Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
1
Nr 184.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr
398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen);
given Stockholms slott den 5 mars 1937.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926
om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Bihang till riksdagens protokoll 19.17
1 sami. Nr
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om
arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).
Härigenom förordnas, att lagen den 13 juli 1926 om arbetstiden å svenska
fartyg (sjöarbetstidslagen), vilken lag gäller till och med den 31 december
19371, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda dag till och med den 31
december 1938; och skall beträffande sådan under tiden för sjöarbetstidslagens
giltighet begången förseelse, som avses i 21—24 §§, ävensom i fråga
örn domstol i tvistemål, som bör bedömas efter samma lag, vad i lagen är
stadgat fortfara att gälla även efter den 31 december 1938.
1 Se 1934:496. Senaste lydelse i vissa delar, se 1930:218.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
3
Utdrag av protokoll över handelsårenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,
Quensel, Forslund.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen:
Sedan lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen),
vilken ersatte 1919 års provisoriska lag i ämnet, efter en giltighetstid
av fyra år genom lag 1930 med viss ändring erhållit förlängd giltighet
till och med år 1933 och därefter genom lag sistnämnda år i dess ändrade
lydelse tillagts giltighet under ytterligare ett år, eller till utgången av år
1934, framlade Kungl. Majit genom proposition, nr 240, till 1934 års riksdag
förslag till ny lag, avseende definitiv reglering av sjöarbetstidslagstiftningen.
Detta lagförslag innehöll dels vissa reformförslag av principiell natur, innebärande
utsträckt tillämpning av åtta-timmarsprincipen eller i vissa fall en
anpassning av arbetstidsregleringen i riktning mot en närmare överensstämmelse
med denna princip, dels ock förslag till sakliga ändringar i flertalet
av lagbestämmelserna i övrigt, ävensom formell överarbetning av lagen i
dess helhet. Reformförslagen avsågo dels en minskning från 12 till 8 timmar
om dygnet av den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelat däcksmanskap
å större fartyg, nämligen med en bruttodräktighet överstigande
2,000 ton i fråga om passagerarfartyg och 3,000 ton i fråga om andra fartyg,
dels en motsvarande minskning av arbetstiden för den del av det vaktindelade
maskinmanskapet å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 700 ton,
vars arbetstid icke redan var inskränkt till 8 timmar om dygnet, dels en
minskning från 9 till 8 timmar örn dygnet av den ordinarie arbetstiden till
sjöss för dagmän, dels en minskning från 12 till 10 timmar om dygnet av den
ordinarie arbetstiden såväl till sjöss som i hamn för kökspersonalen, dels
slutligen begränsning, till maximum 10 timmar om dygnet, av den enligt gällande
lag till högst 12 timmar fastställda ordinarie arbetstiden vid fartygs
ankomst till eller avgång från hamn.
Propositionen hänvisades till lagutskott och behandlades jämte i ämnet
väckta motioner av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr 42 hemställde,
att riksdagen måtte för sin del antaga lag i ämnet i enlighet med ett av utskottet
framlagt förslag, innebärande fortsatt provisorisk förlängning av 1926
års sjöarbetstidslag i den lydelse den erhållit genom 1930 års lag. Såsom motiv
för detta sitt förslag åberopade utskottet, som i utlåtandet särskilt uppe
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
hållit sig vid ämnets internationella sida, huvudsakligen det väntade återupptagandet
i Genéve av de sjöfartsspörsmål åt vilka internationella arbetskonferensens
trettonde sammanträde (tredje sjöfartskonferensen) i oktober 1929
uteslutande varit ägnat, däribland främst frågan örn en internationell reglering
av arbetstiden å fartyg. I betraktande av den i vissa hänseenden avgörande
betydelse som den internationella handläggningen av hithörande frågor måste
erhålla jämväl för den svenska lagstiftningen i ämnet, förklarade utskottet
sig hysa betänkligheter mot att, kort tid innan den internationella behandlingen
kunde väntas bliva återupptagen och slutförd, skrida till en mera definitiv
reglering av den svenska sjöarbetstidslagstiftningen. Under föreliggande
omständigheter syntes det utskottet ändamålsenligast att, i avvaktan på
resultatet av internationella arbetskonferensens fortsatta behandling av ämnet,
tillägga den svenska lagen någon tids fortsatt provisorisk giltighet utan att i
samband därmed upptaga frågan om partiell revision till prövning. Utskottet
fann sig sålunda icke böra förorda, att den svenska sjöarbetstidslagstiftningen
för det dåvarande gjordes till föremål för revision, vare sig i dess helhet eller
i mera begränsad omfattning, utan tillstyrkte utsträckning av gällande lags
giltighet för en tid av ytterligare tre år.
I propositionen lämnade upplysningar rörande förberedelser för en strängare
reglering av bemanningsförhållandena ombord å svenska fartyg, bland
annat genom nya författningsbestämmelser av administrativ karaktär, vartill
förberedande utkast framlagts, hade föranlett detta ämnes upptagande i vissa
av de till behandling i utskottet föreliggande motionerna. Utskottet yttrade i
detta hänseende, alt utskottet med hänsyn till bemannings- och arbetstidsfrågornas
inbördes sammanhang icke funnit anledning att i ärendets dåvarande
läge göra något uttalande beträffande innehållet av de ifrågasatta bestämmelserna
rörande bemanning av fartyg; utskottet förutsatte emellertid,
att riksdagen, när fråga i framtiden uppstode om utfärdande av dylika bestämmelser,
skulle beredas tillfälle att yttra sig om deras innehåll.
Med bifall till utskottets hemställan antog riksdagen, enligt dess skrivelse
nr 297, för sin del det med utskottets förenämnda, av riksdagen godkända utlåtande
framlagda lagförslaget.
I enlighet härmed utfärdade Kungl. Maj:t den 12 oktober 1934 (nr 496) lag
angående fortsatt giltighet av 1930 års sjöarbetstidslag, i dess enligt 1930 års
lag ändrade lydelse, till och med den 31 december 1937. Genom kungörelse
samma dag (nr 497) utsträcktes giltigheten av förordningen den 13 juli 1926
(nr 399) med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen
till samma tid som stadgats för lagens förlängda giltighet.
Efter 1934 års riksdagsbehandling av hithörande frågor har i förevarande
ämne förekommit följande.
Sedan de sakkunniga som omhänderhaft den i propositionen nr 240/1934
omförmälda utredning rörande reglering av bemanningsförhållandena å svenska
fartyg och därmed sammanhängande frågor, den 30 maj 1934 avgivit be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 1S4.
5
tänkande nied förslag till förordning angående bemanning av fartyg,* 1 hava
kommerskollegium och socialstyrelsen efter vederbörande organisationers
hörande den 20 juni 1935 däröver avgivit gemensamt utlåtande, vari ämbetsverken
bl. a. med föranledande av de sakkunnigas förslag framkommit med
vissa uppslag till förbättrad kontroll å bemanningsförhållandena.
Därefter har bemanningsfrågan upptagits till behandling på en av internationella
arbetsbyrån i Genéve under tiden den 25 november till den 6 december
1935 anordnad förberedande teknisk konferens, varest ämnet behandlats
tillsammans med frågan om internationell reglering av sjöfolkets arbetstid,
vilken såsom förut nämnts redan tidigare varit föremål för handläggning
inom internationella arbetsorganisationen och stått på dagordningen vid sjöfartskonferenser
1920 i Genua och 1929 i Genéve. Vid den förberedande konferensen,
i vilken Sverige deltog med en delegation, bestående av representanter
för regeringen, redarna och sjöfolket,2 upptogs jämväl spörsmålet örn
semester för sjöfolk.
För beredande av ärenden som bomme att föranledas av Sveriges medverkan
i internationella arbetsorganisationens fortsatta arbete för åvägabringande
av internationell reglering av där upptagna sjöfartsfrågor samt det
lagstiftningsarbete å ifrågavarade område som i fortsättningen kunde bliva
erforderligt för Sveriges vidkommande, tillkallade chefen för handelsdepartementet
den 29 maj 1936, jämlikt Kungl. Majlis samma dag meddelade bemyndigande,
tvenne sakkunniga med uppdrag att inom handelsdepartementet
biträda med handläggning av frågor rörande ej mindre internationell reglering
av sjöfolkets arbetstid och bemanning av fartyg samt andra i samband
därmed ifrågakommande internationella spörsmål rörande sjöfolkets arbetsförhållanden,
än även förberedelser till förslag till riksdagen beträffande reformering
av sjöarbetstidslagen samt reglering av bemanningsförhållandena
å svenska fartyg och därmed sammanhängande frågor.
Sedan resultaten av förhandlingarna vid den förberedande konferensen varit
föremål för vederbörande regeringars prövning, upprättades av internationella
arbetsbyrån förberedande förslag till konventioner och rekommendationer
i frågorna rörande arbetstid, bemanning och semester för sjöfolk att
framläggas för internationella arbetsorganisationens generalkonferens å ett
till hösten 1936 utsatt sammanträde, vid vilket förutom nyssberörda frågor
tillika skulle behandlas vissa från sjöfat tskonferensen 1929 till slutlig prövning
kvarstående sjöfartsfrågor, nämligen rörande kompetensfordringar för befäl
å fartyg, skydd för sjöfolk i händelse av sjukdom eller skada (redares ansvarighet,
sjukförsäkring) samt åtgärder för främjande av sjöfolks välfärd i
hamnar.
1 Statens off. utredn. 1934:23.
1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 oktober 1935 hade att deltaga i konferensen utsetts:
såsom regeringsombud byråassistenten hos socialstyrelsen, sjökaptenen E. A. F. Eggert med dåv.
notarien luis kommerskollegium G. M. E. 1 Söös såsom expert;
såsom arbelsgivarombud verkställande direktören i Sveriges redareförening O. A. Nordborg med
inspektören hos aktiebolaget Broströms linjeagentur F. Carman såsom expert; samt
såsom arbdarombud ordföranden i svenska sjöfolksförbundet S. Lundgren med ombudsmannen
i nämnda förbund J. Svensson oell redaktör S. Backlund såsom experter.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Den 6 oktober 1936 sammanträdde internationella arbetsorganisationens
generalkonferens till sin tjugoförsta session (fjärde sjöfartskonferensen) för
behandling av ovannämnda sjöfartsfrågor. Antalet representerade stater
utgjorde 44. Sverige deltog i sammanträdet med en delegation,1 bestående av
representanter för regeringen och sjöfolket; för redarna utsedda representanter
kommo icke tillstädes vid konferensen.
Efter tre veckors förhandlingar, under vilka de nordiska ländernas regeringsombud
upprätthöllo ett nära samarbete sinsemellan och med den
holländska regeringens ombud, antog konferensen den 24 oktober 1936
l:o förslag till konvention angående arbetstiden å fartyg samt bemanning
jämte en rekommendation i samma ämnen;
2:o förslag till konvention angående semester för sjöfolk;
3:o förslag till konvention angående redares ansvarighet i fall av sjöfolks
sjukdom, skada eller död;
4:o förslag till konvention angående sjukförsäkring för sjöfolk;
5:o förslag till konvention angående minimifordringar i fråga om yrkeskvalifikationer
för befäl å fartyg;
6:o rekommendation angående åtgärder för främjande av sjöfolks välfärd
i hamnar.
Under tiden 22—24 oktober 1936 sammanträdde internationella arbetsorganisationens
generalkonferens i Genéve jämväl till dess tjugoandra session
(femte sjöfartskonferensen) för behandling av frågan om partiell revision
av 1920 års konvention angående minimiålder för användning i skeppstjämt.
2 Konferensen antog vid sammanträde den 24 oktober 1936 förslag till
reviderad konvention i nyssnämnda ämne.
Av omförmälda beslut är förslaget till konvention angående sjöarbetstiden
och bemanning av fartyg utan jämförelse det viktigaste. Detta kon
-
1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 september 1936 hade att deltaga i konferensen från
svensk sida utsetts:
såsom regeringsombud f. d. byråchefen i socialstyrelsen J. A. E. Molin och kommerserådet
C. E. Landberg med byråassistenten i socialstyrelsen sjökaptenen E. A. F. Eggert och sekreteraren
hos kommerskollegium G. M. E. Böös såsom experter;
såsom arbetsgivarombud verkställande direktören i svenska arbetsgivarföreningen G. Söderlund
med verkställande direktören i järnbruksförbundetSK. K:son Wistrand såsom expert och suppleant
samt direktören i Sveriges redareförening O. A. Nordborg och direktören K. M. Källström såsom
experter; samt
såsom arbelarombud dåvarande ordföranden i landsorganisationen i Sverige J. A. Forslund med
ordföranden i svenska sjöfolksförbundet S. Lundgren såsom expert och suppleant samt ombudsmannen
i nämnda förbund J. Svensson, direktören i Sveriges fartygsbefälsförening sjökaptenen
G. Osvald, direktören i svenska maskinbefälsförbundet S. Åström och redaktören S. Backlund
såsom experter.
2 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 september 1936 hade att deltaga i konferensens 22 sammanträde
från svensk sida utsetts:
såsom regeringsombud hrr Molin oeh Landberg;
i såsom arbetsgivarombud hr Söderlund med hr Wistrand såsom expert och suppleant; samt
såsom arbetarombud hr Forslund med hr Lundgren såsom expert och suppleant och hr Backlund
såsom expert.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1S4.
7
ventionsförslag avser arbetstiden och bemanningen å maskindrivna fartyg
som nyttjas till handelssjöfart i internationell trafik; undantag må göras
för fartyg som nyttjas i begränsad fart på angränsande länder. Arbetstidsreglerna
i förslaget avse både befäl och manskap och gälla såväl då fartyget
är till sjöss eller ankommer till eller avgår från hamn, som under uppehåll
i hamn. Åtta-timmarsprincipen är grundläggande, och gäller såsom allmän
regel vid fartygets uppehåll i hamn (med begränsning till 48 timmar i veckan).
Den är likaledes normgivande för arbetstidsbegränsningen vid ankomst
och avgång, därvid det dock är förutsatt att det normalt ökade behovet
av arbete vid ankomst och avgång må tillgodoses genom utökning av arbetstiden
i den utsträckning som bestämmes genom nationell lag eller kollektivavtal.
Till sjöss gäller åtta-timmarsprincipen beträffande dagmän (med
begränsning till 48 timmar i veckan) samt för vaktindelat maskinmanskap
å fartyg med större bruttodräktighet än 700 registerton ävensom för vaktindelad
däckspersonal å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 2,000
registerton, med tillägg beträffande styrmän av en timme örn dagen för
observations- och expeditionsgöromål; för vaktgörande maskinister gäller
åtta-timmarsregeln så snart det för bemanningen föreskrivna antalet maskinister
uppgår till tre. Från arbetstidsregleringen undantagas befälhavare
och en del andra personer, såsom icke vaktgörande högre befäl, telegrafister,
läkare m. fl. För köks- och intendenturpersonalen gälla särskilda regler,
innebärande, såvitt angår arbete till sjöss och vid ankomst eller avgång, för
personal å lastfartyg en begränsning av arbetstiden till 10 timmar, samt
för personal å passagerarfartyg föreskrift om minst 12 timmars vila, därav
8 sammanhängande; för köks- och intendenturpersonalens arbetstid i hamn
gäller åtta-timmarsprincipen med de undantag som må föreskrivas av varje
land för sig. Från arbetstidsbegränsningen undantagas säkerhetstjänst, arbete
för lämnande av hjälp vid sjönöd m. m.
Bemanningsreglerna, vilka gälla såväl befäl som manskap tillhörande
däcks- och maskinbesättningen å fartyg med större bruttodräktighet än 700
registerton, avse att säkerställa tillräcklig och fullgod bemanning för tillgodoseende
av sjöfartssäkerhetens krav samt för tillämpning av arbetstidsbestämmelserna.
De innebära fordran på tre styrmän å fartyg med en bruttodräktighet
överstigande 2,000 registerton, samt tre maskinister å fartyg
med en bruttodräktighet överstigande 700 registerton eller med en maskinstyrka
överstigande 800 indikerade hästkrafter (valfritt); i fråga örn
maskinister gäller dock en övergångsperiod av fem år räknat från konventionens
ikraftträdande. Beträffande däcksmanskapet stadgas, att dess
antal skall vara tillräckligt för att medgiva indelning av tre man på varje
vakt. Denna föreskrift, sammanställd med förut återgivna regler beträffande
åtta-timmarsprincipens tillämpning, ger till resultat ett minimiantal av
sex man på däck å fartyg med storlek mellan 700 och 2,000 bruttoton samt
nio man å större fartyg. Därjämte stadgas minimifordringar i fråga örn
yrkeskompetens hos viss del av däcksmanskapet. Beträffande fartygens bemanning
med underordnad maskinpersonal innehåller konventionsförslaget
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
icke någon föreskrift; antalet av dylik personal regleras sålunda uteslutande
indirekt genom arbetstidsbestämmelserna.
Till omförmälda regler ansluta sig ett antal allmänna bestämmelser, varibland
märkes ett övergångsstadgande angående rätt till undantag i fråga om
existerande fartyg för vilka sådan ombyggnad eller nyinredning, som skulle
krävas för tillämpning av konventionsförslagets arbetstids- och bemanningsregler,
befinnes icke skäligen kunna påfordras.
Konventionsförslaget, som av konferensen antogs med 62 röster mot 17,
innehåller bestämmelse om konventionens ikraftträdande sex månader efter
ratificering av fem medlemsstater med en handelsflotta örn minst 1 miljon
bruttoregisterton var.
Den till det nu avhandlade konventionsförslaget fogade rekommendationen
angående sjöarbetstid och bemanning avser fartyg som nyttjas i fart
som icke faller inom konventionens tillämpningsområde eller som må undantagas
därifrån, ävensom fartyg av mindre storlek varå vissa av konventionens
bestämmelser icke äga tillämpning. Beträffande dylika fartyg
rekommenderar konferensen, att de medlemsstater som ännu icke reglerat
arbetstiden och bemanningen å dessa olika slag av fartyg, måtte föranstalta
om undersökning rörande förhållandena å dessa fartyg, sedda i belysning
av de bestämmelser som fastställts i konventionen, ävensom att varje sådan
medlemsstat måtte vidtaga alla erforderliga åtgärder till förekommande av
oskäligt lång arbetstid och otillräcklig bemanning å fartyg av nämnda slag.
Med hänsyn till önskvärdheten av att om möjligt ernå en gemensam nordisk
reglering av de viktigare av de ämnen som varit föremål för behandling
vid internationella arbetskonferensens förenämnda sammanträden, utfärdade
Kungl. Majit den 8 januari 1937 inbjudan till danska, finska och
norska regeringarna att låta sig representera vid en konferens i Stockholm
för överläggningar angående frågan örn åvägabringande av ensartade regler
i de nordiska länderna rörande sjöarbetstiden, bemanning av fartyg, samt
semester för sjöfolk. Sedan samtliga nämnda regeringar antagit denna inbjudan,
sammanträdde av dem utsedda ombud den 22 januari 1937 i Stockholm
med ombud för svenska regeringen till överläggning angående nyss angivna
ämne.1
Konferensen ledde till enighet beträffande i huvudsak ensartade bestämmelser
i de nordiska länderna rörande sjöarbetstid, semester för sjöfolk och
vissa därmed sammanhängande ändringar i de nordiska sjömanslagarna. I
dessa ämnen utarbetades vid konferensen oförbindliga förslag, grundade på
internationella arbetskonferensens konventionsförslag i samma frågor. Därjämte
diskuterades vid konferensen frågan om innehållet och formen för
författningsbestämmelser som kunde påkallas av de i vederbörande konvention
innefattade föreskrifterna rörande bemanning.
1 I konferensen deltogo: för Danmark expeditionssekretaer O. Nielsen och fuldmaegtig J.
Christiansen; för Finland sjöfartsinspektören W. Söderman joch regeringssekreteraren T. Wikman;
för Norge sjöfartsdirektören E. Bryn och byråchefen E. Wettergreen; för Sverige kommerserådet
C. E. Landberg och sekreteraren G. M. E. Böös.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
9
I anledning av den nordiska konferensens förslag har jag åt omförmälda,
inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga uppdragit att på grundval
av samma förslag upprätta utkast till svenska författningsbestämmelser
i berörda ämnen. Dylika utkast, innefattande förslag till sjöarbetstidslag
samt lag angående semester för ombord å fartyg anställda ävensom till ändrad
lydelse av vissa paragrafer i sjömanslagen jämte av de sakkunniga verkställda
översättningar av hithörande konventionsförslag och rekommendation,
har jag överlämnat till kommerskollegium och socialstyrelsen med anmodan
att däröver gemensamt avgiva utlåtande; därvid komma vederbörande
redare- och sjöfolksorganisationer liksom sakkunniga representanter för intressenterna
att i vanlig ordning beredas tillfälle att yttra sig över konventionsoch
författningsförslagen. Vidare ärnar jag på samma sätt infordra yttranden
över förslag till reglering av bemanningsförhållandena, så snart sådant
föreligger utarbetat.
Sedan förslagen sålunda undergått granskning, kan det visa sig erforderligt
att de för ensartad nordisk reglering lämpade frågorna, vilka torde få antagas
under tiden hava gjorts till föremål för övervägande jämväl i övriga nordiska
länder, ånyo upptagas till gemensamma överläggningar mellan representanter
för regeringarna för förnyad prövning av de tidigare förslagen i belysning
av det nya utredningsmaterialet och för fastställande av slutliga texter som
kunna läggas till grund för lagstiftningen.
Ehuru internationella arbetskonferensens förslag lill konvention angående Departement*-arbetstid å fartyg och bemanning, såsom av min redogörele för dess innehåll chefen.
framgår, i fråga om arbetstidsregleringen i väsentliga avseenden företer stor
likhet med det förslag till ny sjöarbetstidslag som av Kungl. Majit förelädes
1934 års riksdag, föreligga dock betydande skiljaktigheter. Ivonventionsförslagets
bemanningsföreskrifter innebära även väsentliga nyheter som äro att
taga i betraktande i detta sammanhang. Med hänsyn till den korta tid som
stått till buds för denna frågas förberedande, sedan konventions- och rekommendationstexterna
förelegat i slutligt skick, har det befunnits ogörligt att till
1937 års riksdag framlägga förslag till ny sjöarbetstidslag tillika med förslag
örn godkännande av konventionen. Den allsidiga och omsorgsfulla prövning,
som med hänsyn till förevarande frågas vikt måste ägnas densamma jämväl
under medverkan av de närmast intresserade parterna, skulle icke hava medhunnits.
Det för den skull nödvändiga uppskovet med framläggande av
förslag till ny sjöarbetstidslag bereder också möjlighet för fullföljande av
det nordiska samarbete som inletts i syfte att skapa en grundval för ensarlade
regler i samtliga nordiska länder på detta område.
I sistnämnda hänseende är att beakta ej blott önskvärdheten i allmänhet
av en till allt flera rättsområden utsträckt enhetlig lagstiftning i de nordiska
länderna, utan även och särskilt de gynnsamma verkningar ett samgående på
förevarande område otvivelaktigt skulle medföra till undanröjande av osund
konkurrens och främjande av skälig förbättring av sjöfolkets arbets- och levnadsvillkor.
De betänkligheter med hänsyn till rederinäringens konkurrens
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 184.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
förmåga som åtgärder av ifrågavarande slag kunna framkalla, måste uppenbarligen
minskas i mån som internationell eller i vart fall gemensam nordisk
reglering kan åvägabringas. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra örn de
gynnsamma erfarenheter som gjorts av samverkan på närliggande områden
särskilt beträffande de med här ifrågavarande spörsmål besläktade förhållanden
som regleras genom de i allt väsentligt likalydande nordiska sjömanslagarna,
ävensom beträffande sjöfartssäkerhetslagstiftningen, inom vars
område på grundval av dels de i London 1929 och 1930 avslutade allmänna
internationella sjöfartssäkerhets- och lastlinjekonventionerna och dels
den i Köpenhamn den 28 januari 1926 mellan de nordiska länderna ingångna
konventionen rörande fartygs sjövärdighet och utrustning skapats
en värdefull enhetlighet i fråga om anstalter av olika slag för såväl betryggande
av säkerheten för människoliv till sjöss som förbättrande av sjöfolkets
levnads- och arbetsförhållanden. Ett fortgående på denna väg för ernående
av möjligast ensartad reglering jämväl av de ur social och ekonomisk
synpunkt betydelsefulla frågor som här äro föremål för uppmärksamhet,
synes vara synnerligen önskvärt.
Med hänsyn till vad jag sålunda framhållit har jag, som förutsätter att
erforderliga utredningsarbeten ävensom det förberedande nordiska samarbetet
skola kunna slutföras så tidigt att förslag skola kunna föreläggas nästa
års riksdag, funnit mig böra förorda, att nu gällande sjöarbetstidslag förlänas
förlängd provisorisk giltighet till och med utgången av år 1938.
Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett
i enlighet med förestående utarbetat förslag till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden d svenska fartyg (sjöarbetstidslagen),
av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte, för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet, inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 mars
1937.
N ärvar ande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,
Sandström,
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 19
februari 1937, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926
(nr 398) örn arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
sekreteraren Gunnar Böös.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å
Stockholms slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen lagrådets den 2
mars 1937 avgivna utlåtande över det den 19 februari 1937 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli
1926 (nr 398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen) samt hemställer,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Elin Sjöcrona.
377417. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.