6
Statsutskottets utlåtande Nr 142.
Nr 142.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillvaratagande av
den i jårnmalmsavfall befintliga apatiten m. m.
(4:e avd.)
I två motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 161, av herr
C. /. Asplund m. fl., och den andra inom andra kammaren, nr 299, av herr
E. Hage m. fl., har hemställts, att riksdagen, i anledning därav att till räntefria
lån för viss extra gråbergsbrytning i Kiirunavaara senast år 1934 beviljade
anslag, av vars till 1,055,000 kronor uppgående behållning 1935 års riksdag
i skrivelse nr 370 medgivit Kungl. Maj:t att på sätt, som befinnes lämpligt,
få disponera till bekostande eller understödjande av i de samma år väckta
motionerna I: 345 och II: 630 angivna arbetsföretag och malmförädlingsförsök,
som avsåge ett bättre och ökat utnyttjande av vid malmbrytningen i
Gällivare malmfält fallande varpmalm och malmmull samt därmed följande
apatit, numera är helt förbrukat för gråbergsbrytningen i Kiirunavaara, i
stället ville medgiva Kungl. Maj:t att för nämnda malmförädlingsförsök m. m.
få disponera högst en miljon kronor av under 1936 av LKAB inbetalda
royaltyskuld å 26,495,969 kronor 25 öre eller, om detta medför budgetära svårigheter,
av för 1937/1938 beräknade 13.5 miljoner kronor i royalty från
LKAB.
Över motionerna har kommerskollegium den 22 april 1937 avgivit utlåtande,
vid vilket fogats yttranden av jernkontoret och Sveriges kemiska industrikontor.
Under framhållande endast att jernkontoret ej hade någon expert
på området har jernkontoret ej ansett sig böra ingå på ett bedömande av
motionerna. Industrikontoret har betonat att frågan örn tillgodoseendet av
vårt behov av fosforgödselmedel vore av stor nationell och nationalekonomisk
vikt, särskilt vid en avspärrning, samt att fog förelåge för att nedlägga avsevärda
kostnader och ansträngningar å problemets lösning. Erforderliga undersökningar
och försök borde underställas ingenjörsvetenskapsakademien
och rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Industrikontoret
tillstyrkte alltså motionerna i så måtto, att erforderliga medel beviljades för
klarläggande av hithörande, framför allt försvarsekonomiskt betydelsefulla
frågor.
Kommerskollegium har för egen del framhållit, att de i motionerna föreslagna
försöken i första hand syntes avse ett bättre utnyttjande av vid malmbrytningen
i Gällivare malmfält fallande varpmalm och malmmull samt av
Statsutskottets utlåtande Nr 142.
7
med avfallet från anrikningsverken följande npatit. Något statligt ingripande
för ett bättre utnyttjande av varpmalm och malmmull i vad avser den däri
befintliga järnmalmen hade icke motiverats, och några avsättningssvårigheter
för densamma förefunnes icke för närvarande. Däremot syntes tillvaratagandet
av den nu med avfallet bortgående apatiten kunna vara av sådant värde
för folkhushållet, att en närmare granskning av denna fråga från statsmakternas
sida kunde ifrågasättas. Under åberopande av kemiska industrikontorets
uttalade uppfattning anför kollegium vidare:
Kollegium ansluter sig till denna uppfattning och vill framhålla, att apatitkoncentrat
redan bearbetas vid befintliga superfosfatfabriker inom landet och
att alltså i avseende på denna fabrikationsmetod utredningen skulle kunna
förenklas till att avse frågan; örn ur inhemskt råmaterial ur kvalitetssynpunkt
lämplig råvara kan framställas, kostnaden härför och tillgängliga kvantiteter.
Huruvida någon av de övriga nämnda metoderna, som icke för närvarande
tillämpas i fabriksdrift, erbjuda bättre möjligheter borde i samband
därmed utredas.
I motionerna beröras även, ehuru mera i förbigående, frågorna om framställning
ur inhemska råvaror av kaligödningsmedel och aluminiumoxid.
Dessa frågor äro även av stor betydelse ur ovan anförda synpunkt, men kollegium
befarar, att ett utredningsuppdrag omfattande även dessa frågor i
hela deras vidd skulle bliva allt för vidlyftigt, varför det synes tillrådligt att
i första hand begränsa utredningen till fosforsyregödningsämnen och vad därmed
äger omedelbart samband.
Det synes icke vara möjligt att på frågans nuvarande ståndpunkt bedöma,
huruvida i anledning av denna utredning några försök överhuvudtaget behöva
utföras på det allmännas bekostnad och ännu mindre att beräkna huru stort
belopp som, för den händelse utförande av försök i mer eller mindre industriell
skala skulle befinnas önskvärda, behövde ställas till utredningsmännens
förfogande. Örn en utredning igångsättes, torde den preliminära granskning
av problemet, som får förutsättas utgöra den första delen av utredningen, följas
av överväganden örn behovet av försök och i samband därmed beräkningar
verkställas om för dessa erforderliga medel. Först sedan dylika beräkningar
utförts , synes tiden vara inne att beslut om anslag för eventuella försök.
Kollegium förordar, att en utredning verkställes rörande betingelserna för
upptagande av tillverkning av fosforsyrehaltiga gödningsämnen med användande
av svensk apatit som råvara.
Vid 1935 års riksdag yrkades i väckta motioner rätt att för vissa malmförädlingsförsök
m. m. disponera beräknad behållning å det av 1934 års riksdag
för gråbergsbrytning i Kiirunavaara beviljade reservationsanslaget av
2,000,000 kronor. Under förutsättning att vederbörande intressenter inkommo
med framställning i ämnet medgav riksdagen, att uppkommande reservation
finge av Kungl. Majit disponeras för de åtgärder, som efter verkställd
utredning befunnes för ändamålet erforderliga. Någon reservation å anslaget
uppkom emellertid icke. Sedan därefter vid 1930 års riksdag motionsvis
hemställts, att för ifrågavarande malmförädlingsförsök i stället måtte få disponeras
inflytande amorteringar å från anslaget utlämnade räntefria lån,
uttalade statsutskottet, att utskottet av principiella skäl ej ansåg sig böra till
-
trtofede*,
8
Statsutskottets utlåtande Nr 142.
styrka ett dylikt förfaringsätt. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl.
Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på det i motionerna berörda spörsmålet
och vidtoge de åtgärder, som befunnes påkallade.
I de nu i ämnet ånyo väckta motionerna yrkas statligt stöd — att beredas
från nu inflytande malminkomster — för vissa malmförädlingsförsök, avseende
främst en bättre användning av den apatit, som nu bortgår med avfallet
från anrikningsverken vid de norrländska malmfälten. Såsom av utredningen
framgår utgör apatiten ett användbart utgångsmaterial för de
svenska superfosfatfabrikernas framställning av fosforgödselmedel. Denna
råvara importeras nu i form av ett apatitkoncentrat.
Det är att förutse, att vid krig eller annan importavspärming den svenska
apatiten kan bliva av stort värde för den inhemska fabrikationen av gödselmedel.
Frågan om möjligheterna att framställa ett dylikt lämpligt svenskt
apatitkoncentrat är alltså av betydelse för krigsberedskapen, och utexperimenteringen
av någon lämplig praktisk metod härför torde, såsom av den
införskaffade utredningen framgår, förtjäna statens stöd.
Utskottet vill tillstyrka, att riksdagen gör framställning om frågans utredning.
Närmast torde därvid böra utrönas möjligheterna för att anställa praktiska
försök med framställning av ett för tillverkning av gödningsämnen
lämpligt svenskt apatitkoncentrat samt de kostnader, varmed dessa försök
kunna bliva förenade.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 161 och II: 299
må hos Kungl. Majit anhålla om utredning rörande betingelserna
för tillverkning av fosforsyrehaltiga gödningsämnen
med svensk apatit som råvara.
Stockholm den 11 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 141.
Statsutskottets utlåtande Nr 142.
9
Reservation
av herrar Oscar Olsson, Hansén, Asplund, Bergström, Nilsson i Landeryd,
Gustafsson i Benestad, Lindström, Lindberg i Umeå, Andersson i Södergård
och von Seth, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
»I två motioner,----royalty från LKAB.
Över motionerna---bedömande av motionerna.
Industrikontoret har erinrat, att de allmännast använda fosforgödselmedlen
i vårt land äro superfosfat och thomasfosfat, av vilka det förra framställes av
importerat råfosfat, som uppslutes med svavelsyra, medan det senare erhålles
som biprodukt vid s. k. thomasjärnframställning. Under år 1935 framställde
de svenska superfosfatfabrikerna 247,000 ton superfosfat (importen av råfosfat
var samma år 154,480 ton till ett värde av 6.26 milj. kronor), och från
stålverken erhölls 15,250 ton thomasfosfat.
Under de senare åren ha de svenska superfosfatfabrikerna börjat att i stigande
omfattning ersätta det naturliga råfosfatet, fosforit, med i utlandet
framställt koncentrat av apatit, vilket visat sig kunna ske utan olägenheter.
Förbrukningen av dylikt apatitkoncentrat, som ingår i ovannämnda råvarukvantiteter,
utgör för närvarande ej mindre än omkring 20,000 ton årligen.
Hittills utförda anrikningsförsök med svensk apatit ha ännu icke givit ett för
superfosfatindustriens behov tillräckligt rent koncentrat. Utförda laboratorieanrikningsförsök
tyda dock på, att ett sådant resultat sannolikt icke ligger
utom möjligheternas gräns. Vid ett nyligen igångsatt anrikningsverk vid
Grängesberg lia resultat erhållits, som icke synas jäva en sådan förhoppning.
Huruvida en sådan anrikning kan lämna en så pass billig produkt, att den
kan konkurrera med de f. n. synnerligen prisbilliga importråvarorna, särskilt
då det gäller de i frakthänseende ogynnsamt belägna Lapplandsgruvorna, har
ännu icke kunnat fastställas.
Åtskilliga förslag lia framkommit att utnyttja den inhemska apatiten på
annat sätt än genom bearbetning av densamma vid superfostfatfabrikerna.
Industrikontoret vill särskilt erinra örn följande:
Wiborgs metod, bestående i sammansmältning av apatitsligar med soda.
Detta förfarande var redan i slutet av föregående århundrade (åren 1899—-1904) föremål för fabriksmässig drift.
Lindblads metod, smältning av apatit med kalk, varigenom en produkt av
liknande beskaffenhet som thomasfosfat erhålles.
Palmaers metod, där den krossade apatithaltiga malmen eller avfallet, utan
föregående anrikning, behandlas med på elektrolytisk väg framställd överklorsyra,
varvid apatiten löses och sedermera ur lösningen utfälles ett som
gödselmedel användbart fosfat, under återvinnande av lösningsmedlet. Denna
metod var särskilt under krigsåren föremål för experiment i ganska stor
skala, vilka försök delvis bekostades av statsmedel.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1937. G sami. Nr 141—142.
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 142.
Dillners metod, som kännetecknas av att anrikad apatit och krossad fältspat
sammansintras endera i rullugn eller också i sintringspanna, varefter den
krossade produkten är direkt användbar som ett fosforkaligödselmedel. Sintringsförsök
jämte kulturförsök i ganska stor skala äro utförda.
Såsom inledningsvis framhållits, erhålles vid järntillverkningen av apatitlialtig
malm s. k. thomasfosfat. Denna tillverkning kan möjligen utökas.
Industrikontoret har slutligen betonat---att erforderliga medel bevil
jades
för klarläggande av hithörande, framför allt försvarsekonomiskt betydelsefulla
frågor.
Kommerskollegium har för egen del---svensk apatit såsom råvara.
Vid 1935 års riksdag---— som befunnes påkallade.
Såsom av utredningen framgår användes numera årligen cirka 20,000 ton
importerat utländskt apatitkoncentrat jämte importerad råfosfat som råvara
för den svenska superfosfattillverkningen. Vid det för några år sedan anlagda
apatitanrikningsverket i Grängesberg ulvinnes ur avfallet från järnmalmsanrikningen
apatitslig, som provats vid superfosfattillverkning med
gynnsamt resultat, men i huvudsak torde användas, efter hopsintring med
malmmull från Grängesberg, som råvara för Domnarvets thomasjärntillverkning,
varigenom förutsättningar torde ha skapats för startande av den planerade
stora tillverkningen av såväl tunnplåt som grova skeppsplåtar, ävensom
för en kraftigt ökad thomasfosfatproduktion vid Domnarvet. Beträffande
tillvaratagandet av de stora mängder apatit, som fortfarande bortrinna
med det omagnetiska avfallet från järnmalmsanrikningen vid de norrländska
malmfälten, lär man däremot ännu ej ha kommit längre än till vissa försök i
mindre skala. För tillvaratagande och nyttiggörande för framtiden av dessa
för vår folkförsörjning så betydelsefulla råvaror även vid Gällivare malmfälts
anrikningsverk yrkas i nu föreliggande motioner anvisande av medel — förslagsvis
att utgå av under 1936 influtna eller för budgetåret 1937/1938 beräknade
royaltyavgifter från LKAB till staten å tillsammans cirka 40 miljoner
kronor — högst en miljon kronor, att av Kungl. Maj:t efter prövning
disponeras för bekostande av i riksdagens skrivelse nr 370 av år 1936 angivna
malmförädlingsförsök m. m., åsyftande ett ökat utnyttjande av vid malmbrytningen
i Gällivare malmfält fallande varpmalm och malmmull samt därmed
följande apatit. För den händelse därvid i första hand nödiga försök i
större skala utfalla gynnsamt, är det givetvis önskvärt, att försöksanläggningen
utan dröjsmål utvidgas så pass, att hela avfallskvantiteten från järnmalmsanrikningsverket
kan direkte behandlas i flotationsverket och fortsatta
apalitförluster undvikas, varigenom erhålles första början till ett synnerligen
värdefullt reservlager, som kommer väl till pass vid eventuella importsvårigheter
för råfosfat, och som är behövligt även som råmaterial för anställande
av försök i större skala med fosfatframslällning enligt de metoder, som befinnas
värda sådana försök.
Det är nämligen att förutse, att---förtjäna statens stöd.
Ett pär av de i Kemiska industrikontorets utlåtande omnämnda fosfattill -
Statsutskottets utlåtande Nr 142.
11
verkningsmetoderna, Wiborgs metod och Dillners metod, förutsätta kali- eller
natronhaltiga uppslutningsmedel, varvid skulle erhållas ett synnerligen värdefullt
konstgödselmedel, innehållande såväl nämnda ämnen som apatitens fosforsyra
i citratlöslig form. Utskottet anser sig i detta sammanhang böra erinra,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit, nr 355 den 19 juni 1936, förklarat
sig till fullo beakta de synpunkter, som anförts i en vid nämnda års riksdag
väckt motion, nr 1:438, nämligen att då pågående undersökningar rörande
möjligheterna att framställa kalisalter ur inhemska kalirika bergarter borde
snarast möjligt fullföljas beträffande de för ändamålet bäst artade och
lämpligast belägna bergarterna i vårt land, även om den s. k. Lysekilsgraniten,
som då var föremål för undersökning, skulle visa sig hålla för litet kali
för att kunna giva ett ekonomiskt gynnsamt resultat. Enligt uppgifter i motionerna
finnas även i Norrbottens län lämpligt belägna och mycket kalirika
bergarter, såväl omedelbart intill vissa av malmerna i Gällivare malmfält som
i kustlandet inom Luleå, Råneå och Kalix socknar, där ett större antal fyndigheter
av kalifältspat förekomma, vilka torde kunna lämna goda uppslutningsmedel
för apatiten.
Utskottet vill tillstyrka att riksdagen gör framställning om frågans utredning.
Närmast torde därvid böra utrönas möjligheterna för att anställa praktiska
försök med framställning av ett för tillverkning av gödningsämnen
lämpligt svenskt apatitkoncentrat samt kostnaderna därför vid industriell
drift. För anställande av dessa försök och, vid gynnsamt utfall av desamma,
för utvidgande av försöksverket till en kapacitet, som motsvarar den vid full
drift av järnmalmsanrikningsverket erhållna mängden av omagnetiskt avfall,
skulle enligt gjorda kalkyler åtgå ungefär 150,000 kronor. Med en begränsning
av det i motionerna begärda anslaget till 300,000 kronor skulle dels dessa
kostnader bliva täckta, dels därutöver tillräckliga medel finnas för drift av
apatitflotationsverket till slutet av nästa budgetår, ävensom för under samma
budgetår förekommande försök med de olika fosfattillverkningsmetoder, som
befinnas värda en mera ingående undersökning och som kunna använda inhemska
uppslutningsmedel. Ävenså torde medel åtgå för nödiga undersökningar
av tillgången på sådana apatitrika skarnbergarter och malmer, som,
utan alt malmexportintresset lider intrång, kunna med fördel användas som
råvara för apatitanrikningsverket i sådan utsträckning, som kräves för tillgodoseende
av största möjliga del av landets årsbehov av fosfater även vid en
flerårig avstängning av tillförsel utifrån av råfosfat.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av motionerna I: 161 och II: 299,
må
a) hos Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande betingelserna
för tillverkning av fosforsyrehaltiga gödningsämnen
med svensk apatit som råvara;
b) för härav föranledda arbetsföretag och malmförädlingsförsök
anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.»