Kungl. Maj:ts proposition nr 167-
l
Nr 167.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lindring i köpevillkoren
vid försäljning av viss kronoegendom, m. m.;
given Stockholms slott den 26 februari 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
Jag
anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning ett ärende rörande
lindring i köpevillkoren vid försäljning av visst område från kronoegendomen
Karlaby nr 5 och 26 i Kristianstads län, m. m.
Innan jag redogör för ärendet i fråga, torde jag i korthet få erinra örn
gällande bestämmelser rörande sättet och villkoren för försäljningar av kronoegendom
samt för köpeskillingens erläggande.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 167.
1
- Kungl. Maj:ts proposition nr 167.
I avseende å sättet och villkoren för försäljning av kronoegendom gälla
vissa av 1929 års riksdag beslutade grunder, vilka äro intagna i förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. nr. vari sedermera ändringar vidtagits genom förordningarna 127/i934
och 55/1935. Enligt dessa grunder skall försäljning i vissa angivna fall ske
med hembudsrätt för särskild person. Sålunda stadgas i 9 g första stycket,
att, därest till jordbruk utarrenderad egendom, för vilken årliga arrendeavgiften
icke överstiger 2,000 kronor, skall försäljas och arrendatorn
elier medlemmar av hans eller hans hustrus släkt innehaft egendomen under
sammanlagt tio år och därunder väl hävdat den, arrendatorn skall hembjudas
egendomen. Vad i första stycket stadgas, äger jämlikt andra stycket
i nämnda paragraf under vissa förutsättningar motsvarande tillämpning i
fråga örn torp eller annan jordbrukslägenhet, ändock att brukaren och medlemmar
av hans eller hans hustrus slä*kt icke innehaft lägenheten under tio
är i följd. Enligt 10 § skall bostadslägenhet, som är bebyggd med enskild
nyttjanderättshavare tillhörigt boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad åt
nyttjanderättshavaren och hans familj, vid försäljning hembjudas honom.
Vidare bör enligt 11 §, därest enskild ägare till jordbruk, vilket icke kan giva
sin brukare huvudsaklig bärgning, åstundar att för fullständigande av detsamma
förvärva kronan tillhörig mark, jorden hembjudas honom. I övriga
fall skall försäljning, enligt vissa närmare angivna grunder, ske å auktion
eller genom infordrande av anbud under hand. Sålunda stadgas i 13 § a att
jordbruksegnahem skola utbjudas till salu under hand.
Beträffande köpeskillingens erläggande stadgas i 21 §, att av köpeskillingen
Vio skall erläggas vid köpekontraktets utgivande. Anstånd må dock
medgivas till tiden för tillträdet, därest betryggande säkerhet ställes för beloppet.
Återstående 9/10 skola erläggas vid tillträdet. Jämlikt 22 § kan dock
sistnämnda del av köpeskillingen få erläggas genom avbetalningar, örn köparen
framställer begäran därom före köpets avslutande, och har i detta
hänseende fastställts två alternativ för avbetalningarnas verkställande. Sålunda
föreskrives i 22 § A, alt vid försäljning enligt 9 § eller 13 § a återstående
del av köpeskillingen skall uppdelas i en amorteringsdel, utgörande 2/s, och
en stående del, utgörande 3/s av densamma. Å amorteringsdelen erlägges
från och med sjätte året efter utgången av det kalenderår, varunder tillträde
ägt rum, intill dess densamma blivit till fullo gulden, en annuitet av 5.6 procent,
varvid såsom ränta räknas 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet av
amorteringsdelen. Efter länsstyrelsens beprövande må dock amorteringsskyldighctens
inträdande framflyttas intill femtonde året efter året för tillträdet,
därest vid försäljningen egendomen är till avsevärd del ouppodlad
eller ej försedd med nödiga byggnader eller ock andra liknande skäl för beviljande
av anstånd föreligga. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges
ränta å hela det oguldna beloppet med 3.6 procent. Sedan kapitalavbetalningen
börjat, erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å
stående delen efter 4 procent örn året, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalats.
Utom i vissa närmare angivna fall får icke den stående delen från
statens sida uppsägas till betalning, förr än amorteringsdelen till fullo guldits,
och åtnjuter köparen därvid sex månaders uppsägning. I varje fall skall den
stående delen vara gulden före utgången av juni månad året näst efter det,
då sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. I annat fall än under
A avses skall jämlikt 22 § B 1/io av köpeskillingen erläggas vid tillträdet.
När skäl därtill äro. må dock länsstyrelsen medgiva köpare av bostadsegnahemslägenhet
att gälda detta belopp i likhet med återstående del av köpeskillingen.
Återstående del av köpeskillingen erlägges genom lika stora, år
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 167.
3
liga avbetalningar under högst 10 år, räknade från utgången av det kalenderår,
varunder tillträdet ägt ruin. Ä oguldet belopp skall erläggas ränta efter 5
procent om året.
Jag övergår nu att redogöra för det föreliggande ärendet.
Jämlikt beslut den 29 november 1935 förordnade Kungl. Majit, att av
kronoegendomen 3/4 mantal Karlaby nr 5 i Gladsax socken och 1j2 mantal
Karlaby nr 26 i Tomarps socken av Kristianstads län ett område med en
areal av omkring 4.164 hektar och ett saluvärde av 6,660 kronor, vilket område
å en av distriktslantmätaren Johan Söderquist år 1923 kopierad och
kompletterad karta över egendomen betecknats med ägofigurerna nr 11 och
12 skulle — under förutsättning att Gottfrid Blixt styrkte sig vara ägare till
en intilliggande tomt om 1,000 kvadratmeter, med vilket försäljningsområdet
vore avsett att sambrukas — försäljas enligt förordningen nr 176/1929 med
tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1936 och med hembudsrätt jämlikt 11 §
i förordningen för bemälde Blixt under vissa närmare angivna villkor.
I en till domänstyrelsen inkommen ansökan har Blixt under förmälan,
att han genom köpekontrakt den 25 februari 1936 inköpt förenämnda område
för 6,660 kronor i tanke, att han skulle kunna erhålla egnahemslån för
att finansiera köpet, men att sådant lån ej beviljats, anhållit om förmånligare
köpevillkor samt om visst anstånd med avbetalning å köpeskillingen.
Länsstyrelsen hade infordrat yttrande av Blixt, varav framginge, att Blixt
med den begärda lindringen i köpevillkoren åsyftat tillämpning av de under
22 § A i förenämnda förordning intagna bestämmelser. Då Kungl. Maj:ts
beslut, som legat till grund för ifrågavarande försäljning, gåve vid handen,
att denna skolat ske under iakttagande av de villkor, som omförmäldes under
mom. B av sistnämnda paragraf torde det enligt länsstyrelsens mening
icke vara möjligt att utan särskilt bemyndigande medgiva den av Blixt avsedda
ändringen i köpevillkoren. På grund härav och då lindring i de redan
tillämpade köpevillkoren icke heller torde kunna författningsenligt beviljas,
syntes framställningen icke kunna bifallas.
Domänstyrelsen har med skrivelse den 29 januari 1937 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.
Svårigheter torde möta för Blixt att fullfölja köpet på de föreskrivna villkoren.
Då Blixt före nu föreliggande köps avslutande ägt endast en bostadslägenhet
örn 1,000 kvadratmeter samt Blixt sålunda förvärvat ifrågavarande
område för erhållande av en .jordbrukslägenhet, syntes det rimligt, att Blixt
ej komme i sämre ställning än en köpare av jordbruksegnahemslägenhet,
som förvärvade denna efter utbud enligt 13 § i försäljningsförordningen.
Styrelsen finge alltså tillstyrka bifall till Blixts ansökning. Härvid borde
Blixt, som inbetalt första tiondelen av köpeskillingen med 666 kronor, åläggas
att den 14 mars 1937 inbetala ränta å resterande kapitalskuld, eller 5,994
kronor, för tiden den 14 mars—den 31 december 1936, samt därefter fullgöra
köpeskillingslikviden på sätt i paragraf 22 A stadgades. För genomförande
av detta beslut torde riksdagens medverkan vara erforderlig. Då liknande
fall torde kunna uppstå, särskilt med hänsyn till den alltmer ökade efterfrågan
å jordområden för utökande av redan befintliga ofullständiga jordbruk,
samt då köpare av sådana områden ej enligt styrelsens förmenande
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 167.
borde åläggas hårdare köpevillkor än köpare av jordbruksegnahemslägenheter,
ifrågasatte styrelsen huruvida ej Kungl. Majit borde av riksdagen bemyndigas,
att, då skäl därtill kunde anses föreligga -— sålunda t. ex. ej vid
utökning av redan befintliga jordbrukslägenheter med endast mindre områden
— medgiva att vid försäljning av områden av kronoegendom enligt
11 § i försäljningsförordningen köpeskillingen finge erläggas på sätt stadgades
i 21 § och 22 § mom. A i förordningen.
I infordrat utlåtande den 10 februari 1937 har statskontoret förklarat sig
icke hava något att erinra mot framställning till riksdagen om medgivande
för Blixt att erlägga köpeskillingen för det av honom inköpta jordområdet
på sätt av domänstyrelsen föreslagits. Ej heller har statskontoret haft något
att invända mot att, i enlighet med vad styrelsen hemställt, ett allmänt bemyndigande
för Kungl. Majit utverkades att vid försäljning av kronoegendom
enligt 11 § i förordningen nr 176/1929 medgiva, att köpeskillingen finge
erläggas på sätt stadgades i 21 § och 22 § mom. A i nämnda förordning.
Departements- Domänstyrelsens av statskontoret tillstyrkta förslag att Blixt må fullgöra
chefen. köpeskillingslikviden på sätt stadgas i 21 § och 22 § A i förordningen den
6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. giver mig icke anledning till erinran. Den föreslagna ändringen avsättet
för köpeskillingens erläggande torde dock icke författningsenligt kunna
av Kungl. Majit medgivas. Ärendet synes därför böra underställas riksdagens
prövning.
Med hänsyn till önskvärdheten av att utökandet av ofullständiga jordbruk
underlättas vill jag tillstyrka, att av domänstyrelsen och statskontoret föreslaget
allmänt bemyndigande för Kungl. Majit, att vid försäljning av detlav
kronoegendom enligt 11 § i förenämnda förordning medgiva köpeskillingens
erläggande enligt 21 § och 22 § A i förordningen må utverkas av riksdagen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
1) medgiva att Gottfrid Blixt, som jämlikt köpekontrakt
den 25 februari 1936 av kronoegendomen V4 mantal Karlaby
nr 5 i Gladsax socken och V2 mantal Karlaby nr 26 i Tomarps
socken av Kristianstads län inköpt ett jämlikt Kungl.
Majits beslut den 29 november 1935 till försäljning bestämt
område om 4.164 hektar och härför inbetalt första tiondelen
av köpeskillingen, må erlägga resterande del av densamma
enligt 21 § och 22 § mom. A i förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. med skyldighet för Blixt att den 14 mars 1937 fullgöra
första ränteinbetalningen, avseende tiden den 14 mars
—31 december 1936;
2) bemyndiga Kungl. Maj :t att, då skäl därtill föreligga,
vid försäljning av delar av kronoegendom enligt 11 § i för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 167.
5
ordningen medgiva att köpeskillingen må erläggas på sätt
stadgas i 21 § och 22 § mom. A i nämnda förordning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
Bihang till riksdagens protokoll 1937.
1 sami.
Nr 167.
2