Statsutskottets utlåtande Nr 135.
1
Nr 135.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lån för ytterligare utbyggnad av turiststationen
vid Storlien m. rn. jämte i ämnet väckta
motioner.
(4:e avd.)
I en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 200, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av departementschefen anförts och i enlighet med de närmare
bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas, må dels till föreningen för skidlöpningens
främjande i Sverige för ytterligare utbyggnad av turiststationen
Högfjället vid Storlien av statens järnvägars rörelsemedel lämnas ett lån av
515,000 kronor, dels ock under den tid, amorteringen av sagda lån pågår, till
annuitetens bestridande tillskjutas ett årligt bidrag av högst 14,500 kronor,
att utgå av statens järnvägars trafikmedel.
I två motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 234, av herr
N. Andersson och den andra inom andra kammaren, nr 459, av herr W. Annér
m. fl. har hemställts, att riksdagen med avslag på Kungl. Maj:ts proposition
nr 200 måtte anhålla hos Kungl. Maj:t örn utredning och förslag åsyftande
uppförande i Storlien för statens järnvägars räkning (eventuellt genom lånestöd
åt skidfrämjandet) av ett sporthem eller turisthärbärge av i motionen
antydd enkel typ.
I en till järnvägsstyrelsen ställd, av styrelsen med skrivelse den 7 januari
1936 till Kungl. Majit överlämnad skrift har föreningen för skidlöpningens
främjande i Sverige — i det följande benämnd Skidfrämjandet — hemställt
örn utverkande, att ett lån av statsmedel på vissa närmare angivna villkor
ställdes till föreningens förfogande för en planerad utbyggnad av turiststationen
Högfjället vid Storlien. Sedan i ärendet företagits utredningar rörande
lämpligaste sättet för utbyggnadens genomförande, har det belopp, som erfordras
för ändamålet, bestämts till 515,000 kronor.
Departementschef en har i ärendet anfört bland annat följande:
Den föreliggande framställningen avser, att statens järnvägar genom lån och
genom visst bidrag till förräntning och amortering av lånet skulle möjliggöra
för Skidfrämjandet att utföra en ytterligare utbyggnad av turiststationen Hög
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 135.
1082 57
Utskottet.
- Statsutskottets utlåtande Nr 1 Ho.
fjället vid Storlien. Genom den i mars 1935 färdigställda utbyggnaden av
turiststationen ökades visserligen i icke ringa grad möjligheterna att bereda
turister fasta logimöjligheter. Erfarenheten har emellertid visat, att dessa undervissa
tider icke varit tillräckliga för att tillgodose behovet. Enligt vad i ärendet
upplysts hade sålunda omkring tiden för Marie bebådelsedag och under påskhelgen
år 1935 — trots genom utbyggnaden vunnet tillskott av omkring 200
nya logiplatser ■— antalet personer, som måst inkvarteras i sovvagnar, uppställda
å Storliens stationsområde, icke minskat utan tvärtom ökat. Enligt
vad järnvägsstyrelsen meddelat utgjorde antalet logiplatser i sovvagnarna
under vintern 1934—1935 429 men under vintern 1935—-1936, till följd av den
påbörjade ombyggnaden av sovvagnar till dagvagnar, endast 273. Under
tiden omkring påsken 1936 voro — samtidigt med att samtliga rum å turiststationen
Högfjället varit belagda — sovvagnarnas logimöjligheter i sin helhet
utnyttjade och i ett mycket stort antal fall kunde plats över huvud icke
beredas. Även under andra perioder måste, på grund av bristande utrymme
å turiststationen, sovvagnarna i relativt stor omfattning tagas i anspråk. Det
kan därför med skäl antagas, att sedan den beslutade ombyggnaden av sovvagnarna
inom den närmaste tiden helt genomförts, även vid en ganska betydande
ökning av de fasta logimöjligheterna ett avsevärt antal beställningar
av logi vid olika tillfällen under vintersäsongen måste avvisas.
För statens järnvägar är det enligt järnvägsstyrelsen av ekonomiskt intresse,
att åtgärder vidtagas till förekommande av en nedgång i resandetrafiken
på Storlien till följd av minskade logimöjligheter. Att Skidfrämjandet
skulle kunna utan ekonomiskt stöd genomföra den planerade utbyggnaden
av turiststationen synes uteslutet. I detta sammanhang bör även framhållas,
att föreningen, vilken icke är inriktad på affärsdrift i vinstsyfte utan fullföljer
ideella ändamål av betydelse för stora delar av vårt folk, måste anses vara
värd uppmuntran från det allmännas sida. Detta förhållande torde även,
genom beviljandet av tidigare understöd till föreningen, få anses vara av statsmakterna
erkänt. Med hänsyn härtill torde det också finnas anledning antaga,
att föreningen skall eftersträva att i vad på prispolitiken ankommer göra
turiststationen tillgänglig för bredast möjliga publik.
Den föreslagna nybyggnaden vid Storliens turiststation skulle inrymma
170 platser för besökande. Genom densamma skulle alltså allenast — örn än
på ett mera bestående sätt — vinnas en ganska begränsad ersättning för de
cirka 600 platser, som beretts i de hittills vid Storlien uppställda men nu till
dagvagnar ombyggda eller till sådan ombyggnad bestämda sovvagnarna. Erinras
må också, att inom den nuvarande, med låneunderstöd av 1934 års riksdag
redan utbyggda turiststationen ekonomi- och restauranglokalerna tilltagits särskilt
rymliga med tanke på en redan då förutsedd, enbart för logimöjligheter
anpassad tillbyggnad.
Enligt vad av Skidfrämjandet påvisats skulle de 170 platserna inom den
nya tillbyggnaden tillföra statens järnvägar cirka 2,000 resande årligen under
vintersäsongen, vilket lågt räknat motsvarar en bruttobiljettinkomst av
75,000 kronor ärligen. Mot denna siffra — från vilken statens järnvägars
egna kostnader för de resandes transport emellertid bör fråndragas — må
ställas statens järnvägars beräknade totala bidrag till nybygget, högst 257,500
kronor (hälften av den totala byggnadskostnaden 515,000 kronor) eller 14,500
kronor årligen under 28 år.
Statsutskottets utlåtande Nr Jdö.
3
Då i de väckta motionerna begärts frågans förnyade utredning med tanke
särskilt på möjligheterna på den nya tillbyggnadens ersättande med ett
»sporthem eller turisthärbärge av i motionen antydd enkel typ», må framhållas,
att de tvivelsutan rätt avsevärda kostnaderna för den i propositionen
föreslagna anläggningen delvis förorsakats av att denna måste uppföras av
sten. På grund av den begränsade tillgången på vatten och de kraftiga fjällstormarna
anses nämligen en ytterligare anhopning av träbyggnader medföra
alltför stor eldfara. Från Skidfrämjandet har därjämte för utskottet framhållits
hurusom även de mindre bemedlade besökandenas anspråk på hygien
och trevnad under vintersemestern efterhand växt, vilket bland annat tagit
sig uttryck i svårigheter att annat än för skidkurser, skolresor och under
enstaka tillfällen av alldeles särskilt stark resandetillströmning belägga de
båda bostadsbaracker, som redan av Skidfrämjandet finnas uppförda i
Storlien.
Vid frågans bedömande måste också enligt utskottets mening stort avseende
fästas vid vederbörande länsstyrelses i ärendet uttalade uppfattning.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har livligt tillstyrkt den föreslagna tillbyggnaden
under framhållande av att de invändningar som från hotell- och
pensionatshåll anförts ej vore berättigade, utan att det tvärtom ur lokala synpunkter
vore olyckligt örn nu, sedan genom en välskött propaganda publik*
tillströmningen till västra Jämtlands sportplatser uppdrivits, logimöjligheterna
genom sovvagnarna undandroges utan att ersättning härför skapades
genom andra förläggningar. Länsstyrelsen har därvid också antytt behövligheten
av än ytterligare logimöjligheter i Storlien utöver den nu planerade
nya hotellbyggnaden.
Med hänsyn till sålunda anförda omständigheter anser sig utskottet böra
tillstyrka förevarande proposition.
I samband med denna sin tillstyrkan — och i anslutning närmast till
vad länsstyrelsen i ärendet anfört — vill emellertid utskottet erinra, hurusom
turisttillströmningen till Storlien liksom övriga jämtländska turistorter
är koncentrerad till en tämligen kort vintersäsong, medan beläggningen under
övriga tider på året är jämförelsevis obetydlig, önskvärt vore om till motverkande
av denna till turistorterna kring jämtländska tvärbanan nu ytterligt
koncentrerade, tidvis synnerligen påfallande anhopningen av turister,
resandeströmmen kunde spridas även till nya trakter, främst vissa skogs- och
fjällområden utmed inlandsbanan. Inom dessa trakter finnas stora för
vintersport väl lämpade områden, vilka numera i den mån järnvägselektrifieringen
norrut mot Östersund hinner fortskrida också tämligen lätt
kunna nås från Stockholm och andra ännu mera sydligt belägna orter. Ej
endast ur de företagsekonomiska synpunkter, som för statens järnvägars del
främst måste läggas på frågan, utan även mera allmänt samhälleligt sett vore
det av intresse, örn järnvägsstyrelsen — under samverkan med Skidfrämjandet
och andra för ett sunt sport- och friluftsliv arbetande korporationer eller
andra intressenter — kunde främja vinterturistväsendets utbredning till dylika
nya trakter.
4
iStatsutskottets utlåtande Nr 135.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till propositionen och med avslag å
motionerna I: 234 och II: 459, må medgiva att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet
den 5 mars 1937 anförts och i enlighet med de närmare
bestämmelser, som av Kungl. Majit meddelas, må
a) till föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige för
ytterligare utbyggnad av turiststationen Högfjället vid Storlien
av statens järnvägars rörelsemedel lämnas ett lån av 515,000
kronor,
b) under den tid, amorteringen av sagda lån pågår, till annuitetens
bestridande tillskjutas ett årligt bidrag av högst 14,500
kronor, att utgå av statens järnvägars trafikmedel.
Stockholm den 4 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Jallansson i Fredrikslund, Nilsson i
Malmö, Hansén, Borell, Bergström, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i Benestad,
Holmström, Nilsson i Fredriksfält, Lindström, Larsson i Varberg och Bäcklund;
samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun,
Törnkvist, Svensson, Andersson i Prästbol, Lindberg i Umeå, Isacsson, Olsson i
Staxäng, Persson i Tidaholm, von Seth, Bergvall och Hansson i Rubbestad.
Reservationer:
1) av herrar Hansén, Holmström, Lindström, Jansson i Falun, Olsson i
Staxäng, von Seth och Bergvall, vilka ansett de skäl och synpunkter, som föranlett
framläggandet av propositionen, kräva ytterligare utredning och övervägande;
2)
av herrar Törnkvist och Persson i Tidaholm.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.