Statsutskottets utlåtande Nr 99.
1
Nr 99.
Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1937 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående
statsförvärv av järnvägarna Sala—Gysinge
—Hagaström och Uppsala—Enköping.
(4:e avd.)
l:o) Statsförvärv av järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström. I en den
26 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 135, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att den Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen
mellan Sala och Hagaström må förvärvas och införlivas med statens järnvägar
i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna grunder.
Järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström, vilken har normal spårvidd och en
längd av 99 kilometer, ansluter i Sala till statens järnvägars norra stambana
och i Hagaström till Gävle—Dala järnväg; den i sistnämnda järnväg ingående
linjen Hagaström—Gävle har en längd av 6 kilometer. Till anläggning av
järnvägen beviljades den 1 juli 1898 ett lån ur allmänna järnvägslånefonden
av 1,545,500 kronor, vilket belopp i sin helhet utbetalades under åren 1899—
1901. Statens fordran på grund av nämnda lån uppgick den 31 december
1936 till i runt tal 2,072,250 kronor; från och med år 1931 har icke någon inbetalning
å statslånet ägt rum.
I en den 11 mars 1933 dagtecknad framställning har Sala—-Gysinge—Gävle
nya järnvägsaktiebolag, som sedan år 1913 är ägare till ifrågavarande järnväg,
hemställt, att Kungl. Maj :t måtte taga under omprövning, huruvida staten
borde på av bolaget närmare angivna grunder övertaga järnvägen. Yttranden
i ärendet hava sedan avgivits av järnvägsstyrelsen, 1932 års järnvägsekonomiutredning,
fullmäktige i riksgäldskontoret och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
varjämte viss utredning verkställts på föranstaltande av riksgäldsfullmäktige.
Vid övervägande av de olika förslag till ordnande av järnvägens framtid,
som framkommit under ärendets behandling, har departementschefen för sin
del funnit avgörande skäl tala för järnvägens införlivande med statsbanorna
samt härvid anfört:
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags
järnväg mellan Sala och Hagaström saknar förutsättningar
Bihang till riksdagens protokoll 1937. (i sami. Nr 99—100. 921 37
2
Statsutskottets utlåtande Nr ,9.9.
att bestå såsom särskilt företag och att av statens fordran hos bolaget på grund
av statslån till järnvägens anläggning, numera sammanlagt över 2 miljoner
kronor, icke något belopp kan förväntas bliva återbetalat annat än i samband
med ett nedläggande av järnvägen. Då järnvägens realisationsvärde, inberäknat
värdet å bolagets omnibusmateriel, enligt en i slutet av år 1934 verkställd
värdering beräknats till 796,000 kronor, torde staten vid ett nedläggande
av banan icke kunna återfå mer än en mindre del av sin fordran.
Emellertid torde det med hänsyn till det jämförelsevis betydande trafikområde,
som banan genomlöper, icke nu böra ifrågasättas att nedlägga densamma.
I detta läge hava undersökningar gjorts örn möjligheten att sammanföra
järnvägen med annan enskild järnväg eller med statens järnvägar.
Bland de enskilda järnvägsföretag, som kunna ifrågakomma för en dylik sammanslagning,
har endast Gävle—Dala järnvägsaktiebolag förklarat sig villigt
att övertaga järnvägen i fråga, därvid bolaget tänkt sig att omhändertaga
densamma genom dotterbolag och synes hava förutsatt, att köpeskillingen
skulle bestämmas till nyss angivna realisationsvärde, 796,000 kronor, att
innestå ränte- och amorteringsfri så länge järnvägsdriften upprätthålles. Järnvägsstyrelsen
har i sitt senast avgivna utlåtande intagit den ståndpunkten,
att ett införlivande av järnvägen i fråga med statsbanenätet visserligen icke
kan vara ett affärsekonomiskt intresse för statsbaneföretaget men att styrelsen
icke vill resa någon erinran mot ett statsförvärv, örn ett sådant skulle
befinnas motiverat med hänsyn till de samlade verkningarna för berörda delar
av samhället.
Ett sammanförande av järnvägen med Gävle—Dala järnväg på det sätt,
som sistnämnda järnvägs ägare tänkt sig, nämligen genom ett dotterbolag,
torde icke kunna anses innebära en fullt tillfredsställande lösning av frågan
örn banans framtid. En dylik organisationsform medför nämligen icke någon
garanti för trafikens upprätthållande längre tid än dotterbolagets ekonomi
det tillåter. Slutligen må framhållas att statsverket vid den ifrågasatta fusionen
icke skulle erhålla någon betalning å sin fordran annat än i samband
med järnvägens nedläggande.
Yad beträffar ett förstatligande av ifrågavarande järnväg är det uppenbart,
att banan från trafiksynpunkt på ett naturligare sätt hör samman med statsbanenätet.
Järnvägsstyrelsen har framhållit, att driftresultatet kan förväntas
bliva väsentligt förbättrat, därest banan införlivas med statsbanorna.
Visserligen beräknas inkomsterna komma att sjunka med omkring
40,000 kronor till 269,000 kronor, men å andra sidan kunna utgifterna
förutses bliva i än högre grad reducerade, nämligen från 330,000
kronor till 264,000 kronor, vadan alltså ett driftöverskott å järnvägsrörelsen
av omkring 5,000 kronor skulle kunna påräknas. Med inräknande
av ett belopp av 55,000 kronor för avsättning till förnyelsefond skulle
således statens järnvägars årskostnad för järnvägens upprätthållande^ kunna
beräknas till omkring 50,000 kronor, vartill kommer räntan å det kapital örn
250,000 kronor, som skulle behöva investeras för anskaffning av rälsomnibusar.
Härvid har hänsyn icke tagits till det överskott, som kan beräknas å
den av järnvägen bedrivna omnibusrörelsen.
Mot den förlust, som sålunda skulle åsamkas statens järnvägar vid ett
statsförvärv av Sala—Gysinge—Gävle järnväg, äro emellertid att ställa de
fördelar från samhällsekonomiska och andra synpunkter, som ett förstatligande
av banan skulle medföra. Samhällsekonomiskt sett är det av påtagligt
intresse att söka genom lämpliga fusionsåtgärder nedbringa kostnaderna för
järnvägsdriften, vilket på sätt nyss angivits i betydande mån skulle bliva
fallet vid förstatligande av förevarande järnväg. För de av järnvägen berörda
trakterna skulle dess införlivande med statsbanorna innebära betydande för
-
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
3
delar, i det att dels såväl personbiljetter som avgifter för godstransporter
skulle bliva väsentligt förbilligade och dels i allmänhet bättre förbindelser
med övriga delar av landet torde komma att ernås genom bättre anslutning
till statens järnvägars tåg i Gävle och Sala. Av särskild betydelse är i detta
sammanhang, att vid det planerade införandet av drift med rälsomnibusar
restiden kan förkortas och en efter behovet bättre avpassad tidtabell tilllämpas,
varjämte eventuellt behövlig utökning av antalet tåglägenheter relativt
lätt kan ordnas.
Departementschefen har härefter till särskild behandling upptagit frågan
om sättet för anordnande av tågförbindelsen mellan järnvägens slutpunkt i
Hagaström å Gävle—Dala järnväg och statens järnvägar i Gävle samt härutinnan
yttrat:
Ett särskilt spörsmål, som uppkommer vid förstatligande av järnvägen
och som jag här torde få något beröra, gäller sättet för anordnande av tågförbindelsen
mellan järnvägens slutpunkt i Hagaström å Gävle—Dala järnväg
och statens järnvägar i Gävle. Linjen Hagaström—Gävle, en sträcka
örn f> kilometer, ingår nämligen, på sätt inledningsvis nämnts, såsom en del
av Gävle—Dala järnväg. Vid beräkningarna angående inkomst- och utgiftsförhållanden
vid Sala—Gysingebanan efter densammas inlemmande i statsbanenätet
har, enligt vad jag inhämtat, förutsatts att en nyligen träffad överenskommelse,
enligt vilken Gysingebanans tåg framföras med egna lokomotiv
även å linjen Hagaström—Gävle, skulle fortbestå. Gävle—Dala järnväg, som
erhåller den på nämnda bandel belöpande inkomsten av trafiken, lämnar
Gysingebanan viss ersättning för denna trafikprestation. Genom denna anordning,
vilken kan sägas innebära, att järnvägens slutstation i driftshänseende
flyttats från Hagaström till Gävle, skulle efter ett statsförvärv av
järnvägen vinnas möjlighet att i och för driftens rationalisering repliera på
i Gävle befintliga, av statens järnvägar ägda lokstations- och driftverkstadsanordningar.
Då överenskommelsen synes vara till fördel icke blott för tra
fikanterna utan även för båda de berörda järnvägsförvaltningarna, har jag
ansett mig kunna förutsätta, att från Gävle—Dala järnvägs sida någon erinran
icke skall resas mot att statens järnvägar, efter förvärv av förevarande järnväg,
beträffande nämnda överenskommelse träda i Sala—Gysinge—-Gävle nya
järnvägsaktiebolags ställe. Det synes emellertid angeläget, att förenämnda
gemenskapsförhållande även utvidgas att gälla taxeväsendet salunda, att
Gävle blir statens järnvägars tariffstation för linjen Sala—-Gysinge—Gävle,
på samma sätt som t. ex. hamnbanestationerna i Göteborg i tarifferingshänseende
tillhöra samtliga där sammanlöpande järnvägar. Jag förutsätter alltså,
att därest staten förvärvar ifrågavarande järnväg, förhandlingar upptagas
i syfte att åstadkomma en sådan efter tidsförhållandenas krav lämpad ordning,
som här sagts, syftande till en förbättring av den allmänna transporthushållningen
inom banans direkta trafikområde och ett vinnande av en fullständigare
samhällsnytta.
Beträffande övriga med järnvägens övertagande sammanhängande spörsmål
har departementschefen anfört:
Vad slutligen beträffar sättet för genomförande av ifrågavarande statsförvärv
torde det, enligt vad jag erfarit, sannolikt befinnas lämpligast, att riksgäldskontoret
förvärvar järnvägen i exekutiv ordning, varefter banan överföres
till statens järnvägar. Därest det skulle befinnas förmånligare, att järnvägen
direkt förvärvas av statens järnvägar, torde emellertid så böra få ske,
därvid köpekontraktet bör underställas Kungl. Maj:ts prövning. Jag förut
-
4
Statsutskottets utlåtande At 99.
Utskottet.
sätter i båda fallen, att järnvägens personal övertages av statens järnvägar
i huvudsak enligt de grunder, som under senare år tillämpats i motsvarande
fall, samt att järnvägen i statens järnvägars bokföring skall upptagas till ett
belopp, motsvarande dess realisationsvärde, och att samma belopp skall redovisas
under rubriken »Annat kapital», varmed avses annat kapital än lånemedelskapital.
För detta belopp jämte återstoden av statens kapitalfordran
hos järnvägen torde täckning i sinom tid böra beredas riksgäldskontoret i
vanlig ordning, medan räntefordringarna på vanligt sätt avskrivas.
Den materiel, som användes i den av järnvägsbolaget bedrivna omnibustrafiken,
ingår icke i järn vägsfastigheten och kan alltså icke förvärvas vid
exekutiv försäljning av järnvägen. Enär jämväl omnibustrafiken självfallet
bör övertagas av statens järnvägar, förutsättes emellertid, att till denna trafik
hörande rullande materiel och fasta anläggningar överlåtas till staten utan
vederlag, därest ett övertagande av järnvägen kommer till stånd. Genom sistnämnda
åtgärd åtager sig staten nämligen så pass stora kostnader för tillgodoseende
av traktens trafikbehov, att staten icke skäligen synes böra vidkännas
ytterligare kostnader i form av köpeskilling för omnibusrörelsen.
Vad slutligen beträffar det belopp av 250,000 kronor, som järnvägsstyrelsen
beräknat erforderligt för anskaffning av rälsomnibusar för driftens rationalisering,
torde med anvisande därav kunna anstå i avvaktan på överförandet
av järnvägen till statens järnvägar. Skulle emellertid behov uppkomma av
dylik materielanskaffning inom sådan tid, att riksdagens beslut i saken icke
hinner inhämtas, torde järnvägsstyrelsen, örn riksdagen icke uttalar erinran
häremot, få efter bestämmande av Kungl. Majit disponera tillgängliga medel
för sådant ändamål.
Vid de undersökningar, som verkställts rörande möjligheterna att säkerställa
fortsatt drift å järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström, vilken visat sig
sakna förutsättningar att bestå såsom fristående företag, hava framkommit
två alternativa förslag till lösning av frågan, avseende det ena järnvägens
införlivande med statsbanorna och det andra dess sammanförande nied
Gävle—Dala järnväg. I det senare fallet skulle järnvägen övertagas av ett
dotterbolag till Gävle—Dala järnvägsaktiebolag för en köpeskilling motsvarande
realisationsvärdet, 796,000 kronor, vilken köpeskilling emellertid skulle
gäldas med en räntefri revers, att betalas först i fall av järnvägens nedläggande.
Härvid skulle Gävle—Dala järnvägsaktiebolag teckna borgen för
fullgörandet av dotterbolagets förpliktelser.
Även om sistnämnda anordning enligt utskottets mening måste anses innebära
en rätt tillfredsställande garanti för att trafiken kommer att upprätthållas,
har utskottet likväl i likhet med departementschefen funnit avgörande
skäl tala för ett statsförvärv av ifrågavarande järnväg. Genom järnvägens
införlivande med statsbanorna beräknas visserligen statens järnvägar — oaktat
den väsentliga förbättring av driftresultatet, som fusionen förväntas medföra
—- komma att åsamkas en årlig förlust av omkring 50,000 kronor, vartill
kommer räntan å det kapital örn 250,000 kronor, som måste investeras för
anskaffning av rälsomnibusar. Mot angivna förlust, i vilken inräknats ett
belopp av 55,000 kronor för avsättning till förnyelsefond, böra emellertid
ställas de fördelar från samhällsekonomiska och andra synpunkter, som ett
förstatligande av banan kommer att medföra. Härvid bör särskilt uppmärk
-
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
5
sammas, att ett införlivande av järnvägen med statsbanorna kommer att för
de trakter, som falla inom densammas trafikområde, innebära avsevärda fördelar
i form av förbilligade samt i allmänhet bättre och snabbare förbindelser.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, hemställa,
att riksdagen må medgiva, att den Sala—Gysinge—Gävle nya
järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen mellan Sala och Hagaström
må förvärvas och införlivas med statens järnvägar i huvudsaklig
överensstämmelse med de av departementschefen i statsrådsprotokollet
den 26 februari 1937 angivna grunderna.
2:o) Statsförvärv av järnvägen Uppsala—Enköping. I en den 26 februari
1937 dagtecknad proposition, nr 146, har Kungl. Majit, under åberopande av
det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att den Uppsala—Enköpings
järnvägsaktiebolag i likvidation tillhöriga järnvägen mellan
Uppsala och Enköping må förvärvas och införlivas med statens järnvägar i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna grunder.
Järnvägen Uppsala—Enköping, som är normalspårig och har en längd av
44 kilometer, ansluter i Uppsala till statsbanorna och i Enköping till Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnvägar. Till anläggning av järnvägen, som
öppnades för trafik år 1912, utlämnades ett lån örn 1,040,000 kronor från allmänna
järnvägslånefonden. Från och med år 1924 har icke någon inbetalning
å statslånet ägt rum. Skulden till staten uppgick den 31 december 1936 till
2,156,751 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår befinner sig Uppsala—
Enköpings järnvägsaktiebolag sedan omkring tre år i likvidation, och järnvägens
drift har kunnat upprätthållas endast genom att riksgäldskontoret och
Uppsala stad tillskjutit erforderliga medel. Körande järnvägens framtida drift
föreligga nu två alternativa förslag till lösning av frågan, nämligen å ena
sidan järnvägens införlivande med statsbanorna och å andra sidan dess överlåtande
till Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag, i båda
fallen sedan fullmäktige i riksgäldskontoret, på sätt förutsatts, förvärvat järnvägen
i exekutiv ordning. Liksom i fråga örn den tidigare i dag behandlade
järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström har järnvägsstyrelsen förklarat sig icke
vilja resa någon erinran mot statsförvärv av järnvägen Uppsala—Enköping,
örn detta skulle befinnas motiverat med hänsyn till verkningarna i olika hänseenden
av en dylik åtgärd för därav berörda delar av samhället. Fullmäktige
i riksgäldskontoret hava för sin del icke haft något att erinra mot banans
förstatligande, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt järnvägens
införlivande med statsbanorna.
I det föregående har närmare angivits att järnvägen Uppsala—Enköping
i statens järnvägars hand kan beräknas lämna ett driftöverskott av omkring
23,000 kronor. Enär erforderlig avsättning till förnyelsefond beräknats till
6
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Utskottet.
35,000 kronor, skulle järnvägens övertagande åsamka statens järnvägar en
årlig förlust av 12,000 kronor, vartill komma ränteutgifter å omkring 5,000
kronor för kapitalvärdet av rullande materiel, som skulle tillföras banan; den
direkta nyinvesteringen — huvudsakligen för anskaffning av rälsomnibus och
släpvagn —■ beräknas dock icke till högre belopp än 100,000 kronor. I kalkylen
för banans inkomster och utgifter, som givit till resultat den angivna förlusten,
tillhopa 17,000 kronor för år, ingår emellertid ett belopp av 7,000 kronor,
avseende ersättning till andra järnvägar för förlorad samtrafik, vilken utgift
efter ett tiotal år helt försvinner.
Enligt den preliminära överenskommelsen med Stockholm—Västerås—
Bergslagens nya järnvägsaktiebolag skulle bolaget förvärva järnvägen i fråga
för en köpeskilling, motsvarande realisationsvärdet 282,000 kronor, vilken
köpeskilling emellertid skulle gäldas med en räntefri revers, att betalas först
i fall av järnvägens nedläggande. Bolaget har förbehållit sig att få sätta
dotterbolag i sitt ställe.
Läget i fråga örn förevarande järnväg är sålunda i stort sett detsamma som
beträffande förutnämnda järnväg Sala—Gysinge—Hagaström. De skäl, som
jag tidigare i dag anfört för ett statsförvärv av sistnämnda järnväg, synas mig
i huvudsak äga tillämpning jämväl med avseende å järnvägen Uppsala—
Enköping. Jag vill alltså för min del förorda, att denna järnväg, sedan densamma
förvärvats av riksgäldskontoret å exekutiv auktion, införlivas med
statens järnvägar.
I samband med järnvägens övergång till statens järnvägar torde personalen
vid densamma likaledes få övergå i statsbanornas tjänst på sätt föreslagits
beträffande järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström. Med avseende å
sättet för banans redovisande i statens järnvägars bokföring och avskrivningen
av statens fordran på grund av förutnämnda statslån ansluter jag mig till
vad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört. Jag utgår därvid från att köpeskillingen
för järnvägen skall ungefär motsvara järnvägens realisationsvärde.
Det kapital, som överföres från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars
fond, bör givetvis därstädes upptagas såsom annat kapital än lånemedelskapital,
och fullmäktige i riksgäldskontoret torde i sinom tid beredas
ersättning i vanlig ordning för det belopp, vartill statens kapitalfordran på
grund av ifrågavarande statslån uppgår. Käntefordringarna skulle på vanligt
sätt omedelbart avskrivas.
Yad beträffar det anslag å 100,000 kronor, som beräknats erforderligt för
anskaffning av viss rullande materiel m. m., torde med anvisande därav
kunna anstå till nästa år. Därest medel för ändamålet dessförinnan skulle
visa sig erforderliga, lärer Kungl. Majit, därest riksdagen icke häremot uttalar
erinran, få ställa lämpligt belopp till järnvägsstyrelsens förfogande av för
styrelsen tillgängliga medel.»
Utskottet, som under punkt l:o) av detta utlåtande tillstyrkt Kungl. Maj:ts
förslag örn införlivande med statens järnvägar av järnvägen Sala—Gysinge—
Hagaström, finner i likhet med departementschefen de skäl, som tala för ett
statsförvärv av nämnda järnväg, i huvudsak äga tillämpning jämväl med avseende
å järnvägen Uppsala—Enköping. Utskottet får därför, med tillstyrkande
av Kungl. Majits nu ifrågavarande förslag, hemställa,
att riksdagen må medgiva, att den Uppsala—Enköpings järnvägsaktiebolag
i likvidation tillhöriga järnvägen mellan Uppsala
och Enköping må förvärvas och införlivas med statens järnvägar
Statsutskottets utlåtande Nr 99. •
i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i
statsrådsprotokollet den 26 februari 1937 angivna grunderna.
Stockholm den 16 april 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDESSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,
Oscar Olsson, Hansén, Bergström, Gustafsson i Benestad, Nilsson i Fredriksfält,
Lindström, Rahmn, Magnusson och Hörstadius; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson
i Skövde, Strindlund, Jeppsson, Persson i Falla, Andersson i Höör, Jonsson i
Eskilstuna, Svensson, Andersson i Prästbol, Ward och Isacsson, dock att vid behandlingen
av punkt 2:o) i stället för herr Magnusson i Skövde deltagit herr Olsson
i Staxäng.
Reservation
vid punkt 2:o) av herrar Svensson i Kompersmåla, Rahmn, Hörstadius, Persson
i Falla och Olsson i Staxäng, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Vid nu föreslagna förstatligande av Uppsala—Enköpings järnväg är att
räkna med — förutom ett kapitalutlägg på 100,000 kronor för inköp av rälsomnibus
och släpvagn — en årlig förlust för statens järnvägar å mellan
10,000—20,000 kronor.
Med avseende å möjligheterna att på annat sätt trygga järnvägens fortsatta
drift vill utskottet erinra om den preliminära överenskommelse, som
föreligger mellan riksgäldskontoret och Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag angående banans övertagande av sistnämnda bolag,
och som innebär, att, sedan riksgäldskontoret å exekutiv auktion inropat
banan, densamma försäljes för en köpeskilling av 282,000 kronor, för vilken
betalningsskyldighet först inträder om banan eventuellt framdeles realiseras.
Redan den omständigheten att vid nyssnämnda bolags järnvägar tillämpas
ångdrift, medan angränsande statsbanenät är elektrifierat, talar för att ifrågavarande
överenskommelse fullföljes. Framhållas må ock, att alternativet med
statsinlösen först framkommit på allra sista tiden som en från järnvägsstyrelsens
och riksgäldsfullmäktiges sida i och för sig godtagbar men dock med
större uppoffringar för det allmänna förenad lösning. Riksgäldsfullmäktige
hava tidigare i ett så sent som den 4 januari 1937 avgivet utlåtande ansett det
''lämpligt och naturligt’ att banan övertages av Stockholm—Västerås—-Bergslagens nya järnvägsaktiebolag för att införlivas med dess järnvägsnät
8 Statsutskottets utlåtande Nr 99.
samt i anslutning därtill framhållit, att beaktansvärda fördelar komme att
vinnas för trafikanterna genom en sådan åtgärd liksom ock att överenskommelsen
ifråga syntes behörigen tillgodose även berörda personals intressen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande proposition
må bemyndiga Kungl. Majit att föranstalta därom, att med
Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag träffas
avtal angående överlåtelse till bolaget av Uppsala—Enköpings
järnväg i huvudsaklig överensstämmelse med den i detta
avseende preliminärt träffade överenskommelsen.»