Statsutskottets utlåtande Nr 180.
1
Nr 180.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till allmänna
brandförsäkringsverket för byggnader å landet för täckande
av viss förlust.
(Ira avd.)
Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
N. Gabrielsson (nr 32 ) och den andra inom andra kammaren av herr
A. Gustafson i Kasenberg (nr 74) har hemställts, att riksdagen ville, till
täckande av den förlust, som drabbat Allmänna Brandförsäkringsverket för
byggnader å landet i anledning av förelupet oriktigt förfarande i ett inteckningsärende,
under riksstatens tionde huvudtitel anvisa ett anslag av kronor
30,206: 75.
Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande:
Mot hypotek av två inteckningar å resp. 15,000 kronor och 10,000 kronor,
fastställda den 14 mars 1910, §§ 88 och 89, med bästa rätt i egendomen Håkanbol
m. fl. fastigheter i Nysunds socken av Värmlands län utlämnades från
Allmänna Brandförsäkringsverket för byggander å landet den 23 februari
1927 ett amorteringslån å 25,000 kronor, löpande med en ränta av 4 3A
procent.
Ifrågavarande inteckningar förnyades av östersysslets domsaga första
gången den 19 juli 1919 §§ 186 och 187. Därefter uppvisades inteckningarna
den 7 maj 1928 för vinnande av inteckningsförnyelse hos Stockholms rådhusrätt
och, sedan rådhusrättens protokoll häröver företetts hos ovannämnda
häradsrätt, förnyades desamma av häradsrätten den 4 juli 1928, §§ 162
och 163.
Efter lagsökning på grund av utebliven betalning meddelade länsstyrelsen
i örebro län utslag den 15 juni 1933. Däri antecknade länsstyrelsen
bland annat, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 25 augusti 1922 förordnat,
såvitt nu vore fråga, att de fastigheter, som då utgjorde den till
Värmlands län hörande delen av Nysunds kommun, bland vilka här ifrågavarande
fastigheter ingingo, skulle från och med den 1 januari 1923
bland annat i judiciellt hänseende överflyttas från Ölme, Visnums och
Väse härads tingslag samt östersysslets domsaga till Edsbergs härads tingslag
och Väster-Närkes domsaga. Härefter yttrade länsstyrelsen, att, enär
såvitt visats, de till grund för brandförsäkringsverkets krav åberopande inteckningar
icke inom den i 19 § förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom föreskrivna tid från den 19 juli 1919 blivit av
behörig domstol förnyade, brandförsäkringsverkets ansökning örn beloppets
fastställande till betalning ur de intecknade fastigheterna icke kunde upptagas
till vidare prövning.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 samt. Nr ISO. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 180.
Sedan vederbörande låntagare på brandförsäkringsverkets ansökning försatts
i konkurs, erhöll verket såsom utdelning i konkursen ett belopp av
kronor 654: 20.
I en till Svea hovrätt ingiven skrift anhöll brandförsäkringsverket, att
hovrätten måtte vidtaga åtgärd för vinnande av rättelse av den situation, i
vilken verket utan förskyllan blivit försatt.
Advokatfiskalsämbetet i hovrätten yrkade i avgivet memorial, att ordföranden
i häradsrätten vid dess sammanträde den 4 juli 1928 måtte förpliktas
till brandförsäkringsverket utgiva skadestånd för den lidna förlusten,
men i utslag den 17 maj 1934 prövade hovrätten rättvist ogilla den mot
nämnde ordförande i målet förda talan.
Efter det brandförsäkringsverket anfört underdåniga besvär häröver,
fann Kungl. Maj:t i utslag den 8 november 1935 ej skäl göra ändring i hovrättens
utslag.
Under framhållande av att brandförsäkringsverket utan egen förskyllan
genom försummelse av statens organ tillfogats ekonomisk förlust och att
det synes verket vara en gärd av rättvisa, att verket härför hölles skadeslöst
genom ersättning av allmänna medel, anhöll brandförsäkringsverket i
skrivelse till Kungl. Majit den 17 januari 1936, att Kungl. Majit täcktes vidtaga
åtgärd för att verket för sin förlust bereddes ersättning med visst, i
skrivelsen angivet belopp.
Sedan statskontoret och justitiekanslerämbetet avgivit infordrade utlåtanden
i ärendet fann Kungl. Majit genom beslut den 11 december 1936
brandförsäkringsverkets framställning icke föranleda någon Kungl. Majits
vidare åtgärd.
Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet är ett ömsesidigt
brandförsäkringsbolag, vars försäkringstagare äro dess delägare.
Dessa utgöras till alldeles övervägande del av lantbrukare och landskommuner.
Verkets försäkringsrörelse utövas över hela rikets landsbygd. Hela
vinsten av rörelsen disponeras av försäkringstagarna.
Verkets fonder äro likaledes delägarnas egendom och det åligger verkets
styrelse att med hänsynstagande till bestämmelserna i 215 och 216 §§ av
lag 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse placera brandförsäkringsverkets tillgångar
på ett för brandförsäkringsverket betryggande sätt. I berörda bestämmelser
finnes bland annat medgivet möjlighet till placering av medel
mot säkerhet av inteckning i fast egendom inom två tredjedelar av senast
fastställda taxeringsvärde. För att tillgodose sina delägares intressen har
verket ansett sig böra i främsta rummet till dessa utlämna sådana lån. Lånen
äro också utgivna till försäkringstagare över hela landet.
Det är, enligt min uppfattning, av synnerlig vikt, att icke förtroendet till
inteckningar såsom placeringsobjekt undergräves. Detta skulle emellertid
lätt kunna bliva fallet, örn på grund av viss ämbetsmans felaktiga förfarande
rättsförlust skulle kunna uppstå för en kreditgivare. Om, såsom i föreliggande
fall ägt rum, ett påtagligt fel begåtts av en statlig myndighet, måste
den, som härigenom drabbats av förlust, anses äga berättigat anspråk på
att staten träder emellan för vidtagande av rättelse härutinnan.
Då Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet i det här
relaterade fallet fått vidkännas en förlust enligt bifogade uträkning uppgående
den 1 jan. 1937 till kr. 30,206: 75 synes det riktigt, att staten ersätter
verket denna förlust.
Utskottet. Såsom av de föreliggande motionerna framgår har enskild genom felaktig
inskrivningsåtgärd av vederbörande statens befattningshavare åsamkats för
-
Statsutskottets utlåtande Nr 180.
3
lust. Någon allman ansvarighet för statsverket att ersätta den uppkomna
skadan torde icke föreligga. Utskottet, som visserligen finner, vad i detta
fall förekommit vara ur rättssynpunkt i hög grad otillfredsställande, anser
sig dock under förhandenvarande förhållanden icke böra tillstyrka riksdagen
att anvisa medel för beredande av gottgörelse av den förlust, som här
drabbat den enskilde.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra därom, att första lagutskottet i
sitt utlåtande nr 64 med anledning av väckta motioner hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta
verkställa utredning av frågan, huruvida och på vad sätt den, som lidit
skada till följd av inskrivningsfel, skulle kunna erhålla ersättning härför
direkt av statsverket. Härigenom åsyftas att för framtiden förebygga, bland
annat, sådana förhållanden, som i de föreliggande motionerna påtalats.
Utskottet hemställer,
att motionerna 1:32 och II: 74 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 28 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,
Oscar Olsson, Hansén, Aspland, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i Benestad, Holm
ström, Nilsson i Fredriksfält, Hörstadius och Englund; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson
i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Svensson, Andersson i Prästbol, Ward, Andersson
i Södergård, Isacsson och von Seth.
Reservationer:
1) av herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson i
Stockholm, Ward och Isacsson, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
hort hava följande lydelse:
»Då enligt gällande lagstiftning någon skyldighet för statsverket att ersätta
skada, som till följd av fel och försummelse från statens befattningshavares
4 Statsutskottets utlåtande Nr 180.
sida åsamkats enskild, icke torde föreligga, finner sig utskottet icke kunna
tillstyrka motionerna.
Utskottet hemställer,
att motionerna 1:32 och II: 74 icke må av riksdagen bifallas.
»
2) av herrar Svensson i Kompersmåla, Nilsson i Landeryd, Holmström,
Persson i Falla och von Seth, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Såsom av motionerna framgår har enskild genom felaktig inskrivningsåtgärd
av statens befattningshavare åsamkats förlust. Ehuru enligt gällande
lagstiftning någon skadeståndsskyldighet för staten icke torde föreligga,
synes det utskottet dock vara med billighet och rättvisa förenligt, att staten
lämnar viss ersättning. Att förhållanden sådana som motionärerna påtalat
äro ur rättssynpunkt i hög grad otillfredsställande och för framtiden böra
förebyggas framgår också därav, att första lagutskottet i sitt utlåtande nr 64
med anledning av väckta motioner hemställt örn utredning av frågan, huruvida
och på vad sätt den, som tidigt skada till följd av inskrivningsfel, skulle
kunna erhålla ersättning härför direkt av statsverket.
På vad sätt och under vilka förhållanden gottgörelse av den lidna förlusten
i det föreliggande fallet bör ske, är en fråga, till vilken utskottet icke
anser sig vilja taga ställning utan synes densamma vara av beskaffenhet att
av Kungl. Maj:t tagas under omprövning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må med anledning av motionerna 1:32 och
11:74 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville taga under omprövning frågan, huruvida och på vad sätt
ersättning må kunna beredas allmänna brandförsäkringsverket
för byggnader å landet för den skada, som åsamkats
nämnda bolag genom förelupet oriktigt förfarande i ett inteckningsärende.
»
378201. Stockholm, Isaac Marcus Böktryckéri-Aktiebolag, 1937.