Statsutskottets utlåtande Nr 136.
1
Nr 136.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1937 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för vissa
förtidsavgangna officerare och underofficerare i arméns
och kustartilleriets reserver att vid uppnådda 55
levnadsår utbekomma pensions kapitaliserade värde.
(l:a avd.)
I en inom första kammaren av herr N. Holmström väckt motion, nr 113, har
hemställts, att riksdagen måtte medgiva rätt för de förtidsavgångna officerare
och underofficerare i arméns och kustartilleriets reserver, beträffande vilka
1927 års reservbefälsförordning icke är gällande, att i likhet med motsvarande
kategori förtidsavgångna i flottans reserv för sig eller efterlevande rättsinnehavare
utbekomma pensionens kapitaliserade värde vid uppnådda 55 levnadsår.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
över förevarande motion har utskottet med stöd av § 46 riksdagsordningen
infordrat vid detta utlåtande såsom bilaga fogat yttrande från försvarsväsendets
lönenämnd.
Under hänvisning till vad försvarsväsendets lönenämnd i ärendet anfört,
anser utskottet, att motionärens framställning icke bör till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen I: 113 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDEUS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,
Nilsson i Malmö, Asplund, Borell, Bergström, Johanson i Faleberg, Gustafsson i
Benestad, Holmström, Jonsson, Larsson i Varberg och von Heland; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Magnusson i Skövde,
Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Svensson, Ward, Norling, Olsson i
Staxäng, Erlander och Hansson i Rubbestad.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 136—138.
1120 87
2
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 februari 1937 har försvarsväsendets
lönenämnd anbefallts att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en
i riksdagens första kammare väckt motion, nr 113, örn rätt för vissa förtidsavgångna
officerare och underofficerare i arméns och kustartilleriets reserver
att vid uppnådda 55 levnadsår utbekomma pensions kapitaliserade värde.
I anledning härav får lönenämnden anföra följande.
I propositionen nr 50 angående försvarsväsendets ordnande till 1925 års
riksdag föreslogs införande av rätt för vissa beställningshavare i reserv eller
deras efterlevande att i stället för reservpension utbekomma ett mot dennas
efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp. Sådan rätt skulle
emellertid tillkomma endast i reserven utnämnd personal utom vid flottan,
där rätten till nämnda förmån föreslogs skola medgivas även för förtidsavgången
personal. Detta undantag motiverades av vikten att säkerställa
flottans behov av kvalificerade officerare i reserven.
Nämnda förslag bifölls av riksdagen enligt dess skrivelse nr 310 år 1925.
Genom brev den 12 juni 1925 godkände Kungl. Majit riksdagens beslut i
förevarande avseende men förklarade, att bestämmelser angående beslutets
ikraftträdande i, bland annat, förevarande avseende framdeles skulle meddelas.
Sådana bestämmelser meddelades emellertid icke förr än frågan örn reservpersonalens
avlönings- och pensionsförhållanden ånyo av Kungl. Majit underställts
riksdagens prövning i propositionen nr 227 till 1927 års riksdag. Därvid
framhölls bland annat, att de i propositionen avsedda nya förmånerna ej
borde tillkomma andra i reserven anställda beställningshavare än sådana, som
åtminstone i någon mån drabbades av den samtidigt föreslagna utsträckta
tjänstgöringsskyldigheten. Dessa förmåner vore nämligen avsedda, förutom
att främja rekrytering av reserverna, jämväl att stimulera till kvarstående därstädes.
De, som redan uppnått den ålder, då tjänstgöringsskyldigheten i fred
vore avsedd att upphöra, syntes under alla förhållanden komma att finna med
sin fördel förenligt att kvarstå i reserven den tid, som erfordrades för pensionens
utbekommande.
På grund av två i anledning av nämnda proposition nr 227 inom riksdagen
väckta motioner, däri föreslogs, att förtidsavgången personal i arméns reserver
skulle likställas med flottans motsvarande personal beträffande rätten att ut
bekomma pensionens kapitaliserade värde, uttalade riksdagen enligt skrivelsen
nr 236, såsom i den nu remitterade motionen omnämnts, att riksdagen icke
ansett sig kunna tillstyrka berörda förslag, men förutsatte, att Kungl. Majit
hade sin uppmärksamhet riktad på det i motionerna framförda spörsmålet.
Nya reservbefälsförordningar utfärdades den 23 september 1927, enligt
vilka rätten att utfå kapitaliserade värdet av reservpension infördes för i
reserven utnämnd personal vid samtliga försvarsgrenar samt dessutom för
förtidsavgången personal vid flottan.
Sedan riksdagen i anledning av en inom andra kammaren väckt motion i
skrivelse nr 516 år 1936 anhållit, att Kungl. Majit måtte taga under omprövning
frågan örn rätt för förtidsavgången personal tillhörande arméns, kustartilleriets
och flygvapnets reserver att för sig och efterlevande rättsinne
-
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
3
havare utbekomma pensionens kapitaliserade värde, har Kungl. Majit i årets
statsverksproposition föreslagit medgivande av sådan rätt beträffande de till
nämnda reserver hörande förtidsavgångna beställningshavare, vilka äro underkastade
1927 års reservbefälsförordningar.
I föreliggande motion föreslås nu utsträckning av nämnda förmån även till
förtidsavgången personal vid armén och kustartilleriet, som icke är underkastad
1927 års reservbefälsförordningar. Såsom grund för denna framställning
har åberopats, att sådan rätt skulle gälla för motsvarande kategori förtidsavgångna
vid flottan, vilka icke äro underkastade 1927 års reservbefälsförordning.
Av den här ovan lämnade redogörelsen torde framgå, att så icke
är fallet. 1925 års riksdags principiella medgivande i förevarande avseende
för flottans reservpersonal har nämligen icke vunnit tillämpning å annan
personal vid flottan än den, som är underkastad bestämmelserna i 1927 års
förordning.
I motionen uppgives, att det endast skulle vara ett relativt fåtal officerare
och underofficerare i reserven, vilka skulle beröras av framställningen.
Motionären synes emellertid hava förbisett, att örn ifrågavarande förmån tillerkändes
nämnda personal, man svårligen kan undgå att medgiva samma
förmån även för den i reserven utnämnda personal, å vilken 1927 års reservbefälsförordningar
icke äro tillämpliga, vilken personal torde uppgå till ett
mångdubbelt större antal än de förtidsavgångna.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att de skäl, som av Kungl. Majit och
riksdagen åberopats såsom motiv för införande av rätt för viss personal att
utfå reservpensions kapitaliserade värde, icke äga tillämplighet å de i
motionen avsedda beställningshavarna. Dessa, vilka uppgivas tillhöra årsklasserna
1882—1887, hava nämligen redan fullgjort all den tjänstgöringsskyldighet,
som erfordras för erhållande av pension, och uppnå redan innevarande
år eller under de närmaste åren den ålder, då reservpensionen skall
börja utgå. De torde alltså, såsom i ovannämnda proposition till 1927 års
riksdag uttalades, »under alla förhållanden komma att finna med sin fördel
förenligt att kvarstå i reserven den tid, som erfordras för pensionens utbekommande».
Med avseende härå finner lönenämnden sig icke kunna tillstyrka
införande av rätt för ifrågavarande personal att i stället för pension
uppbära ett mot dennas kapitaliserade värde svarande belopp.
Däremot torde vissa skäl tala för, att rätten att utbekomma kapitaliserade
värdet av reservpension utsträckes till efterlevande rättsinnehavare efter förtidsavgångna
befattningshavare, därest de avlida, innan de börjat uppbära
pension. Om så anses böra ske, förutsätter detta emellertid, att samma rätt
medgives även för efterlevande rättsinnehavare till i reserven utnämnda befattningshavare.
En sådan utsträckning av rätten att uppbära reservpensions
kapitaliserade värde bör givetvis gälla för reservpersonal vid samtliga försvarsgrenar.
I behandlingen av detta ärende hava deltagit undertecknad, ordförande,
samt ledamöterna Jansson, Giron, Almroos, Curtman, Tottie och Magnusson.
Stockholm den 11 mars 1937.
G. Afzelius.
/ Geonj Z. Topelius.