Statsutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering
av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke
—Östersund och Göteborg—Uddevalla jämte i ämnet
väckta motioner.

(4:e avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1937 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1937/1938 har Kungl.
Majit (utgifter för kapitalökning, bil. 5, punkt 30) föreslagit riksdagen att i
avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till
fortsatt elektrifiering av statsbanorna för budgetåret 1937/1938 beräkna ett
reservationsanslag av 12,000,000 kronor.

I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1937 dagtecknad proposition,
nr 103, har Kungl. Majit under åberopande av propositionen bifogat utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att till elektrifiering av banorna Ånge—Bräcke—Långsele,
Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla för budgetåret 1937/1938 bland
Utgifter för kapitalökning, under Statens affärsverksamhet, anvisa ett reservationsanslag
av 12,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 210,
av herr Th. Nilsson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 421, av
herr G. Karlsson i Munkedal m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta
höja i Kungl. Maj:ts proposition nr 103 begärda anslag till elektrifiering
av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—
Uddevalla från 12,000,000 kronor till 13,500,000 kronor för påbörjande av
elektrifiering även av bandelen Uddevalla—Strömstad.

Vidare har herr C. Lindhagen i en inom första kammaren väckt motion, nr
214, hemställt, att riksdagen ville l:o) anslå medel till eller åtminstone begära
skyndsamt förslag från Kungl. Majit till den internationella Bohusbanans
terrassering från Skee station till Svinesund; 2:o) anslå medel till nämnda
banas elektrifiering från Göteborg till Skee station; 3:o) anslå medel till
elektrifiering i detta sammanhang även av bibanan Skee—Strömstad.

Slutligen har herr O. Osberg i en inom andra kammaren väckt motion, nr
424, hemställt, att riksdagen måtte besluta elektrifiera Bohusbanan å sträckan
Göteborg—Dingle och till ändamålet anvisa för budgetåret 1937/1938 så
stort belopp, som erfordras för elektrifiering av delen Uddevalla—Dingle, ut Bitiang

till riksdagens protokoll 1937. 0 sami. Nr 49. 1

a

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

över de 12,000,000 kronor Kungl. Majit av riksdagen begärt till elektrifiering
av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—
Uddevalla enligt järnvägsstyrelsens kostnadsberäkning och att beloppet måtte
utgå efter samma grunder, som begärts av Kungl. Majit för här ifrågasatt
elektrifiering.

Järnvägsstyrelsen Ilar i skrivelse den 16 januari 1937 hemställt om proposition
till 1937 års riksdag om anslag till elektrifiering av dels statsbanelinjerna
Ånge—Bräcke—Långsele samt Bräcke—Östersund, dels bandelen
(Göteborg) Olskroken—Uddevalla. Därvid har järnvägsstyrelsen beträffande
de förändringar i driftkostnaderna, som elektrifieringen kan komma att
medföra, anfört följande.

Vad beträffar elektrifieringens verkningar i fråga om trafikens ombesörjande
vill styrelsen först framhålla, att redan i samband med Ångeelektrifieringens
färdigställande här förevarande norrlandslinjer erhållit en efter
tidsförhållandena avpassad tågplan. För dessa linjer planeras alltså icke
någon sådan förtätning av tidtabellen, som på sin tid ägt rum vid tidigare
elektrifierade linjers övergång till den nya driftsformen.

I den vidare utredningen örn skillnaden i driftkostnader vid elektrisk
drift och ångdrift har styrelsen således för norrlandslinjernas del räknat
med i stort sett nuvarande tågrörelse. För Bohusbanan åter, där — såsom
styrelsen meddelat i sin framställning den 27 september 1935 och utlåtande
till statsutskottet den 3 april 1936 — huvudmotivet för elektrifieringen skulle
vara den konstaterade stora svårigheten att med bibehållen ångdriftform
nöjaktigt ombesörja högtrafiken sommartid, har förutsatts en viss utökning
av tågrörelsen utöver den förtätning av tidtabellen, som från och med instundande
vår kommer att äga rum.

Med ledning av erfarenhet från i drift varande anläggningar hava uträknats
de besparingar respektive tillkommande kostnader, som genom elektrifieringen
kunna beräknas uppkomma. Beräkningen av bränslekostnaderna
vid ångdrift hava därvid baserats på ett grundpris av 22 kronor — vid
föregående utredning 20 kronor — per ton utländskt stenkol, vartill som
vanligt lagts kostnaden för transporter och lagerhållning. Huvudresultaten
av de sålunda gjorda beräkningarna återgivas i här följande översikt:

I

Ånge—Lång-

di)

(lii)

IVa

(IV b)

sele och

Långsele—

Östersund—

Göteborg—

Uddevalla-

Bräcke—
Östersund

Boden

Storlien

Uddevalla

Strömstad

Banlängd, km............

233

499

162

89

92

Tågkilometer, 1,000-tal...
Häremot svarande lokkm

1,500

2,400

450

630

390

inkl. växling, 1,000-tal..
Minskat personalbehov,

1,800

2,930

560

700

420

man..................

Bortfallande bränsleför-

brukning, stenkol, 1,000-

52

96

15

38

18

tal ton................

27

36

8

9

5

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

3

i

(II)

(lii)

iva

(IV b)

Ånge—Lång-

Östersund—

sele och

Långsele—

Göteborg—

Uddevalla-

Bräcke—
Östersund

Boden

Storlien

Uddevalla

Strömstad

1000

-tal kronor

Besparingar hänförliga till:

Minskat personalbehov .

179

332

55

131

63

Stenkol...............

Minskad kostnad för lok-

717

925

237

223

118

underhåll m. m......

172

297

49

61

33

Summa besparingar

1,068

1,554

341

415

214

Nya utgifter för:

Elektrisk energi........

Underhåll och avskriv-

428

553

133

141

53

ning för överförings-anläggningen.........

224

430

120

83

53

Summa nya driftsutgifter
Minskning i driftsutgifter

652

983

253

224

106

vid införande av elek-trisk drift...........

416

571

88

191

108

Anläggningskostnad......

Minskning i driftsutgifter i

14,000

28,200

7,900

6,900

5,800

procent av anläggnings-kapital................

2.97

2.02

1.11

2.77

1.86

Kostnaderna för nya statslån hava numera, framhåller styrelsen, nedbringats
till en nivå av mycket nära 3 procent. Trots de risker för omkastningar,
som alltid förefinnas, torde alltså tidsomständigheterna motivera en nedsättning
av den kalkylatoriska räntefoten åtminstone till 3.5 procent mot 4.0
för 1935 års beräkningar samt 4.5 och 4.55 procent tidigare.

Departementschefen har i ärendet anfört att några bärande invändningar
icke syntes kunna resas mot en omedelbar elektrifiering av byggnadssektionerna
I och IV a, och har därvid anfört bland annat följande.

Vad angår sektion IV a, bandelen Göteborg—Uddevalla, kunna de indirekta
fördelarna av en elektrifiering väntas bliva betydande. För Göteborgsstationens
vidkommande skulle man sålunda vinna den stora fördelen, att all tågtjänst
erhölle ensartad driftsform. Å såväl västkustbanan som järnvägen Göteborg—Borås
har nämligen numera elektrisk drift införts, varjämte arbeten
pågå för elektrifiering av sträckan Göteborg—Åmål av Bergslagernas järnväg.
En elektrifiering av linjen Göteborg—Uddevalla skulle vidare innebära ökade
möjligheter att uppbygga en tågplan, som avsevärt bättre skulle tillgodose
landskapets trafikbehov än den nuvarande med ångdrift. Lokaltrafiken
skulle i större utsträckning än för närvarande kunna skiljas från fjärrtrafiken
och de mera långgående tågen således genomföras mera direkt och därigenom
på kortare tid. Fördelarna av nu ifrågavarande elektrifiering skulle
göra sig särskilt gällande under sommarmånaderna, då trafiken på grund
av mer eller mindre regelbundna resor av sommargäster stegras högst avsevärt.
För närvarande medför den säsongmässiga stegringen i trafiken, att
icke obetydliga svårigheter i tekniska hänseenden uppstå för en tillfreds -

•i

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

ställande avveckling därav, något som icke skulle behöva inträffa vid en
övergång till elektrisk drift. Det torde vidare böra nämnas, att en elektrifiering
av förevarande bansträcka kan beräknas komma att inom relativt
kort tid vidga räjongen för de mera regelbundna, ständigt ökade sommarresorna,
vilka för närvarande äro mest inriktade på sträckan fram till
Stenungssund, beläget 48 kilometer från Göteborg, men som redan nu visa
bestämd tendens att utsträckas även till orter norr därom.

På grund av, bland annat, nu berörda förhållanden anser jag, att av de
byggnadssektioner, som järnvägsstyrelsen upptagit i sin utredning, bandelen
Göteborg—Uddevalla i första hand bör komma i fråga för elektrifiering.

Vad angår bandelen Uddevalla—Strömstad kan jag icke finna annat än
alt såväl resultaten av de ekonomiska utredningarna som övriga på frågan
inverkande omständigheter giva vid handen, att bandelens elektrifiering för
närvarande icke bör ifrågasättas.

Vad härefter angår norrlandslinjernas elektrifiering torde till en början
böra erinras om att en elektrifiering av sektion III, linjen Östersund—Storlien,
förutsätter, att sektion I dessförinnan elektrifierats. På grund härav
och då samma skäl, som nyss åberopats gentemot en elektrifiering av linjen
Uddevalla—Strömstad, torde äga giltighet även med avseende å sektion lil,
torde dennas elektrifiering för närvarande icke kunna anses aktuell.

För de övriga sektionerna, nämligen I och II, äro, såsom förut nämnts, de
ekonomiska kalkylerna relativt sett avsevärt fördelaktigare. Detta gäller
särskilt beträffande de i sektion I ingående linjerna Ånge—Bräcke—Långsele
och Bräcke—Östersund, i fråga om vilka endast en måttlig trafikökning torde
erfordras för att inkomsterna och utgifterna vid elektrisk drift skola balansera.
Visserligen torde icke i fråga om norrlandslinjerna, såsom fallet är
beträffande linjen Göteborg—Uddevalla, föreligga några svårigheter att med
bibehållen ångdrift nöjaktigt ombesörja trafiken vid infallande högtrafiktillfällen,
men å andra sidan framstå de indirekta fördelarna av en elektrifiering,
då fråga är om långa linjer, i allmänhet så mycket tydligare, icke
minst på grund av de absolut sett tämligen stora tidsvinster, som elektrisk
drift medför. Sålunda skulle efter en elektrifiering av hela sträckan Ånge—
Boden tidsvinsten för resa Stockholm—Boden enligt av järnvägsstyrelsen
upprättat förslag till tidtabell uppgå till omkring 2 timmar. Hela restiden
för sistnämnda sträcka har beräknats till icke fullt 17 timmar. Förutom
denna fördel för den trafikerande allmänheten är att beakta, att i och med
elektrifieringen av ifrågavarande norrlandslinjer skulle erhållas ett antal
centralpunkter för den allmänna distributionen av elektrisk energi, varmed
skulle avhjälpas en å flera orter för befolkning och näringsliv starkt kännbar
brist i den förefintliga tekniska utrustningen. I detta sammanhang torde
slutligen böra framhållas, att, därest elektrisk drift genomföres å hela
sträckan Ånge—Boden, den sedan länge elektrifierade malmbanan skulle
komma att inlänkas i ett elektrifierat statsbanenät med utsträckning från
Skåne i söder till Riksgränsen i norr. En dylik sammanknytning skulle givetvis
för statens järnvägar komma att medföra vissa fördelar i fråga om,
bland annat, gemensamt utnyttjande av dragkraften.

Ehuru alltså olika omständigheter kunna åberopas till förmån för en omedelbar
utsträckning av norra stambanans elektrifiering till Boden, torde emellertid
övervägande skäl tala för att i nuvarande läge låta något anstå med
elektrifieringen av sträckan Långsele—Boden, sektion II, helst som elektrifiering
av sektion I, Ånge—Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund, i varje
fall måste utföras, innan bandelen Långsele—Boden elektrifieras. För min
del vill jag alltså förorda, att de i sektion I ingående bandelarna nu elektrifieras.
Jag anser emellertid anledning finnas att förutsätta, alt linjen Lång -

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

5

sele—Boden kommer att elektrifieras i följd med de nu förordade elektrifieringarna
och att förslag härom, därest riksdagen icke uttalar annan mening,
får framläggas vid lämplig tidpunkt.

I sin allmänna motivering för en omedelbar fortsättning av järnvägselektrifieringarna
har järnvägsstyrelsen framhållit som betänkligt om statens
järnvägars allmänna bantekniska utrustning i stort sett skulle kvarstå på ett
stadium, motsvarande anspråken under de första decennierna av detta århundrade.
Medan sålunda å ena sidan förstärkningen av den bantekniska
utrustningen vore i hög grad önskvärd, för att ej säga nästan oundgängligt
nödvändig, hade å andra sidan de finansiella möjligheterna för företaget som
sådant att åstadkomma erforderliga åtgärder synts stängda.

Det var från dylika utgångspunkter som 1936 års riksdag -— under erinran
om statsbanornas centrala betydelse för landets samfärdselväsen och i anslutning
till väckta motioner, vari synnerligen starkt och enhälligt framfördes
angelägenheten av Norrlandsbanornas och Bohusbanans snara elektrifiering
— begärde en allmän utredning av frågan.

Det förslag, som i anledning härav nu framlagts, omfattar elektrifiering
dels av Bohusbanan å sträckan Göteborg—Uddevalla (87 km) för en kostnad
av 6,900,000 kronor, dels ock av de norrländska stambanorna norr om
Ånge å den gemensamma sträckan Änge—Bräcke (31 km) samt å bandelarna
Bräcke—Långsele (131 km) och Bräcke—Östersund (71 km) för en kostnad
av 14,000,000 kronor.

Vad Bohusbanan beträffar — och denna del av arbetena motsvarar icke
mindre än tredjedelen av hela den nu framlagda elektrifieringsplanen — är
en elektrifiering under den allra närmaste tiden ej endast driftekonomiskt
befogad utan även en nära nog ofrånkomlig åtgärd, därest den starka trafiken
norr om Göteborg skall kunna tillfredsställande ombesörjas. Under den livliga
badortstrafiken sommartid upp till Stenungssund (48 km norr örn Göteborg)
och däromkring belägna platser tages redan nu banans trafikkapacitet i anspråk
upp till bristningsgränsen, vilket medfört, att tågplanen så långt ifrån
att kunna, såsom tillbörligt vöre, förbättras i stället måst försämras genom inläggning
av längre uppehåll och ökade gångtider.

Med avseende å Norrlandsbanorna äro att märka de särskilda fördelar som
den elektriska driftformen, kännetecknad bland annat av de elektriska lokens
större oberoende av stigningar, medför på dessa banor med deras sträckning
genom flerstädes synnerligen oländig terräng. Redan i samband med 1934
års beslut örn elektrifieringen av järnvägen Laxå—Charlottenberg m. fl. banor
var ifrågasatt som starkare nationellt motiverat att i stället i första hand
elektrifiera de nu föreslagna bansträckorna Ånge—Bräcke—Långsele och
Bräcke—Östersund. Då emellertid elektrifieringsarbetena vore avhängiga av
den då ännu pågående Ångeelektrifieringen samt arbetena norr örn Ånge på
grund härav ej lämpligen kunde omedelbart påbörjas, anslöt sig 1934 års
riksdag till Kungl. Maj:ts förslag örn de mera sydligt belägna linjernas elektrifiering.
Till den ståndpunkt som statsmakterna sålunda år 1934 intogo till
frågan örn Norrlandsbanornas elektrifiering, torde riksdagen ej kunna undgå
att taga viss hänsyn då ärendet nu ånyo föreligger till bedömande.

Utskottet.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Med avseende å förräntningsmöjligheterna har järnvägsstyrelsen ansett sig
kunna för Bohuselektrifieringens del tämligen säkert ställa i utsikt en tillfredsställande
avkastning samt funnit en sådan ligga »inom möjligheternas
gränser» för den nu föreslagna fortsatta Norrlandselektrifieringens del. På
grundval härav har järnvägsstyrelsen ansett sig kunna taga på sitt ansvar att
tillstyrka att dessa elektrifieringar nu beslutas samt att det erforderliga kapitalet,
20,900,000 kronor, helt beredes av lånemedel. Avkastningskalkylerna
synas uppgjorda med försiktighet. Förräntningskraven å det upplånade
kapitalet hava i förhållande till nuvarande räntesatser satts så högt som till 3.5
procent, och vid beräkningarna av framtida jämförelsekostnader vid en bibehållen
ångdrift har järnvägsstyrelsen utgått från ett i jämförelse med dagspriset
25 kronor eller än högre — så lågt kolpris som 22 kronor per ton.

Med avseende å de militära försiktighetskraven må erinras att inga invändningar
rests mot Bohusbanans här ifrågasatta elektrifiering. Vad angår norrIandsbanorna
torde alla skäliga anspråk å skyddsåtgärder kunna tillgodoses
i samband med prövningen av de förslag, som framlagts av den av järnvägsstyrelsen
och chefen för generalstaben tillsammans med vattenfallsstyrelsen
verkställda beredskapsutredningen.

Med hänsyn till den rutin och effektivitet som den nuvarande elektrifieringsorganisationen
med dess arbetsledning, arbetare och anläggningsmateriel
under de gångna åren förvärvat, måste det enligt utskottets mening också
rent organisatoriskt och arbetstekniskt innebära synnerligen påtagliga fördelar
att de nya elektrifieringarna kunna utan avbrott företagas i omedelbar
anslutning till de redan fullbordade. Det förtjänar omnämnas att de nu
föreslagna bada nya elektrifieringsföretagen ej påkalla någon utökning av
hittills använd arbetarstam utan tvärtom öppna bättre möjligheter till en
mera planmässig och för personalen mindre kännbar avveckling av arbetena
än örn dessa nu omedelbart upphöra. Sistnämnda synpunkt torde en
ansvarskännande företagsledning och därmed också statsmakterna ej vid
frågans prövning kunna undgå att taga i betraktande.

För att trygga de beräknade anläggningskostnaderna har järnvägsstyrelsen
redan träffat förhandsavtal — belöpande på sammanlagt cirka 12 miljoner
kronor eller alltså över hälften av den totala anläggningskostnaden —
rörande leveranser av stolpar, koppar, kablar, elektriska lok o. s. v. Då
dessa avtal till följd av de sedermera inträffade, delvis rätt avsevärda prisstegringarna
te sig för statens järnvägar särskilt fördelaktiga, vore ett frånträdande
av desamma tvivelsutan ur statsnyttans synpunkt att betrakta
som ekonomiskt mindre lämpligt. De enskilda svenska leverantörerna synas,
enligt vad från järnvägsstyrelsen inhämtats, ej heller i allmänhet önska avtalens
återgång. Även de hava i sin ordning genom inköp av råmateriel i viss
man säkerställt sig mot det förhöjda prisläget. Och genom att tillverkningen
av lokomotivens olika delar alltjämt är avsedd att försiggå inom särskilt för
järnvägselektrifieringen inrättade driftsavdelningar betrakta, enligt vad från
järnvägsstyrelsen för utskottet framhållits, vederbörande fabriksledningar
även under nuvarande konjunkturer hithörande leveransers fortgång som or -

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

7

ganisatoriskt önskvärd. Beträffande beställningarnas verkan i sysselsättningsavseende
är också att märka att desamma äro uppdelade på ett stort
antal olika industriföretag. Hela leveransen av järn till stolpar m. m., avsedd
att utsträckas över två år, uppgår ej ens till en procent av det levererande
järnverkets beräknade totala produktion under samma tid.

Förutom den stora fördelen av att statsbanelinjerna genom elektrifieringen
bliva tekniskt mera enhetligt och tidsenligt utrustade bör, såsom för övrigt
redan tidigare vid olika tillfällen av riksdagen framhållits, också beaktas betydelsen
av ett minskat beroende av utländskt lokomotivbränsle. Vad detta
under en dyrtid kan betyda belyses av förhållandena under vissa av världskrigsåren,
då statens järnvägar —- till övriga av krigsförhållandena betingade
stora importsvårigheter — måste räkna med så abnormt höga inköpspris på
stenkolen som inemot 200 kronor per ton eller alltså omkring tiofaldig! mer
än före kriget och under vissa efterkrigsår (1913 års medelinköpspris eif
svensk hamn kr. 18.17).

Då nu från skilda håll och även inom utskottet påyrkats uppskov med statsbanornas
fortsatta elektrifiering, varvid framhållits ifrågavarande arbetens
lämplighet som beredskapsobjekt vid ett inträdande ogynnsammare konjunkturläge,
anser sig utskottet böra erinra örn de vanskligheter, varmed ett dylikt
uppskov är förenat. Trots biltrafikens och flygets starka tillväxt stå järnvägarna
alltjämt orubbade i sin centrala ställning som samfärdsmedel. Detta
belyses av den kraftiga utveckling, som järnvägsväsendet under de senaste
åren undergått och alltjämt undergår främst inom Amerikas förenta stater
men också inom England och flerstädes på den europeiska kontinenten. Som
ett tidsenligt led i detta med stora ekonomiska uppoffringar förenade moderniseringsarbete
ingår också järnvägslinjernas elektrifiering. Detta är fallet i
Schweiz, Italien, Österrike och inom andra trakter med härför lämpade energitillgångar.

Ej heller de svenska järnvägarnas utveckling torde utan samhällsekonomiska
risker kunna hållas tillbaka. Särskilt Norrland med å ena sidan dess
betydande naturtillgångar och därmed följande stora exploateringsmöjligheter
samt å andra sidan dess stora avstånd och avspärrning sjöledes vintertid
bjuder transportproblem, för vilkas lösning de norrländska järnvägarna alltjämt
hava en avgörande betydelse. Framför allt gäller detta de båda äldre
norrländska stambanorna. Att dessa båda banor och då främst den stora
genomgående norra stambanan alltjämt kunna hållas på en standard, som
motsvarar nutidens högt ställda krav på samfärdsmedlen, är av vikt ej endast
för Norrland och dess befolkning utan också för hela landets ekonomiska
utveckling.

Med hänsyn tagen till dessa faktorer kan utskottet ej finna det välbetänkt
om man nu skulle tillsvidare undanskjuta elektrifieringsplanen för att därmed
söka förverkliga den ur konjunkturutjämningssynpunkt i och för sig riktiga,
men i verkligheten helt visst tämligen svårrealiserbara tanken att framdeles
vid någon oviss tidpunkt inpassa arbetet som ett led bland övriga då påkallade
åtgärder mot arbetslöshet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Beträffande till sist de motionsvis framförda, i huvudsak ur arbetslöshetssynpunkter
motiverade yrkandena örn fortsättning av banelektrifieringen
även norr örn Uddevalla mot Strömstad må framhållas att ur synpunkten av
att kunna bereda arbetstillfällen åt ortens befolkning arbetena torde bliva av
ringa effekt. Rent trafikekonomiskt skulle också, enligt järnvägsstyrelsens
beräkningar, en dylik utsträckt elektrifiering för närvarande ställa sig
ganska ogynnsam. Något beslut örn elektrifiering av nämnda sträcka
Uddevalla—Strömstad torde alltså ej nu böra fattas, utan torde med denna
frågas prövning få åtminstone tillsvidare anstå. Och vad särskilt angår den
i motionen I: 214 framförda frågan örn en sammanknytning av de svenska
och norska bannäten vid Svinesund, får utskottet under erinran om sitt vid
1936 års riksdag i ämnet gjorda uttalande avstyrka detta yrkande.

Med tillstyrkande alltså av propositionen och med avstyrkande av de i
samband därmed väckta motionerna hemställer utskottet,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å motionerna I: 210 och 214
samt II: 421 och 424, motionen I: 214, i vad den avser utsträckt
järnvägselektrifiering, må till elektrifiering av banorna
Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla
för budgetåret 1937/1938 bland utgifter för
kapitalökning, under Statens affärsverksamhet, anvisa ett reservationsanslag
av 12,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

b) aft motionen I: 214, i vad den avser Bohusbanans terrassering
mot Svinesund, ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 mars 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i
Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Asplund, Bergström, Pauli, Nilsson i
Fredriksfält, Rahmn, Hörstadius och Bäckström; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Persson i Falla,
Jonsson i Eskilstuna, Svensson, Andersson i Prästbol, Danielsson, Weijne, Persson i Tidaholm,
De Geer, von Seth och Erlander.

Reservation

av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Rahmn,
Hörstadius, Persson i Falla och von Seth, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

9

»Mot bakgrunden av den utveckling, som konjunkturerna genomgått under
senare år, måste besluten om kapitalinvesteringar vid de fyra kommunikationsverken
sägas hava mindre väl uppfyllt riksdagens vid flera tillfällen
uttalade önskemål att de offentliga arbetena böra anpassas efter rådande konjunkturer
och i möjligaste mån utnyttjas i konjunkturutjämnande syfte. Nedanstående
tabell upptager vad som på senare tid anvisats till kapitalökning
vid post-, telegraf-, järnvägs- och vattenfallsverken:

År Milj. kr.

1928/29 ......................... 26

1929/30 ......................... 25

1930/31 ......................... 34

1931/32 ......................... 57

1932/33 ......................... 52

1933 34 ......................... 83

1934/35 ......................... 66

1935 36 ......................... 61

1936/37 ......................... 56

1937/38 77 (beräknade)

Lågkonjunkturåren 1930/1931—1932/1933 visa visserligen en stegring av
investeringarna i förhållande till de föregående, ekonomiskt bättre åren, men
även under de senare, gynnsammare åren, från och med 1933/1934, ökas likväl
investeringarna för att för nästkommande budgetår, om elektrifieringspropositionen
nu bifalles, stiga till ett belopp av 77 miljoner kronor.

Den betänksamhet, som redan tidigare kunde hysas mot vissa av de förut
vid innevarande riksdag prövade förslagen örn anslag till kommunikationsverken,
måste göra sig än starkare gällande inför den nu föreliggande propositionen
om fortsatta elektrifieringsarbeten, ty medan de tidigare beslutade anslagen
i huvudsak avsågo arbeten, som voro betingade eller i varje fall motiverade
av hänsyn till verkens normala utveckling, är järnvägselektrifieringens
nu föreslagna ytterligare utsträckning ett företag av sådan art, att det bör
kunna anstå utan större olägenhet för järnvägsdriften.

Utskottet inser den betydelse, som en fortsatt elektrifiering har i främsta
rummet för de trakter, vilka direkt beröras av densamma, och har därför intet
att i princip erinra mot en elektrifiering av de ifrågavarande bansträckorna,
men utskottet kan icke underlåta att finna den nuvarande tidpunkten föga
lämplig för detta arbetes genomförande. Det är nämligen att märka, att förevarande
elektrifieringsföretag — likaväl som de tidigare — innefatta arbeten,
som till största delen tillgodokomma den inhemska produktionen, varför
detsamma måste räknas till just sådana arbetsobjekt, som äro särskilt
lämpliga att hållas i beredskap för ett inträdande, ogynnsammare konjunkturläge.
Denna omständighet, som beröres även i 1936 års riksdags skrivelse,
har enligt utskottets mening icke tillräckligt beaktats, då nu elektrifieringens
omedelbara fortsättande med därtill hörande stora materialbeställningar
föreslås under en tid, som för vederbörande verkstäders del så långt

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sand. Nr 49. 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

ifrån att kännetecknas av orderknapphet i stället måste betraktas som en
för kapaciteten påfrestande högkonjunktur. Staten bör icke genom dylika
beställningar medverka till en abnorm ansvällning av sådana investeringar,
som under högkonjunkturer förekomma inom det privata näringslivet i samband
med överanhopning av order samt genom beslut örn stora utgifter för
kapitalökning bidraga till att försvåra verkningarna av ett konjunkturomslag.
Från statens sida bör i stället ådagaläggas en föredömlig strävan att inpassa
nyanläggningar och beställningar så att de verka konjunkturutjämnande.

Utskottet får även fästa uppmärksamheten vid att den nu företagna elektrifieringen
av linjerna Änge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla
drager med sig betydande utgifter förutom den på statens
järnvägar belöpande kostnaden 20,900,000 kronor, varav 12,000,000 kronor
äro behövliga för budgetåret 1937/1938 och 8,900,000 kronor för budgetåret
1938/1939. Sålunda kråknäs utlägg på cirka 2,000,000 kronor för vattenfallsstyrelsens
del i form av anslag för distributionsanläggningar, varjämte
telegrafstyrelsen hemställt örn att det för budgetåret 1937/1938 begärda anslaget
å 27,500,000 kronor för fortsatt utvidgning av statens telefon- och telegrafväsende
ökas med 2,600,000 kronor till 30,100,000 kronor, därest statsbanelinjen
Ånge—Östersund nu elektrifieras. Härtill komma även de utgifter,
som sammanhänga med tillgodoseendet av vissa krav, som i anslutning till
åen fortsatta elektrifieringen uppställts från ansvarigt militärt håll. I detta
sammanhang kan också konstateras att förräntningen av de nya elektrifieringsföretagen
skulle enligt järnvägsstyrelsens kalkyler bliva tämligen svag,
att vinsterna i körtid vid en utsträckning på sätt nu föreslås av den elektriska
driften till Långsele, respektive Östersund äro obetydliga i förhållande lill
de resultat, som i detta avseende redan uppnåtts genom den hittills utförda
elektrifieringen, samt slutligen att förslaget om Långsele-elektrifieringen —
enligt vad som synes framgå av såväl järnvägsstyrelsens som departementschefens
uttalanden — torde få betraktas endast söm ett led i planen på norra
stambanans elektrifiering ända upp till Boden, vilket förhållande gör det av
riksdagen nu begärda beslutet än iner vittutseende. Enligt utskottets mening
tala även de här berörda omständigheterna emot att de ifrågavarande arbetena
skola igångsättas vid en tidpunkt, som på ovan anförda grunder måste
anses föga lämplig.

Under hänvisning till det sålunda anförda och med avstyrkande alltså av
såväl Kungl. Maj:ts proposition som ock de i ämnet väckta motionerna — vilka
samtliga innebära krav på ytterligare utsträckning av järnvägselektrifieringen
utöver propositionens ram — får utskottet hemställa,

att såväl Kungl. Maj:ts förevarande proposition som de i
ämnet väckta motionerna I: 210 och 214 samt II: 421 och 424
ej må av riksdagen bifallas.»

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371343