Statsutskottets utlåtande Nr 162.

1

Nr 162.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till länsstyrelserna för budgetåret 1937/1938 jämte
i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret
1937/1938 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln, innefattande
anslagen till socialdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 146) att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till Länsstyrelserna: Avlöningar för
budgetåret 1937/1938 beräkna ett förslagsanslag av 5,500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition,
nr 178, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för
länsstyrelserna, att tillämpas från och med den 1 januari 1938,

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsstyrelserna,
att tillämpas under budgetåret 1937/1938,
dels ock till Länsstyrelserna: Avlöningar för budgetåret 1937/1938 anvisa
ett förslagsanslag av 5,150,000 kronor.

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 253, inom första kammaren
av herr N. Holmström m. fl. och den andra, nr 475, inom andra kammaren
av herr M. Skoglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i
fråga örn juristbefattningarna å ordinarie stat vid länsstyrelserna godkänna
den av länsstyrelseutredningen framlagda personalförteckningen med däri
föreslagna lönegrader och bevilja den ökning i av Kungl. Majit begärda anslagsbelopp,
som därav föranledes,

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 254, inom första kammaren
av herr C. Bengtsson m. fl. och den andra, nr 477, inom andra kammaren
av herr G. Arnemark m. fl., vari hemställts, att riksdagen antingen
måtte besluta, att befattningarna såsom landskanslist och landskontorist placeras
i lönegrad B 17, samt uttala sig för att icke-ordinarie landskanslister
och landskontorister i stadigvarande tjänst genomgående placeras två lönegrader
högre än vad som föreslagits i propositionen, eller ock besluta tillerkänna
ordinarie landskanslister och landskontorister ävensom icke-ordinarie
sådana med 5 års stadigvarande tjänstgöring en tillfällig löneförbättring av
300 kronor per är, samt uttala angelägenheten av att eventuell ytterligare utBihana
till riksdagens protokoll 1937. G sami. Nr 162.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

redning i lönespörsmålet i fråga företages så skyndsamt som möjligt och
att den icke får föranleda en fortsatt förhandenvaro av de onormala löneoch
befordringsförhållanden, som för närvarande förefinnas vid länsstyrelserna,

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 255, inom första kammaren
av herr N. Holmström och den andra, nr 476, inom andra kammaren
av herr M. Skoglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att
årsarvodet till försvarsassistenterna vid länsstyrelserna bestämmes till 1,200
kronor, samt bevilja den ökning i av Kungl. Majit begärda anslagsbelopp,
som därav föranledes,

dels ock en inom första kammaren av herr G. Ehrnberg m. fl. väckt motion,
nr 256, vari hemställts, att riksdagen ville hemställa, att frågan örn behörighetsvillkor
för erhållande av högre tjänster inom statsförvaltningen göres
till föremål för skyndsam utredning, som bör syfta till en i möjligaste mån
enhetlig reglering av statsförvaltningens rekryterings- och utbildningsfrågor,
samt att kompetensvillkoren för högre befattningar å landskontoren i avbidan
på denna utredning lämnas oförändrade.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna i första kammaren.

Till grund för Kungl. Maj:ts förevarande proposition ligger ett av särskilda
sakkunniga — den s. k. länsstyrelseutredningen — utarbetat betänkande
med förslag angående länsstyrelsernas organisation jämte därmed
sammanhängande spörsmål (statens offentliga utredningar 1936: 56).

I propositionen lämnas till en början en översiktlig redogörelse för bristerna
i den nuvarande organisationen. Såsom sådana angivas disproportionen
mellan länsstyrelsernas ordinarie och icke ordinarie arbetskrafter, mindre
lämplig anpassning av arbetsformerna och arbetssättet efter arbetsbördan,
alltför omfattande användning av partiella ledigheter samt det rådande bisysslesystemet.

Departementschefen anför bland annat följande.

Under de två årtionden, som förflutit, sedan länsstyrelserna i all huvudsak
erhöllo sin nuvarande organisativa gestaltning, har den samhälleliga utvecklingen
i mycket väsentlig mån pålagt dessa myndigheter nya uppgifter
av de mest växlande slag. Det ligger under dessa förhållanden i sakens natur,
att inför den oavlåtligt stegrade arbetsbördan organisationen skall hava
utsatts för påfrestningar, som blottat brister, vilka icke kunna få fortbestå.
Det må vara tillfyllest att för belysning av arbetsuppgifternas stegring erinra
därom, att de i rikets länsstyrelser handlagda ärendena år 1919 belöpte
sig till 672,000 men år 1933 uppgingo till 1,235,000, sålunda i det närmaste
dubbla antalet.

Den ingående och mångsidiga granskning, som länsstyrelseutredningen
ägnat det föreliggande problemkomplexet, har å ena sidan klarlagt de framträdande
grundfelen i organisationen och å den andra lämnat praktiskt värdefulla
anvisningar för dessas avhjälpande.

I förstnämnda avseende vill jag till en början erinra därom, att den snabba
tillväxten av länsstyrelsernas arbetsbörda under ett förhållandevis kort

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

3

tidsskede medfört, att den därav föranledda ökningen i personaluppsättningen
i mycket avsevärd utsträckning skett genom anställande av icke-ordinarie
befattningshavare. Under de senaste femton åren har det ordinarie
personalbeståndet praktiskt taget förblivit oförändrat. Innevarande budgetår
finnas i samtliga länsstyrelser -— inberäknat en lanträntmästare å övergångsstat
—- anställda 470 ordinarie befattningshavare. De icke-ordinarie
befattningshavarnas antal utgör ej mindre än 540. Av det totala antalet
befattningshavare inom länsstyrelserna äro sålunda allenast 46 °/o ordinarie.
Därtill kommer som en omständighet, ägnad att ytterligare skärpa berörda
missförhållande, att ett icke ringa antal ordinarie befattningshavare åtnjuta
ledighet å egna tjänster för uppehållande av häradsskrivar- och landsfiskalsbefattningar.

Då man vidare går att undersöka bristerna i den nuvarande organisationen,
har man att uppmärksamma ännu en omständighet, som är av beskaffenhet
att i ogynnsam riktning påverka arbetet. Jag åsyftar därvid det förhållandet,
att arbetsformerna icke allestädes och icke i erforderlig utsträckning
anpassats efter den växande arbetsbördan. Utredningen bar i detta
avseende kunnat påvisa, hurusom åtskilliga ärendesgrupper med fördel eller
i varje fall utan olägenhet kunna överlämnas till avgörande åt andra myndigheter.
Men därutöver har utredningen givit uttryck för den uppfattningen,
att förenklingar i arbetsformerna kunna vidtagas, som äro ägnade att
öka effektiviteten i verksamheten. Denna sida av den föreliggande frågan,
vilken jag fann mig böra särskilt framhålla vid uppdragande av riktlinjerna
för utredningen, är otvivelaktigt av avgörande betydelse, då det gäller att
främja en organisatorisk utveckling av länsstyrelserna.

Vid sidan av berörda spörsmål hava i den tidigare förda diskussionen
kring bristerna i länsstyrelsernas organisation framför allt två omständigheter
tilldragit sig uppmärksamhet. Särskilt har riksdagen med anledning
av de iakttagelser, som av riksdagens revisorer gjorts vid granskningen av
statsverkets tillstånd och behov, påtalat dels att vid länstyrelserna partiell
ledighet för befattningshavarna kommit till användning i betydligt större utsträckning
än inom civilförvaltningen i övrigt, dels att befattningshavarna
innehade bisysslor i en omfattning, som ansetts lända tjänsteutövningen till
men.

Medan det sistnämnda av nu avhandlade spörsmål obestridligen är av beskaffenhet
att kunna öva inverkan på länsstyrelsernas arbetseffektivitet, är
den förstnämnda av väsentligen tjänstgörings- och avlöningsteknisk natur.
Utredningen har i fråga om de partiella ledigheterna verkställt en ingående
undersökning, som bekräftar de iakttagelser, som tidigare gjorts. Det har
sålunda konstaterats, att inom vissa länsstyrelser — framför allt de allra
största — de ledande befattningarna genom en dylik tillämpning av avlöningsreglementets
bestämmelser varit dubblerade praktiskt taget hela året
och att jämväl i övrigt sådan ledighet ifrågakommit i en utsträckning, som
knappast förutsatts vid reglementsbestämmelsernas tillkomst. Förhållandet
sammanhänger nära med den hittills onekligen alltför stela arbetsfördelningen
mellan olika befattningshavare inom länsstyrelserna.

Vad bisysslcväsendet angår lär det icke kunna förnekas, att detta vid
länsstyrelserna har en betydande omfattning, bland såväl högre som lägre
befattningshavare. Den verkställda utredningen bar sålunda ådagalagt, att
under budgetåret 1934/1935 av 1,018 befattningshavare ett antal av 454 eller
nära 45 % innehade bisysslor till ett sammanlagt antal av 955 eller i genomsnitt
mer än 2 per befattningshavare, ''bill väsentlig del hänförde sig dessa
bisysslor lill uppdrag i taxeringsnämnd oell prövningsnämnd, respektive 258
oell 145. Det har vidare kunnat konstateras, att bisysslorna endast i för -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

hållandevis ringa utsträckning föranlett tjänstledighet från innehavande befattning
samt att de till en del kommit till utförande under tjänstetid, ehuru
det därvid gällt, att kompensation vunnits genom övertidstjänstgöring.

Vid utredningens igångsättande tillkännagav jag den uppfattningen, att
vid översynen tillika borde tillses, att det överklagade mångsyssleriet avvecklades.
Tyvärr har utredningen i detta avseende, trots beaktansvärda
försök, icke lyckats att anvisa en generellt framkomlig väg för uppnående
av en mera tillfredsställande ordning. Främst måste detta negativa resultat
tillskrivas den omständigheten, att vårt beskattningsväsen icke för närvarande
anses kunna avvara medverkan från länsstyrelsetjänstemännen.
Den logiska slutsatsen av dessa premisser, att vid sådant förhållande sagda
medverkan borde åvägabringas därigenom, att uppgifterna i fråga tilldelas
befattningshavarna såsom tjänsteuppdrag, kan icke realiseras utan en omläggning
av taxeringsförfarandet och vad därtill hör. Utredningen föreslår
emellertid vissa åtgärder för att inom den bestående ordningens ram sanera
förhållandena. Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del icke föranlett
egentliga erinringar.

Jag är med utredningen ense därom, att för befattningshavarna vid länsstyrelserna
icke böra i förevarande avseende uppställas andra eller strängare
regler än för statsförvaltningen i allmänhet. Men å andra sidan innesluter
denna ståndpunkt tillika, att befattningshavarna icke på grund av sin
ställning böra tilldelas uppdrag, som kunna anförtros åt andra. Här lär
kritikens kärnpunkt vara att söka. För min del måste jag finna det angeläget,
att man visar återhållsamhet såväl vid medgivande av tillstånd till
innehavande av annan befattning eller uppdrag, som också vid anlitandet av
länsstyrelses befattningshavare för uppdrag, som det ankommer på länsstyrelse
att meddela. Enahanda synes analogivis böra tillämpas vid Kungl.
Maj:ts prövning av motsvarande frågor. Och som en undantagslöst giltig
regel måste, på sätt lönenämnden framhållit, vid tillstånd till innehavande av
befattning eller uppdrag uppställas, att tjänstledighet regelmässigt begagnas,
då utövandet av bisyssla kräver minskning av den normala arbetstiden. Endast
på detta sätt torde nödig kontroll kunna effektivt upprätthållas. Fullgörande
under arbetstiden av utanför tjänsten liggande uppdrag bör sålunda
icke medgivas. Jag anser mig hava så mycket starkare skäl att intaga denna
ståndpunkt, som genom det förslag, jag avser att framlägga, antalet ordinarie
befattningar i mycket avsevärd utsträckning ökas och de hittills i fråga örn
den icke-ordinarie personalen föreliggande ömmande omständigheterna sålunda
icke längre komma att föreligga.

Vad till sist angår de av utredningen i detta sammanhang föreslagna åtgärderna
i fråga örn länsstyrelsetjänstemännens medverkan vid olika stadier
av taxeringsarbetet, finner jag dem välbetänkta och ägnade att främja en utveckling
i den riktning jag nyss angivit såsom önskvärd.

I detta sammanhang har utredningen berört ytterligare en fråga, till
vilken jag här torde böra taga ställning. Jag åsyftar spörsmålet om kommissionärsverksamhetens
ordnande. Utredningen har verkställt en närmare
undersökning av de rådande förhållandena samt övervägt möjligheterna
att förvandla kommissionärsfunktionerna till ett tjänsteåliggande. Därvid
har utredningen funnit en dylik omläggning otvivelaktigt komma att medföra
behov av ökade arbetskrafter och för sin del ifrågasatt allenast den
förändringen i nuvarande ordning, att på statsverkets bekostnad borde å
länsstyrelserna tillhandahållas allmänheten tryckta blanketter till vanligen
förekommande ansökningar av enkel beskaffenhet. Härigenom skulle allmänheten
icke behöva anlita kommissionär för enkla ärenden. Lönenämnden
har icke känt sig övertygad av utredningens argumentering mot en förändring
av sagda verksamhet till tjänsteåliggande.

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

5

Då man inhämtat, att under år 1934 kommissionärsarvodena uppgått till
sammanlagt inemot 200,000 kronor, synes det mig uppenbart, att anledning
föreligger att närmare överväga en förändring i av lönenämnden angivet
syfte. Ett sådant övervägande har ock av nämnden påyrkats. Redan nu
torde man böra provisoriskt vidtaga den av utredningen föreslagna anordningen
att tillhandahålla blanketter för att såmedelst begränsa allmänhetens
kostnader.

I propositionen uppdragas därefter riktlinjerna för en omorganisation. Där
behandlas sålunda spörsmålen om begränsning av länsstyrelsernas arbetsuppgifter,
beslutanderättens utövande, föredragningars ordnande, inbetalning
av medel till länsstyrelserna samt vissa organisationsfrågor i övrigt. Utskottet
får beträffande detaljerna härutinnan hänvisa till propositionen. Här
må vara tillfyllest att återgiva departementschefens uttalande rörande föredragningens
ordnande, då denna fråga med hänsyn till föredragandenas
löneställning är av något större räckvidd än spörsmålen i övrigt.

Departementschefen anför i huvudsak följande.

Det förslag till ändrad ordning för föredragningen inom länsstyrelserna,
som av utredningen framlagts, innefattar otvivelaktigt den ur allmän organisationssynpunkt
betydelsefullaste delen av reformen och jag torde icke överskatta
räckvidden av detsamma, om jag däri ser ett viktigt bidrag till rationalisering
av arbetet inom länsstyrelserna. Den nuvarande ordningen, vilken
går tillbaka till 1918, har erfarenhetsmässigt visat sig icke kunna upprätthållas
och jämväl måst modifieras genom särbestämmelser.

Såsom av redogörelsen framgår, förutsättas för närvarande som regel icke
andra föredragande än avdelningschefer och länsassessorer, d. v. s. tjänstemän
i lönegraderna B 30 och B 27. I praktiken har man utökat antalet föredragande
dels genom att anförtro föredragning jämväl åt länsnotarier och
länsbokhållare, dels ock genom att anlita icke-ordinarie tjänstemän i samband
med partiella ledigheter. Häri föreslås nu den förändringen, att föredragningsskyldigheten
normalt ombesörjes av ordinarie personal. Samtidigt
hävdar utredningen det ur statsfinansiell synpunkt betydelsefulla kravet, att
befattingshavare, som vid sidan av avdelningschefen bliva fullt sysselsatta
med föredragning året örn, böra erhålla länsassessors ställning och avlönas
lägst enligt lönegraden B 26.

Den nuvarande ordningen bygger på en stelt utformad arbetsfördelning.
Det ligger i sakens natur, att den förut berörda avsevärda arbetsökning, som
inträtt, sedan denna organisation tillkom, framtvingat ändrade dispositioner.
Det gäller nu att söka uppnå en anpassning av organisationen efter de faktiska
förhållandena. Därvid synes det mig utan vidare klart, att det ligger
helt utanför möjligheternas område att i detalj fastställa en enhetlig ordning,
som skall kunna med samma fördel tillämpas i alla länsstyrelser, större och
mindre, och under alla delar av året, oberoende av växlingarna i arbetsbelastningen.

Ett huvudvillkor för att organisationen skall visa sig hållbar, ser jag däri,
att man i görligaste mån undviker alt binda vissa arbetsuppgifter till viss
tjänst. Arbetsbördan ensam bör för fördelningen bliva bestämmande. Den
växlar, såsom jag redan framhållit, väsentligt de olika länsstyrelserna emellan
och den växlar tillika inom en och samma länsstyrelse under olika årstider.
Från denna utgångspunkt har jag kommit till den uppfattningen, vilken i
denna del jämväl hävdats av utredningen, att det bör ankomma på länsstyrelsen
själv att fördela arbetet mellan olika befattningshavare. Att därvid

6

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

ordinarie tjänster böra tillhandahållas i en utsträckning, som står i rimligt
förhållande till de faktiska arbetsuppgifterna, synes mig vara ställt utom
diskussion. Den enda grundsats, som vid sagda fördelning bör bestämt upprätthållas,
är efter min mening, att de svårare och viktigare ärendena handläggas
av de mest kvalificerade arbetskrafterna och att även i övrigt vid
ärendenas fördelning å vederbörande befattningshavare hänsyn tages till
dessas kvalifikationer.

Såsom jag redan antytt, har emellertid utredningen vid sitt ställningstagande
utöver den allmänna anordning, åt vilken jag givit min obetingade
anslutning, uppställt den fordran, att full föredragningsskyldighet icke skulle
åligga befattningshavare i lägre tjänsteställning än kinsassessors. Därvid
har dock utredningen avsett, att asscssorstjänster i lägre lönegrad än den nu
fastställda skulle nyinrättas. Mot denna uppfattning hava starka gensagor
framkommit från såväl statskontoret som civilförvaltningens lönenämnd.
Statskontoret förklarar sig sålunda icke dela utredningens uppfattning, att
föredragande hos länsstyrelserna i princip bör hava länsassessors tjänsteställning
och håller före, att förefintligt behov av föredragandehjälp åt avdelningschefer
och länsassessorer bör kunna i huvudsak tillgodoses genom att
ytterligare länsnotarie- och länsbokhållartjänster inrättas. Lönenämnden
framhåller likaledes, att bestämmelser böra meddelas av innehåll, att även
länsnotarie bar till allmänt tjänsteåliggande att fullgöra på föredragande ankommande
göromål.

Inom statsförvaltningen i övrigt har en sådan regel, som den av utredningen
uppställda, icke kunnat tillämpas. Såväl inom statsdepartementen
som inom de centrala ämbetsverken omhänderhaves för närvarande föredragning
av befattningshavare i till och med lägre löneställningar än den för länsnotarie
bestämda. Inom domkapitlen utföras föredragningsgöromål av såväl
stiftsnotarier som amanuenser. En sådan anordning har ur olika synpunkter
visat sig praktisk och motiveras av den obestridliga förekomsten av mål och
ärenden av vitt skild svårighetsgrad. Jag kan icke inse, att denna förutsättning
brister, när det gäller länsstyrelserna. Då jag sålunda icke kan dela
den av utredningen hävdade uppfattningen och då ett tillmötesgående av det
uppställda kravet för statsförvaltningen i dess helhet skulle vara ägnat att
medföra mycket vittgående konsekvenser, utgår jag från att föredragningen
efter av mig angivna huvudgrunder fördelas mellan olika befattningshavare.

Genom en dylik omläggning bortfaller det formella stödet för tillämpningen
av bestämmelserna om partiell ledighet.

I samband med nu berörda huvudfråga har utredningen avhandlat även
ett pär detaljspörsmål, avseende dels länsarkitekts och vägingenjörs ställning
inom länsstyrelsen, dels sättet för försvarsärendenas, framförallt ärendenas
rörande civilt luftskydd, handläggning. I förstnämnda fråga biträder jag
utredningens mening.

Vad den andra frågan angår, synas mig skäl hava anförts för att länsstyrelserna
böra erhålla tillgång i erforderlig utsträckning till biträde, som
besitter speciell kännedom om de förhållanden, som härvid avses. Ur vissa
synpunkter skulle det otvivelaktigt varit en bestämd fördel, om för ändamålet
kunnat, på sätt hittills i vissa fall skett, disponeras officerare på stat. Då
det emellertid icke ansetts görligt alt tillhandahålla sådan personal, har
jag funnit mig böra godtaga utredningens förslag, att samtliga länsstyrelser
utrustas med försvarsassistent, förordnad för viss tid av Kungl. Majit efter
vederbörlig ansökan. Omfattningen av försvarsassistenten åliggande uppgifter
synes icke oväsentligt växla inom olika länsstyrelser och jag har jämväl
inhämtat, att behovet av försvarsassistentens medverkan kail förutsättas
i allmänhet icke vara konstant utan efter ett eller annat år, sedan vissa

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

7

planläggningsarbeten slutförts, minskas. Under sådana förhållanden kan
det uppenbarligen icke ifrågakomma att inrätta fasta arvodestjänster, utan
bör den av utredningen förordade anordningen i princip följas. Jag vill tilllägga,
att jag, lika med utredningen, icke avser, att försvarsassistenten skall
i länsstyrelsen inträda såsom självständig föredragande.

Enligt länsstyrelseutredningens förslag skulle föredragandena vid länsstyrelserna,
därest de vöre fullt sysselsatta av föredragningen, givas länsassessors
tjänsteställning. Länsassessorstjänsterna skulle uppdelas i två
grupper, nämligen assessorstjänter av l:a klass med placering i lönegraden
B 28 och assessorstjänster av 2:a klass med placering i lönegraden B 26. Nu
befintliga tjänster skulle uppflyttas till förstnämnda lönegrad, medan 27
nya tjänster av 2.-a klass skulle inrättas. I övrigt skulle de ordinarie befattningshavarnas
löneställning lämnas orubbad.

Kungl. Maj:t har icke biträtt utredningens förslag i förevarande hänseende.
I stället föreslås inrättandet av nya tjänster i lönegraderna B 24 och B 21.
Beträffande detaljerna härutinnan får utskottet hänvisa till propositionen.

I fråga örn den icke-ordinarie personalen har Kungl. Majit i anslutning
till utredningens förslag framlagt vissa allmänna regler för personalens löneplacering,
avsedda att åstadkomma en likartad placering vid de olika länsstyrelserna.
Reglerna i fråga återfinnas å sid. 92 och 93 i propositionen.

Personalens antal, som närmare framgår av en å sid. 104 och 105 i propositionen
intagen översikt, kommer enligt Kungl. Maj:ts förslag att uppgå
till 1,029, därav 625 ordinarie och 404 icke-ordinarie. För närvarande utgör
antalet 1,008, därav 468 ordinarie och 540 icke-ordinarie.

Den nya organisationen skall träda i tillämpning från och med den 1 januari
1938. Avlöningsstaten för nästa budgetår har uppställts med hänsyn
härtill. Den slutar å ett belopp av 5,150,000 kronor. Till jämförelse må
nämnas, att motsvarande siffra för innevarande budgetår är 5,004,000 kronor.

Den nuvarande länsstyrelseorganisationen tillkom år 1918. Under den
tid, som därefter förflutit, har utvecklingen medfört en oavlåtligt stegrad arbetsbörda
för länsstyrelserna. Härigenom har självfallet icke kunnat undvikas,
att organisationen utsatts för påfrestningar, som blottat brister av meleher
mindre allvarlig art. Det nu framlagda förslaget avser att i görligaste
mån råda bot för dessa.

De riktlinjer för omorganisationen, som av departementschefen uppdragits,
hava icke givit utskottet anledning till erinran. Då emellertid åtgärderna
i fråga till övervägande delen äro av administrativ natur, har utskottet
ansett sig sakna anledning att upptaga dem till utförligare granskning. Utskottet
har endast velat framhålla angelägenheten av att vid organisationens
genomförande tillses, att alla berättigade intressen på snabb och säker
handläggning av förekommande ärenden tillgodoses samt att allmänhetens
förtroende och tillit för länsstyrelserna vidmakthålles.

En detalj i det framlagda organisationsförslaget anser sig utskottet dock

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

böra närmare uppehålla sig vid, nämligen frågan om de kompetenskrav, som
bora uppställas för erhållande av anställning såsom föredragande å landskontor.
Departementschefen förordar härutinnan i överensstämmelse med
länsstyrelseutredningens förslag, att med juris kandidatexamen i kompetenshänseende
likställes statsvetenskaplig-juridisk examen. Såvitt utskottet kunnat
finna synes det tillfyllest, att sistnämnda examen uppställes såsom minimikrav
å föredragande å landskontoren. Utskottet delar sålunda icke de
i motionen I: 256 uttryckta farhågorna. Den i motionen väckta tanken på
en allmän översyn av behörighetsvillkoren för erhållande av högre tjänster
inom statsförvaltningen finner utskottet däremot beaktansvärd, icke minst
med hänsyn till att därigenom skulle kunna uppnås en enhetlig reglering av
statsförvaltningens rekryterings- och utbildningsfrågor. Utskottet förväntar
fördenskull, att Kungl. Majit uppmärksammar ifrågavarande spörsmål.

Såsom förut framhållits skall antalet länsassessorstjänster å ordinarie stat
bibehållas oförändrat. Däremot föi''eslås inrättandet av 7 extra ordinarie
assessorstjänster med placering i lönegraden B 27. Dessa tjänster äro avsedda
för landskanslierna och landskontoren vid länsstyrelserna i Stockholms,
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom för landskontoret
i Västernorrlands län. I övrigt föreslås inrättandet av bland annat 2 länsnotarietjänster
av lia klass och 18 dylika tjänster av 2:a klass. Nämnda
tjänster motsvara till antalet de av länsstyrelseutredningen föreslagna 27
assessorerna av 2:a klass. Den arbetsbörda, som åvilar omförmälda länsstyrelser,
synes utskottet motivera, alt assessorstjänster där inrättas. Att desamma
upptagas såsom extra ordinarie har ej heller givit utskottet anledning
till erinran. Utskottet har emellertid kommit till den uppfattningen, att vid
landskanslierna i Stockholms och Malmöhus län bör inrättas ytterligare en
dylik tjänst i utbyte mot en av de för dessa län föreslagna länsnotarietjänsterna
av lia klass. Den relation beträffande arbetsbördan, som förefinnes
de olika länen emellan, synes utskottet vidare tala för att jämväl å landskanslierna
vid envar av länsstyrelserna i Älvsborgs, Västernorrlands och
Norrbottens län inrättas en extra ordinarie assessorstjänst i stället för där
föreslagna ordinarie länsnotarier av 2:a klass. Utskottet anser sig sålunda
icke böra tillstyrka bifall till det i motionerna I: 253 och II: 475 framställda
yrkandet.

För landskanslister och landskontorister föreslås oförändrad löneställning.
Såsom skäl härför har angivits pågående utredningar rörande omorganisation
av åklagar- och uppbördsväsendet. Utskottet har icke kunnat undgå att
finna det beklagligt, att spörsmålet om ifrågavarande befattningshavares löneplacering
icke kunnat bringas till en lösning. Skulle ytterligare uppskov av
mera avsevärd omfattning bliva erforderligt, anser utskottet därför rimligt,
att avlöningsförstärkning i en eller annan form beredes de befattningshavare,
som hava den längsta tjänstgöringstiden. Det synes utskottet emellertid icke
lämpligt, att riksdagen på sätt i motionerna I: 254 och II: 477 ifrågasatts utan
vidare tillerkänner landskanslister och landskontorister med fem års stadigvarande
tjänstgöring en löneförbättring av 300 kronor per år. Frågan här -

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

9

om är nämligen av den art, att den först bör efter erforderlig utredning bliva
föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Än mindre kan utskottet tillstyrka det
i samma motioner i första hand framställda yrkandet örn uppflyttning av befattningarna
i fråga till lönegraden B 17.

I detta sammanhang vill utskottet i anslutning till departementschefens uttalande
framhålla, att vid ett ställningstagande till berörda avlöningsfrågor
bör övervägas, huruvida icke de uppgifter, som avila landskanslister och
landskontorister, i viss utsträckning kunna överflyttas å befattningar av kansliskrivar-
och kontoristgrad.

De allmänna regler för den icke-ordinarie personalens löneplacering, som
föreslagits av länsstyrelseutredningen och godtagits av Kungl. Majit, föranleda
icke någon erinran från utskottets sida. Det måste betraktas som
en icke oväsentlig fördel, att likformighet därigenom uppnås de olika länsstyrelserna
emellan. Utskottet anser sig däremot icke, såsom i motionerna
1:254 och 11:477 föreslagits, kunna tillstyrka, att icke-ordinarie landskanslister
och landskontorister i stadigvarande tjänst genomgående skulle
placeras två lönegrader högre än Kungl. Maj:ts förslag i denna del innebår.

För försvarsärendenas, framförallt ärendenas rörande civilt luftskydd,
handläggning skola länsstyrelserna enligt Kungl. Maj:ts förslag erhålla biträde
av s. k. försvarsassistenter. Till innehavare av dylik befattning skall
utgå dels ett årsarvode av 800 kronor, dels ock ett dagarvode av 8 kronor.
Därigenom beräknas befattningshavarna vid tjänstgöring under helt år komma
upp till ungefärligen samma ersättning, som utgår till flertalet rullföringsbefälhavare.
Utskottet finner för sin del en dylik avvägning av försvarsassistenternas
ersättning lämplig. Erinras må att försvarskommissionen på
sin tid i avlöningshänseende jämställde ifrågavarande befattningshavare
med rullföringsbefälhavarna, ehuru kommissionen förordade ett fast arvode
utan dagarvode. Utskottet finner sig således böra avstyrka det i motionerna
I: 255 och II: 476 framställda yrkandet örn höjning av det föreslagna årsarvodet
till 1,200 kronor.

Vid prövningen av medelsbehovet för avlönande av försvarsassistenter har
utskottet uppmärksammat, att medel för avlönande av dylik assistent icke
beräknats under överståthållarämbetets avlöningsanslag. Då det upplysts
för utskottet, att försvarsassistent torde komma att anställas jämväl vid ämbetet,
synes utskottet hinder icke böra möta för Kungl. Majit att under nästa
budgetår anlita länsstyrelsernas avlöningsanslag för ändamålet. Någon anslagshöjning
på grund härav påkallas icke.

Kungl. Maj:ts förslag i här ej särskilt omförmälda delar har icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet hemställer alltså,

l:o) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag må
a) godkänna följande personalförteckning för länsstyrelserna,
att tillämpas från och med den 1 januari 1938:

Bihang lill riksdagens protokoll 1037. 6 saini. Nr 162.

2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

Personalförteckning.

Tjänstemän & ordinarie stat.

Län

Löne-

grad

B 30

Löne-grad
B 27

Löne-

grad

B 24

Löne-

grad

B 21

Löne-

grad

B 15

Löne-

grad

B 7

Löne-grad
B 5

Löne-

grad

B 4

CA

O

?r

re »

Ȋ

n

PT

g r

3 p

3 3

n> 5
P «P

-3 1

O

P u-,

|E

O i
•-<

P

h? r

SD & P:
Il P 3

pr 2.

ST ci>’

£

§ o-

^ o

tr p:
Il P» 3
pr j3 c/j

p g

S re

P

< „
f?o t"

P <=*• P
Il P 3
pr 2.

ST ci>’

CA

C/i

% o-tppr r

p 3- P:

Il P-3
Pr p- ca

HT p 1

eo cc

gf t-s g
gro.

, CA CA

r

pr

SET

sfå
3-T

r+

CLlj
•r • C

5 a

3 fl>
ca _
<! £
P

pt*ö
^ ?

pi P
•i 3
p: £
a 3t
cd i

o M

3 X

CA X3

< cd

p Q,

pr v

c* 1

£ o

P= g*

P-

CD W

Stockholms ....

i

1

2

i

1

2

i

12

6

i

5

3

12

Uppsala.......

i

1

2

i

1

—

—

4

4

i

2

1

2

Södermanlands.

i

1

2

i

1

1

—

5

4

i

2

1

3

Östergötlands ..

i

1

2

i

1

1

i

7

5

i

2

1

6

Jönköpings.....

i

1

2

i

1

1

i

6

4

i

2

1

3

Kronobergs ....

i

1

2

i

1

—

—

4

4

i

2

1

2

Kalmar........

i

1

2

i

1

1

i

5

4

i

2

1

4

Gotlands ......

i

1

—

i

1

—

—

1

2

i

2

1

1

Blekinge.......

i

1

2

i

1

—

—

3

4

i

2

1

2

Kristianstads...

i

1

2

i

1

1

i

4

4

i

2

1

3

Malmöhus.....

i

1

2

i

1

2

i

8

6

i

4

3

10

Hallands ......

i

1

2

i

1

—

—

3

3

i

2

1

2

Göteb. o. Bohus

i

1

2

i

1

2

i

8

5

i

4

2

8

Älvsborgs......

i

1

2

i

1

1

2

7

4

i

2

1

5

Skaraborgs.....

i

1

2

i

1

1

—

4

4

i

2

1

4

Värmlands.....

i

1

2

i

1

1

1

6

4

i

2

1

3

örebro........

i

1

2

i

1

1

—

5

4

i

2

1

3

Västmanlands ..

i

1

2

i

1

—

—

4

4

i

2

1

3

Kopparbergs ...

i

1

2

i

1

1

1

6

4

i

2

1

5

Gävleborgs.....

i

1

2

i

1

1

1

6

4

i

2

1

5

Västernorrlands

i

1

2

i

1

1

1

7

5

i

3

1

6

Jämtlands.....

i

1

2

i

1

1

—

5

4

i

2

1

3

Västerbottens ..

i

1

2

i

1

1

1

5

4

i

2

1

5

Norrbottens....

i

1

2

i

1

1

1

5

4

i

2 1

1

3

Tjänstemän å övergångsstat.

Befattning Lönegrad

1 länsbokhållare av 2:a klass (Malmöhus län).................. b 21

1 skrivbiträde (Jönköpings län) .............................. B 2

Anm.: En av de å ordinarie stat upptagna kontorsbiträdesbefattningarna vid länsstyrelsen i

Jönköpings län skall hållas obesatt, så länge det å övergångsstat uppförda skrivbiträdet kvarstår
i tjänst;

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

11

b) godkänna följande avlöningsstat för länsstyrelserna, att
tillämpas under budgetåret 1937/1938:

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Avlöningsstat.

Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis kronor 478,500
Avlöningsstat.

1 landshövding (i Malmöhus
län)........ kronor 23,500

1 landshövding (i Göteborgs
och Bohus län) » 23,500

1 landshövding....... » 21,000

21 landshövdingar..... » 441,000

kronor 509,000

Avgå: pensionsavdrag, förslagsvis
................ > 30,500

kronor 478,500

Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis ....................

Avlöning till en lanträntmästare å övergångsstat: a.

Lön................ kronor 2,500

b. Ålderstillägg........ » 500

c. Tjänstgöringspennin gar

.............. » 1,300

Avlöningar till övriga tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis ....................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit:

a. Ersättning till sak''
kunniga till biträde

vid utredningar m. m. kronor 10,000

b. Ersättning till för svarsassistenter,

förslagsvis
............ » 60,000

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar

m. m...............kronor 1,268,000

b. Avlöningsförhöjnin gar

m. m., förslagsvis » 66,000

Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän:

a. Avlöningsförstärk ning

till landssekreterare
och landskamrerare
.............. kronor 124,000

b. Provisoriskt dyrorts tillägg

m. m., förslagsvis
................. » 42,600

» 3,091,000

4,300

4,600

» 70,000

» 1,334,000

» 166,600

Summa förslagsanslag kronor 5,149,000

12

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

c) till Länsstyrelserna: Avlöningar för budgetåret 1937/
1938 anvisa ett förslagsanslag av 5,149,000 kronor.

2: o) att följande motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 253 av herr N. Holmström m. fl.,
nr 254 av herr C. Bengtsson m. fl.,
nr 255 av herr N. Holmström och
nr 256 av herr G. Ehrnberg m. fl.; samt

inom andra kammaren:
nr 475 av herr M. Skoglund m. fl.,
nr 476 av herr M. Skoglund m. fl. och
nr 477 av herr G. Arnemark m. fl.

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
anfört, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 maj 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,
Hansén, Asplund, Borell, Nilsson i Landeryd, Holmström, Lindström, Magnusson,
von Heland och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i
Skövde, Törnkvist, Strindlund, Jeppsson, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Andersson
i Prästbol, Andersson i Södergård, Isacsson och Olsson i Staxäng.

Reservationer:

1 :o) av herr Holmström, som med instämmande i vad utskottet anfört rörande
landskanslister och landskontorister ansett, att utskottet bort tillstyrka,
dels det i motionerna I: 253 och II: 475 framställda yrkandet örn
godkännande av den av länsstyrelseutredningen uppgjorda personalförteckningen,
dels ock det motionerna I: 255 och II: 476 i enlighet med nämnda
utrednings förslag framställda yrkandet om höjning av årsarvodet till försvarsassistenterna
till 1,200 kronor;

2:o) av herr Nilsson i Malmö;

3:o) av herr Jonsson i Eskilstuna;

4:o) av herr Olsson i Staxäng.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

372381