Statsutskottets utlåtande Nr ti7.
5
Nr 147.
Ankom lill riksdagens kansli den 14 maj 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställning angående inrättande
av ett statens hantverksinstitut jämte en i ämnet
väckt motion.
(lia avd.)
I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret
1937/1938 hade Kungl. Majit bland utgifter för kapitalökning, bilaga 9,
under rubriken statens allmänna fastighetsfond, punkt 3, föreslagit riksdagen
att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
till uppförande av byggnad för ett statens hantverksinstitut för budgetåret
1937/1938 beräkna ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit uti en den 26 februari 1937 dagtecknad proposition,
nr 141, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till uppförande av byggnad för ett statens hantverksinstitut för budgetåret
1937/1938 under utgifter för kapitalökning, statens allmänna fastighetsfond,
anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor.
I detta sammanhang bar utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr O. Dahlbäck väckt motion, nr 455, vari hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majits proposition nr 141 måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn föranstaltande av en allsidig
utredning rörande den egentliga småindustriens villkor och behov samt om
de statsåtgärder, som kunna befinnas lämpliga för befrämjande av denna
småindustris utveckling, så ock därom för riksdagen framlägga förslag.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Departementschefen har inledningsvis erinrat därom, att 1936 års hantverkssakkunniga
i ett den 30 november 1936 avgivet betänkande framlagt
förslag angående inrättande av ett statens hantverksinstitut i Stockholm.
Av de sakkunnigas ifrågavarande betänkande franninge, att det nuvarande
hantverksinstitutets uppgift vore att verka för höjande av yrkcsskick
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
ligheten bland landets hantverkare genom att bereda förut utbildade yrkesmän
särskilt inom hantverket men även på industriens område tillfälle att
förvärva sig ökade yrkeskunskaper och hålla sig i kontakt med utvecklingen
inom yrket. Institutet kunde således sägas utgöra ett komplement till lärlings-
och yrkesskolorna. Genom silf verksamhet sökte institutet stödja hantverket
och den detsamma närstående mindre industrien i deras tekniska och
konstnärliga utveckling genom vidgande av de yrkestekniska och ekonomiska
insikterna, genom konsulterande verksamhet rörande hithörande spörsmål
samt genom att bereda möjlighet för undersökningar och experimentella
arbeten rörande yrkestekniska frågor.
Emellertid framhöllo de sakkunniga, att liantverksinstitutets utrustning
och resurser numera icke på långt när fyllde de fordringar, som borde ställas
på en modern yrkesutbildningsanstalt av detta slag. Redan från början
avsett endast som ett provisorium hade institutet givetvis icke kunnat erhålla
den omfattning och gestaltning, som varit önskvärd för att detsamma skulle
kunna fullt tillgodose de anspråk, som borde ställas på landets enda anstalt
för högre yrkesutbildning inom hantverket. Härtill komme, att de begränsade
ekonomiska resurser, som stått till institutets förfogande, icke möjliggjort
en tillfredsställande utveckling av institutets verksamhet. I och med den
ökade anslutningen till kurserna hade utrymmet i institutets lokaler visat sig
allt mera otillräckligt. Även lokalernas beskaffenhet måste enligt de sakkunnigas
mening betecknas såsom ur skilda synpunkter otillfredsställande. Fullständiga
verkstäder funnes endast för ett mindre antal yrken, och i fråga
örn den maskinella utrustningen — maskiner, verktyg, apparater och instrument
m. m. kunde institutet ej anses på långt när fylla moderna krav.
De vid institutet fast knutna lärarkrafterna vore dessutom otillräckliga i förhållande
till behovet vid en mångsidigt skiftande yrkesutbildning.
Det syntes de sakkunniga nödvändigt, att en särskild byggnad uppfördes
för ett nytt modernt hantverksinstitut.
För verksamheten vid det planerade nya institutet borde enligt de sakkunnigas
mening uppställas ungefär enahanda program, sorn gällde för det nuvarande
institutet. I första hand skulle således institutet utgöra en undervisningsanstalt,
ett slags högskola för särskilt hantverket och den mindre industrien.
Att stort behov förelåge av en undervisningsanstalt, där hantverkets
utövare finge del av gjorda erfarenheter och rön inom respektive yrken och
skaffa sig ökade yrkeskunskaper, vore enligt de sakkunnigas mening uppenbart.
De sakkunniga bade ansett det uppenbarligen ligga utom möjligheternas
gräns tor Sveriges hantverksorganisation att finansiera ett byggnadsföretag
av den omfattning, varom här vore fråga. För planens realiserande erfordrades
därför statens mellankomst. En utbildningsanstalt av ifrågavarande slag
ägde även enligt de sakkunnigas mening den allmänna betydelse, att statens
initiativ och medverkan, såväl ekonomiskt som organisatoriskt, till dess för
-
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
7
verkligande syntes fullt motiverat. Såsom ytterligare motiv för ett dylikt statligt
stöd ville de sakkunniga jämväl erinra om den även statistiskt påvisbara
starkt ökade betydelse, som hantverket och den mindre industrien under de
senaste decennierna vunnit icke blott i avseende å antalet sysselsatta och i
fråga om produktionsvärdet utan även procentuellt taget i förhållande till
den samlade industriella produktionen. De möjligheter för fortsatt och högre
yrkesutbildning, som hittills genom statens försorg beretts ifrågavarande synnerligen
viktiga grupp av yrkesgrenar, måste emellertid sägas vara i hög grad
eftersatta, särskilt vid jämförelse med vad som stått och stöde andra yrkesgrupper
till buds.
Då de sakkunniga således ansåge det påkallat, att det nya hantverksinstitutet
uppfördes genom statens försorg och finansierades till väsentlig del
genom statsanslag, förutsatte de sakkunniga även, att institutet erhölle viss
statlig karaktär och ställdes under statlig myndighets överinseende.
Kostnaderna för institutsbyggnaden jämte inrednings- och övriga anläggningskostnader
hade de sakkunniga beräknat till 2 150 000 kronor. Därvid
förutsatte de sakkunniga, att hantverksorganisationen komme att bidraga
till det nya institutet med dels kapitalbehållningen i C. J. F. Ljunggrens minnesfond
(med hänsyn till vissa för den närmaste tiden planerade utbetalningar
uppskattad till approximativt 50 000 kronor), dels ock det nuvarande
institutets maskiner och apparater m. m.
De sakkunniga hade härefter framlagt förslag, i avseende å det planerade
nya institutets organisation, drift o. d. Med avseende härå framhöllo de sakkunniga,
att den hittillsvarande anordningen med institutets direkta sorterande
under Sveriges hantverksorganisation skulle upphöra. Institutet syntes
böra erhålla en relativt fristående ställning. Det närmaste ansvaret för
institutets drift och förvaltning borde åvila en särskild, av Kungl. Majit tillsatt
styrelse, bestående av 9 ledamöter jämte suppleanter för dem. Emellertid
förutsattes därvid, med hänsyn till den nära intressegemenskapen mellan
institutet och hantverket samt den mindre industrien, att nämnda näringsområden
tillförsäkrades lämplig representation inom den nya styrelsen.
I fråga örn institutets driftkostnader beräknades utgifterna till 165 000
kronor och inkomsterna till 32 000 kronor, vadan nettokostnaden således
skulle utgöra 133 000 kronor, allt per år.
(iver de sakkunnigas betänkande hade statskontoret, kommerskollegium
och byggnadsstyrelsen avgivit utlåtanden.
Efter att hava redogjort leir innehållet i dessa utlåtanden har departementschefen
för egen del i ärendet anfört följande:
»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har det för yrkesmannen
inom hantverket länge framstått som ett önskemål att erhålla ändamålscnligare
lokaler och bättre organisation för den högre yrkesutbildningen
inom hantverket och därmed jämförlig mindre industri. Den verksamhet
8
Statsutskottets utlåtande Nr 1A7.
för höjande av ifrågavarande yrkesutbildning, som under de senaste femton
åren utövats av Sveriges hantverksorganisation genom dess hantverksinstitut.
har från olika håll tillvunnit sig det största erkännande. Den
i ärendet verkställda utredningen och de över därvid framkomna förslag
avgivna utlåtandena utvisa emellertid, att nämnda institut numera icke
fyller de fordringar, som böra ställas på en modern utbildningsanstalt av
förevarande slag. Från början avsett endast såsom ett provisorium har institutet
givetvis icke kunnat erhålla tillräckliga lokalutrymmen, utrustning
och resurser i övrigt för att kunna tillfredsställande fullgöra sin uppgift att
tillgodose skilda yrkesgruppers olikartade anspråk på fortsatt utbildning.
För att bringa den högre hantverksutbildningen i vårt land i bättre överensstämmelse
med moderna krav och nutida behov synes därför den sedan
läng tid tillbaka vilande frågan örn inrättande av ett nytt, modernt utrustat
hantverksinstitut nu böra vinna sin lösning. Att detta institut bör erhålla
statlig karaktär — örn ock med en jämförelsevis fristående ställning — torde
vara riktigt med hänsyn till de stora anspråk på ekonomiskt bistånd från
statens sida. som ställas icke blott för institutets uppförande och inredning
utan även framdeles för dess verksamhet. I detta .sammanhang vill jag, i
anledning av industriförbundets i dess yttrande anförda betänkligheter mot
bibehållande av benämningen »hantverksinstitut», i likhet med kommerskollegium
framhålla, att denna benämning torde hava vunnit hävd bland de
yrkesgrupper, som besöka anstalten.
Beträffande tomtområde för den nya institutsbyggnaden — vilket Stockholms
stad erbjudit sig skola tillhandahålla — hava, enligt vad i ärendet
blivit upplyst, stadens vederbörande myndigheter ännu icke tagit definitiv
ståndpunkt till frågan örn upplåtelse av den av de sakunniga avsedda tomten
inom kvarteret Mäster Michael. Enligt vad sorn inhämtats har även annan
tomt föreslagits för ändamålet. I likhet med kommerskollegium håller
jag emellertid före, att den av de sakkunniga tillstyrkta placeringen av institutsbyggnaden
erbjuder bestämda fördelar. Dels synes tomten lämplig i
och för sig samt den föreslagna byggnaden kunna väl inpassas i stadsbilden,
dels torde det av kollegium påpekade grannskapet till vissa andra institutioner
och de förhållandevis goda möjligheterna att i denna del av staden
erhålla kost och logi till rimliga priser böra tillmätas synnerlig betydelse.
Särskilt synes den nära belägenheten till hantverksorganisationens
fastighet förtjänt att beaktas. Enligt vad jag inhämtat torde avsikten vara
att företaga vissa ändringsarbeten i fråga örn nämnda fastighet, vilka .skulle
syfta till att göra denna lämplig för sådan verksamhet, sorn vid sidan av det
nya hantverksinstitutets arbetsuppgifter kan bliva erforderlig för befrämjande
av hantverk och småindustri samt för befordrande i allmänhet avmedlemmarnas
i organisationen intressen. Med hänsyn till den stora fördel,
som ligger däri att för dylikt fall ett intimt samarbete kommer till stånd
mellan de båda institutionerna, träder betydelsen av att de äro placerade i
närheten av varandra i öppen dag. Värdet av denna hantverksinstitutets
förläggning understrykes jämväl av den omständigheten, att eleverna vid
detta institut ofta även torde vara medlemmar av hantverksorganisationen.
som alltså kan hava intresse av att i olika avseenden lämna dem hjälp och
stöd. Jag utgår därför från att byggnadsfrågan kommer att erhålla den lösning,
som här förordats. Den omständigheten att tomtfrågan ännu ej blivit
från stadens sida slutligt avgjord synes mig icke böra föranleda ett dröjsmål
med förevarande ärendes behandling. Emellertid torde statsmakternas
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
9
beslut rörande själva byggnadsfrågan icke böra göras beroende av att just
den av de sakkunniga angivna tomten upplåtes för ändamålet. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid godkänna överenskommelse
med Stockholms stad i detta ämne, därvid kronan torde böra tillförsäkras
full äganderätt till ifrågakommande tomt, så länge densamma begagnas för
nu avsett eller liknande statligt ändamål.
Beträffande planläggningen av och kostnadsberäkningarna för den föreslagna
institutsbyggnaden har byggnadsstyrelsen framställt vissa erinringar.
Med hänsyn till vad av byggnadsstyrelsen i förstnämnda hänseende framhållits
lärer styrelsen, innan byggnadsföretaget påbörjas, böra bliva satt i tillfälle
att taga byggnadens slutliga utformning under förnyad omprövning.
Jag förutsätter därvid givetvis, att de definitiva huvudritningarna till byggnaden
komma att fastställas av Kungl. Majit. Den av de sakkunniga till
1 830 000 kronor beräknade byggnadskostnaden — inklusive kostnaderna
för vissa inredningsarbeten -— har byggnadsstyrelsen ansett böra höjas med
340 000 kronor till 2 170 000 kronor. Mot byggnadsstyrelsens beräkning har
jag icke funnit skäl till erinran. Med inräknande av kostnader för anskaffning
och komplettering av maskiner, inventarier och diverse utrustning,
som av de sakkunniga beräknats till 320 000 kronor, böra alltså kostnaderna
för institutsbyggnaden jämte inredningar och övriga anläggningar uppskattas
till 2 490 000 kronor. Då jag, i likhet med de sakkunniga och kommerskollegium,
anser billigt och skäligt, att av kapitalbehållningen i C. J. F.
Ljunggrens minnesfond — vilken fond avsetts att användas för åstadkommande
av ett i huvudstaden centralt beläget och för ändamålet särskilt uppfört
hantverksinstitut — tages i anspråk ett belopp av omkring 50 000 kronor
såsom bidrag till byggnadens uppförande, skulle statsverkets andel utgöra
cirka 2 440 000 kronor. Jag vill härvid framhålla, att, därest annan
tomt än den av de sakkunniga avsedda skulle komma att upplåtas, kostnaderna
för byggnaden likväl böra hållas inom ramen av nyss angivna belopp,
2 490 000 kronor. Efter vad byggnadsstyrelsen angivit erfordras för budgetåret
1937 1938 icke högre anslagsbelopp än det i riksstatsförslaget beräknade
eller 1 000 000 kronor.
Enligt den av de sakkunniga föreslagna organisationen för institutet skulle
det närmaste ansvaret för institutets drift och förvaltning åvila en särskild,
av Kungl. Majit för viss tid förordnad styrelse örn nio ledamöter. Ordföranden
och dennes ersättare skulle utses utan särskilt förslag och av de övriga
ledamöterna skulle två utses efter förslag av respektive kommerskollegium
och skolöverstyrelsen, fyra efter förslag av Sveriges hantverksorganisation, en
efter förslag av Sveriges industriförbund och en efter förslag av landsorganisationen.
Under utredningen uppkommen fråga, huruvida vid styrelsens
sida borde ställas ett råd med representanter flir olika intressegrupper, hava
de sakkunniga ansett böra anstå, till dess institutet kommit till stånd och dess
verksamhet blivit mera i detalj utstakad. Till vad de sakkunniga .sålunda
föreslagit oell uttalat finner jag mig kunna giva min anslutning.
De sakkunniga hava även framlagt preliminära förslag till kursplaner och
lill lönestat samt utfört en provisorisk beräkning av driftskostnaderna. De
hava (härvid framhållit, att upprättandet av detaljerade planer flir kursverksamheten
oell noggrannare ekonomiska kalkyler m. m. borde ske under samverkan
med institutets blivande styrelse. I likhet med de sakkunniga och
kommerskollegium finner jag välbetänkt, alt den blivande styrelsen får biträda
vid utformningen av riktlinjerna för institutets verksamhet, flir alt
Bihang till riksdagens protokoll 19,17. G sami. Nr 14!) —147. 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
Utskottet.
denna så nära som möjligt må komma att anknytas till det aktuella behovet.
Därvid torde, bland annat, de av industriförbundet, hantverksorganisationen
och Fredrika-Bremer-förbundet framförda synpunkterna böra bliva
föremål för närmare överväganden. Jämväl hantverksorganisationens önskemål
angående personalen vid det nuvarande institutet synas därvid böra
beaktas i den mån så med hänsyn till lämplig rekrytering av det nya institutets
personal låter sig göra. Vad beträffar driftskostnaderna — av de sakkunniga
beräknade till brutto 165 000 kronor, motsvarande, sedan vissa inkomster
fråndraga, en nettokostnad av 133 000 kronor — lära, på sätt statskontoret
framhållit, avlöningarna böra anpassas efter gällande statliga
avlöningssystem. Med hänsyn till den utredning, som i dylikt syfte bör
företagas, och då några driftskostnader icke komma att uppstå under nästa
budgetår, saknar jag anledning att nu ingå på ett närmare bedömande av de
sakkunnigas beräkningar i förevarande ämne. Jag förutsätter dock, att ett
blivande detaljerat förslag i möjligaste mån hålles inom den kostnadsram,
som de sakkunniga angivit. I detta sammanhang får jag — i avseende å
de sakkunnigas förslag örn anvisande av ett anslag å 8 000 kronor till avlönande
av föreståndare för det nya hantverksinstitutet under åtta månader
av nästa budgetår -— framhålla, att, såsom jag redan i statsverkspropositionen
uttalat, för berörda ändamål eventuellt erforderligt avlöningsbelopp lärer
kunna bestridas av till Kungl. Majlis förfogande stående medel.»
Vad först beträffar det motionsvis gjorda yrkandet vill utskottet framhålla,
att jämväl enligt utskottets mening småindustrin är en mycket värdefull tillgång
för vårt land och förtjänt av stöd och intresse från statsmakternas sida.
Huruvida emellertid något positivt resultat skulle kunna vinnas genom att,
såsom motionären yrkat, igångsätta en omfattande utredning rörande denna
industris villkor och behov kan möjligen ifrågasättas. Framhållas må nämligen,
att det skiftande behov av småindustrier utav skilda slag, som gör sig
gällande inom olika landsändar, föranleder att frågan om de lämpligaste åtgärderna
för befrämjande av denna industri icke torde kunna lösas efter för
hela landet enhetliga linjer. Anordningarna på ifrågavarande område synas
enligt utskottets mening snarare böra anpassas efter de olika landsdelarnas
speciella intressen och sålunda få en mera regional prägel.
Med anledning av vad i motionen anförts rörande behovet av vidtagandet
av statsåtgärder för befrämjande av den egentliga småindustrin vill utskottet
erinra därom, att innevarande års riksdag på därom av Kungl. Majit
gjord framställning under tionde huvudtiteln anvisat ett anslag av 15 000
kronor, avsett att ställas till Kungl. Majits förfogande för upplysnings- och
organisationsverksamhet i fråga om hantverk och småindustri på landsbygden.
Under åberopande av det anförda och då utskottet förutsätter, att Kungl.
Majit fortfarande kommer att hava sin uppmärksamhet riktad på detta
spörsmål, finner sig utskottet böra avstyrka den föreliggande motionen.
Vidkommande härefter Kungl. Maj :ts förslag anser sig utskottet med hänsyn
till den stora betydelse, som tillgången till ett fullt modernt utrustat
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
11
hantverksinstitut bär för den högre yrkesutbildningen inom hantverket och
därmed jämförlig mindre industri, böra tillstyrka, att ett sådant institut nu
kommer till stånd. Den av departementschefen framlagda beräkningen av
byggnads- och driftskostnaderna har ej föranlett någon erinran från utskottets
sida, liksom ej heller den föreslagna organisationen för institutet.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må till uppförande av byggnad för ett
statens hantverksinstitut för budgetåret 1937/1938 under utgifter
för kapitalökning, statens allmänna fastighetsfond,
anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor;
II. att motionen II: 455 ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Beträffande frågan örn beredandet av täckning för nämnda anslag kommer
utskottet framdeles att yttra sig.
Stockholm den 14 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 145.