Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

9

Nr 154.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående restitution i
visst fall av erlagd gåvoskatt; given Stockholms slott
den 26 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,1 Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande
ärende angående restitution av gåvoskatt och anför därvid:

Enligt 19 § förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för
gåva skall för andel av kvarlåtenskap, som på grund av testamente tillkommer
from stiftelse, arvsskatt utgå efter klass II av den i nämnda paragraf intagna
tariffen. Har däremot egendom tillfallit from stiftelse genom gåva, är
sådan gåva jämlikt 32 § i förordningen fri från gåvoskatt. Enligt 49 § 2
mom. första stycket samma förordning skall, där någon vill föra talan örn
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 153—154. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

återfående av skatt av annan anledning än i paragrafens första moment sägs

- varom nu ej är fråga — ansökan därom inom sex månader från det
skatten blivit erlagd ingivas till vederbörande hovrätt. Styrker part, att ansökan
örn återfående av sådan skatt icke kunnat ingivas inom föreskriven tid,
ankommer det enligt andra stycket av 2 mom. efter därom gjord ansökning
på Konungen att efter prövning av föreliggande omständigheter förordna örn
restitution av vad i skatt för mycket erlagts. Den, som enligt 2 mom. första
stycket förklaras berättigad återfå erlagd skatt, skall tillika erhålla ränta
därå efter i 49 § 3 mom. närmare angivna grunder, medan det, då ansökan
om återfående av skatt bifalles efter 2 mom. andra stycket, skall ankomma
på Konungen att förordna, i vad mån sökanden må erhålla ränta å det belopp,
som av honom återbekommes.

Stiftelsen Erik och Jonas Jonssons samt J. P. Hermansons minne i Järvsö
socken har enligt ett den 7 oktober 1934 senast antaget och fastställt reglemente
till ändamål att, med avkastningen av erhållna tillgångar som grundfond,
bereda uppfostran och vård åt fattiga och värnlösa, välartade barn, tillhörande
Järvsö socken. En under stiftelsens förvaltning stående fond, benämnd
»Kerstin och Axel Ählbergs donationsfond», har till ändamål att bereda
hjälp och understöd till äldre, välaktade och för ordentlighet kända församlingsbor
i fattiga omständigheter.

Genom ett den 6 november 1934 dagtecknat gåvobrev har J. P. Hermanson
såsom ombud för sin sedan mera än femtio år tillbaka i Amerikas förenta
stater bosatta syster Emfrid Bachmann till Järvsö kommun såsom gåva överlämnat
ett belopp av 100,000 kronor. Enligt bestämmelserna i gåvobrevet
skulle gåvan utgöra en fond, benämnd »Emfrid Bachmanns gåvofond», samt
tillföras stiftelsen Erik och Jonas Jonssons samt J. P. Hermansons minne.
Vidare skulle gåvan förvaltas i huvudsaklig överensstämmelse med gällande
reglemente för nämnda stiftelse samt dess ändamål sammanfalla med vad
som avses med »Kerstin och Axel Ählbergs donationsfond» och avkastningen
alltså årligen utdelas till äldre välaktade och för ordentlighet kända personer
i fattiga omständigheter, tillhörande Järvsö kommun. Tillika föreskrevs i
gåvobrevet, att av räntan årligen 800 kronor skulle läggas till det genom stämpelavgift
och övriga kostnader reducerade kapitalet, till dess detta uppnått
100,000 kronor.

Sedan styrelsen för stiftelsen Erik och Jonas Jonssons samt J. P. Hermansons
minne till länsstyrelsen i Gävleborgs län avgivit deklaration rörande gåvan,
har länsstyrelsen belagt gåvan med gåvoskatt enligt klass II i nämnda
skattetariff med 16,260 kronor, vilket belopp därefter den 13 mars 1935 av
stiftelsen inbetalats till länsstyrelsen.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har styrelsen anhållit, att Kungl. Majit
jämlikt 49 § 2 mom. arvsskatteförordningen måtte förordna, att det erlagda
skattebeloppet jämte ränta skulle återbetalas till stiftelsen. Styrelsen har därvid
anfört, bland annat följande:

Då^ from stiftelse vöre fri från gåvoskatt, hade länsstyrelsen bort förklara
att någon skattskyldighet för nu ifrågavarande gåva icke förelegat. Den om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

11

ständigheten att en gårdägare, under antagande att skatteplikt förelåge, anmälde
mottagen gåva, borde icke rimligen föranleda utkrävande av obehöriga
skattebelopp. Bestämmelserna i arvsskatteförordningen om viss tid, inom vilken
arvs- och gåvoskatt skulle hos hovrätt återsökas, syntes syfta på det fall,
då frågan örn skattskyldigheten eller skattebeloppets storlek av en eller annan
anledning vore tvistig. Då så icke vore förhållandet i förevarande fall
utan ett uppenbart misstag vore begånget, syntes förutsättning för tillämpning
av bestämmelserna i 49 § 2 mom. andra stycket nämnda förordning
föreligga.

Över ansökningen hava infordrade utlåtanden avgivits av länsstyrelsen den
30 september 1936 och av statskontoret den 18 november 1936. Stiftelsens
styrelse har därefter inkommit med ytterligare en skrift, däri styrelsen under
framhållande att styrelsen först den 25 maj 1936 av svenska landskommunernas
förbund fått kännedom om att gåvoskatten blivit obehörigen påförd,
hemställt, att Kungl. Maj:t, därest förutsättningarna för restitution jämlikt 49 §
2 mom. andra stycket arvsskatteförordningen icke ansåges föreligga, måtte
i proposition till riksdagen föreslå riksdagen att medgiva den sökta restitutionen.

Slutligen har Svea hovrätt den 22 januari 1937 avgivit utlåtande i ärendet.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande förklarat, att enligt länsstyrelsens förmenande
stiftelsen icke bort åläggas utgiva ifrågavarande gåvoskatt samt att
länsstyrelsen, även örn det av stiftelsen åberopade stadgandet i 49 § 2 mom.
andra stycket arvsskatteförordningen icke kunde anses tillämpligt, eftersom
stiftelsen icke styrkt att ansökan örn återfående av skatten icke kunnat ingivas
inom föreskriven tid, icke hade något att erinra mot att Kungl. Majit
av billighetsskäl förordnade om restitution av det erlagda skattebeloppet.

Statskontoret har i sitt utlåtande yttrat, att, enär det icke styrkts, att ansökningen
icke kunnat ingivas till vederbörande hovrätt inom tid, som stadgades
i 49 § 2 mom. första stycket arvsskatteförordningen, framställningen
icke syntes kunna vinna avseende.

Svea hovrätt har i sitt utlåtande anfört bland annat följande:

Hovrätten delade den av länsstyrelsen uttalade meningen, att stiftelsen
icke bort åläggas att utgiva den gåvoskatt varom vore fråga. Genom utslag
den 5 november 1936 hade hovrätten i ett likartat fall, på en i laga tid ingiven
ansökan om restitution, förklarat stiftelsen berättigad att av statsverket
återbekomma erlagd gåvoskatt jämte ränta. Då emellertid stiftelsen
i nu förevarande fall försuttit den i 49 § 2 mom. förordningen örn arvsskatt
och skatt för gåva stadgade tid och icke styrkt att ansökning örn restitution
ej kunnat inom samma tid ingivas, syntes framställningen, i vad den
avsåge restitution enligt nämnda lagrum, icke kunna vinna avseende.

Efter att hava erinrat örn att statsmakterna i åtminstone ett liknande fall
bifallit framställning örn återfående av skatt (prop. 1927 nr 64, riksd. skr.
nr 52), har hovrätten vidare yttrat:

I det fall varom nu vöre fråga fullföljde den på grund av en felaktig lagtolkning
med gåvoskatt belagda donationen, som givits av en för iner än
femtio år sedan till Amerikas förenta stater utflyttad kvinna, ett synnerligen
behjärtansvärt allmännyttigt ändamål, nämligen beredande av under -

12

Kungl. Mai:ts proposition nr 154.

Departements chefen.

stöd åt äldre, välaktade och för ordentlighet kända personer i fattiga omständigheter,
tillhörande givarinnans födelsesocken Järvsö. Att styrelsen
för stiftelsen av misstag trott donationen vara stämpelpliktig och först efter
utgången av den i åberopade lagrum stadgade tid uppmärksammat sitt misstag
syntes ursäktligt. Det kunde med fog påstås, att gällande lagbestämmelser
ej vore i önskvärd grad ägnade att förebygga förluster på grund av
felaktig tillämpning av hithörande beskattningsregler. Den med dessa regler
mindre förfarne handlade helt naturligt oftast i förlitan på vederbörande
uppbördsmyndighet. Alt fel från dennas sida understundom förelöpte kunde
emellertid enligt erfarenhetens vittnesbörd icke undvikas. Till den del
sådana fel drabbade statsverket, vunnes regelmässigt rättelse på initiativ av
advokatfiskalen i vederbörande hovrätt. Väl torde advokatfiskalerna numera
anse det såsom en ämbetsplikt att uppmärksamma även sådana fel,
som gått ut över den enskilde. Men med hänsyn till det sätt, varpå kontrollen
vore anordnad, vore den tid, som stadgats för ansökan om restitution, i
regel tilländalupen, då sådant fel uppdagades. Enligt vad hovrätten inhämtat
vore vederbörande tjänsteman beredd att, örn stiftelsen vunne restitution,
återbära den stämpelprovision, som motsvarade det av stiftelsen erlagda
skattebeloppet.

Under åberopande av vad sålunda anförts har hovrätten hemställt, alt
Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att på grund av föreliggande
förhållanden medgiva, att det stiftelsen felaktigt debiterade stämpelbeloppet
måtte med avdrag av därå belöpande stämpelprovision till stiftelsen
återbäras.

• Då enligt 32 § förordningen om arvsskatt och skatt för gåva fromma stiftelser
äro frikallade från gåvoskatt hade, såsom länsstyrelsen och Svea hovrätt
framhållit, stiftelsen Erik och Jonas Jonssons samt J. P. Hermansons
minne icke bort såsom skett förpliktas erlägga gåvoskatt för ifrågavarande,
stiftelsen tillfallna gåva. Rättelse i den felaktiga stämpelbeläggningen hade
kunnat vinnas hos Svea hovrätt, i fall ansökning därom ingivits inom sex månader
från skattens erläggande. I förevarande fall har stiftelsen försuttit den
för restitutions sökande stadgade tid. Då stiftelsen icke styrkt, att ansökning
om restitution icke kunnat inom stadgad tid till Svea hovrätt ingivas,
äger Kungl. Majit icke bifalla den av stiftelsen gjorda ansökningen om gåvoskattens
återbetalande.

I likhet med länsstyrelsen och Svea hovrätt anser jag emellertid billighetsskäl
tala för att skattebeloppet i fråga varder restituerat. Vid restitution
av gåvoskatten bör dock avdragas vad som motsvarar den av stämpelförsäljaren
tillgodonjutna provisionen. Jag förutsätter därvid, att stämpelförsäljaren,
såsom han medgivit, kommer att till stiftelsen återbetala vad han
i anledning av den felaktiga stämpelbeläggningen för mycket uppburit i provision.

Stiftelsens yrkande om erhållande av ränta å det erlagda skattebeloppet
synes mig med hänsyn till omständigheterna i ärendet icke böra bifallas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

att förenämnda felaktigt debiterade gåvoskattebelopp,
16,260 kronor, må, med avdrag av därå belöpande stämpelprovision,
restitueras till stiftelsen Erik och Jonas Jonssons
samt J. P. Hermansons minne.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
H. Wihlborg.

Bihang till riksdagens protokoll 1037.

1 sami. Nr 153—154.

3