Kungl. Maj:ts proposition nr 155-
1
Nr 155.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss ändring i
1927 års malmavtal mellan svenska staten, å ena,
samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan;
given Stockholms slott den 26 februari 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott dea 26 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för kommunikationsdepartementet:
I § 14 av 1927 års avtal mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
Hillring lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 155.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 155-
å andra sidan, meddelas bestämmelser angående det frakttillägg, som
förstnämnda bolag under vissa förutsättningar har att erlägga till statens
järnvägar utöver de i § 13 av samma avtal fastställda fraktsatserna för
malm, som av bolaget transporteras på järnvägen Svartön—Riksgränsen
(malmbanan). Frakttillägget träder i tillämpning, därest inkomsten av malmbanan
understiger kostnaden för dess drift och underhåll, och utmätes så,
att detsamma, över en femårsperiod räknat, till fullo täcker det eventuella
underskottet. I kostnaden för malmbanans drift och underhåll inräknas
avsättning till förnyelsefond och ränta å hela anläggningskostnaden för
malmbanan. Avsättning till förnyelsefonden skall ske enligt för statens
järnvägar för vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras
.särskilt för malmbanan, och de till densamma avsatta medlen må användas
endast till underhåll och ersättning vid samma bana. Räntan å anläggningskostnaden
skall under tiden 1927—1937 beräknas efter lägst feni procent
med viss förhöjning vid malmtransporter utöver fem miljoner ton under
ett år. Från och med den 1 januari 1938 beräknas räntan med lägst sex
procent och enahanda förhöjning.
I skrivelse till Kungl. Majit den (i juli 1936 har Liiossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag —- efter erinran om förenämnda bestämmelser i malmavtalet —
anfört följande.
Enligt statens järnvägars räkenskaper för år 1935 uppginge ifrågavarande
förnyelsefond den 31 december sagda år till 8,348,381 kronor 86 öre. Denna
fond läge för närvarande räntelös, under det att i förhållande till bolaget
ränta beräknades enligt nyss återgivna bestämmelser på malmbanans hela
anläggningskostnad. Detta syntes bolaget icke vara riktigt. Enligt dess förmenande
krävde skäligheten, att fonden — som helt och hållet hade tillkommit
genom avsättning ur de trafikinkomster på malmbanan, vilka bolaget i
1927 års avtal nödgats garantera och till vilkas utfyllande bolaget under tiden
efter 1927 haft att gälda frakttillägg med sammanlagt icke mindre än
cirka 32 miljoner kronor förutom räntor — finge avdragas från anläggningskostnaden
vid beräknandet av den ränta, för vilken bolaget hade att ansvara.
Bolaget hemställde därför, att Kungl. Majit måtte förordna om att så finge
ske från och med ingången av år 1936. Skulle denna hemställan icke kunna
vinna Kungl. Majits bifall, påyrkade bolaget subsidiärt, att fonden måtte göras
hos statsverket räntebärande efter den procentsats, som för varje särskilt
år genomsnittligt gällde för den långfristiga statsskulden.
Över bolagets framställning hava infordrade utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen
den 14 augusti 1936 och av riksräkenskapsverket den 14 september
1936.
Järnvägsstyrelsen har inledningsvis framhållit, att beräkningen av det i
g 14 i 1927 års malmavtal omförmälda frakttillägget städse skett i strikt anslutning
till gällande avtalsbestämmelser samt att dessa enligt styrelsens mening
uteslöte en beräkning på det sätt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
(LKAB) föreslagit. Skulle detta beräkningssätt för framtiden tillämpas, syn
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
3
tes alltså erfordras en avtalsändring i vederbörlig ordning, d. v. s. i vad på
staten berodde, genom beslut av Kungl. Maj:t oell riksdagen.
Härefter har järnvägsstyrelsen anfört följande:
Bolaget har framhållit, att malmbanans förnyelsefond, enligt senaste bokslut
uppgående till 8.3 miljoner kronor, för närvarande vore från bolagets
synpunkt räntelös, medan bolaget hade att erlägga ränta å malmbanans hela
anläggningskostnad. Det hemställes, att fondbehållningen måtte, räknat fr.
o. m. år 1936, avdragas från anläggningskostnaden vid beräknandet av den
ränta, för vilken bolaget har att ansvara.
Motivgrunden för LKAB:s yrkande är givetvis, att statens järnvägar
genom räntefri disposition av behållningen i malmbanans förnyelsefond beredes
en, efter bolagets mening, orättmätig fördel. Häremot är att erinra, att
denna fördel måste betraktas såsom förutsedd vid träffandet av 1927 års
malmavtal. Åtminstone från järnvägsstyrelsens sida räknades med, att införandet
i och med detta avtal av bestämmelsen örn avsättning till förnyelsefond
skulle successivt tillföra järnvägsstyrelsen de för malmbanans rörelse
nödiga förlagsmedlen. Däremot torde ingen lia kunnat förutse, att inom
överskådlig tid medelsbehållningen skulle bli så väsentligt mycket större, än
vad som kunde erfordras för malmbanans rörelse. Under den första 5-årsperioden
var detta heller icke fallet, såsom följande tablå visar.
Behållning i malmbanans lörnyelse -
Å r fond vid årets slut
miljoner kronor
1927 ............................ 0.9
1928 ............................ 1.4
1929 ............................ 2.3
1930 ............................ 2.7
1931 ............................ 2.0
1932 ............................ 2.7
1933 ............................ 4.1
1934 ............................ 6.4
1935 ............................ 8-3
Så länge verkningarna av den högtrafik, med vilken räknades i 1927 års
avtal, gjorde sig gällande i fråga örn förnyelsearbetenas omfattning, var
ansamlingen av medel alltså mycket måttlig; det är först sedan förnyelsearbetena
nedgått till ett nied lågtrafiken sammanhängande minimum, som fondbehållningen
blivit anmärkningsvärt stor. Ett omslag härutinnan torde ingalunda
vara uteslutet. Denna omständighet berör emellertid tydligen icke den
av LKAB väckta principfrågan.
Förefintligheten i malmbanans förnyelsefond av likvida fondmedel medför
givetvis alltid en fördel för statens järnvägar, och järnvägsstyrelsen finnér
för sin del icke obilligt, att vid avräkningen viss hänsyn må tågås till denna
behållning. Styrelsen kan dock icke finna, att nämnda sakförhållande är
närmelsevis tillräcklig grund för bolagets primära hemställan. För det
första kunde man, som nämnt, redan år 1927 med visshet förutse uppkomsten
av behållning i malmbanans förnyelsefond — åtminstone under vissa perioder
_och detta föranledde dock för det dåvarande icke någon bestämmelse
örn eller - såvitt är järnvägsstyrelsen bekant — ens något yrkande på räntegottgörelse.
Det kali vid sådant förhållande icke vara rimligt nu medgiva,
att sådan gottgörelse skall beräknas å hela behållningen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
För det andra skulle införandet i avräkningen av ifrågavarande faktor, i
den forin bolaget önskar, enligt styrelsens mening stå i uppenbar strid med
de principer, varå avräkningsförfarandet sedan år 1922 är byggt. Innebörden
av dessa kan sägas vara, att malmbanan betraktas såsom en av staten
ägd, med statens järnvägar i övrigt samförvaltad men ekonomiskt självständig
järnväg. Den ränteforunga bokföringspost, som adderas till utgifterna
för drift och underhåll, är från bokföringssynpunkt helt analog med en
arrendeavgift, vilken staten betingat sig i egenskap av banans ägare. Avsättning
av likvida medel till bestridande av framtida förnyelsekostnader kan
icke rimligen medföra förändring av denna arrendeavgift. Däremot kan det
ifrågasättas och med hänsyn till malmbanans självständiga ställning i bokföringshänseende
anses motiverat, att de avsatta medlen reserveras för malmbanans
egen rörelse, och i den mån de ej äro behövliga för detta ändamål,
givas en räntebärande placering. Sker så, är det självfallet, att inflytande
ränteinkomster komma att gottskrivas malmbanan.
Medan styrelsen bestämt avstyrker LKAB:s huvudyrkande, vill styrelsen
alltså icke motsätta sig bifall till bolagets subsidiärt gjorda hemställan örn
räntebärande placering av fondens medel, givetvis dock blott i den mån dessa
icke äro behövliga för förestående förnyelsearbeten eller såsom rörelsekapital
för malmbanan. Statens järnvägar kunna givetvis ej heller ikläda sig någon
garanti för räntefoten, utan får malmbanan gottskrivas den faktiskt influtna
ränteinkomsten.
Järnvägsstyrelsen har i anslutning lill denna ståndpunkt uttalat, att det ville
synas, som skulle LKAB:s önskemål bliva i angivna utsträckning tillgodosedda,
örn nuvarande stadgande i § 14, andra stycket, av 1927 års malmavtal
kompletterades med en bestämmelse, av innehåll att järnvägsstyrelsen
skall söka mot ränta placera de malmbanans förnyelsefond tillhöriga medel,
som enligt styrelsens beprövande icke erfordras för förnyelsearbeten eller
såsom rörelsekapital för malmbanan.
Riksriikenskapsverket har anfört följande:
Riksräkenskapsverket finner i likhet med järnvägsstyrelsen uppenbart, att
något krav på räntegottgörelse för malmbanans förnyelsefond icke kan grundas
på 1927 års malmavtal. Ett bifall till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags
hemställan förutsätter fördenskull ändring av nämnda avtal, vartill
kräves riksdagens medverkan.
Ett krav på särskild placering av medel tillhörande malmbanans förnyelsefond
aktualiserar vidare frågan, huruvida räntan å dylika medel bör
gottskrivas förnyelsefonden eller bör tillföras järnvägens överskott. Detta
spörsmål synes böra upptagas till behandling i samband med den jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1934 anbefallda utredningen angående de
affärsdrivande verkens förnyelsefonder.
På grund av vad sålunda anförts har ämbetsverket hemställt, att förevavarande
framställning — i avvaktan pa slutförandet av förutberöida utiedning
angående användningen och placeringen av de affärsdrivande verkens
förnyelsefonder — för närvarande icke måtte föranleda någon Kungl. Majlis
åtgärd.
Kungl. Majlis proposition nr 165.
5
De i 1927 års malmavtal givna bestämmelserna angående beräkning av Departementsdet
frakttillägg, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under vissa för- chefen•
utsättningar har att utgöra till statens järnvägar, innebära bland annat att
till kostnaden för malmbanans drift och underhåll skall läggas ränta å nuvarande
och blivande anläggningskostnad för järnvägen. Samma bestämmelser
innefatta vidare föreskrift örn avsättning till en förnyelsefond, vilken endast
må användas till underhåll och ersättning vid järnvägen i fråga.
I sin föreliggande framställning har nämnda bolag i första hand yrkat, att
behållningen i förnyelsefonden måtte få avdragas från anläggningskostnaden
vid beräknandet av den ränta, för vilken bolaget har att i nämnda ordning
svara. Därest detta yrkande icke kunde bifallas, bar bolaget i andra hand
hemställt, att förnyelsefonden måtte göras hos statsverket räntebärande enligt
vissa angivna grunder.
Av de i järnvägsstyrelsens utlåtande intagna uppgifterna framgår, att behållningen
i malmbanans förnyelsefond under de första sex åren av bestämmelsens
giltighetstid varit relativt begränsad och tämligen konstant, medan
den under de följande åren med utpräglad lågtrafik och därav följande begränsning
av förnyelsearbeten stigit högst betydligt. För förestående förnyelsearbeten
eller såsom rörelsekapital torde en behållning i förnyelsefonden
å ett par miljoner kronor vara tillfyllest. Fondens behållning per den 31
december 1936 uppgick emellertid till 10.8 miljoner kronor.
Vid utformandet i 1927 års malmavtal av bestämmelserna om sättet för
beräkning av frakttillägg kunde — såsom jämväl järnvägsstyrelsen framhåller
— icke förutses, att förnyelsefonden skulle komma att utvisa en behållning
som vida överstege vad som kunde erfordras i förlagsmedel och till
förnyelsearbeten vid banan. Vid sådant förhållande synes en anpassning av
avtalets bestämmelser efter de ändrade förutsättningarna skälig. Denna anpassning
synes, i anslutning till vad järnvägsstyrelsen förordat, lämpligen
böra ske genom att malmbanan gottskrives inflytande inkomster vid räntebärande
placering av fönyelsefondsmedlen i den mån dessa icke prövas vara
behövliga för förestående förnyelsearbeten eller såsom rörelsekapital för
malmbanan. Från statens sida torde icke böra lämnas någon utfästelse örn
viss räntefot. Ovissheten om de belopp som kunna bli föremål för räntebärande
placering och om den ränta som kan komma att erhållas försvårar
en uppskattning av den ekonomiska förmån för bolaget som denna jämkning
i bestämmelserna om frakttillägget kan innebära.
I enlighet med vad jag nu anfört tillstyrker jag, att i 1927 års malmavtal
infogas en bestämmelse av innehåll, att staten förbinder sig att genom järnvägsstyrelsen
söka mot ränta placera de malmbanans förnyelsefond tillhöriga
medel som enligt styrelsens beprövande icke erfordras för förnyelsearbeten
eller såsom rörelsekapital för malmbanan, samt att låta ränteavkastningen
vid beräkningen av frakttillägget tillgodoräknas malmbanan. Bestämmelsen
torde böra få gällande kraft räknat från och med ingången av år
1937, då ny avräkningsperiod beträffande frakttillägget börjat löpa. För vidlagande
av denna jämkning i malmavtalet erfordras riksdagens medverkan.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 155. 2
b Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund träffa avtal om ändring av
1927 års malmavtal i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig angivna grunder.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
H. Wihlborg.
377438. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.