6
Statsutskottets utlåtande Nr 42.
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1937 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
täckande av medelsbehovet för viss omläggning av tiden
för utbetalning av avlöning till beställningshavare
vid armén och flygvapnet.
(lia avd.)
Uti en den 22 januari 1937 dagtecknad proposition (nr 49) har Kungl.
Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att för omläggning enligt i berörda statsrådsprotokoll angivna grunder av tiden
för utbetalning av avlöning till beställningshavare vid armén och flygvapnet
erforderliga medel må utgå från det för budgetåret 1936/1937 anvisade
förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.
Enligt § 9 i reglementet den 11 oktober 1907 (nr 109) för arméns kassaväsende
i fred — vilket reglemente jämlikt föreskrift i brev den 29 juni 1926
är tillämpligt jämväl för flygvapnet — äro ordinarie kassadagar den 1, 11
och 21 i varje månad, såvida dagen är helgfri, eljest närmast helgfria dag
därefter. Under tiden intill den 1 januari 1922 utbetalades enligt då gällande
bestämmelser lön och därmed jämställda avlöningsförmåner, vissa arvoden,
inkvarterings- och servisbidrag m. m. månatligen i förskott efter avlöningsmånadens
ingång. Dagavlöning utbetalades däremot i efterskott — i fråga
om officerare och underofficerare efter avlöningsmånadens utgång. Av de
under kristiden tillkomna förmånerna utbetalades tillfällig löneförbättring
tillsammans med lönen i förskott, under det att dyrtidstillägg utgick i efterskott.
Till följd av de sålunda gällande bestämmelserna utbetalades å den
första kassadagen i månaden dels förskottsavlöning avseende samma månad
och dels efterskottsavlöning för den föregående månaden.
Genom de nya avlöningsbestämmelser, som trädde i kraft den 1 januari
1922, bortföll för här avsedd personal all förskottsutbetalning av avlöningsförmåner,
vadan samtliga löneförmåner från och med nämnda tidpunkt utbetalas
i efterskott. Som de förenämnda bestämmelserna örn kassadagar fått
kvarstå orubbade även efter övergången till fullt genomförd efterskottsbetalning,
utbetalas emellertid avlöningen för den förflutna månaden icke förrän
å den första kassadagen, d. v. s. första helgfria dagen i månaden därefter.
Då avlöningsutbetalningarna bokföras samma dag de ägt rum, följer därav,
att de komma att tillhöra räkenskaperna för månaden efter den avlönings
-
Statsutskottets utlåtande Nr 42.
7
månad de avse. Nämnda förhållande har icke någon motsvarighet inom statsförvaltningens
övriga grenar. Särskilt är att märka, att vid marinen, där utbetalningar
av avlöning tidigare i likhet med vid armén ägde rum först efter
avlöningsmånadens utgång, utbetalningarna redan då på grund av ett annat
bokföringsförfarande i räkenskapsliänseende påfördes den månad de avsågo,
vadan en övergång till utbetalning å sista helgfria dagen i avlöningsmånaden
där sedermera kunnat äga rum utan den omgång, varmed en motsvarande
förändring i fråga örn armén och flygvapnet är förknippad.
Svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet hava i gemensam
skrivelse den 3 juli 1933 på närmare anförda skäl och under åberopande
av att såväl vid marinen i stort sett som i allmänhet inom statsförvaltningen
i övrigt lönerna utan olägenhet kunde utbetalas senast den sista
helgfria dagen i månaden, hemställt om utredning angående möjligheterna
för en omläggning av lönernas utbetalande till samtliga officerare och underofficerare
till senast den sista helgfria dagen i varje månad. I häröver den
27 september 1933 avgivet utlåtande har försvarsväsendets lönenåmnd anfört,
att nämnden, under förutsättning att en omläggning av tidpunkten för
lönernas utbetalande, på sätt i framställningen avsåges, ur förvaltnings- eller
andra liknande synpunkter befunnes lämplig, tillstyrkte åtgärder i den riktning,
som i framställningen avsåges.
I skrivelse den 27 maj 1935 hava de hägge personal1/örbunden gjort förnyad
framställning i samma syfte och därvid bland annat framhållit, att
spörsmålet kunde lösas på det sättet, att den kassadag, som enligt gällande
bestämmelser vore förlagd till den första helgfria dagen i månaden, uteslötes,
och att i stället ordinarie kassadag förlädes till den sista helgfria dagen
i månaden. På denna kassadag skulle avlöningen för månaden utbetalas till
officerare och underofficerare. För att arméförvaltningens kassarapporter
alltjämt skulle kunna tillhandahållas riksräkenskapsverket på samma tid
som för närvarande borde redovisningsperioden — i stället för att såsom
hittills sammanfalla med kalendermånaden —- omfatta tiden från och med
den sista helgfria dagen i en månad till och med den näst sista helgfria dagen
i nästpåföljande månad.
Flygstyrelsen har i utlåtande den 5 juli 1935 förklarat sig kunna tillstyrka
en anordning, som innebure, att lönerna utbetalades senast å sista helgfria
dagen i månaden, men ville däremot avstyrka vad förbunden ifrågasatt
rörande en omläggning av redovisningsperioderna enbart för försvarsväsendet.
Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande den 24 mars 1936
anfört, bland annat, att det ur synpunkten av rättvisa och billighet måste
anses påkallat, att den ifrågavarande personalen, där så kunde ske, tillförsäkrades
rätt att utfå avlöningen för varje månad den sista helgfria dagen
i månaden, men att ett frångående av kalendermånaden såsom redovisningsperiod
vore mindre lämpligt.
Med anledning härav hade departementet efter samråd med generalintendenten
tagit under övervägande, huruvida icke — till undvikande av nu
8
Statsutskottets utlåtande Nr 42.
nämnda olägenheter och eventuellt med vidtagande av lämpliga åtgärder till
förebyggande av att andra sådana uppkomme — löneutbetalningarna till
officerare, underofficerare och jämväl manskap vid armén skulle kunna ske
sista helgfria dagen i varje månad även med bibehållande av kalendermånaden
som redovisningsperiod. I varje månad skulle således följande kassadagar
anordnas, nämligen den 11 och 21, eller, örn dessa infölle på helgdag,
nästpåföljande helgfria dag, samt sista helgfria dagen i varje månad.
Därest vissa i utlåtandet angivna anordningar beträffande kassa- och bokföringsgöromålen
vid kassaförvaltningarna vidtoges, syntes några hinder ej
böra möta för övergång till löneutbetalning under löpande månad.
En omläggning av utbetalningsdagarna föranledde emellertid, att vederbörliga
anslagstitlar bomme att under det budgetår omläggningen verkställdes
belastas med tretton i stället för tolv månaders löneutgifter.
På grund av det anförda hemställde civila departementet, bland annat,
att här avsedda månatligt avlönade beställningshavare vid försvarsväsendet
skulle äga uppbära dem tillkommande avlöningsförmåner den sista helgfria
dagen i varje månad. Departementet hade vidare yttrat sig rörande sättet
för bestridande av kostnaderna för omläggning ävensom avgivit förslag till
av densamma föranledda ändringar i vissa författningar.
Riksräkenskapsverket bar i utlåtande den 25 april 1936 förordat, att omläggningen
genomfördes på sätt civila departementet föreslagit, och beträffande
kostnaderna för omläggningen utgått från att desamma komme att
belasta vederbörliga avlöningsanslag.
Statskontoret har i utlåtande den 12 maj 1936 tillstyrkt den av civila
departementet förordade omläggningen av kassadagarna vid armén och
flygvapnet och därvid framhållit, att en sådan omläggning av utbetalningssystemet
komme att medföra, att förslagsanslagen till avlöningar för armén
och flygvapnet belastades med avlöning för tretton månader, medan anslagen
avvägts under hänsynstagande till att från desamma skulle bestridas
kostnader för tolv månaders avlöning. Härtill komme, att i åtskilliga av de
för armén och flygvapnet av riksdagen godkända avlöningsstaterna inginge
poster av bestämt anslags natur. Ett överskridande av dessa poster bleve
genom omläggningen ofrånkomligt. Riksdagens medgivande därtill syntes
böra inhämtas.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Såsom förut anförts har det länge framstått som ett önskemål, att den nuvarande
anordningen för utbetalning av månadsavlöningar till beställningshavare
vid armén och flygvapnet måtte omläggas så, att utbetalningen i likhet
med vad som är fallet inom statsförvaltningen i övrigt kan ske å den sista
helgfria dagen i den månad avlöningen avser i stället för såsom nu först å den
kassadag, som infaller i början av månaden därpå. Att önskemålet i och för
sig måste sägas vara befogat, synes mig stå klart. Den olikhet, som i förevarande
hänseende föreligger mellan de beställningshavare, örn vilka här är
fråga, och övriga statliga befattningshavare, innebär nämligen i vissa hänseenden
påtagliga olägenheter för de förra. Därvid behöver endast påpekas
den omständigheten, att på åtskilliga områden inom den allmänna samfärdseln
betalningar av olika slag —- hyror, räntor m. m. — vanligen skola äga
Statsutskottets utlåtande Nr 42.
9
rum å den sista dagen i månaden, vadan behovet av penningmedel för den
enskilde då ofta är särskilt trängande.
En reform i föreslagen riktning lärer, på sätt arméförvaltningens civila
departement anfört, böra omfatta löneutbetalningarna till såväl officerare
och underofficerare som manskap.
Tidigare har såsom en svårighet vid ett genomförande av en omläggningav
antydd art framhållits, att vederbörande kassamyndigheter, därest den
sista helgfria dagen i månaden bleve kassadag, icke skulle medhinna att
inom föreskriven tid färdigställa vederbörliga månadsräkenskaper och kassarapporter.
Av vad arméförvaltningens civila departement i sitt yttrande i
ärendet anfört synes emellertid framgå, att därest vissa förenklande och reglerande
åtgärder vidtagas i fråga om kassaväsendets organisation vid de
särskilda kassaförvaltningarna, några allvarligare olägenheter härutinnan
knappast skulle behöva följa av ett genomförande av reformen i fråga.
Det nämnda förhållandet lärer sålunda numera icke böra stå hindrande i
vägen därför.
Emellertid medför en omläggning av löneutbetalningarna till sista helgfria
dagen i månaden den konsekvensen, att under det budgetår, då reformen
genomföres, tretton månadsutbetalningar av lönemedel mäste äga rum i stället
för tolv. Genom en anordning sådan som den av de bägge personalförbunden
ifrågasatta, nämligen att låta den sista kassadagen i varje månad hänföras
till räkenskapsperioden för nästföljande månad, skulle visserligen av berörda
förhållande icke behöva följa något ökat medelsbehov för avlöningar under
det ifrågavarande budgetåret. På sätt såväl civila departementet som riksräkenskapsverket
framhållit skulle emellertid med en dylik anordning så
avsevärda olägenheter av räkenskaps- och revisionsteknisk art vara förknippade,
att densamma icke lärer böra ifrågakomma. Det lärer da icke kunna
undvikas, att, därest reformen skall genomföras, de medel, som åtgå till den
trettonde löneutbetalningen, på ett eller annat sätt måste ställas till förfogande
under samma budgetår.
Arméförvaltningens civila departement och riksräkenskapsverket hava i
sina yttranden utgått från att de ökade utgifter för löner, som sålunda skulle
under ett budgetår betingas av genomförandet av den ifrågasatta omläggningen,
skola belasta vederbörliga under fjärde huvudtiteln upptagna förslagsanslag
till avlöning åt beställningshavare vid armén respektive flygvapnet.
Statskontoret har i detta hänseende påpekat, att i åtskilliga under löneanslagen
fastställda avlöningsstater inginge poster av bestämt anslags natur,
vadan ett överskridande av dessa poster bleve genom omläggningen ofrånkomligt,
något som syntes kräva inhämtande av riksdagens medgivande. För
min del har jag emellertid, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
kommit till den uppfattningen, att då ifrågavarande omläggning är att betrakta
som en betalningsteknisk åtgärd, vilken närmast berör statsverkets kassaställning,
medelsbehovet i fråga icke lämpligen bör tillgodoses från löneanslagen
under fjärde huvudtiteln utan i stället särskilda medel lör ändamalet böra
ställas till förfogande, därvid det i riksstaten utom huvudtitlarna uppförda
förslagsanslaget till oförutsedda utgifter närmast lärer komma i fråga.
En företagen undersökning av storleken av medelsbehovet lör det ifrågavarande
ändamålet har givit vid handen, att, därest omläggningen av utbetalningsdagarna
genomföres under innevarande budgetår, de erforderliga medlen
kunna beräknas lill omkring 2,900,000 kronor för armén och 178,000 kronor
för flygvapnet eller tillhopa till omkring 3,078,000 kronor.
Då enligt min mening den bär ifrågasatta omläggningen bör äga runi
under innevarande budgetår å tid, som det torde ankomma pa Kungl. Majit
10
Statsutskottets utlåtande Nr 42-
att senare bestämma, får jag föreslå, att riksdagens medgivande inhämtas
att för bestridande av de enligt det förut anförda med omläggningen i fråga
förenade kostnaderna få anlita det i riksstaten för innevarande budgetår uppförda
anslaget till oförutsedda utgifter.
Vid bifall till detta förslag anhåller jag att, sedan riksdagen fattat beslut
i anslagsfrågan, få återkomma till ärendet i de övriga avseenden, i vilka påkallas
beslut från Kungl. Maj:ts sida.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att för omläggning enligt i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 22 januari 1937
angivna grunder av tiden för utbetalning av avlöning till beställningshavare
vid armén och flygvapnet erforderliga medel
må utgå från det för budgetåret 1936/1937 anvisade förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter.
Stockholm den 9 mars 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 40.