Statsutskottets utlåtande Nr 182.

1

Nr 182.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av den vid försvarsväsendet anställda
sjuksfcöterskeper sonalens avlöningsförmåner
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 275, har Kungl. Maj .t,
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels godkänna i
nämnda statsrådsprotokoll angivna förändrade grunder för den vid försvarsväsendet
anställda sjuksköterskepersonalens avlöning, dels ock godkänna vid
samma protokoll fogade förslag till stater för garnisonssjukhusen i Stockholm,
å Karlsborg och i Boden, arméns sjuksköterskekår samt vid marinens sjukhus
i Karlskrona anställd personal, att gälla under budgetåret 1937/1938.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet behandlat
följande motioner nämligen

dels en inom andra kammaren av herr 1. Anderson i Norrköping m. fl.
väckt motion, nr 505, däri hemställts, att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 275, besluta, att samtliga sjuksköterskor vid
försvarsväsendet måtte placeras i lönegrad Eo. 7;

dels ock en inom andra kammaren av herr S. Cruse väckt motion, nr 506,
däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att i staterna för garnisonssjukhusen
posterna avlöning till viss icke-ordinarie personal och betjäningspersonal
beräknas till belopp, som möjliggör för vederbörande chefsläkare att
reglera lönerna i enlighet med vad som föreslås i chefsläkarens för garnisonssjukhuset
i Stockholm underdåniga skrivelse den 17 december 1936.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Departementschefen har inledningsvis erinrat därom, att i innevarande
års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, staterna för såväl arméns sjuksköterskekår
som garnisonssjukhusen blivit, i avvaktan på den bebådade
propositionen angående reglering av den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens
avlöningsförmåner, upptagna med beräknade belopp.
Av samma anledning blevo jämväl slutsumman för staten för vid marinens
sjukhus i Karlskrona anställd personal ävensom den under sjöförsvarets
avlöningsanslag upptagna anslagsposten till kvinnlig sjukvårds- och ekonomi Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 182. 1278 87

2

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

personal vid kustartilleriet i statsverkspropositionen upptagna nied beräknade
belopp.

Härefter har departementschefen till behandling upptagit frågan om sjuksköterskepersonalens
anställnings- och avlöningsförhållanden. Beträffande,
detta spörsmål inhämtas av propositionen följande:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 augusti 1934 hemställde svensk sjuksköterskeförening,
att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder till
förbättrande av anställnings- och löneförhållandena för vid arméns sjuksköterskekår,
vid flygvapnet och marinen anställda ordinarie sjuksköterskor,
översköterskor och med dem likställda sjuksköterskor samt husmödrar vid
garnisonssjukhusen i syfte att anställningen måtte få karaktär av ordinarie
statsanställning samt att avlöning m. m. måtte utgå enligt vissa i skrivelsen
angivna lönegrader i 1925 års avlöningsreglemente för den civila statsförvaltningen.
över denna framställning avgåvos utlåtanden av arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygstyrelsen
gemensamt den 21 oktober 1935 samt av försvarsväsendets lönenämnd den
19 november samma år, och däri förordades, att samtliga sjuksköterskor vid
försvarsväsendet med avlöning enligt lönegraderna 5, 6 och 7 i löneplanen K
till kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för
vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet
skulle uppflyttas en lönegrad, vilket skulle innebära en genomgående
löneförhöjning med 120 kronor för år.

Föredragande departementschefen anslöt sig till det sålunda av ämbetsverken
framlagda och av lönenämnden tillstyrkta förslaget och i 1936 års
statsverkspr opposition framlade Kungl. Majit förslag angående löneförbättring
åt den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalen i enlighet med
de av ämbetsverken angivna grunderna.

I sin skrivelse nr 328 (sid. 4—5) anförde 1936 års riksdag beträffande
denna fråga, att riksdagen, som i likhet med departementschefen och vederbörande
myndigheter icke för det dåvarande ifrågasatte någon ändring i fråga
örn den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens ställning
såsom icke-ordinarie befattningshavare, måste konstatera, att det av Kungl.
Majit framlagda förslaget icke kunde betraktas vara en definitiv lösning av
ifrågavarande personals lönefråga, alldenstund personalen trots löneregleringen
i allmänhet skulle komma att vara sämre ställd än motsvarande befattningshavare
vid statens civila sjukhus och vid flertalet av de kommunala sjukhusen.
Riksdagen funne sig därför i anledning av i ämnet väckt motion
(lii 316) böra uttala sig för att ytterligare utredning i lönefrågan på Kungl.
Majits föranstaltande vidtoges till främjande av bättre överensstämmelse i
avlöningshänseende mellan försvarsväsendets sjuksköterskepersonal och motsvarande
personal vid statens civila sjukhus.

Med anledning av riksdagens omförmälda uttalande uppdrog Kungl. Majit
genom beslut den 30 juni 1936 åt arméförvaltningens civila departement och
sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen samt flygförvaltningen att gemensamt,
med beaktande av vad riksdagen i förenämnda skrivelse anfört, till Kungl.

Statsutskottets utlåtande Nr 182. 3

Majit inkomma med förslag beträffande den vid försvarsväsendet anställda
sjuksköterskepersonalens avlöningsförmåner.

Samma dag utfärdade Kungl. Majit kungörelse (Sv. förf.-sami. nr 450)
angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)
med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet. Härigenom infördes en ny lönegrad
(8) i löneplanen för kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal (löneplan K)
med en begynnelselön av 1,410 kronor och en slutlön efter 9 års tjänstetid
av 1,770 kronor. Härjämte vidtogos vissa ändringar i den vid kungörelsen
fogade tjänsteförteckningen B, varigenom uppfattning skedde av sjuksköterskor
och översköterskor från 5:e till 6:e, av operations- och röntgensköterskor
från 6:e till 7:e samt av husmödrar vid sjukhus från 7:e till den nyinrättade
8:e lönegraden.

Med skrivelse den 10 november 1936 hava arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen inkommit
med den genom Kungl. Majits förenämnda beslut den 30 juni 1936
anbefallda utredningen. I berörda skrivelse framhöllo ämbetsverken, att
ämbetsverken kunde av budgettekniska skäl icke förorda en övergång till ett
bruttolönesystem för ifrågavarande befattningshavare. Även örn man alltså
icke kunde inordna den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalen
inom den för motsvarande personal vid sinnessjukhus gällande löneplanen,
syntes likväl ämbetsverken skäl tala för att, på sätt motionären torde
hava avsett, största möjliga överensstämmelse mellan lönebeloppen för de
olika personalkategorierna komme till stånd, vilket i viss mån kunde ernås
genom att beträffande lönegraderna K. 6—K. 8 vidtaga en ökning av intervallerna
mellan de olika lönebeloppen inom respektive lönegrader. Ämbetsverken
ställde sig dock tveksamma till lämpligheten även av en sådan lösning
av frågan.

Då det alltså vid ett tillmötesgående redan nu av de framställda önskemålen
syntes vara angeläget tillse, att den åtgärd, som kunde komma att vidtagas,
icke verkade föregripande på den blivande löneregleringen, syntes
annan möjlighet icke stå till buds än att bereda sjuksköterskepersonalen en
på lämpligt sätt avpassad tillfällig löneförbättring.

Då begynnelselönerna för den enligt löneplanen K avlönade sjuksköterskepersonalen
jämförda med lönebeloppen inom vederbörliga lönegrader av
löneplanen B för befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen —
de sistnämnda minskade med det beräknade värdet av naturaförmåner enligt
i ämbetsverkens skrivelse den 21 oktober 1935 angivna grunder — torde
kunna betraktas såsom i stort sett tillfredsställande avvägda, syntes ämbetsverken
anledning ej föreligga att därvidlag vidtaga någon förhöjning. För
den till lönegraden K. 8 hänförda sjukvårdspersonalen syntes icke heller erfordras
någon förhöjning av de efter 3 och 6 års tjänstetid utgående lönerna,
då dessa redan nu överstege motsvarande löner för befattningshavare tillhörande
lönegrad B. 8. Det syntes icke heller påkallat att vidtaga åtgärd för

4

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

förhöjning av den efter tre års tjänstetid utgående lönen i lönegrad K. 7,
då denna med endast 7 kronor understege motsvarande lön enligt lönegrad
B. 7.

Vad åter anginge lönebeloppen i lönegrad K. 8 efter 9 års tjänstetid, i
lönegrad K. 7 efter 6 och 9 års tjänstetid samt i lönegrad K. 6 efter 3, 6 och
9 års tjänstetid skulle — därest man ville redan nu åstadkomma en närmare
anslutning till de efter motsvarande tjänstetid utgående lönebeloppen i lönegraderna
B. 8—B. 6 — en viss i utredningen angiven förhöjning i lönebeloppen
vara erforderlig.

Genom den ifrågasatta anordningen skulle lönebeloppen för försvarsväsendets
sjuksköterskepersonal i vissa fall komma att överstiga de reducerade
lönebeloppen för angivna lönegrader i löneplanen B. Härvid borde
emellertid beaktas, att de belopp, med vilka lönerna i B-löneplanen reducerats,
måhända kunde anses jämförelsevis högt beräknade och att även andra
normer för uppskattning av värdet av naturaförmånerna kunde tänkas ifrågakomma.

I fortsättningen av sin skrivelse hade ämbetsverken även gjort en jämförelse
mellan avlöningsförmånerna för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal
och motsvarande i kommunal tjänst anställd personal, varvid ämbetsverken
funnit, att de till den förstnämnda personalen utgående avlöningsbeloppen
i allmänhet vore jämförelsevis väl avvägda i förhållande till genomsnittsavlöningen
för den i kommunal tjänst anställda personalen. Yad sålunda
anförts, gällde sjuksköterskepersonalen i allmänhet. För sjuksköterske -personalen vid garnisonssjukhuset i Stockholm komme däremot även med
den av ämbetsverken föreslagna löneförbättringen lönebeloppen att ligga avsevärt
under dem, som utginge till motsvarande personal vid såväl Stockholms
stads sjukhus som vid serafimerlasarettet.

Beträffande löneställningen för sjuksköterskepersonalen vid garnisonssjukhuset
i Stockholm hade arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i ämbetsverkens
nu förevarande skrivelse anfört, att sjukvårdsstyrelsen ansåge det
ofrånkomligt att bereda sjuksköterskepersonalen vid garnisonssjukhuset i
Stockholm högre löneförmåner än motsvarande personal vid försvarsväsendet
i övrigt. Härvid torde lönebeloppen — sammanställda i en särskild tillfällig
löneplan för här avsedd personal — lämpligen kunna bestämmas i enlighet
med av arméförvaltningen i skrivelse den 31 augusti 1931 föreslagna,
varigenom nära överensstämmelse syntes kunna vinnas med de lönebelopp,
som tillkomme vid serafimerlasarettet anställda sjuksköterskor.

Marinförvaltningen hade för sin del i samma skrivelse framhållit, att lönerna
till sjuksköterskepersonalen vid i landsorten belägna, till försvaret hörande
sjukhus icke borde understiga de för garnisonssjukhusets i Stockholm personal
föreslagna med större belopp än som svarade mot den skillnad, som
kunde anses betingad av orternas olika beskaffenhet i dyrortshänseende. I
anslutning härtill ansåge marinförvaltningen önskvärt, att vid en kommande
allmän lönereglering åvägabragtes en bättre avvägning mellan lönerna till
personalen å ena sidan i landsorten och å den andra i Stockholm än den,
som kommit till uttryck i ämbetsverkens föreliggande förslag.

5

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

Med anledning av ämbetsverkens nyssnämnda förslag hade svensk sjuksköterskeförening
i underdånig skrivelse den 10 november 1936 framhållit
vissa önskemål beträffande beräkningen av naturaförmånernas värde och i
fråga om sjuksköterskepersonalens placering i lönegrader.

I utlåtande i ärendet den 9 december 1936 hade för svar sväsendets lönenämnd
anfört, bland annat, att lönenämnden funnit förvaltningarnas förslag icke
innebära en lönereglering i verklig mening för den personal, varom här vore
fråga. Förvaltningarnas förslag hade snarare karaktären av ett fortsatt provisorium.
Lönenämnden hade därför funnit detsamma icke böra läggas till
grund för ett förslag i ämnet till riksdagen.

Lönenämnden hade ansett sig böra undersöka, huruvida icke försvarsväsendets
sjuksköterskepersonal kunde, på sätt föreslagits för all motsvarande personal
vid serafimerlasarettet och såsom redan vore förhållandet vid statens
sinnessjukhus, erhålla lön efter ett bruttolönesystem. Vid bedömandet
av detta spörsmål hade lönenämnden särskilt ansett sig böra beakta, att det
endast genom införande av ett bruttolönesystem torde vara möjligt att erhålla
en mera definitiv lönereglering för sjukvårdspersonalen, då därigenom
anslutning kunde ske till ett avlöningsreglemente, som gällde för större
grupper av befattningshavare, däribland för personalen vid statens övriga
sjukvårdsinrättningar. Örn ifrågavarande personal på lämpligt sätt inpassades
under ett sådant reglemente, bleve nämligen de ändringar i detta reglemente,
som kunde komma att införas, automatiskt gällande även för sjukvårdspersonalen.
Lönenämnden hade kommit till den bestämda uppfattningen,
att det skulle vara övervägande fördelar förenade med avskaffande
av det nuvarande lönesystemet för försvarsväsendets sjukvårdspersonal och
införande i stället av ett bruttolönesystem, med skyldighet för personalen
att vidkännas ersättning till statsverket för utgående naturaförmåner. Lönenämnden
ansåge sig därför böra förorda en sådan åtgärd.

I fortsättningen av sitt utlåtande hade lönenämnden till närmare prövning
upptagit frågan, huruvida ifrågavarande personal borde beredas ordinarie
anställning. Härvid hade lönenämnden av anförda skäl ansett sig icke böra
— åtminstone för närvarande — tillstyrka, att försvarsväsendets sjuksköterskepersonal
bereddes ordinarie anställning. I anslutning härtill hade
lönenämnden anfört, att lönenämnden ansåge en tillfredsställande lönereglering
för denna personal kunna ernås med bibehållande av dess nuvarande
extra ordinarie anställning. Med hänsyn till det på flera håll genomförda
samarbetet mellan de militära sjukhusen och landstingen och då ifrågavarande
befattningshavare förrättade arbete av samma slag som vid andra sjukhus,
ansåge nämnden för sin del övervägande skäl tala för att, därest personalen
erliölle bruttolön, å densamma tillämpades de för icke-ordinarie befattningshavare
vid den allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelserna. I anslutning
till att serafimerlasarettets sjuksköterskor föreslagits skola placeras
i lönegraden B. 7, ansåge lönenämnden lämpligt, att även försvarsväsendets
sjuksköterskor såsom extra ordinarie befattningshavare erhölle placering i
lönegraden 7 av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna

6

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

civilförvaltningen. I likhet nied vad som vore förhållandet vid serafimerlasarettet
torde samtliga sjuksköterskor böra erhålla samma lönegradsplacering och
den nuvarande åtskillnaden mellan personal, tillhörande lönegraderna K. 6
och K. 7, försvinna. Häremot skulle kunna invändas, att sjuksköterskorna
vid truppförbanden icke hade samma kvalificerade tjänstgöring som de vid
sjukhusen och därför borde erhålla en lägre lönegradsplacering. Det vore
dock att märka, framhöll lönenämnden, att truppförbandens sjuksköterskor
hade en lång daglig tjänstgöring. Lönenämnden föreslog därför, att samtliga
ifrågavarande sköterskor placerades i lönegraden Eo. 7.

Vidkommande husmoder vid sjukhus, vilken nu vore placerad i lönegraden
K. 8, föreslog lönenämnden hennes inplacerande i lönegraden Eo. 9, varigenom
den nu förefintliga skillnaden i löneställning mellan henne och sjuksköterskorna
i stort sett komme att bibehållas.

Vad anginge den på löneplanen K upptagna befattningen såsom undersköterska
i lönegraden K. 1, hade lönenämnden inhämtat, att i denna lönegrad
vore placerade dels rödakorselever under sista året av deras utbildning,
dels ock icke sjuksköterskeutbildade biträden. Enligt lönenämndens mening
saknades anledning att för framtiden bibehålla en extra ordinarie befattning i
denna låga lönegrad. Den biträdespersonal, som kunde anses erforderlig vid
militärsjukhusen, torde i stället böra erhålla ställning såsom extra tjänstemän
med lön enligt den för dylika tjänstemän gällande löneplanen eller
anställas mot visst arvode. Möjligen kunde vissa övergångsbestämmelser
befinnas erforderliga.

Assistentsköterskor, som kunde befinnas erforderliga vid försvarsväsendet,
ansåg lönenämnden böra i likhet med vad som föreslagits för motsvarande
befattningshavare vid serafimerlasarettet inplaceras i lönegraden Eo. 5.

En lönereglering enligt här förut angivna grunder hade av lönenämnden
approximativt beräknats medföra en kostnadsökning icke överstigande 40,000
kronor för samtliga försvarsgrenar.

Lönenämnden hade slutligen erinrat, att försvarsväsendets sjuksköterskepersonal
i pensionshänseende vore ansluten till statens pensionsanstalt och
att en pensionsreglering för densamma genomförts vid 1936 års riksdag.
Då ifrågavarande befattningshavare i många fall efter en tids anställning
vid försvarsväsendet överginge till tjänst hos landsting, kommuner eller
dylikt, ansåge lönenämnden praktiska synpunkter tala för att försvarsväsendets
sjuksköterskepersonal alltjämt bibehölles vid sin pensionsrätt i statens
pensionsanstalt. Enär personalen i fråga i följd härav komme att själv erlägga
pensionsavgifter till nämnda anstalt, borde den ej vidkännas pensionsavdrag
ålönen.

I ett i anledning av lönenämndens nyssberörda förslag avgivet, den 15
januari 1937 dagtecknat gemensamt utlåtande i ärendet hade arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen samt
flygförvaltningen anfört, att ämbetsverken med hänsyn till i ärendet anförda
omständigheter icke ansett sig böra motsätta sig, att en definitiv löneregle -

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

7

ring nu genomfördes för försvars väsendets sjuksköterskepersonal. En förutsättning
härför syntes dock vara, att en liknande lönereglering samtidigt
genomfördes för serafimerlasarettets personal.

Beträffande de av lönenämnden föreslagna avlöningsbestämmelserna för
försvarsväsendets sjukvårdspersonal hade ämbetsverken stannat i olika
meningar.

Sedan Kungl. Majit anbefallt lönenämnden att, i anledning av civila departementets
i förenämnda utlåtande den 15 januari 1937 avgivna förslag till
lönereglering för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal, avgiva förnyat
yttrande i ärendet, hade lönenämnden till åtlydnad härav i utlåtande den 16
februari 1937 anfört, bland annat, att nämnden vidhölle sitt den 9 december
1936 avgivna förslag.

Departementschefen har för egen del i detta ämne anfört följande:

Yad till en början angår frågan örn försvarsväsendets sjuksköterskepersonals
anställningsförhållanden hava såväl de i ärendet hörda ämbetsverken
(arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen
och flygförvaltningen) som försvarsväsendets lönenämnd ansett sig
icke böra — åtminstone för närvarande — tillstyrka, att personalen i fråga,
såsom svensk sjuksköterskeförening i sin förenämnda skrivelse den 16 augusti
1934 hemställt, beredes ordinarie anställning.

Ej heller jag anser mig för närvarande kunna förorda någon ändring i de
nu gällande bestämmelserna i förevarande avseende utan tillstyrker, att sjuksköterskorna
vid försvarsväsendet tillsvidare bibehållas såsom icke-ordinarie
befattningshavare.

Yad därefter angår frågan örn ifrågavarande personals avlöningsförhållanden
har, såsom av den föregående redogörelsen framgår, den i ärendet verkställda
utredningen utmynnat i två från varandra väsentligt skilda förslag.

Å ena sidan har arméförvaltningens civila departement, efter att tidigare
hava i skrivelse den 10 november 1936 gemensamt med arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen framlagt förslag
örn beredande av tillfällig löneförbättring med vissa mindre belopp åt försvarsväsendets
sjuksköterskepersonal, i sitt senare gemensamt med samma
myndigheter den 15 januari 1937 avgivna utlåtande hemställt, att den ifrågasatta
löneförbättringen måtte åvägabringas genom uppflyttning en lönegrad
av de sjuksköterskor, som för närvarande åtnjuta avlöning enligt 6—8 lönegraderna
i den i kungörelsen den 30 juni 1936 angående ändring i vissa delar
av kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa
civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet
intagna löneplanen K. En dylik lönereglering skulle medföra en kostnadsökning
för samtliga försvarsgrenar av omkring 11,160 kronor.

Å andra sidan har försvarsväsendets lönenämnd i sitt förenämnda utlåtande
den 9 december 1936 framlagt förslag om en definitiv lönereglering för
försvarsväsendets sjukvårdspersonal genom införande av ett bruttolönesystem
med skyldighet för personalen att vidkännas ersättning till statsverket för
utgående naturaförmåner och med tillämpning å densamma av de för ickeordinarie
befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna.
Detta förslag hava sjukvårdsstyrelsen samt marin- och
flygförvaltningarna funnit innebära icke oväsentliga fördelar för personalen
och fördenskull tillstyrkt detsamma.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

Beträffande de skäl som anförts för och emot de olika förslagen får jag
hänvisa till den i det föregående lämnade redogörelsen.

För egen del håller jag i likhet med lönenämnden före, att en mera definitiv
lönereglering för försvarsväsendets sjukvårdspersonal knappast kan ernås
annat än genom övergång till ett bruttolönesystem. Endast därigenom kan en
önskvärd anknytning ske till de avlöningsbestämmelser, som gälla eller äro
avsedda att bliva gällande för personalen vid statens övriga sjukvårdsinrättningar,
och därigenom avlägsnas också på ett enkelt sätt de ojämnheter i avlöningshänseende,
som måste uppstå med det nuvarande lönesystemet med
dess för alla orter lika nettolöner.

De invändningar, som från ämbetsverkens och främst arméförvaltningens
civila departements sida rests mot införandet av bruttolönesystem för försvarsväsendets
sjukvårdspersonal, synas mig icke vara av sådan art, att de
behöva ingiva några mera allvarliga betänkligheter mot vidtagandet av en
dylik åtgärd. En av de mera vägande invändningarna hänför sig till farhågor,
att bruttolönesystemets införande för sjukvårdspersonalen skulle medföra
vittgående konsekvenser beträffande annan delvis med naturaförmåner avlönad
personal vid försvarsväsendet, såsom ekonomipersonal och viss personal
av manskapet. Mellan dessa senare personalgrupper och sjuksköterskepersonalen
föreligga dock både med avseende å utbildning och tjänsteuppgifter sådana
olikheter, att ett sammanförande av dem under samma lönesystem icke
framstår såsom någon tvingande nödvändighet. I varje fall är detta ett spörsmål,
som icke behöver upptagas till behandling i förevarande sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts finner jag mig böra tillstyrka, att vid den
lönereglering, som i enlighet med riksdagens förra året uttalade önskan nu
torde böra genomföras för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal, det nuvarande
nettolönesystemet ersättes med ett bruttolönesystem, innebärande
skyldighet för personalen att vidkännas ersättning till statsverket för utgående
naturaförmåner.

Lönenämndens förslag till lönereglering har uppgjorts under hänsynstagande
till de löneförmåner, som från och med nästkommande budgetår äro
avsedda att tillkomma serafimerlasarettets sjuksköterskepersonal. Enligt vad
jag erfarit kommer chefen för ecklesiastikdepartementet att senare denna dag
underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn avlåtande till riksdagen av
proposition angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och
karolinska sjukhuset m. m. Därvid lärer komma att föreslås, att inspektionssköterska
—- ungefär motsvarande husmoder vid garnisonssjukhuset — och
sjuksköterskor vid serafimerlasarettet skola placeras i lönegraderna B 11
respektive B 7 för ordinarie tjänstemän, ävensom att assistentsköterskor skola
placeras i lönegraden 5 av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna
civilförvaltningen. Frånsett assistentsköterskorna skall således sjuksköterskepersonalen
vid serafimerlasarettet enligt detta förslag erhålla ordinarie
anställning.

Såsom jag i det föregående framhållit böra emellertid försvarsväsendets
sjuksköterskor alltjämt bibehålla sin nuvarande ställning såsom icke-ordinarie
befattningshavare. Lönenämnden har i sådant hänseende funnit övervägande
skäl tala för att å nämnda personal skulle tillämpas de för icke-ordinarie befattningshavare
vid den allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna.
Häremot vill jag erinra därom, att flertalet av de civila och civilmilitära
icke-ordinarie befattningshavarna vid försvarsväsendet för närvarande
har sina avlöningsförhållanden reglerade genom kungörelsen den 22 juni 1928
(nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa av dessa befattningshavare,
under det att, frånsett viss kontorspersonal, inga icke-ordinarie befattningshavare
vid militära förband eller anstalter äro underkastade de för allmänna

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

9

civilförvaltningen gällande bestämmelserna. I 1928 års kungörelse finnes också
intagen en löneplan för extra ordinarie tjänstemän (Eo) med samma
lönegradering som i gällande löneplan för motsvarande tjänstemän vid allmänna
civilförvaltningen. Under sådana förhållanden synes det mig riktigare
och ur systematisk synpunkt lämpligare, att de i 1928 års kungörelse intagna
avlöningsbestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän göras tillämpliga å
de vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskorna.

Vad beträffar sjuksköterskepersonalens inplacering i lönegrad, vill jag till
en början ansluta mig till lönenämndens förslag, att husmödrarna, vilka för
närvarande äro placerade i lönegraden K. 8, inplaceras i 9:e lönegraden av
löneplanen för extra ordinarie tjänstemän i 1928 års avlöningskungörelse.
Att husmoderbefattningarna vid garnisonssjukhusen sålunda ställas i ett
något ogynnsammare läge i avlöningshänseende än inspektionssköterskebefattningen
vid serafimerlasarettet, synes vara skäligt med hänsyn till att
de arbetsuppgifter, som följa med den senare befattningen, måste anses vara
åtskilligt mera krävande än de motsvarande uppgifter, som åvila husmödrarna
vid garnisonssjukhusen. Vidare anser jag i likhet med lönenämnden, att de
sjuksköterskor vid försvarsväsendet, vilka för närvarande äro placerade i
lönegraden K. 7, nämligen operationssköterskor och röntgensköterskor, böra
inplaceras i 7:e lönegraden av nyssnämnda löneplan. Vad beträffar de icke
specialutbildade sjuksköterskorna vid försvarsväsendet, för närvarande placerade
i lönegraden K. 6, har lönenämnden föreslagit, att även dessa skulle
inplaceras i 7:e lönegraden av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän, därvid
såsom motiv anförts, att vid serafimerlasarettet samtliga sjuksköterskor
föreslagits inplacerade i lönegraden B. 7. I förevarande hänseende får jag
erinra därom, att såsom skäl för ett inplacerande av samtliga sjuksköterskor
vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset i en och samma lönegrad,
B. 7, framför allt lärer åberopas det förhållandet, att dessa sjukhus jämväl
äro undervisningsanstalter för blivande läkare, vilket anses medföra avsevärt
högre krav på sjukhuspersonalen i gemen. Motsvarande förhållande
föreligger som bekant icke beträffande försvarsväsendets sjukvårdsanstalter.
Vid sådant förhållande synes mig icke anledning föreligga att frångå den på
kvalifikationsgrunder vilande indelningen av försvarsväsendets sjuksköterskor
i röntgen- och operationssköterskor, å ena sidan, samt övriga sköterskor,
å den andra, med en något högre löneställning för den förra gruppen
än för den senare. Jag föreslår därför, att de sjuksköterskor vid försvarsväsendet,
vilka icke äro operations- eller röntgensköterskor, vid den nu
ifrågasatta löneregleringen inplaceras i 6:e lönegraden av löneplanen för
extra ordinarie tjänstemän. För belysande av den ekonomiska innebörden
för de ifrågavarande sjuksköterskorna av denna anordning haj; jag låtit upprätta
en tablå upptagande de sålunda föreslagna löneförmånerna i förhållande
till de nu utgående, därvid för uppskattande av naturaförmånernas
värde använts samma beräkning som i lönenämndens tablåer. Denna tablå
torde få såsom bilaga vidfogas protokollet (se Bil. nr 3).

Beträffande de för närvarande enligt lönegraden K. 1 avlönade undersköterskorna
har lönenämnden ansett, att de icke längre böra bibehållas såsom
extra ordinarie befattningshavare utan i stället ersättas med biträdespersonal
med ställning såsom extra tjänstemän och med avlöning enligt för dylik
personal gällande bestämmelser. Att en blivande utredning kan komma att
visa, att de nuvarande undersköterskorna lämpligen böra ersättas med annan
personal, är måhända icke uteslutet. Dock torde det knappast bliva möjligt
att för framtiden holt utbyta dem mot biträdespersonal, då de nämligen för
närvarande i viss utsträckning måste anlitas såsom ställföreträderskor för
sjuksköterskorna. Jag förutsätter, att arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

10

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

ägnar frågan om denna personalgrupps ställning vederbörlig uppmärksamhet.
För närvarande anser jag mig dock icke kunna tillstyrka någon ändring beträffande
undersköterskornas anställningsförhållanden utan föreslår, att de
tills vidare bibehållas såsom extra ordinarie tjänstemän med oförändrad
avlöning enligt lönegrad K. 1.

Därest det för framtiden kan befinnas önskvärt att liksom vid serafimerlasarettet
bland försvarsväsendets sjukvårdspersonal upptaga jämväl assistentsköterskor,
torde, i anslutning till lönenämndens förslag, dessa böra inplaceras
i lönegraden Eo. 5 av förenämnda löneplan i 1928 års kungörelse.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de närmare bestämmelser,
som erfordras för den ifrågasatta löneregleringens genomförande, därvid
jämväl de av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse samt marin- och flygförvaltningarna
berörda särskilda förmånerna i form av semester och läkarvård m. m.
torde böra upptagas till bedömande.

Såsom lönenämnden påpekat är försvarsväsendets sjuksköterskepersonal i
pensionshänseende ansluten till statens pensionsanstalt, till vilken personalen
själv har att erlägga vederbörliga pensionsavgifter. I likhet med lönenämnden
anser jag praktiska skäl tala för att personalen ifråga även i fortsättningen
bibehålies vid sin pensionsrätt i nämnda anstalt. Några pensionsavdrag å
lönen torde därför icke böra ifrågakomma för densamma.

Departementschefen har härefter övergått till behandlingen av staterna
för de militära sjukhusen m. m. (sid. 16—24). Departementschefens förslag
härutinnan innebär i huvudsak inga andra ändringar än som betingas med
hänsyn dels till vad som i årets statsverksproposition anförts angående uppställningen
av staterna under fjärde huvudtiteln, dels ock till de i det föregående
förslagna grunderna för sjukvårdspersonalens avlönande.

Med anledning av yrkandet i den förut omförmälda motionen II: 506 har
utskottet ansett sig böra erinra därom, att departementschefen i samband med
beräkningen av staten för garnisonssjukhuset i Stockholm meddelat, att chefläkaren
vid nämnda garnisonssjukhus uti en av arméförvaltningens civila
departement och sjukvårdsstyrelse, jämte eget yttrande, den 23 december
1936 till Kungl. Majit överlämnad skrivelse gjort framställning örn att den
vid garnisonssjukhuset anställda sjukvårds- och ekonomipersonalen måtte
beredas enahanda ställning i lönehänseende som motsvarande befattningshavare
vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse hade i sitt förenämnda yttrande i
ärendet anfört, att de i och för sig icke hade något att erinra mot, att ifrågavarande
personals ställning i lönehänseende förbättrades på nu angivet sätt.
En sådan löneförbättring syntes dock kunna medföra betydande konsekvenser
i fråga örn löneställningen för annan personal vid försvarsväsendet.

I anledning av chefläkarens förevarande framställning Ilar departementschefen
framhållit, att den av honom i det föregående föreslagna löneregleringen
för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal medför, att de av chefläkaren
framställda önskemålen, vad nämnda personal angår, bliva i viss mån
tillgodosedda. Med hänsyn till att garnisonssjukhuset inom kort skall uppgå
i karolinska sjukhuset, har departementschefen ansett sig icke för närvarande
böra därutöver ifrågasätta någon reglering av lönerna för personalen vid
förstnämnda sjukhus.

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

11

Vidkommande till en början frågan om försvarsväsendets sjuksköterskepersonals
anställningsförhållanden tillstyrker utskottet departementschefens
förslag därom, att denna personal fortfarande bibehålies i extra ordinarie
anställning. Vidare finner utskottet goda skäl tala för att — på sätt ifrågasatts
för all motsvarande personal vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset
och såsom redan är förhållandet vid statens sinnessjukhus — jämväl
beträffande försvarsväsendets sjuksköterskor en övergång sker från nettolönesystem
till bruttolönesystem.

Departementschefens förslag att avlöningsbestämmelserna för de civila
och civil-militära icke-ordinarie befattningshavarna vid försvarsväsendet
borde göras tillämpliga å ifrågavarande sjuksköterskor finner sig utskottet
däremot icke kunna förorda. I likhet med försvarsväsendets lönenämnd och
de i ärendet hörda myndigheterna är utskottet av den uppfattningen, att med
hänsyn till det på flera håll genomförda samarbetet mellan de militära sjukhusen
och landstingen och då nu ifrågavarande befattningshavare förrätta
arbete av samma slag som vid andra sjukhus övervägande skäl tala för att å
densamma i stället tillämpas de för icke-ordinarie befattningshavare vid den
allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelserna. Givetvis förutsätter
utskottet därvid, att Kungl. Maj:t vidtager de övergångsanordningar, som
kunna erfordras.

Departementschefens förslag örn inplacering av husmoder i 9:e samt operations-
och röntgensköterska i 7:e lönegraden tillstyrkes av utskottet, dock
med den ändringen, att, såsom ovan av utskottet förordats, allmänna civilförvaltningens
löneplan bör tillämpas.

I fråga om de icke specialutbildade sjuksköterskorna har departementschefen
föreslagit, att desamma skulle hänföras till 6:e lönegraden. Utskottet
vill erinra därom, att utskottet i sitt denna dag avgivna utlåtande angående
lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset
m. m. tillstyrkt, att samtliga sjuksköterskor vid nämnda sjukvårdsinrättningar
inordnas i lönegraden B 7. Även örn, såsom departementschefen framhållit,
truppförbandens sjuksköterskor icke hava samma kvalificerade tjänstgöring
som sjuksköterskorna vid de civila sjukhusen, finner utskottet i likhet med
försvarsväsendets lönenämnd hänsyn dock böra tagas till dessa sjuksköterskors
långa dagliga tjänstgöring. Framhållas må vidare, att organisationen
av försvarsväsendets sjuksköterskekårer bygger på en cirkulation mellan försvarsväsendets
och de civila sjukvårdsanstalterna. Det kan därför ur nämnda
synpunkter anses olämpligt att för här ifrågavarande sjuksköterskepersonal
införa skilda löneställningar. Utskottet har vid övervägande av denna fråga
ansett sådana skäl vara för handen, att utskottet funnit sig i likhet med försvarsväsendets
lönenämnd böra föreslå, att jämväl de icke specialutbildade
sjuksköterskorna vid försvarsväsendet såsom extra ordinarie befattningshavare
hänföras till 7:e lönegraden. Utskottet tillstyrker alltså det i motionen
II: 505 gjorda yrkandet.

Vidkommande härefter den i motionen II: 50G gjorda framställningen, avseende
förbättrad löneställning för den vid garnisonssjukhusen anställda

Utskottet.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

ekonomipersonalen, finner utskottet denna fråga icke vara så utredd, att utskottet
nu ansett sig kunna taga ställning till densamma. Utskottet vill nämligen
erinra därom, att vid försvarsväsendet även finnes annan personal anställd,
som i lönehänseende intager samma ställning som den av motionären
angivna ekonomipersonalen. Då lämpligt är, att frågan örn en lönereglering
för all denna personal löses i ett sammanhang, anser sig utskottet icke nu
kunna tillstyrka att åtgärder vidtagas i det av motionären angivna syftet.

Den av utskottet ovan föreslagna ändrade löneställningen för de icke
specialutbildade sjuksköterskorna torde icke behöva medföra någon uppräkning
av avlöningsanslaget.

I det av departementschefen framlagda förslaget till stat för vid marinens
sjukhus i Karlskrona anställd personal har anslagsposten »Till chef läkarens
förfogande för anställande av betjäningspersonal» beräknats till 33,548
kronor. Av denna anslagspost avses emellertid visst belopp för beredande
av tjänstledighet åt personal vid sjukhuset samt till vikariatsersättning
under sjukdom. Då i lantförsvarets motsvarande statförslag en särskild post
för sistnämnda ändamål finnes intagen synes riktigast, att ovanberörda post
till betjäningspersonal minskas med visst belopp samt att i staten upptages
en särskild anslagspost å samma belopp för beredande av tjänstledighet åt
sjukhusets personal samt till vikariatsersättning under sjukdom. Utskottet
får tillstyrka riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i de av departementschefen
angivna och övriga av utskottets förslag berörda staterna vidtaga de
ändringar, som betingas av vad utskottet ovan föreslagit och eljest kunna
befinnas erforderliga.

Då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt icke föranlett någon erinran från utskottets
sida, får utskottet under åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
med bifall till motionen II: 505 samt med avslag å motionen
II: 506

a) godkänna de i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 5 mars 1937 angivna förändrade grunderna för den vid
försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens avlöning,
dock med de ändringar utskottet ovan föreslagit;

b) godkänna de vid samma statsrådsprotokoll fogade förslag
till stater för garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg
och i Boden, arméns sjuksköterskekår samt vid marinens sjukhus
i Karlskrona anställd personal, att gälla under budgetåret
1937/1938, dock med de ändringar utskottet ovan föreslagit.

Stockholm den 28 maj 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

13

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Olof Olsson, Johansson
i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Hansén,
Nilsson i Landeryd, Pauli, Larsson i Varberg, Rahmn och von Heland; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist,
Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Andersson i Höör, Svensson,
Andersson i Prästbol, Andersson i Södergård, Persson i Tidaholm och von Seth.

Reservation

av herr von Heland, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:

»Vidkommande till en början---= utskottet — — — till bruttolöne system.

Vad beträffar det i motionen II: 505 gjorda yrkandet örn förbättrad löneställning
för de icke specialutbildade sjuksköterskorna vill utskottet erinra
därom, att försvarsväsendets sjuksköterskor hittills varit inplacerade i olika
lönegrader med hänsyn till de särskilda kvalifikationer, som fordrats för
deras arbete. I den nu föreliggande propositionen har Kungl. Maj:t vid den
föreslagna löneregleringen bibehållit denna indelning. Att på grundval av
enskild motion nu vidtaga en ändring härutinnan och följaktligen, såsom
motionärerna avse, placera försvarsväsendets samtliga sjuksköterskor i en
och samma lönegrad anser sig utskottet icke kunna tillstyrka. Utskottet är
nämligen av den uppfattningen, att vad motionärerna här åsyfta är en fråga,
som icke bör lösas utan en ingående utredning, vid vilken alla på spörsmålet
inverkande omständigheter böra närmare prövas. Utskottet, som till
fullo behjärtar önskemålet, att åt här ifrågavarande sjuksköterskor beredes
en löneställning, som svarar mot deras krävande arbete, anser sig kunna
förutsätta, att frågan örn denna liksom annan jämförlig personals löneställning
blir föremål för närmare övervägande i samband med den pågående
lönerevisionen. Utskottet, som tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag örn lönegradsplacering
för försvarsväsendets sjuksköterskor, finner sig alltså böra
avstyrka motionen i denna del.

I motionen II: 505 har vidare yrkats, att å försvarsväsendets sjuksköterskor
skulle tillämpas de för icke-ordinarie befattningshavare vid den allmänna
civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna. Utskottet,
som jämväl i denna fråga icke ansett sig böra frångå Kungl. Maj:ts förslag,
avstyrker motionen även i nu berörda del.

Vidkommande härefter den i motionen II: 506 ---= utskottet----

det av motionären angivna syftet.

I det av departementschefen framlagda förslaget till stat för vid marinens
sjukhus i Karlskrona anställd personal har anslagsposten »Till chef läkarens
förfogande för anställande av betjäningspersonal» beräknats till 33,548

14

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

kronor. Av denna anslagspost avses emellertid visst belopp för beredande
av tjänstledighet åt personal vid sjukhuset samt till vikariatsersättning under
sjukdom. Då i lantförsvarets motsvarande statförslag en särskild post för
sistnämnda ändamål finnes intagen synes riktigast, att ovanberörda post till
betjäningspersonal minskas med visst belopp samt att i staten upptages en
särskild anslagspost å samma belopp för beredande av tjänstledighet åt sjukhusets
personal samt till vikariatsersättning under sjukdom. Utskottet får
tillstyrka riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i berörda stat vidtaga
erforderlig ändring i angivna avseende.

Då Kungl. Majis förslag i övrigt icke föranlett någon erinran från utskottets
sida, får utskottet under åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Majis förslag samt
med avslag å motionerna II: 505 och II: 506

a) godkänna de i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 5 mars 1937 angivna förändrade grunderna för den vid
försvars väsendet anställda sjuksköterskeper sonalens avlöning;

b) godkänna de vid samma statsrådsprotokoll fogade förslag
till stater för garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg
och i Boden, arméns sjuksköterskekår samt vid marinens sjukhus
i Karlskrona anställd personal, att gälla under budgetåret
1937/1938, sistnämnda stat med den ändring utskottet ovan föreslagit.
»

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.