4

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Nr 119.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till inköp
av respiratorer till beredskap vid barnförlamningsepidemier.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 94, inom första kammaren
av herr M. Svensson och den andra, nr 205, inom andra kammaren av herr
M. Skoglund m. fl., har hemställts, att riksdagen under femte huvudtiteln
ville till inköp för statens räkning av respiratorer till beredskap vid barnförlamningsepidemier
uppföra ett reservationsanslag å 40,000 kronor.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,
får utskottet hänvisa till motionen I: 94.

över motionerna har yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från medi
cinalstyrelsen, vilket yttrande jämte tillhörande promemoria närslutes detta
utlåtande (Bilaga A och B).

Utskottet. På sätt i motionerna framhållits och medicinalstyrelsen vitsordat är behandling
med s. k. respirator ägnad att särskilt vid barnförlamning lätta och
lindra den förlamades andningsbesvär och därmed förenade svåra lidanden.
Åtskilliga landsting och städer, som utgöra egna epidemidistrikt, hava ock
anskaffat eller vidtagit åtgärder för anskaffande i begränsad omfattning av
såväl fasta som flyttbara respiratorer. Den olikartade utbredning och intensitet,
som känneteckna barnförlamningsepidemierna i vårt land, medför
emellertid att ett väsentligt stegrat behov av respiratorer kan uppstå inom
skilda delar av landet. Det synes utskottet vid sådant förhållande ändamålsenligt,
att staten, i enlighet med vad i motionerna föreslagits, anskaffar ett
lämpligt antal flyttbara reservapparater för att på rekvisition i mån av behov
tillhandahållas av den centrala sjukvårdsmyndigheten. Då dessa respiratorer
skola stå till förfogande även för statliga sjukhus av olika slag, är
det uppenbart, att tillhandahållandet av de statliga reservapparaterna icke
kan befria epidemidistrikten från anskaffande av egna respiratorer i den
omfattning, som får anses motsvara det normala behovet.

Mot det för ändamålet i motionerna äskade anslagsbeloppet har utskottet
icke något att erinra. Det torde få ankomma å Kungl. Majit att meddela

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

5

närmare bestämmelser rörande dispositionen av anslaget och beträffande
användningen av respiratorerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må med bifall till herr Svenssons och herr
Skoglunds m. fl. ifrågavarande motioner (I: 94 och II: 205)
till Inköp för statens räkning av respiratorer till beredskap
vid barnförlamningsepidemier m. m. under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 40,000 kronor.

Stockholm den 27 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 118.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Bilaga A.

Kungl. Medicinalstyrelsen.

Till riksdagens statsutskott.

I likalydande motioner (I: 94 och II: 205) hava herr Martin Svensson och
herr Skoglund m. fl. hemställt att riksdagen under femte huvudtiteln ville
till inköp för statens räkning av respiratorer till beredskap vid barnförlamningsepidemier
uppföra ett reservationsanslag å 40,000 kronor.

Genom kungligt brev den 12 februari 1937 har medicinalstyrelsen anbefallts
att till statsutskottet före den 15 mars avgiva yttrande över motionerna.

Till åtlydnad av den givna befallningen får medicinalstyrelsen anföra följande.

I skrivelse till samtliga epideminämnder och hälsovårdsnämnder i städer,
som bilda eget epidemidistrikt, har medicinalstyrelsen anmodat dessa att till
styrelsen inkomma med vissa uppgifter, som närmare framgår av skrivelsen
ifråga, som i avskrift bilägges.1

Vidare har medicinalstyrelsen hos arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
marinöverläkaren och flygförvaltningen hemställt om yttrande i ärendet.

De inkomna yttrandena ävensom en å styrelsens hälsovårdsbyrå upprättad
promemoria med tillhörande tablå1 biläggas.

För egen del får medicinalstyrelsen anföra.

Styrelsen vill till en början framhålla, att den korta tid som stått till styrelsens
förfogande för avgivandet av det begärda yttrandet, icke har medgivit
att uttömmande behandla de olika spörsmål, som böra beaktas i detta
sammanhang.

Av de inkomna yttrandena och av vad styrelsen i övrigt har sig bekant är
behandlingen i respiratorer av andningsförlamningar särskilt vid barnförlamning
av mycket stor betydelse framför allt för att lätta och lindra de förlamades
andningsbesvär och lidanden. Det synes därför vara ett trängande
behov, att respiratorer av lämplig typ och till lämpligt antal anskaffas och
hållas i beredskap å olika platser inom landet.

Detta har av styrelsen tidigare beaktats. Styrelsen har sålunda, då föregående
års barnförlamningsepidemi hotade att taga stor omfattning, verkställt
en undersökning rörande tillgången inom landet av respiratorer. Då
denna undersökning utvisade att inom vissa delar av landet det föreliggande
behovet icke var tillgodosett i tillräcklig omfattning avlät styrelsen en skrivelse,
som här i avskrift bilägges,1 till vissa landstingskamrerare och hälsovårdsnämnder,
vari hemställdes, att frågan örn anskaffande av respiratorer
av den större typen (Sahlin) snarast upptogs till behandling.

Beträffande tillgången på respiratorer vid 1936 års utgång och antalet under
samma år kontraherade och under den hittills gångna delen av år 1937
anskaffade respiratorer får styrelsen hänvisa till den bilagda tablån, av vilken
framgår, att behovet icke kan anses fyllt.

Vad angår frågan örn kostnaderna för anskaffande av respiratorer är det
uppenbart, att dessa böra bestridas av allmänna medel, enär enligt gällande
epidemilag personer, som lida av barnförlamning, skola vårdas å epidemi -

1 Här utelämnad.

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

7

sjukhus. Om dessa kostnader skola bestridas av epidemidistrikten eller av
staten, synes kunna göras till föremål för diskussion. Enligt 18 § epidemilagen
åligger det epidemidistrikten bland annat att svara för att epidemisjukhusen
äro försedda med nödig utrustning. Vidare är i stort sett kostnaderna
för epidemisjukvården genom nu gällande epidemilag lagda på epidemidistrikten
och statens medverkan härtill inskränker sig huvudsakligen till
statsbidrag för uppförande, inrättande och inlösen av samt driften av epidemisjukhus
ävensom kostnaderna för vissa tjänsteläkares å landsbygden
resor enligt 2 § 4 mom. nämnda lag. Det vill sålunda synas som om nu ifrågavarande
kostnader närmast borde påvila landstingen respektive städerna,
som bilda eget epidemidistrikt.

I förevarande fall synes det dock medicinalstyrelsen som ett avsteg från
denna princip vore berättigat. Därest staten bestrider nu ifrågavarande kostnader,
beredes nämligen möjligheter för medicinalstyrelsen att allt efter behovet
inom olika delar av landet vid inträffande epidemier av barnförlamning
på ett lämpligt sätt fördela och förflytta genom statens försorg anskaffade
respiratorer, vilkas driftkostnader emellertid torde böra bestridas av
kommunala medel. Härtill kommer att de reservapparater, vilka vid sidan av
de apparater, som böra finnas tillgängliga inom varje epideminämnds område,
äro behövliga för att i epidemitid möta stegrade krav, i många fall torde
få mottaga patienter även från närliggande områden. Även härutinnan ligger
ett skäl för staten att påtaga sig kostnaderna för anskaffningen.

Under hänvisning till det anförda får medicinalstyrelsen nå det sätt tillstyrka
bifall till motionärernas hemställan, att riksdagen under femte huvudtiteln
ville till inköp för statens räkning av respiratorer till beredskap vid
barnförlamningsepidemier uppföra ett reservationsanslag å 40,000 kronor, att
av Kungl. Maj:t disponeras efter de grunder, vartill ytterligare utredning örn
lämpligaste formen för beredskapens organisation kan leda.

Stockholm den 15 mars 1937.

På kungl, medicinalstyrelsens vägnar:

MAGNUS HERRLIN.

B. Grapengiesser.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Bilaga B.

P. M.

angående anslag till inköp för statens räkning av respiratorer till beredskap

vid barnförlamningsepidemier.

Genom cirkulärskrivelse den 20 februari 1937 har medicinalstyrelsen anmodat
samtliga epideminämnder i landet samt hälsovårdsnämnderna i de
städer som utgöra eget epidemidistrikt, arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
marinöverläkaren och kungl, flygförvaltningen att före den 1 mars 1937 till
medicinalstyrelsen inkomma med i skrivelsen närmare angivna uppgifter
ävensom avgiva det yttrande i övrigt, vartill motionerna kunna giva anledning
eller eljest synes påkallat.

Av de inkomna yttrandena framgår i huvudsak följande.

I bifogad tabell1 återfinnas uppgifter angående antalet såväl fasta som portativa
respiratorer, som anskaffats i samtliga län och städer som utgöra eget
epidemidistrikt samt inom marinen och flygvapnet vid 1936 års utgång eller
kontraherats för leverans under år 1937, varvid för varje apparat såvitt
möjligt uppgivits typ, kostnad och stationeringsplats. Dessutom lämnas där
en tabellarisk översikt av det antal patienter, som 1936 varit föremål för respiratorbehandling
ävensom för mortaliteten ibland dessa.

Flertalet av de respiratorer, som hittills tagits i bruk i vårt land, ha anskaffats
under år 1936 i samband med den stora barnförlamningsepidemien
detta år. De Ira kommit till användning endast vid svåra fall med respirationsförlamningar
och behandlingarna ha i allmänhet utförts på sjukhus.
Inalles hava under år 1936 behandlats 129 patienter. De flesta av dessa — på
vissa sjukhus alla — ha gått till döden i hjärtförlamning. Av de till livet
räddade torde en avsevärd del hava blivit invalider såsom förhållandet är
vid svåra fall av barnförlamning. Om sålunda slutresultatet av behandlingen
med respirator är dåligt, har den dock sitt stora värde därigenom att den
— förutom att i enstaka fall vara livsräddande — befriar den sjuke från en
långsamt fortskridande kvävning ofta vid bibehållen full sans och de lidanden
detta tillstånd medför för den sjuke, anhöriga och omgivningen.

En värdefull tillgång utgör respirationsapparaten vid vissa olycksfall,
drunkningsolyckor, gasförgiftningar o. dyl. I medicinalstyrelsens enquéte
omtalas ett sådant fall, en person som behandlades för cyanväteförgiftning
och tillfrisknade efter några timmars respiratorbehandling.

De här i landet förekommande typerna av andningsmaskiner äro den
Sahlinska respiratorn, den av doktor Petersen konstruerade apparaten
»Reddo» samt tysken Eisenmengers »Biomotor». Dessutom har nyligen å
Stines instrumentfabrik i Stockholm konstruerats en portativ apparat avsedd
att anbringas å bårar, av vilken man ännu har liten erfarenhet. De två förstnämnda
typerna arbeta efter den av amerikanaren Drinker angivna metoden
att tvinga patienten att andas genom att rytmiskt sammantrycka och utvidga
bröstkorgen. Biomotorn åstadkommer liknande effekt genom bukmusklernas
och diafragmas rörelser.

Den Sahlinska apparaten anses vara driftsäker och lättmanövrerad. Be -

1 Här utelämnad.

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

9

handlingen är skonsam för patienten, som kan få vila och sömn under de
dagar och veckor behandlingen pågår. Apparaten lämpar sig emellertid icke
utan vidare för förflyttning från en plats till en annan. Varje apparat är
nämligen inställd för ett visst slag av elektrisk energi, växel- eller likström
samt viss strömstyrka. Föreligger icke samma förhållanden i dessa avseenden
på en plats, dit apparaten flyttats, som på en föregående, är den obrukbar
utan kostsamma och tidsödande omändringar. Behandling med denna
apparat kan endast försiggå på sjukhus och fordrar ständig tillsyn av personal,
som är kunnig i dess skötsel och handhavande. Priset uppgår för
närvarande till c:a 8,000 kronor. För behandling av barnförlamningspatienter
är denna apparat synnerligen lämplig och utan tvivel den enda, som
för närvarande kan komma i fråga för användning i större utsträckning. Den
kan icke användas under den sjukes transport.

Apparaterna »Reddo» och »Biomotor» giva konstgjord andning på ett
ganska tillfredsställande sätt. De kunna utan svårighet flyttas och användas
under sjuktransport, äro lätta att manövrera, betinga för närvarande ett pris
av omkring 2,000 kronor och fordra inga installationskostnader, men hava
den stora olägenheten, att de anstränga patienten mycket, trycka på kroppen
samt kunna åstadkomma skavsår. Deras handhavande kräver sakkunnig
personal. Med hänsyn till dessa apparaters konstruktion och verkningssätt
få de betecknas såsom olämpliga vid långvarig behandling. Deras användning
vid barnförlamning torde inskränka sig dels till de tillfällen, då den
mera effektiva Sahlinska apparaten icke står till förfogande dels till transporter,
som äro så långa eller företagas under sådana förhållanden, att manuell
konstgjord andning därunder icke kan utföras. De erfarenheter man
haft av denna behandlingsform under transport äro mycket små och inskränka
sig till endast några enstaka fall i hela landet.

Medicinalstyrelsens enquéte har givit vid handen att den Sahlinska apparaten
för närvarande finnes att tillgå i alltför liten utsträckning i vårt land.
Flera epidemiläkare ha haft det bestämda intrycket, att långa transporter
varit påfrestande för de sjuka och sannolikt försämrat deras tillstånd och
därigenom utsikterna till en gynnsam utgång. Icke mindre än 11 av de år
1936 på Stockholms epidemisjukhus behandlade 16 fallen hade transporterats
lång väg och framkommit i ett mycket dåligt skick. Det är sålunda synnerligen
viktigt, att transporterna göras så korta som möjligt.

Stockholm den 13 mars 1937.

MEDICINALSTYRELSENS HÄLSOVÅRDSBYRÅ.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 118—119.

■I