Statsutskottets utlåtande Nr 153.
1
Nr 153.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
anslag för budgetåret 1937/1938 till Gymnastiska
centralinstitutet: Avlöningar jämte i ämnet
väckta motioner m. m.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1937/1938 har Kungl. Majit (punkten 209, sid. 504—508 av
det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 4 januari 1937) föreslagit riksdagen att dels godkänna
en i statsrådsprotokollet intagen avlöningsstat för gymnastiska
centralinstitutet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/
1938, dels ock till Gymnastiska centralinstitutet: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 134,100 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar N.
Holmström och R. Lindström (I: 103) och den andra inom andra kammaren
av herrar R. Lundqvist och G. Arnemark (II: 220), vari hemställts,
att riksdagen ville för budgetåret 1937/1938 fastställa arvodet för kamreraren
vid gymnastiska centralinstitutet till 1,800 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 150, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 19 februari 1937 — med ändring uti ifrågakommande
delar av de under punkten 209 i åttonde huvudtiteln av ovannämnda
proposition (nr 1) framlagda förslag — föreslagit riksdagen att dels medgiva,
att för i nämnda statsrådsprotokoll för den 19 februari 1937 angivet
ändamål må för budgetåret 1936/1937 utgå erforderligt belopp ur
den i avlöningsstaten för gymnastiska centralinstitutet uppförda anslagsposten
till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän,
dels godkänna en i statsrådsprotokollet intagen avlöningsstat för
gymnastiska centralinstitutet, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1937/1938, dels ock till Gymnastiska centralinstitutet: Avlö
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 153.
1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 153.
ningar för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 137,100
kronor.
Förevarande anslag är för närvarande uppfört med 135,500 kronor.
Ur en i den nuvarande avlöningsstaten uppförd delpost till Arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Grundbelopp
utgår bland annat arvode åt en sekreterare med 600 kronor och åt en
kamrerare med 1,000 kronor. Av en i avlöningsstaten uppförd anslagspost
å 6,200 kronor till avlöning till övrig icke-ordinarie personal skall
ett belopp av 4,200 kronor disponeras till arvoden åt Övningslärare vid
läroverk.
Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition gjorda framställning om
anslag till förevarande ändamål innebär följande förändringar i förhållande
till det för samma ändamål nu utgående anslaget, nämligen att
arvodet till sekreteraren höjes till 1,200 kronor, att det belopp av 4,200
kronor, som skall disponeras till arvoden åt Övningslärare vid läroverk,
skall få disponeras till »arvoden åt Övningslärare vid skolor», samt att
vissa anslagsposter i vanlig ordning minskas med belopp, motsvarande
familjepensionsavdragen.
Nu omförmälda förändringar medföra en anslagsminskning med tillhopa
1,400 kronor.
Av statsrådsprotokollet för den 4 januari 1937 inhämtas, att direktionen
över gymnastiska centralinstitutet i sina anslagspetita för nästkommande
budgetår — utöver vad sålunda av Kungl. Maj:t föreslagits
— bland annat ifrågasatt höjning av sekreterarens, kamrerarens
och bibliotekariens arvoden till respektive 1,550, 1,800 och 1,000 kronor.
Direktionens ordförande samt en av dess ledamöter hava i särskilda
yttranden förklarat sig anse, att kamrerararvodet syntes kunna bibehållas
vid det nuvarande.
Direktionen hade jämväl i sina anslagsäskanden för innevarande budgetår
gjort motsvarande framställning angående höjning av nämnda
arvoden, vilken framställning av statskontoret i utlåtande den 28 oktober
1935 avstyrkts men av riksräkenskapsverket i utlåtande den 7 december
1935 tillstyrkts, i vad densamma gällde kamreraren. Framställningen,
vilken icke biträddes av departementschefen, framfördes vid 1936
års riksdag i motionen II: 538, i anledning varav statsutskottet i sitt
utlåtande nr 8 yttrade, att utskottet icke ville bestrida, att arvodena
till ifrågavarande befattningshavare — särskilt till sekreteraren med hänsyn
till hans genom gymnastiska centralinstitutets omorganisation ökade
arbetsbörda — kunde betecknas som ganska låga. Med hänsyn dels
till det förhållandet, att dessa arvoden reglerats så sent som vid 1934
års riksdag, dels ock därtill, att en arvodesreglering av här förevarande
art närmast syntes böra ske efter förslag av Kungl. Majit, funne sig
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
3
utskottet emellertid böra avstyrka vad i motionen II: 538 hemställts.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Till stöd för det motionsvis framförda yrkandet om höjning av kamrerarearvodet
har i motionen I: 103 anförts bland annat:
Genom institutets omorganisation har antalet löntagare ökats samt
anslaget till avlöning stigit från 113,410 kronor för budgetåret 1933/
1934 till 135,500 kronor som anvisats för innevarande budgetår.
Å andra sidan har genom fondernas överflyttande på statskontoret
arbetet minskats, så till vida att fondernas 40 stycken verifikationer
bortfallit.
Till handläggning av kamreraren finnas alltjämt statskassans cirka
600 stycken inkomstverifikationer samt ungefär lika många utgiftsverifikationer.
Arbetstiden utgör 2—4 timmar dagligen.
I anledning av vad i berörda motioner anförts, har utskottet i vederbörlig
ordning införskaffat yttranden från riksräkenskapsverket och
statskontoret.
Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 24 mars 1937 till en
början erinrat örn vad ämbetsverket tidigare i ämnet framhållit såsom
skäl för att ett arvode av 1,800 kronor för år till räkenskapsföraren
— kamreraren — icke kunde anses oskäligt högt.
Vad anginge ett av reservanterna inom direktionen gjort uttalande
örn att vissa delar av kamrerarens arbete skulle komma att överlämnas
till kansliskrivaren, hade ämbetsverket inhämtat, att något beslut härom
icke förelåge samt att kansliskrivarens göromål redan nu vore så omfattande,
att ytterligare arbete näppeligen kunde tänkas komma att
tilldelas denna befattningshavare.
Vad anginge överförandet av förvaltningen av institutets fonder till
statskontoret, ansåge riksräkenskapsverket, att endast en helt obetydlig
lättnad härigenom inträtt i kamrerarens göromål. Ej heller kunde enligt
riksräkenskapsverkets mening överförandet av den sjukgymnastiska
verksamheten till serafimerlasarettet, vilket medfört en årlig minskning
av omkring 50 inkomst- och 25 utgiftsverifikationer, i och för sig tillmätas
någon avgörande betydelse vid bestämmandet av arvodets storlek.
I detta sammanhang syntes förtjäna framhållas, att i institutets
räkenskaper antalet inkomstverifikationer, som för budgetåret 1932 1933
uppgått till 231, till följd av de utav riksräkenskapsverket meddelade
detaljerade föreskrifterna angående inkomstkontrollen vid uthyrning av
institutets salar numera överstege 600 (budgetåret 1935/1936) eller alltså
nära tredubblats samt att antalet utgiftsverifikationer alltjämt uppginge
till omkring 600, varför alltså institutets räkenskaper för år nu omfattade
sammanlagt omkring 1,200 verifikationer.
Den förnyade undersökning, som i anledning av förevarande remiss
inom riksräkenskapsverket verkställts, hade sålunda givit vid handen,
att hitintills icke tillkommit någon omständighet, som kunde föranleda
riksräkenskapsverket att frångå sin tidigare vunna uppfattning i fråga
örn den skäliga storleken av arvodet till kamreraren. Riksräkenskapsverket
ville därför för sin del tillstyrka den föreslagna höjningen av
4
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
arvodet till 1,800 kronor, vilket belopp syntes ämbetsverket vara snarare
lågt än högt tilltaget.
Statskontoret har i utlåtande den 30 april 1937 anfört:
Avgörande för statskontorets ståndpunktstagande i föreliggande fråga
hade i första hand varit, att det synts ämbetsverket självfallet att utgå
från den form för organisationen av institutets förvaltning som så sent
som av 1934 års riksdag beslutats. I göromålen å den nya kansliskriyarbefattning,
som därvid inrättats, skulle nämligen ingå bland annat
just kamrerargöromålen. Endast under en övergångsperiod skulle dessa
göromål bestridas av en med arvode avlönad särskild kamrerare, vars
arbete i görligaste mån skulle underlättas genom det enklare arbetets
överlämnande till nuvarande kansliskrivaren.
Med denna bakgrund hade det synts statskontoret, att frågan örn
omreglering av kamrerarens löneförmåner icke för närvarande borde
tågås till ny behandling, i synnerhet som den ovanberörda överflyttningen
till kansliskrivaren av kamerala göromål ännu ej hunnit vidtagas.
Av vad reservanterna inom direktionen — bland vilka befunne sig direktionens
nuvarande ordförande — anfört torde framgå, att en dylik överflyttning,
som för övrigt ingått bland förutsättningarna för tjänstens
placering i 11 lönegraden, vore tillämnad.
I anledning av vad riksräkenskapsverket i ärendet anfört ville statskontoret
fästa uppmärksamheten därå, att förefintligheten av de av
riksräkenskapsverket meddelade föreskrifterna rörande inkomstkontrollen
vid uthyrning av institutets salar varit känd redan för 1934 års
riksdag, varför hänsyn till det merarbete, som därigenom vållades kamreraren,
sålunda tagits vid bestämmandet av hans nuvarande arvode.
I övrigt ville statskontoret understryka den av reservanterna inom direktionen
framhållna omständigheten, att minskning av kamrerarens
arbete måste uppstå genom överflyttandet till statskontoret av institutets
fondförvaltning och nedläggandet av poliklinikerna därstädes.
Emellertid ansåge sig statskontoret böra ytterligare framhålla, att
antalet verifikationer icke enbart syntes böra läggas till grund vid ett
bedömande av kamrerarens arbetsbörda, helst som någon utökning av
hans arbetstid — enligt i ärendet förekommande uppgift — icke syntes
hava ägt rum. Kamrerarens ekonomiska ansvarighet måste vidare
— trots ökningen av statsanslaget — anses hava undergått minskning
genom fondförvaltningens överflyttande till statskontoret. Den i övrigt
erforderliga lättnaden torde böra beredas genom fullföljandet av 1934
års riksdags avsikt att till kansliskrivaren överföra kamerala göromål i
tillräcklig utsträckning.
Slutligen ville ämbetsverket uttala, att, såsom ock av 1936 års riksdag
i samband med behandlingen av enahanda spörsmål framhållits, en
fråga sådan som den förevarande av principiella skäl och med hänsyn
till konsekvenserna syntes böra upptagas till prövning av Kungl. Maj:t
i samband med andra likartade anslagsäskanden. I frågans nuvarande
läge ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka bifall de remitterade
motionerna.
Beträffande det i propositionen nr 150 framlagda förslaget angående
personligt lönetillägg åt föreståndaren för institutet A. H.
Johnsson m. m. inhämtas av sistnämnda proposition följande:
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
5
Föreståndaren åtnjuter nu dels ett arvode av 3,000 kronor och dels
— under förutsättning, att han icke innehar tjänst såsom lärare vid institutet
— ett tilläggsarvode av likaledes 3,000 kronor.
Kungl. Majits i 1937 års åttonde huvudtitel under punkten 209 framlagda
förslag rörande anslag för budgetåret 1937/1938 till gymnastiska
centralinstitutet bygger på den förutsättningen, att föreståndarens avlöningsförmåner
skulle för sistnämnda budgetår utgå med samma belopp
som för innevarande budgetår.
Kungl. Majit förordnade den 13 november 1936 översten i armén,
överstelöjtnanten i trängens reserv A. H. Johnsson att från och med
den 1 januari 1937 tills vidare intill utgången av december 1938 vara
föreståndare för institutet. Dessförinnan innehades föreståndartjänsten
av majoren i Värmlands regementes reserv E. G. P. Winroth.
I skrivelse den 29 januari 1937 har direktionen över gymnastiska
centralinstitutet gjort framställning angående förhöjt arvode åt institutets
föreståndare, räknat från och med den 1 januari 1937. Över nämnda
framställning har statskontoret den 8 februari 1937 avgivit utlåtande.
Direktionen har erinrat, att enligt 5 § 1 mom. militära tjänstepensionsreglementet
(nr 167/1935), som trätt i kraft den 1 juli 1935, hnge
befattningshavare, vilken komme i åtnjutande av pension enligt
reglementets bestämmelser, av denna pension uppbära endast en
tredjedel, om han vid avgång från den militära befattningen åtnjöte
eller sedermera erhölle lön eller arvode för annan statstjänst och de
sammanlagda förmånerna uppginge till sådant belopp, att de för år räknat
överstege 5,004 kronor, med iakttagande likväl, bland annat, att i
förekommande fall därutöver finge utgå så mycket av den återstående
delen av pensionen, att vad vederbörande ägde behålla ej understege
summan av den större förmånen och V3 av den mindre. Då Johnssons
pension såsom överstelöjtnant i trängens reserv utginge med 6,036 kronor
örn året och han enligt nyssnämnda bestämmelse måste vidkännas
reduktion av detta belopp, komme arvodet såsom föreståndare att i
själva verket utgöra allenast omkring 2,000 kronor.
Enligt 5 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet skulle vid tilllämpning
av ovannämnda reduktionsregel iakttagas bland annat, att
hänsyn i regel icke skulle tagas till i stat upptaget eller av Kungl.
Majit fastställt arvode för icke-ordinarie befattning vid försvarsväsendet
eller sjökarteverket. I förhållande till dessa med föreståndarbefattningen
jämförbara arvodestagare bleve föreståndaren enligt direktionens
förmenande oskäligt missgynnad.
Winroth hade förutom fullt arvode åtnjutit full pension. Tre av institutets
lärare åtnjöte förutom lön jämväl full pension såsom pensionerade
officerare. Vid bestämmandet av tilläggsarvodet åt föreståndaren
hade tagits hänsyn till då gällande pensionsbestämmelser för officerare
och några vittgående ändringar i dessa bestämmelser hade icke kunnat
förutses. Med hänsyn härtill och till det ansvarsfulla och omfattande
arbete, som ålåge föreståndaren, syntes det direktionen synnerligen angeläget,
att föreståndaren erhölle ersättning för vad han nödgades avstå
av sin pension.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
Statskontoret Ilar understrukit, att de undantag från den i 5 § 1 inom.
omförmälda reglemente givna huvudregeln angående reduktion av pensionen,
som stadgades i 2 mom. samma paragraf, ej ägde tillämpning
beträffande ifrågavarande föreståndare. Med hänsyn till konsekvenserna
funne statskontoret betänkligt, att avsteg gjordes från de enligt
nyssberörda författning gällande reglerna.
För den händelse emellertid de löneförmåner, till vilka Johnsson vore
berättigad, icke skulle anses tillfyllest, syntes en eventuell fyllnadsersättning
lämpligen böra erhålla formen av ett personligt lönetillägg,
vilket syntes kunna beräknas förslagsvis på följande sätt.
Statsmakterna hade ursprungligen i första hand tänkt sig att en av
de båda i 26:e löneklassen placerade lärarna vid institutet jämväl skulle
tjänstgöra såsom föreståndare och i sådan egenskap uppbära ett arvode
av 3,000 kronor. Om man utginge från lärarlön i högsta löneklassen,
10,020 kronor, skulle således kostnaderna för föreståndare''änstens uppehållande
belöpa sig till 13,020 kronor. Härvid hade emellertid förutsatts,
att hälften av undervisningen å den ordinarie tjänsten skulle
kunna uppehållas av vikarie. Foges hänsyn härtill, syntes det naturligt
att beräkna kostnaden för uppehållande av själva föreståndarskapet
till halva lärarlönen, omkring 5,000 kronor, jämte det särskilda
arvodet, 3,000 kronor, eller tillhopa 8,000 kronor.
Därest ett personligt lönetillägg ansåges böra tillerkännas Johnsson,
syntes med utgångspunkt från ovan angivna beräkningssätt detta tilllägg
— utan att den ursprungligen för föreståndarskapet beräknade
kostnaden därigenom överskredes — böra bestämmas till skillnaden mellan
nyssnämnda 8,000 kronor och de 6,000 kronor, varmed sagda ersättning
för närvarande utginge, eller till 2,000 kronor.
Departementschefen har beträffande nu förevarande fråga för egen
del anfört:
De för Johnsson i hans egenskap av officer gällande pensionsbestämmelserna
hava medfört, att hans effektiva arvode såsom föreståndare
för gymnastiska centralinstitutet minskats till omkring 2,000
kronor. Det synes mig uppenbart, att detta belopp ej utgör en skälig
ersättning för de ansvarsfulla arbetsuppgifter, som ankomma på
föreståndaren. En förbättring av de Johnsson tillkommande förmånerna
skulle — vilket synes hava föresvävat institutets direktion —
kunna ske genom att för föreståndarens del medgiva undantag från
omförmälda reduktionsregel i militära tjänstepensionsreglementet. Denna
utväg synes dock med hänsyn till vad statskontoret härutinnan anfört
ej böra anlitas. Lämpligare torde vara att bereda honom ett personligt
lönetillägg. Enligt den av statskontoret använda beräkningsgrunden
skulle lönetillägget bestämmas till 2,000 kronor. Jag kan på
denna punkt icke följa statskontoret. Såväl billighetshänsyn som omsorgen
om institutets intressen tala enligt min mening för att lönetilllägget
beräknas till så stort belopp, att Johnsson erhåller visserligen
icke full kompensation för den inträdda minskningen men dock ett något
större vederlag än statskontoret ifrågasatt. Jag föreslår i sådant hänseende
ett belopp av 3,000 kronor.
Då Johnsson tillträtt sin tjänst såsom föreståndare den 1 januari
1937, synes lönetillägget böra utgå från och med sistnämnda dag. Den
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
7
på budgetåret 1936/1937 belöpande delen av lönetillägget torde lämpligen
böra bestridas från den i avlöningsstaten för nämnda budgetår uppförda,
förslagsvis beräknade anslagsposten till särskilda löneförmåner till
ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. Härtill torde riksdagens medgivande
böra inhämtas. För nästkommande budgetår åter böra medel
anvisas under delposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit: Grundbelopp. I följd härav bör, med ändring
av vad därutinnan i 1937 års statsverksproposition föreslagits, nämnda
delpost för nästkommande budgetår beräknas till (65,400 + 3,000 —)
68,400 kronor. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, bör sålunda uppföras med (66,200 + 3,000 =)
69,200 kronor och avlöningsstatens slutsumma i anledning därav höjas
till 137,100 kronor.
Kungl. Majits föreliggande förslag om höjning av sekreterararvodet
med 600 kronor till 1,200 kronor är enligt utskottets mening välmotiverat.
Den omständigheten, att den nuvarande anordningen för kamreraregöromålens
bestridande av riksdagen tänkts närmast som en övergångsanordning,
talar emot en motsvarande höjning av kamrerarearvodet.
Vad i ärendet anförts, synes emellertid giva visst fog för en mindre
höjning även av sistnämnda arvode. Såvitt utskottet kan bedöma,
föreligger dock icke anledning att tillerkänna kamreraren högre ersättning
än utskottet nyss förutsatt skola utgå till sekreteraren. Utskottet
tillstyrker därför, i anledning av vad i de båda ovannämnda
motionerna yrkats, att kamrerarearvodet höjes från 1,000 kronor till 1,200
kronor.
Örn den i gällande pensionsbestämmelser föreskrivna reduktionsregeln
icke ägt tillämpning, skulle den nuvarande föreståndaren för institutet
ägt uppbära arvodes- och pensionsförmåner med tillhopa omkring 12,000
kronor. Reduktionsregelns tillämpning medför, att ifrågavarande behållna
inkomst minskas med i runt tal 4,000 kronor till omkring 8,000 kronor.
Direktionen för institutet har förutsatt, att föreståndaren skulle erhålla
full ersättning för vad han nödgas avstå av sin pension. Kungl. Majits
förslag innebär, att den behållna inkomsten skulle genom ett personligt
lönetillägg höjas med 3,000 kronor till omkring 11,000 kronor, medan
statskontoret ansett höjningen kunna begränsas inom ramen av en inkomst
av omkring 10,000 kronor.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning örn att
Johnsson bör av ifrågavarande anledning beredas särskild fyllnadsersättning.
Ges åt denna ersättning formen av ett personligt lönetillägg, kan
en sådan åtgärd, med hänsyn jämväl tagen till befattningens speciella
karaktär, knappast tänkas verka i prejudicerande riktning.
1 fråga örn ersättningens belopp tillstyrker utskottet Kungl. Majits
förslag, vilket synes utgöra en lämplig medelväg mellan direktionens
förslag örn tillerkännande av full ersättning åt föreståndaren och stats
-
Vtskottet.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
kontorets om en till 2,000 kronor reducerad ersättning samt bereda
föreståndaren en inkomstnivå, som synes skälig med hänsyn till hans
arbetsuppgifter och i jämförelse med de honom underställda lärarnas
inkomster.
I övrigt har utskottet icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts under
punkt 209 i åttonde huvudtiteln och i den ovannämnda propositionen
framlagda förslag. I förslaget till avlöningsstat bör vidtagas allenast den
ändring, som betingas av den av utskottet förordade höjningen av kamrerararvodet
med 200 kronor. Anslagets belopp bör alltså höjas från
av Kungl. Majit föreslagna 137,100 kronor till 137,300 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majit förslag
ävensom herrar Holmströms och Lindströms samt herrar
Lundqvists och Arnemarks ovannämnda motioner (I: 103
och lii 220),
a) medgiva, att för i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 19 februari 1937 angivet ändamål
må för budgetåret 1936/1937 utgå erforderligt belopp ur
den i avlöningsstaten för gymnastiska centralinstitutet
uppförda anslagsposten till särskilda löneförmåner till
ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän;
b) godkänna följande avlöningsstat för gymnastiska
centralinstitutet, att tillämpas tillsvidare från och med
budgetåret 1937/1938:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, för slag svis..................kronor
2. Avlöning till tjänsteman å övergångs
stat,
förslagsvis................. »
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit:
a. Grundbelopp.......kronor 68,600
b. Vikariatsersättningar
m. m., förslagsvis ... » 800 »
4. Avlöning till övrig icke-ordinarie personal
.......................... »
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis. »
52,800
6,100
69,400
6,200
2,800
Summa förslagsanslag kronor 137,300;
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
9
c) till Gymnastiska centralinstitutet: Avlöningar för
budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 137,300
kronor.
Stockholm den 18 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Borell, Bergström,
Pauli, Johanson i Faleberg, Jonsson, Rahmn och Hörstadius samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson
i Stockholm, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Holmdahl, Lindberg i Umeå, Andersson
i Södergård, Olsson i Staxäng, De Geer i Hanaskog och Bergvall.
Reservation
av herr Pauli, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till herrar
Holmströms och Lindströms samt herrar Lundqvists och Arnemarks
motioner I: 103 och II: 220.
bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 153.
2