Statsutskottets utlåtande Nr 30.

o

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts i statsverkspropositionen
under utgifter för kapitalökning gjorda
framställning angående anslag till lånefonden för
bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

(4:e avel.)

I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd ock behov nnder
budgetåret 1937/1938 kar Kungl. Maj:t (punkt 3, sid. 5—10 av det vid propositionen
under »Utgifter för kapitalökning. Bil. 3» fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över socialärenden) föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning
för Lånefonden för bostadsbyggande i städer ock stadsliknande
samhällen för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000
kronor.

För budgetåret 1933/1934 anvisade 1933 års riksdag under utgifter för
kapitalökning, fonden för förlag till statsverket, ett reservationsanslag å
15,000,000 kronor till främjande av bostadsbyggande. Därav kade ett belopp
av 5,000,000 kronor beräknats för lån till uppförande av bostadsbyggnader
i städer ock stadsliknande samhällen. För fullföljande av nämnda låneverksamhet
samt utlämnande jämväl av ombyggnadslån beslöt 1935 års riksdag
inrätta en lånefond för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen
samt anvisade för budgetåret 1935/1936 såsom kapital för fonden ett
reservationsanslag av 3,000,000 kronor. Såsom kapitalökning för nämnda
fond har 1936 års riksdag för budgetåret 1936/1937 anvisat ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.

Gällande bestämmelser rörande ifrågavarande låneverksamhet äro meddelade
i kungörelsen den 29 maj 1936 (nr 215), vilken kungörelse ersatt
en den 28 juni 1935 (nr 436) utfärdad kungörelse i ämnet. Enligt nuvarande
bestämmelser utgår lån för främjande av sådant byggnadsföretag, som avser
ombyggnad i städer och stadsliknande samhällen av byggnader, huvudsakligen
avsedda för bostäder. Lånen skola till en början löpa med 5 procent
årlig ränta (enligt förslag i årets statsverksproposition avsedd att sänkas till
43/i procent) och utan amortering för att sedermera från dag, som Kungl.
Majit bestämmer, övergå till amorteringslån med en fast annuitet av 7‘At
procent av ursprungliga lånebeloppet. Av denna annuitet utgör 4V4 procent
ränta (avsedd att sänkas till 4 procent), 1 procent avsättning till riskfond

Utskottet.

6 Statsutskottets utlåtande Nr SO.

och återstoden amortering. Låneverksamheten skall handhavas av statens
byggnadslån ebyrå. Maximalt kan lån erhållas till 15 procent av fastighetsvärdet
(efter ombyggnaden) och placeras mot säkerhet av inteckningar,
liggande upp till 90 procent av samma värde. Lånets belopp får dock ej
överstiga halva ombyggnadskostnaden.

Len viktigaste skillnaden mellan 1935 och 1936 års kungörelser är den,
att, medan enligt den förra kungörelsen lån kunde utgå såväl till nybyggnader
som till ombyggnader, enligt den senare kungörelsen allenast ombyggnadslån
kunna ifrågakomma.

Rörande låneverksamhetens fullföljande under nästa budgetår uttalar sig
statens byggnadslånebyrå på i huvudsak följande sätt.

Enligt byråns mening saknades varje anledning att återupptaga den tidigare
bedrivna långivningen för nybyggnadsändamål. Byråns inställning till
denna fråga syntes icke tarva utförliga utläggningar. Byrån ville emellertid
framhålla, att konjunkturen på arbetsmarknaden — långivningen åsyftade
ju närmast att bereda arbetstillfällen — för närvarande i stort sett
vöre mycket god efter praktiskt taget hela linjen. Byggnadsfacket utgjorde
dervid ingalunda något undantag. Tvärtom hade i vissa fall svårighet yppat
sig att på den inhemska marknaden tillgodose behovet av arbetskraft.

\ ad ater anginge läget på bostadsmarknaden kunde konstateras, att nypi
oduktionen av bostäder varit och fortfarande vore mycket livlig; särskilt
tramstode 1935 som ett högkonjunkturår.

Däremot borde långivningen för ombyggnadsändamål fullföljas enligt för
närvarande gällande bestämmelser. De skäl, som talade därför, vore dels av
ekonomisk, dels av bostadssocial, dels ock av arbetsmarknadspolitisk natur.

De ekonomiska motiven, nämligen att rädda ett omodernt men ingalunda
värdelöst bostadsbestånd från finansiell förintelse, syntes ligga i öppen dag.

Ur bostadssocial synpunkt vore det önskvärt, att man sökte förebygga
en hotande slumbildning, liksom det också vore önskvärt, att man på sätt
oftast skedde vid moderniseringar delade upp stora lägenheter i mindre.

De skäl för långivningen, som kunde åberopas ur arbetsmarknadspolitisk
synpunkt, förtjänade måhända särskilt understrykas. Företagsamheten inom
byggnadsfacken vore för närvarande mycket livlig och den öppna marknaden
mäktade — med nu förefintliga ekonomiska utgångspunkter — knappast
absorbera det ständigt växande bostadsbeståndet. Byrån syftade därvid
på läget i stort och förbisåge ej, att situationen inom vissa orter kunde te
sig annorlunda. I samma män företagsamhet och arbetskraft länkades in
på moderniseringsarbeten, valide de sig uppenbarligen bort från nyproduktion,
och i samma mån förhindrades också en överproduktion. Uppenbart
vöre då, att vid en framtida vikande konjunktur på arbetsmarknaden tillgången
på bostäder icke vöre så stor, att icke nyproduktionen finge större
svängrum, än vad den eljest vid en övermättnad på bostadsmarknaden skulle
få. För närvarande rådde god tillgång på bostäder, och lägenheterna kunde
ganska lätt, i mån av behov, evakueras, varför möjligheter till moderniseringar
uppenbarligen vore mera gynnsamma än vid en framtida vikande
bostadsproduktion.

Förevarande lånestödsverksamhet har allmänt vitsordats vara av största
nytta, då det gäller att åstadkomma en önskvärd sanering av det äldre bostadsbeståndet
i vissa städer och stadsliknande samhällen.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

7

Utskottet hemställer,

att riksdagen må såsom kapitalökning för lånefonden för
bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen för budgetåret
1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor,
att utgå av lånemedel.

Stockholm den 19 februari 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 28.