Statsutskottets utlåtande Nr 39.

5

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
statlig exportkreditgaranti.

(4:e avd.)

I en den 5 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 83, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att svenska
staten må, i överensstämmelse med nu gällande bestämmelser, under tiden
till och med utgången av budgetåret 1937/1938 till belopp av högst 35
miljoner kronor —- däri inberäknade de belopp, vartill garantier beviljats
eller må komma att före utgången av nu löpande budgetår beviljas — iklädas
betalningsansvar för till utlandet levererade inhemska alster av industri,
jordbruk och fiske.

I anslutning til! 1933 års och senare riksdagars beslut äger exportkreditnämnden
att, till den svenska exportens främjande, bevilja statsgaranti för
den kredit, som av exportör lämnas vid försäljning till utlandet av inhemska
alster av industri, jordbruk eller fiske. I särskilda fall kan statsgaranti även
beviljas för entreprenadarbeten, som utföras i utlandet i förening med industrileveranser,
ävensom för till utlandet levererade alster av svensk teknisk
konsulterande verksamhet, särskilt då dylik verksamhet kan bliva av betydelse
för svensk export. Statsgarantien må högst avse, att ett belopp uppgående
lill 75 procent eller, i fråga om gatsten och kantsten, 85 procent av den av exportören
lämnade krediten kommer att inflyta. Da fråga är om expoit av
alster av jordbruk eller av fisk och fiskprodukter kan garantien utsträckas
intill hela kreditbeloppet. I fall av denna art äger exportkreditnämnden
även att helt eller delvis finansiera exporten genom köpesummans förskotterande.

Statsgarantien kan avse utebliven betalning av två olika huvudorsaker,
nämligen dels i anledning av köparens insolvens, dels ock på grund av hinder
för säljaren att erhålla betalning till följd av allmänt moratorium, valutaspärr,
andra valutarestriktioner eller liknande statliga åtgärder utomlands.

Sammanlagda beloppet av samtidigt utelöpande exportkreditgarantier, däri
inberäknat vad staten — utan att återbetalning ägt rum — kan hava fått utgiva
på grund av förskott eller beviljad garanti, får ej överstiga 35 miljoner
kronor. Inom ramen härför kunna nyssnämnda utvidgade garantier respek -

6 Statsutskottets utlåtande Nr 39.

tive förskott till förmån för jordbruk och fiske uppgå till 6 miljoner kronor
tillhopa.

Under åberopande av satt tidsbegränsning av medgivandet att ikläda staten
betalningsansvar av nu ifrågavarande art, anmodade departementschefen genom
skrivelse den 23 oktober 1936 exportkreditnämnden att avgiva yttrande,
dels huruvida efter utgången av budgetåret 1936/1937 fortsatt bemyndigande
för beviljande av statsgaranti för exportkredit m. m. kunde anses vara
av behovet påkallat, dels ock, därest nämnden funne behov av dylikt bemyndigande
föreligga, huruvida ändringar i gällande författningsbestämmelser
med hänsyn till vunna erfarenheter av nämndens verksamhet kunde vara
att förorda.

I skrivelse den 16 januari 1937 har exportkreditnämnden avgivit det begärda
yttrandet. Nämnden har däri till en början rörande sin hittillsvarande
verksamhet meddelat följande.

Den 31 december 1936 avsåge de utelöpande garantiförbindelserna krediter
å tillhopa 21.1 miljoner kronor, varav statens garanti omfattade 11.6 miljoner
kronor. Garantierna avsåge ett tjugotal olika länder. I intet fall hade
vid export av produkter av jordbruk och fiske förekommit garantigivning
inbegripande hela kreditbeloppet, och ej heller hade förskott lämnats.

I fråga om behovet av fortsatt bemyndigande för beviljande av statlig exportkreditgaranti
har nämnden hänvisat till ett av styrelsen för Sveriges allmänna
exportförening den 9 december 1936 avgivet yttrande, däri bland annat
anförts följande.

En del av vår exportindustri, som närmast komme i fråga vid utnyttjandet
av exportkreditgarantier, hade alltjämt att kämpa med svårigheter på
grund av i utlandet gällande valutarestriktioner, kontingenteringar och andra
statliga restriktiva åtgärder. Dessa, som vore för handen, då exportkreditgarantisystemet
infördes, hade sålunda ej avvecklats utan snarare under senaste
år ytterligare utbyggts i olika länder och utgjorde därmed allvarliga
hinder för ett normalt handelsutbyte.

Örn sålunda dessa skäl i och för sig talade för bibehållandet av exportkreditgarantisystemet,
så tillkomme ännu en omständighet att tagas i betraktande,
nämligen den, att, såvitt styrelsen hade sig bekant, statliga exportkreditgarantisystem
fortfarande tillämpades i praktiskt taget alla med Sverige
konkurrerande länder. Ej i något fall torde ett dylikt system ha avvecklats
men däremot hade under år 1936 ytterligare utvidgningar på detta
område förekommit. Under sådana förhållanden syntes det styrelsen önskvärt,
att även den svenska industrien alltjämt bereddes möjlighet att, i fall av
behov, använda sig av statlig exportkreditgaranti.

Det vore antagligt, att även i framtiden tillfällen kunde yppa sig för svensk
exportindustri att deltaga i eller själv helt utföra anläggningar av sådan storlek,
att de ej kunde genomföras utan exportkreditgaranti. Det vöre ur svensk
exportsynpunkt synnerligen önskvärt, att affärer av sistnämnda karaktär
även framdeles genom exportkreditgaranti underlättades.

Styrelsen finge tillstyrka, att nuvarande exportkreditgarantisystem måtte
bibehållas även under nästkommande budgetår.

För egen del har exportkreditnämnden anfört bland annat följande:

Exportföreningen hade erinrat örn, att genom omläggning av kreditvillkoren
vid exporten på Ryssland efterfrågan på exportkreditgaranti för leve -

Statsutskottets utlåtande Nr 39-

7

ransel'' på nämnda land kommit att minskas. Detta hade medfört, att totala
antalet nya ansökningar örn exportkreditgaranti, som under år 1935 utgjort
184, för år 1936 endast varit 116. Däremot utvisade det sammanlagda
kreditbeloppet av under år 1936 beviljade ansökningar, 17.4 miljoner
kronor, en stegring i förhållande till motsvarande siffra för år 1935, som
var 13.7 miljoner kronor. Denna ökning hade sin grund i att nämnden under
år 1936 beviljat några ansökningar på mycket betydande belopp. Den
största garantien bade avsett entreprenadarbete i Lettland i samband med
svenska industrileveranser av en omfattning, som svenska entreprenadföretag
tidigare icke utan samverkan med utländska entreprenadföretag åtagit
sig.

I premier hade exportkreditnämnden under de gångna verksamhetsåren
intill den 1 januari 1937 uppburit sammanlagt 924,000 kronor, medan i
skadeersättningar utbetalats 70,000 kronor, varav 60,000 kronor senare av
nämnden återvunnits. Kostnaderna för nämndens verksamhet hade utgjort
142,000 kronor. Av det influtna premiebeloppet hänförde sig 610,000 kronor
till garantier, för vilka statens ansvar upphört. Såsom exportföreningen
framhållit, hade sålunda inflytande premier möjliggjort en ej oansenlig
fondbildning. Att härav draga några tillförlitliga slutsatser angående det
slutliga resultatet av nämndens verksamhet läte sig emellertid med hänsyn
till utestående garantier givetvis ej göra.

Med hänvisning till vad sålunda anförts finge exportkreditnämnden förorda,
att nämndens verksamhet måtte utsträckas att omfatta jämväl budgetåret
1937/1938.

Någon ändring i gällande författningsbestämmelser för exportkreditnämndens
verksamhet ansåge nämnden icke vara av behovet påkallad.

Statskontoret och kommerskollegium hava ej funnit anledning till erinran
mot exportkreditnämndens framställning.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Med hänsyn till det handelspolitiska läget och vad i ärendet i övrigt framhållits
tillstyrker jämväl jag, att den statliga exportkreditgarantiverksamheten
fortsättes under nästkommande budgetår. Vid verksamhetens fortsatta
bedrivande synes dock på grund av rådande konjunkturer en viss varsamhet
böra iakttagas. Sålunda torde böra undvikas garantigivning, som kan leda
till en icke önskvärd utveckling av det inhemska konjunkturläget eller som
uppmuntrar en på grund av rådande betalningsförhållanden eljest olämplig
export. Jag förordar, att maximum för den sammanlagda kreditgarantisumman,
däri inräknade de belopp, vartill garantier beviljats eller kunna komma
att före utgången av löpande budgetår beviljas, bestämmes till samma belopp
som för innevarande budgetår, eller 35 miljoner kronor. Även övriga nu
gällande bestämmelser för verksamheten torde böra bibehållas oförändrade.

Under åberopande av vad departementschefen sålunda anfört hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att svenska staten må i överensstämmelse
nied nu gällande bestämmelser under tiden lill
och med utgången av budgetåret 1937/1938 till belopp av
högst 35 miljoner kronor — däri inberäknade de belopp, vartill
garantier beviljats eller må komma att före utgången av

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 39-

nu löpande budgetår beviljas — iklädas betalningsansvar för
till utlandet levererade inhemska alster av industri, jordbruk
och fiske.

Stockholm den 2 mars 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 37.

377490. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.