Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1937 kl. 3 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr A,
angående åstadkommande av lindring i visst avseende
för svenska fiskare vid besök i norska hamnar.
I en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 276, hava herrar
Wallerius och Olsson i Staxäng hemställt, att riksdagen måtte med beaklande
av svenska fiskares svåra ställning uppdraga åt regeringen att snarast
söka utverka lindring för dem i vissa i motionen närmare angivna hänseenden
vid besök i norska hamnar.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Ifrågavarande motion hänvisades av andra kammaren till dess femte tillfälliga
utskott, som i sitt utlåtande nr 2 lämnat följande redogörelse för nu
gällande lagbestämmelser i ämnet.
Den norska lagen, som trätt i kraft den 15 mars 1934, förbjuder ilandförande
från fångstplatser av alla slags levande färsk och lättsaltad fisk
samt skaldjur, som fångats av utländska fartyg. Härifrån undantagas dels
färsk makrill och skaldjur av egen fångst, dels färsk flundra (inklusive hälleflundra),
torsk, lubb, rocka och marulk av egen fångst, som ilandföras från
utländska räketrålfartyg i samband med leverans av räkor samt från utländska
backefiskefartyg i samband med leverans av sättfisk eller under
angöring av hamn för proviantering, vatten- och bränslekomplettering, dels
ock färsk s. k. »forfangsild» av egen fångst, som ilandföres av utländska fartyg,
vilka idka drivgarnsfiske av makrill, i samband med leverans av färsk
makrill.
Ilandföring enligt ovanstående föreskrifter får äga rum under villkor att
leverans sker i sump samt äger rum till eller genom norsk mellanhand, som
är godkänd av norska tullväsendet, och som under dess kontroll packar och
märker varan på föreskrivet sätt.
Återutförsel från Norge till Sverige av fisk har hittills ej medgivits Sverige
av norsk myndighet.
över motionen ha i vederbörlig ordning inhämtats utlåtanden dels från
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, dels från lantbruksstyrelsen, dels
ock från kommerskollegium, varjämte utskottet berett Göteborgs och Bohus
läns havsfiskeförening och Svenska västkustfiskarnas centralförbund tillfälle
att yttra sig. Den inkomna utredningen återfinnes såsom bilagor (A—E)
till detta utlåtande.
Av såväl motionen som de ovan åberopade utlåtanden över densamma
fann andra kammarens utskott framgå, att del svenska fisket har att kämpa
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 12 sami. 2 avd. Nr A. 1
Motionen.
Gällande
lagstiftning.
Inhämtade
yttranden.
Andra
kammarens
utskott.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
med vissa kännbara svårigheter utöver deni. som det ofta tunga arbetet på
sjön i och för sig erbjuder. Att den grupp näringsutövare, det här gäller,
känner sig i viss mån styvmoderligt behandlad i förhållande till idkare av
yrken, vilka kunna bedrivas under, åtminstone till synes, lugnare och bekvämare
förhållanden, kan utskottet också inse. Även örn förhållandena
icke i allo gestalta sig, åtminstone sett från rättslig synpunkt, så som motionärerna
uppfattat dem, framstår det dock som ett berättigat svenskt krav
att de fiskare, som med motionen avses, beredas ytterligare hjälp. I den mån
åtgärder från norsk sida bero på omständigheter av endast faktisk, alltså ej
rättslig natur, exempelvis organisation bland uppköpare eller allmänhet i
syfte att skydda det inhemska norska fisket, lärer det väl ej kunna med fog
förväntas, att åtgärder från de svenska statsmakternas sida skola kunna vidtagas
däremot. Detta utesluter emellertid ej att frågan örn beredande av lättare
arbets- och avsättningsmöjligheter för svenskt fiske i Norge, i den mån
densamma beror på i Norges lagstiftning förefintliga hinder, tages upp till
behandling vid lägligt tillfälle.
Andra kammarens utskott hemställde, under åberopande av den sammanbragta
utredningen i ämnet, att andra kammaren måtte för sin del besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn vidtagande av åtgärder i syfte att
utverka sådana lättnader i fråga om avsättning och transitering av fisk, som
med motionen avses.
Andra Denna utskottets hemställan vann andra kammarens bifall.
kammaren.
Första kammaren, som jämlikt föreskriften i § 63 riksdagsordningen
erhållit del av detta andra kammarens beslut, har hänvisat ärendet till sitt
andra tillfälliga utskott.
Utskottet. Utskottet har vid övervägande av vad i saken anförts funnit sig kunna
instämma i vad andra kammarens vederbörande utskott anfört.
Utskottet får därför hemställa,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i
ärendet fattade beslut.
Stockholm den 15 april 1937.
Ä utskottets vägnar:
G. HEUMAN.
Närvarande: Samma ledamöter som vid avgivandet av utskottets utlåtande nr 3.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.
3
Bilaga A.
Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.
Genom nådig remiss den 5 februari 1937 har länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län förelagts att till Eder inkomma med yttrande i anledning av en
av herrar Wallerius och Olsson i Staxäng i andra kammaren väckt motion,
nr 276, angående åstadkommande av lindring i visst avseende för svenska
fiskare vid besök i norska hamnar.
I anledning härav får länsstyrelsen, som i ärendet införskaffat yttrande
Irån fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt, med överlämnande av detta
yttrande anföra följande.
De norska bestämmelser, varigenom de i motionen berörda förhållandena
regleras, återfinnas i en resolution av den 23 februari 1934, vilken här bifogas
i avskrift från ett från fiskeriintendenten lämnat meddelande. När
resolutionen tillkom, torde de under punkt IV intagna undantagsstadgandena
i stort sett varit tillräckliga att bibehålla svenska fiskares rättigheter i
den omfattning, som vid den tiden motsvarade det svenska nordsjöfiskets
sedvanor och behov. Under de få år, som därefter följt, har emellertid det
svenska fisket i Nordsjön, speciellt snurrevadsfisket, kraftigt utvecklats, i
samband varmed behovet att angöra norska hamnar för svenska fiskebåtar
blivit långt större än tidigare. Det måste därför numera anses vara ett betydande
intresse för våra nordsjöfiskare, att ökade möjligheter kunna beredas
dem att i norska hamnar för försäljning eller transitering till Sverige
ilandföra sina fångster. Närmast är detta givetvis, såsom motionärerna
framhållit, angeläget för fiskare, vilka nödgas angöra norsk hamn för storm,
otjänlig väderlek, motorskada, haveri eller dylikt.
Länsstyrelsen vill alltså för sin del tillstyrka, att åtgärder vidtagas för alt
förhandlingsvägen erhålla lindring för svenska fiskare i de ifrågavarande
norska bestämmelserna.
Göteborg, i landskansliet, den 24 februari 1937.
MALTE JACOBSSON.
Nils Björkman.
Till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Anmodad avgiva yttrande över motion i Riksdagens andra kammare angående
lindring i visst avseende för svenska fiskare i norska hamnar får
jag med remisshandlingarnas återställande vördsamt anföra följande.
Den i motionen berörda frågan är utan tvivel av mycket stor betydelse
för västkustfisket över huvud taget och framför allt för det viktiga snurrevadsfisket
i Nordsjön. Med den omfattning detta numera fått även under
höst och vinter blir också följden därav, att de svenska båtarna i allt större
utsträckning få anledning att anlöpa även norska hamnar. Där få de dock
ej sälja eventuella fångster. Ej heller kunna de transitera dem genom Norge.
På samma gång jag alltså vitsordar motionärernas uppgifter angående de
norska bestämmelserna enligt Kungl. Norsk Resolution av den 23/2 1934 i
fråga örn försäljning av svenskfångad fisk i Norge och transitering av dylik
måste jag också understryka det för våra fiskare betungande i de anförda
rigorösa norska bestämmelserna. Det synes mig därför vara nödvändigt att
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
största uppmärksamhet ägnas denna fråga från svensk sida, och att inga
ansträngningar sparas att genom underhandlingar få dessa uppenbara missförhållanden
rättade. De ifrågasatta lättnaderna kunna ej ha någon ekonomisk
betydelse för Norge utan endast bidraga att borttaga onödig irritation.
Jag får därför vördsamt tillstyrka bifall till de i motionen framförda förslagen.
Lysekil den 13/2 1937.
Arvid R. Holmberg.
T. t. fiskeriintendent.
Bilaga B.
Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.
Genom beslut den 5 februari 1937 har Kungl. Majit anbefallt Kungl. Lantbruksstyrelsen
att avgiva och till Eder inkomma med yttrande över den inom
riksdagen väckta till Eder hänvisade motionen 11:276 angående åstadkommande
av lindring i visst avseende för svenska fiskare vid besök i norska
hamnar.
Med anledning härav får Lantbruksstyrelsen anföra följande.
Förhållandena på fiskavsättningens område mellan Sverige och Norge äro
reglerade genom 1933 års överenskommelse mellan de båda länderna. Enligt
denna kunna svenska fiskebåtar, som idka räkfiske och storsjöfiske, i
norska hamnar avyttra en rad uppräknade fiskslag i förbindelse med leverans
av räkor eller i förbindelse med leverans av salt fisk eller vid angörande
av norsk hamn för proviantering m. m. Likaså få makrill och räkor
avyttras i norska hamnar. Däremot kunna svenska snurrevadsbåtar ifrån
fångstplatsen icke ilandföra sina fångster i norsk hamn. Då dessa båtar på
grund av storm eller annan anledning anlöpa norsk hamn, uppstå de i motionen
angivna olägenheterna.
Det vore givetvis önskvärt, att lättnader härutinnan kunde vinnas liksom
även beträffande den i motionen nämnda transiteringen.
Stockholm den 24 februari 1937.
ERIK INSULANDER.
K. A. Andersson.
Bilaga C.
Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.
Genom remiss den 5 februari 1937 har Kungl. Majit anbefallt Kommerskollegium
att till Eder avgiva yttrande över en av herrar Wallerius och Olsson
i Staxäng i andra kammaren väckt motion, nr 276, angående åstadkommande
av lindring i visst avseende för svenska fiskare vid besök i norska
hamnar.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
5
Kommerskollegium har haft tillfälle taga del av ett av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län den 24 februari 1937 avgivet yttrande i ärendet. Efter
verkställd utredning har länsstyrelsen funnit, att det numera måste anses
vara ett betydande intresse för våra nordsjöfiskare, att ökade möjligheter
kunde beredas dem att i norska hamnar för försäljning eller transitering till
Sverige ilandföra sina fångster. Närmast vore detta givetvis, såsom motionärerna
framhållit, angeläget för fiskare, vilka nödgades angöra norsk
hamn för storm, otjänlig väderlek, motorskada, haveri eller dylikt.
Vid sådant förhållande har Kollegium icke något att erinra mot att förhandlingar
i ämnet i lämpligt sammanhang upptagas med norska vederbörande.
Stockholm den 26 februari 1937.
HERMAN ERIKSSON.
Carl Lambert. I Alli Johanson.
Bilaga D.
Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.
Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening, som beretts
tillfälle avgiva yttrande över en i kammaren väckt motion nr 276 av herrar
Wallerius och Olsson i Staxäng angående åstadkommande av lindring i
visst avseende för svenska fiskare vid besök i norska hamnar, får härmed
anföra följande.
Jämlikt en av norska regeringen den 23 februari 1934 utfärdad kungörelse
är det bland annat förbjudet att i Norge från fångstfältet ilandföra levande,
färsk och lättsaltad fisk samt kräftdjur, som fångats av utländska fartyg,
dock med undantag för 1) färsk makrill och kräftdjur av egen fångst,
2) färsk flundra (inklusive hälleflundra), torsk, lubb, rocka och makrill
av egen fångst, som ilandföres av räktrålare i samband med leverans av
räkor eller av backefiskare i samband med leverans av saltfisk eller vid
anlöpande av hamn för proviantering, vatten- eller bränslepåfyllning, 3)
färsk så kallad »forfangsild», som ilandföres av makrilldrivgarnsfiskare i
samband med leverans av färsk makrill.
För svenska fiskare betyder ifrågavarande förbud, att det endast är
makrillfiskare, räktrålare och backefiskare, som äga rätt att i Norge ilandföra
sina fångster, dock ej hela fångsten utan endast de nämnda fiskslagen.
Under de sista åren ha de bohuslänska snurrevads- och trålfiskarna för
att få tillräckliga fångster nödgats allt mera utsträcka sina fisketurer till
norra Nordsjön samt över större delen av året. De kunna under dessa fisketurer
vid stormig väderlek bliva nödsakade att söka norsk hamn. Enligt nu
gällande norska bestämmelser få de emellertid ej i norsk hamn avyttra
de fångster de gjort. Dessa gå därför lätt till spillo. Ej heller äga de bohuslänska
fiskarna enligt norsk tolkning av transiteringsbegreppet rätt att
genom norskt område transitera fångsterna till Sverige. Vad nu sagts örn
snurrevads- och trålfiskare gäller i viss mån även örn idkare av sillfiske
i Nordsjön.
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Styrelsen finner det synnerligen önskvärt, att svenska fiskare beredas
ökade möjligheter till avsättning av sina fångster i norska hamnar och
får därför tillstyrka motionen.
Göteborg den 18 februari 1937.
För Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening:
MALTE JACOBSSON.
/ Nils Rosén.
Bilaga E.
Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott, Stockholm.
Undertecknad organisation har av Riksdagens andra kammares femte
tillfälliga utskott beretts tillfälle avgiva yttrande över motion nr 276 i Andra
kammaren vid årets riksdag, väckt av hrr Wallerius och Olsson i Staxäng,
rörande lindring i visst avseende för svenska fiskare vid besök i norska
hamnar och får med anledning härav anföra följande:
Motionärerna ha framhållit de utomordentligt stränga bestämmelser Norge
infört mot fiskare, som anlöpa norska hamnar och därvid önska sälja ev.
ombord befintlig fångst.
Det är tydligt, att Norge infört dessa restriktioner gent emot utlandets
fiskare för att skydda sig mot konkurrens. Från svenskt fiskarehåll måste
man emellertid då också fordra, att våra myndigheter möta den norska
fiskexporten till vårt land med lika effektiva hinder. Vi kunna i detta sammanhang
ej undgå att framhålla, att vårt lands import av fisk och fiskeprodukter
från Norge under år 1935 (senast tillgängliga statistik) uppgick
till ej mindre än 22 006 416 kg till ett värde av 10 091 877 kr. Mot denna
stora import stod samma år en export till Norge av samma varor på endast
1 150 036 kg och 370 101 kr. Till denna sistnämnda kvantitet torde få läggas
några mindre partier huvudsakligen bestående av räka och makrill, som
våra fiskare sålde direkt i Norge.
Norge exporterar alltså 20—30 gånger mer fisk och fiskvaror till oss än
vad vi sända till Norge. Trots denna kolossala övervikt söker Norge vid
varje tillfälle att hejda den förhållandevis obetydliga fiskförsäljning vi ha
till detta land.
Sålunda hände det vintern 1931—32 att några svenska snörpvadlag voro
på sillfiske uppe vid norska kusten, närmare bestämt utanför Stavanger. Vid
tillfälle fingo båtarna mindre fångster, som det ej lönade sig att gå hem
med, och de försökte då att sälja sillen i Norge. Det gick dock enligt norska
bestämmelser ej för sig att sälja sillen i färskmarknaden, utan den måste
till rena vrakpriser slumpas bort till sillindustrien. Även när vadlagen för
hemtransport av sillfångsterna måste lasta över sillen på norskt område,
så förbjöds lill en början detta alldeles, och efter långt parlamenterande med
de norska myndigheterna fick man tillåtelse till dylik överlastning — dock
måste erläggas tullavgifter per tomlåda. Genom dylika norska hinder på
flera punkter motades våra vadlag formligen bort från fiskefälten utanför
Norge. (Se närmare i denna fråga i bifogade tidningsartikel.)
Beträffande Norges ställningstagande mot svenska fiskare kan vidare nämnas,
att sommaren 1936 fiskekuttrar vörö uppe på sillgarnsfiske i Nordsjön
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
7
tvärs om Feje i Norge. Åtminstone en av dessa kuttrar var efter en god
fiskenatt inne i norsk hamn för att sälja fångsten, men på grund av att
norska bestämmelser lade hinder i vägen kunde sillen ej försäljas till färskmarknaden.
De norska fiskarna lingö vid samma tillfälle bra betalt för
sina sillfångster.
Vidare lia vi omkring ett par hundra svenska snurrevadsbåtar, som driva
fiske på Nordsjön. Klart är att några av dessa båtar vid stormig väderlek
måste söka nödhamn i norska hamnar. De kunna då lia mindre fångster
ombord, som de behöva få sålda. Detta går enligt gällande lagar ej för sig,
utan bli båtarna liggande några dagar i norsk hamn måste de kasta fisken
tillbaka i sjön.
Även råder i Norge förbud mot transitering av fisk t. ex. per järnväg genom
landet till svensk bestämmelseort. Hade detta varit tillåtet kunde de svenska
fiskarna per järnväg sända fisk genom Norge till platser i Sverige.
Beträffande Norges svårigheter mot svenska fiskare kan även nämnas,
att det varit svenska farkoster, som drivit sillfiske vid Island, och som hyrt
redskap i Norge, och som på hemväg från fisket naturligtvis måst lämna
tillbaka de lånade redskapen. Norge har i sådana fall krävt ut tull på den
last av salt- eller kryddsill, som båtarna haft ombord. Denna avgift har
varierat beroende på om fångsten bestått av salt eller kryddad sill.
Grunden lill en hel del av de svårigheter, som Norge de senaste åren ställt
mot de svenska fiskarna torde bottna i den norska lag, som trädde i kraft
15 mars 1934 och som nästan helt förbjuder landning av fisk från utländska
fartyg i norska hamnar. Undantagna äro endast i vissa fall makrillfiskare,
räktrålare och backe (line) fiskare. Ifrågavarande §§ i vederbörande lag lia
följande formulering:
(Avdeln. I för vanlig fiskimport.)
II.
Likeså er det forbudt å ilandbringe Ira fangstfeltet levende,
fersk og lettsaltet fisk av enhver art samt krepsdyr som er fanget
av utenlandske fartöier.
(Avdeln. III rör undantag från I.)
IV.
Fra förbudet under post II undtas:
1) Fersk makrell og krepsdyr av egen fångst.
2) Fersk flyndre (derunder også kveite), torsk, brosmé, skate
(rokke) og havulke av egen fångst som ilandbringes fra utenlandske
reketrålerfartöier i förbindelse med levering av reker,
eller fra utenlandske linefiskerfcirtöier i förbindelse med levering
av saltfisk, eller under anlöp for proviantering, vann og brenselpåfylling.
3) Fersk såkalt »forfangsild» av egen fångst som ilandbringes
av utenlandske makrelldrivgarnsfartöier, i förbindelse med levering
av fersk makrell.
Uandbringelse i henhold till föranstående i n:r 1, 2 og 3 er
betinget av at levering finner sted til eller gjennem norsk förhandler
som er godkjent av tollvesenet, og som, under dettes
kontroll pakker og marker varén på foreskreven mäte.
Ställa vi dessa stränga bestämmelser i motsats till huru norsk fisk behandlas
i Sverige så kan nämnas, alt t. ex. i Göteborgs fiskhamn den norska
8
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
sillen och fisken har precis samma rätt till försäljning som den svenska
fisken. Till och med hålles en särskild auktion på den norska sillen, vilket
betyder, att den kan bli såld innan den svenskfångade sillen, vilket i flera
fall kan betyda bättre priser. Svenska fiskare känna sig helt naturligt illa
berörda av en sådan motsättning mellan deras behandling i Norge och norrmännens
fördelar i Sverige.
Det kan även pekas på att enligt vad som meddelats i tidningspressen
norrmännen anslagit rätt stora summor för fiskpropaganda i utlandet och
då särskilt i Sverige. Svenska tidningar synas också göra propaganda för
den norska fisken på sätt, som både ur fiskets och nationell synpunkt verkar
mindre trevligt. Sålunda förekom nu senast i Nya Dagligt Allehanda
den 4 d:s en notis av följande lydelse:
Fiskbrist i Stockholm.
Stockholmarna börja mer och mer få känning av drivisens
härjningar på västkusten. Tillförseln av fisk från Göteborg har
minskat oerhört, och fiskbristen i huvudstaden artar sig till att
bli ovanligt stor i år. Västkustfiskarna våga ej gå ut av fruktan
för att bli nedskruvade i isen, och dessutom medför tjockan risk
för nedisning.
Den enda fisk som kommit från västkusten är en smula kolja,
bergtorsk och vitling. Tillförseln på s. k. finfisk har däremot
så gott som fullständigt upphört. Endast tack vare import från
grannländerna kan man ännu få köpa piggvar, slätvar och äkta
sjötunga i Stockholm.
Den mesta fisken kommer för närvarande från Norge. Hälleflundra
har i år fångats ovanligt mycket, och importen av dylik
har delvis räddat fisksituationen.
Av vad som ovan sagts torde framgå, att norrmännen ej endast bestämma
över fiskmarknaden i sitt eget land utan även äro på god väg att vilja
bestämma kursen även i vårt land och därigenom taga loven av den svenskfångade
fisken. Vid samtal med fiskhandlare framhålla dessa också, att
de från Norge ständigt kunna få köpa fisk till ofantligt låga priser. Detta
synes rent av tyda på dumpingförfarande i syfte att erövra mesta möjliga
av den svenska marknaden.
Motionärerna föreslå nu, att lindring utverkas i de stränga norska restriktionerna,
så att våra snurrevadsfiskare, vilka angöra norsk hamn för storm,
otjänlig väderlek, motorskada och haveri el. dyl. finge sälja sina fångster i
vanlig ordning eller transitera dem till Sverige via Norge.
Undertecknad organisation vill sålunda på det varmaste instämma i och
understryka motionärernas förslag. Detta förslag är dock endast en början
till en rättelse, som bör utsträckas till åtskilliga ovan berörda och andra
punkter på fiskerinäringens område.
Göteborg den 12 februari 1937.
Högaktningsfullt
Svenska Västkust fiskarnas Centralförbund.
Sven Cornelius.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1937
742186