Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 144-

11

Nr 144.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
åt vissa lärarinnor, som på grund av folkskoleväsendets
omorganisation förlorat sin anställning; given
Stockholms slott den %6 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 86 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför därefter
följande:

Under punkten 148 av 1937 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda riksdagen förelagd, beräkna till Folkskolor m. m.: Understöd åt
vissa lärarinnor, som på grund av folkskoleväsendets omorganisation
förlorat sin anställning, för budgetåret 1937/1938 ett förslagsanslag av
22,000 kronor.

Jag anhåller nu att ånyo få anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74-4-

Genom proposition nr 134/1934 framlade Kungl. Majit förslag om
understöd åt vissa lärarinnor vid mindre folkskola och biträdande lärarinnor
vid folkskola, vilka på grund av skolväsendets omorganisation
förlorat sin anställning.

I ett i ärendet avgivet utlåtande hade statskontoret uttalat sig angående
de principiella förutsättningar, som borde föreligga för understöds
beviljande, ävensom angående grunderna för understödsbeloppens beräknande.
Härom anförde ämbetsverket i huvudsak följande.

Statskontoret hade i utlåtande den 8 oktober 1932 uttalat, att det
syntes vara med billighet överensstämmande, att sådana lärarinnor, varom
nu vore fråga, i de fall, där verkligt ömmande omständigheter förelåge,
finge komma i åtnjutande av något understöd. Denna uppfattning ansåge
sig ämbetsverket böra vidbliva. Enligt vad i skolöverstyrelsen inhämtats,
torde den personalgrupp, som det här gällde, omfatta högst
ett femtiotal lärarinnor, vilka genom de vidtagna organisationsändringarna
inom skolväsendet kunde beräknas bliva avskedade från sina
tjänster. Av dessa torde dock ett större eller mindre antal kunna förväntas
erhålla sin utkomst med annat arbete inom skolväsendet eller
annorstädes. Det vore givetvis icke rättvist att lämna ifrågavarande
lärarinnor, i den mån annan sysselsättning icke kunde beredas dem,
helt utan understöd, då ämneslärarinnor vid statsunderstödda privatläroverk
och vissa småskollärarinnor vid privatläroverkens förberedande
klasser redan tillerkänts dylik förmån. Å andra sidan borde, såsom av
1933 års riksdag i skrivelse nr 256 framhållits, tillses, att statsverket
icke lämnade hjälp i andra fall än sådana, där billighetsskäl motiverade
ett ingripande från statens sida.

Såsom allmän förutsättning för understöd borde gälla, att i ekonomiskt
hänseende verkligt ömmande omständigheter vore för handen,
vilket bland annat innebure, att understöd till gift lärarinna borde beviljas
endast i det fall att, enligt verkställd utredning, mannen vore
urståndsatt att försörja hustrun och familjen i övrigt.

För att komma i fråga till understöd borde vidare vederbörande i
minst fem år hava varit anställd vid mindre folkskola eller såsom biträdande
lärarinna vid folkskola.

Därest tjänstetiden understege tio år, syntes understödet böra utgå
allenast med ett engångsbelopp, varierande efter tjänstetidens längd,
men högst uppgående förslagsvis till ett års avlöning.

För lärarinnor med tjänstetid av minst tio år borde understödet kunna
bestämmas till ett årligt belopp, varierande efter antalet tjänstår, förslagsvis
sålunda, att understödet utginge vid en tjänstetid av

intill 15 år med 5/12 av senast åtnjuten årslön,

» 20 » » 6/l2 » » » » ,

» 25 » » 7/i2 » » » » ,

därefter » 8/12 * * » » .

I intet fall borde det årliga understödet utgå med belopp överstigande
1,500 kronor och ej heller under längre tid än intill dess vederbörande
uppnått 60 år, d. v. s. inträdde i pensionsåldern.

Prövningen av understödsfrågor av förevarande art ankomme givetvis

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144- 13

på riksdagen, antingen fråga vore om engångsbelopp eller om årligt
understöd.

Därest emellertid, sedan årligt understöd beviljats, vederbörande erliölle
mera stadigvarande anställning vid statlig eller statsunderstödd
läroanstalt eller eljest finge sin ekonomiska ställning så ändrad, att förutsättningarna
för understödets åtnjutande icke längre vore för handen,
torde understödet böra i fortsättningen bortfalla eller i varje fall vederbörligen
reduceras. Med hänsyn härtill syntes den anordningen böra
träffas, att, sedan understödet för första året tillgodonjutits, en årlig
prövning av understödsbehovet skulle äga rum genom skolöverstyrelsen,
som, i händelse skäl därtill funnes föreligga, ägde att förklara, att understöd
ej vidare skulle utgå, eller att det skulle på visst sätt nedsättas.
För möjliggörande av sådan prövning borde vederbörande vara skyldig
att, därest fortsatt understöd önskades, före utgången av varje budgetår
till skolöverstyrelsen inkomma med ansökning därom, varvid redogörelse
borde lämnas för sökandens anställningsförhållanden och ekonomiska
ställning samt de förändringar däri, som kunde hava inträtt.

Självfallet vore, att de i det föregående angivna grunderna för understöds
meddelande borde kunna jämkas i såväl ena som andra riktningen,
i den mån särskilda omständigheter därtill föranledde.

De av statskontoret sålunda angivna riktlinjerna förordades i propositionen
nr 134/1934.

Riksdagen biföll (skrivelse nr 293 1934) Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning. Riksdagen anförde därvid bland annat, att de av statskontoret
uppdragna riktlinjerna hade synts riksdagen lämpligt avvägda
och att riksdagen alltså medgåve, att desamma kades till grund för
understödsfrågornas bedömande. Givetvis skulle prövningen av understödsfrågorna
ankomma på riksdagen, antingen fråga vore om engångsbelopp
eller om årligt understöd.

Sedermera har riksdagen beviljat understöd åt ytterligare ett antal lärarinnor
av ifrågavarande kategori. Sedan budgetåret 1935/1936 utgå de
sålunda beviljade understöden från ett särskilt under åttonde huvudtiteln
uppfört förslagsanslag, vilket för närvarande är uppfört med ett
belopp av 18,600 kronor.

Nu föreligga ytterligare några ansökningar från lärarinnor, tillhörande
ifrågavarande kategori, däribland från förra lärarinnan vid Viggens
mindre folkskola i Nyskoga skoldistrikt Herta Matilda Larsson och
förra lärarinnan vid Lappvattnets mindre folkskola i Burträsks skoldistrikt
Lovisa Viktoria Strid, född Boström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Herta Matilda Larsson bär anhållit örn understöd såsom lärarinna
vid mindre folkskola, vilken entledigats på grund därav, att tjänsten
till följd av organisatoriska åtgärder blivit indragen.

Sökanden, som är född den 14 mars 1895 och ogift, har avlagt småskollärarexamen
i Skara år 1917. Därefter har hon under tiden den 1

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilmars
1918—den 30 juni 1922 tjänstgjort inom åtskilliga skoldistrikt
såsom vikarierande lärarinna vid ett antal småskolor och en mindre
folkskola, motsvarande tillhopa 4 läsår. Hon antogs från och med den
1 juli 1922 till lärarinna vid Viggens mindre folkskola inom Nyskoga
skoldistrikt. Denna tjänst innehade hon under 6 år, men blev med anledning
av skolans omläggning till folkskola av andra C-formen uppsagd
från och med den 1 juli 1928. Alltsedan dess har sökanden varit
utan fast anställning såsom lärarinna och allenast tjänstgjort såsom
vikarie under sammanlagt 2 1/v månader. —- Enligt uppgift av kommunalnämndens
ordförande i Häggums socken, varest sökanden numera
är bosatt, har hon såsom föräldralös uppfostrats å allmänna barnhuset
i Stockholm, är medellös och utan anställning samt har fortfarande
oguldna studieskulder.

Sökandens avlöningsförmåner utgjorde vid tiden för entledigandet
sammanlagt 1,979 kronor 28 öre.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 6 november 1936 tillstyrkt ansökningen
samt uttalat, att — då sökandens ifrågakommande tjänstgöringstid
uppginge till fulla 10 år .— understödsbeloppet borde bestämmas
till s/i2 av nämnda avlöningsförmåner eller i avrundat tal 820 kronor.
Viss ersättning, som vid tiden för entledigandet tillkommit sökanden
för undervisning i slöjd samt i ersättningsskola, syntes vid understödets
bestämmande icke kunna komma i betraktande.

Statskontoret har i utlåtande den 12 februari 1937 visserligen ansett
det tveksamt, huruvida ersättning av ifrågavarande art borde utgå, när
framställning därom gjordes så långt efter det vederbörandes anställning
upphört, men med hänsyn till omständigheterna i ärendet har ämbetsverket
ej velat motsätta sig bifall till skolöverstyrelsens förslag.

Lovisa Viktoria Strid, född Boström, har jämväl anhållit örn att komma
i åtnjutande av understöd av ifrågavarande art.

Sökanden är gift med en hemmansägare i Burträsks socken. Hon är
född den 5 april 1886. Efter tjänstgöring vid skolor inom Burträsks
skoldistrikt sedan år 1903 entledigades hon från och med den 7 januari
1924 från sin befattning med anställning tills vidare vid Mjövattnets
mindre folkskola i nämnda skoldistrikt på den grund, att denna mindre
folkskola förändrats till egentlig folkskola. Under tiden därefter intill
utgången av läsåret 1926—1927 var hon förordnad på viss tid såsom
lärarinna vid mindre folkskolan i Lappvattnet inom samma skoldistrikt,
från vilken tjänst hon vid sistnämnda tidpunkt entledigades, enär även
denna skola skulle omorganiseras. Sedermera har sökanden innehaft
endast kortare vikariat såsom lärarinna.

Makarna Strid hava två barn i åldern 19 och 17 år. Fattigvårdsstyrelsens
samt hälsovårdsnämndens ordförande i Burträsks socken hava
intygat dels att makarna Strids tillgångar utgöras av ett hemman, taxeringsvärderat
till 4,200 kronor, jämte kreatur och annan lös egendom
till ett värde av 1,200 kronor, medan deras skulder uppgå till sammanlagt
omkring 5,000 kronor, dels ock att mannen Strid under åren 1935
och 1936 varit sinnessjuk och inom den närmaste tiden bomme att intagas
på LTmeådalens sjukhus.

Sökanden räknade vid entledigandet år 1924 13 1/s och vid entledigandet
år 1927 17 tjänstår. I den förra tjänsten uppgingo hennes sam -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144- 15

manräknade avlöningsförmåner till 2,520 kronor 60 öre och i den senare
tjänsten till 1,740 kronor 75 öre.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 5 februari 1937 tillstyrkt ifrågavarande
framställning under framhållande, att det syntes överstyrelsen
riktigast, att vid bestämmandet av understödets storlek toges hänsyn
till de förhållanden, som rådde, då sökanden år 1924 entledigades från
sin befattning med anställning tills vidare. I enlighet med förut i liknande
fall tillämpade grunder borde understödet bestämmas till 5/iz av
åtnjuten årslön, eller sålunda till 1,050 kronor.

I utlåtande den 16 februari 1937 har statskontoret anfört i huvudsak
följande:

Då sökanden vore gift och sedan en längre tid haft sitt uppehälle på
annat sätt än genom arbete såsom lärarinna, syntes tvekan kunna råda
örn framställningen borde bifallas. Med hänsyn till de ömmande omständigheter,
som i detta fall förelåge, ville statskontoret dock icke motsätta
sig, att understöd finge utgå. Understödet syntes emellertid böra
beräknas med utgångspunkt från sökandens årslön i senaste anställning,
eller 1,740 kronor 75 öre, och beräknas till 6/12 av detta belopp, vilket
utgjorde 870 kronor för år. Att, på sätt skolöverstyrelsen föreslagit,
taga den av sökanden tidigare uppburna, högre lönen till utgångspunkt
för beräkningen syntes icke böra komma i fråga.

Det synes mig skäligt, att jämväl ifrågavarande två lärarinnor erhålla
understöd av här förevarande slag. Mot beräkningen av understödet
till Herta Matilda Larsson har jag icke någon erinran att göra. Beträffande
understödet åt Lovisa Viktoria Strid ansluter jag mig till statskontorets
uppfattning.

I detta sammanhang vill jag vidare anmäla, att framställning gjorts
angående understöd åt förra lärarinnan vid Lundsjöns mindre folkskola
i Aspås skoldistrikt Erika Petronella Vidgren, född Persson. Framställningen,
som förordats av skolöverstyrelsen, har emellertid avstyrkts av
statskontoret, som funnit allmänna förutsättningar för understöd i förevarande
fall icke föreligga. Jag ansluter mig till denna statskontorets
uppfattning.

De av mig sålunda förordade understöden uppgå till ett sammanlagt
belopp av 1,690 kronor. Då förevarande anslag för innevarande budgetår
är uppfört med 18,600 kronor, skulle för nästkommande budgetår
erfordras en anslagsökning till i avrundat tal 20,300 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att årligt understöd må under de närmare
villkor och bestämmelser, Kungl. Majit kan finna
skäl fastställa, från och med budgetåret 1937/1938 tills
vidare utgå till

a) förra lärarinnan vid Viggens mindre folkskola i
Nyskoga skoldistrikt Herta Matilda Larsson med 820
kronor;

Departe mentschefen.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144-

b) förra lärarinnan vid Lappvattnets mindre folkskola
i Burträsks skoldistrikt Lovisa Viktoria Strid, född Boström,
med 870 kronor;

dels ock till Folkskolor m. m.: Understöd åt vissa lärarinnor,
som på grund av folkskoleväsendets omorganisation
förlorat sin anställning, för budgetåret 1937/1938
anvisa ett förslagsanslag av..........kronor 20,300.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Lagergrehn.

Stockholm 1937, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

870951