Statsutskottets utlåtande Nr 69.

7

Nr 69.

Antom till riksdagens kansli den 9 april 1937 kl. 2 e. m,

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande av Alvsåkers kommuns betalningsskyldighet
för lån ur vattenkrafts- och kraftledning
slånefonderna.

(4:e avd.)

I en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 228, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
statens fordran hos Älvsåkers kommun på grund av de i statsrådsprotokollet
angivna lånen ur vattenkrafts- och kraftledningslånefonderna må efterskänkas.

Älvsåkers kommun, belägen i Hallands län nordost örn Kungsbacka, har
ådragit sig skuld till staten genom borgensförbindelser å lån ur vattenkraftsoch
kraftledningslånefonderna, Å dessa lån, vilka på sin tid beviljades det
numera efter konkurs upplösta Älvsåkers kraftaktiebolag, återstodo den 31
december 1936 att gälda kapitalbelopp å 53,882 kronor 87 öre respektive
40,189 kronor 24 öre. Statsverket har alltså av de ursprungliga lånebeloppen
— 55,000 respektive 50,000 kronor — icke återfått mer än 1,117 kronor 13 öre
respektive 9,810 kronor 76 öre. Utöver nyss angivna kapitalskuld häftar
kommunen i skuld till statsverket för upplupna räntor, per den 31 december
1936 uppgående till sammanlagt 4,722 kronor 79 öre. Kommunens sammanlagda
skuld till statsverket utgjorde sålunda nämnda dag 98,794 kronor 90 öre.

Kommunen har nu hemställt örn avskrivning av statens ifrågavarande
fordringar och därvid åberopat främst de betungande kommunalskatterna —
år 1935 ej mindre än 17 kronor per skattekrona — och den befarade utflyttningen
av skattedragare, därest staten skulle kräva lånens återgäldande
och därigenom förorsaka en höjning av kommunalskatten. Statskontoret
Ilar för sin del med hänsyn till kommunens brydsamma ekonomiska läge
förordat en sådan eftergift i betalningsskyldigheten för lånen, att desamma
finge förräntas och amorteras under 30 år, vilket skulle medföra en årlig
utgift för kommunen av något över 4,800 kronor. Kommerskollegium har,
med framhållande av att kollegium visserligen ansåge kommunens svåra
ekonomiska läge behjärtansvärt men funne starka betänkligheter med hänsyn
till konsekvenserna möta mot bifall till framställningen, avstyrkt densamma
men förklarat sig icke hava något att erinra mot statskontorets förslag.
Länsstyrelsen i Hallands län har ansett starka skäl tala för att

8

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

kommunen i möjligaste mån befrias från sin ifrågavarande betalningsskyldighet.

I propositionen lämnas beträffande socknens folkmängds- och beskattningsförhållanden
följande, ur årsbok för Sveriges kommuner hämtade uppgifter:

1932

1933

1934

1935

1936

Folkmängd deri 1 januari............

928

925

930

936

916

Till kommunal inkomstskatt taxerad
inkomst, kronor....................

299,590

269,830

244,240

255,850

Antal skattekronor ..................

2,195

1,756

1,677

1,812

—

Utdebitering av allmän kommunalskatt
per skattekrona, kronor............

12: -

15:25

17:30

17:-

Tillgångar den 31 december, kronor . .

5,527

2,712

3,881

—

—

Skulder samma dag, exklusive statens
lånefordran, kronor................

,7,310

16,105

21,496

—

—

Under år 1937 har folkmängden, enligt vad utskottet inhämtat, nedgått till
889 personer.

Departementschefen har anfört bland annat följande:

Vid övervägande av förevarande framställning har jag i likhet med kommerskollegium
icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot bifall till densamma.
För min del skulle jag icke heller vilja tillstyrka bifall till framställningen
med hänsyn allenast till den jämförelsevis höga skattesatsen, ehuru densamma
icke oväsentligt ökas, därest statens fordringar utkrävas. Åtskilliga
andra kommuner i landet hava lika hög eller högre kommunalskatt, och det
låter sig uppenbarligen icke göra att bestämma en skattesats, vilken skulle
kunna anses utgöra en gräns, över vilken skatten icke finge stiga genom
utkrävande av statens eventuella fordringar hos kommunerna.

I förevarande fall har jag emellertid funnit omständigheterna i övrigt
vara av sådan natur, att de tillsammans med skattetrycket inom kommunen
synts mig kunna utgöra motiv för ett bifall till framställningen. Det är
nämligen här fråga örn en jämförelsevis liten kommun, vars befolkning
uppgår till något över 900 personer och vars skattedragare praktiskt taget
alla äro småbrukare eller arbetare. Någon industri av betydelse från
skattesynpunkt finnes icke inom kommunen och, då de angränsande kommunerna
hava en väsentligt lägre skatt — 7 kronor — än den ifrågavarande,
föreligger en viss fara för att den del av befolkningen, som
icke är bunden vid jordbruket, kommer att utflytta, därest kommunalskatten
ytterligare höjes. Skulle en väsentlig höjning av kommunalskatten
ske — vilket synes ofrånkomligt, därest staten vidhåller sitt krav på betalning
av ifrågavarande fordringar — torde en stark minskning av antalet
skattekronor i kommunen snabbt nog kunna bliva verklighet. Inom kommunen
räknar man för sådant fall med en kommunalskatt av omkring 27
kronor, vartill komma landstings- och vägskatter. Ehuru icke heller denna
skattesats kan betraktas såsom något enastående, synes det likväl olämpligt
örn staten genom utkrävande av sin fordran skulle medverka till en sådan
skattehöjning och framför allt till den förutsedda utflyttningen från kommunen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som sålunda i detta fall
föreligga, finner jag mig böra tillstyrka bifall till kommunens föreliggande
framställning. Ersättning för de lånemedelsförluster, som härigenom skulle
uppkomma å berörda fonder, torde i sinom tid i vanlig ordning få beredas
riksgäldskontoret.

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

9

Enligt vad utskottet inhämtat har frågan om kommunens rätt att ikläda sig
ifrågavarande borgensförpliktelser tidigare varit i behörig ordning underställd
Kungl. Maj:ts prövning.

Då skattetrycket inom Älvsåkers kommun redan nu är avsevärt högre än
inom grannkommunerna, föreligger fara för att vid den ytterligare skattehöjning,
som en indrivning av statens fordran måste föranleda, en stark utflyttning
med därav följande ytterligare ökning av skattetrycket kommer att
äga rum. Detta förhållande samt övriga i ärendet föreliggande omständigheter
torde utgöra skäl för att undvika att staten genom ett utkrävande
av förevarande fordran — uppgående den 1 januari 1937 till 98,794 kronor
90 öre — direkt medverkar till att försätta kommunen i ett dylikt ytterligare
förvärrat finansiellt läge.

Utskottet, som alltså ej velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer,

att statens fordran hos Älvsåkers kommun på grund av ifrågavarande
lån ur vattenkrafts- och kraftledningslånefonderna må
efterskänkas.

Stockholm den 9 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 68.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

6 sami. Nr 68— 70.

857 37 2

Utskottet.