Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förändring i avseende
å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie
befattningar vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk m. m.; given
Stockholms slott den 19 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockolms slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,
Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Forslund anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga åtskilliga av styrelserna för kommunikationsverken
eller från personalhåll gjorda framställningar, som huvudsakligen
avse ändring i löneställning eller antal beträffande vissa ordinarie
befattningar eller grupper av befattningar vid de skilda verken.

Bihanq till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 132.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Med anledning härav får jag erinra, att Kungl. Majit den 24 april 1936 beslutat
tillsättande under finansdepartementet av en kommitté, benämnd 1936
års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen.
Med hänsyn särskilt härtill har jag i regel icke funnit mig kunna
tillstyrka framläggande till innevarande års riksdag av sådana förslag och
framställningar, som gå ut på införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning
av nya befattningskategorier eller inrättande inom redan befintliga
befattningsgrupper av ytterligare ett antal befattningar i syfte endast
att bereda förbättrad löneställning för vissa ordinarie befattningshavare eller
vidtaga sänkning i lönegrad av vissa ordinarie befattningar, utan hava, då
dylika lönespörsmål synas vara av beskaffenhet att eventuellt böra komma
under omprövning i samband med den av 1936 års lönekommitté bedrivna
utredningen, sådana förslag och framställningar i allmänhet överlämnats till
finansdepartementet. I de fall åter, där med inrättandet av ny ordinarie befattning
avsetts att bereda ordinarie anställning åt icke-ordinarie personal
med motsvarande löneställning eller där behov föreligger att inrätta en helt
ny ordinarie befattning, ävensom i några enstaka fall, där alldeles särskilda
skäl för en förhöjd lönegradsplacering eller eljest för omedelbar åtgärd förebragts,
har jag i huvudsak ansett de framställda yrkandena nu böra komma
under bedömande.

Jag övergår nu till de ingivna framställningarna och gör därvid början med
dem, som avse

Postverket.

En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden å generalpoststyrelsens första
byrå m. m. Generalpoststyrelsens första byrå är för närvarande organiserad
på två avdelningar, personalavdelningen nied därtill hörande ombudsmansexpedition,
undervisningsanstalt, militärassistentsexpedition och en för
hela styrelsen gemensam renskrivningsexpedition samt trafikavdelningen.
Byråchefen har till åliggande, förutom huvudansvaret för byrån i dess helhet,
att förestå personalavdelningen, varå finnes placerad bland andra en
sekreterare i 26 :e lönegraden. Trafikavdelningen åter förestås av en byrådirektör
(28:e lönegraden), som föredrager eller i förekommande fall själv
meddelar beslut i sagda avdelnings ärenden, varjämte å sistnämnda avdelning
äro placerade två nctarier (21 :a lönegraden) ävensom ytterligare personal
i lägre lönegrader.

I skrivelse den 18 december 1935 framlade generalpoststyrelsen förslag till
första byråns uppdelning på två byråer, en personalbyrå och en trafikbyrå.
Enligt detta förslag skulle byrådirektör st jönsten utbytas mot en byråchefsbefattning.
Enär redan då byrådirektören icke medhunne att handlägga och
föredraga samtliga trafikärenden och då han tid efter annan måste företaga
tjänsteresor för inspektion m. m., erfordrades en särskild befattningshavare

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

3

såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare, för vilket ändamål
föreslogs inrättande av en sekreterartjänst i 24 :e lönegraden.

I utlåtande häröver den 27 januari 1936 anförde kommunikationsverkens
lönenämnd bland annat följande:

Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle å trafikbyrån beredas frågor örn
anställnings- och avlöningsvillkor för poststationsföreståndare, lantbrevbärare,
lådbrevbärare och postombud samt med dessa jämförlig, tillfälligt anställd
personal, var för sig utgörande betydande grupper av i postverkets
tjänst anlitad personal. Dessa ärenden stöde emellertid nära ett flertal av
de å personalavdelningen handlagda ärendena rörande personaluppsättning
och avlöningsförhållanden m. m. för de personalgrupper, som tjänstgjorde
å de under sistnämnda avdelning lydande postanstalterna. Övergång mellan
anstalter av olika slag förekomme ju ock stundom, och även i övrigt
syntes förhållandena å över- och underordnade postanstalter delvis löpa parallellt
med varandra. Till följd härav skulle en viss dualism i personalärendenas
behandling kvarstå även efter den föreslagna omorganisationens
genomförande.

Det syntes lönenämnden icke vara uteslutet, att byråchefens å generalpoststyrelsens
första byrå för det dåvarande utan tvivel stora arbetsbörda i icke
oväsentlig mån skulle kunna lättas genom att personalärendenas handläggning
i ökad omfattning anförtroddes åt underordnad personal, främst åt
innehavaren av den sekreterarbefattning i 26 :e lönegraden, som vore tilldelad
byrån. Genom en dylik lättnad skulle byråchefen beredas möjlighet
att även ägna sin uppmärksamhet åt behandlingen av de viktigare trafikärendena.
Såsom styrelsen framhållit, vore byråchefen för det dåvarande
i allt fall i tillfälle att några timmar i veckan vara närvarande vid byrådirektörens
föredragning. Med den av lönenämnden antydda omläggningen
av arbetsfördelningen borde byråchefens befattning med trafikavdelningens
viktigare ärenden kunna icke oväsentligt utvidgas.

örn lönenämnden sålunda ansett sig av skilda anledningar icke kunna
underlåta att framföra vissa erinringar mot styrelsens förevarande förslag,
hade nämnden å andra sidan icke förbisett, att den alltjämt fortgående utvecklingen
inom postverkets olika rörelsegrenar kunde påkalla ändringar av
organisatorisk art inom den avdelning av styrelsen, som hade ledningen av
verkets trafikrörelse örn hand. Lönenämnden hade med det anförda allenast
velat uttala, att en så långt gående organisatorisk åtgärd som den av styrelsen
för första byråns vidkommande föreslagna enligt nämndens mening
icke innebure den naturligaste och närmast till hands liggande åtgärden för
ordnandet av byråns arbetsförhållanden och organisation. Örn emellertid
av annan anledning än rådande personalförhållanden den av nämnden antydda
utvägen icke befunnes framkomlig och den dåvarande ordningen icke
ansåges möjlig bibehålla, ville nämnden icke motsätta sig styrelsens förslag.
Därest en trafikbyrå ansåges böra komma till stånd, hade lönenämnden
ingen erinran att framställa mot att en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden
inrättades å byrån.

Vid anmälan inför Kungl. Maj.t den 28 februari 1936 (i proposition nr
141 angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande
vissa ordinarie befattningar vid kommunikationsverken m. m.) av generalpoststyrelsens
ifrågavarande förslag anförde departementschefen följande:

Genom postverkets fortgående utveckling hade arbetsuppgifterna å generalpoststyrelsens
första byrå under årens lopp såväl kvantitativt som kvali -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

tativt ökats, så att det slutligen blivit nödvändigt att överlämna beredningen
och föredragningen av trafikärendena till en särskild tjänsteman å byrån,
nämligen byrådirektören å dess trafikavdelning. Då härigenom byråchefens
befattning med trafikärendena efter hand inskränkts, hade möjligheterna
för honom att kunna överblicka dessa med tiden allt viktigare ärenden mer
och mer minskats.

Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida i betraktande av det samband,
som onekligen förefunnes mellan åtskilliga trafikärenden och personalärendena,
dessa grupper av ärenden lämpligen borde handläggas å skilda byråer.
Vid övervägande av såväl denna som övriga på frågan inverkande omständigheter
hade departementschefen ej funnit sig kunna förorda en så vittgående
organisationsändring, som styrelsens förslag innebure. I stället hade det synts
böra undersökas, huruvida icke den av styrelsen beträffande andra byrån då
i frågasatta anordningen alt överflytta vissa ärendens beredning och föredragning
på en under byråchefen stående tjänsteman skulle kunna i större
utsträckning än då syntes vara fallet tillämpas jämväl beträffande personalärendena
å första byrån, varigenom trafikärenden av antytt slag skulle kunna
återföras till byråchefens handläggning. Därest det på grund härav skulle
befinnas erforderligt att vidtaga någon mindre jämkning beträffande personalen
å byrån, torde en dylik åtgärd kunna, örn så erfordrades, efter förslag
av generalpoststyrelsen vidtagas av Kungl. Majit. Först örn det visade sig,
att den av departementschefen nu antydda utvägen icke ledde till önskat resultat,
syntes efter förnyad utredning böra övervägas, huruvida andra åtgärder
av mera ingripande natur borde vidtagas för vinnande av bästa möjliga
behandling av trafikärendena.

I enlighet härmed avläts intet förslag i ämnet till 1936 års riksdag.

Riksdagen (skrivelse nr 207) anförde, att riksdagen ansett sig böra ansluta
sig till departementschefens i berörda proposition nr 141 inledningsvis
angivna principståndpunkt rörande då föreliggande framställningar örn förbättrad
löneställning för vissa ordinarie befattningshavare. Riksdagen hade
dock därvid icke förbisett, att vissa skäl kunde anföras för vidtagande av en
del organisatoriska ändringar och förbättringar utöver vad Kungl. Majit föreslagit,
varvid riksdagen syftade bland annat särskilt på generalpoststyrelsens
förslag till ändrad organisation av första byrån. I detta hänseende liksom i
andra avseenden hade riksdagen emellertid med hänsyn till den då nära förestående
allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna och lönegradsplaceringen
för statens befattningshavare ansett sig icke böra besluta några
ändringar utan förslag från Kungl. Majits sida.

I skrivelse den 9 juni 1936 upptog generalpoststyrelsen till behandling
frågan om anställande av en sekreterare å första byråns trafikavdelning.
Härom anförde styrelsen följande:

Även om nu en omläggning av arbetsfördelningen å första byrån sker efter
anvisningarna i nyssnämnda proposition, nr 141, kommer dock behovet av
en särskild sekreterare å trafikavdelningen att kvarstå. De ärenden, som enligt
de refererade uttalandena närmast borde komma i fråga till överflyttning
från första byråns trafikavdelning till dess personalavdelning, äro, såsom
sagts, frågor om anställnings- och avlöningsvillkor för poststationsföreståndare,
lantbrevbärare, lådbrevbärare och postombud m. fl. Dessa frå -

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

5

gor äro visserligen stora och betydelsefulla, men de äro dock icke frågor,
som kräva permanent sysselsättning för någon eller några personer. Poststationsföreståndarnas
avlöningsförhållanden regleras i huvudsak vart tredje
år genom då skeende omklassificering av poststationerna. Detta arbete kan
då icke medhinnas av byråns ordinarie personal, utan för dess fullgörande
inkallas för varje gång erforderlig särskild förstärkningspersonal. De allmänna
grunderna angående lant- och lådbrevbärarnas anställningsvillkor
gälla tills vidare intill dess från någondera sidan påyrkas ändring. Saken blir
då föremål för undersökning och utredning — även här i mån av behov
medelst tillkallad särskild personal — samt eventuellt förhandling enligt
kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse till generalpoststyrelsen den
26 oktober 1934. Dessa ärendens överflyttning från trafik- till personalavdelningen
medför fördenskull icke någon nämnvärd minskning av trafikavdelningens
löpande arbetsmängd. Och vad beträffar övriga å trafikavdelningen
handlagda ärenden, närbesläktade med personalärenden, äro dessa både fåtaliga
och obetydliga. Generalpoststyrelsen kommer givetvis nu att undersöka,
huruvida och på vad sätt en omläggning av arbetet inom första byrån
enligt de lämnade direktiven är möjlig och lämplig. Denna fråga kräver
emellertid en omsorgsfull och noggrann prövning och styrelsen är icke nu
beredd att framlägga förslag i berörda hänseende. Ehuru, så vitt generalpoststyrelsen
alltså nu kan se, denna frågas lösning icke har någon avgörande
betydelse för trafikavdelningens dagliga personalbehov, anser generalpoststyrelsen
sig dock böra avvakta arbetsfördelningens slutliga ordnande, innan
styrelsen avgiver slutligt förslag om personalbeståndet. I avvaktan härpå
är det emellertid oundgängligen nödvändigt, att byrådirektören å första
byråns trafikavdelning beredes lättnad i sin alltför stora arbetsbörda
samt att fördenskull nämnda avdelning provisoriskt tillföres erforderlig kvalificerad
arbetskraft, som kan övertaga beredningen och föredragningen av
vissa av de till avdelningen hörande ärendena.

Såsom generalpoststyrelsen framhållit i sin skrivelse den 18 december 1935,
är det icke längre möjligt för en tjänsteman att handlägga och föredraga samtliga
trafikavdelningens ärenden utan att säkerheten i ärendenas avgörande
äventyras. Ökade arbetsuppgifter för trafikavdelningen komma inom den
närmaste tiden att göra behovet av den ifrågasatta personalförstärkningen än
mera trängande. Sålunda hava de frågor, som sammanhänga med linjetrafikbilarnas
utnyttjande för postbefordran, av generalpoststyrelsen för utredning
varit hänskjuta till särskilda för ändamålet tillkallade tjänstemän. Sedan
denna utredning numera slutförts och generalpoststyrelsen fattat principiellt
beslut i saken, ankommer det på trafikavdelningen att genomföra de åtgärder,
som härav påkallas, samt att övervaka distrikts- och lokalförvaltningarnas
åtgärder på detta område. För trafikavdelningen kommer detta att medföra
en betydande och varaktig ökning av arbetsbördan. Vidare må erinras
därom, att i93(> års riksdag med anledning av väckta motioner, nr I: 13 och
II: 26, i skrivelse nr 254 hemställt, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för
ett bättre tillgodoseende av landsbygdens behov, i vad gäller lantbrevbäringens
ordnande. Generalpoststyrelsen ämnar på grund härav och för alt kunna
tillmötesgå riksdagens sålunda uttalade önskan i postverkets nästavgivande
driftkostnadsstat begära förhöjt anslag till postbefordran å landsväg. Givet
är, att dea utveckling på ifrågavarande område, som alltså torde vara att
emotse, ej oväsentligt kommer att öka arbetetå första byråns trafikavdelning.

De ärenden, som handläggas å nyssnämnda avdelning, kunna indelas i två
stora huvudgrupper, inrikes och utrikes trafikärenden. Frågor, sorn höra till
utrikes trafiken, framför allt luftpostbefordringen, äro visserligen mera speciella
och på så vis svårskötta, som för deras riktiga skötsel krävas särskilda

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

kunskaper och personliga förutsättningar, men den stora sammanhållande
och bärande stommen i avdelningens verksamhet är dock den inrikes trafiken,
dess ordnande och ändamålsenliga utbyggande. Till denna skola de
utrikes förbindelserna på lämpligaste sätt ansluta sig. När fråga nu föreligger
om anställande tills vidare å trafikavdelningen av en sekreterare och
man alltså måste, för erhållande av en fast arbetsordning, överväga, vid vilka
ärendens behandling sekreteraren i första hand bör anlitas, synes det generalpoststyrelsen
naturligt, att åt sekreteraren anförtros, förutom viss föredragningsskyldighet
i fråga om inrikes ärenden av löpande natur, att närmast
under byrådirektören handlägga de utrikes ärendena. Utöver sin föredragningsskyldighet
skulle han vidare hava till åliggande att utan föredragning å
styrelsens vägnar meddela beslut i fråga om sådana ändringar i kartslutsutväxlingen
med utlandet, som påkallats av främmande postförvaltningar eller
äro en följd av omläggning av postförbindelserna, i den mån icke dylikt
ärende bör handläggas å tredje byrån.

Under åberopande av det anförda hemställde generalpoststyrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att åt lämplig tjänsteman i lägre
lönegrad än den 24:e uppdraga att från och med den 1 juli 1936 tills vidare
till och med den 30 juni 1937 bestrida göromål, som eljest ankomme på sekreterare
i 24:e lönegraden.

Lönenämnden anförde i utlåtande den 20 juni 1936, att med hänsyn till
den angivna arbetsökningen och då det ur organisatorisk synpunkt syntes
motiverat, att byrådirektörens å trafikavdelningen närmaste man innehade
löneställning i 24:e lönegraden, lönenämnden funne sig ej böra framställa
erinran mot bifall till generalpoststyrelsens hemställan.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har generalpoststijrelsen anfört, att då det
icke varit möjligt att utan sådan förstärkning i vederbörlig ordning och på ett
betryggande sätt medhinna handläggning och föredragning av samtliga trafikavdelningens
ärenden, styrelsen sett sig nödsakad att utan att avvakta
Kungl. Maj:ts beslut i ärendet för tiden från och med den 14 juli 1936 åt en
tjänsteman i lägre lönegrad än 24:e lämna uppdrag alt bestrida göromål, som
eljest ankomme på sekreterare i 24:e lönegraden.

Då den sålunda tillfälligt uppehållna tjänsten i 24:e lönegraden fyllde ett
oavvisligt behov och oberoende av första byråns organisation i övrigt vore
oundgängligen behövlig jämväl framdeles, funne sig generalpoststyrelsen
nödsakad hemställa, att å dess första byrå nyinrättades en sekreterarbefattning
i 24:e lönegraden.

Lönenämnden har i utlåtande häröver den 21 oktober 1936 anfört att, i
överensstämmelse med vad lönenämnden i sitt utlåtande den 20 juni 1936
uttalat och då behovet av ifrågavarande sekreterarbefattning delvis vore en
följd av arbetet med den förbättring av landsbygdens postförhållanden, varom
riksdagen i skrivelse den 22 maj 1936, nr 254, uttryckt önskemål, lönenämnden
ansåge sig hava anledning biträda förslaget örn inrättande av en
sekreterarbefattning i 24:e lönegraden å första byrån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

7

Sedermera har generalpoststyrelsen i skrivelse den 5 januari 1937 meddelat,
att styrelsen vidare övervägt den i förenämnda proposition nr 141 år 1936
berörda, frågan örn överflyttande i ökad o m fatt ning på under
byråchefen stående tjänsteman av personalärendena
å första byrån. I detta ämne anför styrelsen följande:

Den tjänsteman, vilkens föredragningsskyldighet under angivna förutsättningar
skulle utökas, är den sekreterare i 26:e lönegraden, vilken finnes anställd
å första byråns personalavdelning. Hans föredragningsskyldighet är
nu mycket begränsad. Enligt gällande arbetsordning för generalpoststyrelsen
(utfärdad den 28 december 1934) har han nämligen att föredraga följande
ärenden:

a) avlöning till ledig tjänsteman,

b) dyrtidstillägg,

c) avlöning till reservpostexpeditör,

d) traktamenten för tjänstgöring å järnvägs- och ångbåtslinjer,

e) lådbrevbäring,

f) avlöningsberäkning beträffande lådbrevbärare,

g) transportanslag vid postkontor och postexpeditioner,

h) anlitande vid postanstalterna av post- oell brevbärarbiträden,

i) tillfällig förstärkning vid postanstalterna i högst postexpeditörs grad,
samt

j) postkontorens och postexpeditionernas öppethållande.

Av dessa ärenden äro de under punkterna e) och g) angivna, d. v. s.
ärenden angående nyanordnande eller omreglering och ändring av lådbrevbäringslinjer
ävensom angående anvisande av anslag för posttransporter vid
postkontor och postexpeditioner, närmast av trafikärendes natur och böra
alltså överflyttas till trafikavdelningens handläggning. Till personalavdelningen
för handläggning därstädes skulle överflyttas sådana ärenden, som av
kommunikationsverkens lönenämnd särskilt betecknats såsom stående nära
ett flertal av de å personalavdelningen hittills handlagda ärenden rörande
personaluppsättning och avlöningsförhållanden m. m., nämligen bestämmelserna
angående ersättning till poststationsföreståndare, lantbrevbärare, lådbrevbärare
m. fl. samt örn ålderdomsunderstöd at poststationsförestandaie,
lant- och lådbrevbärare. Då det gäller fastställande av de allmänna grunderna
för dylika ersättningsfrågor eller eljest principiella fall, skulle dithörande
ärenden handläggas av byråchefen, under det att sekreteraren skulle
bereda och föredraga dithörande mål, då det endast är fråga örn de allmänna
grundernas och principernas regelbundna tillämpning.

Av byråchefen föredragas för närvarande alla ärenden angående tillsättande
av tjänster i 4:e—10:e lönegraderna. Dessa ärenden kunna emellertid
till allra största del betraktas såsom ärenden, där det huvudsakligen är fråga
örn tillämpning av fastställda beräkningsgrunder och vedertagna principer.
I första hand gäller detta naturligen övergång från extra ordinarie till ordinarie
anställning i bottengraderna, kontorsbiträde (4:e lönegraden) respektive
brevbärare (5:e lönegraden). I den mån det finnes tillgång på ordinarie
befattningar i dessa grader överföras tjänstemännen till ordinarie grad i tur
och ordning efter tjänstetid, som beräknas enligt bestämda grunder, samt
under förutsättning att deras tjänstgöring är av beskaffenhet alt kunna väl
vitsordas. I fråga örn tillsättande av sådana befattningar ovanför den 5:e
lönegraden, vilka representeras av eller falla inom postmannaförbundets intressekrets,
har mellan generalpoststyrelsen och nämnda förbund överenskommits
örn vissa bestämda grunder för beräknande av poäng, efter vilka de

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

sökande ordnas. Vidare sker, likaledes efter överenskommelse med postmannaförbundet,
tillsättandet av sådana befattningar först efter det representanter
för personalen, s. k. förordsfullmäktige vid sammanträde inför vederbörande
postdirektör uttalat sig ifråga om sökandena, därvid uttalandet skall
innehålla uppgift örn vilka av sökandena som över huvud anses böra kunna
komma ifråga vid tjänsts tillsättande, ävensom den ordning, i vilken de böra
komma ifråga. Efter en sådan förberedande behandling är givetvis ärendet,
under förutsättning, att postdirektören och förordsfullmäktige äro eniga i
sina uttalanden, av den natur, att dess avgörande hos generalpoststyrelsen
kan betecknas såsom en tillämpningsfråga, vilken icke kan behöva föredragas
av byråchefen. Örn återigen postdirektören och förordsfullmäktige äro av
skiljaktiga meningar eller annars några särskilda omständigheter skulle föreligga,
såsom att sökande undergått bestraffning för allvarliga förseelser i tjänsten
eller liknande, vilka fall emellertid äro sällan förekommande, bör ärendet
givetvis föredragas av byråchefen.

Vad som nu sagts ifråga örn tillsättande av vissa tjänster gäller i tillämpliga
delar även om tjänstemäns uppfa ttning i löneklass. Grunderna härför
äro angivna i avlöningsreglementet, och ärendena äro — under förutsättning
att inga särskilda omständigheter föreligga — av den natur, att deras föredragning
lämpligen kan anförtros åt nämnde sekreterare.

När generalpoststyrelsen nu vill söka organisera arbetet å första byrån så,
som genom de anvisade direktiven avsetts, har generalpoststyrelsen således
för avsikt att, samtidigt som från sekreterarens å personalavdelningen föredragning
bortflyttas ovan nämnda ärenden angående lådbrevbäring och transportanslag,
samme sekreterare i stället ålägges att föredraga följande ärenden: tillsättning

av tjänster i 4:e—10:e lönegraderna, dock icke av stationsmästartjänster
av klass 7 och 8 samt kanslibiträdesbefattningar, under förutsättning,
att icke sådana särskilda omständigheter föreligga, på grund av
vilka ärende bör föredragas av byråchefen,

uppflyttning i löneklass,

familjepensionsärenden (nytillkomna för tiden från och med den 1 juli
1937),

tillämpning av de allmänna bestämmelserna angående ersättning till poststationsföreståndare,
lantbrevbärare m. fl.,

avlöning under ledighet till sådana funktionärer samt

ålderdomsunderstöd åt poststationsföreståndare, lant- och lådbrevbärare.

Dessutom måste denna sekreterare anlitas att självständigt — med eller
utan biträde — verkställa sådana arbets- och personalundersökningar å skilda
arbetsplatser inom distrikten, vilka icke medhinnas av byråchefen, varförutom
han måste vara lämpad att deltaga i sådana förhandlingar med
personalorganisationerna örn anställnings- och avlöningsförhållanden m. m.,
som numera ständigt förekomma, detta för att alltid vara fullt inne i de större
frågornas allmänna läge och kunna, örn så vid något tillfälle erfordras, ersätta
byråchefen.

Generalpoststyrelsen anför, att en på sådant sätt ändrad organisation av
arbetet å första byrån vore nödvändig, därest detta skulle kunna ordnas i
enlighet med de erhållna direktiven. Emellertid hade den nuvarande innehavaren
av ifrågavarande sekreterarbefattning, vilken tidigare varit en skicklig
tjänsteman, med åren — han uppnådde 59 år under februari 1937 —
fått sin förmåga så nedsatt, att de omtalade arbetsuppgifterna icke kunde
åläggas honom. På grund härav och då han icke heller nu lämpligen kunde

Kungl. Majis proposition nr 132.

9

flyttas till annan befattning i 26 :e lönegraden, har styrelsen hemställt, att
å övergångsstat måtte från och med den 1 juli 1937 överflyttas en sekreterare
i 26 :e lönegraden.

Lönenämnden har i utlåtande den 23 januari 1937 anfört följande:

Såsom framgår av generalpoststyrelsens skrivelse, har lönenämnden i annat
sammanhang utlåtit sig angående generalpoststyrelsens första byrås arbetsförhållanden
och organisation. Enär den remitterade framställningen,
i vad densamma avser fördelningen av ärendena mellan första byråns personal-
och trafikavdelningar samt överflyttning av föredragningsskyldigheten
beträffande vissa ärenden från byråchefen till sekreteraren å personalavdelningen,
i huvudsak överensstämmer med vad nämnden sålunda tidigare
ifrågasatt i sådant avseende, föranleder framställningen i denna del icke någon
erinran från lönenämndens sida.

Ej heller i övrigt har lönenämnden haft något att erinra mot bifall till
generalpoststyrelsens föreliggande förslag, varvid nämnden emellertid förutsätter,
att innehavaren av den sekreterarbefattning, som är avsedd att överföras
till övergångsstat, även framdeles utnyttjas för kvalificerade arbetsuppgifter.

Då generalpoststyrelsens förslag rörande organisationen av arbetet å första
byrån synes mig ändamålsenligt samt, vad beträffar fördelningen av ärendena
å byråns personalavdelning, i stort sett ansluter sig till de synpunkter,
som framhöllos vid denna frågas behandling nästlidet år och vilka jag för
min del biträder, vill jag med hänsyn härtill och i betraktande av de särskilda
förhållanden, som föreligga i detta fall, tillstyrka, att den nuvarande sekreterarbefattningen
i 26 :e lönegraden å första byråns personalavdelning avses
för beredning och föredragning av ärenden rörande tillsättande av de flesta
befattningar i 4:e—10 :e lönegraderna m. m. samt att den nuvarande innehavaren
av befattningen uppföres å övergångsstat och befattningen besättes
med ny innehavare.

Vad beträffar första byråns trafikavdelning, framgår av den förebragta
utredningen, att även med den föreslagna omläggningen av arbetsfördelningen
å byrån behov av en kvalificerad biträdande arbetskraft åt byrådirektören
å nämnda avdelning föreligger och att detta behov blir alltmera framträdande
genom de ökade arbetsuppgifter, som trafikavdelningen inom den
närmaste framtiden erhåller dels genom linjetrafikbilarnas utnyttjande för
postbefordran och dels vid förverkligande av de av 1936 års riksdag uttalade
önskemålen örn ett bättre tillgodosende av landsbygdens behov beträffande
lantbrevbäringen. I sistnämnda hänseende torde jag få erinra, att generalpoststyrelsen
i skrivelse den 13 november 1936 med förslag till driftkostnadsstat
vid postverket för år 1937 meddelat, att styrelsen verkställt den grundläggande
utredningen rörande den avsedda ökningen av antalet turer å lantbrevbäringslinjerna,
att en dylik förbättring beräknades medföra en kostnadsökning
av omkring 1,500,000 kronor för år, att för förbättringens genomförande
syntes böra beräknas en tidrymd av fem år samt att under vart och
ett av åren 1937—1941 alltså för ändamålet skulle erfordras en successiv ökning
av den i driftkostnadsstaten upptagna anslagsposten till postbefordran å
landsväg jämte lokala transporter med 300,000 kronor per år. I enlighet med

Departements chefen.

10

Kungl. Majlis proposition nr 132.

styrelsens förslag har Kungl. Maj :t den 30 december 1936 i postverkets driftkostnadsstat
för år 1937 under berörda anslagspost upptagit av styrelsen begärt
belopp å 300,000 kronor för påbörjande av dylika förbättringar i lantbrevbäringen
under år 1937.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit finner jag mig böra tillstyrka, att
såsom närmaste man och ställföreträdare åt byrådirektören vid trafikavdelningen
anställes en kvalificerad medhjälpare och att alltså för ändamålet inrättas
en ny sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden.

En ny postmiistartjänst av klass 1 B. Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition,
nr 83, framställda förslag anvisade 1936 års riksdag medel till inköp
av tomt samt uppförande därå av posthusbyggnad å Kungsholmen i
Stockholm. Härmed avsågs att lösa den redan tidigare väckta frågan örn
inrättande av ett särskilt, till Kungsholmen förlagt postkontor för postutdelningen
därstädes, vilken nu äger rum från postkontoret Stockholm 1 (centralpostkontoret).
Sedan Kungl. Maj:t den 2 oktober 1936 meddelat beslut
örn påbörjande av berörda posthusbyggnad, har i innevarande års statsverksproposition
erforderligt slutanslag för ändamålet äskats (utgifter för
kapitalökning, bil. 5, sid. 5—7).

I skrivelse den 23 oktober 1936 har generalpoststyrelsen, med förmälan
att förenämnda posthusbyggnad väntades bliva färdig under budgetåret 1937/
1938, framlagt förslag i fråga om erforderlig postmästarbefattning vid det
postkontor, som skall förläggas till byggnaden. Styrelsen anför härom följande: Såsom

generalpoststyrelsen anfört i skrivelse den 7 februari 1936 angående
inköp av tomt och uppförande därå av posthusbyggnad å Kungsholmen
i Stockholm, finnes i den trakt, där den nya posthusbyggnaden skall
uppföras, ett inlämningspostkontor, Stockholm 12. Det är avsett, att detta
postkontor, som för närvarande tillhör 4:e klassen, skall antingen helt indragas
eller ock flyttas till annan plats å Kungsholmen i och med öppnande
av först omhandlade nya postkontor. Till detta skulle, såsom framgår av
nyssnämnda skrivelse, överflyttas de vid centralpostkontoret anställda brevbärare,
vilka fullgöra brevbäring å Kungsholmen. Antalet funktionärer vid
det nya postkontoret i postiljons- och brevbärargraderna beräknas komma
att uppgå till sammanlagt omkring 100, och detta postkontor kommer alltså
att med avseende å arbetsuppgifter och omfång bli närmast jämförbart
med brevbärarpostkontoren Stockholm 4 (Södermalm), Stockholm 5 (Östermalm)
och Stockholm 6 (Vasastaden). I skrivelse den 28 augusti 1935 med
förslag angående klassificering av postkontoren och postexpeditionerna hemställde
generalpoststyrelsen, att dessa postkontor skulle hänföras till klass
1 A i stället för såsom dittills klass 1 B. Det nu ifrågavarande nya brevbärarpostkontoret
för Kungsholmen kan icke placeras i lägre klass än klass 1 B.

På grund av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att från och
med den 1 juli 1937 måtte inrättas en ny postmästartjänst av klass 1 B (24 :e
lönegraden).

Lönenämnden har i utlåtande den 27 november 1936 tillstyrkt förevarande
förslag samt till stöd härför anfört:

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

11

Det nuvarande postkontoret Stockholm 12 är beläget i fastigheten S:t
Eriksgatan 23 och tillhör klass 4. Vid senaste omklassificering av trafikanstalterna
uppvisade detta postkontor ett poängtal, som låg inom latituden
för postkontor av klass 2. Anledningen till att postkontoret likväl icke höjdes
i klass var den planerade indragningen av postkontoret i samband med
nyinrättande av ett brevbärarpostkontor för Kungsholmen. Det nya postkontoret
kommer att förläggas i en nybyggd fastighet i närheten av det nuvarande
postkontoret, vilket därefter kommer att indragas. Man kan sålunda
utgå ifrån att det nya postkontoret kommer att övertaga det nu befintliga
postkontorets hela rörelse. Då därtill kommer, att en personalstyrka
av omkring 100 man i postiljons- och brevbärargraderna skall överflyttas till
det nya postkontoret, kan, enligt lönenämndens mening, tvekan icke råda
därom, att postkontoret kommer att fylla fordringarna för inplacering i
klass 1 B även med tillämpning av de nya grunder för klassificering av
trafikanstalterna, som kunna komma att fastställas efter avslutandet av nu
pågående utredning i ämnet.

1936 års klassificering skommitté, vilken erhållit uppdrag att verkställa utredning
rörande ändrade grunder för klassificering av trafikanstalterna vid
post- och telegrafverken samt statens järnvägar, har i utlåtande den 12 januari
1937 anfört, att de arbetsuppgifter, som enligt den föreliggande utredningen
skulle ankomma på ifrågavarande nya postkontor, syntes motivera
dess placering i klass 1 B, varför kommittén lika med lönenämnden ville tillstyrka
föreliggande förslag.

Med anledning av vad sålunda förekommit anser jag mig böra förorda, Departementsatt
det nya utdelningspostkontoret å Kungsholmen hänföres till klass 1 B chefensamt
att för ändamålet inrättas en ny postmästartjänst av klass 1 B.

I fråga om disponerandet av den vid det nuvarande postkontoret Stockholm
12 uppehållna postmästartjänsten av klass 4 (18:e lönegraden) torde
Kungl. Maj:t framdeles, efter förslag av generalpoststyrelsen, meddela beslut.

Fråga örn inrättande av vissa nya befattningar vid postverket. I sin

skrivelse den 31 augusti 1936 har generalpoststyrelsen hemställt om inrättande
av en ny sekreterarbefattning i 2 4: e lönegraden. Avsikten
härmed är att bereda förbättrad löneställning åt en revisor och bokhållare
(21 :a lönegraden) å fjärde byråns kassa- och räkenskapsavdelning.

Denne tjänsteman, som i stort sett självständigt handlägger ärenden rörande
generalavräkningar med utländska postförvaltningar m. m., skulle enligt av
styrelsen föreslagen ändrad arbetsfördelning därjämte övertaga vissa av de
arbetsuppgifter, som nu åligga en å övergångsstat placerad, den 1 maj 1938
ur tjänst avgående förste aktuarie och vilka bland annat bestå i kontrollen
över postverkets huvudkassa samt ledningen av den revisionsavdelning, som
handlägger ärenden angående specialavräkningar beträffande utväxlingen av
paket och tullfrankosedlar ävensom revisionen av räkenskaper avseende tullavgifter
för med post infört gods lii. m.

Vidare har generalpoststyrelsen hemställt örn inrättande av en ny akt uar
^befattning (21 :a lönegraden), avsedd för föreståndaren för det

12

Kungl. Majlis proposition nr 132.

Departements -chefen.

till styrelsens bankavdelning förlagda statens intressekontor. Till stöd härför
har styrelsen anfört, att intressekontoret allsedan den 1 januari 1934 föreståtts
av en kontrollör (20:e lönegraden), att kontorets rörelse befunne
sig i oavbruten ökning, att, såsom styrelsen tidigare anfört, föreståndaren
med hänsyn till honom åvilande krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter
borde vara placerad i 21 :a lönegraden, att styrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1936 åt bemälde kontrollör lämnat uppdrag att under tiden
den 1 juli 1936—den 30 juni 1937 bestrida göromål, som eljest ankomme
på aktuarie, att, sedan frågan varit underställd riksdagen, genom Kungl.
Maj :ts beslut den 30 april 1936 intressekontorets verksamhet utvidgats bland
annat till att avse jämväl person, som icke vore befattningshavare eller f. d.
befattningshavare i statens tjänst, samt att med hänsyn härtill det rådande
provisoriet i fråga om föreståndarens lönegradsplacering nu borde ersättas
med en definitiv anordning och alltså en aktuarietjänst för ändamålet inrättas.

Lönenämnden har tillstyrkt de sålunda framlagda förslagen.

Vidare har generalpoststyrelsen i särskild skrivelse den 31 augusti 1936
hemställt om införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid postverket
av en ny befattning i 9:e lönegraden, benämnd
förste kanslibiträde, avsedd för sådana göromål, vilka äro mera
kvalificerade än dem, som i allmänhet utföras av kanslibiträde (7 :e lönegraden),
men å andra sidan äro mindre krävande än de arbetsuppgifter, som i
regel ankomma på kansliskrivare (Ilie lönegraden).

Lönenämnden har på anförda skäl uttalat, att ett genomförande av generalpoststyrelsens
sistnämnda förslag skulle kunna föregripa den efter tillsättandet
av 1936 års lönekommitté numera pågående allmänna översynen
av avlöningsförfattningarna, varför nämnden funne sig icke kunna för närvarande
tillstyrka bifall till förslaget.

Såsom lönenämnden anfört, torde förslaget örn upptagande i tjänsteförteckningen
av en ny befattning i 9:e lönegraden vid postverket föregripa den
utredning, som verkställes av 1936 års lönekommitté. Jämväl de lönespörsmål,
som avses i övriga nu omförmälda framställningar, synas icke lämpligen
böra under nyssnämnda, nu pågående löneutredning upptagas till bedömande.
Då jag med hänsyn härtill icke ansett mig böra förorda förslag i
dessa ämnen till innevarande års riksdag, hava berörda framställningar överlämnats
till finansdepartementet.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande
postverket skulle antalet postmästartjänster av klass 1 B ökas från
38 till 39 samt sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden från 3 till 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

13

Telegrafverket.

Ändrad lydelse av 37 § avlöningsregleinentet. Jämlikt 37 § avlöningsreglementet
för tjänstemän vid kommunikationsverken kan till ordinarie
rikstelefonist (6:e lönegraden), som förordnats såsom föreståndare för
växeitelefonstation, utgå särskilt arvode med högst 360 kronor för år.
Enligt mellan telegrafstyrelsen och vederbörande personalförening träffat
kollektivavtal äger därjämte extra telefonist (lokal-, lands- eller rikstelefonist),
som innehar dylikt förordnande, åtnjuta enahanda förmån.
Däremot medgiva icke gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
befattningshavare vid kommunikationsverken (svensk förf.-sami.
nr 398/1935) utbetalande av sådant arvode till extra ordinarie tjänsteman under
dylikt förordnande. Anledning att föreslå sådan förmån för extra ordinarie
befattningshavare förelåg, enligt vad telegrafstyrelsen meddelat, icke vid tiden
för sistnämnda bestämmelsers utarbetande, enär den extra ordinarie
anställningsformen då ännu ej kommit till användning för personal vid
växelstationerna.

Från och med den 1 juni 1935 har telegrafstyrelsen överfört ett tämligen
betydande antal extra telefonister till extra ordinarie anställning med benämning
extra ordinarie lokaltelefonist, extra ordinarie landstelefonist och extra
ordinarie rikstelefonist. Vidare hava jämlikt statsmakternas beslut år 1936
(proposition nr 141 och riksdagens skrivelse nr 207) från och med den 1 juli
1936 inrättats ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist
(2:a respektive 4:e lönegraden) vid telegrafverket.

Med anledning härav har telegraf styrelsen i skrivelser den 22 juli och den
14 december 1936 gjort framställningar om beredande av särskilt arvode vid
förordnande såsom föreståndare för växeltelefonstation jämväl åt ordinarie
lokal- och landstelefonister samt åt extra ordinarie lokal-, lands- och rikstelefonister.
Till stöd härför har styrelsen beträffande de ordinarie lokaloch
landstelefonisterna anfört följande:

Telegrafverkets växelstationer förestås mestadels av personer, vilka äro
anställda medelst kontrakt. Vissa av stationerna äro emellertid av den storleksordning
eller på grund av sitt läge i ledningsnätet av sådan betydelse, att
för deras behöriga skötsel måst anställas personal i tjänstemannaställning.
Såsom föreståndare för dylik station förordnas tjänsteman i rikstelefonists,
landstelefonists eller lokaltelefonists tjänstegrad allt efter omfattningen och
arten av det trafikarbete, som förekommer vid stationen. Vid de största stationerna,
där trafikens avveckling kräver en relativt stor personalstyrka, ävensom
vid stationer, där i större omfattning förekommer självständig riksexpedition
och samtalskontroll, är föreståndaren såsom regel rikstelefonist,
övriga stationer förestås av lands- eller lokaltelefonist, allt eftersom det ena
eller andra slaget av trafik överväger.

Föreståndarna deltaga i allmänhet i normal omfattning i växelbordstjänsten
och utföra dem åliggande göromål såsom föreståndare vid sidan av denna
tjänst. Det arvode av högst 360 kronor för år, som enligt 37 § avlöningsreglementet
kan utgå till rikstelefonist, vilken tjänstgör såsom föreståndare

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

för växelstation, är avsett att utgöra vederlag för de särskilda göromål och det
ansvar för stationens skötsel, som föreståndarskapet medför.

De lands- och lokaltelefonister, som äro placerade såsom växelstationsföreståndare,
innehava för närvarande med få undantag anställning såsom
extra tjänstemän och avlönas enligt bestämmelserna i ett mellan telegrafstyrelsen
och vederbörande personalförening avslutat kollektivavtal. Enligt
stadgande i detta avtal äga de uppbära särskilt föreståndararvode efter samma
grunder och till samma belopp som gäller beträffande ordinarie rikstelefonist,
som förestår växelstation. I den män dessa lands- och lokaltelefonister
överföras till ordinarie anställning i innehavande tjänstegrad, upphör
för telegrafstyrelsen rätten att till dem utbetala föreståndararvoden. Då, såsom
framgår av ovanstående, vederbörandes tjänstegrad bestämmes uteslutande
med hänsyn till arten av det växelbordsarbete, de utföra, och vederlag
för föreståndarskapet icke lämnas dem i annan form än genom nyssnämnda
arvode, så synes det styrelsen nödvändigt, att genom en utvidgning
av ovanberörda bestämmelser i 37 § avlöningsreglementet möjlighet beredes
för styrelsen att utbetala föreståndararvode till dem även efter deras
ordinarieblivande i lands- eller lokaltelefonistgraden.

I fråga om de extra ordinarie telefonisterna yttrar styrelsen:

Bland de till extra ordinarie tjänsteställning överförda telefonisterna innehava
en del sedan längre tid tillbaka fortlöpande förordnanden såsom föreståndare
för växelstationer. Därjämte hava vissa telefonister efter antagningen
till extra ordinarie tillfälligt tjänstgjort såsom vikarier för växelstationsföreståndare
under de tider, då dessa åtnjutit tjänstledighet eller semester.
Då styrelsen har för avsikt att i ökad omfattning bereda extra ordinarie
anställning åt sådana extra telefonister, som kvinna beräknas bliva för framtiden
behövliga, kommer extra ordinarie telefonistpersonal framdeles att i allt
större utsträckning tjänstgöra såsom föreståndare för växelstationer. Det
synes styrelsen under sådana förhållanden nödvändigt, att även denna personalgrupp
erhåller samma rätt till sådant särskilt arvode, som enligt vad ovan
sagts tillkommer rikstelefonister och extra telefonister. Någon anledning att
försätta den extra ordinarie telefonistpersonalen i sämre ställning i detta avseende
än nyssnämnda ordinarie och extra telefonister föreligger icke.

På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt, dels att
förslag måtte föreläggas 1937 års riksdag om sådan ändring av 37 § avlöningsreglementet,
att däri omförmält arvode å högst 360 kronor kunde under
angiven förutsättning utbetalas jämväl till ordinarie lokaltelefonist och landstelefonist,
dels ock att Kungl. Majit måtte bemyndiga styrelsen att, med
retroaktiv tillämpning från och med den 1 juni 1935, till extra ordinarie lokaltelefonist,
extra ordinarie landstelefonist och extra ordinarie rikstelefonist,
som förordnats såsom föreståndare för växelstation, utbetala särskilt arvode
med högst 360 kronor för år.

Lönenumnden har i utlåtanden den 19 september 1937 och den 12 januari
1937 anfört huvudsakligen följande:

Det i 37 § avlöningsreglementet angivna särskilda arvodet om högst
360 kronor för år infördes i avlöningsbestämmelserna vid 1920 års lönereglering
i stället för förmånen av fri bostad jämte bränsle och belysning, som
enligt föreskrift i det dittills gällande avlöningsreglementet vid telegrafverket

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

15

tillkommit såsom växelstationsföreståndare förordnad telefonist och vilken
förmån då avskaffades.

I betraktande av att sålunda telefonist, som förordnats till föreståndare för
växeltelefonstation, hittills tilldelats särskilt arvode, oavsett om vederbörande
innehaft extra eller ordinarie anställning, syntes det lönenämnden intet vara
att invända mot att, sedan numera ett avsevärt antal extra telefonister överförts
till anställning såsom extra ordinarie lokaltelefonist, extra ordinarie
landstelefonist eller extra ordinarie rikstelefonist, jämväl sådan tjänsteman
berättigades under förordnande, varom fråga vore, komma i åtnjutande av
enahanda förmån. Då inrättandet av extra ordinarie telefonistbefattningar
vid telegrafverket skett successivt med början den 1 juni 1935, syntes föreståndararvodet,
på sätt telegrafstyrelsen föreslagit, få avse tiden från vederbörandes
extraordinarieblivande. Lönenämnden finge alltså förorda bifall
till styrelsens föreliggande framställning.

Vidkommande ordinarie lokal- och landstelcfonister finge lönenämnden, i
överensstämmelse med den ställning, nämnden sålunda intagit till förevarande
spörsmål, såsom sin mening uttala, att sedan ordinarie befattningar
som lokaltelefonist och som landstelefonist från och med den 1 juli 1936 inrättats
vid telegrafverket, även dessa befattningshavare borde i förekommande
fall tillerkännas samma förmån, som enligt 37 § kommunikationsverkens
avlöningsreglemente tillkomme ordinarie rikstelefonist.

Lönenämnden bade sålunda i sak intet att erinra mot bifall till den remitterade
framställningen. Därest fråga örn ändring av 37 § avlöningsreglementet
med hänsyn till pågående lönerevision icke ansåges böra för närvarande
föreläggas riksdagen, torde Kungl. Majit kunna med stöd av 40 § avlöningsreglementet
provisoriskt medgiva utbetalande av ersättning för ifrågavarande
uppdrag i enlighet med telegrafstyrelsens förslag.

Såsom av det föregående framgår, hava tidigare alla dåvarande telefonister, Departementsnämligen
extra telefonister samt ordinarie rikstelefonister, baft möjlighet att i chefen•
egenskap av växelstationsföreståndare åtnjuta ett årligt arvode av högst 360
kronor. Den omständigheten, att för de extra telefonisterna bereus en fastare,
med pensionsrätt förenad anställning i statens tjänst genom att för sådant
ändamål inrättats extra ordinarie och, vad beträffar lokal- och landstelefonister,
jämväl ordinarie befattningar i respektive tjänstegrader, lärer dock icke
rimligen böra medföra, att de vid erhållande av dylik fastare anställning skola
ga miste örn ifrågavarande förman under förordnande såsom växelstationsföreståndare.
.lag anser mig därför böra förorda telegrafstyrelsens förslag,
att dylik förmån beredes ifrågavarande ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.

I sådant syfte bar telegrafstyrelsen beträffande ordinarie lokal- och landstelefonister
ifrågasatt ändring av 37 § avlöningsreglementet. En dylik författningsändring
borde egentligen prövas i samband med nu pågående utredning
bos 1936 års lönekommitté. Då emellertid berörda författningsändring,
därest framställning därom av telegrafstyrelsen avlåtits samtidigt med förslag
om inrättande av ordinarie lokal- och landstelefonistbefattningar, sannolikt
skulle i samband därmed hava blivit av statsmakterna nästlidct år genomförd
och då 40 § avlöningsreglementet icke, såsom lönenämnden alternativt
ifrågasatt, lärer böra äga tillämpning i förevarande fall, bar jag, som finnér
den av mig förordade anordningen böra snarast genomföras, ansett mig i frå -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

ga om oidinarie lokal- och landstelefonister böra tillstyrka, att erforderlig
ändring i 37 § avlöningsreglementet vidtages samt att förslag härom förelägges
innevarande års riksdag. Då en dylik ändring skulle träda i kraft först
den 1 juli 1937 men ordinarie lokal- och landstelefonistbefattningar inrättats
från och med den 1 juli 1936, torde övergångsvis böra stadgas, att dylikt arvode
må utgå jämväl till ordinarie lokal- eller landstelefonist för tid, varunder
vederbörande före dagen för ikraftträdandet innehait förordnande såsom
växelstationsföreståndare.

Därest vad jag sålunda förordat i fråga örn ordinarie lokal- och landstelefonist
vinner riksdagens bifall, har jag för avsikt att tillstyrka Kungl. Majit
att, på sätt telegrafstyrelsen föreslagit, meddela bestämmelser om särskilt arvode
jämväl till extra ordinarie lokal-, lands- eller rikstelefonist under förordnande
såsom växelstationsföreståndare, att tillämpas från och med den 1
juni 1935.

En ny linjeingcnjörsbefattning. I skrivelse den 19 september 1936 har
telegrafstyrelsen hemställt örn inrättande av en ny linjeingenjörsbefattning
(26:e lönegraden), avsedd för den tekniska ledningen av anläggnings- och
underhållsarbetena vid andra linjedistriktets automatiska stationer utom Göteborg.
Rörande behovet av denna befattning antör styrelsen följande:

Inom andra linjedistriktet utgör totala antalet telefonapparater för närvarande
123,000, av vilka omkring 43,800 äro anslutna till automatiska stationer.
Av dessa stationer äro fyra förlagda till Göteborgs stad. Inom distriktet
i övrigt finnas 10 färdigställda och 16 under byggnad varande landsautomatstationer
samt ett antal större automatiska abonnentväxlar, varjämte
automatisering av centralstationen i Borås pågår och beräknas bliva avslutad
i början av år 1937. Denna station, vilken kommer att draga en kostnad
av en miljon kronor, är till en början avsedd att betjäna 7,000 abonnenter.

Den tekniska ledningen av förenämnda fyra automatstationer i Göteborg
handhaves av en specialutbildad befattningshavare med högre teknisk examen
i förste linjeingenjörs tjänstegrad (27:e lönegraden). Då de härmed
förbundna arbetsuppgifterna helt taga honom i anspråk, kan hans sakkunskap
icke anlitas för övriga automatanläggningar inom distriktet. I fråga
om dessa föreligger redan ett trängande behov av en i automatisk stationsteknik
kunnig befattningshavare med högre teknisk utbildning, ett behov,
som kommer att bliva än mera markerat genom den ovannämnda automatstationen
i Borås och de planerade och delvis beslutade arbetena med automatiseringen
av Borås landsnät. Härtill kommer, att den sedan ett flertal
år tillbaka pågående landsautomatiseringen inom andra distriktet i övrigt
beräknas taga än större omfattning under den närmaste framtiden.

Innehavaren av nu ifrågavarande befattning skulle få till uppgift att under
linjedirektören handlägga frågor om byggande och underhåll av såväl städernas
som landsbygdens automatstationer med undantag av Göteborgs telefonstationer.

Av skäl, som sålunda anförts, finner styrelsen det nödvändigt, att en befattning
i linjeingenjörs tjänstegrad (26:e lönegraden) inrättas för den tekniska
ledningen av anläggnings- och underhållsarbetena vid andra distriktets
automatstationer utom Göteborg.

Lönenämnden har i utlåtande den 27 november 1936 anfört, att lönenämnden
funne tillräckliga skäl anförda för ifrågavarande förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

17

Av det anförda framgår, att automatiseringen av stationerna inom tele- Departemenlsgrafverkets
andra linjedistrikt redan nått och ytterligare beräknas erhålla
en sådan omfattning, att för den tekniska ledningen av dessa arbeten, utöver
den nuvarande förste linjeingenjören, en specialutbildad tjänsteman med
högre teknisk utbildning är erforderlig. Med hänsyn härtill och då arbetsuppgifterna
för denne tjänsteman äro av den art och omfattning, att en
placering i 26 :e lönegraden synes skälig, anser jag mig böra tillstyrka, att
för ändamålet inrättas en ny linjeingenjörsbefattning.

Fråga örn inrättande av vissa befattningar vid telegrafverket m. in.

I sin skrivelse den 19 september 1936 har telegrafstyrelsen vidare hemställt
örn inrättande av följande nya befattningar vid telegrafverket, nämligen en
byrådirektörsbefattning (28:e lönegraden), en sekreterarbefattning i 24:e
lönegraden, tre överkontrollörstjänster (24 :e lönegraden) och två förste kontrollörstjänster
(22:a lönegraden).

Med byrådirektör sbefattningen avses att bereda förbättrad
löneställning åt den förste byråingenjör (27:e lönegraden), som förestår linjebyråns
transmissionsavdelning. Denna avdelning handhar det sedan år
1921 pågående arbetet med rationalisering av det svenska telefon- och telegrafnätet,
innefattande kablifiering av huvudstråken och ett ökat utnyttjande
av befintliga blankledningar bland annat genom bärvågstelefoni. Med hänsyn
till att föreståndarens arbetsuppgifter såväl ökats som, på grund av den
oerhörda tekniska utvecklingen, jämväl blivit mera kvalificerade anser telegrafstyrelsen
den ifrågasatta höjningen i lönegrad nödvändig. Därjämte hemställer
styrelsen, att den förste byråingenjörstjänst, som vid bifall härtill
skulle bliva ledig, måtte få bibehållas för att bereda befordran av den linjeingenjör,
som å transmissionsavdelningen under föreståndaren utövar tillsyn
över driften å stamlinjekablarna m. m., samt att, därest sistnämnda förslag
bifalles, den härigenom ledigblivande linjeingenjörstjänsten återbördas till
linjedistrikten för att därstädes bereda befordran av en högskoleutbildad
ingenjörsassistent, vilken under nära fem år på förordnande bestritt linjeingenjörsgöromål.

Sekreter art jönsten i 24 :e lönegraden skulle placeras
å linjebyråns tekniska avdelningar, där enligt styrelsens mening behov föreligger
av en dylik arbetskraft och där sedan slutet av år 1933 för ändamålet
provisoriskt anlitats en å annan avdelning inom byrån placerad notarie
(21 :a lönegraden).

De tre Överkontrollör sbefattningarna hava begärts i
syfte att bereda förbättrad löneställning åt tre förste kontrollörer (22:a lönegraden),
placerade, en å Malmö telegraf- och telefonstation samt en å vardera
av trafikdistriktsbyråerna i Norrköping och Göteborg. Vid stationen
i Malmö har på grund av ökningen av telegrafdirektörens arbetsbörda måst
uppdragas åt bemälde förste kontrollör, som är placerad såsom befäl å telefonavdelningen,
alt närmast handhava ledningen av och inför telegrafdirektören
svara för driften å stationens samtliga avdelningar. Med hänsyn till
härigenom ökat arbete och ansvar borde enligt styrelsens mening denne
tjänsteman hänföras till 24:e lönegraden. — Vad beträffar de fem förste
kontrollörer, som äro placerade såsom trafikdirektörernas närmaste män och
ställföreträdare, en å var och en telegrafverkets fem trafikdistriktsbyråer,
hava, framhåller styrelsen, med verkets starka utveckling fordringarna på
dessa tjänstemän väsentligt skärpts och särskilt deras ställning såsom ställ Bihang

lill riksdagens prolakoll 1937. 1 sami. Nr 132. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements chefen.

företrädare genom trafikdirektörernas ökade tjänsteresor blivit alltmer betydelsefull,
varför en uppf lyftning till 24 :e lönegraden vore motiverad. Då
emellertid ett utbyte av innehavare å alla befattningarna vore ur tjänstens
synpunkt olägligt, föreslår styrelsen höjning endast beträffande tjänsterna
i Norrköping och Göteborg, beträffande vilka det kunde beräknas, att nuvarande
innehavare komme att kvarstanna å befattningen ännu efter höjningen.

Även med de två första kontrollörsbefattningarna avses
att bereda förbättring i löneställning åt andra tjänstemän, nämligen två kontrollörer
(20:e lönegraden), vilka äro placerade, den ene å Stockholms telefonstations
landsavdelning och den andre såsom föreståndare å rikstelefonbyråns
i Stockholm kassavadelning. Beträffande förstnämnde kontrollör,
som är närmaste man och ställföreträdare åt överkontrollören å landsavdelningen
och vilken under dennes tjänsteresor måste kunna självständigt förrätta
hans göromål, innebär förevarande förslag ett förnyande av motsvarande
framställning ett år tidigare. Vid anmälan i proposition nr 141 år
1936 av sistnämnda framställning fann emellertid departementschefen med
den ifrågasatta lönegradsförhöjningen böra i avvaktan på den blivande allmänna
översynen av avlöningsförfattningarna anstå. — Höjningen i lönegrad
av kontrollörstjänsten å rikstelefonbyråns kassavdelning har av styrelsen motiverats
med att nämnde tjänsteman har att gentemot allmänheten företräda
telegrafverket i en mångfald angelägenheter av mycket ömtålig art, såsom
ärenden angående anstånd med erläggande av till betalning förfallna avgifter,
överenskommelser om lämpliga betalningsterminer för resterande avgifter,
avstängning av telefoner på grund av utebliven likvid m. m.

Lönenämnclen har tillstyrkt samtliga ifrågavarande förslag.

Vidare har telegrafstyrelsen i sin skrivelse den 19 september 1936 samt i
skrivelse den 14 december 1936 hemställt om införande i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning av två nya befattningar vid telegrafverket, nämligen i
22:a lönegraden huvudkassör och i löre lönegraden radiokommissarie.

Med den nya huvudkassörstjänsten i 2 2:a lönegraden avses
att bereda förbättrad löneställning åt telegrafverkets huvudkassör (21 :a lönegraden),
som förestår telegrafstyrelsens huvudkassa och vars arbetsbörda
stegrats och ansvar genom nya arbetsuppgifter ökats.

Syftet med den nya radio kommissariebefattningen i 1 5:e
lönegraden är närmast att åt de såsom föreståndare för radiostationerna
i Härnösand och Kungsbacka placerade telegrafkommissarierna av klass
6 (jämväl 15:e lönegraden) giva en tjänstetitel, som bättre än den nuvarande
motsvarar deras arbetsuppgifter.

Löneniimnden har tillstyrkt inrättande av radiokommissariebefattning i
15:e lönegraden men beträffande förslaget örn uppflyttning i lönegrad av huvudkassörstjänsten
anfört, att då detta förslag möjligen kunde medföra konsekvenser
för andra myndigheter, med dess genomförande horde för närvarande
anstå samt att framställningen i denna del syntes böra hänskjutas till
1936 års lönekommittés prövning.

Enär under pågående löneutredning införande av nya befattningar i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning icke bör utan särskilt vägande skäl ske,
torde förslagen om inrättande av de nya befattningarna huvudkassör i 22:a

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

19

och radiokommissarie i 15:e lönegraden, såsom föregripande berörda löneutredning,
icke böra underställas innevarande års riksdag. Då icke heller
övriga under förevarande punkt omförmälda lönefrågor lämpligen synas
böra under sagda löneutredning föranleda förslag till riksdagen, hava samtliga
under denna punkt omförmälda framställningar överlämnats till finansdepartementet.

I enlighet med vad jag under denna punkt anfört skulle någon ändring i
det vid nästlidet års riksdag fastställda antalet av förste kontrollörsbefattningar
vid telegrafverket, 20, icke behöva vidtagas. Emellertid påkallas ändring
i detta antal ävensom i antalet radiokommissariebefattningar (22:a lönegraden)
av följande anledning.

Jämlikt bemyndigande av 1928 års riksdag (skrivelse nr 138) äger Kungl.
Majit, i den mån så prövas lämpligt, dels vid uppkommande ledighet å befattning
inom 21 :a—27:e lönegraderna i kommunikationsverkens avlöningsreglemente
antingen tills vidare hålla densamma vakant eller ock utbyta befattningen
mot tjänst inom lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader
utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad. Det har härvid förutsatts,
att anmälan om dylikt utbyte skulle göras vid nästföljande riksdag.

Med stöd av berörda bemyndigande har Kungl. Majit den 9 oktober 1936
efter framställning av telegrafstyrelsen medgivit utbyte vid telegrafverket av
två radiokommissariebefattningar mot två förste kontrollörstjänster, vadan
antalet av ifrågavarande tjänster numera uppgår till 3 respektive 22.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här anfört och förordat skulle
i 37 § avlöningsreglementet vidtagas sådan ändring, att däri omförmält arvode
kan utgå jämväl till ordinarie lokaltelefonist och landstelefonist. Vidare
skulle antalet linjeingenjörsbefattningar ökas från 25 till 26 och förste kontrollörstjänster
från 20 till 22 samt antalet radiokommissariebefattningar
minskas från 5 till 3.

Statens järnvägar.

Inrättande av en förste aktuariebefattning (26:c lönegraden). I skrivelse
den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag rörande ändring
i löneställning och antal beträffande vissa befattningar i 21 :a och högre
lönegrader vid statens järnvägar m. m. Styrelsen har därvid till en början
hemställt örn inrättande av ny befattning i 26 :e lönegraden, benämnd förste
aktuarie och avsedd att placeras å styrelsens ekonomibyrå. Styrelsen lämnar
först en redogörelse för de anordningar, som hittills vidtagits för att tillgodose
verkets behov av utredningar inom det järnvägsekonomiska området,
samt anför härutinnan:

Med bifall lill av Kungl. Majit i proposition nr 164 framlagt förslag beslöt
1907 års riksdag, att från och med år 1908 skulle inom järnvägsstyrelsen
inrättas en matematikerbefattning, i lönehänseende jämställd med byrådi -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

rektor och med placering å dåvarande inrikes godstaxebvrån. Innehavaren
av befattningen förutsattes skola hava matematisk utbildning och den kompetens
i övrigt, att utredningar, grundade på matematiska kalkyler, rörande
järnvägsekonomiska spörsmål — i första hand taxeförhållandena — kunde
åt honom anförtros.

I samband med den år 1915 ändrade byråindelningen inom järnvägsstyrelsen
överfördes matematikerbefattningen med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter
till dåvarande administrativa byrån, varefter densamma år
1918 förändrades till en byrådirektörstjänst, vars innehavare skulle vara föreståndare
för en under sistnämnda byrå inrättad särskild »avdelning för
ekonomiska utredningar». Inom denna skulle handläggas icke blott de den
förutvarande matematikern åvilande arbetsuppgifterna utan därjämte vissa
andra ärenden av järnvägsekonomisk, statistisk och finansiell natur.

Den av 1928 års riksdag beslutade omorganisationen av statsbaneförvaltningen
innebar för styrelsens del bland annat, att de tidigare administrativa
och kamerala byråerna samt avdelningen för ekonomiska utredningar ersattes
med en kanslibyrå och en ekonomibyrå. Till ekonomibyrån förlädes
dels samtliga ärenden, vilka därförut handlagts av avdelningen för ekonomiska
utredningar, dels ock ett flertal grupper av ärenden, vilka tidigare
handlagts av administrativa byrån och kameralbyrån.

I fråga om personaluppsättningen å den nyinrättade ekonomibyrån hade
järnvägsstyrelsen i det förslag till ändrad organisation, som låg till grund för
det av 1928 års riksdag fattade beslutet, föreslagit, att förenämnda byrådirektörsbefattning
för handläggning av ekonomiska utredningar skulle bibehållas,
samt att byråns uppsättning av kvalificerade tjänstemän därjämte
skulle utgöras av en sekreterare och en aktuarie. Under hänvisning till inträdd
utveckling mot lugnare förhållanden och det förestående fastställandet
av ny taxa för transporter å statens järnvägar fann vederbörande departementschef
emellertid behovet av ekonomiska utredningar för en ej ringa
framtid förminskat och ansåg med hänsyn härtill, att de av styrelsen föreslagna
byrådirektörs- och sekreterarbefattningarna lämpligen kunde utbytas
mot en förste sekreterarbefattning.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag begränsades ekonomibyråns tjänstemän
i ledande ställning sålunda till tre, nämligen, utom byråchefen, en förste
sekreterare och en aktuarie. Den förutvarande avdelningen för ekonomiska
utredningar, vars uppsättning av kvalificerad personal sedan år 1920
utgjorts av en byrådirektör, en förste aktuarie och en aktuarie, fick alltså
till en början övertaga den nya ekonomibyråns arbetsuppgifter utan att för
handläggning av de ärendesgrupper, vilka övertogos från administrativa och
kameralbyråerna, erhålla någon förstärkning av personal i högre grader.

De förväntningar örn en lugnare utveckling på det järnvägsekonomiska
området, som, enligt vad som framgår av det ovan anförda, utgjorde en avanledningarna
till att ekonomibyråns personaluppsättning till en början bestämdes
på sätt nyss angivits, hava emellertid icke infriats. Den yrkesmässiga
landsvägstrafikens utveckling i konkurrens med järnvägarna har härvid
varit en betydelsefull faktor, under vars inverkan taxeväsendet icke kunnat
komma till stadga. Kostnadsbokföringens omläggning efter tidslägets
fordringar samt införandet av en fortlöpande driftkostnadsanalys hava vidare
krävt mycket arbete. Tidigare trafikekonomiska utredningar angående
planerade nya järnvägar, hava visserligen bortfallit, men i deras ställe hava
tillkommit utredningar angående ifrågasatta införlivanden med statens järnvägar
av enskilda järnvägar och omnibuslinjer.

För handläggning av ärenden, som äga samband med dels biltrafiken, dels
kostnadsbokföringen samt verkets inkomstekonomi och taxeförhållanden,

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

21

erhöll ekonomibyrån i enlighet med av järnvägsstyrelsen gjord hemställan
år 1931 två nya befattningar i aktuariegraden, av vilka den ena år 1936
höjts till sekreterarbefattning.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att med sistnämnda åtgärder ekonomibyråns
behov av särskild utredningsman emellertid icke vore tillgodosett, samt yttrar
i denna fråga vidare:

Att ett sådant behov förelegat och alltjämt föreligger torde få anses framgå
därav, att ekonomibyråns chef och dess förste sekreterare, sedan byrån
tillkom den 1 juli 1928, icke under någon längre tid samtidigt upprätthållit
sina ordinarie befattningar. Förste sekreteraren har till och med utgången
av år 1931 haft förordnande att med byråchefs befogenhet leda utredning
örn bokföringsväsendets omläggning eller ock att tjänstgöra som byråchef
för ekonomibyrån under den ordinarie byråchefens tidvisa ledigheter för särskilda
uppdrag, och byråchefen har från början av år 1932 varit befriad från
övriga till hans tjänst hörande göromål för att handhava och leda arbetet
med den revidering av godstaxan, som styrelsen i enlighet med uttalande av
vederbörande departementschef vid fastställande av nu gällande godstaxa
har att verkställa. Härvid har förste sekreteraren inträtt som byråchef.

Sedan på föredragning av chefen för ekonomibyrån — tidigare byrådirektör
och föreståndare för avdelningen för ekonomiska utredningar — förslag
framlagts av styrelsen till 1929 års taxa och i denna sedermera vidtagits vissa
viktigare ändringar, förestår som nyss nämnts utarbetande av förslag till
ny godstaxa. Ledningen av detta arbete är så krävande, att det icke ansetts
kunna påläggas byråchefen å ekonomibyrån utöver denne i övrigt påvilande
uppgifter, utan har en särskild tjänsteman inom ekonomibyrån efter den tidigare
byråchefens avgång med pension från 1 oktober 1936 förordnats verkställa
utredning i denna såväl brådskande som synnerligen betydelsefulla
fråga. Denne tjänsteman innehar för närvarande befattning som aktuarie,
en tjänstegrad, som icke kan anses närmelsevis svara mot uppdragets natur.
Man kan vidare med all visshet förvänta, att efter nämnda arbetes slutförande
andra för verkets ekonomi betydelsefulla utredningar skola behöva
göras. En 30-årig erfarenhet ger nämligen vid handen, att ett stadigvarande
behov föreligger av tillgång till en för dylika utredningar lämpad och kvalificerad
tjänsteman, som, fri från löpande arbeten, kan disponeras för särskilda
utredningsuppdrag. I betraktande av affärsverkets storlek med en
årsomsättning av omkring 200 miljoner kronor torde ock ett sådant behov
få anses naturligt.

Det torde även här böra framhållas, att den sakkunskap inom det järnvägsekonomiska
området, som en dylik utredningsman besitter, visat sig i
ej oväsentlig omfattning anlitas såväl av departement som kommittéer.

På grund av ovan anförda omständigheter anser styrelsen motiverat, att
en av ekonomibyråns nuvarande aktuariebefattningar omvandlas till en för
utredningar inom det järnvägsekonomiska området avsedd högre befattning.
Sådan har såsom inledningsvis framhållits funnits alltsedan år 1908 — eller
till och med sedan 1905, ehuru de första åren på extra stat — och ända
fram till 1928, till en början med benämning matematiker och sedan år 1918
med benämning byrådirektör. Med hänsyn till nuvarande organisation, enligt
vilken en förste sekreterare i 27:e lönegraden är ställföreträdare för ekonomibyråns
chef, torde emellertid för den nya tjänsten icke böra ifrågasättas
högre tjänsteställning än som motsvarar 26:e lönegraden, varvid befattningen
lämpligen synes böra benämnas förste aktuarie.

Ilen aktuariebefattning å ekonomibyrån, som sålunda föreslås ersatt med
en förste aktuariebefattning, anses kunna indragas.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements chefen.

Lönenåmnden har i utlåtande den 21 december 1936 anfört, att det med
hänsyn till de kvalifikationer, ifrågavarande tjänsteman måste besitta, syntes
befogat, att den föreslagna nya befattningen hänfördes till 26 :e lönegraden,
varför lönenämnden intet hade att erinra mot bifall till järnvägsstyrelsens
förevarande hemställan.

Av den förebragta utredningen torde framgå, att de uttalanden om minskat
framtida behov av större utredningar på det järnvägsekonomiska området,
som år 1928 motiverade den då beslutade uppsättningen av personal i högre
grader å ekonomibyrån, under numera rådande förhållanden icke längre
äga giltighet. Sålunda pågår för närvarande å ekonomibyrån en mycket
omfattande utredning rörande ändrad godstaxa vid statens järnvägar, för
vilket arbete en aktuarie (21 :a lönegraden) därstädes helt tages i anspråk,
och nya ekonomiska utredningar torde även vara att emotse för framtiden.
I själva verket synes, såsom järnvägsstyrelsen ock framhållit, vid ett affärsdrivande
verk av statens järnvägars omfattning så gott som ständigt förefinnas
behov av en kvalificerad tjänsteman, som helt kan ägna sig åt dylika
större utredningar på det ekonomiska området. Med hänsyn till vad
sålunda anförts och då stora fordringar måste ställas på ifrågavarande tjänstemans
kompetens och skicklighet, anser jag mig böra förorda, att en ordinarie
befattning i 26 :e lönegraden för ändamålet tillföres järnvägsstyrelsen.
I sådant syfte har järnvägsstyrelsen föreslagit inrättande av en befattning
såsom förste aktuarie, vilket nödvändiggör införande i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning i 26:e lönegraden av befattningen förste aktuarie.
Strängt taget borde en dylik åtgärd prövas i samband med den löneutredning,
som nu verkställes av 1936 års lönekommitté. Ifrågasättas kan ock,
om ej den nya befattningen kunde benämnas sekreterare i 26 :e lönegraden,
vilken befattning redan finnes i tjänsteförteckningen beträffande statens järnvägar.
Å andra sidan torde benämningen förste aktuarie bättre än sekreterare
svara mot de arbetsuppgifter, ofta av matematisk och statistisk art, som skulle
åvila befattningen i fråga. Härjämte är att märka, att befattningen förste
aktuarie i 26 :e lönegraden redan förekommer i tjänsteförteckningen vid ett
annat av kommunikationsverken, nämligen postverket, samt att i samma
lönegrad vid statens järnvägar finnes befattningen förste aktuarie och chef
för statistiska kontoret. Med hänsyn härtill och då det synes angeläget, att
erforderlig fasthet i ekonomibyråns organisation på denna punkt med det
snaraste vinnes, har jag funnit mig kunna tillstyrka, att förslag örn inrättande
av en förste aktuarietjänst i 26 :e lönegraden nu förelägges riksdagen. Vid
bifall härtill skulle en aktuarietjänst indragas.

En ny notariebefattning. I sin skrivelse den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen
vidare föreslagit inrättande av en ny notariebefattning (21 :a
lönegraden), avsedd såsom personlig befattning för kontorsskrivaren vid statens
järnvägar Edvard Mårten Sjöbeck. Till stöd för förslaget anför styrelsen
till en början:

Kangl. Maj:ts proposition nr 132.

23

Som ett ted i styrelsens strävanden att göra reklam för resor å statens
järnvägar föranstaltade styrelsen redan år 191(3 om utgivande av resehandböcker,
innehållande dels beskrivningar över sevärdheter i järnvägens närmaste
omgivning, dels praktiska anvisningar. Sådana böcker utarbetades
rörande övre och nedre Norrland samt västkusten, och använde styrelsen
som författare numera framlidne journalisten Gustaf Åsbrink, som enligt
styrelsens mening var väl lämpad att lösa uppgifter av dylikt slag. Sedermera
har styrelsen övergått till att utgiva resehandböcker av ett annat slag,
vilka böcker egentligen borde kallas landskapsböcker. Dessa senare böcker
innehålla nämligen inga praktiska upplysningar, enär dessa —- enligt vad
erfarenheten visat — ganska snart bliva föråldrade. Landskapsböckernas
uppgifter hava i stället fattats så, att de skola lära läsaren att vid färd i ett
landskap få blick för landskapets utvecklingshistoria ej så mycket i geologiskt
hänseende som företrädesvis i avseende å vegetationen och den grad
av kultur, varå denna befinner sig, ävensom för bebyggelsens karakteristiska
drag ej blott i vad avser kyrkor och profana monumentalbyggnader utan
även i avseende å enklare boningshus och ekonomibyggnader.

Från många håll har meddelats, att man med förtjusning följt de i landskapsböckerna
föreslagna programmen för utfärderna, som i regel äro lagda
så, att de äro lämpliga för en söndagspromenad. Men landskapsböckerna
stimulera även till resor på längre håll, i det att de giva synpunkter på landskapsuppfattningen,
som alltid äro intresseväckande men därjämte ofta nya
både för landskapsinnevånaren själv och för längre bort boende. Härigenom
väckes hos läsaren ett intresse att personligen lära känna det skildrade landskapet,
som ofta utlöser sig i en längre resa på statens järnvägar.

Denna bokserie kan man framför allt betrakta som ett representativt
hävdande utåt av statsbanornas allvarliga och medvetna arbete för stimulerandet
av persontrafiken. Böckerna i och för sig äro i detta hänseende utomordentligt
värdefulla, men av måhända än större värde äro det insamlade,
omfattande reklammaterialet, kunskaperna och erfarenheterna, vilka lämna
möjligheter att när som helst upptaga nya reklamuppgifter. Styrelsen får
härvidlag såsom ett exempel nämna, att styrelsen av det utav författaren
framställda, utomordentligt väl tagna och signifikativa fotografimaterialet
iordningställt flera fotografiska utställningar, innehållande förstorade fotografier
från de fotograferade landskapen. Dessa hava samlats i s. k. landskapsutställningar,
som cirkulera på statens järnvägars olika större stationer,
och hava av allmänheten uppskattats i mycket hög grad. Författarens
fotografier hava även i stor utsträckning använts, då järnvägsstyrelsen såväl
inom som utom Sverige deltagit i allmänna utställningar.

För arbetet med dessa landskapsböcker, bestående i studier på ort och
ställe, tagandet av fotografier och författandet av texten, har styrelsen haft
att tillgå en därför synnerligen lämpad person, anställd vid statens järnvägar,
nämligen kontorsskrivaren vid maskinavdelningen i Hälsingborg Mårten
Sjöbeck. Denne har visat sig besitta en osedvanlig kunskap örn och
förståelse för alla de drag, som sirö utmärkande för ett landskap.
Vissa naturliga förutsättningar hava hjälpt honom, förtrogenheten med
den topografiska litteraturen, personliga förbindelser med landels främsta
arbetande forskare, hans konstnärliga uppfattning av tingen och
hans blick för det typiska. Genom under hand självständigt utförda vetenskapliga
arbeten inom landskapsforskningens område har han förstått att
utåt skapa förtroende och respekt inom intellektuella kretsar för de tankar
och synpunkter, vilka bygga upp landskapsböckerna och giva dem betydligt
större värde än tillfällighetspublikationens. En av landskapsböckernas
stora förtjänster är den intima föreningen av ord och bild. Förutsättningen

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

därför är, att de fotografiska och intellektuella arbetsuppgifterna behärskas
av en och samma person, och Sjöbeck har en sällsynt konstnärlig förmåga
att med kameran fånga bilder, som på ett utmärkt sätt illustrera texten och
giva liv åt vad författaren velat klargöra för läsaren. Det torde i detta sammanhang
böra omnämnas, att samtliga bilder äro tagna av författaren själv.
Sjöbeck har vidare en ovanlig förmåga att genom korta och uttrycksfulla
bildunderskrifter fast sammanbinda ord och bild. Det första uppdrag, Sjöbeck
erhöll av styrelsen, var att skriva en bok örn Skåne. Denna utkom år
1928. Därefter har varje år en ny bok utgivits, nämligen år 1929 Östergötland,
år 1930 Småland, år 1931 Halland, år 1932 Bohuslän och Göteborg,
år 1933 Västergötland, år 1934 Värmland, år 1935 Närke samt år 1936 en
reviderad upplaga av den för länge sedan slutsålda Skåneboken. För att
giva en föreställning örn huru utomstående fackmän värdesatt styrelsens åtgärder
i avseende å ovan nämnda landskapsböcker tillåter sig styrelsen att
bland den mängd välvilliga recensioner, järnvägsstyrelsen har i sitt arkiv,
åberopa uttalanden av professor Rutger Sernander örn Värmlandsboken,
professor Carl Skottsberg örn Närkesboken och museiintendenten A. A:son
Sandklef örn Hallandsboken.

Det arbete, Sjöbeck utfört för färdigställandet av ovan angivna landskapsböcker,
har ända sedan hösten 1927 tagit hela hans arbetstid i anspråk. Endast
under de två sista åren har han fått ägna sig åt några andra uppgifter.
Med den intensivare reklam, som styrelsen sedan några år tillbaka bedriver,
har styrelsen behov av en kraft, som har förmåga att författa och illustrera
broschyrer, avsedda att sättas i händerna på personer, som begagna statsbanans
rundturer, eventuellt ock andra resande. En tjänsteman vilken som
helst är ej lämpad för dylika uppgifter. Men Sjöbeck har visat sig användbar
även för arbete av sådan art. Under det sista året har han tidvis
fått avbryta sitt arbete med revideringen av Skåneboken för att författa vissa
broschyrer, som för tillfället voro behövliga. De broschyrer, han sålunda
utarbetat, äro: »Sveriges nordligaste järnväg», »Vättern runt» och »Sveriges
badstrand Västkusten».

Det är styrelsens avsikt att fortgå på den inslagna vägen och låta Sjöbeck
fortsätta utarbetandet av landskapsböcker och reklambroschyrer. Arbetet
med landskapsböckerna kommer dock hädanefter att bedrivas i något långsammare
takt än hittills. Dels komma de norrländska landskapen — varom
det närmast kommer att bliva fråga — att kräva mera tid, enär avstånden
där äro större och den tid av året, då fältarbeten kunna pågå, kortare, dels
torde Sjöbecks tid för framtiden i ökad utsträckning komma att tagas i anspråk
för utarbetandet av broschyrer m. m.

Som ovan nämnts har Sjöbeck sedan år 1927 uteslutande sysslat med författareskap
för styrelsens räkning. Då det befunnits, att denna anordning
komme att bliva permanent, och då det under sådana förhållanden ansetts
oegentligt, att han skulle kvarstå i en för helt annat syfte inrättad befattning
å maskinavdelningen, bar styrelsen nyligen förflyttat Sjöbeck till persontrafikbyrån,
där reklamärendena rörande persontrafiken handläggas, dock att
Sjöbeck skulle fortfarande vara stationerad i Hälsingborg. Något behov att
han skulle utföra sitt författararbete i Stockholm har nämligen ej kunnat
påvisas.

Beträffande det sätt, varpå Sjöbeck hittills bereus och framdeles anses
böra beredas ersättning för sitt arbete som författare av landskapsböcker och
reklambroschyrer, anför järnvägsstyrelsen:

Sjöbeck har för sitt arbete — oavsett rese- och traktamentsersättning —
icke ånjutit någon annan särskild ersättning än en årlig gratifikation, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

25

första året utgjorde 1,000 kronor, men som redan för andra året höjdes till
1,500 kronor och 1935 till 2,000 kronor. En dylik årlig ersättning har styrelsen
ansett vara motiverad på grund av arten av det arbete, Sjöbeck utfört,
vilket arbete fordrat mycket större kvalifikationer än man kan påfordra
av en kontorsskrivare. I denna summa ingår jämväl ersättning till Sjöbeck
för en del utgifter, som han haft i och för sitt arbete och som icke på
annat sätt lämpligen kunnat ersättas. Då det emellertid är oegentligt att för
någon längre tid bereda en tjänsteman skälig arbetsersättning genom gratifikationer
och då styrelsen alltjämt har användning för en tjänsteman med
den författaregåva, som Sjöbeck visat sig besitta, har styrelsen ansett det vara
med rättvisa och billighet överensstämmande, att Sjöbeck tilldelas en så
pass hög tjänstebefattning, att hans fasta inkomster från järnvägen uppgå
till ungefär vad hans nuvarande avlöning jämte gratifikationen utgöra. Att
inrätta en befattning, som det står envar öppet att söka, kan i här ifrågavarande
fall icke vara ändamålsenligt. Styrelsen har därför stannat vid att
föreslå en annan tänkbar utväg, nämligen att Sjöbeck tilldelas en personlig
befattning å styrelsens stat.

Härmed vinner man det avsedda syftet att giva Sjöbeck det tillskott i avlöning,
som han genom sin författarverksamhet enligt styrelsens åsikt gjort
sig väl förtjänt av, men man är ej bunden av vanliga regler rörande ansökningsförfarande
och dylikt. En åtgärd av ifrågavarande slag är inom kommunikationsverken
ej exempellös. Styrelsen tillåter sig erinra därom,. att
1913 års riksdag med bifall till därom i proposition nr 2 gjord framställning,
medgav, att för tillförordnade förste postvaktmästaren E. V. Nyberg finge å
postverkets övergångsstat uppföras en personlig verkmästarbefattning.

Sjöbecks inkomster från statens järnvägar äro för närvarande — oberäknat
dyrtidstillägg — följande:

Lön som kontorsskrivare i 15 :e lönegraden, löneklass

19 och ortsgrupp E kr. 5,304:—

Gratifikation » 2,000:

Örn man tänker sig, att Sjöbeck skulle tilldelas en befattning i 21 :a lönegraden
(löneklasserna 21—24), exempelvis en notariebefattning, skulle hans
avlöning i ortsgrupp E uppgå till

Härmed skulle Sjöbeck, men först örn han tilldelas högsta löneklassen,
ernå en inkomst, som ungefär motsvarar vad han för närvarande har. Styrelsen
för sin del anser det rimligt och lämpligt, att Sjöbäck tilldelas en
notariebefattning och att han, med stöd av 13 § avlöningsreglementet, förklaras
berättigad att omedelbart erhålla avlöning enligt 24:e löneklassen.

På grund av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt, att vid bifall till
styrelsens förslag örn inrättande av ifrågavarande notariebefattning Kungl.
Maj:t måtte medgiva, att Sjöbeck finge — utan att tjänsten ledigförklarades
för ansökan — konstitueras å sagda befattning ävensom i sådan egenskap
omedelbart erhålla lön enligt 24:e löneklassen.

Summa kr. 7,304:—

i löneklass 21
» » 22

» » 23

» > 24

kr. 6,000:—
» 6,384:—

» 6,768:—
» 7,212:—

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Lönenämnden har anfört, att förevarande förslag på grund av de i detta
fall föreliggande särskilda omständigheterna icke föranledde erinran från
lönenämndens sida.

Departements- Såsom av det anförda framgår, förefinnes vid statens järnvägar numera bechefen.
hov att genom reklam söka vidmakthålla och örn möjligt öka persontrafiken,
ett behov, som med rådande konkurrens från andra trafikmedel icke
kommer att förminskas utan säkerligen för framtiden förbliva bestående.
För tillgodoseende av detta behov bedriver järnvägsstyrelsen bland annat
verksamhet med utgivande av illustrerade resehandböcker av en särskild typ,
s. k. landskapsböcker, och reklambroschyrer, och har styrelsen för denna
verksamhet haft att tillgå en för ändamålet synnerligen lämpad tjänsteman,
nämligen kontorsskrivaren E. M. Sjöbeck, vilken under de sista tio åren
varit helt sysselsatt härmed och såsom ersättning härför, utöver sin lön samt
resekostnads- och traktamentsersättning, åtnjutit en årlig gratifikation. Enär,
så vitt nu kan bedömas, behov för framtiden förefinnes av en dylik kvalificerad
arbetskraft, som kan helt ägna sig åt författarverksamhet för ifrågavarande
ändamål, samt nuvarande anordning med gratifikation år efter år
såsom särskild ersättning för denna speciella verksamhet icke lämpligen
synes böra fortfara, anser jag mig böra förorda, att Sjöbeck i stället erhåller
en särskild befattning i lämplig högre lönegrad än hans nuvarande tjänst.
I sådant hänseende har järnvägsstyrelsen föreslagit inrättande av en notariebefattning,
och då ett genomförande av detta förslag icke kommer att medföra
utgiftsökning för statens järnvägar, finner jag mig böra tillstyrka detsamma.

Därest vad sålunda förordats vinner riksdagens bifall, vill jag tillstyrka
Kungl. Majit medgiva, att Sjöbeck må, utan hinder av gällande bestämmelser
om befattnings kungörande till ansökan, av järnvägsstyrelsen konstitueras
å ifrågavarande notariebefattning samt att han å berörda tjänst må omedelbart
erhålla lön enligt den högsta elier 24:e löneklassen.

Indragning av befattningen förrådsförvaltare. I sin skrivelse den 14 november
1936 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag örn indragning av befattningen
förrådsförvaltare (22:a lönegraden) vid statens järnvägar. Till
stöd härför yttrar styrelsen:

Inom 22:a lönegraden finnes nu inrättad en förrådsförvaltarbefattning, av
vilken antalet utgör endast en. Dennes innehavare har varit placerad i örebro
såsom föreståndare för den förrådsavdelning, som under verkstadschefens
befäl funnits vid huvudverkstaden där. Sedan emellertid den i Stockholm
tidigare befintliga förrådsavdelningen numera överflyttats till örebro
genom inrättandet av centralförrådet där och i samband därmed ock förrådsintendentsbefattningen
i Stockholm ävenledes överflyttats till örebro, har
nämnda förrådsförvaltarbefattning blivit överflödig, ben har ock sedan flera
år hållits vakant.

Departements■ Med biträdande av vad järnvägsstyrelsen i förevarande hänseende föreslagit

chefen. vill jag förorda, att ifrågavarande, för närvarande vakanta befattning från och
med den 1 juli 1937 måtte utgå ur avlöningsreglementets tjänsteförteckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132. 27

m**®*......

Fråga om inrättande av två nya överinspektorsbefattningar. I sin skrivelse
den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om höjning
av stationerna Hallsberg och Nässjö från klass 1 A till överinspektorsklass
samt i anslutning härtill om höjning av befattningarna såsom föreståndare
för dessa stationer från stationsinspektor av klass 1 A (25:e lönegraden)
till överinspektör (26 :e lönegraden).

Till stöd härför har anförts, att berörda stationer beträffande såväl storleksordning
och trafikens art stöde i en särsklass samt att i samband med
undersökningar i anslutning till pågående utredning rörande nya grunder
för stationernas klassificering det ville synas, som örn även vid poängtalets
eventuella uppbyggande på arbetsvärdetal för olika faktorer sagda två stationer
jämte nuvarande stationer av överinspektorsklass skulle komma i en
klass för sig. Arbetet vid stationerna i Hallsberg och Nässjö karakteriserades
av den stora övergångstrafiken beträffande såväl resande som gods och
ställde därför särskilt stora krav på föreståndarna, varjämte dessa hade
under sig betydande personalstyrkor, i båda fallen omkring 250 man; vid
Nässjö station ombesörjdes trafik jämväl för tre anslutande enskilda järnvägars
räkning. En uppfattning av ifrågavarande stationer syntes icke på
något sätt föregripa pågående klassificeringsutredning.

Lönenämnden har anfört, att nämnden lika med järnvägsstyrelsen ansåge,
att ifrågavarande båda stationer skäligen borde uppflyttas till överinspektorsklass
och att detta kunde ske, utan att pågående utredning rörande
trafikanstalternas klassificering föregrepes. Lönenämnden har därför tillstyrkt
bifall till förevarande förslag.

1936 års klassificeringskommitté har till följd av remiss avgivit utlåtande
den 8 februari 1937 samt därvid anfört:

Med anledning av denna remiss har kommittén gjort en jämförande utredning,
bland annat genom besök å respektive orter, beträffande å ena sidan
nu ifrågavarande stationer samt å andra sidan centralstationerna i Göteborg
och Malmö (överinspektorsklass) ävensom örebro (1 A), vilken sistnämnda
station inom sin klass i storleksordning torde komma närmast efter
Hallsberg och Nässjö.

Kommittén har med stöd av berörda utredning för sin del kommit till den
uppfattningen, att stationerna Hallsberg och Nässjö i fråga örn arten och omfattningen
av där förekommande trafikarbete samt det respektive föreståndare
åvilande ansvaret för detta arbetes tillfredsställande avveckling i viss
mån intaga en särställning i förhållande till övriga järnvägsstationer av
klass 1 A. Vid en ändrad klassificering av statens järnvägars stationer äro
alltså enligt kommitténs uppfattning Hallsberg och Nässjö de stationer av
klass 1 A, vilka i främsta rummet böra ifrågakomma till en uppflyttning.

Vid den hittills av kommittén verkställda utredningen har emellertid framkommit,
att såväl från postverkets som telegrafverkets sida krav sannolikt
komma att framställas om en uppflyttning av vissa postkontor respektive
telegrafstationer, som hänföras till klass 1 A respektive 1 B, till högsta klassen
för berörda verk. Därest Kungl. Majit icke skulle finna att dessa frågor
för samtliga tre verken böra bedömas enhetligt i ett sammanhang, har kommittén
ingen erinran mot järnvägsstyrelsens föreliggande förslag.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Departements chefen.

Även om skäl synas förebragta för en uppfattning i klass av stationerna
i Hallsberg och Nässjö, torde dock frågan om en dylik åtgärd med hänsyn
till de konsekvenser, detta enligt vad klassificeringskommittén anfört skulle
kunna medföra beträffande post- och telegrafverken, icke fristående från
kommitténs pågående utredning nu böra upptagas till prövning. Med hänsyn
härtill har jag ej funnit mig böra förorda förslag i ämnet till innevarande
års riksdag.

Fråga om inrättande av sju nya baninspektorsbefattningar. I skrivelse
den 30 oktober 1935 hemställde järnvägsstyrelsen örn inrättande av sju nya
baninspektorsbefattningar (22:a lönegraden), avsedda att jämte en redan
befintlig dylik befattning användas för att bereda förbättrad löneställning
åt de underingenjörer (20:e lönegraden), som tjänstgjorde såsom sektionsföreståndarnas
närmaste män och ställföreträdare å åtta angivna, mera arbetstvngda
bansektioner.

Till stöd för förslaget anfördes, att berörda bansektioners längd efter hand
alltmera utökats, så att banlängden, som år 1915 i medeltal utgjort 130.6
km., år 1935 uppgick till 287.2 km., att föreståndarna för dessa större sektioner
dåmera ej medhunne att, såsom tidigare skett, ensamma leda och
övervaka allt arbete inom respektive sektioner utan att de måst till mer eller
mindre självständig handläggning överlåta en del av arbetsuppgifterna på
sina närmaste män, underingenjörerna, samt att härigenom ökade krav
kommit att ställas på dessa tjänstemän.

Framställningen, som tillstyrktes av lönenämnden, anmäldes inför Kungl.
Maj:t den 28 februari 1936 (i proposition nr 141), därvid departementschefen
anförde, att även om arbetsuppgifterna för ifrågavarande underingenjörer
efter hand blivit mera krävande, det dock, med hänsyn till närmast
jämförliga befattningars i andra verk löneställning och då en allmän översyn
av avlöningsbestämmelserna för statens tjänstemän inom kort torde komma
till stånd, syntes icke då böra vidtagas någon höjning i omförmälda befattningshavares
löneställning utan att därmed torde böra tillsvidare anstå.

I enlighet härmed avläts intet förslag i ämnet till 1936 års riksdag.

I sin skrivelse den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen förnyat sin
framställning i denna fråga samt utöver vad förut anförts framhållit, att det
i själva verket endast gällde vidhållandet av en av statsmakterna vid baninspektorsbefattningens
inrättande godkänd princip innebärande, att dylika
befattningar skulle få disponeras för föreståndarens närmaste man å de mera
arbetstyngda bansektionerna. Antalet baninspektorstjänster, som ursprungligen
uppgått till 5, utgjorde efter i samband med det elektrifierade
bannätets utvidgning nödvändiggjort utbyte mot tre elektroingenjörsbefattningar
(jämväl 22 :a lönegraden) för närvarande endast 2, varav blott en
funnes tillgänglig för linjetjänsten.

Lönenämnden har anfört, att innebörden av de för 1936 års lönekommitté
meddelade direktiven gjorde sannolikt, att förevarande fråga icke komme

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

29

att upptagas till behandling av sagda kommitté, varför lönenämnden vidholm
sitt förut gjorda tillstyrkande av förslaget.

Då denna fråga synes vara av beskaffenhet att böra prövas i samband med Departementdet
på grund av järnvägselektrifieringens fortgående utökning alltmera ak- chefentuella
spörsmålet om bansektionsföreståndarnas arbetsuppgifter m. m., torde
förevarande fråga, oavsett om densamma kommer under omprövning i samband
med 1936 års lönekommittés utredning eller icke, i varje fall icke nu
böra företagas till avgörande. Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka,
att framställning i ämnet avlåtes till pågående riksdag.

Fråga om inrättande av två nya byråassistentbefattningar (21 :a lönegraden).
Järnvägsstyrelsens skrivelse den 14 november 1936 innehåller vidare
förslag örn inrättande av två nya byråassistentbefattningar (21 :a lönegraden)
för biträde med ledningen av statens järnvägars automobiltrafik inom II och
III distrikten. Till stöd härför anför styrelsen:

Statens järnvägar bedriva som bekant en omfattande automobiltrafik i egen
regi inom II distriktet. Denna rörelse har på senare tid avsevärt utvidgats, i
det dels statens järnvägars egna linjer utsträckts, dels privata omnibuslinjer
i Bohuslän och Halland övertagits av statens järnvägar. Hela denna biltrafik
sorterar närmast under Irafikinspektören vid 9:e trafiksektionen. Med de
senaste linjeförvärven omfattar den under denne trafikinspektör sorterande
biltrafiken numera en trafikerad väglängd av omkring 700 km., en sträcka,
som är längre än de till trafiksektionen hörande järnvägslinjerna. Den för
denna trafik disponerade vagnparken består av ett 60-tal omnibussar jämte
ett antal släpvagnar och lastbilar. Förutom denna biltrafik i statens järnvägars
regi, delvis i bolagsform, hava statens järnvägar etablerat samtrafik
med en mängd privata billinjer, vilken samtrafik även kräver övervakning
av trafikinspektören. För biträde med hithörande göromål är en byråassistentbefattning
i 21 :a lönegraden erforderlig.

Även inom III distriktet bedriva statens järnvägar numera biltrafik i stor
utsträckning, i det en hel del privata billinjer i Skåne och Halland övertagits
och införlivats med statens järnvägar. Ifrågavarande omnibusrörelse omfattar
två stora komplex, nämligen linjerna Malmö—Lund, Malmö—Lomma
—Lund, Lund—Eslöv och Malmö—Löddeköpinge—Landskrona samt de under
aktiebolaget Kullens Omnibustrafik sorterande linjerna i nordvästra Skåne
och i Halland. Samtliga linjer omsluta en trafikerad väglängd av 480
kilometer. Antalet bussar uppgår till 59 och den för denna rörelse anställda
personalen utgör omkring 75 man.

Ifrågavarande omnibustrafik berör till sin största del 12:e trafiksektionen,
i det av angivna väglängd 364 kilometer falla inom denna sektions trafikområde.
Med trafikens skötsel sammanhänger bland annat handläggningen
av en mängd taxe-, turliste- och avtalsärenden etc. För detta nya och icke
minst ur ekonomisk synpunkt för verket betydelsefulla arbetsområde måste
avdelas en kvalificerad arbetskraft, och får styrelsen fördenskull föreslå inrättandet
av en byråassistentbefattning i 21 :a lönegraden.

Lönenämnden har anfört:

De av statens järnvägar trafikerade omnibuslinjerna inom II och lil distrikten
äro fördelade i fvra särskilda grupper, med trafikrörelsen inom de skilda
grupperna organiserad på olika sätt. Å de lill den nordligaste gruppen hö -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements chefen.

rande linjerna inom Bohuslän och norra Halland bedriva statens järnvägar
trafiken i egen regi. De inom Halland mellan Varberg och Laholm belägna
linjerna trafikeras av det genom järnvägsstyrelsens medverkan bildade
aktiebolaget Hallands Omnibustrafik, vars aktier innehavas av statens järnvägar.
Liknande är förhållandet beträffande de under aktiebolaget Kullens
Omnibustrafik sorterande linjerna i nordvästra Skåne och södra Halland,
under det att trafiken på de från Malmö och Lund utgående linjerna är utlämnad
på entreprenad. Beträffande en var av de tre sistnämnda grupperna
är skötseln av och den omedelbara tillsynen över driften å de olika till gruppen
hörande linjerna genom särskilda avtal anförtrodd åt funktionär, som
tidigare innehaft motsvarande ställning vid respektive linjer före dessas
övergång i statens ägo. Ledningen av och kontrollen över omnibusrörelsen
utövas inom II distriktet av trafikinspektören vid 9:e trafiksektionen men är
inom III distriktet centraliserad till distriktskansliet.

Av det anförda torde framgå, att organisationen av den för statens järnvägar
förhållandevis nya omnibusrörelsen inom II och III distrikten ännu icke
vunnit sådan enhetlighet och stadga, att det framtida personalbehovet för denna
rörelse kan med säkerhet bedömas. Lönenämnden anser därför, att med
inrättande av de utav järnvägsstyrelsen föreslagna ordinarie befattningarna
för närvarande bör anstå. Det behov av ytterligare, kvalificerade arbetskrafter
för här ifrågavarande ändamål, som även enligt lönenämndens mening
föreligger, lärer kunna fyllas genom tillsättande av extra ordinarie tjänstemän
i lämplig lönegrad. Lönenämnden får sålunda avstyrka bifall till järnvägsstyrelsens
framställning i nu förevarande avseende.

Ehuru ett visst behov av kvalificerad arbetskraft för biträde med ledningen
av ifrågavarande numera ej obetydliga gren av statens järnvägars trafikrörelse
å II och III distrikten förefinnes, synes organisationen av denna automobiltrafik
ännu icke hava erhållit den definitiva karaktär, att för tillgodoseende
av berörda personalbehov ordinarie befattningar redan nu böra avses.
Lika med lönenämnden anser jag därför, att med inrättande av de
föreslagna två byråassistentbefattningarna bör i avvaktan på någon tids ytterligare
erfarenhet anstå.

Fråga om inrättande av en ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden och
tre nya expeditionsföreståndarebefattningar i 21 :a lönegraden. I sin skrivelse
den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen hemställt om inrättande
av en ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden samt tre nya expeditionsföreståndartjänster
i 21: a lönegraden.

Avsikten med sekreterarbefattningen i 24:e lönegraden är
att bereda förbättrad löneställning åt den notarie (21 :a lönegraden), som leder
arbetena å persontrafikbyråns tidtabellsavdelning. Styrelsen anför, att de
arbetsuppgifter, som åvilade denna avdelning, vore synnerligen omfattande
och viktiga samt växte med den fortgående ökningen av statens järnvägars
järnvägs- och automobillinjer ävensom trafiken därå. Utformningen av tidtabellen
vore av stor betydelse för såväl trafikanterna som för verkets ekonomi.
På ifrågavarande notarie måste därför ställas stora fordringar beträffande
kunskaper och omdöme, särskilt som han efter hand alltmera fått
svara för detaljbehandlingen av tidtabellsärendena, vilket arbete numera ej
medhunnes av byråchefen. Med hänsyn till det ökade arbete och ansvar, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

31

alltså ålåge ifrågavarande notarie, syntes hans befattning böra höjas till sekreteraretjänst
i 24 :e lönegraden.

De tre expeditionsföreståndarbefattningarna i 21:a lönegraden
äro avsedda såsom föreståndare för biljettexpeditionen vid Lund
C, avgående godsexpeditionen vid Stockholms södra station samt godsexpeditionen
vid Jönköping C. Enligt av järnvägsstyrelsen utarbetade grunder för
befälsuppsättning m. m. å biljett- och godsexpeditioner anses berörda tre
expeditioner numera vara av den storleksordning, att de samtliga böra förestås
av expeditionsföreståndare. Styrelsens förslag innebär alltså, att de nuvarande
föreståndarnas befattningar, förste stationsskrivartjänster (17 :e lönegraden),
skulle höjas till expeditionsföreståndartjänster i 2lia lönegraden,
varvid för uppgiften såsom närmaste man och ställföreträdare åt en var av
föreståndarna å godsexpeditionerna vid Stockholms södra station och Jönköping
C skulle bibehållas en förste stationsskrivarbefattning.

Lönenåmnden har tillstyrkt förslaget örn inrättande av en sekreterarbefattning
i 24:e lönegraden å persontrafikbyrån och en expeditionsföreståndartjänst
i 21 :a lönegraden å godsexpeditionen vid Jönköping C. Beträffande
godsexpeditionen vid Stockholms södra station har lönenämnden med hänsyn
till att godstrafiken där visade starkt stigande tendens ansett sig icke böra
motsätta sig den föreslagna höjningen av föreståndarens tjänsteställning.

Däremot har nämnden, då rörelsen vid biljettexpeditionen vid Lund C icke
ännu syntes hava nått den utveckling, att höjning av föreståndarbefattningen
därstädes kunde anses påkallad, avstyrkt bifall till framställningen härom.

Då de lönefrågor, som avses i nu omförmälda förslag, icke lämpligen sy- Departementsnas
böra under pågående löneutredning upptagas till prövning, har jag icke chetenansett
mig böra förorda framläggande av förslag i dessa ämnen till innevarande
riksdag, utan hava ifrågavarande framställningar överlämnats till
finansdepartementet.

Fråga om inrättande av nya befattningar i 20:e och 24:e lönegraderna

m. in. I skrivelse den 30 oktober 1935 hemställde järnvägsstyrelsen, att i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning måtte vid statens järnvägar införas
en ny befattning i 20:e lönegraden med benämningen
assistent.

Till stöd för förslaget anförde styrelsen, att inom styrelsen eller å befälsexpeditionerna
vid linjeförvaltningen icke funnes någon administrativ eller
kameral befattning i nämnda lönegrad, motsvarande kontrollörsbefattningarna
vid post- och telegrafverken, att det emellertid vid flera tillfällen visat
sig önskvärt och fördelaktigt att inom sagda lönegrad hava tillgång till en
befattning, som kunde användas i sådana fall, då notariebefattning (21 :a lönegraden)
måste anses vara väl hög, samt att behov av dylik befattning för
det dåvarande förclåge för att bereda förbättrad löneställning åt envar av de
två förste bokhållare (18:e lönegraden), vilka tjänstgjorde som närmaste
män och ställföreträdare åt cheferna för kammarkontoret samt för biljettoch
blankettkontoret.

Lönenämnden förordade inrättandet vid statens järnvägar av cn ny tjänst
i 20 :e lönegraden, avsedd för kamerala eller administrativa arbetsuppgifter,
men ifrågasatte därvid, att befattningen skulle benämnas byråassistent.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 28 februari 1936 (i proposition nr
141) av järnvägsstyrelsens berörda förslag anförde departementschefen, att
av det anförda syntes framgå, att ett visst behov av befattningar i 20 :e lönegraden
för administrativa och kamerala göromål förefunnes vid statens järnvägar.
Frågan om införande i tjänsteförteckningen av en ny befattning syntes
emellertid i förevarande fall böra prövas i samband med den blivande
allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare.
Med hänsyn härtill och då det av järnvägsstyrelsen anmälda behovet
icke syntes trängande, hade departementschefen icke ansett sig böra förorda
förslag i ämnet till riksdagen.

I enlighet härmed avläts intet förslag härom till 1936 års riksdag.

I sin skrivelse den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen återkommit till
denna fråga samt hemställt, att förslag örn inrättande vid statens järnvägar
av befattningen byråassistent i 20 :e lönegraden måtte föreläggas innevarande
års riksdag.

Styrelsen framhåller, att behovet av berörda befattning ytterligare vuxit,
vadan inrättandet av densamma icke borde uppskjutas. Det hade vid olika
tillfällen ifrågasatts inrättande av nya notarietjänster å vissa byråer inom
styrelsen, men styrelsen, som dittills ej känt sig övertygad örn behovet därav,
hade icke gjort framställning i ämnet hos Kungl. Maj:t. Med styrka hade
emellertid ånyo framhållits, att det icke längre kunde undanskjutas att tillgodose
behovet av vissa högre befattningar, och styrelsen hade därför ansett
sig nu böra föra frågan vidare, därvid styrelsen dock ansett, att det
vore till fyllest med tjänster i 20 :e lönegraden.

Styrelsen anför, att antalet erforderliga ytterligare dylika befattningar utgjorde
7, nämligen en för vardera av maskintekniska byrån, förrådsbyrån,
militärbyrån och godstrafikbyrån samt tre för utrikes taxebyrån. Rörande
dessa tjänster, med vilkas inrättande avses att bereda förbättrad löneställning
för motsvarande antal bokhållare (17:e lönegraden),
lämnar styrelsen en utförlig motivering, beträffande vilken må hänvisas
till handlingarna i ärendet.

Järnvägsstyrelsens förslag om inrättande av befattningen byråassistent i
20 :e lönegraden är emellertid denna gång föranlett av ytterligare en anledning,
nämligen av styrelsen ifrågasatt sänkning i lönegrad i distriktskamre
rarbefattningarna (22 :a lönegraden), vilka äro 5
till antalet, en för varje distrikt.

Styrelsen har därvid erinrat, att styrelsen i skrivelse den 29 september
1933 framlade förslag till indragning av distriktskassörsbefattningarna (21 :a
lönegraden), vilket förslag förelädes 1934 års riksdag och av densamma
bifölls (proposition nr 122 och riksdagens skrivelse nr 114). Till stöd härför
anfördes, att distriktskassörernas arbetsuppgifter förenklats genom statens
järnvägars övergång till postgirosystemet samt därjämte betydligt förminskats
genom skedd förändring beträffande redovisningen av trafikuppbörden
och i synnerhet genom vidtagen överflyttning av in- och utbetalningar
för huvudförråden och huvudverkstäderna från distriktskassorna till styrel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

33

sens kassa. Styrelsen anförde vidare, att berörda nydaningar inom bokförings-
och kassaväsendet berörde även distriktskamrerarna, vilkas tidigare
ställning såsom ledare av distriktsbokföringen därigenom avsevärt rubbats,
i det att å dem förut ankommande bokföringsgöromål till en ej oväsentlig
del överflyttats till styrelsen, vartill komme, att ifrågasatt ytterligare öveiflyttning
av utbetalningar till styrelsens kassa kunde medföra fortsatt beskärning
av deras arbetsåligganden. Under sådana förhållanden syntes det
kunna ifrågasättas, huruvida distriktskamrerarnas kvarstående funktioner
inom bokföringsväsendet kunde motivera befattning i 22 :a lönegraden.

Styrelsen anför vidare, att sedan ytterligare erfarenhet numera vunnits
härutinnan, styrelsen nu ansåge sig böra underställa frågan statsmakternas
avgörande. Genom de till centralisering av bokföringen och kassarörelsen
syftande åtgärder, vilka redan vidtagits eller vore avsedda att vidtagas, hade
mängden av kamrerarna påvilande arbetsuppgifter undergått respektive
komme att undergå en sådan minskning, att en sänkning av tjänsteställningen
för dem torde få anses lika motiverad som den redan genomförda beträffande
distriktskassörerna. Dessutom vore att märka, att den härvidlag för styrelsen
avgörande synpunkten vore, att enbart ledningen av bokföringsgoromålen
och vad därmed hade samband numera icke fullt krävde sin man.
En utfyllnad med andra arbetsuppgifter, främst med kamerala ärenden och
personalärenden, vore för den skull erforderlig och hade väl också i allmänhet
skett, om än efter något olika linjer och till olika omfattning, beroende
på de nuvarande kamrerarnas personliga läggning liksom ock på vilka ärenden
respektive distriktschefer ansett lämpligt åt dem anförtro. Efter omförmälda
fortsatta centralisering komme givetvis sagda »övriga arbetsuppgifter»
att spela en ännu mycket större roll, varför styrelsen nu föresloge
icke blott en sänkning i lönegrad för distriktskamrerartjänsterna utan även
dessa tjänsters utbyte mot befattningar av annan karaktär.

Med hänsyn till arbetsuppgifterna borde den nya befattningen hanforas
till 20 :e lönegraden, därvid jämväl denna befattning syntes böra benämnas
byråassistent. Antalet erforderliga dylika befattningar utgjorde fem, en för
varje distrikt, och kunde vid bifall härtill nuvarande fem distriktskamrerartjänster,
av vilka två vore vakanta, indragas.

Styrelsen har alltså hemställt, att distriktskamrerarbefattningarna måtte
indragas och ersättas med byråassistentbefattningar i 20 :e lönegraden samt
att tre distriktskamrerare måtte uppföras å övergångsstat.

Vidare har järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 14 november 1936 framlagt
förslag om inrättande vid statens järnvägar, utöver nuvarande förrådsintendentsbefattning
i 27:e lönegraden, av befattningen förrådsintendent
i 2 4:e lönegraden.

Styrelsen erinrar, att föreståndarna för varje distrikts förrådsavdelning,
vilka genom det år 1918 verkställda avskiljandet av distriktens förradstjänst
från maskinavdelningen erhållit en mera självständig ställning med placering
i 27 :e lönegraden och titeln förrådsintendent, vid 1932 års ändring i förrådsavdelningens
organisation blevo direkt underställda styrelsens förrådsdirektör.
Genom vidtagna rationaliseringsåtgärder inom förrådsväsendet, bland
annat centralisering av upphandlingen av effekter och materialier från distrikten
till styrelsens förrådsbyrå, hade förrådsintendenternas arbete och
ansvar väsentligen minskats, oell så komme ytterligare alt ske vid löryerkligandet
av styrelsens avsikt att i och med inrättandet av centralförrådet i
örebro förlägga en än mindre del än nu av lagerhållningen vid de periferiska

Bihang till riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 132.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements chefen.

förråden. På grund härav hade förrådsintendenternas arbetsuppgifter och
befogenhet, särskilt å de två nordliga distrikten (Östersund och Luleå), redan
så förminskats, att styrelsen ansåge, att när dessa två befattningar inom
de närmaste två åren bleve vakanta genom innehavarnas avgång ur tjänst
eller transport till andra tjänsteställen, en nedflyttning av dessa båda befattningar
borde ske till 24 :e lönegraden. Beträffande förrådsintendentstjänsterna
i Malmö och Göteborg, där förrådsrörelsen och värdeomslutningen dock
ännu holle sig större än å de två nordliga distrikten, vore styrelsen icke beredd
att för närvarande taga ståndpunkt i fråga örn deras lönegradsplacering.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning måtte vid statens järnvägar i 24 :e lönegraden införas
befattningen förrådsintendent, att antalet av dylika befattningar samt förrådsintendentstjänster
i 27 :e lönegraden måtte fastställas till 2 respektive 3 samt
att, i den mån så skulle visa sig erforderligt, två förrådsintendenter måtte
från och med den 1 juli 1937 uppföras å övergångsstat.

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har centralstyrelsen
för statens järnvägars befälsförbund på anförda skäl hemställt, att förslaget
om inrättande av byråassistentbefattningar i 20 :e lönegraden måtte bifallas
men att förslagen om indragning av distriktskamrerartjänsterna samt
om sänkning av två förrådsintendentstjänster från 27 :e till 24:e lönegraden
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Lönenämnden bär anfört, att nämnden, som avlagt besök å distriktskansliet
vid I distriktet och där tagit del av de arbetsuppgifter, som åvilade distriktskamreraren,
därvid kommit till den uppfattningen, att en sänkning av
distriktskamrerartjänsternas nuvarande lönegradsplacering vore ofrånkomlig
samt att befattningarna borde hänföras till 20 :e lönegraden, varvid dock
dessa nya befattningar borde, såsom järnvägsstyrelsen ställt i utsikt, tillföras
ytterligare arbetsuppgifter utöver vad som nu ålåge distriktskamrerarna.
Lönenämnden har alltså förordat, att befattningen byråassistent i 20 :e lönegraden
nu inrättades vid statens järnvägar, därvid nämnden uttalat, att nämnden
i förevarande sammanhang icke ingått på närmare granskning av det
antal dylika befattningar, som järnvägsstyrelsen begärt för att bereda förbättrad
löneställning åt vissa bokhållare å styrelsens byråer.

Vidkommande förradsintendentsbefattningarna har lönenämnden anfört,
att nämnden med hänsyn till de av järnvägsstyrelsen lämnade uppgifterna
örn förrådsintendenternas i Östersund och Luleå arbetsuppgifter och befogenheter
ansåge en placering av dessa förrådsintendenter i 24 :e lönegraden sakligt
motiverad, varför lönenämnden finge tillstyrka förslaget i denna del.

Vad beträffar förrådsintendentsbefattningarna, torde jag få meddela, att
efter avlåtandet av järnvägsstyrelsens skrivelse av den 14 november 1936 föri
adsintendenten i Östersund avlidit samt förradsintendenten i Malmö beviljats
avsked med utgången av april månad 1937. Det sålunda inträffade skulle
alltså underlätta genomförandet av styrelsens förslag beträffande förrådsintendentstjänsterna.
Da det saväl beträffande distriktskamrerare som förråds -

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

intendenter endast är fråga om ett ringa antal tjänster, torde, därest en indragning
av dessa befattningar anses böra vidtagas, en successiv anpassning
kunna ske så, att befattningarna, efter hand sorn nuvarande innehavare avgå
eller befordras, hållas vakanta, tills de kunna ersättas av nya befattningar,
varigenom placeringen på övergångsstat av nuvarande innehavare undvikes.

Emellertid synas de under förevarande punkt omförmälda frågorna örn
införande i tjänsteförteckningen av nya befattningar och i samband därmed
om avvägning av förrådsintendents- och distriktskamrerarbefattningarnas lönegradsplacering
vara av beskaffenhet att böra prövas i samband med den av
1936 års lönekommitté nu bedrivna löneutredningen. Med hänsyn härtill
och da med genomföl ande av ifrågavarande förslag torde utan större olägenhet
kunna någon tid anstå, har jag ej ansett mig böra förorda framläggande
av förslag i dessa ämnen till innevarande års riksdag, utan hava förevarande
framställningar överlämnats till finansdepartementet.

I enlighet härmed skulle de nuvarande förrådsintendents- och distriktskamrerarbefattningarna
tills vidare bibehållas, och torde de av dessa befattningar,
som nu äro eller tilläventyrs bliva vakanta, i avvaktan på den slutliga prövningen
av befattningarnas löneställning. icke böra återbesättas utan fortfarande
hållas vakanta.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat skulle i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning vid statens järnvägar i 26:e lönegraden upptagas
befattningen förste aktuarie samt ur nämnda förteckning vid samma
verk ur 22 :a lönegraden utgå befattningen förrådsförvaltare. Vidare skulle
vid statens järnvägar antalet förste aktuariebefattningar upptagas med 1, antalet
notariebefattningar ökas från 12 till 13 samt antalet aktuarietjänster
minskas från 4 till 3, allt räknat från och med den 1 juli 1937. Då genom
beslut av 1936 års riksdag antalet notariebefattningar från och med den 1 januari
1938 bestämts till 13, skulle detta antal från sistnämnda tidpunkt nu
fastställas till 14.

Statens vattenfallsverk.

I skrivelse den 30 november 1936 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag
bland annat om inrättande av två nya ordinarie befattningar inom 21 :a—30:e
lönegraderna vid statens vattenfallsverk. Avsikten härmed är att bereda
ordinarie anställning åt två icke-ordinarie tjänstemän vid verket, därav en
extra tjänsteman av klass I.

Beträffande sistnämnda kategori av icke-ordinarie tjänstemän torde jag
få erinra, att enligt av vattenfallsstyrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts den 31
december 1920 givna bemyndigande utfärdade allmänna bestämmelser och
avlöningsbestämmelser för extra och tillfälliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk
finnas extra tjänstemän av klass I och av klass II. Till klass I
hänföras extra tjänstemän, vilka innehava i huvudsak samma kvalifikatio -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

ner och erfarenhet, som i allmänhet krävas av motsvarande eller jämförbara
ordinarie tjänstemän, och vilka anses behövliga under en mera avsevärd tid,
och till klass II sådana, vilkas fortsatta anställning tillsvidare är behövlig.
För extra tjänstemän av klass I äro fastställda två löneplaner, 1 a och 1 b.
Lön enligt den förra planen utgår till tjänsteman, anställd vid byrå hos styrelsen
eller vid permanent lokalförvaltning, och enligt den senare planen till
tjänsteman, anställd vid lokalt byggnadsföretag eller stamlinjebyggnad. Löneplanerna
1 a och 1 b äro uppbyggda i överensstämmelse med den ordinarie
löneplanen, ehuru själva lönebeloppen ligga ungefär 5 respektive 10 procent
över den för ordinarie tjänstemän fastställda lönenivån. Extra tjänstemän
av klass II avlönas enligt en plan, vilken som förebild har den för extra ordinarie
tjänstemän gällande löneplanen.

Under de senare åren hava åtskilliga uttalanden gjorts samt jämväl åtgärder
vidtagits i syfte att åvägabringa en bättre proportion mellan ordinarie och
icke-ordinarie personal vid statens vattenfallsverk, därvid särskilt tagits
sikte på angelägenheten att söka nedbringa den ursprungligen för byggandet
av verkets anläggningar avsedda men sedermera i viss utsträckning jämväl
för driften använda extra personalen av klass I.

Sålunda har Kungl. Maj:t genom brev den 16 december 1932 och den 10
november 1933 i samband med fastställande av antalet ordinarie befattningar
av högst 20 :e lönegraden vid statens vattenfallsverk under åren 1933 och
1934 förordnat, att till innehavare av icke-ordinarie befattning hos vattenfallsstyrelsen
eller vid permanent lokalförvaltning vid statens vattenfallsverk
tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, icke finge utan
Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall utgå högre löneförmåner än
som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillkomme extra ordinarie
befattningshavare i motsvarande grad, dock att utan hinder härav innehavare
den 16 december 1932 av befattning av ifrågavarande slag fortfarande
finge bibehållas vid honom i samma befattning då tillkommande löneförmåner.

Därjämte har Kungl. Majit, efter förslag av 1934 års avlöningsrevision,
genom brev den 31 maj 1935 fastställt sådana bestämmelser angående civila
pensionsreglementets tillämpning å extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
att även extra tjänstemän av klass I i pensionshänseende jämställas
med extra ordinarie tjänstemän.

Vidare bär Kungl. Majit i de senaste årens personalstater vid statens vattenfallsverk
varje år efter förslag av vattenfallsstyrelsen fastställt ett ökat
antal befattningar i högst 20 :e lönegraden, därvid av de ytterligare beviljade
tjänsterna de flesta varit avsedda för beredande av ordinarie anställning
åt extra tjänstemän av klass I och II samt åt extra ordinarie tjänstemän.

Slutligen hava, efter det vattenfallsstyrelsen verkställt en översyn rörande
personalens vid vattenfallsverket tjänste- och löneförhållanden, genom beslut
särskilt av 1936 års riksdag (proposition nr 141 och riksdagens skrivelse
nr 207) inrättats åtskilliga nya ordinarie befattningar i 20 :e—27 :e löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

37

graderna i syfte huvudsakligen att bereda ordinarie anställning åt extra
ingenjörer av klass I och extra ordinarie ingenjörer i motsvarande lönegrader.

Jag övergår härefter till vattenfallsstyrelsens föreliggande förslag.

En ny förste byråingenjörsbefattning. Den ena av de av vattenfallsstyrelsen
i dess skrivelse den 30 november 1936 föreslagna nya ordinarie tjänsterna
är en förste byråingenjörsbefattning (27:e lönegraden), avsedd för
styrelsens byggnadstekniska byrå. Till stöd för förslaget yttrar styrelsen
följande:

Sedan år 1920 är vid vattenfallstyrelsens byggnadstekniska byrå anställd
en ingenjör såsom betongspecialist. Denne ingenjör har till uppgift:

att giva sakkunniga anvisningar vid utarbetande av betongkonstruktioner
och kontrollera för desamma utförda ritningar;

att undersöka kvaliteten av den sand och de stenmaterialier, som kunna
komma i fråga för betongberedning vid planerade byggnadsföretag;

att efter utförande av provningar med de utvalda sand- och stenmaterialierna
utarbeta föreskrifter rörande betongberedningen;

att ansvara för utväljande i varje särskilt fall av lämplig cementsort;
att vara sakkunnig rådgivare åt arbetscheferna vid betongarbetenas utförande; att

giva instruktioner angående den kontinuerliga kontrollen i hållfasthetsocli
vattentäthetshänseende beträffande betongarbeten och granska resultaten
av utförda provningar;

att inspektera färdiga anläggningar ur betongteknisk synpunkt samt föreslå
lämpligt sätt för utförande av erforderliga reparationer; samt

att följa betongteknikens utveckling genom studium av den in- och utländska
litteraturen på området.

Fordringarna på byggnadsverk av betong hava med åren blivit allt större,
såväl ur konstruktiv synpunkt som i fråga örn betongens kvalitet, särskilt
med hänsyn till dess beständighet mot vattnets inverkan vid ensidigt vattentryck.
Därtill kommer, att, efter hand som vattenfallsverkets anläggningar
ökat i antal, också mängden av de betongmurverk och dylikt, som fordra
tillsyn och underhåll, i avsevärd grad tilltagit. Det är av stor ekonomisk
betydelse, att alla hithörande frågor bliva behandlade på ett sätt, som motsvarar
teknikens högsta ståndpunkt. Med hänsyn till de stora krav, som
nu ställas på betongspecialisten, bör ifrågavarande befattning enligt vattenfallsstyrelsens
mening placeras i 27 :e lönegraden och således benämnas förste
byråingenjör.

Den nuvarande innehavaren av befattningen är extra tjänsteman av klass
I i 26:e lönegraden (byråingenjör). Han har fått kvarstå i denna lönegrad,
emedan befordran till extra befattning i 27:e lönegraden, med hänsyn till
vad Kungl. Maj:t förordnat i brev den 16 december 1932, ej kunnat ske
med bibehållande av hans ställning såsom extra tjänsteman av klass I. Såsom
av det ovanstående framgår äro de uppgifter, som föreligga för betongspecialisten,
av sådan natur, att vattenfallsstyrelsen alltid kommer att behöva
dylik specialist, varför en ordinarie befattning bör inrättas för ovan
angivna arbetsuppgifter.

Lönenämnden har i utlåtande den 22 december 1936 med hänsyn till den
stora och ständigt ökade betydelsen av den ifrågavarande befattningshavarens
uppgifter tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag på denna punkt.

38

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Då stadigvarande behov av omförmälda befattning såsom betongspecialist
torde förefinnas oell då med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalificerade
art och den nuvarande befattningshavarens löneställning såsom extra tjänsteman
av klass I en lönegradsplacering såsom ordinarie i 27 :e lönegraden
synes motiverad, anser jag mig böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas
en ny förste byråingenjörsbefattning.

En ny driftsingenjörsbefattning. Den andra i vattenfallsstyrelsens förslag
avsedda nya ordinarie befattningen är en förste driftsingenjörsbefattnmg
(27:e lönegraden) vid de norrländska kraftverkens förvaltning. Rörande
behovet av denna befattning anför styrelsen följande:

För närvarande finnas vid norrländska kraftverken för den egentliga
drifttjänsten samt för de normala underhålls- och utvidgningsarbetena beträffande
stationerna en ordinarie driftchef (28 :e lönegraden) vid kraftstationen
i Porjus samt en extra ordinarie driftsingenjör vid huvudkontoret i
Umeå.

Driftchefen i Porjus handhar kraftstationen i Porjus, vattenregleringen i
Lule älv samt driften på de från Porjus matade huvudsystemen, d. v. s.
kraftledningarna till malmfälten samt till Luleå. Dessutom är han platschef
i Porjus, och sköter han de uppgifter av kommunalteknisk och social natur,
som sammanhänga med att samhället där uppe till väsentlig grad är en
statens vattenfallsverks angelägenhet.

Driftsingenjören i Umeå handhar kraftstationerna i Norrfors och Sillre,
kraftledningssystemet Norrfors—Sillre med därtill anslutna distributionsanläggningar
samt vattenhushållningen i Umeälven och Sillresjöarna. Dessutom
har han hand om de provisoriska kraftanläggningarna vid Stadsforsen
och Ilolaforsen.

Efter den hösten 1936 förestående sammanknytningen av Porjus- och
Norrforssystemen komma driftchefen i Porjus och driftsingenjören i Umeå
att handhava var sin hälft av det hopkopplade norrländska kraftsystemet.
Redan i detta utvecklingsstadium komma driftsingenjörens uppgifter att innebära
ökat arbete, ökad omsorg och ökat ansvar för ledningssystemets drift
i jämförelse med nuvarande förhållanden.

När i slutet av år 1937 hopkopplingen mellan Norrlandsblocket och Centralblocket
kommer till stånd, kommer gränsen med avseende på driftansvaret
mellan de bada blocken att ligga vid Lottefors (cirka 45 km söder örn
Ljusdal), varvid driftsingenjören i Umeå alltså kommer att hava ansvaret
för driften på systemet från Älvsby i norr till något söder om Ljusdal. Hans
arbetsuppgifter ökas ytterligare genom insättandet under år 1937 av ett
andra maskinaggregat i Sillre.

Före utgången av år 1937 kommer det under ifrågavarande driftsingenjör
hörande kraftsystemet att omfatta, förutom ovannämnda kraftstationer, jämväl
7 sekundärstationer, nämligen vid Älvsby, Norrfors, Örnsköldsvik, Bollstabruk,
Stadsforsen, Änge och Ljusdal, samt 12 terliärstationer, varjämte
till detsamma äro anslutna 5 tertiärstationer, som tillhöra abonnenter. Beträffande
skötseln av de sistnämnda stationerna har driftsingenjören intet
direkt ansvar, men det ingår i hans åligganden att hjälpa abonnenterna vid
lösandet av tekniska problem, som hava samband med driften.

När Stadsforsens kraftstation om några år tages i drift, bör man inrikta
sig på att driftsingenjören i Umeå även övertager ansvaret för denna kraftstation,
varvid man dock torde få tänka sig, att någon ingenjör i lägre lönegrad
ställes till hans förfogande såsom biträde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

39

De arbetsuppgifter, som påvila den extra ordinarie driftsingenjören vid
Norrländska kraftverkens huvudkontor, äro uppenbarligen av sådan art, att
för desamma bör inrättas en ordinarie befattning. Med hänsyn till den ökning
i de med ifrågavarande befattning förenade göromål och ansvar, som
inträder redan under år 1937, bör densamma enligt vattenfallsstyrelsens
mening, i likhet med motsvarande tjänst vid Motala kraftverk, vara en förste
driftsingenjörsbefattning i 27:e lönegraden.

Lönenämnden yttrar, att vad vattenfallsstyrelsen anfört syntes nämnden
tillfyllestgörande motivera, att den föreslagna åtgärden vidtoges.

Även i förevarande fall synas arbetsuppgifterna vara av den bestående Departementsnatur,
att ifrågavarande icke-ordinarie befattning bör utbytas mot en ordi- chel™.
narie tjänst. Vad beträffar den nya befattningens löneställning, har jag inhämtat,
att den nuvarande innehavaren av omförmälda icke-ordinarie befattning
uppbär lön såsom extra ordinarie tjänsteman i 24 :e lönegraden och
samtidigt innehar förordnande såsom tjänsteman i 26:e lönegraden. Med
hänsyn härtill och då med den föreslagna placeringen i 27 :e lönegraden,
vilken i själva verket innebär en höjning i lönegrad av nuvarande befattning,
i avvaktan på någon tids erfarenhet av de med den nya ordinarie befattningen
förenade arbetsuppgifternas omfattning och art torde böra anstå,
har jag ansett mig böra föreslå, att befattningen i fråga tills vidare placeras
i 26 :e lönegraden med benämningen driftsingenjör.

Ändrade grunder för avlöning åt kraftverksdirektörerna. Härefter torde
jag få anmäla frågan om ändring i de avlöningsbestämmelser, som gälla för
kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk, vilket spörsmål var föremål
för övervägande år 1934 (proposition nr 122 sid. 45—59 och riksdagens
skrivelse nr 114). Beträffande denna fråga må här erinras örn följande:

Avlöningsförmånerna för följande befattningshavare vid statens vattenfallsverk,
nämligen överdirektören och de fyra kraftverksdirektörerna (vid
Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk samt vid de norrländska kraftverken),
äro bestämda efter helt andra grunder än som gälla för någon annan
befattningshavare i statens tjänst. Enligt 5 § avlöningsreglementet för
kommunikationsverken åtnjuta dessa fem befattningshavare, vilka tillsättas
genom förordnande på viss tid, högst sex år, ett fast årligt arvode, utgörande
10,000 kronor för en var av kraftverksdirektörerna och 10,500 kronor för överdirektören,
samt därjämte tantiem. Tantiemen för kraftverksdirektör utgår å
nettovinsten vid det kraftverk, han förestår, med 2,500 kronor, därest nämnda
vinst icke överstiger 500,000 kronor, samt ytterligare med 0.5 procent av den
del av vinsten, som överstiger 500,000 men ej 1,000,000 kronor, med 0.4 procent
av den del av vinsten, som överstiger 1,000,000 men ej 1,500,000 kronor,
och med 0.3 procent av den del av vinsten, som överstiger 1,500,000 kronor, allt
för år räknat. För överdirektören utgår tantiem jämlikt beslut av 1934 års
riksdag å nettovinsten av rörelsen vid samtliga statens kraftverk såsom enhet
betraktade med 0.5 procent av nämnda vinst, i den mån densamma icke överstiger
2,000,000 kronor, med 0.3 procent av den del av vinsten, som överstiger

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

2,000,000 men ej 4,000,000 kronor, samt med 0.1 procent av den del av
vinsten, som överstiger 4,000,000 kronor, allt för år räknat. Före den 1 juli
1934 utgick tantiem till överdirektören efter förmånligare grunder, nämligen
med 0.5 procent för år räknat å nettovinsten av rörelsen vid de statens kraftverk,
som under året lämnat överskott.

Kraftverksdirektörerna vid Motala kraftverk och vid de norrländska kraftverken
hava hittills endast uppburit garanterad minimitantiem, 2,500 kronor,
jämte dyrtidstillägg. Jämlikt beslut av 1934 års riksdag utgår från och med
den 1 juli 1934 vid befattningen såsom kraftverksdirektör vid norrländska
kraftverken, utöver arvode och tantiem enligt avlöningsreglementet, ett tillfälligt
lönetillägg av 3,000 kronor för år räknat. Då kraftverksdirektören vid
Motala kraftverk i egenskap av verkställande direktör i Motala ströms kraftaktiebolag,
vars aktier förvärvats av staten, åtnjuter ett årligt arvode av 3.000
kronor, uppgå löneförmånerna för dessa två kraftverksdirektörer, frånsett
dyrtidstillägg, för närvarande till samma belopp eller 15,500 kronor för år.

För kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk uppgingo
avlöningsförmånerna, arvode och tantiem men frånsett dyrtidstillägg,
under år 1935 till respektive 28,558 kronor och 24,904 kronor. Motsvarande
belopp under år 1932 utgjorde respektive 22,766 kronor 68 öre och 20,836
kronor 7 öre. För överdirektören uppgingo motsvarande avlöningsförmåner
under år 1932 till 41,504 kronor 58 öre och under år 1935 till 30,881
kronor 12 öre.

Avlöningsbestämmelserna för de tantiemberättigade tjänstemännen vid statens
vattenfallsverk upptogos till granskning av 1928 års lönekommitté, som
i sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till nytt avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen,
på anförda skäl föreslog, att tantiemsystemet skulle avskaffas samt att för
såväl överdirektören som kraftverksdirektörerna löner skulle fixeras inom ramen
för den av kommittén föreslagna allmänna löneplanen. Enligt denna
skulle överdirektören placeras i 38:e lönegraden, kraftverksdirektörerna vid
Tollhätte och Älvkarleby kraftverk i 34 :e lönegraden samt kraftverksdirektörerna
vid Motala kraftverk och vid norrländska kraftverken — med stationsort
i Umeå — i 32 :a lönegraden, varvid dock lön för alla skulle omedelbart
utgå enligt den högsta löneklassen inom lönegraden (i dyraste
ortsgruppen, V, respektive 21,000, 16,848 och 15,444 kronor). Därjämte föreslogos
vissa övergångsbestämmelser för att göra övergången till den nya avlöningsformen
mjukare.

I utlåtande häröver den 9 oktober 1930 motsatte sig vattenfallsstgrelsen
bestämt tanliemsystemets avskaffande samt föreslog vissa ändringar i gällande
regler för tantiemberäkningen. I skrivelse den 6 december 1930 framlade
vattenfallsstyrelsen närmare utredning och förslag i frågan. Förslaget
åsyftade att å ena sidan minska tantiemen och den totala avlöningen för överdirektören
samt kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk
men att, å andra sidan, få tantiembestämmelserna att vid en tidigare tidpunkt
bliva effektiva för kraftverksdirektörerna vid Motala kraftverk och
vid de norrländska kraftverken samt sålunda få deras totala avlöning förhöjd
till den nivå, som av styrelsen befunnits behövlig med hänsyn till deras krävande
arbetsuppgifter. För den händelse, mot styrelsens yrkande, tantiemsystemet
likväl skulle avskaffas, föreslog vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande
den 9 oktober 1930, att lönerna skulle bestämmas för överdirektören till

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

41

30,000 kronor samt för kraftverksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby och
Motala kraftverk samt vid de norrländska kraftverken till respektive 21.000,

21,000, 17,000 och 19,000 kronor. De av vattenfallsstyrelsen sålunda föreslagna
bägge alternativen voro bland annat grundade dels på att dyrtidstillläggen
skulle inarbetas i lönerna enligt 1928 års lönekommittés förslag samt
att en förhöjning av pensionsunderlagen med däremot svarande ökning av
avgifterna för såväl egen som familjepension skulle äga rum, dels ock på
en jämförelse med de lönebelopp, som av lönekommittén föreslagits för vissa
andra befattningshavare.

Med anledning av en inom andra kammaren vid 1933 års riksdag väckt
motion, nr 406, angående avskaffande av det inom statens vattenfallsverk
tillämpade tantiemsystemet anhöll riksdagen i skrivelse den 3 maj 1933, nr
175, att Kungl. Majit måtte till särskild behandling upptaga 1928 års lönekommittés
år 1930 avgivna förslag örn ändring av de avlöningsbestämmelser,
som gällde för överdirektören och kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk,
ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.

I skrivelse den 12 juni 1933 avgav vattenfallsstyrelsen utlåtande och förslag
i det i riksdagens skrivelse omhandlade ämnet. Efter att hava uttalat
sig rörande behovet av ett tantiemsystem vid vattenfallsverket framhöll styrelsen,
hurusom det erbjöde synnerligen stora vanskligheter att föreslå en förändring
av avlöningsgrunderna för ifrågavarande tjänstemän att genomföras
såsom en isolerad åtgärd utan samband med den tilltänkta allmänna löneregleringen
för statens tjänstemän. Enligt styrelsens mening vore det lämpligast
att genom provisoriska åtgärder tillgodose dels riksdagens önskan om
avlöningsminskning för de högst avlönade bland de tantiemberättigade
tjänstemännen, dels ock behovet av löneförbättring för dem av dessa tjänstemän,
för vilka gällande tantiembestämmelser ej vore effektiva. I sådant
syfte föreslog vattenfallsstyrelsen en begränsning av tantiembeloppen sålunda,
att maximigränsen för överdirektörens tantiem sattes till 19,000 kronor,
varigenom hans totala avlöning skulle utgöra 29,500 kronor jämte dyrtidstillägg.
För kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk,
beträffande vilka styrelsen med hänsyn till att deras förordnanden utlöpte
först med 1937 års utgång ifrågasatte behövligheten att omedelbart besluta
en provisorisk begränsning av deras tantiem, föreslogs maximigränsen för
tantiem till 10,000 kronor, varigenom vars och ens totala avlöning komme
att uppgå till högst 20,000 kronor jämte dyrtidstillägg. Slutligen föreslogs
ett särskilt lönetillägg av 3,000 kronor vid befattningen såsom kraftverksdirektör
vid de norrländska kraftverken, medan någon avlöningsförbättring
icke för det dåvarande ansåges erforderlig för kraftverksdirektören vid Motala
kraftverk, enär denne såsom verkställande direktör i Motala ströms kraftaktiebolag
åtnjöte ett årsarvode av 3,000 kronor.

Lönenämnden avgav utlåtande i ärendet den 9 oktober 1933. Lönenämndcn
ansåg sig ur skilda synpunkter icke kunna förorda ett omedelbart avskaffande
av tantiemsystemet utan fann denna fråga böra anstå och närmare
övervägas först i samband med en blivande allmän lönereglering. I stället
ansåg lönenämnden, att i avvaktan på en blivande lönereglering sådan jämkning
i grunderna för tantiemens beräknande, som medförde en lämplig beskärning
i den då utgående tantieminkomsten, borde provisoriskt åtvägabringas.
Denna provisoriska reglering av löneinkomsterna syntes böra komma
till stånd genom .sänkning av de i 5 § 2 mom. avlöningsrcglemcntet angivna
procentsatserna för tantiemens beräkning. I sådant hänseende föreslogs,
att för kraftverksdirektör tantiem skulle beräknas till 0.5 procent å net -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

tovinsten, i den mån denna ej överstege 1 miljon kronor, till 0.3 procent av
den del av vinsten, som överstege 1 miljon men ej 2 miljoner kronor, samt till
0.1 procent av den del av vinsten, som överstege 2 miljoner kronor, varvid
dock tantiem skulle, såsom dittills varit fallet, utgå med lägst 2,500 kronor för
år. För överdirektören föreslogs den jämkning i grunderna för tantiemens
beräkning, som nu gäller sedan den 1 juli 1934. Slutligen tillstyrktes det särskilda
lönetillägget å 3,000 kronor åt kraftverksdirektören vid de norrländska
kraftverken.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen nr 122 till 1934 års riksdag anförde
departementschefen, att såsom, bland andra, 1928 års lönekommitté
framhållit, det principiellt sett syntes mindre lämpligt, att några få statens
befattningshavare skulle avlönas enligt grunder — fast lön och tantiem —
som helt avveke från vad som gällde för andra statstjänstemän. Ehuru det
alltså skulle ligga närmast till hands att ersätta tantiemsystemet med avlöningsgrunder,
anslutande sig till de inom statsförvaltningen eljest brukliga,
torde emellertid av skäl, som lönenämnden anfört, en omprövning därutinnan
böra ske först i samband med en blivande allmän lönereglering.

För det dåvarande syntes övervägandena därför få avse endast en jämkning
i grunderna för beräknandet av tantiem i syfte att ernå skälig begränsning
därav. Emellertid utlöpte gällande förordnanden för kraftverksdirektörerna
vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk först med utgången av år
1937, vadan en ändrad tantiemberäkning icke skulle beträffande dessa befattningshavare
bliva tillämplig förrän med ingången av år 1938. Att vid sådant
förhållande redan då för dessa befattningar träffa avgöranden örn provisoriska
åtgärder i förevarande avseende kunde icke vara lämpligt. Skulle
icke före nämnda tidpunkt frågan om en allmän reglering hava avgjorts eller
stå inför ett omedelbart avgörande, torde tantiemfrågan för kraftverksdirektörerna
böra föreläggas 1937 års riksdag. De förändringar i förevarande avseende,
som omedelbart torde böra genomföras, skulle således avse allenast
överdirektörsbefattningen, för vars innehavare löpande förordnande utginge
med 1934 års slut.

Beträffande överdirektörsbefattningen förordade alltså departementschefen
såsom provisorium i avvaktan på en blivande allmän lönereglering omläggning
av grunderna för tantiemens beräknande i enlighet med lönenämndens
förslag, samt anförde, att därest de sålunda förordade grunderna varit gällande
år 1932, överdirektörens inkomst av arvode och tantiem, frånsett dyrtidstillägg,
skulle under nämnda år hava uppgått till (10,500 + 17,100) 27,600
kronor i stället för uppburna 41,504 kronor. Vidare tillstyrkte departementschefen
det föreslagna tillfälliga lönetillägget å 3,000 kronor vid kraftverksdirektörsbefattningen
vid de norrländska kraftverken.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framställda förslag blevo av riksdagen bifallna
(skrivelse nr 114).

I sin skrivelse den 30 november 1936 har vattenfallsstyrelsen erinrat, att
gällande förordnanden för kraftverksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

43

och Motala kraftverk utlöpte med utgången av år 1937, varför förslag till provisorisk
jämkning av grunderna för beräknande av kraftverksdirektörernas
tantiem, i avvaktan på en blivande allmän lönereglering, torde böra föreläggas
1937 års riksdag. Dylikt förslag hade den 9 oktober 1933 avgivits av kommunikationsverkens
lönenämnd.

Därjämte har vattenfallsstyrelsen meddelat, att enligt de av lönenämnden
föreslagna grunderna tantiemen för år 1935 skulle hava utgjort för direktören
vid Trollhätte kraftverk 11,353 kronor mot 18,558 kronor enligt nuvarande
grunder och för direktören vid Älvkarleby kraftverk 10,135 kronor mot
14,904 kronor enligt nuvarade grunder. För direktörerna vid Motala kraftverk
och norrländska kraftverken vore tantiemen i båda fallen lika med minimitantiemen
2,500 kronor.

Lönenämnden har anfört, att enär vattenfallsstyrelsens förevarande framställning
syntes förutsätta, att tantiemen för kraftverksdirektörerna skulle
bestämmas i enlighet med de av nämnden den 9 oktober 1933 föreslagna
grunderna, nämnden finge förorda, att förslag om ändring av grunderna för
beräknandet av kraftverksdirektörernas tantiem i anslutning till nämndens
berörda förslag förelädes 1937 års riksdag.

Såsom vattenfallsstyrelsen erinrat, utlöpa gällande förordnanden för kraft- Departement«-verksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk med ut- cA«/cngången
av innevarande år. Enär emellertid den löneutredning, som bedrives
av 1936 års lönekommitté, ännu ej slutförts och alltså frågan om en
allmän lönereglering icke nu kan avgöras, torde spörsmålet om kraftverksdirektörernas
avlöningsförmåner böra underställas nu pågående riksdag. Då
jag beträffande lämpligheten av tantiemsystem över huvud för statens befattningshavare
ansluter mig till den principiella ståndpunkt därutinnan,
som i förenämnda proposition nr 122 till 1934 års riksdag intogs av dåvarande
departementschefen, vill jag alltså förorda, att såsom provisorium i
avvaktan på berörda löneutredning en reglering av grunderna för beräkning
av tantiem åt kraftverksdirektörerna nu genomföres, varigenom en skälig
begränsning därav skulle ernås. I sådant hänseende vill jag, i anslutning till
vad som år 1934 skedde i fråga om överdirektörens tantiem, förorda lönenämndens
den 9 oktober 1933 avgivna förslag och alltså föreslå, att kraftverksdirektör
skall årligen, utöver arvodet, äga uppbära tantiem å nettovinsten
av rörelsen vid det kraftverk, han förestår, med 0.5 procent av nämnda
vinst, i den mån denna ej överstiger 1 miljon kronor, med 0.3 procent av den
del av vinsten, som överstiger 1 miljon men ej 2 miljoner kronor, samt med
0.1 procent av den del av vinsten, som överstiger 2 miljoner kronor, dock att
tantiem skall utgå med minst 2,500 kronor för år. Därest dessa grunder varit
gällande år 1935, skulle kraftverksdirektörernas vid Trollhätte och Älvkarleby
kraftverk inkomster av arvode och tantiem, frånsett dyrtidstillägg, under
nämnda år hava uppgått till (10,000 + 11,353) 21,353 kronor respektive

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

(10,000 + 10,135) 20,135 kronor i stället för uppburna 28,558 respektive
24,904 kronor.

Då den föreslagna ändringen i bestämmelserna om tantiem åt kraftverksdirektör
torde böra träda i kraft den 1 juli 1937 men gällande förordnanden
för kraftverksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk,
såsom förut nämnts, utlöpa först med innevarande års utgång, synes böra
övergångsvis stadgas, att beträffande nuvarande innehavare av dessa tre befattningar
skola tillämpas gällande bestämmelser, så länge deras innehavande
förordnanden vara. Vid meddelande av nya förordnanden å sagda tre
befattningar torde böra föreskrivas skyldighet för den förordnade att underkasta
sig de ändrade avlöningsbestämmelser, som må varda stadgade beträffande
ifrågavarande befattningar. Så har redan skett vid meddelande av nu
gällande förordnanden å överdirektörsbefattningen och befattningen såsom
kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverken, vilka förordnanden avse
en tid av sex år, räknat från och med den 1 januari 1935 respektive den 1
juli 1934.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle 5 § 2 morn.,
andra stycket, avlöningsreglementet erhålla ändrad lydelse i syfte att begränsa
tantiemen för kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk. Vidare
skulle vid nämnda verk antalet av följande ordinarie befattningar ökas, nämligen
förste byråingenjörstjänsterna från 8 till 9 samt driftsingenjör stjänsterna
från 1 till 2.

övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.

De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga örn vissa befattningar
vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den 1
juli 1937.

Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen
föranleder vissa ändringar i avlöningsreglementet för kommunikationsverken
samt den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen
förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Maj:t att i reglementet
och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas av de beslut,
riksdagen i förevarande hänseende kan komma att fatta.

I det föregående har jag i olika sammanhang förordat vissa över gångsanordningar.
På grund härav torde böra utverkas riksdagens bemyndigande
för Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna erfordras
för genomförande av de föreslagna ändringarna.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

1 :o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli
1937,

Kungl. Majlis proposition nr 132.

45

att 5 § 2 mom. och 37 § avlöningsreglementet den 19 juni
1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk skola hava ändrad lydelse
på sätt av det följande framgår:

5 §•

2. Överdirektör vid —--år räknat.

Kraftverk sdirektör äger, likaledes utöver arvodet, uppbära
tantiem å nettovinsten av rörelsen vid det kraftverk, han förestår,
med 0.5 procent av nämnda vinst, i den mån densamma
icke överstiger 1,000,000 kronor, med 0.3 procent av den del
av vinsten, som överstiger 1,000,000 men ej 2,000,000 kronor,
samt med 0.1 procent av den del av vinsten, som överstiger

2,000,000 kronor, allt för år räknat; dock att tantiem skall
utgå med minst 2,500 kronor för år.

Närmare bestämmelser---av året.

37 §.

Till rikstelefonist, landstelefonist och lokaltelefonist, som
förordnats såsom föreståndare för växelstation, kan utgå särskilt
arvode med högst 360 kronor för år;

att i den vid berörda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
skall vid statens järnvägar i 26:e lönegraden
upptagas befattningen förste aktuarie;

samt att ur samma tjänsteförteckning skall vid statens
järnvägar ur 22 :a lönegraden utgå befattningen förrådsförvaltare; 2:o)

fastställa antalet av följande befattningar på sätt nedan
angives, nämligen:

a) från och med den 1 juli 19 37:

vid postverket:

postmästare av klass 1 B .......................... 39

sekreterare i 24 :e lönegraden ...................... 4;

vid telegrafverket:

förste kontrollör .................................. 22

radiokommissarie ................................ 3

linjeingenjör .................................... 26;

vid statens järnvägar:

aktuarie ........................................ 3

notarie .......................................... 13

förste aktuarie .................................. 1;

vid statens vattenfallsverk:

driftsingenjör .................................... 2

förste byråingenjör .............................. 9;

46

Kungl. Majlis proposition nr 132.

b) från och med den 1 januari 1938:
vid statens järnvägar:

notarie .......................................... 14;

samt

3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar
må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.

Kungl. Majis proposition nr 132.

47

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning.............................................................. 1

Postverket............................................................ 2

En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden å generalpoststyrelsens första byrå m. m.
s. 2. En ny postmästartjänst av klass 1 B s. 10. Fråga om inrättande av vissa
nya befattningar vid postverket s. 11. Sammanfattning s. 12.

Telegrafverket......................................................... 13

Ändrad lydelse av 37 § avlöningsreglementet s. 13. En ny linjeingenjörsbefattning
s. 16. Fråga örn inrättande av vissa nya befattningar vid telegrafverket m. m. s. 17.
Sammanfattning s. 19.

Statens järnvägar...................................................... 19

Inrättande av en förste aktuariebefattning (26:e lönegraden) s. 19. En ny notariebefattning
s. 22. Indragning av befattningen förrådsförvaltare s. 26. Fråga om inrättande
av två nya överinspektorsbefattningar s. 27. Fråga örn inrättande av sju
nya baninspektorsbefattningar s. 28. Fråga örn inrättande av två nya byråassistentbefattningar
(21:a lönegraden) s. 29. Fråga om inrättande av en ny sekreterarbefattning
i 24:e lönegraden och tre nya expeditionsföreståndarbefattningar i 21:a lönegraden
s. 30. Fråga örn inrättande av nya befattningar i 20:e och 24:e löngraderna
m. m. s. 31. Sammanfattning s. 35.

Statens vattenfallsverk.................................................. 35

Inledning s. 35. En ny förste byråingenjörsbefattning s. 37. En ny driftsingenjörsbefattning
s. 38. Ändrade grunder för avlöning åt kraftverksdirektörerna s. 39.
Sammanfattning s. 44.

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan................ 44