Statsutskottets utlåtande Nr 60.
1
Nr 60.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till stamlinjesystem Porjus—Västerås m. m.
(4:e avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret
1937/1938 har Kungl. Maj:t (utgifter för kapitalökning, bil. 5, punkt
47) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet som kunde
bliva riksdagen förelagd, till stamlinjesystem Porjus—Västerås m. m. för
budgetåret 1937/1938 beräkna ett reservationsanslag av 3,675,000 kronor.
I en den 26 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 161, har Kungl. Majit
sedermera under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till stamlinjesystem Porjus—Västerås m. m. för budgetåret 1937/1938
bland Utgifter för kapitalökning, under Statens affärsverksamhet, anvisa ett
reservationsanslag av 3,570,000 kronor.
Departementschefen har bland annat anfört följande:
Det av vattenfallsstyrelsen nu framlagda förslaget innebär, såsom av det
anförda framgår, en väsentlig utökning av kapaciteten hos den under utbyggnad
varande stamlinjen Porjus—Västerås genom att delen Stadsforsen
—Västerås skulle utföras för en spänning av 220,000 volt i stället för enligt
den ursprungliga planen 132,000 volt. Kostnaden för sistnämnda del av
stamlinjen skulle härigenom ökas från 4,660,000 kronor till 14,335,000 kronor
eller med 9,675,000 kronor. Totalkostnaden för stamlinjen, år 1934 beräknad
till 10,975,000 kronor, skulle vid bifall till förslaget komma att uppgå
till 20,650,000 kronor. Att kostnaden för det nya förslagets utförande
kunnat begränsas till nyssnämnda belopp beror på att vattenfallsstyrelsen
träffat sådana dispositioner beträffande det erforderliga materialet, att verkningarna
av den senaste tidens prisstegringar på metallmarknaden kunna
undgås.
Vid framläggande år 1934 av förslag till byggande av stamlinjen Porjus—
Västerås hade vattenfallsstyrelsen övervägt spörsmålet, huruvida den första
ledningen, som inom ett visst antal år förutsattes komma att behöva kompletteras
med en ledning för 220,000 volt, lämpligen borde byggas för 132,000
eller för 220,000 volt. Styrelsen stannade för att föreslå en ledning för det
lägre volttalet och räknade därvid med att utvecklingen av kraftbehovet
inom centralblocket icke skulle bliva starkare än att 132,000 volts-ledningen
skulle bliva tillräcklig för den erforderliga kraftöverföringen till hösten
1947, då den skulle behöva kompletteras med en 220,000 volts-ledning. Numera
beräknas behovet av en kompletterande linje inträda redan på hösten
1945 eller möjligen ett eller två år tidigare. Härtill kommer att inom Norrlandsblocket
under de närmaste åren tillkomma vissa förut icke medräknade
krafttillskott, varigenom en 132,000 volts-ledning blir något för knapp för
Bihang till riksdagens nrotokoll 1937. 6 sami. Nr 60—62. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
Utskottet.
kraftöverföringen. Såsom ytterligare ett skäl för att redan från början utbygga
linjen Stadsforsen—Västerås för 220,000 volt har vattenfallsstyrelsen
framhållit, att härigenom skulle underlättas den samverkan mellan statens
kraftverk och Krångede kraftverk, som på ett eller annat sätt torde böra
etableras, och varom, på sätt inledningsvis omnämnts, särskild utredning pågår.
Enligt vad jag inhämtat från utredningsmannen, generaldirektören
Granholm, har denne intet att erinra mot förslaget, då det väl överensstämmer
nied de resultat, som den honom anförtrodda utredningen redan givit.
Enligt vad vattenfallsstyrelsen uppgivit kan den föreslagna 220,000 voltsledningen
icke lämpligen färdigställas förrän till hösten 1939, eventuellt
något senare. Detta förhållande behöver emellertid icke medföra någon försening
av genomförandet utav den planerade samverkan mellan statens
kraftverk i Norrland och mellersta Sverige över stamlinjesystemet, i det att
vattenfallsstyrelsen kan räkna med att mot skälig avgift erhålla transitering
av sin norrlandskraft över Krångede aktiebolags kraftledningar från Änge
till Horndal eller Krylbo för vidare befordran över statens vattenfallsverks
ledningar till Västerås.
Av de utav vattenfallsstyrelsen meddelade kalkylerna rörande kostnaderna
för den kraft, som över stamlinjen kommer att uttagas i Västerås, framgår
att vid en uttagning av 45,000 kilowatt kostnaden per kilowattår blir densamma
antingen linjen bygges för 132.000 volt eller för 220,000 volt, medan vid
större kraftuttagning kostnaden blir lägre vid 220,000 volts-ledningen. Den
normala belastningen på linjen Stadsforsen—Västerås beräknas komma att
år 1941, då ledningen senast torde böra vara färdigställd, uppgå till mellan
40.000 och 50,000 kilowatt för att under tiden till år 1950 stiga till 100,000
kilowatt.
Vad vattenfallsstyrelsen sålunda och i övrigt anfört synes utgöra fullgoda
skäl för att nu fatta beslut om utförande av stamlinjen på delen Stadsforsen—Västerås
med en ledning för 220,000 volt jämte därav föranledda transformatoranläggningar
i Stadsforsen och Västerås. Jag vill alltså tillstyrka,
att förslaget förehigges riksdagen.
Såsom inledningsvis meddelats, hava anslag till stamlinjen Porjus—Västerås
anvisats för budgetåren 1935—-1937 med sammanlagt 7,300,000 kronor.
Enär totalkostnaden för företaget enligt den nu förordade ändrade planen
beräknas till 20,650,000 kronor, skulle alltså för slutförande av anläggningen
erfordras ytterligare anslagsmedel med sammanlagt 13,350.000 kronor. Av
detta belopp har vattenfallsstyrelsen för nästa budgetår äskat en summa av
3.570.000 kronor eller 105,000 kronor mindre än det i årets statsverksproposition
för ändamålet beräknade anslaget. Häremot har jag icke funnit anledning
till erinran. Återstående erforderliga anslagsmedel, 9,780,000 kronor,
torde få fördelas på två eller flera budgetår allt efter den sig företeende utvecklingen
på kraftavsättningens område.
Med 1935 års beslut om anläggning av en cirka 105 mil lång stamlinjeledning
Porjus—Västerås avsågs att fast sammanknyta de statliga kraftverken
i Norrland —- Porjus vid Lule älv, Norrfors vid lime älv, Sillre vid Indalsälven
och den nyligen igångsatta stora kraftstationsbyggnaden vid Stadsforsen
jämväl i Indalsälven -— med det mellansvenska centralblocket — Trollhätte,
Älvkarleby och Motala kraftverk jämte ångkraftstationen i Västerås.
Jämsides med denna statens stamlinje har av Krångede aktiebolag redan utbyggts
en motsvarande stamledning örn 220,000 volt söderut från Krångede
kraftverk vid Indalsälven till Horndal (invid Krylbo).
I syfte att åstadkomma en på lämpligt sätt fortsatt utformning av detta
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
3
stamlinjesystem hava på senaste tiden förhandlingar ägt rum mellan vattenfallsstyrelsen,
Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget, med
vilket sistnämnda bolag dylika förhandlingar särskilt ansetts påkallade med
hänsyn till planläggningen av en rationell kraftöverföring i framtiden genom
det statliga mellansvenska centralblockets områden ned till Skåne och övriga
delar av södra Sverige. Enligt vad som framgått av dessa överläggningar
— vilka förts inför en av Kungl. Maj:t utsedd utredningsman — tarvar det
år 1935 fastställda programmet för den statliga stamlinjen så tillvida en omläggning,
att denna linje bör på den sydliga, cirka 42 mil långa sträckan
Stadsforsen—Västerås anläggas för 220,000 volts spänning i stället för tidigare
beslutade 132,000 volt. Beträffande den norra, väsentligen snart färdigställda
delen Porjus—Stadsforsen har däremot ingen utökning ifrågasatts.
För egen del har utskottet visserligen ej kunnat undgå att uppmärksamma
den betydande kostnadsstegring, som denna ändring av planen skulle medföra.
Kostnaden för sträckan Stadsforsen—Västerås, som tidigare beräknats
till 4,660,000 kronor, skulle alltså uppgå till 14,335,000 kronor, och hela stamlinjen
Porjus—Västerås skulle kräva ett kapitalutlägg av 20,650,000 kronor i
stället för tidigare angivna 10,975,000 kronor. Av betydelse för landets framtida
kraftförsörjning är emellertid, att överföringen av elektrisk ström från de
norrländska kraftkällorna till landets sydliga delar kan organiseras under
lämplig samverkan mellan statens kraftverk och de enskilda kraftföretagen.
I det för detta samarbete uppgjorda programmet ingår nu, på sätt av propositionen
framgår och enligt vad de ytterligare upplysningar utskottet införskaffat
giva vid handen, ett förverkligande av ifrågavarande utvidgade stamlinjeförslag
som ett ej oviktigt tekniskt led. För ett bifall till propositionen
talar också, att kraftförbrukningen inom det mellansvenska centralblocket
tilltagit och alltjämt synes tilltaga i en utsträckning, som tidigare ej förutsetts,
vartill kommer, att möjligheterna för en kraftöverföring söderut från
Norrland ökats dels genom Stadsforsens vid innevarande riksdag beslutade
utbyggnad till 3.5 meters högre fallhöjd, dels ock genom vissa på sista tiden
fattade beslut om vissa anordningar som möjliggöra uttagande av ökade
kraftbelopp jämväl vid Porjus. Utskottet, som med tagen hänsyn till dessa
förhållanden vill tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, får hemställa,
att riksdagen må till stamlinjesystem Porjus—Västerås
m. m. för budgetåret 1937/1938 bland Utgifter för kapitalökning,
under Statens affärsverksamhet, anvisa ett reservationsanslag
av 3,570,000 kronor, att utgå av lånemedel.
Stockholm den 6 april 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 62.