Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

tfr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk
löneförbättring för flaggkorpraler och högbåtsmän;
given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

Genom 1925 års försvarsbeslut tillkom en ny manskapsgrad vid marinen,
nämligen flaggkorpralsgraden. Flaggkorpralerna, som förutsattes skola äga
fullständig underofficersutbildning, avsågos att förrätta underofficers tjänst
samt att i mån av avgång ersätta underofficerare av 3:e graden.

Enligt nämnda försvarsbeslut skulle vidare ett antal — högst 150 — erfarna
och pålitliga korpraler vid flottan, som icke avlagt underofficersexamen
men på grund av yrkesskicklighet m. m. voro behövliga för fortsatt tjänstBihang
till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 193—194. 6is 87 1

2

Kungl. Majlis proposition nr 193.

göring, få kvarstå i tjänst intill den för underofficer fastställda åldersgränsen
eller 55 år. Dessa korpraler — s. k. högbåtsmän — skulle bestrida dels vissa
befattningar, som tidigare avsetts för personal med underofficers kompetens,
och dels vissa förhandsposter ombord å fartyg.

Vid anmälan inför Kungl Majit i statsrådet av 1925 års försvarsproposition
anförde föredragande departementschefen, bland annat, att antalet flaggkorpraler
på stat — liksom fallet vore med underofficerare av 3:e graden — icke
borde vara större, än att flaggkorpral under förutsättning av väl vitsordad
tjänst kunde befordras till underofficer. Givetvis borde flaggkorpral, som efter
tre års provtjänstgöring befunnes icke vara duglig för befordran till underofficer,
erhålla avsked på enahanda sätt, som förhållandet vore med den underofficer
av 3:e graden, vilken efter förloppet av treårig konstitutorialtid ansåges
icke böra erhålla fullmakt såsom underofficer. Den flaggkorpral åter,
som fullgjort tre års väl vitsordad tjänst och befunnes vara duglig för vidare
befordran, borde vara berättigad till fortsatt anställning, även örn han, innan
fullmakt såsom underofficer kunde erhållas, skulle uppnå 35 år, d. v. s. den
avgångsålder, som borde bestämmas för övriga flaggkorpraler.

Häremot hade riksdagen intet att erinra.

För ernående av ett riktigt avvägt förhållande mellan flaggkorpralernas
och underofficerarnas avlöningsförmåner ansåge sig departementschefen vidare
böra förorda, att skillnaden mellan flaggkorprals och korprals lön efter samma
tjänstetid bleve 192 kronor. Till jämförelse erinrade departementschefen
därom, att skillnaden mellan korprals och menigs löneförmåner efter en och
samma tjänstetid vore 300 kronor.

Departementschefen ansåge därför, att i dåvarande löneplan för marinens
manskap borde införas en ny lönegrad sålunda:

Begyn-

Lön efter en

tjänstetid av

t.

o

BeställningshaYaro

nelse-

12

24

36

48

60

72

84

96

:©

lön

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

nador

nader

nader

nader

nader

nader

nader

nader

3

Flaggkorpral ..........

kr.

kr.

kr.

kr.

1,512

kr.

1,608

kr.

1,704

kr.

1,800

kr.

1,896

kr.

1,992

De föreslagna beloppen lågo alltigenom 30 kronor under de av försvarsrevisionen
på sin tid förutsatta lönebeloppen för flaggkorpral.

För högbåtsman borde, enligt departementschefens uttalande, lönen tre år
efter inträde i högsta löneklassen för korpral höjas med 96 kronor, varigenom
högbåtsman skulle uppnå enahanda lön som flaggkorpral i näst högsta löneklassen.

De sålunda förordade lönebestämmelserna, som av riksdagen lämnades
utan erinran, fastställdes genom kungörelse den 18 juni 1926 (nr 252) att
gälla från och med den 1 juli samma år.

I det förslag till nytt, efter 1925 års försvarsorganisation anpassat manskapsavlöningsreglemente,
som försvarsväsendets lönenämnd på uppdrag av
Kungl. Majit avgav den 29 november 1927, framhöll lönenämnden, att under -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

officersbéfordran för flaggkorpral i allmänhet icke syntes kunna påräknas
förrän tidigast vid 35 års ålder, under det att vid tillkomsten av gällande
avlöningsbestämmelser förutsatts, att dylik befordran skulle äga rum vid en
levnadsålder av högst 32 år. Då emellertid en viss osäkerhet för det dåvarande
ännu ansåges råda med avseende på 1925 års försvarsordnings verkningar
i fråga örn de nyinrättade flaggkorpralsbeställningarna, bade lönenämnden ansett
sig böra föreslå allenast ett nytt ålderstillägg örn 120 kronor för flaggkorpraler
efter 132 månaders tjänst. Yad högbåtsmännen anginge borde dessa
med hänsyn till att de avsågos kvarstå i sina beställningar intill uppnådda
55 år komma i åtnjutande av ytterligare två löneförhöjningar, vardera å 96
kronor, efter en tjänstetid av respektive 168 och 204 månader.

I anslutning till lönenämndens förevarande förslag, som biträddes av
statsmakterna, infördes i det den 11 maj 1928 utfärdade, ännu gällande manskapsavlöningsreglementet
(nr 128), som trädde i kraft den 1 juli sistnämnda
år, följande

Löneplan för manskap vid marinen (Mm).

Lön efter

en tjänstetid

av

Begyn-

bc

03

Beställningshavare

nelse-

12

24

36

48

60

72

84

96

132

:©

Ion

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

nader

nader

nader

nader

nader

nader 1 nador

nader

nader

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

3

Flaggkorpral............

—

_

—

1,512

1,608

1,704

1,800

1,896

1,992

2,112

2

Korpral (högbåtsman)....

1.140

1.140

1,140

1,320

1,416

1.512

1,608

1,704

1,800

—

1

Menig ..................

600

720

840

1,020

1,116

1,212

1,308

1,404

1,500

—

I en löneplanen bifogad anmärkning infördes bestämmelserna örn att lönen
för högbåtsman skall höjas 36 månader efter det sista löneförhöjningen i lönegraden
tillträtts till 1,896 kronor, efter ytterligare 36 månader till 1,992 kronor
samt slutligen efter ytterligare 36 månader till 2,088 kronor.

På av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag framlagt
förslag (fjärde huvudtiteln, sid. 28—34) medgav riksdagen, att tillfällig
löneförbättring enligt vissa närmare angivna huvudgrunder finge under budgetåret
1935/1936 beredas viss militär personal, som genom rådande befordringsförhållanden
kommit uti en i avlöningshänseeende särskilt ogynnsam
ställning.

Med stöd av det sålunda av riksdagen lämnade medgivandet utfärdade
Kungl. Majit den 17 maj 1935 kungörelse, nr 163, i ämnet, enligt vilken kungörelse
flaggkorpral, som åtnjöte lön enligt förenämnda löneplan, efter en
uppnådd tjänstetid av 16 år skulle äga åtnjuta tillfällig löneförbättring med
120 kronor för helt år räknat.

Enligt kungörelse den 12 juni 1936, nr 264, som utfärdats med stöd av
medgivande, lämnat av 1936 års riksdag, har flaggkorpral för innevarande
budgetår tillerkänts enahanda löneförbättring som för närmast föregående
budgetår.

I statsverkspropositionen för nästkommande budgetår (sid. 153) har Kungl.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Majit föreslagit riksdagen medgiva, att under budgetåret 1937/1938 må, i överensstämmelse
med för innevarande budgetår tillämpade huvudgrunder, till
flaggkorpraler utgå tillfällig löneförbättring.

Förutom den kontanta lönen åtnjuta flaggkorpraler och högbåtsmän vissa
förmåner in natura eller ersättning därför.

Yad slutligen beträffar flaggkorpralernas och högbåtsmännens ställning
i pensionshänseende skola 1935 års militära tjänstepensionsreglemente och
1936 års allmänna familjepensionsreglemente äga tillämpning å dem, därest
de ej anmält sig önska bibehållas vid den summariska tjänstepensionering
utan pensionsavgiftsskyldighet, som vid tidpunkten för tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande tillkom dem. Enligt sistnämnda reglemente skall
såsom pensionsålder gälla en levnadsålder av 55 år för högbåtsman och 50
år för flaggkorpral. Tjänstepensionsavdraget utgör 54 kronor och familjepensionsavdraget
96 kronor för såväl flaggkorpral som högbåtsman.

I sitt den 30 juli 1935 avgivna betänkande framhöll 1930 års försvarskommission,
att det för ernående av drägligare befordringsförhållanden till och
inom flottans underofficerskår enligt kommissionens mening vore önskvärt,
att antalet flaggkorpraler minskades i förhållande till antalet underofficerare.

Marinmyndigheterna framhöllo i utlåtanden över försvarskommissionens
betänkande, att flaggkorpralsgraden medförde en försening av befordran till
underofficer i jämförelse med vad förhållandet vore vid övriga försvarsgrenar
samt att en utjämning härutinnan kunde ske endast genom förbättring av
flaggkorpralernas ekonomiska förhållanden, vilka måste betecknas såsom
otillfredsställande. Beträffande högbåtsmännen hade marinmyndigheterna
funnit en förbättring av de ekonomiska förhållandena erforderlig och behjärtansvärd.
Det syntes marinmyndigheterna rättvist och skäligt, att denna
personal, som enligt gällande system i allmänhet nådde högsta löneklassen
vid 35 års ålder och sålunda i omkring tjugu år därefter kvarstode i tjänst,
bereddes möjlighet till något ökad inkomst genom införande av ytterligare
ett antal lönetillägg.

Även försvarsväsendets underbefälsförbund framhöll i sitt över försvarskommissionens
betänkande avgivna yttrande, att flaggkorpralerna genom en
förbättring i löneställning borde kompenseras för den försening i befordran
till underofficer, som förefunnes vid jämförelse med arméns och flygvapnets
motsvarande beställningshavare, ävensom att högbåtsmännen borde erhålla
ökade och flera lönetillägg.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t i statsrådet av 1936 års försvarsproposition
uttalade min företrädare i ämbetet, att han för åstadkommande av en förbättring
av befordringsförhållandena för flaggkorpralerna förordade överförande
av en del av flottans flaggkorpralsbeställningar till underofficerskåren,
att han för beredande av mera tryggad anställning för flaggkorpralerna
ansåge lämpligt, att flaggkorpral efter två års tjänstetid såsom sådan erhölle
konstitutorial å sin beställning, samt att det syntes honom vara med rättvisa
och billighet förenligt, att flaggkorpralernas ekonomiska förhållanden för -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

bättrades, så att viss kompensation för de vid jämförelse med motsvarande
personalkategorier vid andra vapenslag betydligt sämre befordringsmöjligheterna
erhölles. I fråga örn högbåtsmännen syntes det även skäligt, att förbättrade
löneförmåner möjliggjordes genom införande av ytterligare ett par
lönetillägg. Departementschefen ansåge därför, att dessa frågor efter erforderlig
kompletterande utredning snarast borde bringas till en lösning.

Emot förevarande uttalanden i fråga om flaggkorpralernas och högbåtsmännens
anställnings- och löneförhållanden förekom vid riksdagsbehandlingen
ingen erinran.

Genom beslut av 1936 års riksdag har, samtidigt med att antalet flaggunderofficerare
och underofficerare av 2:a graden utökats, antalet flaggkorpraler
vid flottan (däri inberäknat kvarstående antal underofficerare av 3:e
graden) minskats från 340 till 275 eller till samma antal, varmed flaggkorpralerna
upptagits i statberäkningarna för den nya marinorganisationen. Högbåtsmännen
skola enligt den nya organisationen alltjämt vara högst 150 till
antalet.

Beträffande antalet flaggkorpraler vid kustartilleriet förutsättes enligt
1936 års försvarsbeslut ingen ändring i det nuvarande antalet, som (kvarstående
underofficerare av 3:e graden inberäknade) utgör 65. Däremot förutsättes
en successiv utökning av antalet underofficersbeställningar vid kustartilleriet.

I underdånig skrivelse den 14 januari 1937 hava maringörvaltningen och
chefen för marinstaben framhållit, att myndigheterna, som redan år 1927 — i
samband med utarbetandet av det nu gällande manskapsavlöningsreglementet
— avgivit förslag till förbättrade ekonomiska förhållanden för flaggkorpraler
och högbåtsmän, funne det angeläget, att åtgärder vidtoges i här berört syfte.
Myndigheterna, som förutsatte, att en omarbetning av manskapsavlöningsreglementet
komme att ske i sinom tid, ansåge emellertid behovet av förbättring
så trängande, att provisoriska åtgärder snarast borde förberedas för
att kunna träda i kraft senast i samband med genomförandet av den nya försvarsordningen,
d. v. s. den 1 juli 1937. Jämväl ur rekryteringssynpunkt vore
sådana åtgärder av väsentlig betydelse, vartill komme, att de nuvarande
lönerna knappast torde kunna tåla belastningen av tjänste- och familjepensionsavdragen.

I fråga örn flaggkorpralernas löneställning har i berörda skrivelse
anförts i huvudsak följande:

Ehuru 1936 års marinordning medfört viss förbättring av befordringsförhållandena
för flaggkorpralerna, torde man dock böra räkna med, att genomsnittligt
nio år måste tillbringas i flaggkorpralsgraden och att medellevnadsåldern
vid befordran till flaggkorpral uppginge till 27 år. Levnadsåldern vid
befordran till underofficer av 2:a graden skulle sålunda komma att
uppgå till omkring 36 år. Även örn densamma komme att bliva något
lägre med hänsyn till oförutsedda avgångar och liknande omständigheter,
syntes dock kunna förutsättas, att tjänsteåldern i sjömanskåren vid
befordran till underofficer av 2:a graden normalt komme att vara omkring
18 år. På grund av olika befordringsutsikter inom skilda yrkesgrenar komme
denna normalålder att i vissa fall icke oväsentligt överskridas. Äv nu nämnda
åldersförhållanden syntes oförtydbart framgå, att nu gällande löneplan i fråga

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

om flaggkorpralerna nödvändigtvis måste påbyggas med ytterligare ålderstiHägg.

Den kompensation för de vid jämförelse med motsvarande personalkategorier
vid andra vapenslag betydligt sämre befordringsmöjligheterna, som i
1936 års försvarsproposition förordats, syntes myndigheterna ej kunna ske
med mindre löneplanen i fråga örn flaggkorpraler närmare anslötes till löneplanen
för underofficerare av 2:a graden än vad nu vore fallet. Flaggkorpral
borde sålunda — då ju hans försenade underofficersbefordran vore beroende
av organisatoriska förhållanden — beredas ekonomisk gottgörelse genom att
i det närmaste fullt jämställas beträffande löneförmåner med till sergeanter
befordrade jämnåriga kamrater vid andra försvarsgrenar.

Med hänsyn till att sergeant för löneklassplacering ägde tillgodoräkna sig
tiden från avlagd furirsexamen, minskad med sex år, d. v. s. sammanlagda
tjänstetiden som manskap utöver nio år, syntes vid här åsyftad jämförelse
lämpligen böra förutsättas, att sergeant under tionde, elfte och tolfte tjänsteåren
bomme i åtnjutande av lön enligt 3:e löneklassen av den i gällande officersavlöningsreglemente
intagna löneplan för underofficerare (Uo), under
därpå följande tre år enligt 4:e löneklassen samma löneplan o. s. v.

Flaggkorprals sammanlagda förmåner — kontanta och naturaförmåner —
borde avpassas så, att de vid motsvarande tjänstetidsperioder till slutbeloppen
följde underofficerslönens stegringar, dock med iakttagande av att flaggkorpralens
förmåner alltid komme att ligga något under underofficerens. Genom
den i 7 § 1 mom. d) officersavlöningsreglementet fastställda rättigheten att
tillgodoräkna viss tjänstetid komme befordran till underofficer att för flaggkorpralen
i varje fall medföra bättre löneställning. Skäl syntes emellertid
icke föreligga för höjning av flaggkorprals löneförmåner till högre belopp än
som motsvarade 5:e löneklassen (inberäknat dyrtidstillägg) eller sålunda slutlönen
för underofficer av 3:e graden, vilken underofficersgrad numera ersatts
av flaggkorpralsgraden. Jämförelsen syntes böra göras med lönen på E-ort
och omräkningen av naturaförmånerna i kontantvarde ske på följande sätt.
Hyresbidragets belopp syntes böra fastställas till 288 kronor å E-ort och dyrtidstillägget,
förslagsvis, avrundas till 80 kronor. Beklädnadsersättningen,
vilken varierade något inom olika yrkesgrenar, syntes i medeltal kunna beräknas
till 180 kronor för år. Portionsersättningen, som likaledes varierade
till beloppet, borde för jämförelse med sergeants löneförmåner åsättas ett
genomsnittsvärde av 0,8Ö kronor för dag, varför portionsersättningen beräknats
till sammanlagt 288 kronor. Till flaggkorpralens kontantlön borde
turnia enligt de angivna beräkningsgrunderna läggas ett sammanlagt belopp
av 836 kronor. Därest man vid beräkningarna utginge från G-ort, bleve underofficerslönen
högre. För flaggkorpralen bleve skillnaden den, att hyresbidraget
utginge med 564 kronor i stället för 288 kronor, varjämte dyrtidstillagget
kunde avrundas till 100 kronor

Myndigheternas skrivelse utmynnade för flaggkorpralernas del i ett förslag
om införande av två provisoriska ålderstillägg örn vartdera 240 kronor att
utgå efter respektive 12 och 15 års tjänstetid. Därvid förutsattes, att den tillfälliga
löneförbättring å 120 kronor, som för innevarande budgetår tillkommer
flaggkorpral efter 16 års tjänstetid, alltjämt skulle utgå.

Beträffande högbåts män nen hava förenämnda myndigheter i sin skrivelse
anfört följande:

Slutlönen för högbåtsman läge allenast 288 kronor över slutlönen för
korpral. Efter slutlönens uppnående kvarstode högbåtsman i tjänst ytterligare
omkring tjugu år, under vilken långa tid ingen som helst förhöjning av

7

Kungl. Maj\ts proposition nr 193.

lönen förekomme. Såväl de särskilda ålderstilläggens antal som deras storlek
måste betecknas såsom otillfredsställande. Syftet med införandet av högbåtsmannainstitutionen
— nämligen att skapa en grupp äldre, mognare underbefäl,
som besutte framstående yrkesskicklighet och goda sjömannaegenskaper
— kunde icke tillgodoses, örn högbåtsmännens ekonomiska förmåner
hölles nere på ett så lågt plan som för närvarande.

Storleken av högbåtsmännens ålderstillägg borde därför ökas och löneplanen
påbyggas med ytterligare ålderstillägg. Med hänsyn till utformningen
av högbåtsmannainstitutionen, där vederbörande under en lång följd av år
kvarstode i samma befattning intill pensionsåldern, syntes löneplanen för
dessa beställningshavare lämpligen böra givas liknande struktur som löneplanerna
för civilmilitär och civil ordinarie och extra ordinarie personal. Antalet
ålderstillägg (löneklasser) syntes böra sättas till fem och begynnelselönen
bestämmas till nuvarande slutlön för korpral — 1,800 kronor. Denna
lön erhölles efter en tjänstetid av 96 månader (8 år), vilken i allmänhet vore
den tidigaste åldern, då förordnande till högbåtsman förekomme. Fem ålderstillägg
innebure en ökning med två tillägg i överensstämmelse med förenämnda
uttalande i försvarspropositionen. Såsom förhållandet vore i fråga
om de civila löneplanerna vid ungefärligen motsvarande lönelägen syntes
tilläggens storlek böra sättas till 120 kronor; mindre ökning än 10 kronor för
månad syntes myndigheterna icke hava något reellt berättigande.

Myndigheterna hava i sin skrivelse ytterligare anfört, att vad sålunda
föreslagits syntes innebära en tillfredsställande provisorisk förbättring
av flaggkorpralernas och högbåtsmännens ekonomiska förhållanden, intill
dess en definitiv lönereglering bomme till stånd för ifrågavarande
personalkategorier. De kostnader ett genomförande av ovannämnda förslag
skulle medföra vore givetvis helt beroende av det antal befattningshavare,
som befunne sig i de högre årsklasserna. Detta antal vore förmodligen för
närvarande högre än det normalt kunde beräknas vara. Enligt den beräkning
av kostnaderna, som marinförvaltningen verkställt, syntes dessa emellertid
i genomsnitt kunna beräknas uppgå till omkring 60,000 kronor årligen. Med
anledning av vad sålunda framhållits hava marinförvaltningen och chefen
för marinstaben, som i ärendet samrått med chefen för kustartilleriet, hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva provisorisk förbättring
av löneförhållandena för flaggkorpraler och högbåtsmän i enlighet med
vad som föreslagits.

över marinmyndigheternas ifrågavarande förslag har försvarsväsendets
lönenämnd den 6 februari 1937 avgivit utlåtande och därvid anfört i huvudsak
följande:

Då flaggkorpralernas försenade underofficersbefordran icke
vore beroende av vederbörande själva utan förorsakades av vissa organisatoriska
förhållanden, voro enligt lönenämndens förmenande redan på grund
härav viss kompensation i lönehänseende motiverad. I sin förenämnda
skrivelse hade marinmyndigheterna till stöd för sitt förslag åberopat — förutom
ofördelaktiga befordringsförhållanden — förefintliga rekryteringssvårigheter.
Enligt vad lönenämnden inhämtat, förefölle dessa svårigheter
vara av synnerligen allvarlig natur, i det att vakanser icke syntes kunna undvikas
bland flaggkorpralerna, särskilt i de yrkesgrenar, där erhållen yrkesutbildning
underlättade vinnandet av väl avlönad anställning i civil tjänst

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

eller befordran till underofficersbeställning vid annan försvarsgren. På
grund av de goda ekonomiska konjunkturerna erbjödes nämligen befattningar
på annat håll såväl i allmän som enskild tjänst med högst väsentligt bättre
löneförmåner, vilka lockade även äldre underbefäl vid marinen att lämna
tjänsten därstädes. Det kunde icke vara i försvarsväsendets intresse, att militära
befattningshavare, sedan de väl erhållit en för den militära tjänstens behov
avpassad utbildning, innan staten fått draga nytta därav i praktisk tjänstgöring
lämnade sina befattningar för att ägna sig åt andra uppgifter. Uppenbart
vore, att föreliggande rekryteringssvårigheter skulle minskas, örn bättre
avlöningsförmåner kunde erbjudas för ifrågavarande befattningshavare.

Det syntes även böra framhållas, att övervägande antalet flaggkorpraler
vore gifta och hade familj att försörja och därför givetvis hade svårt att draga
sig fram på de till dem utgående löneförmånerna, vilka vore avvägda med
hänsjm till att vederbörande beräknats skola åtnjuta kost, bostad och beklädnad
in natura.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hade lönenämnden funnit starka skäl
tala för ett omedelbart tillgodoseende av ifrågavarande personals behov av
löneförbättring. Då det icke syntes kunna förväntas, att i samband med inom
1936 års lönekommitté pågående utredningar en definitiv lönereglering
kunde komma till stånd för här avsedda befattningshavare, syntes man vara
hänvisad att bereda dem en välbehövlig lönekompensation genom införande
för dem av en provisorisk löneförbättring.

Mot det av myndigheterna härutinnan framlagda förslaget, som lönenämnden
alltså i princip biträdde, hade nämnden emellertid funnit anledning till
vissa erinringar av löneteknisk natur. Den ojämna löneskala, som av myndigheterna
föreslagits beträffande flaggkorpralerna, syntes sålunda icke
lämplig. För egen del ville lönenämnden föreslå, att sedan vederbörande
efter 8 års tjänstetid uppnått den i manskapsavlöningsreglementet härför angivna
lönen, löneuppflyttningar skulle äga rum vart tredje år och slutlönen
uppnås efter 17 års tjänstetid.

I enlighet härmed syntes den nuvarande löneskalan böra utbyggas med
ytterligare två löneförhöjningar, vilka skäligen borde bestämmas till 180
kronor vardera och utgå efter 168 månaders (14 års), respektive 204 månaders
(17 års) tjänstetid.

Därest ifrågavarande provisoriska löneförbättring komme till stånd, syntes
den nu utgående tillfälliga löneförbättringen å 120 kronor icke vidare böra
ifrågakomma.

Beträffande högbåtsmännen hade myndigheterna föreslagit, att
den nu enligt manskapsavlöningsreglementet utgående löneförhöjningen efter
respektive 11, 14 och 17 år med 96 kronor för varje gång i stället skulle utgå
med 120 kronor, varjämte ytterligare två löneförhöjningar å likaledes 120
kronor skulle tilkomma efter 20, respektive 23 års tjänstetid.

Såsom framginge av en av lönenämnden verkställd utredning, vore det
endast ett fåtal av högbåtsmännen, som icke vore familjeförsörjare, varför
— såsom även departementschefen år 1936 uttalat — det syntes skäligt,
att förbättrade löneförmåner bereddes dem genom införande av ytterligare
ett par lönetillägg. Den föreslagna förhöjningen från 96 kronor med 24
kronor för år av de nu i anmärkningen under vederbörlig löneplan upptagna
löneförhöjningarna ansåge lönenämnden emellertid alltför obetydlig för att
motivera en ändring av gällande avlöningsreglemente. Lönenämnden hade
däremot intet att erinra mot att de föreslagna två nya lönetilläggen bestämdes
till 120 kronor vartdera. De kontanta lönebeloppen i de två nya löneklasserna
skulle alltså utgöra 2,208, respektive 2,328 kronor.

Ett bifall till lönenämndens förslag skulle enligt verkställd approxima -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

tiv beräkning komma att medföra en årlig kostnadsökning av omkring
40,000 kronor. Därvid hade lönenämnden beräknat, att vid bifall till föreliggande
förslag medel icke vidare behövde tagas i anspråk för bestridande
av merkostnader för dem av ifrågavarande befattningshavare, vilka åtnjöte
avlöning enligt äldre avlöningsbestämmelser.

Såsom av förestående redogörelse framgår intaga flaggkorpralerna och
högbåtsmännen en särställning inom försvarsväsendet. Sålunda äro flaggkorpralerna,
oaktat de tillhöra manskapet, avsedda att bestrida för underofficerare
avsedd tjänstgöring. Högbåtsmännen utgöras av äldre underbefäl
i korpralsgraden med framstående yrkesskicklighet och goda sjömannaegenskaper,
avsedda för vissa befattningar, som tidigare bestritts av personal med
underofficers kompetens, ävensom vissa förhandsposter ombord å fartyg.
Båda personalkategorierna äro, till skillnad från annat manskap vid försvarsväsendet,
berättigade till pension, flaggkorpralerna vid 50 och högbåtsmännen
vid 55 års ålder. Löneförmånerna för dessa beställningshavare äro
också beräknade på annat sätt än för övrigt manskap. Sålunda intaga flaggkorpralerna
i lönehänseende en mellanställning mellan lägsta underofficersgraden
och arméns högsta underbefälsgrad, medan högbåtsmännen med hänsyn
till sin långa anställningstid i förhållande till korpralerna äga tillgodonjuta
vissa löneförhöjningar utöver dem, som tillkomma dessa.

De befordringsmöjligheter för flaggkorpraler, med vilka räknades vid tillkomsten
av nu gällande avlöningsbestämmelser, hava emellertid visat sig
icke hållbara. Visserligen hava flaggkorpralernas befordringsförhållanden
förbättrats genom 1936 års försvarsbeslut, men särskilt för flottans flaggkorpraler
får man alltjämt räkna med en väsentligt högre befordringsålder
än som förutsattes vid den nuvarande löneskalans bestämmande. Hedan
nämnda förhållande pekar hän på att en förbättring av flaggkorpralernas
löneförhållanden utgör ett befogat önskemål. Härtill kommer intresset av
att motverka den övergång av dugliga flaggkorpraler från militärtjänst till
civil tjänst, som av myndigheterna påtalats. Ett förbättrande av flaggkorpralernas
ekonomiska ställning lärer härvidlag vara av väsentlig betydelse.

Vad beträffar högbåtsmännen delar jag myndigheternas uppfattning, att
jämväl deras löneförmåner för närvarande äro väl knappa i förhållande till
deras långa tjänstetid och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Härvid är särskilt
att märka, att slutlönen uppnås redan efter 17 års tjänst, medan tjänstetiden
därefter, under vilken möjlighet till befordran icke föreligger, oftast uppgår
till ett tjugutal år.

Den förbättring av flaggkorpralernas och högbåtsmännens löneförmåner,
som jag sålunda anser mig böra förorda, synes mig lämpligen böra ansluta
till de av lönenämnden föreslagna grunderna och sålunda tills vidare hava
karaktären av en provisorisk löneförbättring. I enlighet med nämnda förslag bör
löneskalan för flaggkorpraler utbyggas med ytterligare två löneförhöjningar om
180 kronor vardera, att utgå efter 168 respektive 204 månaders tjänstetid,
varvid dock den nu utgående tillfälliga löneförbättringen örn 120 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 193—194. r>ir, 37 2

Departementschefen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

efter 16 års tjänstetid, vilken i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag föreslagits skola utgå jämväl för nästkommande budgetår, lärer böra
bortfalla. För högbåtsmännen böra tillkomma två nya lönetillägg, vartdera
å 120 kronor, att utgå efter 240 respektive 276 månaders tjänstetid. Vid ett.
genomförande av detta förslag skulle sålunda — frånsett den provisoriska
löneförstärkning, som på grund av därom tidigare avlåten proposition må
komma ifrågavarande befattningshavare till godo — kontantlönen för flaggkorpral
efter 14 års tjänstetid komma att uppgå till 2,292 kronor och efter 17
års tjänstetid till 2,472 kronor samt för högbåtsman efter 20 års tjänstetid
till 2,208 kronor och efter 23 års tjänstetid till 2,328 kronor.

De av den provisoriska löneförbättringen föranledda kostnaderna, som av
lönenämnden beräknats uppgå till cirka 40,000 kronor för år, torde böra bestridas
av sjöförsvarets avlöningsanslag. Någon uppräkning av detta anslag
för nästkommande budgetår torde emellertid icke av denna anledning bliva
erforderlig.

I anslutning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte — med återkallande av Sitt i statsverkspropositionen framlagda förslag
om tillfällig löneförbättring till flaggkorpraler under budgetåret 1937/1938
— föreslå riksdagen medgiva,

att provisorisk löneförbättring enligt ovan förordade grunder
må från och med budgetåret 1937/1938 beredas flaggkorpraler och
högbåtsmän samt att härav föranledda kostnader må bestridas
av sjöförsvarets anslag till avlöning till personal vid kårer och
stater m. fl.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Berglund.