Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
3
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1937 kl. 4 e. m.
Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i
anledning av väckt motion örn utredning angående
sättet för erläggande av vårdavgift vid statens sinnessjukhus.
I cn inom riksdagens första kammare väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 16, har herr Otto Wangson hemställt, att —
sedan medicinalstyrelsen i skrivelse den 7 augusti 1936 hos Kungl. Majit
hemställt bland annat örn viss utredning rörande sättet för erläggande av
vårdavgift vid statens sinnessjukhus närmast beträffande medlemmar i sjukkassor
— riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att vid berörda
utredning frågan örn sättet för erläggande av dylik vårdavgift upptoges till
behandling i hela dess vidd.
Till stöd för sin hemställan anför motionären i huvudsak följande:
I 79 § 1 mom. i Kungl. Majits stadga angående sinnessjukvården i riket
föreskrives, att avgift för dem, som intagits å sinnessjukhus, skall inbetalas
kvartalsvis eller, där betalningen erlägges av fattigvårdssamliälle eller kommun,
halvårsvis i förskott. I enlighet härmed erlägges vid intagningen betalning
för återstoden av det löpande kvartalet eller halvåret, räknat från
och med dagen för intagningen. Där sjukhusvistelsen kan antagas bli särskilt
kortvarig, kan dock sjukhuschefen bestämma, att avgiften skall förskottsvis
erläggas för viss kortare tid. Detta stadgande örn förskottsbetalning
hade lett och ledde fortfarande till vissa socialt föga önskvärda och väl
icke vid lagens antagande förutsedda konsekvenser. Kravet på erläggande
av betalning förskottsvis för så lång tid — som regel tre månader -— måste
stiina sig synnerligen obekvämt för flertalet enskilda betalningspliktiga och
för många av dem bliva ouppfyllbart, bland annat emedan en aldrig så vederhäftig
borgen för fullgörande av betalningen icke godtoges. Detta ledde
till att fattigvården nödgades träda emellan i ett stort antal fall, trots att
något verkligt fattigvårdsbehov icke förelåge. Olägenheterna av denna bctalningsordning
hade mest framträtt, när det gällde personer, som genom
medlemskap i sjukkassa trott sig vara tillförsäkrade erforderlig sjukvård
utan fattigvårdens mellankomst. Missförhållandena i sistnämnda avseende
hade nu emellertid uppmärksammats och, på sätt ovan antytts, föranlett
framställning örn utredning för deras undanröjande. Härvid hade likväl allenast
sjukkassemedlemmarnas ställning beaktats. Någon hänsyn hade icke
tagits till de utanför sjukkassorna stående enskilda betalningspliktiga, som
äga förmåga att erlägga betalning men sakna möjlighet att göra detta för
-
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
skottsvis för längre tid. Medicinalstyrelsen hade också funnit det enklaste
sättet att undanröja det befintliga missförhållandet i fråga om sjukkassorna
vara att deras stadgar ändrades så, att kassorna finge möjlighet
erlägga förskottsbetalning. Möjligheten alt sinnessjukstadgan ändrades
därhän, att efterskottsbetalning finge mottagas, hade visserligen övervägts,
men medicinalstyrelsen syntes rygga tillbaka för en sådan lösning på grund
av de huvudsakligen bokföringsmässiga svårigheter, som härigenom skulle
uppkomma. Motionären ansåge sig för sin del böra förorda en ändring av
liela stadgandet om förskottsbetalning i sådan riktning, att dels tidrymden,
för vilken förskott skall erläggas, väsentligen förkortades (ned till en månad)
och dels för vårdkostnaden ställd vederhäftig borgen finge godtagas. Saken
vore av den både principiella och praktiska betydelse, att den av medicinalstyrelsen
redan påkallade utredningen hos Kungl. Majit borde utsträckas
att gälla frågan örn betalningssättet i hela dess vidd.
Utskottet har inhämtat följande rörande den av motionären omförmälda
utredning, som begärts av medicinalstyrelsen.
Medicinalstyrelsens framställning — i vilken hemställts om utredning jämväl
rörande frågor utan samband med nu förevarande motion — grundar
sig i första hand på en av fattigvårdsstyrelsen i Borås hos medicinalstyrelsen
gjord hemställan, att medicinalstyrelsen måtte medverka till att en sådan
ändring av sinnessjukvårdsstadgan komme till stånd, att statens sinnessjukhus
berättigades godtaga av erkänd sjukkassa utfärdade ansvarsförbindelser
för sjukkassemedlems vård å dylikt sjukhus.
I anslutning härtill har svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
nied instämmande i syftet med fattigvårdsstyrelsens i Borås framställning,
hos medicinalstyrelsen hemställt, att medicinalstyrelsen måtte taga initiativ
till ett allsidigt övervägande, vilka åtgärder som borde vidtagas för att vårdkostnaden
å sinnessjukhus för sjukkassemedlemmar måtte kunna bestridas
utan fattigvårdens mellankomst.
Påpekande sinnessjukstadgans föreskrift, att vårdavgift å statens sinnessjukhus
skall erläggas i förskott, ifrågasätter medicinalstyrelsen tvenne alternativ
till reglering av spörsmålet i vad det avser medlemmar av sjukkassor.
Det ena sättet skulle vara, att de erkända sjukkassorna, som med nu gällande
bestämmelser icke äga utbetala sjukhjälp förskottsvis, skulle erhålla
sådan befogenhet efter företagen ändring i deras stadgar, av innehåll att
undantag från förbudet på förskottsbetalning medgåves för vårdavgift, som
enligt Kungl. Maj:ts stadgande skall erläggas förskottsvis. Det andra av
medicinalstyrelsen berörda sättet skulle vara, att sinnessjukvårdsstadgan ändrades
därhän, att sjukkassa, som ansvarar för å sinnessjukhus intagen medlems
vårdavgift, medgåves rätt att betala avgiften i efterskott. Enligt medicinalstyrelsens
mening skulle det först angivna alternativet vara det enklaste
sättet till ernående av det med framställningen avsedda syftet. Det andra
alternativet skulle däremot »föranleda betydande svårigheter rent boltföringsmässigt
vid sjukhuskontoren, då alla andra avgifter skola redovisas i
förskott, och skulle dessutom medföra en förryckning i beräkningen av in
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 5
komstbudgeten för det år, under vilket ett sådant medgivande trädde i
kraft».
Utskottet finner de i motionen påtalade missförhållandena kräva beaktande
och i behov av en undersökning i det större sammanhang, som av
motionären avsetts. Av vad inhämtats rörande den av medicinalstyrelsen
påkallade utredningen rörande omläggning av betalningssystemet vid statens
sinnessjukhus i visst avseende finner utskottet framgå, att en utredning jämväl
i av motionären begärd riktning med fördel torde kunna anknytas till
den förstnämnda numera igångsatta utredningen. Enligt vad utskottet inhämtat
inom medicinalstyrelsen lärer icke heller från dess sida betänklighet
möta mot den begärda utredningens utsträckning till av motionären
avsedda område.
Utskottet får därför hemställa,
att första kammaren för sin del med bifall till ifrågavarande
motion, nr I: 16, beslutar i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att vid den på grund av medicinalstyrelsens
hemställan den 7 augusti 1936 föranstaltade utredningen rörande
erläggande av avgifter för vård å statens sinnessjukhus
frågan örn sättet för erläggande av dylika vårdavgifter
upptages till behandling i hela dess vidd.
Stockholm den 4 februari 1937.
Å utskottets vägnar:
O. A. NORDBORG.
Närvarande: herrar Nordborg, Heuman, Anders Andersson, Swartling*, Holstenson,
Theodor Nilsson, Jolm Björck och Berglund*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.