Kungl. Majlis proposition nr 185.
1
Nr 185.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning
av räntan för egnahemslån vid statens järnvägar
och statens vattenfallsverk; given Stockholms
slott den 5 mars 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i
statsrådet a Stockholms slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:
I skrivelse den 22 februari 1937 har järnvägsstyrelsen hemställt, att räntan
å de egnahemslån, som av statens järnvägar utlämnats eller komme att utlämnas
till dess personal för uppförande av egna hem vid Notviken, Ulriksdal
och Ånge, måtte nedsättas i överensstämmelse med vad av riksdagen kan
komma att bestämmas för bostadslån från statens egnahemslånefond.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 185.
598 37
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 27 februari 1937 gjort framställning
i enahanda syfte beträffande egnahemslån inom statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning.
Rörande ifrågavarande lån vid statens järnvägar må här till en
början erinras örn följande:
Med bifall till Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen (utgifter för kapitalökning,
bil. 1, punkt 39) framlagda förslag i ämnet medgav 1920 års riksdag
(skrivelse nr 391 A, punkt 43), dels att tomter finge av statens järnvägar med
tomträtt upplåtas från det statens järnvägar tillhöriga, för egnahemsbyggnader
avsedda område vid Notviken, dels ock att av statens järnvägars förlagsmedel
finge, i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 7 januari 1920 angivna grunder, till vid statens
järnvägar fast anställd person, åt vilken dylik tomt upplätes, utlämnas
lån till ett sammanlagt belopp av 200,000 kronor ävensom att med nämnda
förlagsmedel finge bestridas ersättning för byggnad eller annan å tomt verkställd
anläggning, då sådan skulle av statens järnvägar från tomtinnehavare
lösas.
Vidare medgav 1923 års riksdag (skrivelse nr 140) i enlighet med Kungl.
Maj:ts i proposition, nr 194, därom gjorda framställning, dels att tomter finge
av statens järnvägar med tomträtt upplåtas från de av nämnda järnvägar till
egnahemsbyggnader avsedda områden vid Ulriksdal, dels att det belopp av
200,000 kronor av statens järnvägars förlagsmedel, som jämlikt 1920 års riksdags
beslut finge användas för utlämnande av lån till egnahemsbyggande vid
Notviken, finge disponeras jämväl för utlämnande av lån till vid statens järnvägar
fast anställd person, åt vilken tomt vid Ulriksdal sålunda upplätes,
ävensom att med nämnda förlagsmedel finge bestridas ersättning för byggnad
eller annan å dylik tomt vid Ulriksdal verkställd anläggning, då sådan skulle
av statens järnvägar från tomtinnehavare lösas, dels ock att ifrågavarande lån
för egnahemsbyggande vid Notviken och Ulriksdal finge utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 16 mars 1923 angivna grunder.
Därjämte medgav 1925 års riksdag (skrivelse nr 98 i anledning av proposition
nr 71), att för utlämnande i huvudsaklig överensstämmelse med de
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 27 februari 1925 angivna
grunder av lån till egnahemsbyggnader å tomter inom de av statens
järnvägar till sådant bebyggande avsedda områden vid Notviken och Ulriksdal
finge användas — utöver tidigare medgivna belopp av 200,000 kronor av
statens järnvägars förlagsmedel — ytterligare ett belopp av högst 1,000,000
kronor av nämnda järnvägars rörelsekapital ävensom att därmed jämväl finge
bestridas ersättning för byggnad eller annan å dylik tomt verkställd anläggning,
då sådan skulle av statens järnvägar från tomtinnehavare lösas.
Med avseende å de år 1923 av statsmakterna godkända grunderna för ut
lämnande av ifrågavarande lån må framhållas att, såsom framgår av förenämnda
statsrådsprotokoll den 16 mars 1923 — dessförinnan hade inga lån
utlämnats — departementschefen, vilkens i propositionen framförda förslag
godtogs av riksdagen, i huvudsak anslöt sig till vad järnvägsstyrelsen därutmnan
förordat, dock att departementschefen i fråga örn räntebestämmelserna
anförde följande:
Vad räntan för byggnadslånen beträffar, har järnvägsstyrelsen föreslagit,
att denna beträffande saväl Notviken som Ulriksdal skulle beräknas efter
den procent, som komnie att för tiden från och med den 1 januari 1923 fastställas
för lån från statens bostadslånefond. Ifrågavarande egnahems
-
Kungl. Majlis proposition nr 185.
3
byggande vid Notviken och Ulriksdal synes dock närmast vara att jämställa
med den egnahemsbyggnadsverksamhet, som främjas med lån från statens
egnahemslånefond. Enligt det förslag till ändrade bestämmelser för statens
verksamhet för egnahemsbildningen, som Kungl. Maj: t beslutit förelägga 1923
års riksdag, skulle ränta å lån från egnahemslånefonden till och med femte
kalenderåret efter utgången av det år, varunder lånet utbekommits, utgå efter
4 procent samt från och med det sjätte kalenderåret, då amorteringsskyldighet
inträder, med 43Ai procent. Det synes mig lämpligt, att motsvarande
räntebestämmelser givas tillämpning i avseende å nu förevarande egnahemslån.
I anslutning till de av statsmakterna godkända grunderna för utlämnande
av ifrågavarande egnahemslån fastställde järnvägsstyrelsen följande bestämmelser
i ämnet:
Egnahemslån utlämnas endast till vid statens järnvägar fast anställd
person för uppförande av bostadsbyggnad å tomt, som av statens järnvägar
upplåtits med tomträtt.
Lånen beviljas med belopp, som högst uppgår till 9 tiondelar av den av
järnvägsstyrelsen fastställda byggnadskostnaden eller, där fråga är örn redan
uppförda byggnader, 9 tiondelar av värdet härav med iakttagande dock, att
i intetdera fallet värde över 20,000 kronor får tagas i beräkning vid bestämmandet
av lånets storlek.
I byggnadskostnaden, respektive värdet av uppförda byggnaderna, må inräknas
kostnaden för ledningar inom tomten samt nödigt stängsel (i Notviken
jämväl planering av tomten).
Lånen förräntas och amorteras på följande sätt: Till och med femte
kalenderåret närmast efter det, under vilket lånet eller första delen därav
utbekommits, erlägges ränta efter en räntefot av 4 procent, varefter från och
med sjätte kalenderåret räntefoten utgör 4.7 5 procent. Från och med tredje
kalenderåret närmast efter det, under vilket lånet eller första delen därav
utbekommits, erlägges årligen under femton år förutom ränta enligt gällande
räntefot en amortering av 7 procent å halva lånet. Under vart och ett av de
därpå följande tio åren erlägges såsom annuitet (amortering och ränta) samma
belopp som det, vartill annuiteten uppgick för det sista av de nyssnämnda
femton åren. Under det därpå följande året slutbetalas lånet.
Till säkerhet för lån skall till statens järnvägar lämnas inteckning i vederbörande
tomträtt, gällande med bästa förmånsrätt.
Innan beviljat lån må av låntagaren uppbäras, skall lånekontrakt upprättas
i två exemplar.
I skrivelse den 25 april 1934 (nr 210) har därefter riksdagen, i anledning
av Kungl. Maj:ts i proposition nr 74 framlagda förslag, medgivit att, med
tillämpning från och med år 1934, räntefoten för ifrågavarande egnahemslån
i Notviken och Ulriksdal finge från och med sjätte kalenderåret närmast efter
det, under vilket lånet eller första delen därav utbekommits, utgöra fyra och
en fjärdedels procent.
Slutligen har 1935 års riksdag (skrivelse nr 101) med bifall till Kungl.
Maj:ts i proposition, nr 51, därom gjorda framställning medgivit, att av
statens järnvägars rörelsemedel ett belopp av högst 200,000 kronor finge
användas för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
i statsrådsprotokllet över kommunikationsärenden för den 25
januari 1935 förordat, av lån till statens järnvägars personal i Ånge för bildande
av egna hem. De av departementschefen förordade huvudgrunderna
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
för utlämnande av ifrågavarande egnahemslån överensstämde med dem, som
gällde för egnahemslån åt statens järnvägars personal i Notviken och Ulriksdal,
med de jämkningar, som föranleddes av att områdena i Ånge skulle upplåtas
med äganderätt, medan de i Notviken och Ulriksdal upplåtits med
tomträtt.
I sin förutnämnda skrivelse har järnvägsstyrelsen anfört:
Genom skrivelse den 5 januari 1937 till statens järnvägars egnahemsnämnd
i Stockholm, vilken skrivelse senare av nämnden med tillstyrkan överlämnats
till järnvägsstyrelsen, har Ulriksdals egnahemsförening — en sammanslutning
av den järnvägspersonal vid Hagalund, till vilken lån för uppförande av
egnahem inom Ulriksdals egnahemsområde utlämnats jämlikt Kungl. Maj:ts
brev till styrelsen den 11 maj 1923 och den 8 april 1925 — hemställt örn nedsättning
av räntan å dessa lån.
Som motiv för sänkningen anför föreningen, att in- och utlåningsräntan
numera sjunkit betydligt överallt i landet och att räntan å amorteringslån i
de flesta fall håller sig under 4 procent.
Med hänsyn till läget å lånemarknaden och till att ifrågavarande lån tillkommit
för att giva största möjliga hjälp åt egnahemsbyggarna, anser sig
järnvägsstyrelsen böra biträda framställningen, och får styrelsen hemställa,
att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att räntan å de egnahemslån,
som av statens järnvägar utlämnats eller komma att utlämnas till dess personal
för uppförande av egnahem såväl vid Ulriksdal som även vid Notviken
och Ånge, måtte nedsättas i överensstämmelse med vad av årets riksdag kan
komma att bestämmas för bostadslånen från statens egnahemslånefond på
grund av Kungl. Majits förslag i årets statsverksproposition och den i andra
kammaren avgivna motionen nr 278 i ärendet.
Den återstående kapitalskulden å egnahemslånen vid förenämnda tre
platser utgjorde enligt järnvägsstyrelsen vid senaste årsskiftet cirka 1,167,000
kronor.
Beträffande de vid statens vattenfallsverk utlämnade egnahemslånen
får jag erinra om följande:
Efter det Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut år 1907 och senare
bemyndigat styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk och sedermera
vattenfallsstyrelsen att utlämna lån för uppförande av egna hem å vissa
under respektive styrelsers överinseende ställda fastigheter, har Kungl. Majit,
i enlighet med av 1919 års riksdag godkända huvudgrunder (proposition nr
59, skrivelse nr 94), genom brev den 30 maj 1919 bemyndigat vattenfallsstyrelsen
att utlämna byggnadslån åt personer, till vilka med äganderätt eller
tomrätt upplåtas tomter inom sådana för egna hem avsedda områden å de
till statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för vilka
planer för bebyggande av Kungl. Majit fastställts eller komma att fastställas.
Lånen utlämnas från den fond, som bildar fastighetsförvaltningens rörelsekapital.
Av 1919 års riksdag godkända huvudgrunder ävensom de av Kungl.
Majit i nyssnämnda brev meddelade närmare bestämmelserna äro alltjämt
i huvudsak gällande.
De vid skilda tidpunkter fastställda grunderna för utlämnande av ifrågavarande
egnahemslån hava innefattat från varandra skiljaktiga bestämmelser
bland annat beträffande räntefoten och med avseende å vilka personer, som
kunde ifrågakomma till erhållande av lån. Vid 1934 års riksdag beslutades
viss sänkning av räntefoten för en del av dessa lån. Av efterföljande sammanställning
framgår, vilken räntefot som enligt skilda, av Kungl. Majit tidigare
meddelade beslut fastställts för olika kategorier av låntagare:
Kungl. Majus proposition nr 185.
5
1 |
2 |
3 |
i |
5 |
6 |
7 |
8 |
För 1 å |
n till |
||||||
Kungl. Maj-.ts |
Upplåtelse- form |
kropps- arbetare |
med kropps-arbetare |
tomträtts- havare |
före- trädesvis statstjänare |
andra än |
andra än |
28/e 07...... |
äganderätt |
4 % |
__ |
_ |
_ |
— |
|
I2/e 08...... |
» |
‘)4X/3 % |
>) 47a % |
— |
— |
||
*7» 08...... |
tomträtt |
— |
— |
2) 4Va % |
— |
— |
|
30 lii 11...... |
ägande- eller |
4V-2 % |
47a |
4 Vs % |
— |
||
nlu 12...... |
d:o |
— |
— |
— |
4Vs % |
— |
— |
31 tu 14...... |
tomträtt |
— |
— |
— |
— |
5 % |
— |
3% 19...... |
ägande- eller |
5 % |
5 % |
5Va % |
5 % |
*) I kungl, brevet föreskrevs, att å lånen skulle betalas så bög ränta, att kostnaden
för lånerörelsen till fullo täcktes. Den angivna räntefoten har bestämts av vattenfallsstyrelsen.
2) Enligt kungl, brevet skulle i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i kungl, breven
28/o 1907 och 12/s 1908.
Vid anmälan den 31 januari 1919 av frågan örn gemensamt rörelsekapital
för statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning och i samband därmed av
väckt fråga örn utvidgning av berörda låneverksamhet fann föredragande departementschefen
(proposition nr 59) beträffande räntefoten för ifrågavarande
lån, att denna borde anknytas till räntefoten för lån från egnahemslånefonden
samt att, i den mån sådan ändring ägde rum i villkoren för lån av
sistnämnda slag, att ändringen borde inverka på nu omförmälda lånebestämmelser,
erforderlig jämkning i de senare även syntes böra vidtagas.
Häremot uttalade riksdagen ingen erinran (skrivelse nr 94).
I skrivelse den 25 april 1934, nr 211, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 128, medgav riksdagen, att, med tillämpning från och med år 1934,
räntefoten för egnahemslån, som av statens vattenfallsverk enligt givna bemyndiganden
utlämnats eller utlämnades åt personer, till vilka med äganderätt
eller tomträtt upplåtits eller upplätes tomter inom för egna hem avsedda områden
å de till statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning hörande fastigheter,
finge, där ej lägre räntefot enligt tidigare fastställda villkor vore gällande,
utgöra fyra och en fjärdedels procent, dock att å lån, som beviljats eller
beviljades andra än kroppsarbetare och med dem likställda, skulle, där låntagare
ej vore befattningshavare i statens tjänst, erläggas ränta efter fyra och
tre fjärdedels procent för år.
I sin förberörda skrivelse den 27 februari 1937 har vattenfallsstyrelsen
anfört:
Ifrågavarande lån beviljas med belopp, som högst uppgå till 75 procent
av den av styrelsens ombud beräknade byggnadskostnaden, i den mån denna
ej överstiger 15,000 kronor. Lånen skola amorteras under en tid av högst
40 år.
6
Departementschefen
.
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Den 1 januari 1937 voro å byggnadslån, utlämnade på grund av nu angivna
bemyndigade, utestående
Kronor
mot 4Vi % ränta............................................ 177,243:48
» 4I * 3/4 % » .......................................... 9,000: —
Summa kronor 186,243:48
Med hänsyn till de nuvarande låga bankräntorna torde de av vattenfallsstyrelsen
utlämnade byggnadslånen för låntagarna hava största betydelsen
under byggnadstiden. Därefter hava i många fall lånen inlösts och i stället placerats
hos affärs- eller sparbank, som för närvarande lämna lån å egnahemsfastigheter
upp till 50 procent av taxeringsvärdet till 3 å 37* procent och för
belopp mellan 50 och 75 procent av taxeringsvärdet till 4 å 472 procent, varvid
dock i vissa fall kräves personborgen utöver inteckningssäkerhet. Med
hänsyn till att vattenfallsstyrelsens lån bindas från långivaren på lång tid
till relativt låg ränta, föredragas de ofta av låntagarna, men finna de räntan
för närvarande väl hög i förhållande till allmänna ränteläget.
Då Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition efter framställning från
statens egnahemsstyrelse föreslagit sänkning under tiden 1937—1939 av räntorna
för s. k. stående del å lån från egnahemslånefonden, som beviljats efter
ingången av år 1920, ned till 3.6 procent för jordbrukslån och 4.o procent för
bostadslån, finner vattenfallsstyrelsen skäligt, att en motsvarande räntelättnad
beredes även vattenfallsstyrelsens byggnadslåntagare, varvid styrelsen
vill föreslå en sänkning av räntefoten med 72 procent. Amorteringsplanerna
böra givetvis ej omläggas, då det här gäller en tillfällig räntesänkning,
utan i stället bör ett avdrag i annuiteten medgivas för ifrågavarande år.
Vattenfallsstyrelsen hemställer, att å byggnadslån, som av statens vattenfallsverk
enligt givna bemyndiganden utlämnats eller utlämnas åt personer,
till vilka med äganderätt eller tomträtt upplåtits eller upplåtas tomter inom
för egna hem avsedda områden, låntagaren må vid erläggande av annuitet
under åren 1937, 1938 och 1939 beviljas ett betalningsavdrag, motsvarande
72 procent å den vid betalningstillfället resterande kapitalskulden.
I årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning, bil. 8, punkt 10)
har Kungl. Maj:t på framställning av chefen för jordbruksdepartementet föreslagit,
bland annat, att beträffande bostadslån, som efter ingången av år 1920
beviljats från egnahemslånefonden, den årliga räntan å stående del av lånen
må under tiden 1937—1939 utgå efter fyra procent. Nuvarande räntan å
nämnda lån utgör under amorteringstiden och tiden efter amorteringsdelens
inbetalning fyra och en halv procent. Anledningen till att den lägre räntesatsen
föreslagits skola begränsas till åren 1937—1939 är att 1936 års egnahemsutredning
har räntefrågan under omprövning och att utredningens förslag
synts böra avvaktas, innan beslut för längre tid fattas i nu angivna
fråga.
Med hänsyn till nuvarande låga ränteläge och då det synes skäligt, att
nu ifrågavarande bostadslån för statens järnvägars och statens vattenfallsverks
personal löpa med en ränta, som icke överstiger den för bostadslån ur
egnahemslånefonden gällande, vill jag tillstyrka en nedsättning av räntefoten
för dessa låntagare från fyra och en fjärdedels procent till fyra procent.
Kungl. Majus proposition nr 185.
7
Yad statens vattenfallsverk beträffar torde därjämte den nu för vissa lån till
43/4 procent bestämda räntefoten få nedsättas till 4Va procent.
Med hänsyn till sambandet mellan de allmänna räntebestämmelserna för
lånen från egnahemslånefonden och dem för ifrågavarande egnahemslån synes
den föreslagna ändrade ränteberäkningen böra avse endast åren 1937—1939.
Vid sådant förhållande och då det i fråga örn lånen vid statens järnvägar
gäller den räntesats, som skall tillämpas från och med sjätte kalenderåret
närmast efter det, under vilket lånet eller första delen därav utbekommits,
saknar förslaget betydelse beträffande egnahemslånen till personalen i Ånge,
vilka börjat utlämnas först under år 1935. Jag vill därför förorda, att proposition
i ämnet avlåtes till riksdagen endast i fråga örn de lån, som utlämnats
till statens järnvägars personal i Notviken och Ulriksdal, samt lånen inom
statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning.
Slutligen vill jag framhålla, att ifrågavarande temporära räntenedsättning
icke bör medföra ändring i de för lånen upplagda amorteringsplanerna utan
få formen av avdrag å annuiteterna för nämnda tre år.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
dels att för tiden 1937—1939 räntefoten för egnahemslån,
som av statens järnvägar utlämnats till hos nämnda järnvägar
fast anställd person för uppförande av bostadsbyggnad å tomt,
som av samma järnvägar upplåtits med tomträtt vid Notviken
eller Ulriksdal, må från och med sjätte kalenderåret närmast
efter det, under vilket lånet eller första delen därav utbekommits,
utgöra fyra procent;
dels ock att för samma kalenderår räntefoten för egnahemslån,
som av statens vattenfallsverk enligt givna bemyndiganden utlämnats
eller utlämnas åt personer, till vilka med äganderätt eller
tomträtt upplåtits eller upplåtas tomter inom för egna hem avsedda
områden å de till statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning
hörande fastigheter, må utgöra fyra procent, dock att å lån,
som beviljats eller beviljas andra än kroppsarbetare och med
dem likställda, skall, där låntagare ej är befattningshavare i
statens tjänst, erläggas ränta efter fyra och en halv procent för år.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. V. v. Krusenstierna.