Kungl. Maj.ts proposition nr 110.
1
Nr 110.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen rörande tillämpning i
vissa fall av bestämmelserna i lagen den 30 juni
1934 (nr 444) örn ändring i vissa delar av lagen den
11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares
rått till pension; given Stockholms slott den
12 februari 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,
Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Genom lag den 30 juni 1934 (nr 444) örn ändring i vissa delar av lagen
den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt lill pension
genomfördes vissa ändringar i sistnämnda lag i syfte att bringa denna
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr Ilo.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr HO -
i närmare överensstämmelse med bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet
den 30 juni 1934 (nr 442).
Omförmälda ändringar i 1907 års civila pensionslag avsågo — frånsett vissa
bestämmelser rörande lagens tillämplighetsområde — i huvudsak följande.
Den normala pensionsåldern för manliga tjänstinnehavare sänktes från 67
till 65 år, varjämte för innehavare av domarämbete den åldersgräns, vid
vilken avgångsskyldighet inträder, sänktes från 70 till 67 år. Den tidsperiod,
varunder tjänstinnehavare må vara sjukledig innan skyldighet att avgå på
grund av sjukdom inträder, bestämdes till 3 i stället för 5 år. Den tidigare
möjligheten för vederbörande myndighet att låta annan tjänstinnehavare
än domare kvarstå i tjänst längst till fyllda 70 år inskränktes, så att tjänstinnehavare
numera icke i något fall får kvarstå längre tid än två år efter
uppnådd pensionsålder. Reglerna örn minskning av pension vid förening
av flera dylika förmåner eller vid förening av lön och pension ändrades
därhän, att det avkortningsfria maximibeloppet av de sammanlagda förmånerna
höjdes från 3,000 till 5,000 kronor, varjämte från reduktionsreglernas
tillämpning undantgs pension, som utgår enligt gällande bestämmelser
angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär
personal. Slutligen meddelades föreskrift i fråga örn tillgodoräknande
i pensionshänseende av tjänstetid utom statens tjänst.
Lagen den 30 juni 1934 trädde i kraft den 1 juli 1935, men enligt en övergångsbestämmelse
till lagen skulle för den, vilken vid denna tidpunkt innehade
tjänst, som i lagen avses, och vilken ej på grund av särskilda stadganden
var skyldig att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga örn pension,
äldre föreskrifter lända till efterrättelse, där ej tjänstinnehavaren inom
tre månader efter lagens ikraftträdande eller alltså före den 1 oktober 1935
anmälde, att lagens bestämmelser finge äga tillämpning å honom.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av frågan örn nämnda ändringar i civila
pensionslagen (prop. nr 223 till 1934 års riksdag) anförde jag såsom föredragande
departementschef rörande nyss åsyftade övergångsbestämmelse,
bland annat, att de tjänstemän vid oreglerade verk, vilka vore underkastade
civila pensionslagen, i allmänhet icke vöre skyldiga underkasta sig ändrade
bestämmelser i fråga örn pension. För sådan tjänsteman, vilken vid den
föreslagna lagens ikraftträdande innehade i lagen avsedd tjänst och som ej
på grund av särskilda stadganden vore skyldig att underkasta sig ändrade
pensionsbestämmelser, syntes därför de nya bestämmelserna icke kunna
sättas i kraft, så vitt anginge tjänstinnehavares rätt att komma i åtnjutande
av hel pension samt skyldighet att från tjänsten avgå. Fall kunde emellertid
länkas, då befattningshavare för att kunna avgå ur tjänst tidigare än enligt
dittills gällande bestämmelser eller för att bliva delaktig av de förmåner i
fråga örn tillgodoräknande av tjänstetid utom statens tjänst m. m., som de
nya föreskrifterna kunde medföra, ville underkasta sig dessa föreskrifter.
Med hänsyn därtill hade i övergångsstadgandet möjlighet bereus tjänstin
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 110-
nehavare att genom särskild anmälan komma under de nya bestämmelsernas
tillämpning.
Till Kungl. Majit hava nu vissa befattningshavare, vilka den 1 juli 1935
innehade i 1907 års civila pensionslag avsedd tjänst och vilka alltså beröras
av det i lagen den 30 juni 1934 (nr 144) intagna övergångsstadgandet,
anhållit, att bestämmelserna i sistnämnda lag måtte få äga tillämpning å
dem, utan hinder av att de icke verkställt i övergångsstadgandet omförmäld
anmälan.
De åsyftade befattningshavarna hava på grund av bristande kännedom
örn innebörden av de år 1934 beslutade ändringarna i 1907 års civila pensionslag
eller till följd av förbiseende uraktlåtit att inom föreskriven lid verkställa
anmälan om önskan att övergå å de nya bestämmelserna, oaktat dessa,
såvitt kunnat bedömas med utgångspunkt från de vid denna tid
föreliggande förhållandena, måste anses hava för befattningshavarna inneburit
övervägande fördelar. En tillämpning å sökandena av de nya bestämmelserna
skulle medföra, att den genom dessa bestämmelser stadgade
förmånligare reduktionsregeln vid förening av olika pensioner bleve för dem
gällande ävensom att tillgodoräknande såsom tjänstår av tjänstgöring utom
statens tjänst, i den mån sådan fråga uppkomme, kunde medgivas av Kungl.
Majit utan att frågan, såsom tidigare varit fallet, behövde underställas riksdagens
prövning. De över omförmälda ansökningar hörda myndigheterna
— skolöverstyrelsen och statskontoret — hava i huvudsak tillstyrkt bifall
till ansökningarna.
Även för min del anser jag skäligt, att i fall som de förevarande — där
således icke omständigheter, som inträffat efter den föreskrivna tiden för
anmälans verkställande, kunna antagas hava påverkat befattningshavarens
ställningstagande till frågan om de nya bestämmelsernas tillämpning å honom
-— medgivande lämnas befattningshavaren att få dessa nya bestämmelser
å sig tillämpade utan hinder av underlåtenheten att göra vederbörlig
anmälan. Medgivande av dylik innebörd — varom fråga torde
kunna uppkomma allenast i ett fåtal fall — synes tillika väl förenligt med
den av mig förut återgivna, i propositionen nr 223 till 1934 års riksdag
åberopade motiveringen för den i propositionen föreslagna anmälningsmöjligheten.
Då övergångsstadgandet till lagen den 30 juni 1934 tillkommit under riksdagens
medverkan, torde den av mig nu väckta trågan örn tillämpning efter
särskilt medgivande av bestämmelserna i lagen böra bliva föremål för riksdagens
övervägande. Det synes mig emellertid icke erforderligt att påkalla
riksdagens beslut i varje särskilt ärende av nu ifrågavarande beskaffenhet,
som kan uppkomma, utan förordar jag, att riksdagens bemyndigande
inhämtas därtill, att Kungl. Majit må i fall, som av mig åsyftats, efter
prövning av föreliggande omständigheter kunna medgiva tillämpning av de
i lagen den 30 juni 1934 meddelade bestämmelserna, .lag förutsätter härvid,
alt i fall, som kunna yppa sig först någon längre lid efter nämnda lags
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 110-
ikraftträdande och där anledningen till befattningshavares underlåtenhet att
verkställa föreskriven anmälan icke klart låter sig bedöma, medgivande som
nu avses icke skall ifrågakomma.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Kungl. Majit må, efter prövning i varje särskilt fall
i enlighet med av mig angivna riktlinjer, förklara, att bestämmelserna
i lagen den 30 juni 1934 (nr 444) om ändring
i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension må vinna
tillämpning å tjänstinnehavare, som avses i övergångsstadgandet
lill förstnämnda lag, utan hinder av att i övergångsstadgandet
föreskriven anmälan icke blivit verkställd.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas lill riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
377366. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.