Statsutskottets utlåtande Nr 177.
1
Nr 177.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående
exploatering av Konradsbergs- och Marieberg
somr adena å Kungsholmen i Stockholm rn. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I en den 9 april 1937 dagtecknad proposition, nr 290, har Kungl. Majit,
under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
att dels godkänna vid statsrådsprotokollet fogat avtal mellan djurgårdskommissionen
och Stockholms stads förhandlingsdelegerade; dels besluta,
att de i avtalet avsedda, kronan tillhöriga markområdena skola, då de
icke längre erfordras för nuvarande ändamål, ställas under djurgårdskommissionens
vård och förvaltning för att genom kommissionens försorg exploateras
i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
anfört; dels besluta, att kostnaderna för ifrågavarande exploateringsverksamhet
skola bestridas på sätt i statsrådsprotokollet förordats och
att inflytande försäljningsmedel skola tills vidare redovisas på sätt av departementschefen
angivits; dels ock besluta, att djurgårdskommissionen skall hava
ändrad sammansättning i enlighet med av departementschefen förordade
huvudgrunder.
I samband med förevarande proposition har utskottet behandlat
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 332, inom första kammaren
av herr H. Bäcklund m. fl. och den andra, nr 585, inom andra
kammaren av herr E. Hage m. fl., däri hemställts, att riksdagen ville besluta
att för djurgårdskommissionens sammansättning skola gälla de i jämförelse
med Kungl. Majlis föreliggande förslag jämkade grunder, som i motionerna
angivits;
dels ock en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion,
nr 202, däri hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Majit hemställa, att
Skepps- och Kastellholmarna måtte reserveras under statens trygga äganderätt
till framtida uppförande av en byggnad å vardera holmen för något förnämligt
statsändamål, omgärdade väsentligen med parkanläggningar — allt
till glädje och hälsa för slottet, statsråd, riksdagsledamöter, de 600,000 stenökeninvånarna;
till glans åt det historiska inloppet till Sveriges huvudstad
samt till lockelse för de tullösa turister, som från in- och utland strömma
till och med sitt guld befrukta de svenska näringarna.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 177.
1243 37
2
Statsutskottets utlåtande Nr 177.
Exploatering av Konradsberg- och Mariebergsområdena m. m. Med
skrivelse den 13 februari 1937 har djurgårdskommissionen underställt Kungl.
Maj :ts prövning av kommissionen med Stockholms stads förhandlingsdelegerade
den 4 i samma månad under vissa förutsättningar upprättat
avtal, avseende de s. k. Kon radsbergs- och Mariebergsområdena
och del av Rålambshov m. m. å Kungsholmen
i Stockholm. Detta avtal jämte karta över områdena har fogats såsom
bilaga till statsrådsprotokollet.
Berörda avtal är upprättat i anslutning till en överenskommelse år 1934
rörande tillfarterna till Västerbron mellan Kungsholmen och Södermalm, enligt
vilken av Kungl. Majit den 13 juli 1934 godkända överenskommelse stadsplan
för nyssnämnda områden skulle hava upprättats och underställts Kungl.
Majlis prövning inom viss tid. Avtalet i fråga har godkänts av Stockholms
stadsfullmäktige den 15 mars 1937, och förslaget till stadsplan avses inom
den närmaste tiden skola i vanlig ordning underställas Kungl. Majits prövning.
Ifrågavarande områden disponeras för närvarande dels för psykiatriska
sjukhuset och dels för fälttelegrafkåren och ammunitionsfabrikens avdelning
å Marieberg.
Avtalet, som ingåtts under förbehåll av stadsfullmäktiges, respektive Kungl.
Majits godkännande, innefattar bland annat.
Kronan överlåter till staden ali den kronan tillhöriga mark, som i stadsplaneförslaget
utlagts till gata och allmän plats eller avsetts för offentlig
byggnad med undantag för ett till offentligt ändamål avsett kvarter i områdets
södra del. I marköverlåtelsen inbegripes alltså även ett av staden begärt
parkområde inom Konradsbergsområdets norra del. För nämnda områdens
överlåtande skall staden till kronan erlägga ersättning i form av dels ett
kontant belopp av 1,000,000 kronor, dels ock överlåtelse med äganderätt av sex
mindre, staden tillhöriga kvartersområden, som gränsa till kronans mark och
som ingå i det förevarande stadsplaneförslaget.
Vidare stadgas, att kostnaderna för iordningställandet av gator och allmänna
platser inom exploateringsområdet samt detta områdes förseende med
erforderligt underjordiskt avlopp skola fördelas mellan kronan och staden i
huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som angivas i 1934 års överenskommelse
angående blivande stadsplaneläggning av här ifrågavarande
områden. Dessa grunder överensstämma i stort sett med de normer, som
pläga tillämpas vid stadsplaneläggning av enskilda exploateringsområden, och
innebära följaktligen, att kronan påtager sig i huvudsak samtliga ifrågavarande
kostnader, frånsett dem, som hänföra sig till parkmark etc. De
arbeten, vilka enligt hithörande stadganden skola helt eller delvis bekostas
av kronan, må, därest kronan så önskar, utföras genom kronans försorg.
Avtalet innefattar slutligen stadganden därom, att de i 1923 års bangårdsavtal
gjorda utfästelserna beträffande vissa markreservationer för den s. k.
Smedsuddslinjen med det nu förevarande avtalets slutande skola upphöra att
gälla.
Departementschefen har i förevarande avseende anfört bland annat följande:
Tidpunkten
för påbörjandet av exploateringen av Konradsbergsområdet
å Kungsholmen i Stockholm är beroende av det där belägna psykiatriska sjukhusets
nedläggande. I proposition den 12 februari 1937, nr 124, har Kungl.
Statsutskottets utlåtande Nr 177.
3
Majit föreslagit riksdagen att för nästa budgetår anvisa anslag, motsvarande
ungefär halva kostnaden för en psykiatrisk klinik vid karolinska sjukhuset.
Såsom föredragande departementschefen i berörda sammanhang framhållit,
är det avsett att psykiatriska sjukhuset skall nedläggas vid nämnda kliniks
ibruktagande. ..... i
I fråga örn det närbelägna Mariebergsområdet är det ovisst,_ när en expioatering
kan komma att taga sin början. Arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartement
hava meddelat, att spörsmålen örn förläggning till annan
plats av därstädes belägna militära anläggningar för fälttelegrafkåren och
ammunitionsfabriken ännu icke vunnit sin slutliga lösning. Exploateringen
av nämnda område synes därför icke kunna taga sin början förrän tidigast örn
fyra år.
Med det nu till prövning föreliggande, mellan djurgårdskommissionen och
Stockholms stads förhandlingsdelegerade träffade avtalet är avsett att dels
åvägabringa stadsplan för ifrågavarande områden och dels lösa vissa markoch
ersättningsfrågor. För avtalets innebörd i sistnämnda hänseende har jag
redogjort i det föregående och torde i övrigt få hänvisa till avtalet och kartbilagan.
Då jag för min del funnit avtalet, vilket den 15 sistlidne mars godkänts
av Stockholms stadsfullmäktige, vara av beskaffenhet att kunna godtagas
även av statsmakterna och då detsamma är bindande under förutsättning,
bland andra, att det godkännes före den 15 juli 1937, tillstyrker jag, att avtalet
nu förelägges riksdagen.
Yad angår exploateringen av den kronans mark, som ingår i de nu ifrågavarande,
av stadsplaneförslaget omfattade områdena, synes densamma liksom
kronans övriga exploateringsverksamhet i Stockholm lämpligen böra omhänderhavas
av djurgårdskommissionen. För sådant ändamål torde hithörande
mark, i den mån den icke vidare erfordras för försvars- eller sjukhusändamål,
få ställas under djurgårdskommissionens förvaltning. För exploateringsverksamheten
torde i huvudsak böra gälla de bestämmelser,_ som innefattas i den
för kommissionen den 12 juni 1931 utfärdade instruktionen (svensk författningssamling
nr 236).
I anslutning till vad som tillämpas vid nu pågående exploatering å Norra
Djurgården torde de på grund av avtalet inflytande medlen, 1,000,000 kronor,
och framtida försäljningsmedel få i första hand användas till bestridande av
kostnaderna för exploateringsverksamhetens bedrivande, inklusive kostnaderna
för områdets iordningställande för exploatering. Ifrågavarande medel torde,
på sätt statskontoret och riksräkenskapsverket angivit, böra tills vidare redovisas
å en särskild diversemedelstitel hos statskontoret för att sedermera,
efter den av chefen för finansdepartementet i proposition nr 227 omförmälda
utredningen örn de budgettekniska formerna för dispositionen av inflytande
försäljningsmedel, disponeras på satt statsmakterna i berörda sammanhang
kunna komma att besluta. Å nämnda diversemedelstitel torde även exploateringskostnaderna
böra redovisas. De exploateringskostnader, som uppkomma
innan medel till deras bestridande bliva tillgängliga å ifrågavarande titel,
torde böra förskottsvis bestridas från samma diversemedelstitel.
Djurgårdskommissionens sammansättning. För kommissionen gäller för
närvarande av Kungl. Majit den 12 juni 1931 fastställd instruktion (sv. förf.-saml. nr 236). Enligt denna består kommissionen av fyra ledamöter, av vilka
Kungl. Majit utser tre, därav en till ordförande och en till verkställande ledamot,
samt fullmäktige i riksgäldskontoret en. Föredragande departementschefen
uttalade i propositionen nr 252 till 1930 års riksdag angående exploatering
av Ladugårdsgärdet m. m., att verkställande ledamoten borde äga för
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 177.
farenhet i tekniska och stadsplanefrågor ävensom praktisk erfarenhet i
exploateringsverksamhet.
Riksdagens år 1935 församlade revisorer framhöllo i
sin berättelse, § 26, att djurgårdskommissionen hade att handlägga åtskilliga
för staten ekonomiskt betydelsefulla markfrågor i Stockholm. Revisorerna
erinrade om att kommissionen sålunda handhade exploateringen av Norra
Djurgården och att exploateringen av Mariebergs- och Konradsbergsområdena
vore föremål för förhandlingar. Vidare erinrade revisorerna örn att på kommissionen
ankomme att till förhandling med staden upptaga reglering av
vissa tomtfrågor —- exempelvis spörsmålet örn stadens övertagande av sådana
kronan tillhöriga områden, som staden för närvarande tillåtes utnyttja såsom
park mot ingen eller obetydlig ersättning, varvid ifrågasatts, att kronan i
utbyte skulle förvärva vissa för kronans behov lämpliga områden — ävensom
i övrigt reglering av tvistigheter mellan kronan och staden rörande vissa
markområden m. m. Revisorernas yttrande utmynnade i uttalandet, att revisorerna
med hänsyn till de stora intressen, som i olika hänseenden vore
knutna vid den av kommissionen bedrivna verksamheten, ville framhålla
angelägenheten av att riksdagen erhölle vidgad möjlighet att redan på ett
tidigt stadium öva inflytande på kommissionens förhandlingar med Stockholms
stad och riktlinjerna för kommissionens verksamhet i övrigt.
I sin skrivelse nr 339 behandlade 1936 års riksdag under punkten 4
riksdagsrevisorernas förevarande förslag i samband med ett likaledes av revisorerna
framlagt ärende rörande för djurgårdskommissionens räkning utförda
arbeten. Riksdagen uttalade, att riksdagen vore av den uppfattningen,
att stor vikt borde ägnas de ekonomiska intressen, som kronan hade att här
bevaka, samt att från kommissionens sida särskild uppmärksamhet borde
ägnas den ekonomiska kontrollen. Med hänsyn till ifrågavarande intressen
och betydelsen av huru dessa för framtiden handhades, ville det — icke
minst i betraktande av vad som förekommit under behandlingen av nu ifrågavarande
ärende — förefalla riksdagen befogat, att det toges under övervägande,
huruvida och i vad mån förändringar i kommissionens sammansättning
och dess organisation vore av behovet påkallade. Enligt riksdagens
mening borde från Kungl. Maj:ts sida förslag härutinnan snarast möjligt
framläggas för riksdagen, och det syntes önskvärt, att detta skedde redan
år 1937.
Departementschefen har beträffande den av riksdagen sålunda väckta
frågan anfört:
Yad slutligen beträffar den av 1936 års riksdag väckta frågan örn ändrad
sammansättning av djurgårdskommissionen, torde riksdagen närmast hava
avsett att genom ökad representation i kommissionen beredas det större inflytande
på kommissionens förhandlingar och verksamhet i övrigt, som riksdagen
i likhet med riksdagens revisorer funnit önskvärt. Med hänsyn till de
betydande statsintressen, som i första hand omhänderhavas av djurgårdskommissionen,
synes det innebära en lämplig organisatorisk åtgärd att nu utöka
kommissionen med ytterligare en representant för riksdagen. Däremot
synes det mig kunna ifrågasättas, huruvida riksdagens representanter lämp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 177.
O
ligast utses av fullmäktige i riksgäldskontoret. När riksdagen år 1930 beslöt,
att riksdagen skulle representeras med en ledamot i djurgårdskommissionen,
så var det enligt den i ämnet väckta av riksdagen bifallna motionen för att
erhålla garantier för att de synpunkter, som riksdagen har att i statslivet företräda,
skulle bliva vederbörligen beaktade. Dessa garantier synas emellertid
vara oberoende av örn riksgäldsfullmäktige eller Kungl. Majit utser riksdagens
representanter i kommissionen. Enligt min mening är förutsättningen
för en ändamålsenlig sammansättning av kommissionen större, om denna i sin
helhet utses av en och samma myndighet. Jag anser därför, att djurgårdskommissionens
samtliga ledamöter böra utses av Kungl.. Maj:t. . De av
riksdagen avsedda syftemålen med egen representation i kommissionen
kunna lämpligen tillgodoses genom en bestämmelse, att av kommissionens
samtliga ledamöter minst två skola vara ledamöter av riksdagen. Det synes
mig vidare motiverat, att med hänsyn till den befattning, kommissionens
ombudsman måste taga med av kommissionen handlagda ärenden, och det
ansvar, varmed detta arbete är förenat, ombudsmannen i enlighet nied kommissionens
förslag inträder som ledamot av kommissionen. Den nu förordade
utökningen av djurgårdskommissionen S3rnes lämpligen böra vidtagas från och
med den 1 nästkommande juli.
I detta sammanhang torde jag även få beröra frågan örn de kompetenskrav,
som uppställts beträffande kommissionens verkställande ledamot. Såsom
förut erinrats, anförde dåvarande departementschefen vid anmälan den 14
mars 1930 av frågan örn exploatering av Ladugårdsgärdet (proposition nr 252,
sid. 16), att verkställande ledamoten borde äga förfarenhet i tekniska och stadsplanefrågor
ävensom praktisk erfarenhet i exploateringsverksamhet. Riksdagen
gjorde härutinnan intet uttalande. Även enligt min mening är det
önskvärt, att verkställande ledamoten besitter de sålunda angivna kvalifikationerna.
Emellertid synes det icke böra vara uteslutet att till ifrågavarande
post utse en person, som, ehuru han icke är tekniskt sakkunnig eller äger
förfarenhet i stadsplanefrågor, likväl befinnes särskilt skickad att närmast
omhänderhava kommissionens verksamhet. Denna verksamhet omfattar till
väsentlig del förhandlingar av skilda slag och försäljning av kronan tillhöriga
tomter. För min del finner jag det därför från skilda synpunkter lämpligast,
att Kungl. Majit vid tillsättandet av ifrågavarande befattning är obunden av
mer eller mindre formella kompetenskrav och äger att bland de till befattningen
ifrågakommande tillsätta den för posten mest lämpade.
Förevarande mellan Djurgårdskommissionen och Stockholms stad preliminärt
ingångna och av staden numera godkända avtal rörande Konradsbergsocli
Mariebergsområdena å Kungsholmen i Stockholm synes öppna möjlighet
till en lämplig exploatering av hithörande markområden, och utskottet
har ej funnit anledning till erinran mot att riksdagen godkänner avtalet liksom
ock de av departementschefen i övrigt angivna grunderna för dessa områdens
förvaltning och kommande exploatering. Uppkommande exploateringskostnader
torde lämpligen bestridas från den i statskontorets räkenskaper
upplagda diversemedelstiteln »Försäljningsmedel från tomter å Ladugårdsgärde»,
till vilken jämväl de nya exploateringsinkoinsterna under särskilda
underrubriker synas kunna hänföras.
Departementschefens förslag om ändrad organisation av Djurgårdskommissionen
tillstyrkes av utskottet. Utskottet har alltså ej kunnat biträda de
i ämnet väckta motionerna om att riksgäldsfullmäktige alltjämt skola bibe
-
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 177.
hållas vid rätten att utse ledamot i kommissionen. I anslutning till de motionsvis
anförda synpunkterna vill dock utskottet erinra, hurusom Djurgårdskommissionen
enligt beslut av 1930 års riksdag har sig anförtrott att exploatera
värdefulla statliga markområden, vilkas försäljning eljest skulle förutsätta
medgivande av riksdagen i varje enskilt fall. Med hänsyn härtill kunna från
riksdagens sida befogade krav ställas på att minst två ledamöter i kommissionen
skola utses med särskild tanke på att kunna företräda riksdagens
intressen vid dessa markupplåtelser. Därjämte måste emellertid beaktas, att
kommissionen alltjämt erhåller en sådan sammansättning, att densamma må
vara lämpad att tillvarataga kronans rätt vid de kommissionen åvilande, enligt
vad erfarenheterna giva vid handen, synnerligen krävande förhandlingarna
med Stockholms stad.
I motionen I: 202 har herr Lindhagen påyrkat åtgärder för att Skeppsoch
Kastellholmarna måtte reserveras »under statens trygga äganderätt» för
en framtida byggnad å vardera holmen, avsedd för något förnämligt statsändamål.
Utan att underskatta betydelsen av att dessa båda holmar skyddas
från olämplig exploatering och bebyggelse kan dock utskottet ej för närvarande
finna påkallat med någon riksdagens särskilda hänvändelse till Kungl.
Maj:t i frågan.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) godkänna vid statsrådsprotokollet fogat avtal mellan Djurgårdskommissionen
och Stockholms stads förhandlingsdelegerade;
b)
besluta, att de i avtalet avsedda, kronan tillhöriga markområdena
skola, då de icke längre erfordras för nuvarande ändamål,
ställas under Djurgårdskommissionens vård och förvaltning
för att genom kommissionens försorg exploateras i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen anfört;
c) medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande exploateringsverksamhet
må bestridas på sätt här ovan angivits ävensom besluta
att inflytande försäljningsmedel skola tills vidare redovisas
på sätt sålunda angivits;
d) besluta, att Djurgårdskommissionen skall hava ändrad
sammansättning i enlighet med av departementschefen förordade
huvudgrunder, varvid motionerna 1:332 och II: 585 må anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört;
II. att motionen I: 202 ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 25 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Statsutskottets utlåtande Nr 177.
7
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund,
Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Hansén, Borell, Nilsson i Landeryd,
Gustafsson i Benestad, Lindström, Larsson i Varberg, Magnusson och Bäcklund;
samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson
i Skövde, Strindlund, Persson i Falla, Andersson i Höör, Svensson, Andersson
i Prästbol, Lindberg i Umeå, Isacsson, Danielsson och Weijne.
Reservationer:
1) av herr Bäcklund, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:
»Förevarande---kunna hänföras.
Vad angår Djurgårdskommissionens sammansättning bör, såsom redan av
1936 års riksdag uttalades, stor vikt ägnas de ekonomiska intressen som
kronan här har att bevaka. I betraktande av de vidsträckta markavlåtelser och
markbyten, varom fråga är, kunna också befogade krav resas på att riksdagen
redan på ett tidigt stadium kan beredas vidgat inflytande på kommissionens
verksamhet. I anslutning till de synpunkter, som motionsvis anförts, anser
därför utskottet, att de båda ledamöter, som enligt departementschefens förslag
skola förordnas av Kungl. Maj:t bland riksdagens ledamöter, i stället
böra utses av riksgäldsfullmäktige. Med hänsyn till de ansvarsfulla och ömtåliga
förhandlingar med Stockholms stad, som åvila kommissionen, torde
ifrågavarande båda ledamöter böra utses bland riksdagsmän, som ej inom
riksdagen representera Stockholms stad och som äro bosatta utom Stockholm.
Medan alltså Djurgårdskommissionen för närvarande består av fyra ledamöter,
därav ordföranden, en verkställande ledamot och ytterligare en ledamot
utsedda av Kungl. Maj:t, samt en ledamot, utsedd av riksgäldsfullmäktige,
skulle enligt utskottets förslag kommissionen bestå av sex ledamöter,
nämligen tre ledamöter, (ordföranden, verkställande ledamoten och ytterligare
en ledamot) utsedda av Kungl. Majit, och två ledamöter av fullmäktige i riksgäldskontoret,
varjämte kommissionens ombudsman skulle inträda som ledamot
i kommissionen. Från departementschefens förslag skiljer sig utskottets
därutinnan att utskottet ansett de båda ledamöterna, som enligt propositionen
skola av Kungl. Majit utses bland riksdagens ledamöter, i stället
skola utses av riksgäldsfullmäktige.
I motionen hava----i frågan.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 177.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må--—
d) med bifall till motionerna I: 332 och II: 585 besluta att
Djurgårdskommissionen skall hava ändrad sammansättning i
enlighet med av utskottet förordade huvudgrunder;
II. att motionen---».
2) av herr Johansson i Fredrikslund.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.