Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934
(nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m.; given Stockholms
slott den 26 februari 1937.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i
förhållande till utlandet m. m.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami. Nr 142.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 februari 1934 om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., vilken lag gäller
till och med den 30 juni 19371, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda
dag till och med den 30 juni 1938, dock att från och med den 1 juli 1937 3 §
skall hava följande ändrade lydelse:

3 §.

Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande varom ovan sagts så finnes
behövligt, åge Konungen stadga skyldighet att förete handelsböcker jämte
därtill hörande handlingar. Konungen åge jämväl i övrigt meddela erforderliga
föreskrifter för verkställande av förordnandet så ock till förhindrande
av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet av
med förordnandet avsett ändamål.

1 Se 1936:107. Senaste lydelse av 1 och 3 §§, se 1935: 326.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

3

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 5 februari 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med t. f. cheferna för utrikes-, justitie- och finansdepartementen
fråga om fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934- (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.
samt anför härvid följande:

Sedan Kungl. Majit i proposition den 12 januari 1934 (nr 56) förelagt riksdagen
förslag till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m., att gälla tills vidare till och med den 30 juni
1935, tillkännagav riksdagen (skrivelse nr 15), att riksdagen bifallit propositionen.
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit
den 16 februari 1934 lag (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m., i det följande benämnd clearinglagen.

I proposition den 17 maj 1935 (nr 246) föreslog Kungl. Majit riksdagen
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1936 av nämnda lag, dock att 1
och 3 §§ i lagen skulle från och med den 1 juli 1935 hava viss ändrad lydelse.
Sedan riksdagen (skrivelse nr 297) anmält, att riksdagen bifallit propositionen,
utfärdades lag i ämnet den 15 juni 1935 (nr 326).

Efter förslag av Kungl. Majit i proposition den 28 februari 1936 (nr 121)
beslöt riksdagen (skrivelse nr 115), att clearinglagen i sålunda ändrat skick
skulle givas ytterligare förlängd giltighet för tiden till och med den 30 juni
1937. Lag härom utfärdades den 17 april 1936 (nr 107).

Clearinglagen har i dess nu gällande avfattning följande lydelse:

»1 §•

Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,
äge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning
(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna, att
den, som är betalningsskyldig för vara, härrörande från den främmande
staten, eller eljest är pliktig att utgiva betalning för fordran, som tillkommer
någon i den staten eller som från sådan fordringsägare övergått å annan,
skall fullgöra betalningsskyldigheten

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

a) om clearingavtal slutits med den främmande staten, genom att på villkor,
som stadgas i avtalet, inbetala beloppet i riksbanken eller i annan av

Konungen angiven bank eller ock i särskild för ändamålet inrättad kassasamt b)

i annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa, varom under
a) formales, å rakning, varöver förfogande icke må ske i vidare mån än
Konungen bestämmer.

I förordnande, som nu sagts, äge Konungen föreskriva, i vilket mvntslag
betalningen skall fullgöras.

2 §•

I fall då förordnande meddelas om insättning av medel å räkning som i
1 § un.c?.er b) avses> äge Konungen, där omständigheterna därtill föranleda,
tillika förordna, att den, som har fordran hos någon i den främmande staten
men på grund av där vidtagna inskränkningar i rätten att förfoga över
betalningsmedel ej kan erhålla betalning, skall äga utbekomma betalning av
insatta medel mot det att hail för clearing av fordringar, för vilkas gäldande
msättningar skett, avstår så mycket av sin egen fordran, som svarar mot
uppburet belopp.

3 §.

Konungen äge meddela erforderliga föreskrifter för verkställande av förordnande,
varom ovan sagts, sa ock till förhindrande av åtgärder, som äro
ägnade att uppenbart motverka vinnandet av med sådant förordnande avsett
ändamål.»

Förordnanden jämlikt ifrågavarande lag hava av Kungl. Majit hittills meddelats
i förhållande till följande länder, med vilka betalningsöverenskommelser
avslutats: Turkiet (kungörelse den 22 juni 1934, nr 348; ändr. 1936 nr
488); Tyska riket (kungörelse den 28 augusti 1934, nr 464; ändr. 1934 nr 510
och 549); Estland (kungörelse den 27 mars 1935, nr 72); Lettland (kungörelse
den 27 mars 1935, nr 71; ändr. 1936 nr 258); och Italien (kungörelse den 28
juni 1935, nr 381; ändr. 1936 nr 498 och 585). Därjämte har Kungl. Majit
den 19 september 1936 med stöd av clearinglagen utfärdat kungörelse (nr
511) om fullgörande av betalningsskyldighet i förhållande till Spanien, varigenom
betalningarna till nämnda land i viss omfattning spärrats.

Handläggningen av ärenden rörande de nu angivna författningarnas tilllämpning
ankommer, såvitt angår clearingförfarandet med Tyskland och
Italien samt betalningsanordningen i förhållande till Spanien, på clearingnämnden,
för vilken instruktion av Kungl. Majit utfärdats den 28 augusti
1934 (nr 465); jfr kungörelsen den 15 februari 1935 (nr 23) med vissa bestämmelser
angående uppgiftsskyldighet i förhållande till clearingnämnden.
Ärenden rörande clearingavtalen med Turkiet, Estland och Lettland handläggas
av clearingkontoret, som organiserats i nära anslutning till Sveriges allmänna
exportförening. Närmare föreskrifter angående clearingkontorets
verksamhet hava av Kungl. Majit meddelats i brev den 22 juni 1934.

Då, såsom förut nämnts, clearinglagen upphör att gälla med utgången av
juni månad 1937, har inom handelsdepartementet till övervägande upptagits
frågan örn utsträckande av lagens giltighetstid. I samband härmed har upp -

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

5

märksamhet ägnats åt spörsmålet om möjligen behövliga ändringar i lagen,
och särskilt frågan örn utvidgning av det åt Kungl. Majit i lagens 3 § lämnade
bemyndigandet att utfärda föreskrifter för verkställande av förordnande
örn clearinglagens tillämpning att omfatta även befogenhet för Kungl.
Majit att stadga skyldighet för enskild näringsidkare att för myndighet, som
handhar clearingförfarandet, tillhandahålla sina handelsböcker med tillhörande
handlingar.

Spörsmålet örn Kungl. Majits befogenhet att utfärda dylika föreskrifter
upptogs till behandling av konstitutionsutskottet vid 1936 års riksdag i dess
memorial (nr 34) angående granskning av de i statsrådet förda protokoll.

Utskottet erinrade örn att Kungl. Majit i anledning av framställning av
clearingnämnden den 15 februari 1935 utfärdat förutberörda kungörelse
med vissa bestämmelser angående uppgiftsskyldighet i förhållande till clearingnämnden.
I denna kungörelse hade i 2 § stadgats bl. a., att där så erfordrades
för nödig upplysnings vinnande, clearingnämnden skulle äga vid
lämpligt vite förelägga den, som hade ärende av beskaffenhet att röra tilllämpningen
av mellan Sverige och Tyskland gällande avräkningsöverenskommelse,
att för nämnden eller den, som handlade på nämndens uppdrag,
tillhandahålla sina handelsböcker jämte därtill hörande handlingar. Vidare
hade Kungl. Majit i omförmälda kungörelser den 27 mars 1935 om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till Lettland och Estland
m. m. bland annat stadgat att, där så för nödig upplysnings vinnande
erfordrades, clearingkontoret ägde i ärende rörande tillämpningen av respektive
clearingöverenskommelse förelägga den, som ärendet vidkomme, att för
clearingkontoret eller den, som handlade på dess uppdrag, tillhandahålla
sina handelsböcker jämte därtill hörande handlingar ävensom att den, som
underläte att fullgöra sådant föreläggande, skulle straffas med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader. Slutligen hade Kungl. Majit i kungörelsen
den 28 juni 1935 örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till Italien meddelat samma bestämmelser angående skyldighet att
tillhandahålla handelsböcker m. m. som i nyssnämnda kungörelser den 27
mars 1935.

Utskottet anförde i anslutning härtill följande:

Bokföringsskyldigheten reglerades i en av Konung och riksdag gemensamt
beslutad författning, bokföringslagen den 31 maj 1929. Inom den gemensamma
lagstiftningens område folie också konstitutionellt ett till sin
principiella innebörd så allvarligt åläggande för den enskilde som att för
myndighets granskning vare sig i tvist med annan eller eljes tillhandahålla
sina handelsböcker. Konstitutionell praxis bestyrkte även uppfattningen, att
Konungen icke med stöd av sin ekonomiska lagstiftningsmakt enligt § 89
regeringsformen kunde föreskriva skyldighet för enskilda att tillhandahålla
myndighet sina handelsböcker. I ett flertal av Konung och riksdag gemensamt
beslutade författningar föreskreves däremot sådan skyldighet.

På grund härav hade utskottet funnit nödvändigt att besluta anmärkning
mot vederbörande föredragande statsråd.

Riksdagen beslöt att lägga den ifrågavarande punkten i memorialet till
handlingarna.

I en den 26 januari 1937 dagtecknad, inom handelsdepartementet upprättad
promemoria angående fortsatt giltighet av clearinglagen har, efter erin -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

rån om konstitutionsutskottets nyss återgivna anmärkning, föreslagits dels
att clearinglagens giltighetstid utsträcktes fram till och med den 30 juni 1938,
dels ock att, därest befogenhet för Kungl. Majit att meddela bestämmelser
örn skyldighet att tillhandahålla handelsböcker jämte tillhörande handlingar
ansåges böra grundas på en uttrycklig föreskrift i clearinglagen, sådan föreskrift
intoges i lagens 3 §.

över berörda promemoria hava kommerskollegium, clearingnämnden och
fullmäktige i riksbanken avgivit yttranden. Samtliga hörda myndigheter tillstyrka,
att lagens giltighetstid förlänges i enlighet med vad i promemorian
föreslagits samt förklara sig ej hava någon erinran mot den ifrågasatta ändringen
av 3 § i lagen.

Departements- Då behov av sådant bemyndigande, varom i clearinglagen stadgas, alltjämt
chefen- gör sig gällande, tillstyrker jag, att åt lagen i fråga förlänas förlängd giltighet
under ytterligare ett år. Härvid torde 3 § böra underkastas sådan omformulering
att däri uttryckligen angives att Kungl. Majit äger befogenhet att
stadga skyldighet för vederbörande att förete sina handelsböcker med därtill
hörande handlingar.

I överensstämmelse med vad nu anförts har inom handelsdepartementet
upprättats förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Elin Sjöcrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

7

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 februari 1934 om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., vilken lag gäller
till och med den 30 jemi 19371, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda
dag till och med den 30 juni 1938, dock att från och med den 1 juli 1937 3 §
skall hava följande ändrade lydelse:

3 §.

Där för utövande av tillsyn å efterlevnad av förordnande varom ovan sagts
så finnes behövligt, åge Konungen stadga skyldighet att förete handelsböcker
jämte därtill hörande handlingar. Konungen åge jämväl i övrigt meddela
erforderliga föreskrifter för verkställande av förordnandet, så ock till
förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet
av med förordnandet avsett ändamål.

1 Se 1936:107. Senaste lydelse av 1 och 3 §§, se 1935:326.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 18 februari
1937.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,
Lind.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 5
februari 1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
kommerserådet Siegfried Matz.

Lagrådet yttrade:

Sedan numera befunnits erforderligt, att åt de organ, vilka handhava tilllämpningen
av clearinglagen, beredes möjlighet att vinna kännedom om innehållet
av enskilda näringsidkares handelsböcker, böra härav föranledda
bestämmelser otvivelaktigt meddelas i formen av allmän lag. Såsom vid
annat tillfälle framhållits av lagrådet (jfr Nytt Juridiskt Arkiv avd. II årg.
1932 s. 135), kunna föreskrifter, vilka med stöd av bemyndigande i sådan
lag utfärdas i administrativ ordning, härvid icke göra tillfyllest, då de näppeligen
kunna sträckas längre än till att angiva den yttre ordningen för kontrollens
åvägabringande. Därutöver erfordras bestämmelser till skydd mot
obehörigt yppande av vad vid granskning av böckerna förekommit ävensom
rörande nödiga tvångsmedel för den händelse skyldighet att förete böckerna
ej frivilligt fullgöres. I dessa avseenden kan erinras om de stadganden,
som för väsentligen jämförliga fall upptagits i lagen den 18 juni 1925 om
undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar. Även
den bestämmelse, vilken nu föreslås till införande i 3 § clearinglagen, lärer
vara alltför allmänt hållen för att därifrån skulle kunna härledas befogen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

9

het att annorledes än genom lag fastställa regler av angivna slag. Därest
fullständiga föreskrifter anses icke böra upptagas i clearinglagen, synes samma
ändamål kunna tillgodoses på det sätt, att till bestämmelsen om rätt för
Konungen att förordna om skyldighet att förete handelsböcker jämte därtill
hörande handlingar anslutes stadgande av innehåll att, där dylik skyldighet
föreskrivits, vad i samma hänseende gäller enligt omförmälda lag av
år 1925 skall äga motsvarande tillämpning.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami Nr 142.

2

10

Kungl. Majlis proposition nr 142-

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för justitie-
och finansdepartementen lagrådets den 18 februari 1937 avgivna utlåtande
över det den 5 februari 1937 till lagrådet remitterade förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) örn fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför departementschefen:

Lagrådet har, såsom av utlåtandet framgår, förordat, att till den i det remitterade
lagförslaget intagna bestämmelsen örn rätt för Kungl. Maj:t att
förordna om skyldighet att förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar
anslutas bestämmelser till skydd mot obehörigt yppande av vad vid
granskning av böckerna förekommit ävensom rörande nödiga tvångsmedel
för den händelse skyldighet att förete böckerna ej frivilligt fullgöres.

Med anledning härav vill jag erinra, att bestämmelser angående förbud för
person, som är anställd hos vederbörande clearingorganisation, mot obehörigt
yppande av affärsförhållande, varom han under tjänstgöring erhållit
kännedom, ävensom angående straff för överträdelse av sådant förbud torde
vara erforderliga, jämväl såvitt angår andra förhållanden än dem, som inhämtas
vid granskning av vederbörandes handelsböcker. I berörda hänseenden
behövliga stadganden återfinnas i vissa av de i samband med clearingförfarandet
av Kungl. Maj:t utfärdade författningarna. Befogenhet för
Kungl. Majit att meddela dylika bestämmelser har ansetts innefattad under
det i clearinglagens 3 § åt Kungl. Majit lämnade bemyndigandet att utfärda
erforderliga föreskrifter för verkställande av förordnande, som i lagen avses.

Vad angår nödiga tvångsmedel för den händelse skyldighet att förete
handelsböckerna ej frivilligt fullgöres, må nämnas, att bestämmelser äro
behövliga för att tvinga vederbörande att även fullgöra annan uppgiftsskyldighet
t. ex. att lämna uppgift om tidigare årsimport, örn till grund för
provisionsavräkning liggande affärsavslut m. m. Jämväl dylika bestämmelser
hava av Kungl. Majit upptagits i vissa av clearingförfattningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142•

11

Också i detta fall har Kungl. Maj:ts befogenhet i förevarande avseende ansetts
kunna härledas ur den nyss åberopade bestämmelsen i lagens 3 §.

Med hänsyn till det anförda och under beaktande tillika av rådande
praxis sådan denna kommit till uttryck i vissa andra författningar på närliggande
områden, har jag funnit lagrådets erinran i berörda delar ej böra
föranleda någon ändring i lagförslaget.

Departementschefen hemställer, att förslaget — sedan detsamma undergått
viss jämkning av formell art — måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Leif Belfrage.