Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1937 kl. 3 e. m.
Första kammarens andr a tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i
anledning av väckt motion örn utredning rörande fartygskompassers
uppställande och kompensering m. m.
1 cn inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 9, har herr Otto Wangson hemställt, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande behovet av kompletterande
föreskrifter rörande vissa i motionen närmare angivna förhållanden
i avseende å fartygskompassers uppställning och kompensering m. m.,
ävensom örn de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 38, väckts av herr
Frankenberg.
Motionären har anfört, att redan vid fartygs byggande torde böra tillses
att de för kompassen bestämda uppställningsplatserna även i magnetiskt
hänseende bli tillfredsställande. Detta torde för närvarande i stor utsträckning
icke ske. På grund härav uppträda ej sällan allvarliga magnetiska stör
ningar, som måhända hade kunnat helt undvikas eller i vart fall i väsentlig
mån förminskas, om expert tillfrågats före fartygsritningarnas godkännande.
Av ej mindre vikt vore att en med viss regelbundenhet utförd kompensering
i fortsättningen äger rum till motverkande av deviationsalstrande magnetiska
krafter, och att denna kompensering blir utförd av för uppdraget fullt
kompetenta personer, lämpligen auktoriserade av kommerskollegium. Motionären
framhåller vidare, att hithörande förhållanden knappast för närvarande
kunna sägas vara ordnade på ett för sjöfartssäkerheten tillfredsställande
sätt, varför han funne det böra tagas under övervägande om icke
skärpta garantier behöva tillskapas genom kompletterande och bestämdare
författningsf öreskrifter.
Bestämmelser finnas om fartygskompassers beskaffenhet och kontroll
därå i kungl, förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och
utrustning §§51 och 52 samt den i samband därmed beslutade övergångsbestämmelsen
d ävensom i kommerskollegii kungörelse den 30 juni 1927,
kap. 2. Däremot saknas bestämmelser ifråga örn i motionen berörda förhållanden
i avseende å fartygskompassers uppställning.
Sjölagen den 12 juni 1891 föreskriver i § 32, att det åligger fartygs befälhavare
att tillse att nödiga deviationsbestämningar företagas; i dess 37 §
1''öreskrives vidare, att i skeppsdagboken noggranna uppgifter böra införas
örn kompassernas justering och därvid befunna deviation samt utförda deviationsbestämningar.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 12 sami. 2 aud. Nr 5.
Motionen.
Gällande
rätt.
I
Yttranden.
Utskottet.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
Utskottet har i ärendet anhållit om yttrande från kommerskollegium, sorn
i anledning därav inkommit med såväl eget utlåtande som till kollegium avgivna
uttalanden av Sveriges redareförening, Sveriges fartggsbefålsförening
och Sveriges varvsindustriförening (bil. 1—4).
I huvudsaklig överensstämmelse med vad i nämnda föreningars yttranden
uttalats, har kommerskollegium i sitt eget yttrande förordat en utredning
rörande behovet av närmare föreskrifter i syfte att kompasserna vid fartygs
byggande ävensom vid större ombyggnad och reparation erhålla en i magnetiskt
avseende tillfredsställande placering. I likhet med redare- och fartygsbefälsföreningarna
har kollegium däremot ställt sig avvisande till den begärda
utredningen angående bestämmelser om regelbundet återkommande
kompensering genom särskilt auktoriserade sakkunniga.
För sjöfartssäk erheten är det självfallet av högsta vikt, att far tygskompasser
icke blott i och för sig äro tillförlitliga, utan även att de erhålla en med
hänsyn till de magnetiska krafterna ombord tillfredsställande uppställning.
Det synes därför vara av behovet påkallat att verkställa en undersökning,
huruvida och i vad mån ovan anförda bestämmelser kunna och böra kompletteras
i sådan riktning, att en fullt effektiv kontroll i avseende å kompassers
uppställning skall kunna utövas såväl vid byggandet av nya fartyg som
vid större ombyggnad och reparation. Utskottet vill på grund av vad sålunda
anförts ansluta sig till önskemålet örn en utredning i nu antytt syfte.
Vad åter angår frågan om den ifrågasatta med viss regelbundenhet återkommande
kontrollen av fartygskompassernas deviation och kompensering
därför i andra fall än nu nämnts, utförd av andra personer än fartygs befälhavare,
torde de för närvarande gällande föreskrifterna i ämnet i huvudsak
vara tillfredsställande, särskilt med hänsyn tagen till den i sjölagen stadgade
oavvisliga skyldigheten för fartygsbefälhavare att fortlöpande i mån av behov
tillse, att nödiga deviationsbestämningar företagas. Utskottet finner därför
i likhet med kommerskollegium samt redare- och fartygsbefälsföreningarna
någon utredning icke erforderlig i fråga om ytterligare justering av
fartygskompasser utöver den nu förekommande, genom fartygsbefälhavare^
försorg utförda.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
ville hos Kungl. Majit anhålla om utredning rörande behovet
av närmare föreskrifter i syfte att tillförsäkra fartygskompass
en med hänsyn till de magnetiska krafterna ombord
tillfredsställande uppställningsplats samt örn de åtgär
der i ämnet, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 15 april 1937.
På utskottets vägnar:
G. HEUMAN.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3
Närvarande: herrar Heuman, Anders Andersson, Swartling*, Holstenson, J. A.
Theodor Nilsson, Dahlström*, Gustaf Björkman* och von Horn.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
KUNGL. MAJ:TS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM.
Fartygsinspektionsbyrån.
Bilaga 1.
Stockholm den 11 mars 1937.
Till
Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
Enligt remiss den 5 februari 1937 har Kungl. Majit anbefallt Kommerskollegium
att till Eder avgiva yttrande över motion nr 9 i första kammaren
av herr Otto Wangson angående vissa föreskrifter rörande kompassens placering
ombord å fartyg m. m.
Med anledning härav får Kollegium, bifogande införskaffade yttranden
av Sveriges Redareförening, Sveriges Fartygsbefälsförening och Sveriges
Varvsindustriförening, anföra följande.
Motionen tar syfte särskilt på två frågor.
För det första framhålles i motionen, att redan vid fartygs byggande torde
böra tillses, att kompassens uppställningsplats blir i magnetiskt hänseende
tillfredsställande.
För det andra ger motionären uttryck åt den uppfattningen, att det ej är
av mindre vikt, att med viss regelbundenhet utförda kompenseringar i fortsättningen
äga rum till motverkande av de deviationsalstrande magnetiska
krafter, för vilka kompassen blir utsatt, och att dessa kompenseringar bliva
utförda av för uppdraget fullt kompetenta personer, lämpligen auktoriserade
av Kollegium.
Motionen utmynnar i en hemställan, att Riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande behovet av kompletterande föreskrifter
angående de i motionen berörda förhållandena samt örn de förslag
i ämnet, vartill utredningen kan föranleda.
Vad angår den första frågan, så finnes, såsom motionären även vidrört,
redan vissa härå tillämpliga bestämmelser. Sålunda stadgas i 34 § förordningen
den 20 maj 1927 (nr 184) angående fartygs byggnad och utrustning,
att hänsyn skall tagas till ombord befintlig kompass vid uppställning av
elektriska maskiner och apparater ävensom vid elektriska ledningars framdragande.
I detta sammanhang torde vara att beakta bl. a. föreskriften i
51 § nämnda förordning, att magnetkompass, innan den tages i bruk, skall,
örn den ej må vara portativ, underkastas deviationsbestämning, därvid erforderlig
kompensering skall verkställas.
För fartygs säkra navigering är det givetvis av betydelse, att kompassen
fungerar tillfredsställande. Detta är i väsentlig mån beroende av att det vid
fartygets byggande tillses, att kompassen erhåller en med hänsyn till de
magnetiska krafterna ombord tillfredsställande uppställningsplats. Det kan
för den skull, även örn sjöolyckor på grund av brister i förevarande avseende
ej påvisats, vara lämpligt, att utredning verkställes angående behovet av
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
närmare föreskrifter i ämnet. Varken Redareföreningen eller Fartygsbefälsföreningen
hava haft något att erinra mot en dylik utredning och ej heller
Varvsindustriföreningen har ställt sig avvisande mot vissa föreskrifter av
berörda slag.
Kollegium finner sig under dessa förhållanden böra förorda, att en utredning
av detta slag kommer till stånd. Utredningen torde i så fall, enligt
Kollega uppfattning, ej böra inskränkas till att omfatta allenast förhållandena
vid nybyggnad av fartyg, utan torde den böra läggas mera allmänt
så att den även omfattar förhållandena vid sådan större ombyggnad eller
reparation av fartyget, som kan inverka på kompassens fungerande.
Beträffande den andra frågan torde böra bemärkas, förutom ovannämnda
föreskrift i 51 § förordningen den 20 maj 1927 (nr 184), särskilt det avmotionären
berörda i 32 § sjölagen förefintliga stadgandet örn deviationsbestämningar.
Enligt detta stadgande åligger det fartygets befälhavare att
tillse, att deviationsbestämningar företagas. Redareföreningen och i viss mån
även Fartygsbefälsföreningen hava berört betydelsen av att fartygsbefälhavarens
ansvar härvidlag bibehålies.
För egen del finner Kollegium det angeläget, att den känsla av ansvar för
kompassens fungerande, som befälhavaren i anledning av sistnämnda stadgande
bör hava, ej avtrubbas genom föreskrifter örn regelbundet återkommande
kompensering, företagen —- såsom motionären synes avse — av person,
vilken särskilt utsetts att verkställa dylika förrättningar. Med hänsyn
till den bl. a. på grund av fartygets laster vid olika tillfällen ofta återkommande
växlingen i kompassens deviation kan Kollegium ej heller finna, att
föreskrifter av detta slag skulle fylla någon egentlig uppgift. För övrigt lärer
frågan om kompensering vid de tillfällen, då fartyget undergått sådan större
ombyggnad eller reparation, som kan inverka på kompassens fungerande,
komma att, därest så finnes erforderligt, beaktas vid den utredning, som
Kollegium här ovan ifrågasatt.
På grund av det ovan anförda får Kollegium såsom sin mening uttala,
att motionen ej bör föranleda annan åtgärd av Riksdagen än en anhållan
hos Kungl. Maj:t örn utredning rörande behovet av närmare föreskrifter i
syfte att tillförsäkra fartygskompass en med hänsyn till de magnetiska krafterna
ombord tillfredsställande uppställningsplats.
I avgörandet av detta ärende har — jämte undertecknade — deltagit kommerserådet
Landberg.
KARL SIDENVALL.
Hjalmar Sjöholm.
Osborne Koch.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
5
SVERIGES REDAREFÖRENING.
Göteborg.
Bilaga 2.
Kungl. Kommerskollegium,
Sjöfartsbyrån,
Stockholm.
Genom skrivelse den 9 februari 1937, D.nr. 234 A, har Kungl. Kommerskollegium
berett Sveriges Redareförening tillfälle avgiva yttrande över en i
riksdagens första kammare väckt motion, nr 9, angående vissa föreskrifter
rörande kompassens placering ombord å fartyg. I anledning härav får föreningen
anföra följande.
Med utgångspunkt därifrån, att det för sjöfartssäkerheten uppenbarligen
är av största vikt att kompassen fungerar så, att fartygsbefälet tryggt kan
förlita sig på sin efter kompassen verkställda navigering, framhåller motionären,
att det redan vid fartygets byggande torde böra tillses, att de för kompassen
bestämda uppställningsplatserna även i magnetiskt hänseende bliva
tillfredsställande, något som enligt motionärens förmenande för närvarande
i stor utsträckning icke sker. I vad mån detta påstående har fog för sig,
har föreningen icke varit i tillfälle att under den korta remisstid, som stått
till buds, närmare undersöka. I vart fall måste man emellertid ansluta sig
till den uppfattningen, att vid byggandet av nya fartyg på allt sätt bör tillses,
att kompasserna äro så tillförlitliga som möjligt. Föreningen vill därför
icke motsätta sig en undersökning, huruvida och i vad mån det kan anses
vara av behovet påkallat, alt ökad kontroll i avseende å kompassens placering
utövas vid byggandet av nya fartyg, därvid föreningen förutsätter, att
praktisk sakkunskap i tillräcklig utsträckning kommer att bliva anlitad.
Motionären framhåller vidare, att det ej är av mindre vikt, »att en med
viss regelbundenhet utförd kompensering även i fortsättningen äger rum till
motverkande av deviationsalstrande magnetiska krafter och att denna kompensering
blir utförd av för uppdraget fullt kompetenta personer, lämpligen
auktoriserade av Kommerskollegium». Föreningen kan icke finna, att
dylika kontrollföreskrifter vare sig äro behövliga eller ändamålsenliga. Befälhavaren
ansvarar för närvarande för, att av behovet påkallad justering
av kompasserna sker. Denna rätt och skyldighet bör icke fråntagas honom.
Oavsett om kompassen kompenseras eller deviationen uttages av kompassjusterare
från land, måste det alltid ankomma på befälhavaren att till sjöss,
när tillfälle därtill gives, korrigera deviationen, något som är nödvändigt,
beroende på magnetismens förändringar, exempelvis tillfölje lastens komposition
eller med hänsyn därtill att fartyget legat någon lid vid kaj i samma
riktning eller om vid varv sådana ändringsarbeten vidtagits, som kunna föranleda
därtill. För närvarande finnas sakkunniga justerare att tillgå, mot
vars kapacitet icke försports någon erinran, som kan motivera behovet av
en särskild anordning med auktorisation, men att åt dessa förbehålla rätten
lill utförandet av erforderlig justering av kompassen kan icke vara lämpligt,
då man måste utgå ifrån, att den devialionstabell, som upprättas av
dem vid fartygets avgång, mycket snart bliver mer eller mindre otillförlitlig
och farlig att ulan vidare förlita sig på. Den säkerhet motionären åsyftar
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
med den föreslagna anordningen Romme sålunda icke att ernås. Tvärtom
skulle därigenom säkerheten minskas. I anslutning härtill må nämnas, att
det ligger i såväl redarens som befälhavarens synnerliga intresse att tillse,
att nu ifrågavarande anordningar fungera på ett i möjligaste mån tillförlitligt
sätt. Dessutom bör erinras därom, att undervisning i våra navigationsskolor
meddelas för att bibringa fartygsbefälet nödig kännedom i hithörande
ämnen.
Slutligen vill föreningen framhålla, att ett effektuerande av de av motionären
åsyftade åtgärderna skulle komma att medföra en omfattande inspektionsapparat.
Man skulle sålunda icke vara tillfredsställd med att hava
justerare enbart i svenska hamnar utan måste även tillse, att sådana funnos
att tillgå i utländska.
Under åberopande härav kan föreningen icke finna en utredning i denna
del av motionen vara av behovet påkallad.
Göteborg den 25 februari 1937.
SVERIGES REDAREFÖRENING
G. Carlsson.
H. F. Reuterskiöld.
SVER IGES FART YGSBEFÄI.SFÖREN ING.
Stockholm.
Bilaga 3.
Till
Kungl. Kommerskollegium.
Genom remiss den 9 februari 1937 har Kungl. Kommerskollegium berett
Sveriges Fartygsbefälsförening tillfälle inkomma med yttrande över en i riksdagens
första kammare väckt motion nr 9 örn utredning rörande behovet av
kompletterande föreskrifter örn kompassens placering ombord å fartyg m. m.
Föreningen får i anledning därav anföra följande.
Motionären framhåller, att redan vid fartygets byggande borde tillses, att
de för kompasserna bestämda uppställningsplatserna även i magnetiskt avseende
bli tillfredsställande. Enligt motionärens mening, vilken stöder sig
på uttalanden i vissa till motionen fogade bilagor, torde detta för närvarande
i stor utsträckning icke ske. Föreningen kan icke verifiera huruvida dessa
uttalanden äga allmän giltighet, vilket för övrigt endast en närmare undersökning
torde kunna ådagalägga. Det är emellertid angeläget att å nybyggda
fartyg allt göres för att i största utsträckning öka deras säkra framförande,
varför föreningen icke har något att erinra mot att en undersökning
vidtages för att utröna huruvida närmare föreskrifter om kompassens
placering etc. å nybyggda fartyg äro nödvändiga.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 7
Däremot är föreningen av den bestämda uppfattningen, att utredning angående
behovet av föreskrifter om regelbunden justering av fartygs kompasser
är överflödig. Det åligger nu befälhavare att tillse, att erforderlig
justering av kompasserna äger rum. Redaren liksom befälhavaren och övrigt
fartygsbefäl har så stort intresse av att kompasserna hållas i bästa skick,
att några närmare bestämmelser härom icke kunna anses sakligt motiverade.
Motionärernas yttrande, att »någon säkerhet för att dessa bestämmelser iakttagas
eller att de leda till åsyftat resultat finnas emellertid ej då någon kontroll
härav icke äger rum», torde få tillskrivas motionärens bristande kännedom
om befälhavarens ansvar. Skulle påståendet vara riktigt, förutsätter
det ju nämligen antingen att befälhavaren skulle sakna förutsättningar att
bedöma de fel som kunna vidlåda kompassen eller att han skulle ha föga
känsla för det ansvar, som åvilar honom.
Beträffande motionärens förslag att kompassjusteringar böra utföras av
auktoriserade personer, vill föreningen inskränka sig till att anföra, att vad
föreningen har sig bekant något klander mot de personer som här i landet
i allmänhet tillkallas för utförande av sådant uppdrag icke försports.
Vad slutligen motionärens yttrande i slutet av motionen angår, nämligen
att merkostnaderna för en mera ingående reglering av omhandlade förhållanden
»mer än väl torde uppvägas därav, att driften kommer att i längden
förbilligas, då särskilt vid långresor deviationen spelar en avsevärd ekonomisk
roll», torde det vara ett misstag av motionären att tro, att dessa omständigheter
icke äro observerade av näringens utövare. Ingen redare torde
vara likgiltig för åtgärder ägnade att förbilliga driften. I all synnerhet gäller
naturligtvis detta när det är fråga örn en så enkel och billig åtgärd som
kompass justering.
Stockholm den 23 februari 1937.
SVERIGES FARTYGSBEFÄLSFÖRENING.
G. Osvald.
8
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
SVERIGES VARVSINDUSTRIFÖRENING.
Göteborg.
Bilaga 4.
Kungl. Kommerskollegium,
Postfack 2247,
Stockholm 2. ^
D.nr atti A.
Refererande till Kungl. Kommerskollegiums skrivelse av den 9 pto. med
anhållan om yttrande beträffande motion nr I: 9 angående vissa föreskrifter
rörande kompassens placering ombord å fartyg m. m. vilja vi meddela
följande:
De viktigaste föreskrifterna rörande sjöfartssäkerheten äro ju numera internationella.
Tidigare hava de svenska föreskrifterna i stort sett följt de
brittiska, vilket torde hava varit av stort värde för den svenska sjöfarten.
På senare år har ju ett speciellt samarbete uppstått mellan de s. k. Oslostaterna
även i sjöfartssäkerhetsfrågor, och det torde vara till ömsesidig
fördel att fortsätta ett sådant samarbete.
Att Sverige nu skulle ensamt antaga en förordning efter tyskt föredöme
torde ej vara välbetänkt, men örn Oslo-staterna kunde enas örn vissa åtgärder,
vore det ju ej ur vägen att hämta en viss lärdom av de tyska.
Vi hemställa, att, för den händelse nya förordningar beträffande kompassens
uppställning skulle komma till stånd, de bestämmelser, som i detta
hänseende äro gällande i Norge sedan den 1 januari 1933, tills vidare läggas
till grund för lagstiftning.
Bestämmelser om fartygsritningars granskning av sakkunniga vid fartygsnybyggnader
anse vi ej erforderliga och endast ägnade att utgöra ett försenande
moment. Det vore möjligen befogat, att i de större sjöfartsstäderna
någon expert utsåges av Kommerskollegium för att mot fastställt arvode på
begäran tjänstgöra som rådgivare och eventuellt även granska ritning för
uppställning av kompasser.
Vi föreslå att övervakandet av eventuellt utfärdade föreskrifter överlåtes
åt fartygsinspektionens inspektörer å de olika hamnplatser, där nybyggnadsvarv
finnas, med tillstånd för dessa att, örn tillräcklig sakkunskap icke skulle
vara representerad inom denna kår, tillkalla på ovannämnt sätt utsedd
expert.
Göteborg den 1 mars 1937.
SVERIGES VARVSINDUSTRIFÖRENING.
Svante Forster.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1937
716032