Statsutskottets utlåtande Nr 157.
9
Nr 157.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1937 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning angående upphörande av vissa till statsverket
indragna hospitalsräntor.
(3:e avd.)
I en den 26 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 236, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samina dag, föreslagit riksdagen antaga
följande
Förslag
till
förordning angående upphörande av vissa till statsverket indragna
hospitalsräntor.
Härigenom förordnas, dels att till statsverket indragna hospitalsräntor
skola, med undantag av räntorna från lägenheterna Hospitals- eller Klosterkvarnen
i Söderköpings stad och Vä nr 17 i Vä socken av Kristianstads län,
upphöra att utgå för tid efter år 1937, dels ock att i kronans jordebok skall
verkställas anteckning örn räntornas upphörande.
Genom förordning den 5 juni 1909 (nr 68 sid. 1) förordnades bland annat,
att de jämlikt kungl, brevet den 12 maj 1876 från hospitalen till statsverket
indragna räntor, kronotionde med flera avgälder av hemman och lägenheter
skulle, där så ej redan skett, omsättas i penningar efter vissa angivna grunder
samt för varje fastighet i kronans räkenskaper sammanföras till en summa
under benämning indragen hospitalsränta. Denna omsättning, örn vilken
kammarkollegiet hade alt gå i författning, skulle tillämpas fr. o. m. år 1910.
Vidare medgavs, att ägare av hemman eller lägenhet, varav utginge indragen
hospitalsränta, finge friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta
medelst inbetalning till statsverket av ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde,
beräknat efter 5 %. Anbud om inlösen skulle ske hos länsstyrelsen,
som, sedan uträkning av lösensumman blivit sökanden meddelad och lösenbeloppet
i behörig ordning lill länsstyrelsen inbetalts, skulle föranstalta örn
behörig anteckning i jordeboken och anmäla förhållandet hos kammarkol
Bihang
till riksdagens protokoll 19,37. 6 sami. Nr 15i—157. 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 757.
logiet. Jordägare, som vid framställandet av anbud örn inlösen därom gjorde
förbehåll, kunde få amortera lösensumman under loppet av sex år med lika
belopp årligen. De medel, som genom ifrågavarande avlösning inflöte, finge,
i likhet med köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar, användas
till inköp för kronans räkning av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark.
I skrivelse den 7 maj 1932, nr 187, har riksdagen med anledning av i
ämnet väckta motioner hemställt, att Kungl. Majit måtte verkställa utredning
angående den omfattning och det sätt, varpå de jämlikt 1876 års brev från
hospitalen till statsverket indragna räntor, vilka jämlikt förordningen den
5 juni 1909 kunde omsättas i penningar, måtte kunna upphöra, samt för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Över riksdagens framställning har kammarkollegiet den 31 augusti 1933
avgivit utlåtande med förslag till avskrivning av ifrågavarande utskylder
samt därvid bifogat ett av kollegiets arkiv den 23 juni 1933 avgivet memorial.
En närmare redogörelse för såväl nuvarande hospitalsräntors uppkomst
och beskaffenhet som kammarkollegiets förslag återfinnes i propositionen
å sid. 4—10.
över kammarkollegiets förslag har yttrande avgivits av riksräkenskapsverket.
Departementschefen yttrar för egen del följande.
Ägarna av de fastigheter, vilka hava s. k. indragen hospitalsränta sig påförd,
hava i jämförelse med ägarna av andra med likartade räntor belastade
fastigheter kommit i ogynnsam ställning beträffande räntornas avlösning
och avskrivning. Ehuru ifrågavarande räntor med hänsyn till sin uppkomst
betraktats såsom frälseskatteräntor, hava ägarna av de räntepliktiga fastigheterna
icke bereus de förmåner, som i form av statsbidrag och förskott
jämlikt 1912 års avlösningslag vid avlösning av andra frälseskatteräntor tillerkänts
fastighetsägarna. Och oaktat i flertalet hospitalsräntor ingå poster,
såsom kronobonden, vilka torde vara att likställa med grundskatt, som,
efter det räntorna indragits till statsverket, bort behandlas såsom annan
grundskatt, hava räntorna i sin helhet undantagits från den av statsmakterna
år 1885 beslutade allmänna grundskatteavskrivningen.
För en omedelbar avskrivning av räntorna synas ock hava anförts fullgiltiga
skäl. Med utgångspunkt från att räntorna äro att anse delvis såsom
grundskatt, som redan bort vara avskriven, och delvis såsom frälseskatteräntor
för vilkas avlösning icke skäligen bort, sedan genom 1912 års lag
avlösning av frälseskatteräntor i allmänhet möjliggjorts, tillämpas oförmånligare
bestämmelser än dem som gälla för andra frälseskatteräntor, torde det
få anses befogat, att räntegivarna med de från ikraftträdandet av 1912 års
lag till statsverket hitintills utgjorda räntorna skola anses hava fullgjort de
inbetalningar, som för räntornas avlösning skäligen bort ifrågakomma.
Från en omedelbar avskrivning anser jag i likhet med kammarkollegiet
och riksräkenskapsverket icke böra undantagas de i den föregående redogörelsen
uppräknade räntor, vilka med hänsyn till sin uppkomst äro att anse
såsom rena frälseskatteräntor. Jämväl avlösningssnmmorna för dessa räntor
torde nämligen till allra största delen kunna anses vara slutamorterade. I
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
11
anslutning härtill och med hänsyn till deras obetydliga belopp torde anledning
saknas att för deras vidkommande stadga något undantag.
Från avskrivning torde däremot böra undantagas de räntor, vilka utgå
av kronan fortfarande tillhöriga lägenheter och vilka torde vara att anse
såsom vederlag för nyttjanderätten till lägenheterna. Beträffande dessa räntor
torde åtgärder för deras upphörande kunna vidtagas i samband med en
förändrad disposition av lägenheterna.
Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, Utskottet.
får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition (nr 236) må avriksdagen
bifallas.
Stockholm den 18 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 154.