Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1937 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, angående
de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen.
I en inom riksdagens första kammare vackt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 128, har herr Bjurström hemställt, att riksdagen ville
hos Kungl. Majit begära framläggande av förslag till 1938 års riksdag ifråga
örn de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den med förevarande
motion likalydande, i andra kammaren väckta motionen nr 184.
Över sistnämnda motion, som av andra kammaren hänvisades till dess andra
tillfälliga utskott, har detta i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande från
medicinalstyrelsen, varjämte utskottet berett svenska läkarsällskapet, svenska
stadsläkareföreningen och svenska stadsförbundet tillfälle att yttra sig. De
inkomna yttrandena jämte vissa bilagor återfinnas såsom bilagor till detta
utlåtande, (se bil. A—D).
Bedan för mer än tio år sedan framfördes krav på utredning örn de civila
tjänsteläkarnas ställning. År 1925 anhöll nämligen svenska stadsläkareföreningen
örn åtgärder för att stadsläkare och därmed jämställda måtte likställas
med övriga civila tjänsteläkare. Först år 1929 tillsattes emellertid särskilda
sakkunniga. Bland direktiven för utredningen nämnas frågorna om tryggare
anställningsformer, om mera enhetliga och fixerade löne- och pensionsvillkor
samt örn reglering av stadsläkarnas uppgifter i statens och kommunernas tjänst.
Särskilt beaktande borde skänkas spörsmålet i vad mån likställigheten med
provinsialläkare kunde anses böra medföra likartade regler för båda slagen
av läkare. För den händelse det vid utredningen skulle visa sig, att en allmän
reform icke utan dröjsmål eller svårigheter skulle kunna genomföras, men att
viss fråga, exempelvis pensioneringsfrågan, skulle kunna lösas separat, borde
hinder icke föreligga att däri framlägga särskilt förslag. Betänkande avgavs
år 1932 (St. off. utredn. 1932: 23). Över de sakkunnigas förslag avgav medicinalstyrelsen
den 29 juni 1935 utlåtande. Sedan dess har, försåvitt utskottet
har sig bekant, någon vidare åtgärd icke vidtagits för frågans lösning trots att
Svenska stadsförbundet gjort särskild framställning därom. En följd av det på
grund av ovan relaterade förhållanden uppkomna osäkerhetstillståndet är, att
Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 12 sami. 2 avd. Nr 7. 1
Motionen.
Yttranden.
Historik.
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
Utskotta.
för närvarande 42 befattningar, motsvarande 20 % av de 207, som beröras av
förslaget, äro vakanta.
För egen del får utskottet anföra följande.
Av utredningen i ärendet har utskottet fått den uppfattningen, att förhandenvarande
tillstånd och nuvarande organisationsformer lämna åtskilligt övrigt
att önska. Detta bekräftas ock av de anförda vakanssiffrorna. Särskilt i vissa
avseenden synas mera påtagliga missförhållanden förefinnas, vilka kräva en
snar lösning. Sålunda är stads- och liknande läkares ställning ej nöjaktigt
fixerad i lagstiftningsväg; bland annat hava samhällena ej någon lagstadgad
skyldighet att hålla tjänsteläkare. Med den ständigt ökade betydelsen av
dessa läkares socialmedicinska uppgift göra sig nackdelarna härav allt mera
gällande. Dessutom kan förekomma, att tjänsteläkare, i brist på tillfredsställande
lösning av pensionsfrågan, för närvarande i många fall kvarbliva i tjänst
efter behag till påtagligt men för hälsovården. Vad nu anförts talar för att
formerna för läkarnas anställande böra underkastas granskning närmast från
synpunkten, huruvida tjänsteläkarebefattningarna böra besättas helt eller
delvis genom statlig myndighets försorg eller, som nu, utan dylik myndighets
medverkan. Likaså bör prövas, i vad mån berörda läkares avlöning och villkoren
för deras avgång ur tjänst kunna bliva föremål för ensartade bestämmelser.
Under utredningsarbetet i fråga örn städernas tjänsteläkare har ett därmed
nära förbundet spörsmål aktualiserats. Med hänsyn till bland annat hälso- och
sundhetsvården eller med andra ord den mera socialmedicinska sidan av statens
tjänsteläkares uppgift står provinsialläkarväsendet inför en genomgripande
omgestaltning. Förslag har framförts av medicinalstyrelsen örn uppdelning av
distrikten i anledning härav samt örn de mindre städernas och stadsliknande
samhällenas (intill 5,000 invånare) inplacering i de tilltänkta provinsialläkardistrikten.
Givet är, att dessa båda frågor, nämligen provinsialläkarorganisationen
och städernas sundhets- och sjukvård, ej kunna lösas annat än i samband
med varandra. Utskottet håller emellertid ej för osannolikt, att vissa delar av
organisationsplanen säkerligen kunna, i avbidan på det helas slutliga gestaltning,
erhålla en provisorisk lösning, vilket ock, som av det ovan angivna, förutsatts
vid utredningens igångsättande. Dit höra enligt utskottets mening de ovan
närmare angivna punkterna angående stadsläkares tillsättande och pensionering
m. m. Till motionärens begäran örn förslags framläggande redan till nästa
års riksdag kan utskottet ej ansluta sig utan vill härutinnan begränsa sig till en
hemställan, att en partiell lösning av stadsläkarfrågan i den riktning, utskottet
här ovan angivit, kommer till stånd så snabbt som förhållandena medgiva.
Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,
att första -kammaren måtte med bifall endast såtillvida till
ifrågavarande motion hos Kungl. Majit göra framställning
Första kammarens andril tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3
om vidtagande snarast möjligt av de åtgärder i motionens syfte,
vilka utskottet här ovan förordat.
Stockholm den 13 maj 1937.
På utskottets vägnar:
G. HEIDMAN.
Närvarande: herrar Heilman, Anders Andersson, Holstenson, Berglund, Sundvik, von Horn
och Gottfrid Karlsson.
Bilaga A.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
Genom remiss den 5 februari 1937 har Kungl. Majit anbefallt Medicinalstyrelsen
att avgiva yttrande över en av herr Andersson i Falkenberg med flera
i andra kammaren väckt motion (Kr 184) med hemställan att riksdagen ville
hos Kungl. Majit begära framläggande av förslag till 1938 års riksdag i fråga
örn de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen.
Med anledning härav får Medicinalstyrelsen anföra följande.
Medicinalstyrelsens förslag i förberörda fråga innefattas i dess skrivelse den
29 juni 1935.
Styrelsens förslag gick i korthet ut på att städer av viss minimistorlek (gränsen
5,000 invånare) skulle i regel vara skyldiga att hava stadsläkare, att de
mindre städerna skulle inordnas i provinsialläkardistrikt, att stadsläkarna skulle
utnämnas av Kungl. Majit enligt ett tillvägagångssätt, som överensstämde
med det, som användes vid tillsättande av lasarettsläkartjänster, att stadsläkarnas
löner skulle granskas och fastställas av Kungl. Majit (eventuellt med
beviljande av statsbidrag enligt stadsläkaresakkunnigas förslag), att stadsläkarnas
pensionering skulle ordnas genom deras inträde i statens pensionsanstalt
samt att provinsialläkarorganisationen skulle utbyggas för att bereda
rum för de städer och samhällen, vilkas läkarbefattningar skola indragas.
I samband med detta förslag hade beräknats, att sextio nya provinsialläkartjänster
skulle inrättas för att möta de närmaste kraven på organisationens
utvidgning.
Med hänsyn emellertid till bland annat behovet av provinsialläkarnas allt
större deltagande i det socialmedicinska och hälsovårdande arbetet ansåg
styrelsen tiden vara inne att utarbeta en preliminär plan för landets indelning
i provinsialläkardistrikt av så reducerad storlek att provinsialläkaren skulle
jämte sjukvårdsarbetet få möjlighet att ägna sig åt den socialmedicinska verksamhet,
som krävde hans medverkan.
4 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
Den preliminära planen av år 1936 visade, att landets 317 provinsialläkardistrikt
syntes böra ökas med 209 nya distrikt.
Medicinalstyrelsen har givetvis icke utgått ifrån att alla dessa distrikt kunna
väntas komma till stånd på en gång. En omloppstid av åtminstone 10—-15
år torde böra beräknas. I årets statsverksproposition äro emellertid endast
tio nya provinsialläkartjänster upptagna i förslaget till ny stat för provinsialläkare
med flera.
Granskar man det preliminära förslaget med avseende å dess inverkan å nuvarande
läkartjänster och dess skapande av nya tjänster erhållas de resultat
som framgå av nedanstående tabell:
Resultatet av ''preliminära förslaget i avseende å läkartjänsternas antal:
Indragna tjänster |
Nya tjänster |
|||
i städer |
i extr. provl. |
i provl. |
i städer |
|
1. Stockholms län.................. |
4 |
4 |
11 |
1 |
2. Uppsala » .................. |
— |
— |
4 |
— |
3. Södermanlands » .................. |
5 |
1 |
6 |
— |
4. Östergötlands » .................. |
4 |
1 |
11 |
— |
5. Jönköpings » .................. |
2 |
— |
10 |
1 |
6. Kronobergs » .................. |
1 |
1 |
7 |
1 |
7. Kalmar » .................. |
2 |
3 |
11 |
— |
8. Gotlands » .................. |
— |
— |
1 |
— |
9. Blekinge » .................. |
1 |
1 |
6 |
— |
10. Kristianstads * .................. |
7 |
1 |
18 |
— |
1 |
2 |
14 |
||
12. Hallands * .................. |
2 |
6 |
— |
|
13. Göteb. o. Bohus » .................. |
3 |
— |
8 |
— |
14. Älvsborgs * .................. |
1 |
2 |
14 |
— |
15. Skaraborgs » .................. |
2 |
— |
13 |
— |
16. Värmlands » .................. |
2 |
3 |
10 |
— |
17. Örebro » .................. |
4 |
4 |
9 |
— |
18. Västmanlands » .................. |
2 |
1 |
5 |
— |
19. Kopparbergs » .................. |
3 |
3 |
10 |
— |
20. Gävleborgs » .................. |
2 |
2 |
8 |
1 |
21. Västernorrlands » .................. |
2 |
4 |
13 |
— |
22. Jämtlands * .................. |
— |
— |
1 |
1- |
23. Västerbottens » .................. |
1 |
3 |
7 |
— |
24. Norrbottens » .................. |
2 |
3 |
6 |
2 |
Summa |
53 |
39 |
209 |
6 |
Nya tjänster skulle alltså inrättas till ett antal av 215, under det att 92 tjänster
skulle bliva indragna, därav 39 i städer och större samhällen.
Då frågan örn stadsläkarorganisationen länge varit aktuell men fortfarande
är oviss i avseende å lösningen, hava åtskilliga städer och samhällen ansett
lämpligast att hålla sina läkartjänster vakanta i avvaktan på frågans lösning.
Första kammarens andrå tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
5
Nedanstående tabell utvisar antalet tjänsteläkare i städer med flera samhällen
och antalet vakanta tjänster därsammastädes.
Antalet tjänster.
Förste stadslag |
Andre stadsläk. |
Stads- läkare |
Distr. läkare |
Köpings- läkare |
Munic. läkare |
Summa |
|
Samtliga............ |
32 |
30 |
68 |
53 |
8 |
16 |
207 |
8 |
4 |
9 |
17 |
_ |
4 |
42 |
|
% .................. |
25 % |
13 % |
13 % |
32 % |
— |
25 % |
20 % |
Såsom synes äro icke mindre än 20 % av alla ifrågavarande tjänster vakanta.
Detta förhållande talar starkt till förmån för motionärernas framställning.
Medicinalstyrelsen vill även framhålla nödvändigheten av att stadsläkarnas
anställning stabiliseras och att deras pensionsfråga får en enhetlig lösning.
Bn snar lösning av stadsläkarnas organisationsfråga kommer att med all
säkerhet befordra genomförandet även av den nya provinsialläkarorganisation,
som styrelsen finner behövlig.
Medicinalstyrelsen har sålunda all anledning ansluta sig till den av motionärerna
gjorda framställningen.
Stockholm den 20 februari 1937.
John Byttner.
J. Axel Höjer.
A. E. Bastman.
Bilaga B.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
1 anledning av Eder skrivelse den 2 innevarande februari med anhållan örn
yttrande angående motion nr 184 i andra kammaren har Svenska Läkaresällskapet
ansett sig härmed böra uttala önskvärdheten av att, så snart lämpligen
kan ske, förslag om de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande
samhällen framlägges för Biksdagen.
Stockholm den 23 februari 1937.
På Svenska Läkaresällskapets vägnar:
Harald Ernberg.
Gunnar Nilson.
6
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
Bilaga C.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
Med anledning av att riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott
i skrivelse av den 2 februari 1937 berett Svenska stadsläkareföreningen tillfälle
att avgiva yttrande rörande motion av kerr Andersson i Falkenberg m. fl.
angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen,
får Svenska stadsläkareföreningens styrelse å föreningens vägnar avgiva
följande yttrande.
Svenska stadsläkareföreningen har vid skilda tillfällen enhälligt uttalat som
sin uppfattning, att en nyorganisation av Stadsläkareinstitutionen är synnerligen
behövlig. Såsom Svenska stadsförbundets ordförande i sin motionen bilagda
skrivelse framhåller, har föreningen redan 1910 hemställt om partiell
reglering av dessa läkares ställning och 1925 hos Kungl. Majit anhållit om vidtagande
av åtgärder för att bringa läkartjänsterna i landets städer, köpingar
och municipalsamhällen i likställighet med övriga civila läkartjänster i riket.
Därtill kan läggas, att Svenska stadsläkarföreningen på allmänna möten, såväl
år 1933 som år 1936, uttalat sig i samma riktning i och genom resolutioner,
som härmed bifogas. Svenska stadsläkarföreningens inställning till behövligheten
av en omorganisation är sålunda klar, och dess styrelse får i fråga om förslag
och motivering hänvisa dels till den reservation som dess ledamot, förste stadsläkaren
Söderbaum, avgivit i egenskap av ledamot av stadsläkarsakkunnige
till dess kommittéutredning av år 1932 (se kommitténs utlåtande), dels till
bifogade handlingar, vari ingå dels en klargörande uppsats i Svenska Läkartidningen
av år 1936 av undertecknad ordförande (bil. 1), dels det inledningsföredrag
som vid Svenska stadsläkareföreningens allmänna möte 1936 hölls av
dess nuvarande sekreterare, stadsläkare Bratt (bil. 2), dels de resolutioner som
Svenska stadsläkareföreningen fattat i ärendet år 1933 (bil. 3) och 1936 (bil. 4)
samt slutligen styrelsens sammanfattande resolution av samma år (bil. 5).
Och får styrelsen slutligen framhålla, att de svårigheter, som uppstå av den
nuvarande föråldrade organisationen, alltjämt ökas, varför en omorganisation
utan dröjsmål bör vidtagas.
Av ovan angivna skrifter och resolutioner torde tydligt framgå, att det ej är
ett blott kårintresse, som framdrivit stadsläkarnas verksamhet för revision av
deras ställning, utan en klar insikt om, att det allmänna^ — statens och kommunernas
— intressen i lika hög grad fordra en omorganisation av stadsläkarinstitutionen.
Styrelsen för Svenska stadsläkareföreningen, som enligt stadgarna (bil. 6
§ 4) företräder föreningen inför staten, får sålunda livligt tillstyrka den framlagda
motionen.
Jönköping och Uppsala den 19 februari 1937.
O. Lundborg.
Olof Bratt.
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
7
Uttalande av allmänna mötet år 1933.
Bilaga 3.
På grund av vad sålunda framhållits, får svenska stadsläkarföreningen vördsamt
1)
tillstyrka förslaget om inläggande av städer med mindre än 5,000 invånare
i provinsialläkardistrikt,
2) tillstyrka inrättande av förste stadsläkartjänster i städer med över 50,000
invånare ävensom andre stadsläkartjänster i dessa städer i den utsträckning
som finnes behövlig,
3) tillstyrka inrättande av stadsläkartjänster i övriga städer,
4) tillstyrka inrättande av stadsdistriktsläkare änster i städer med över
30,000 invånare,
5) avstyrka stadsläkarsakkunnigas förslag till läkarinstruktion och tillstyrka
reservantens förslag i detta avseende, ävensom hans förslag till därmed sammanhängande
författningsändringar,
6) uttala, att föreningen giver sitt företräde åt reservantens förslag örn inrättande
av statliga stadsläkartjänster, men intet har att erinra mot att tjänsterna
anordnas som kommunala enligt sakkunnigas förslag under förutsättning:
a) att lönesättningen utföres med fixerade belopp enligt de sakkunnigas
normer,
b) att garantier lämnas för tillkomsten av behövliga stadsdistriktsläkartjänster,
c) att fattigsjukvårdskostnaderna ej beräknas med reducerat belopp på
löner, som fastställts utan hänsyn till detta arbete samt
d) att reservantens förslag till förändringar av läkarinstruktionen även under
sådana förhållanden kommer att utgöra underlaget för tjänsteverksamheten.
7) Därest intet av de bägge förslagen skulle komma till utförande, anser
föreningen det vara trängande nödvändigt, att pensionsfrågan ordnas, i vilket
avseende den ej har några väsentliga erinringar mot de sakkunnigas förslag.
Rätt utdraget betygar:
Olof Bratt.
Bilaga 4.
Resolution av allmänna mötet år 1936.
Svenska Stadsläkarföreningen har på allmänt möte den 29 mars 1936 behandlat
frågan om stadsläkartjänsternas omorganisation och därvid beslutat göra
följande uttalande.
Den utveckling, som den allmänna hälsovården och den sociala hygienen
undergått under senare år och som sannolikt kommer att fortgå, måhända i
allt raskare takt, ställer alltmer ökade krav på vårt lands tjänsteläkare, provinsialläkarna
på landet, stadsläkarna i städerna. Provinsialläkarna äro sedan
gammalt statsanställda. Stadsläkarna åter intaga vid utövandet av dessa utpräglat
statliga uppgifter för omkring en tredjedel av rikets befolkning, som bo
i städerna, ej den självständiga och tryggade ställning i tjänste-, befordringsoch
pensionshänseenden, som ger dem möilighet att med tillräckligt eftertryck
8
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
företräda den allmänna hälsovårdens krav. Av detta missförhållande måste
stadsläkarnas socialhygieniska verksamhet bli lidande. Stadsläkarföreningen
är enhälligt övertygad örn nödvändigheten av att stadsläkarnas ställning till
stat och kommun genom statsmakternas ingripande regleras med hänsyn till
tjänsteåligganden samt i befordrings- och pensionshänseenden, för att denna
tjänsteläkarkår skall kunna på tillfredsställande sätt fylla på densamma ställda
krav i fråga örn den allmänna hälsovården och den sociala hygienen.
Svenska Stadsläkarföreningens styrelse får, med förtydligande och specificering
av de önskemål, som framgå av föreningens mötesresolution den 29
mars 1936, härmed på möte den 4 okt. 1936 framhålla följande förändringar
i fråga örn stadsläkartjänsterna såsom i första hand önskvärda:
1) att stadsläkartjänsterna tillsättas av staten, eventuellt efter förord av
kommunerna;
2) att en för alla tjänster gemensam stadsläkarinstruktion fastställes av staten,
varvid hänsyn särskilt tages till en fri och obunden ställning till de kommunala
organen;
3) att stadsläkarlönerna fastställas av staten med belopp, som fixeras med
hänsyn till att inga taxebestämmelser utfärdas i städerna; samt
4) att stadsläkarnas pensionsfråga ordnas.
Sedan Utskottet berett svenska stadsförbundet tillfälle att avge yttrande
över motion nr 184 i Andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg m. fl.
angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen,
tillåter sig förbundets styrelse härmed hänvisa till sin den 4 december förra
året till vederbörande departementschef ingivna framställning i detta ärende,
vilken framställning bilagts motionen. Till ytterligare belysande av de svårigheter,
stadsläkarfrågans ovissa läge bereder framför allt de mindre samhällena,
må hänvisas till i förbundets tidskrift tid efter annan och senast i årets första
häfte lämnade redogörelser för behandlingen av uppkommande frågor örn stadsläkares
tillsättande.
Stockholm den 2 mars 1937.
Sätt utdraget betygar:
Olof Bratt.
Bilaga 5.
Uttalande av styrelsen år 1936.
Bilaga D.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
För Svenska stadsförbundets styrelse
Johan-Olov Jokansson.
Dess ordförande.
Renning Karlsson.
Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Stockholm 1937