Statsutskottets utlåtande Nr 80.

15

Nr 80.

Ankotn till riksdagens kansli den 13 april 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående
befrielse för värnpliktige befälseleven Ar. E.
Ohlson m. fl. från viss betalningsskyldighet till
kronan.

(lia avd.)

l:o) I en den 19 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 119, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva
(punkt 1), att värnpliktige befälseleven N. E. Ohlson må befrias från honom
enligt Göta livgardes krigsrätts utslag den 18 september 1936 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva 361 kronor, samt att nämnda belopp må ur
vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Under en den 18 augusti 1936 vid Göta livgardes fästningsbataljon företagen
skarpskjutning med kulspruta, därvid löjtnanten i regementet K. A.
Norman tjänstgjorde såsom plutonchef och värnpliktige befälseleven N. E.
Ohlson såsom gruppchef, söndersprängdes en Ohlsons grupp tilldelad kulspruta.

Med anledning härav ställdes Norman och Ohlson av vederbörande åklagare
under åtal vid Göta livgardes krigsrätt under yrkande, att de måtte
ådömas ansvar för tjänsteförsummelse och förpliktas ersätta kronan kostnaderna
för reparation av den skadade kulsprutan med 361 kronor.

Utredningen i målet gav vid handen, att olyckan inträffat till följd av att
kulsprutan använts för skarpskjutning, ehuru den varit försedd med en för
skjutning med lös ammunition avsedd pipa.

Krigsrätten meddelade utslag den 18 september 1936, därvid krigsrätten
förklarade, att Ohlson måste anses hava gjort sig skyldig till försummelse
genom att icke före skarpskjutningens början förvissa sig om, att ifrågavarande
kulspruta varit försedd med skarpskjutningspipa. Däremot ansåg krigsrätten
Normans åtgärder i samband med skarpskjutningen icke kunna för
honom medföra ansvar eller ersättningsskyldighet. Krigsrätten prövade rättvist
att jämlikt angivet lagrum döma Ohlson för tjänsteförsummelse till arrest
utan bevakning i fyra dagar, varjämte Ohlson förpliktades att ersätta kronan
kostnaden för reparation av den skadade kulsprutan med 361 kronor. Krigsrättens
utslag har vunnit laga kraft.

Hos Kungl. Majit har nu Ohlson i en den 6 november 1936 till försvarsdepartementet
överlämnad skrift anhållit att bliva befriad från den honom
sålunda ålagda ersättningsskyldigheten. Till stöd för ansökningen har Ohlson
framhållit, dels att han vid tidpunkten för olyckan tjänstgjort vid kulsprute -

16

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

kompani endast omkring en vecka ock därför varit ovan att handskas med
kul sprutemateriel, dels ock att han vore medellös samt kunde påräkna egen
arbetsinkomst först efter det han avslutat de studier, vilka han bedreve vid
handelsskola och som beräknades pågå under en tid av omkring tre år.

Arméförvaltningens artilleri- och civila departement hava i gemensamt utlåtande
den 8 december 1936 med hänsyn till förekomna omständigheter, bland
annat Ohlsons ovana vid materielens handhavande, föreslagit, att Kungl.
Majit måtte avlåta proposition till riksdagen angående efterskänkande av
kronans ifrågavarande fordran.

Statskontoret har i utlåtande den 25 januari 1937 — med erinran örn 1935
års riksdags i skrivelse nr 156 angående befrielse för marindirektören av
första graden vid mariningenjörkåren i flottans reserv I. J. Falkman gjorda
uttalande — funnit det tveksamt örn den föreliggande framställningen borde
bifallas. Med hänsyn till i ärendet åberopade omständigheter — särskilt
sökandens bristande vana vid materielens handhavande och svaga ekonomiska
ställning — ville statskontoret dock icke motsätta sig bifall till ansökningen
på sätt arméförvaltningens artilleri- och civila departement föreslagit.

Departementschefen har för egen del uttalat, att han med hänsyn till omständigheterna
i ärendet funnit det skäligt, att kronan avstår från sin fordran
hos Ohlson på grund av omförmälda domstolsutslag.

I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört får utskottet med
tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att värnpliktige befälseleven K. E.
Ohlson må befrias från honom enligt Göta livgardes krigsrätts
utslag den 18 september 1936 åliggande skyldighet att till kronan
utgiva 361 kronor, samt att nämnda belopp må ur vederbörliga
räkenskaper avskrivas.

2:o) I förenämnda proposition nr 119 har Kungl. Majit under punkt 2:o)
föreslagit riksdagen medgiva, att fänriken vid Smålands arméartilleriregemente
J. J. Grapengiesser må befrias från honom jämlikt nämnda regementes
krigsrätts utslag den 10 oktober 1936 åliggande skyldighet att till kronan
utgiva 300 kronor, samt att nämnda belopp må ur vederbörliga räkenskaper
avskrivas.

Under arméfälttjänstövningen hösten 1936 i Gävleborgs län tjänstgjorde
fänriken vid Smålands arméårtilleriregemente J. J. Grapengiesser såsom
eldledningsofficer och förde i denna egenskap befälet över en av regementets
i övningarna deltagande rekognosceringsbilar. Under återfärden från
övningarna den 3 oktober nämnda år hade Grapengiesser, som avlöst automobilens
ordinarie förare, omkring 10 kilometer söder örn Husby i nämnda
län förlorat herraväldet över automobilen, vilken till följd därav lämnat vägbanan
och tomat mot ett vid sidan av vägen stående träd med påföljd att
automobilen tillfogats vissa skador.

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

17

I anledning härav ställdes Grapengiesser av vederbörande åklagare under
åtal vid Smålands arméartilleriregementes krigsrätt under yrkande, att Grapengiesser
måtte fällas till ansvar för tjänsteförsummelse och förpliktas ersätta
kronan kostnaderna för reparation av den skadade automobilen med 300
kronor.

Av handlingarna i målet framgår, att olyckan, som inträffat då automobilen
med en hastighet av högst 35—40 kilometer i timmen framförts i en svag
kurva med lösa vägkanter, synes hava berott på att Grapengiesser till följd
av flera dagars ansträngande fälttjänst med få tillfällen till sömn varit uttröttad
och för ett ögonblick slumrat till vid ratten.

Krigsrätten meddelade utslag den 10 oktober 1936, därvid krigsrätten fann
genom vad i målet förekommit styrkt, att Grapengiesser ådagalagt försummelse
i sin tjänst genom att vid ifrågavarande tillfälle brista i den omsorg
och varsamhet, som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna.
Krigsrätten prövade förty rättvist jämlikt angivna lagrum döma Grapengiesser
att för försummelse i fullgörande av tjänsteplikt hållas till arrest
utan bevakning i två dagar, varjämte krigsrätten förpliktade Grapengiesser
att till kronan i ersättning för skadorna å automobilen utgiva 300 kronor.
Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.

I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 24 november 1936, har
Grapengiesser anhållit att bliva befriad från den honom sålunda åliggande
ersättningsskyldigheten.

I en av chefen för östra arméfördelningen, jämte eget tillstyrkande yttrande,
den 17 december 1936 överlämnad skrivelse har chefen för Smålands
arméartilleriregemente tillstyrkt Grapengiessers framställning.

Arméförvaltningens artilleridepartement har i utlåtande den 22 januari
1937 jämväl tillstyrkt framställningen.

Statskontoret har i utlåtande den 9 februari 1937 till en början erinrat om
förenämnda av 1935 års riksdag i skrivelse nr 156 angående befrielse för
marindirektören Falkman från viss betalningsskyldighet gjorda uttalande.
Därjämte har statskontoret anfört följande. Med hänsyn till vad riksdagen sålunda
anfört samt omständigheterna i föreliggande fall hade statskontoret
icke kunnat undgå att hysa starka betänkligheter mot att Grapengiessers skuld
till statsverket — 300 kronor — efterskänktes. Då emellertid, såvitt av den
förebragta utredningen framginge, grov vårdslöshet vid olyckstillfället icke
syntes kunna läggas Grapengiesser till last och en viss hänsyn syntes böra
tagas jämväl därtill att Grapengiesser, därest vagnskadeförsäkring förelegat,
knappast torde hava blivit slutligt ersättningsskyldig, ville statskontoret icke
motsätta sig att framställning gjordes till riksdagen örn befrielse för Grapengiesser
från betalningsskyldighet för det honom ådömda skadeståndsbeloppet.

Departementschefen har med hänsyn till omständigheterna i ärendet
funnit det skäligt, att kronan avstår från sin fordran hos Grapengiesser på
grund av örn förmälda domstolsutslag.

Hihang till riksdagens ]>rotokoll 1937. 6 sami. Nr 13—31. 884 37 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

Då Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej givit utskottet anledning till erinran,
hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att fänriken vid Smålands arméartilleriregemente
J. J. Grapengiesser må befrias från honom
jämlikt nämnda regementes krigsrätts utslag den 10 oktober
1936 åliggande skyldighet att till kronan utgiva 300 kronor, samt
att nämnda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

3:o) I förenämnda proposition nr 119 har Kungl. Majit under punkt 3:o)
föreslagit riksdagen medgiva, att furiren vid Smålands arméartilleriregemente
K. Å. Andersson må befrias från honom jämlikt krigshovrättens utslag den 25
februari 1936 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 370
kronor 75 öre, samt att vederbörliga avskrivningsåtgärder må vidtagas i lant
försvarets räkenskaper.

Den 8 augusti 1935 framförde dåvarande konstapeln vid Smålands arméartilleriregemente
K. Å. Andersson i tjänsteärende en av regementets
personbilar å allmänna landsvägen från Säbydal till Tranås. Under färden
kolliderade automobilen med ett i en vägkurva anbringat, Norra Vedbo härads
vägstyrelse tillhörigt skyddsräcke, därvid räcket bröts sönder och vissa skador
uppstodo å automobilen.

I anledning härav ställdes Andersson av vederbörande åklagare under åtal
vid Smålands arméartilleriregementes krigsrätt under yrkande, att Andersson
måtte fällas till ansvar för tjänstefel och förpliktas ersätta kostnaderna för
reparation av den skadade automobilen med 370 kronor 75 öre. Härjämte
yrkade vägstyrelsen ersättning med 55 kronor för skadorna å vägräcket.

Krigsrätten meddelade utslag den 5 december 1935, därvid krigsrätten fann
genom vad i målet förekommit styrkt, att Andersson vid ifrågavarande tillfälle
brustit i den omsorg och varsamhet, som till förekommande av olycksfall
betingats av omständigheterna. Krigsrätten prövade förty rättvist jämlikt
angivna lagrum döma Andersson att för oskicklighet i fullgörande av
tjänsteplikt hållas till arrest utan bevakning i tre dagar, varjämte krigsrätten
förpliktade Andersson att utgiva i skadestånd till kronan 370 kronor 75 öre
och till Norra Vedbo härads vägstyrelse 55 kronor.

Genom utslag den 25 februari 1936 fann krigskovrätten, varest Andersson
anfört besvär över krigsrättens utslag, skäl ej vara anfört, som föranledde
ändring i överklagade utslaget. Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken ägde
Andersson ej fullfölja talan mot krigshovrättens utslag.

I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 23 mars 1936, kar
Andersson anhållit att Wiva befriad från utgivande av honom på grund av
krigshovrättens utslag ådömda skadestånd.

I en av chefen för östra arméfördelningen, jämte eget tillstyrkande yttrande,
den 31 mars 1936 överlämnad skrivelse har chefen för Smålands arméartilleriregemente
tillstyrkt bifall till Anderssons framställning.

T utlåtande i ärendet den 21 april 1936 hava arméförvaltningens artillerioch
civila departement jämväl tillstyrkt framställningen.

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

19

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 8 juli 1998 under erinran om
Kungl. Maj:ts beslut den 3 april 1936 i anledning av riksdagens skrivelse
nr 89/1936 i fråga om befrielse för förre vicekorpralen N. E. Knapasjö
från viss betalningsskyldighet m. m., vilket ärende syntes statskontoret i
väsentliga delar likartat med nu förevarande, tillstyrkt, att Kungl. Majit
måtte i proposition till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Andersson
finge efterskänkas och vederbörliga avskrivningsåtgärder vidtagas i
lantförsvarets räkenskaper. A idare har statskontoret framhållit, att i händelse
av bifall till Anderssons framställning lantförsvarets anslag till extra
utgifter syntes, på sätt arméförvaltningens artilleri- och civila departement
föreslagit, böra tagas i anspråk för bestridande av ett belopp, motsvarande
den Andersson till Norra Vedbo härads vägstyrelse ådömda ersättningsskyldigheten.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

I anslutning till vad myndigheterna sålunda anfört och under åberopande
av Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 3 april 1936, enligt vilket Kungl.
Majit i överensstämmelse med riksdagens skrivelse den 20 mars samma år,
nr 89, förordnat, bland annat, att vice korpralen N. E. Knapasjö skulle befrias
från honom jämlikt krigshovrättens utslag åliggande skyldighet att till
kronan utgiva visst skadestånd, som ådragits under liknande omständigheter
som de nu föreliggande, finner jag mig böra tillstyrka, att Andersson, som,
enligt vad jag inhämtat, numera befordrats till furir vid ovannämnda regemente
men som beräknas avgå från denna anställning hösten 1937, befrias
från honom enligt krigshovrättens förenämnda utslag åliggande ersättningsskyldighet
till kronan å 370 kronor 75 öre. Härtill torde riksdagens medgivande
böra inhämtas.

I likhet med arméförvaltningens artilleri- och civila departement och statskontoret
anser jag, att, därest Andersson befrias från utgivande av det kronan
tilldömda skadeståndet, kronan jämväl torde böra vidkännas kostnaderna för
reparationen av det Norra Vedbo härads vägstyrelse tillhöriga skyddsräcket.
Härtill torde jag emellertid få återkomma, sedan riksdagens beslut i ärendet
föreligger.

Med tillstyrkande av Kungl. Majits förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att furiren vid Smålands arméartilleriregemente
K. Å. Andersson må befrias från honom jämlikt
krigshovrättens utslag den 25 februari 1936 åliggande skyldighet
att till kronan utgiva skadestånd med 370 kronor 75 öre,
samt att vederbörliga avskrivningsåtgärder må vidtagas i lantförsvarets
räkenskaper.

Stockholm den 13 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

PETRUS NILSSON.

Utskottet.

i

Narvor ande: se under utlåtandet nr 73.