14

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse
för mästerlotsen A. V. Friman och lotsen P. E.
V. Smålander från viss ersättningsskyldighet till
kronan.

(lia avd.)

Uti en den 8 januari 1937 dagtecknad proposition (nr 29) har Kungl. Majit,
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, dels
att mästerlotsen vid Vinga lotsplats Albert Vilhelm Friman och t. f. lotsen
vid Göteborgs lotsplats, lotsen vid Uddevalla lotsplats Per Elis Valdemar
Smålander må, envar därest lian senast den 1 juli 1940 till lotsstyrelsen
erlägger ett belopp av 2,000 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
för de kostnader, som kronan fått vidkännas i anledning av motorgaleasen
»Gerdas» grundstötning och förlisning den 10 maj 1929, dels ock
att för återbetalning till lotsstyrelsen av vad styrelsen förskottsvis erlagt må
— med undantag av ett belopp av fyratusen kronor — tagas i anspråk det i
riksstaten för budgetåret 1936/1937 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter.

Den 10 maj 1929 grundstötte och förliste den Herman Aronsson i Hamburgsund
tillhöriga motorgaleasen »Gerda» å grundet S. V. Sälöbåde i Göteborgs
norra skärgård. Anledningen härtill var, att den ballongprick, som
.skulle utmärka grundet och vara utsatt nordost om detsamma, istället befann
sig nordväst om grundet. Pricken hade tidigare samma dag blivit utsatt
från lotsverkets tjänstefartyg »Göteborg», därvid nuvarande t. f. lotsen vid
Göteborgs lotsplats, lotsen vid Uddevalla lotsplats Per Elis Valdemar Smålander
såsom tillförordnad befälhavare å fartyget och nuvarande mästerlotsen
vid Vinga lotsplats Albert Vilhelm Friman, vilken tjänstgjort vid rodret,
gemensamt deltagit i fartygets navigering och bestämmande av platsen för
prickens utsättande. På föranstaltande av lotsstyrelsen blevo Friman och
Smålander, såsom ansvariga för prickutsättningen, ställda under åtal vid
Göteborgs rådhusrätt för vårdslöshet och oskicklighet i tjänsten. I rättegången
yrkade Herman Aronsson och hans son Bernt Helge Aronsson, den
förstnämnde jämväl såsom förmyndare för sin underårige son Karl Harry
Allan Aronsson, ävensom Bohusläns enskilda försäkringsbolag, i vilket bolag
fartyget var försäkrat, åläggande för Friman och Smålander, vilken gälda
gitte, att till dem utgiva ersättning med vissa belopp för förlusten av far -

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

15

tyget, förlorade klädespersedlar m. m. Rådhusrätten lämnade i sitt utslag
såväl åklagarens ansvarsyrkande som i målet förd ersättningstalan utan bifall.
Över utslaget anfördes besvär dels av Herman Aronsson och Bernt
Helge Aronsson, den förstnämnde jämväl såsom förmyndare för Karl Harry
Allan Aronsson, ävensom av bolaget, dels ock av Smålander. Den sistnämnde
liksom Friman hade i rådhusrätten framställt yrkande örn ersättning för
rättegångskostnad av motparterna, vilket yrkande blev av rådhusrätten ogillat.
Göta hovrätt fann ej skäl göra ändring i rådhusrättens utslag. Sedan
Herman Aronsson och bolaget fullföljt talan hos Kungl. Majit, förklarade
Kungl. Majit — sedan utlåtande avgivits av kommerskollegii sjötekniske
konsulent — genom utslag den 4 oktober 1932 bland annat, att i målet måste
anses utrett att Friman och Smålander genom vårdslöshet och försummelse
vållat grundstötningen samt att de icke förebragt någon omständighet, som
kunde befria dem från skyldighet att ersätta Herman Aronsson den skada,
som tillskyndats honom, varjämte Friman och Smålander förpliktades, en för
båda och båda för en, bland annat att till Herman Aronsson utgiva sammanlagt
17,380 kronor. Vid verkställighet av utslaget inflöto allenast 50 kronor
60 öre.

Under förmälan bland annat att kronan måste anses svara för den skada,
som förorsakats av Frimans och Småländers försummelse i tjänsten, instämde
därefter Herman Aronsson, Bernt Helge Aronsson och Karl Harry
Allan Aronsson samt försäkringsbolaget kronan till rådhusrätten i Stockholm.
I utslag den 30 juli 1934 prövade rådhusrätten rättvist förplikta kronan att
genast mot kvitto utgiva dels solidariskt med Friman och Smålander till bolaget
9,520 kronor, dels likaledes solidariskt med Friman och Smålander till
Herman Aronsson 7,809 kronor 40 öre, dels till Bernt Helge Aronsson 375
kronor och dels till Karl Harry Allan Aronsson 352 kronor, ävensom att å
de utdömda beloppen gälda ränta efter fem procent örn året från stämningsdagen
till dess betalning skedde. Svea hovrätt, dit kronan fullföljde talan,
prövade i dom den 29 mars 1935 rättvist fastställa rådhusrättens domslut i
huvudsaken. Efter fullföljd av kronan har Kungl. Majit genom dom den
27 mars 1936 prövat rättvist fastställa hovrättens domslut. I samtliga instanser
har kronan härjämte ålagts ersätta rättegångskostnaderna, vilka sammanlagt
uppgå till 2,125 kronor, jämte protokollslösen.

I skrivelse den 12 oktober 1936 har lotsstyrelsen framhållit, bland annat,
alt styrelsen till undvikande av ökade räntekostnader den 3 april 1936 från
förskottstitel erlagt de utdömda skadeståndsbeloppen jämte då upplupen
ränta eller sammanlagt 20,253 kronor 20 öre ävensom ersättning för rättegångskostnader
med 2,226 kronor. Vidare har styrelsen till Göteborgs tegelaktiebolag
i egenskap av ägare lill den tegellast, som gått förlorad vid
grundstötningen, från förskottstitel erlagt värdet av tegellasten jämte fem
procent ränta under 6 månader eller sammanlagt 1.055 kronor 30 öre.

Då det med hänsyn lill Frimans och Småländers ekonomiska ställning
måste antagas föreligga avsevärda svårigheter för dem att erlägga hela det
ifrågavarande beloppet och kronans utsikter all inom rimlig tid utfå elef -

16

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottet.

samma måste anses vara mycket små, har styrelsen funnit sig böra förorda,
att Friman och Smålander, sedan de inbetalat visst belopp måtte befrias
från återstående ersättningsskyldighet. Beträffande storleken av detta belopp
har styrelsen ansett sig böra föreslå, att detsamma måtte bestämmas
till förslagsvis 3,000 kronor för vardera, att inbetalas senast den 1 juli 1940.
Styrelsen har vidare hemställt, att vad styrelsen i anledning av sagda grundstötning
förskottsvis erlagt måtte — med undantag av ett belopp av 6,000
kronor — avföras från den å omkostnadsstaten för lotsverket ingående anslagsposten
till diverse och extra utgifter.

Statskontoret har i utlåtande den 11 november 1936 förklarat sig icke hava
något att erinia mot att Friman och Smålander må mot erläggande av visst
belopp befrias från sin ersättningsskyldighet för de kostnader statsverket
fått vidkännas. Statskontoret har emellertid ifrågasatt, huruvida icke detta
belopp med hänsyn till föreliggande omständigheter skäligen borde bestämmas
till något lägre belopp än vad lotsstyrelsen föreslagit, förslagsvis till 2,000
kronor för vardera av dem.

I betraktande av det förhållandevis betydliga belopp, som vid bifall till
framställningen komme att stanna på statsverket, syntes statskontoret skäl
tala för att anslaget till oförutsedda utgifter disponerades för bestridande av
detta belopp.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

Såsom lotsstyrelsen framhållit lärer det med hänsyn till Frimans och Småländers
ekonomiska ställning föreligga avsevärda svårigheter för dem att erlägga
de belopp, som av lotsstyrelsen utlagts, och kronans utsikter att inom
rimlig tid återfå desamma måste anses vara mycket små. Å andra sidan torde
de få anses vara i stånd att åtminstone till någon del fullgöra dylik återbetalning.
På grund härav och med hänsyn till det av 1935 års riksdag i dess
skrivelse nr 156 gjorda uttalandet angående efterskänkande från statens sida
av ådömd betalningsskyldighet anser jag mig icke kunna förorda, att
Frimans och Småländers ifrågavarande skuld till statsverket helt efterskänkes.

Däremot finner jag mig av billighetsskäl böra biträda det av lotsstyrelsen
framställda och av statskontoret tillstyrkta förslaget, att kronans förevarande
fordran hos Friman och Smålander må till återstående del efterskänkas,
därest de senast den 1 juli 1940 till lotsstyrelsen inbetala visst belopp, vilket i
enlighet med statskontorets förslag torde böra bestämmas till 2,000 kronor
för vardera av dem. För återbetalning till lotsstyrelsen av återstoden, av vad
styrelsen förskottsvis erlagt, anser jag lika med statskontoret, att anslaget till
oförutsedda utgifter lämpligen bör disponeras.

På av departementschefen anförda skäl finner sig utskottet böra tillstyrka
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva,

a) att mästerlotsen vid Vinga lotsplats A. V. Friman och
t. f. lotsen vid Göteborgs lotsplats, lotsen vid Uddevalla lotsplats
P. E. V. Smålander må, envar, därest han senast den 1

Statsutskottets utlåtande Nr 44

n

juli 1940 till lotsstyrelsen erlägger ett belopp av 2,000 kronor,
befrias från återstående ersättningsskyldighet för de kostnader,
som kronan fått vidkännas i anledning av motorgaleasen
»Gerdas» grundstötning och förlisning den 10 maj 1929,
b) att för återbetalning till lotsstyrelsen av vad styrelsen
förskottsvis erlagt må — med undantag av ett belopp av fyratusen
kronor — tagas i anspråk det i riksstaten för budgetåret
1936/1937 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Stockholm den 9 mars 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 40.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

6 sami.

Nr 41—45.

a