Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
1
Nr 158.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionering
av viss indelt personal vid armén; given Stockholms
slott den 26 februari 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj.ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Iironprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för försvarsdepartementet:
Jag anhåller att få underställa Kungl. Majlis prövning fråga om pensionering
av viss indelt personal vid armén.
I enden 20 januari 1933 dagtecknad proposition nr 63 föreslog Kungl. Majit
riksdagen, bland annat, medgiva, att indelte furiren vid Skaraborgs regemente
Karl Melker Bäck och f. d. indelte distinktionskorpralen i Hallands
regemente Johan Edvin Josefsson Högberg finge å allmänna indragningsBihang
till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 158—160.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
staten uppbära årlig pension till så stort belopp, att densamma tillika med
från Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratial uppginge till sammanlagt
för Bäck 948 kronor och för Högberg 1,056 kronor.
Av nämnda proposition inhämtas, att Bäck och Högberg, som varit anställda
såsom indelta soldater under mer än 40 år, varit i ständig tjänstgöring
vid vederbörande regementes matinrättning, Bäck under en tid av över 14 år
och Högberg under omkring 23 år, samt att de under sin tjänstgöring, utom
naturaförmåner, åtnjutit för indelt manskap stadgad dagavlöning och dagavlöningstillägg
(jfr övergångsbestämmelser till manskapsavlöningsreglementena
den 29 juni 1921, nr 389, och den 11 maj 1928, nr 128).
Vid anmälan inför Kungl. Majit av nyssberörda pensionsärenden erinrade
föredragande departementschefen, att 1923 års riksdag i ett likartat fall beviljat
särskild pension av statsmedel åt indelte furiren vid Skaraborgs regemente
C. A. Thorsell (prop. nr 213, p. 14; riksd. skr. nr 183, p. 14).
I utlåtande nr 34, p. 22 och 23, hemställde bankoutskottet vid 1933 års riksdag,
att framställningarna om pension åt Bäck och Högberg icke måtte av
riksdagen bifallas. I ärendet rörande Bäck anförde bankoutskottet därvid
följande:
Utredningen i ärendet giver vid handen, att den tjänstgöring vid Skaraborgs
regementes matinrättning, för vilken enligt Kungl. Maj:ts förslag särskild
pension skulle utgå till Bäck utöver honom tillkommande underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa, fullgjorts av Bäck i hans egenskap av indelt furir,
varvid han mot stadgad ersättning varit inkallad till tjänstgöring mellan regementsövningarna
(s. k. ständig tjänstgöring). Hittills har, såsom av utredningen
framgår, endast i ett fall av liknande art beviljats särskild pensionsförmån
utöver författningsenligt soldatunderhåll. Av uppgifter, vilka under
hand tillställts utskottet från arméförvaltningens civila departement, synes
framgå, att antalet indelta, som under avsevärd tid varit inkallade i ständig
tjänstgöring, är så stort, att ett medgivande såsom regel av särskild pensionsförmån
kan befaras medföra ganska omfattande konsekvenser. Vid sådant
förhållande och då ett beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts nu föreliggande
förslag uppenbarligen skulle bliva av prejudicerande natur, har utskottet
icke kunnat undgå att ställa sig tveksamt till förslaget. Enligt utskottets mening
är det önskvärt att, innan avgörande träffas i fråga om särskild pensionsförmån
för indelta, vilka varit inkallade till ständig tjänstgöring, närmare
utredning verkställes angående omfattningen av de konsekvenser, ett
beviljande av sådan förmån skulle medföra, samt, därest det efter prövning
av utredningens resultat anses lämpligt och möjligt att bereda dylik särskild
pensionsförmån, under vilka förutsättningar och efter vilka grunder detta
bör ske. Vid ett övervägande i sistnämnda hänseende torde bland annat böra
beaktas spörsmålet, om ej vid bedömande av frågan om särskild tilläggsförmån
hänsyn bör tagas till de i varje särskilt fall föreliggande ekonomiska
förhållandena.
Riksdagen (skr. nr 271) biföll vad bankoutskottet sålunda hemställt.
Sedermera har 1934 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 42, p. 21, och mern. nr
44; riksd. skr. nr 278) beviljat Bäck pension från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. med belopp, som föreslagits i förenämnda proposition.
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
3
Genom beslut den 7 juli 1933 uppdrog Kungl. Majit åt arméförvaltningens
civila departement att, med beaktande av vad bankoutskottet vid 1933 års
riksdag i förenämnda utlåtande nr 34 anfört, verkställa och till Kungl. Maj :t
inkomma med utredning i av utskottet angivna hänseenden.
I skrivelse den 26 september 1933 inkom arméförvaltningens civila departement
med utlåtande i anledning av omförmälda uppdrag och anförde därvid
bland annat följande:
Departementet vill till en början erinra därom, att Kungl. Majit visserligen
till 1923 års riksdag framlagt förslag om särskild pensionsförmån åt indelte
furiren vid Skaraborgs regemente C. A. Thorsell, men att Kungl. Majit senare
lämnat framställningar örn tilldelandet av särskilda pensioner åt indelt manskap,
som fullgjort mera omfattande tjänstgöring utöver den ordinarie, utan
bifall. Så till exempel har Kungl. Majit genom beslut den 21 december 1928
funnit en av dåvarande chefen för norra skånska infanteriregementet gjord
framställning örn pensionsförbättring åt indelt manskap, som varit inbeordrat
till ständig tjänstgöring, samt en av styrelsen för Sveriges indeltas soldatförbund
i enahanda syfte gjord framställning icke föranleda någon Kungl.
Majits åtgärd. Tillika anser sig departementet böra erinra därom, att såväl
de sakkunnige, som av Kungl. Majit den 3 september 1912 tillkallats för verkställande
av utredning rörande ifrågasatt förhöjning av soldatpensionerna,
som ock de av Kungl. Majit den 13 augusti 1917 tillkallade sakkunnige för
verkställande av utredning ifråga om tilldelande av underhåll och pensioner
till indelt manskap vid armén och flottan, avstyrkt ökade pensionsförmåners
tilldelning åt här ifrågavarande manskap, huvudsakligast under den motiveringen,
att kommenderingarna till extra tjänstgöring utöver regementsövningarna
i regel skedde efter frivillig överenskommelse samt att för den extra
tjänstgöringen utginge särskild ersättning i form av dagavlöningstillägg.
Departementet har i utlåtandet tillika meddelat, att det för det dåvarande
funnes 7 stycken indelta eller f. d. indelta, som varit i ständig tjänstgöring
i 23 år eller därutöver, 50 stycken indelta eller f. d. indelta, som varit i
ständig tjänstgöring i över 14 men under 23 år, samt 149 indelta, som varit
i ständig tjänstgöring under 14 år eller mindre. I anslutning härtill har departementet
anfört, att därest pension skulle beviljas indelt personal, som
varit inkallad i ständig tjänstgöring under mer än 14 år, med belopp, bestämda
i överensstämmelse med vad Kungl. Majit föreslagit beträffande
Bäck och Högberg, det syntes sannolikt, att kostnaderna för sådan pensionering
skulle komma att uppgå till minst 45,000 kronor för år.
Beträffande det av bankoutskottet gjorda uttalandet därom, att vid bedömandet
av frågan om särskilda pensionsförmåner åt här ifrågavarande manskap
hänsyn borde tagas till de i varje särskilt fall föreliggande ekonomiska
förhållandena, har departementet anfört, att departementet icke funnit anledning
föreligga alt verkställa utredning beträffande varje soldats ekonomiska
förhållanden. Enligt departementets förmenande kunde man nämligen
utgå ifrån, att så gott som samtliga soldater, varom fråga vore, befunne
sig i behövande omständigheter. Skulle någon eller några av dem mot
förmodan vara i goda ekonomiska omständigheter och sålunda icke anses
vara i behov av ökade pensionsförmåner, syntes detta icke i nämnvärd grad
inverka på den av departementet verkställda kostnadsberäkningen.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 158-
Sedan i samband med beredning av ärendet inom försvarsdepartementet
fråga blivit väckt örn begränsning av den särskilda pensioneringen av nu
åsyftat indelt manskap till att omfatta allenast sådan personal med ständig
tjänstgöring, vilken utfört arbete eljest ankommande på civil personal i
förmans- eller arbetaranställning samt tjänstgjort under minst 15 år och
styrkt sig vara i behövande omständigheter, anbefalldes arméförvaltningens
civila departement att avgiva förnyat utlåtande ävensom inkomma med beräkning
av kostnaden för genomförande av vad sålunda ifrågasatts.
I utlåtande den 5 december 1933 har arméförvaltningens civila departement
därefter meddelat, att, såvitt av civila departementet verkställd utredning
utvisade, av det i tjänst varande indelta manskapet för det dåvarande
funnes allenast 3 soldater, vilka under minst 15 år utfört arbete, som eljest
förrättas av civil personal i förmans- eller arbetaranställning. Av övriga
i tjänst varande indelta med dylika arbetsuppgifter kunde — bortsett från
en soldat, som icke kunde anses vara i behövande omständigheter och följaktligen
vore utesluten från erhållande av ifrågasatt tilläggspension — åtminstone
10 beräknas kvarstanna i tjänst så lång tid, att de vid avskedet
innehade sammanlagt 15 tjänstår, varunder de utfört arbete av nu avsedd
art. Kostnaderna för tilläggspensioner åt omförmälda soldater kunde beräknas
hålla sig inom ramen av 5,000 kronor för år. Härtill komme möjligen
kostnaden, omkring 1,000 kronor för år, för 2 indelta, vilka efter tjänstgöring,
som nyss nämnts, redan avgått ur tjänst.
I anslutning till den av civila departementet sålunda framlagda utredningen
har departementet anfört, att enär nämnda utredning alltså visade, att
indelta eller f. d. indelta soldater, vilka under sammanlagt minst 15 år av
sin anställningstid förrättat arbete, som eljest utföres av civil personal i
förmans- eller arbetaranställning, skulle kunna beredas särskilda pensionsförmåner
utöver soldatunderhållet för en jämförelsevis obetydlig kostnad
för statsverket, departementet intet hade att erinra mot att ökade pensionsförmåner
tillerkändes sådan personal.
Statskontoret har i avgivet utlåtande den 19 mars 1935 anfört följande:
Frågan om anvisande av pensioner åt indelt personal i de fall den varit
inkallad till ständig tjänstgöring har enligt statskontorets mening kommit i
ett annat läge, sedan bestämmelser med stöd av 1934 års riksdags beslut
utfärdats angående pensionering av arbetarpersonal i statens tjänst.
Ämbelsverket hyser nämligen för sin del ingen tvekan om, att icke sådan
indelt personal, som inkallats till ständig tjänstgöring och därvid utfört
arbetsuppgifter, vilka eljest fullgöras av civil personal i förmans- eller arbetaranställning,
är att hänföra till sådana arbetare i statens tjänst, som jämlikt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) kunna
komma i åtnjutande av pension. Den beträffande de indelta tillämpade anställningsformen
ävensom det sätt, varpå de avlönas, kan enligt ämbetsverkets
mening icke utgöra hinder för nämnda bestämmelsers tillämplighet.
Fyller den anställde de fordringar, som i 2 § av ovannämnda kungörelse
uppställts i fråga om levnadsålder samt i fråga om anställningens art och
omfattning, bör pension kunna beviljas enligt samma kungörelse.
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
5
Med hänsyn härtill och då statskontoret icke funnit tillräckliga skäl anförda
för att staten skulle ikläda sig så väsentliga kostnader som en pensionering
av indelta med viss längre tids militär tjänstgöring skulle medföra,
måste statskontoret för. sin del avstyrka, att den indelta personalen vid
armén beredes möjlighet till pension i annan ordning än hittills utfärdade
bestämmelser medgiva.
Statens pensionsanstalt har den 14 september 1935 avgivit utlåtande i
ärendet och därvid instämt i statskontorets nyss återgivna yttrande.
Sedermera anbefallde Kungl. Majit genom remiss den 19 mars 1936 arméförvaltningens
civila departement att
dels beträffande en var av de till ständig tjänstgöring inkallade indelta
soldaterna införskaffa uppgift
1) angående vederbörandes namn och ålder ävensom den tid, varunder
han varit inkallad till tjänstgöring,
2) angående arten av det arbete, soldaten under sin tjänstgöring haft att
förrätta, med angivande av huruvida han enligt tidigare i ärendet verkställd
utredning ansetts hänförlig till indelta soldater, sysselsatta med arbetsuppgifter,
som eljest fullgöras av civil personal i förmans- eller arbetaranställning,
samt
3) angående de medel, från vilka vederbörandes avlöning bestritts, samt,
där avlöning ej utgått enligt gällande manskapsavlöningsbestämmelser, ersättningens
storlek,
dels ock på grundval av sålunda förebragt utredning avgiva förnyat utlåtande
i ärendet och därvid särskilt yttra sig beträffande frågan, huruvida
skäl kunna anses föreligga för beredande av särskild pensionsförmån åt
sådana i ärendet avsedda indelta soldater, som icke ansetts sysselsatta med
arbetsuppgifter, som eljest fullgöras av civil personal i förmans- eller arbetaranställning.
I utlåtande den 6 oktober 1936 har arméförvaltningens civila departement,
med överlämnande av sålunda begärd utredning, anfört i huvudsak
följande:
Departementet har med avseende å arten av utfört arbete indelat här
ifrågavarande soldater i två grupper, nämligen indelta, vilka verkställt arbete,
som eljest utföres av civil personal i förmans- eller arbetaranställning,
samt indelta, som förrättat ren militär tjänst eller militär handräckningstjänst.
Förstnämnda grupp omfattar 25 indelta, av vilka 3 åtnjuta underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa.
Utredningen utvisar, att dessa 25 indelta under de tider, de varit inkallade
till s. k. ständig tjänstgöring, varit förmän av olika slag (för kasernarbeten,
i snickeriverkstad, vid regementes skogs- och jordbruk), tvättmästare, svinskötare
eller sysselsatta med snickeri-, skomakeri- eller andra arbeten, som
eljest utföras av civil personal i arbetaranställning.
Avlöning till dem har — utom beträffande svinskötarna — bestritts av
avlöningsanslaget eller vederbörliga underhållsanslag. Svinskötarnas avlöning
har gäldats av lägerkassornas medel.
På sätt framgår av departementets skrivelse den 5 december 1933 har departementet
förklarat sig icke hava något att erinra mot, att till denna grupp
6
Kungl. Majis proposition nr 158-
hän förligt manskap, som under sammanlagt minst 15 år varit inkallat till
ständig tjänstgöring, erhåller ökade pensionsförmåner.
Såsom statskontoret framhållit i utlåtande den 19 mars 1935 torde bestämmelserna
i den efter avlåtandet av departementets nyssberörda skrivelse utfärdade
kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) äga tillämpning å nu
avsedd personal.
Uppfylla icke omförmälda indelta de i nämnda kungörelse uppställda fordringarna
i fråga örn anställningens art och omfattning, torde, därest de varit
inkallade till ständig tjänstgöring i sammanlagt minst 15 år, möjlighet likväl
förefinnas för dem att efter framställning till riksdagen erhålla pension
enligt grunderna i samma kungörelse.
Någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida för beredande av särskilda pensionsförmåner
åt indelta, vilka förrättat arbete, som eljest utföres av civil personal
i förmans- eller arbetaranställning, lärer alltså för närvarande icke vara påkallad.
Den andra av ovannämnda grupper — indelta, som utfört ren militär tjänst
eller militär handräckningstjänst — omfattar 153 indelta, av vilka 10 åtnjuta
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Enligt vad utredningen giver vid handen hava ifrågavarande indelta i regel
tjänstgjort såsom dag- och kökskorpraler, väbelfurirer o. d. eller tillhandagått
vederbörande köksföreståndare, vapenunderofficer m. fl. med diverse
göromål. De hava sålunda i stort sett icke utfört annat arbete än militär
handräckningstjänst.
Avlöning till dem har bestritts från avlöningsanslaget.
Några bärande skäl att tillerkänna dessa indelta särskilda pensionsförmåner
utöver det vanliga soldatunderhållet synas knappast föreligga. Därest
rätt till pension skulle tillförsäkras dem efter sammanlagt minst 15 års ständig
tjänstgöring enligt grunderna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585),
bomme kostnaderna härför enligt departementets beräkningar att uppgå till
omkring 40,000 kronor om året.
I likhet med statskontoret anser sig alltså departementet icke kunna tillstyrka,
att sistnämnda indelta erhålla särskilda pensionsförmåner utöver det
underhåll, vartill de vid avgång ur tjänst äro berättigade jämlikt gällande bestämmelser.
Med anledning av vad i ärendet förekommit efter det statskontoret den 19
mars 1935 yttrade sig i ärendet har statskontoret anmodats att inkomma med
förnyat utlåtande i ärendet. Till åtlydnad härav har statskontoret i utlåtande
den 10 februari 1937 anfört följande:
Anställning såsom indelt soldat är icke att betrakta såsom statsanställning.
Genom kungl, brev den 28 maj 1926 och generalorder nr 979/1926 är i fråga
örn indelt manskaps tjänstgöringsskyldighet föreskrivet, att indelt manskap
skall årligen vara i tjänstgöring vid infanteriet 30 dagar och vid kavalleriet 42
dagar samt att dylikt manskap dessutom må vid bristande tillgång på volontärer
inbeordras såsom befäl, instruktörer eller beställningsmän vid skolor
och övningar under längre tid än nyss angivits, under förutsättning att det
årligen särskilt fastställda högsta antalet tjänstgöringsdagar icke överskrides.
Högsta antalet tjänstgöringsdagar för indelt manskap, som avses att under
tiden 1 juli 1936—30 juni 1937 tjänstgöra i egenskap av befäl, instruktörer
eller beställningsmän vid skolor och övningar utom under vanliga repetitionsövningar
vid truppförband, där indelt manskap finnes, skall med stöd
av beslut vid 1936 års riksdag enligt generalorder nr 1411/1936 utgöra sammanlagt
30.400 med viss angiven fördelning å de olika arméfördelningarna
Kungl. Maj:ts proposition nr lös.
7
jämte Övre Norrlands trupper. Vid fördelning mellan truppförbanden av
ifrågavarande tjänstgöringsdagar skall särskilt iakttagas, att sådant indelt
manskap, som allt sedan den 1 januari 1928 eller tidigare varit inkallat till
ständig tjänstgöring, i först hand beredes tjänstgöring, i den mån detta med
hänsyn till tjänstens krav och manskapets tjänstbarhet låter sig göra. Ersättning
till indelt manskap vid armén skall under tjänstgöring utgå av statsmedel
enligt grunder, som angivits i övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet
för fast anstiillt manskap vid armén och marinen den 29 juni
1921 (nr 389).
Med hänsyn till nu angivna omständigheter och med beaktande av att fast
anställning såsom volontär icke grundar någon rätt till pension, håller statskontoret
före, att starka skäl tala för att indelt soldat, som med tillämpning
av angivna bestämmelser varit inkallad till ständig tjänstgöring, icke bör tillerkännas
pension på grund av dylik tjänstgöring.
Redan den tidigare i ärendet förebragta utredningen har emellertid givit
vid handen, att indelt personal, som inkallats till ständig tjänstgöring, därvid
i vissa fall uteslutande utfört arbetsuppgifter, vilka eljest fullgöras av
civil personal i förmans- eller arbetaranställning. Den av arméförvaltningens
civila departement nu verkställda utredningen, vilken lämnar större möjlighet
att överblicka ifrågavarande personals anställningsförhållanden, har bestyrkt,
att detta i betydande utsträckning är fallet. Av denna senare utredning
torde jämväl framgå, att anställningsförhållandena för ett flertal indelta
varit och äro sådana att för deras pensionering torde kunna ifrågakomma
en tillämpning antingen av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585)
eller av arbetarpensionsreglementet. Det bör härvid bland annat uppmärksammas,
att en del indelta uppgivas vara avlönade icke enligt ovan nämnda
avlöningsreglemente den 29 juni 1921 (nr 389) utan, såvitt synes, enligt särskilda
avtal, varigenom deras löneförmåner, för år räknat, kunna uppgå till
sådant belopp, att förutsättning för nämnda pensionsreglementes tillämpning
även i detta avseende torde föreligga.
Efter att hava framhållit, hurusom det genom de nu sammanställda uppgifterna
jämväl blivit ådagalagt, att det i manga fall torde ställa sig synnerligen
svårt att avgöra, huruvida en indelt soldat fullgjort civila eller militära
arbetsuppgifter, ävensom att vissa indelta utfört arbetsuppgifter av saväl det
ena som det andra slaget, har statskontoret vidare uttalat:
Med hänsyn till nu förebragta omständigheter finner statskontoret det
knappast praktiskt möjligt att i fråga örn pensionering av indelt personal, som
varit inkallad till ständig tjänstgöring, göra åtskillnad mellan å ena sidan dem
som fullgjort arbete, som eljest utföres av civil personal, och å andra sidan
dem, sorn'' utfört militär tjänst. I varje fall vöre det enligt ämbetsverkets mening
näppeligen rimligt att söka genomföra en dylik åtskillnad. Statskontoret
vill därför numera icke motsätta sig att även för dessa senare möjlighet
öppnas att komma i åtnjutande av pension.
I anslutning till vad ämbetsverket i utlåtande don 19 mars 1935 uttalat, synes
dock en dylik pensionering icke böra ifrågakomma i större utsträckning
eller på andra och gynnsammare villkor än genom tillämpning av de i kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585) angivna pensioneringsgrunderna.
Riksdagens medgivande torde vid sådant förhållande böra utverkas, att nämnda
kungörelse måtte bliva tillämplig å indelt personal, som varit inkallad till
ständig tjänstgöring, oavsett huruvida sådan personal under dylik tjänstgöring
utfört uppgifter, som eljest ankomma på civil eller militär personal.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Departements
chejem.
■ För min del finner jag starka skäl tala för att indelta soldater, som under
längre tid och intill mer framskriden ålder varit inkallade till s. k. ständig
tjänstgöring och härigenom kommit att — utom ramen för dem såsom
indelta åliggande tjänstgöring — i mer avsevärd omfattning utföra arbete
för statens räkning, erhålla särskild pension av statsmedel utöver underhållet
från Vadstena krigsmanshuskassa.
Frågan om beredande av pension åt nyss avsedda indelta har, såsom i ärendet
framhållits, kommit i förändrat läge, sedan riksdagen senast hade att
pröva framställningar om pension åt viss sådan personal. Under det att vid
nämnda tidpunkt beviljande av pension förutsatte riksdagens beslut i varje
särskilt fall, gälla numera under riksdagens medverkan år 1934 tillkomna generella
pensionsbestämmelser för arbetare i statens tjänst, vilka bestämmelser
torde vara utan vidare tillämpliga å åtminstone vissa till ständig tjänstgöring
inkallade indelta. Salunda hava de i ärendet hörda ämbetsverken
lörutsatt, att sådana indelta soldater, som varit inkallade till ständig tjänstgöring
och därvid anses hava utfört arbetsuppgifter, vilka eljest fullgöras av
civil personal i förmans- eller arbetaranställning, kunna, därest de uppfylla
stadgade villkor i avseende å tjänstetidens längd och omfattning m. m., komma
i åtnjutande av pension enligt de år 1934 utfärdade pensioneringsföreskrifterna
för arbetare i statens tjänst, därvid i regel lärer ifrågakomma tilllämpning
av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst men i några enstaka
fall även tillämpning av tjänstepensionsreglemetet för arbetare den
30 juni 1934 (nr 443). Annan till ständig tjänstgöring inkallad indelt personal
än nyss nämnts har däremot av ämbetsverken icke ansetts hänförlig till
sådana arbetare i statens tjänst, som kunna erhålla pension enligt berörda
pensionsbestämmelser, och enligt arméförvaltningens civila departements i
ärendet intagna ståndpunkt bör icke heller särskild åtgärd ifrågakomma för
beredande av pension åt sådan personal. Sakligt sett torde emellertid tillräckliga
skäl icke föreligga att låta den olika arten av de göromål, med vilka de
till ständig tjänstgöring inkallade indelta varit sysselsatta, bliva utslagsgivande
för frågan, huruvida den indelte må komma i åtnjutande av pension eller
ej. På grund härav och då även skäl av praktisk natur, såsom statskontoret
framhållit, tala mot sådan åtskillnad i pensionshänseende mellan olika kategorier
indelt personal, som av arméförvaltningens civila departement ifrågasatts,
förordar jag, att åtgärd vidtages för möjliggörande av att även sådana
indelta, för vilka enligt ämbetsverkens förmenande de år 1934 beslutade
pensionsbestämmelserna icke utan vidare äro gällande, skola kunna komma
i åtnjutande av pension. Beträffande formen härför biträder jag statskontorets
förslag, som innebär, att bestämmelserna i kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) må kunna tillämpas å samtliga kategorier indelta, som
här avses.
Föi erhållande av pension kommer vid tillämpning av bestämmelserna i
nämnda kungörelse att erfordras dels att vederbörande indelte antingen vid
entledigandet uppnatt en levnadsålder av sextio år eller ock före nämnda
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
9
ålder blivit till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller till följd av nedsatt
arbetsförmåga oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom
åvilande arbetsuppgifter, dels ock att han vid den tidpunkt, då han uppnår
sextio års ålder eller av nyss angiven anledning dessförinnan entledigas,
under en tid av sammanlagt minst femton år efter fyllda tjuguett år innehaft
sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. Pensionsbeloppet kommer att alltefter tjänstårens
antal variera mellan 540 och 1,008 kronor för år, dock att, om särskilda
skäl därtill föranleda, pension må bestämmas till lägre belopp samt
att pension i regel ej bör överstiga två tredjedelar av den avlöning, vederbörande
under de sista fem åren av anställningstiden i medeltal uppburit från
sin anställning i statens tjänst.
Såvitt av den av arméförvaltningens civila departement verkställda utredningen
i ärendet kan bedömas torde omkring 20 av 178 vid tiden för utredningens
verkställande till ständig tjänstgöring inkallade indelta i händelse av
bifall till vad jag nyss förordat vid avgång bliva omedelbart berättigade
till pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (av dessa kunna möjligen
2 erhålla pension enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare). Ytterligare
omkring 30 indelta torde, därest de bibehållas i tjänstgöring till 60 års ålder,
bliva berättigade till pension enligt omförmälda kungörelse. Av övriga
nu ifrågavarande indelta torde omkring 30 för närvarande kunna åberopa
och ytterligare en del soldater, innan de avgå, komma att uppnå 15
års ständig tjänstgöring men likväl icke bliva berättigade till pension vid
tillämpning av kungörelsen den 7 december 1934, enär en del av tjänstetiden
infaller efter det vederbörande uppnått 60 års ålder. Enligt statskontorets
uppfattning bör någon pensionering av soldater, tillhörande denna enligt kungörelsen
sålunda icke pensionsberättigade kategori, icke ifrågakomma. Arméförvaltningens
civila departement synes däremot hava ansett, att pension
skulle kunna i dylikt fall utverkas i särskild ordning. För egen del ansluter
jag mig i detta hänseende närmast till civila departementets ståndpunkt. Jag
anser sålunda, att frågor om pension åt nyss åsyftade anställningshavare böra
prövas av Kungl. Majit i varje uppkommande fall för sig och att, därest
pension med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes böra tillerkännas
dylik anställningshavare, frågan härom bör bliva föremål för riksdagens
övervägande i varje särskilt fall. Vid bedömande av dessa ärenden synes
även skälig hänsyn kunna tagas till behovet av understöd. Jag har för avsikt
att senare i dag underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag om pension
åt en indelt soldat, tillhörande nu avsedd kategori.
I enlighet med principerna vid tillämpning av kungörelsen den 7 december
1934 synes från pension, som enligt denna kungörelse kan komma att utgå
till indelt personal, avdrag icke böra ske med beloppet av den indelte tillkommande
gratial från Vadstena krigsmanshuskassa. Fog synes emellertid
förefinnas för att vid beräkning av tjänstår enligt kungörelsen avdrag göres
för tid, motsvarande av vederbörande i egenskap av indelt fullgjorda repetitionsövningar,
i den mån sådan lid låter sig beräkna.
Bihang lill riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr lSS — lfiO.
a
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
De av mig nu ifrågasatta bestämmelserna rörande tillämpning å vissa
indelta av kungörelsen den 7 december 1934 torde böra få avse även sådana
indelta, som avgått efter kungörelsens ikraftträdande den 1 januari 1935 men
före bestämmelsernas utfärdande. Möjligen uppkommande frågor om pension
åt tidigare avgången indelt, som här åsyftas, synas böra prövas i särskild
ordning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att indelt personal vid armén, som varit inkallad till s. k.
ständig tjänstgöring och kvarstått i sådan tjänstgöring efter
den 31 december 1934, må, oavsett arten av det arbete den indelte
haft att under tjänstgöringen förrätta, kunna tillerkännas
pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst, därest för kungörelsens
tillämpning eljest gällande förutsättningar äro för handen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
H. Wihlborg.