägga för rätten att bedriva de olika restaurangrörelserna
vid statens järnvägar. Storleken av bolagets nettovinst kommer, som förbundet
i sin skrivelse också framhållit, att i högsta grad vara beroende av
arrendebeloppens storlek. Om, såsom järnvägsstyrelsen påyrkar, statens

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

15

järnvägar ensamma få vara ägare av bolaget, kommer detsammas nettovinst
att hållas vid mycket blygsamma belopp, som också riktigt är, enär det givetvis
i grunden måste betraktas som en oformlighet att, såsom trafikförbundet
önskar, bereda restaurangbolaget möjlighet att deklarera en stor vinst
samtidigt som det för en integrerande del av den för dess rörelse och drift
erforderliga apparaten — de statens järnvägar tillhöriga fasta och rörliga
restauranglokalerna -— icke finnes tillnärmelsevis kostnadstäckning. De arrenden,
som bolaget vid den av järnvägsstyrelsen tänkta nya ordningen skall
hava att erlägga, måste därför naturligen komma att fastställas så stora som
möjligt, så att statens järnvägars ofrånkomliga kostnader för tillhandahållandet
åt resandepubliken av hotell- och restauranglokaler, restaurangvagnar
m. m. må i driftkostnadsstaterna te sig i görligaste mån reducerade. Att
järnvägsstyrelsen härvid även måste taga hänsyn till, att en klok och statens
järnvägars intressen främjande prissättningspolitik alltjämt föres, torde vara
uppenbart. Vad som göres härvidlag står för övrigt genom de av Kungl.
Majit förordnade överrevisorerna under affärsmässigt bedömande och kontroll.

I sammanhang härmed vill järnvägsstyrelsen anföra, att styrelsen icke
heller kan dela trafikförbundets påstående, att fördelningen mellan statens
järnvägar och förbundet endast bleve en bokföringsfråga, i det att en större
vinst för statens järnvägar av restaurangrörelsen vid dessa skulle uppvägas
av ett större anslagsbehov för förbundets vidkommande. Det är ju dock så,
att storleken av förbundets årliga anslag för varje gång måste prövas av
statsmakterna, och anslagen kunna alltså få undergå ej blott en sådan automatisk
ändring som trafikförbundet antyder. Då trafikförbundet numera är
att anse som en i främsta rummet statlig institution, är det för övrigt enligt
styrelsens uppfattning i varje fall riktigast, att en affärsmässig avgränsning
sker mellan förbundets och statens järnvägars verksamhet.

Såsom framgår av järnvägsstyrelsens skrivelse av den 9 december 1936
såge också styrelsen helst, att -— om förslaget rörande ett av statens järnvägar
helt ägt bolag genomföres — trafikförbundets för dess rörelse erforderliga
anslagsmedel komme att i överensstämmelse med det yrkande förbundet
nu gör, helt och hållet bliva anvisade på riksstaten. Härigenom bleve
anslaget, såsom järnvägsstyrelsen också i sin meranämnda skrivelse förutsatt,
oberoende av den vinst, statens järnvägars restaurangbolag som sådant kan
komma att uppvisa. Med hänsyn till förutnämnda omständigheter och i anslutning
till vad järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 9 december 1936 anfört
beträffande de tid efter annan uppkommande tvivelsmålen, huruvida statens
järnvägar verkligen erhålla största möjliga behållning av vid desamma drivna
restaurangrörelser, måste järnvägsstyrelsen fasthålla vid sitt förslag, att
statens järnvägar ensamma böra helt och hållet vara ägare till det nya bolagets
aktier.

Slutligen har trafikförbundet i sin skrivelse berört några förhållanden, som
visserligen sakna varje sammanhang med den nu föreliggande frågan angående
restaurangbolagets omorganisation, men som styrelsen dock anser sig
icke böra med tystnad förbigå. Styrelsen syltar först på vad förbundet anfört,
att, dii rest förbundet icke skulle hava rätt till samverkan med järnvägsstyrelsen
beträffande restaurangrörelsen vid statens järnvägar, så borde det
ekonomiska sambandet mellan förbundet och statens järnvägar brytas jämväl
i vad rörer det nuvarande förhållandet, att trafikförbundet — vartill även
olika med statens järnvägar konkurrerande trafikföretag äro anslutna —
till väsentlig del bekostar vissa statens järnvägars resebyråer i utlandet, utan
att förbundet har någon bestämmanderätt vid tillsättandet av resebyråernas
personal. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 19 oktober 1934 skulle svenska Ira -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

fikförbundet övertaga viss allmän av järnvägsstyrelsen förut bedriven turistreklam-
och upplysningsverksamhet i utlandet samt till statens järnvägar betala
sådana lokal-, personal- och administrationskostnader vid statens järnvägars
resebyråer i Berlin, London och Köpenhamn, som föranleddes därav
att dessa byråer även tjäna som reklamcentraler. En förutsättning för förbundets
övertagande av utlandsreklamen var, att förbundet av järnvägsstyrelsen
erhölle ett Bidrag örn 65,000 kronor per år. Järnvägsstyrelsen måste
härvid erinra dels örn att statens järnvägars nämnda bidrag till Svenska trafikförbundet
är oformligt stort i jämförelse med vad andra trafikföretag tillsammantagna
giva, dels örn att, för det fall nyssnämnda ekonomiska samband
såsom förbundet ifrågasätter brvtes, turistreklam- och upplysningsverksamheten
i utlandet måste komma att bliva dyrare ytterst för statsverket än
med nuvarande anordning, dels slutligen vad själva personalfrågan angår, att
järnvägsstyrelsen enligt nyssnämnda brev är skyldig inhämta trafikförbundets
yttrande vid vissa personaltillsättningar å utlandsresebyråerna men att
från järnvägsstyrelsens sida dock måste självfallet krävas, att personalen vid
dessa byråer även äro kunniga i järnvägstjänst, enkannerligen resebyråtjänst.

Återkommande därefter till trafikförbundets förut berörda påstående, att
förbundet velat något mera utpräglat än statens järnvägar tillgodose rent
ekonomiska synpunkter på restaurangrörelsen, vill järnvägsstyrelsen slutligen
beträffande det av förbundet i detta sammanhang särskilt omnämnda
avskaffandet av den hittills av statens järnvägars personal traditionellt åtnjutna
prisnedsättningen endast framhålla, att ett bibehållande av dylika rabattförmåner
av givna opportunitetsskäl icke kunnat få tänkas i det nya bolagets
regi och att denna sak alltså saknar betydelse för den här behandlade
huvudfrågans bedömande. o

Försäljningen av lämpligen övertagbara inventarier och materialier fran
det gamla till det nya bolaget är blott en engångsåtgärd av skäligen enkel art,
som alltså icke heller kan anses vara av någon betydelse för huvudfrågan.

Med hänvisning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört hemställer järnvägsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t utan hänsyn till svenska trafikförbundets nu
gjorda avstyrkande ville i princip godkänna vad järnvägsstyrelsen anfört i
sin skrivelse den 9 december 1936 rörande bildandet av det nya statliga av
statens järnvägar helt ägda bolaget ävensom bemyndiga järnvägsstyrelsen
att av statens järnvägars tillgängliga rörelsemedel använda ett belopp av
375,000 kronor att utgöra aktiekapitalet i det nybildade av statens järnvägar
helt ägda trafikrestaurangaktiebolaget.

Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet den 28 januari 1937 och därvid
anfört:

Vad till en början beträffar järnvägsstyrelsens förslag att statens järnvägar
skulle, sedan kontraktet med turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag
med 1938 års utgång upphört att gälla, själva övertaga och genom särskilt
bolag driva rörelsen vid av statens järnvägar disponerade hotell och restauranger
ävensom restaurangrörelsen å tåg och angfärjor synes, såvitt statskontoret
kan finna, intet vara att häremot erinra. Statskontoret vill emellertid
i anledning av vad som från riksdagens sida uttalats i fråga örn kontrollen
över verksamheten vid ett sålunda bildat bolag framhålla, att föreskrift torde
böra meddelas därom, att denna verksamhet skall vara underkastad
granskning från riksdagens revisorers sida, och att i samband med avslutande
av kontrakt med bolaget bestämmelse härom bör införas i kontraktet.
Statskontoret vill ytterligare betona, att det för vinnande av önskvärd ord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

17

ning av reda torde vara lämpligt att det kapital, som ställes till det nya bolagets
förfogande, anvisas av lånemedel och icke tillskjutes av andra för statens
järnvägar disponibla medel. Det av statskontoret sålunda förordade
tillvägagångssättet lärer vara påkallat med hänsyn till det inkomstbringande
ändamål, för vilket kapitalet avses.

Statskontoret ansluter sig till järnvägsstyrelsens förslag i fråga örn övertagandet
av det nuvarande restaurangbolagets inventarier och har heller intet
att erinra mot att detta bolags personal övergår i tjänst hos det nya bolaget,
varvid ämbetsverket anser lämpligt att pensionsfrågan för den nuvarande
genom kollektivavtal ej anställda personalen ordnas på sätt järnvägsstyrelsen
förutsätter.

Vidkommande därefter de spörsmål, som sammanhänga med avvecklingen
av mellanhavandet mellan Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag
och järnvägsstyrelsen, har statskontoret icke kunnat undgå att finna vad
järnvägsstyrelsen föreslagit i avseende å kompensation till trafikförbundet gå
vida utöver vad som kan anses skäligt. Statskontoret kan sålunda icke dela
järnvägsstyrelsens uppfattning, att trafikförbundet med hänsyn till att under
en följd av år å restaurangrörelsen redovisats en betydande vinst, vilken kommit
förbundet tillgodo, bör hava anspråk på att jämväl framdeles få räkna
med motsvarande årliga tillskott från järnvägsstyrelsens sida. Ej heller kan
statskontoret finna, att några sakliga skäl motivera, att ägaren av stamaktiekapitalet,
d. v. s. förbundet, vilket under de senaste åren uppburit en betydande
utdelning å stamaktierna, även, sedan det numera uppsagda kontraktet
med järnvägsstyrelsen upphört att gälla, skulle åtnjuta viss gottgörelse för
utdelningen å dessa aktier. Förslaget att därutöver lämna förbundet ett årligt
bidrag av 15,000 kronor bland annat av den orsaken, att utdelningen å
preferensaktierna bortfaller, synes lika litet vara grundat på några godtagbara
skäl.

Då statskontoret alltså anser sig böra avstyrka den av järnvägsstyrelsen
föreslagna kompensationen till svenska trafikförbundet, vill ämbetsverket å
andra sidan icke förneka, att trafikförbundet på grund av de åtaganden, som
förbundet beträffande vissa resebyråer i utlandet iklätt sig gentemot järnvägsstyrelsen,
möjligen kan äga fog för anspråk på viss gottgörelse. Denna
fråga sammanhänger emellertid icke med spörsmålet örn ersättning till trafikförbundet
vid upphörande av den rörelse, som nu drives av förbundets
restaurangaktiebolag. Överhuvudtaget lärer spörsmålet örn statsbidrag till
förbundet böra lösas såsom en fullt fristående fråga nied beaktande av de
olika synpunkter, som i detta hänseende kunna göras gällande.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 8 februari 1937 anfört:

I likhet med järnvägsstyrelsen, trafikförbundet och statskontoret vill riksräkenskapsverket
förorda, att det privata aktieägareintresset avkopplas ur
restaurangbolagets verksamhet samt att staten erhåller den vinst ur rörelsen,
som bättre svarar mot statens järnvägars kostnader för verksamhetens bedrivande.

Beträffande formen för den nya verksamhetens bedrivande synas de erinnngar
av huvudsakligen förvaltningsteknisk natur, som trafikförbundet lramställt
i anledning av järnvägsstyrelsens förslag angående bildande av ett nytt av
statens järnvägar ägt restaurangaktiebolag, vara värda beaktande. Visserligen
äro statens järnvägar redan nu ensamma ägare till vissa aktiebolag. Dessa
bolag, vilka ur ekonomisk synpunkt äro av mindre betydelse, hava emellertid
karaktären av järnvägsstyrelsen underordnade trafikförvaltningar. Det
nya bolaget skulle däremot avse en för statens järnvägar helt ny verksam Bihang

till riksdagens protokoll 19117. 1 sand. Nr 199.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

hetsgren omfattande så gott som samtliga större statsbanelinjer samt bedriven
i järnvägsstyrelsens egen regi. Vid frågans bedömande måste hänsyn jämväl
tagas till den omständigheten, att restaurangbolagets verksamhet även omfattar
restaurangrörelsen vid vissa enskilda järnvägar. Huru denna del av
verksamheten i fråga skall ordnas för framtiden är ett spörsmål, som icke
berörts i järnvägsstyrelsens framställning.

Riksräkenskapsverket vill för sin del förorda, att den av staten övertagna
restaurangrörelsen — som delvis bedrives i konkurrens med enskilda restaurangföretag
— överlåtes till ett aktiebolag, där Kungl. Maj :t utser styrelse
och revisorer samt fastställer bolagsordningen. Medel för aktieteckningen
böra vid sådant förhållande anvisas å anslag under utgifter för kapitalökning,
fonden för statens aktier.

Restaurangbolagets årsvinst uppgår för närvarande till över 100,000 kronor.
För normal förräntning av det aktiekapital, som beräknas för det nva
bolaget, skulle erfordras omkring 15,000 kronor. Därest det ekonomiska
resultatet av verksamheten även i framtiden blir lika tillfredsställande,
skulle alltså statens järnvägar hava möjlighet att höja hyrorna för åt det
nya bolaget upplåtna vagnar och lokaler till belopp, som stå i bättre överensstämmelse
med de verkliga hyresvärdena.

Riksräkenskapsverket övergår härefter till frågan örn regleringen av statens,
statens järnvägars och restaurangbolagets bidrag till trafikförbundet.
Ämbetsverket får till en början erinra, att mer än 75 ®/o av trafikförbundets
utgifter bestridas av å riksstaten anvisade anslagsmedel samt bidrag från statens
järnvägar och restaurangbolaget. Efter statens övertagande av restaurangrörelsen
synes lämpligast, att såväl statens järnvägars som restaurangbolagets
bidrag till trafikförbundet slopas och att trafikförbundets medelsbehov
för framtiden tillgodoses genom anslag å riksstaten. Riksräkenskapsverket
får dock framhålla, att järnvägsstyrelsens beräkning rörande storleken
av den ersättning, som i anledning av överlåtelsen bör tillkomma trafikförbundet,
icke har givit riksräkenskapsverket anledning till erinran.

Vad riksräkenskapsverket sålunda förordat behöver givetvis icke medföra
någon rubbning i det nuvarande samarbetet mellan järnvägsstyrelsen och
trafikförbundet, vilket bland annat kommer till uttryck däri, att järnvägsstyrelsen
representeras i trafikförbundets styrelse och trafikförbundet i
restaurangbolagets styrelse.

Som en konsekvens av den ståndpunkt, som riksräkenskapsverket och i
viss mån även statskontoret intagit till förevarande ärende, måste alltså följa,
att den av trafikförbundet berörda frågan om finansieringen av resebyråernas
verksamhet bör upptagas till prövning. Den nuvarande anordningen,
som synes innebära, att en av järnvägsstyrelsen företagen ökning av kostnaderna
för resebyråerna delvis kommer att bestridas av statsanslaget till
trafikförbundets verksamhet, lärer varken ur praktiska eller budgettekniska
synpunkter vara lämplig. Riksräkenskapsverket vill för den skull ifrågasätta,
huruvida icke i samband med förevarande ärende frågan beträffande finansieringen
av trafikförbundets och resebyråernas verksamhet bör upptagas
till förnyad omprövning.

I ärendet föreligger ytterligare en skrivelse från svenska trafikförbundet
rörande den i förbundets förut återgivna yttrande berörda frågan om prissättningen
å restaurangbolagets restauranger. Trafikförbundet har därvid velat
påvisa, att restaurangbolaget kunnat giva större överskott, därest järnvägsstyrelsen
tillåtit en höjning av restaurangpriserna, och förmenar att ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

19

fullföljande av järnvägsstyrelsens prispolitik inom det planerade nya bolaget
ingalunda skulle leda till de förbättrade inkomster av restaurangrörelsen,
som riksdagens revisorer ansett böra eftersträvas.

Sedan järnvägsstyrelsen, såsom av det anförda närmare framgår, uppsagt
de med Turisttraf ^förbundets restaurantaktiebolag träffade avtalen rörande
restaurangrörelsen m. m. vid statens järnvägar till upphörande med utgången
av år 1938, har järnvägsstyrelsen nu framlagt förslag till ordnande av
restaurangrörelsen vid statsbanorna efter nämnda tidpunkt. Järnvägsstyrelsen
har därvid förordat, att ett helt statligt aktiebolag med statens järnvägar
såsom ägare av aktierna skall övertaga ifrågavarande rörelse. Härtill
har statskontoret givit sin anslutning. Även riksräkenskapsverket har tillstyrkt
förslaget med den jämkningen, att ämbetsverket anser, att ledamöterna
av bolagets styrelse och bolagets revisorer böra utses av Kungl. Majit
samt att för aktieteckningen nödiga medel skola anvisas å anslag under utgifter
för kapitalökning, fonden för statens aktier. Svenska trafikförbundet,
som är huvudintressent i det nuvarande restaurangbolaget, har för sin del
påyrkat, att trafikförbundet skulle få ingå såsom delägare även i det nya
restaurangbolaget, därvid dock statens järnvägar skulle erhålla ett dominerande
inflytande och förbundet en begränsad utdelning å sina aktier.

Såsom järnvägsstyrelsen närmare utvecklat, har det nuvarande restaurangbolaget
under en följd av år redovisat betydande årliga vinster, ehuru restaurangrörelsen
i själva verket icke varit vinstgivande. Restaurangbolaget har
nämligen icke kunnat erlägga sådan hyra för de av statens järnvägar tillhandahållna,
för rörelsens bedrivande erforderliga lokalerna och vagnarna
m. m., som varit nödvändig för täckande av statens järnvägars kostnader för
desamma, ens om bolagets vinst helt disponerats för detta ändamål. Restaurangrörelsen
är alltså icke i och för sig att betrakta såsom en ekonomiskt
bärande affär men är givetvis, såsom styrelsen understrukit, av utomordentlig
betydelse för statens järnvägars persontrafik.

Med hänsyn bland annat till nu nämnda förhållande synes det icke innebära
en rationell ordning att vid bildande av ett nytt restaurangbolag upprätthålla
fiktionen, att restaurangrörelsen är ett vinstgivande företag, i syfte
alt bereda svenska trafikförbundet viss utdelning å aktier i bolaget. Måhända
skulle restaurangrörelsen kunna lia framvisat ett ekonomiskt mera fördelaktigt
resultat, därest, såsom trafikförbundet hävdat, restaurangpriserna
höjts. Det synes dock osannolikt, att priserna skulle kunna höjas i sådan
grad, att restaurangrörelsens inkomster bleve tillräckliga att täcka de verkliga
kostnaderna för rörelsen, örn man däri inräknar även statens järnvägars
kostnader för restaurangvagnar och restauranglokaler. Man torde i stället
få anse restaurangrörelsen såsom ett till järnvägsdriften hörande nödvändigt
komplement, vilket, särskilt för sig betraktat, icke kan väntas lämna vinst.
Då riksdagens revisorer såväl som statens järnvägars överrevisorer vid olika
tillfällen berört frågan örn revision av förhållandena på här ifrågavarande
område, syftande till ett bättre tillgodoseende av statens intressen, torde de

Departe ments chefen.

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 199.

icke ha avsett, att detta tillgodoseende skulle ske genom en höjning av restaurangpriserna.
Då ej heller i övrigt något vägande skäl för att bibehålla förbundets
meddelägarskap synes mig hava förebragts och det icke heller torde
vara lämpligt att inordna rörelsen i statens järnvägars egen organisation, vill
jag i likhet med järnvägsstyrelsen och de hörda ämbetsverken förorda, att
restaurangrörelsen vid statens järnvägar fr. o. lii. år 1939 omhändertages av
ett helt statligt bolag. Endast härigenom synas önskemålen om en lämpligare
fördelning än för närvarande av inkomsterna av restaurangrörelsen — särskilt
uttalade av riksdagens revisorer — kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt tillgodoses.

Vad beträffar de former, under vilka ett dylikt bolag bör komma att arbeta,
torde jag icke här behöva närmare ingå på spörsmålet i vidare mån än
att jag funnit mig böra i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag förorda,
att flertalet av bolagets styrelseledamöter och revisorer skola utses av
Kungl. Majit. Med en sådan anordning och då bolaget givetvis bör vara
skyldigt att underkasta sig granskning från riksdagens revisorers sida, torde
en från olika synpunkter tillfredsställande organisation vara säkrad. Bolagsordningen
liksom framtida ändringar i densamma böra underställas
Kungl. Majits prövning.

Järnvägsstyrelsen har föreslagit, att aktiekapitalet i det nya bolaget bestämmes
till 375,000 kronor och att detta belopp måtte få anskaffas genom
anlitande av statens järnvägars rörelsemedel. Statskontoret bär för sin del
förordat anvisande av lånemedel för ändamålet, och riksräkenskapsverket
har, med hänsyn till sitt förslag om att styrelse och revisorer skulle utses av
Kungl. Majit, förordat det erforderliga anslagets upptagande å riksstaten under
rubriken fonden för statens aktier. För min del har jag, i betraktande
av det nyss beträffande restaurangrörelsens bristande räntabilitet anförda,
icke kunnat tillstyrka, att lånemedel anvisas under fonden för statens aktier,
utan funnit mig böra biträda järnvägsstyrelsens förslag, varigenom statens
järnvägar skulle bliva ägare av aktierna. I och för sig är detta intet nytt.
Statens järnvägar äro redan ensamma ägare av vissa bolag, vilkas verksamhet
knappast kan sägas vara av mindre betydelse än det nuvarande restaurangbolagets.
Då på grund härav redan ett betydande aktiekapital är bokfört
bland statens järnvägars tillgångar och de för restaurangrörelsens bedrivande
i jämförelse med aktiekapitalet betydande belopp, som ligga i
restaurangvagnarna och restauranglokalerna, redan äro bokförda bland statens
järnvägars fonder, synes mig även aktiekapitalet i restaurangbolaget
utan olägenhet kunna bokföras på samma sätt. Emellertid innebär icke detta,
att de för bolagets bildande nödiga medlen icke skulle vara att anse som
kapitalökning, då de givetvis böra redovisas såsom av statens järnvägar
disponerat kapital. Därest aktiekapitalet skulle befinnas otillräckligt för
finansiering av inventarieanskaffning m. m., torde järnvägsstyrelsen få ställa
erforderligt belopp till bolagets förfogande i form av lån.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, att restaurangbolagets personal
skall, i den mån den behöves för driften, övertagas av det nya bolaget. Järn -

Kungl. Maj.ts. proposition nr 199.

21

vägsstyrelsen har dessutom förutsatt, att pensionsfrågan för den i bolagets
tjänst anställda personalen, som icke har sina arbetsvillkor fastställda i något
kollektivt avtal utan i personliga sådana, dessförinnan är ordnad av det nuvarande
bolaget efter en viss, där föreliggande plan. Då statens järnvägar
såsom det nya bolagets ägare icke enligt styrelsens mening skola belastas
med mera än de framtida löpande utgifterna för pensionsändamål, förutsätter
styrelsen vidare, att Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag bör till
det nya bolaget överlämna, vad som avsatts eller ytterligare kan behöva avsättas
för den nämnda personalens pensionering enligt den antydda planen.
Enligt min mening är emellertid spörsmålet rörande personalens pensionering
och vilken omfattning denna skall hava icke tillräckligt utrett, varför
jag anser frågan icke för närvarande böra upptagas till slutligt avgörande
utan underkastas ytterligare omprövning.

Vad järnvägsstyrelsen i övrigt anfört rörande övertagandet av restaurangrörelsen
har icke givit mig anledning till särskilt uttalande.

I ärendet har slutligen diskuterats frågan om statens bidrag till svenska
trafikförbundet, sedan förbundet förlorat sina inkomster från det nuvarande
restaurangbolaget. Detta spörsmål, som icke i och för sig äger samband med
frågan om restaurangrörelsens lämpliga ordnande, torde emellertid, på sätt
förbundet självt tänkt sig, i sinom tid få upptagas till särskild prövning efter
framställning av förbundet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att, med godkännande av vad jag i det föregående anfört
rörande organisationen av restaurangrörelsen m. m. vid
statens järnvägar, medgiva att för tecknande av aktier i det
nya statliga restaurangaktiebolaget må tagas i anspråk ett
belopp av 375,000 kronor av statens järnvägars rörelsemedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
F. Wessberg.