36
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Nr 113.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1937 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar
angående tillfällig och -provisorisk löneförbättring för
viss personal vid sjöförsvaret.
(l:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret
1937/1938 har Kungl. Majit, under åberopande av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 januari
1937, i samband med behandlingen av sjöförsvarets anslag till avlöning åt
personal vid kårer och stater m. fl. föreslagit riksdagen (punkt 71, sid. 153)
medgiva, att under budgetåret 1937/1938 må, i överensstämmelse med för innevarande
budgetår tillämpade huvudgrunder, till löjtnanter samt underofficerare
av 2:a och 3:e graden på aktiv stat och övergångsstat ävensom till flaggkorpraler
utgå tillfällig löneförbättring.
I en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 193, har Kungl. Majit sedermera,
under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag — med återkallande av det i statsverkspropositionen
framlagda förslaget örn tillfällig löneförbättring till flaggkorpraler
under budgetåret 1937/1938 —- föreslagit riksdagen medgiva, att
provisorisk löneförbättring enligt i berörda statsrådsprotokoll den 5 mars
1937 förordade grunder må från och med budgetåret 1937/1938 beredas flaggkorpraler
och högbåtsmän samt att härav föranledda kostnader må bestridas
av sjöförsvarets anslag till avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.
På av Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag framlagt
förslag (fjärde huvudtiteln, sid. 28—34) medgav riksdagen, att tillfällig löneförbättring
enligt vissa närmare angivna huvudgrunder finge under budgetåret
1935/1936 beredas viss militär personal, som genom rådande befordringsförhållanden
kommit uti en i avlöningshänseende särskilt ogynnsam ställning,
och enahanda medgivande har också lämnats av 1936 års riksdag för innevarande
budgetår. I enlighet med Kungl. Majits förslag i statsverkspropositionen
har riksdagen för nästa budgetår medgivit, att tillfällig löneförbättring
må utgå till vissa löjtnanter, sergeanter och furirer vid lantförsvaret enligt i
huvudsak samma grunder som under innevarande budgetår.
Av propositionen nr 193 angående provisorisk löneförbättring för flaggkorpraler
och högbåtsmän inhämtas följande:
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
37
Genom 1925 års försvarsbeslut tillkom en ny manskapsgrad vid marinen,
nämligen flaggkorpralsgraden. Flaggkorpralerna, som förutsattes skola äga
fullständig underofficersutbildning, avsågos att förrätta underofficers tjänst
samt att i mån av avgång ersätta underofficerare av 3:e graden.
Enligt nämnda försvarsbeslut skulle vidare ett antal — högst 150 — erfarna
och pålitliga korpraler vid flottan, som icke avlagt underofficersexamen
men på grund av yrkesskicklighet m. m. voro behövliga för fortsatt tjänstgöring,
få kvarstå i tjänst intill den för underofficer fastställda åldersgränsen
eller 55 år. Dessa korpraler — s. k. högbåtsmän — skulle bestrida dels vissa
befattningar, som tidigare avsetts för personal med underofficers kompetens,
och dels vissa förhandsposter ombord å fartyg.
Enligt gällande manskapsavlöningsreglemente av den 11 maj 1928 (nr 128)
uppbära flaggkorpraler och högbåtsmän lön efter följande
Limeplan för manskap vid marinen (Mm).
Lönegrad |
. Beställningshavare |
Begyn- nelse- lön |
Lön efter |
en tjänstetid av |
||||||
12 må- nader |
24 | 36 må- | må-nader! Hader |
48 må- nader |
60 må- nader |
72 må- nader |
84 må- nader |
96 må- nader |
132 må- nader |
|||
3 2 1 |
Flaggkorpral............ Korpral (högbåtsman).... |
kr. 1.140 600 |
kr. 1,140 720 |
1 kr. kr. - 1,512 |
kr. 1,608 1,416 1,116 |
kr. 1.704 1.512 1,212 |
kr. 1,800 1,608 1,308 |
kr. 1,896 1,704 1,404 |
kr. 1,992 1,800 1,500 |
kr. 2,112 |
I en löneplanen bifogad anmärkning stadgas att lönen för högbåtsman skall
höjas 36 månader efter det sista löneförhöjningen i lönegraden tillträtts till
1,896 kronor, efter ytterligare 36 månader till 1,992 kronor samt slutligen efter
ytterligare 36 månader till 2,088 kronor.
Med stöd av riksdagens ovan omförmälda lämnade medgivande rörande tillfällig
löneförbättring åt viss personal vid sjöförsvaret äger flaggkorpral, som
åtnjuter lön efter förenämnda löneplan och uppnått en tjänstetid av 16 år,
åtnjuta tillfällig löneförbättring med 120 kronor för helt år räknat.
Förutom den kontanta lönen åtnjuta flaggkorpraler och högbåtsmän vissa
förmåner in natura eller ersättning därför.
Yad slutligen beträffar flaggkorpralernas och högbåtsmännens ställning
i pensionshänseende skola 1935 års militära tjänstepensionsreglemente och
1936 års allmänna familjepensionsreglemente äga tillämpning å dem, därest
de ej anmält sig önska bibehållas vid den summariska tjänstepensionering
utan pensionsavgiftsskyldighet, som vid tidpunkten för tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande tillkom dem. Enligt sistnämnda reglemente skall
såsom pensionsålder gälla en levnadsålder av 55 år för högbåtsman och 50
år för flaggkorpral. Tjänstepensionsavdraget utgör 54 kronor och familjepensionsavdraget
96 kronor för såväl flaggkorpral som högbåtsman.
I sitt den 30 juli 1935 avgivna betänkande framhöll 1930 års försvarskommission,
att det för ernående av drägligare befordringsförhållanden till och
38
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
inom flottans underofficerskår enligt kommissionens mening vore önskvärt,
att antalet flaggkorpraler minskades i förhållande till antalet underofficerare.
Marinmyndigheterna framhöllo i utlåtanden över försvarskommissionens
betänkande, att flaggkorpralsgraden medförde en försening av befordran till
underofficer i jämförelse med vad förhållandet vore vid övriga försvarsgrenar
samt att en utjämning härutinnan kunde ske endast genom förbättring av
flaggkorpralernas ekonomiska förhållanden, vilka måste betecknas såsom
otillfredsställande. Beträffande högbåtsmännen hade marinmyndigheterna
funnit en förbättring av de ekonomiska förhållandena erforderlig och behjärtansvärd.
Liknande synpunkter framhöllos även av försvarsväsendets underbefälsförbund
i dess över försvarskommissionens betänkande avgivna yttrande.
Vid anmälan inför Kungl. Majit i statsrådet av 1936 års försvarsproposition
uttalade departementschefen bland annat, att flaggkorpralernas ekonomiska
förhållanden borde förbättras, så att viss kompensation för de vid jämförelse
med motsvarande personalkategorier vid andra vapenslag betydligt sämre befordringsmöjligheterna
erhölles. I fråga örn högbåtsmännen syntes det departementschefen
även skäligt, att förbättrade löneförmåner möjliggjordes genom
införande av ytterligare ett par lönetillägg. Departementschefen ansåge därför,
att dessa frågor efter erforderlig kompletterande utredning snarast borde
bringas till en lösning.
Emot förevarande uttalanden i fråga örn flaggkorpralernas och högbåtsmännens
löneförhållanden förekom vid riksdagsbehandlingen ingen erinran.
I underdånig skrivelse den 14 januari 1937 hava marinförvaltningen och
chefen för marinstaben framhållit, att myndigheterna ansåge behovet av löneförbättring
för flaggkorpraler och högbåtsmän så trängande, att provisoriska
åtgärder. snarast borde förberedas för att kunna träda i kraft senast i samband
med genomförandet av den nya försvarsordningen, d. v. s. den 1 juli 1937.
Jämväl ur rekryteringssynpunkt vore sådana åtgärder av väsentlig betydelse.
Myndigheternas skrivelse utmynnade för flaggkorpralernas del i ett förslag
örn införande av två provisoriska ålderstillägg örn vartdera 240 kronor att
utgå efter respektive 12 och 15 års tjänstetid. Därvid förutsattes, att den tillfälliga
löneförbättring å 120 kronor, som för innevarande budgetår tillkommer
flaggkorpral efter 16 års tjänstetid, alltjämt skulle utgå.
Beträffande högbåtsmännen hava förenämnda myndigheter i sin skrivelse
föreslagit dels att de tre för högbåtsmännen nu bestämda ålderstillläggen
å vartdera 96 kronor måtte höjas till 120 kronor, dels ock två nya
ålderstillägg å 120 kronor.
över marinmyndigheternas ifrågavarande förslag har försvarsväsendets
lönenämnd den 6 februari 1937 avgivit utlåtande och därvid anfört i huvudsak
följande:
Då flaggkorpralernas försenade underofficersbefordran icke
vöre beroende av vederbörande själva utan förorsakades av vissa organisatoriska
förhållanden, vore enligt lönenämndens förmenande redan på grund
härav viss kompensation i lönehänseende motiverad. I sin förenämnda
skrivelse hade marinmyndigheterna till stöd för sitt förslag åberopat — för
-
Statsutskottets utlåtande Nr lis.
39
utom ofördelaktiga befordringsförhållanden — förefintliga rekryteringssvårigheter.
Enligt vad lönenämnden inhämtat, förefölle dessa svårigheter
vara av synnerligen allvarlig natur, i det att vakanser icke syntes kunna undvikas
bland flaggkorpralerna, särskilt i de yrkesgrenar, där erhållen yrkesutbildning
underlättade vinnandet av väl avlönad anställning i civil tjänst
eller befordran till underofficersbeställning vid annan försvarsgren. Uppenbart
vore, att föreliggande rekryteringssvårigheter skulle minskas, örn bättre
avlöningsförmåner kunde erbjudas för ifrågavarande befattningshavare.
Det syntes även böra framhållas, att övervägande antalet flaggkorpraler
vore gifta och hade familj att försörja och därför givetvis hade svårt att draga
sig fram på de till dem utgående löneförmånerna, vilka vore avvägda med
hänsyn till att vederbörande beräknats skola åtnjuta kost, bostad och beklädnad
in natura.
Med hänsyn till vad sålunda anförts hade lönenämnden funnit starka skäl
tala för ett omedelbart tillgodoseende av ifrågavarande personals behov av
löneförbättring. Då det icke syntes kunna förväntas, att i samband med inom
1936 års lönekommitté pågående utredningar en definitiv lönereglering
kunde komma till stånd för här avsedda befattningshavare, syntes man vara
hänvisad att bereda dem en välbehövlig lönekompensation genom införande
för dem av en provisorisk löneförbättring.
Mot det av myndigheterna härutinnan framlagda förslaget, som lönenämnden
alltså i princip biträdde, hade nämnden emellertid funnit anledning till
vissa erinringar av löneteknisk natur. Den ojämna löneskala, som av myndigheterna
föreslagits beträffande flaggkorpralerna, syntes sålunda icke
lämplig. För egen del ville lönenämnden föreslå, att sedan vederbörande
efter 8 års tjänstetid uppnått den i manskapsavlöningsreglementet härför angivna
lönen, löneuppflyttningar skulle äga rum vart tredje år och slutlönen
uppnås efter 17 års tjänstetid.
I enlighet härmed syntes den nuvarande löneskalan böra utbyggas med
ytterligare två löneförhöjningar, vilka skäligen borde bestämmas till 180
kronor vardera och utgå efter 168 månaders (14 års), respektive 204 månaders
(17 års) tjänstetid.
Därest ifrågavarande provisoriska löneförbättring bomme till stånd, syntes
den nu utgående tillfälliga löneförbättringen å 120 kronor icke vidare böra
ifrågakomma.
Beträffande högbåtsmännen hade myndigheterna föreslagit, att
den nu enligt manskapsavlöningsreglementet utgående löneförhöjningen efter
respektive 11, 14 och 17 år med 96 kronor för varje gång i stället skulle utgå
med 120 kronor, varjämte ytterligare två löneförhöjningar å likaledes 120
kronor skulle tillkomma efter 20, respektive 23 års tjänstetid.
Såsom framginge av en av lönenämnden verkställd utredning, vore det
endast ett fåtal av högbåtsmännen, som icke vore familjeförsörjare, varför
— såsom även departementschefen år 1936 uttalat — det syntes skäligt,
att förbättrade löneförmåner bereddes dem genom införande av ytterligare
ett par lönetillägg. Den föreslagna förhöjningen från 96 kronor med 24
kronor för år av de nu i anmärkningen under vederbörlig löneplan upptagna
löneförhöjningarna ansåge lönenämnden emellertid alltför obetydlig för att
motivera en ändring av gällande avlöningsreglemente. Lönenämnden hade
däremot intet att erinra mot att de föreslagna två nya lönetilläggen bestämdes
till 120 kronor vartdera. De kontanta lönebeloppen i de två nya löneklasserna
skulle alltså utgöra 2,208, respektive 2,328 kronor.
Eit bifall till lönenämndens förslag skulle enligt verkställd approxima
tiv beräkning komma att medföra en årlig kostnadsökning av omkring
40,000 kronor. Därvid hade lönenämnden beräknat, att vid bifall till före
-
40
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
liggande förslag medel icke vidare behövde tagas i anspråk för bestridande
av merkostnader för dem av ifrågavarande befattningshavare, vilka åtnjöte
avlöning enligt äldre avlöningsbestämmelser.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Såsom av förestående redogörelse framgår intaga flaggkorpralerna och
liögbåtsmännen en särställning inom försvarsväsendet. Sålunda äro flaggkorpralerna,
oaktat de tillhöra manskapet, avsedda att bestrida för underofficerare
avsedd tjänstgöring. liögbåtsmännen utgöras av äldre underbefäl
i korpralsgraden med framstående yrkesskicklighet och goda sjömannaegenskaper,
avsedda för vissa befattningar, som tidigare bestritts av personal med
underofficers kompetens, ävensom vissa förhandsposter ombord å fartyg.
Båda personalkategorierna äro, till skillnad från annat manskap vid försvarsväsendet,
berättigade till pension, flaggkorpralerna vid 50 och högbåtsmännen
vid 55 års ålder. Löneförmånerna för dessa beställningshavare äro
också beräknade på annat sätt än för övrigt manskap. Sålunda intaga flaggkorpralerna
i lönehänseende en mellanställning mellan lägsta underofficersgraden
och arméns högsta underbefälsgrad, medan högbåtsmännen med hänsyn
till sin långa anställningstid i förhållande till korpralerna äga tillgodonjuta
vissa löneförhöjningar utöver dem, som tillkomma dessa.
De befordringsmöjligheter för flaggkorpraler, med vilka räknades vid tillkomsten
av nu gällande avlöningsbestämmelser, hava emellertid visat sig
icke hållbara. Visserligen hava flaggkorpralernas befordringsförhållanden
förbättrats genom 1936 års försvarsbeslut, men särskilt för flottans flaggkorpraler
får man alltjämt räkna med en väsentligt högre befordringsålder
än som förutsattes vid den nuvarande löneskalans bestämmande. Redan
nämnda förhållande pekar hän på att en förbättring av flaggkorpralernas
löneförhållanden utgör ett befogat önskemål. Härtill kommer intresset av
att motverka den övergång av dugliga flaggkorpraler från militärtjänst till
civil tjänst, som av myndigheterna påtalats. Ett förbättrande av flaggkorpralernas
ekonomiska ställning lärer härvidlag vara av väsentlig betydelse.
Vad beträffar högbåtsmännen delar jag myndigheternas uppfattning, att
jämväl deras löneförmåner för närvarande äro väl knappa i förhållande till
deras långa tjänstetid och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Härvid är särskilt
att märka, att slutlönen uppnås redan efter 17 års tjänst, medan tjänstetiden
därefter, under vilken möjlighet till befordran icke föreligger, oftast uppgår
till ett tjugutal år.
Den förbättring av flaggkorpralernas och liögbåtsmännens löneförmåner,
som jag sålunda anser mig böra förorda, synes mig lämpligen böra ansluta
till de av lönenämnden föreslagna grunderna och sålunda tills vidare hava
karaktären av en provisorisk löneförbättring. I enlighet med nämnda förslag bör
löneskalan för flaggkorpraler utbyggas med ytterligare två löneförhöjningar örn
180 kronor vardera, att utgå efter 168 respektive 204 månaders tjänstetid,
varvid dock den nu utgående tillfälliga löneförbättringen örn 120 kronor
efter 16 års tjänstetid, vilken i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag föreslagits skola utgå jämväl för nästkommande budgetår, lärer böra
bortfalla. För högbåtsmännen böra tillkomma två nya lönetillägg, vartdera
å 120 kronor, att utgå efter 240 respektive 276 månaders tjänstetid. Vid ett
genomförande av detta förslag skulle sålunda — frånsett den provisoriska
löneförstärkning, som på grund av därom tidigare avlåten proposition må
komma ifrågavarande befattningshavare till godo — kontantlönen för flaggkorpral
efter 14 års tjänstetid komma att uppgå till 2,292 kronor och efter 17
Statsutskottets utlåtande Nr 113. 41
års tjänstetid till 2,472 kronor samt för högbåtsman efter 20 års tjänstetid
till 2,208 kronor och efter 23 års tjänstetid till 2,328 kronor.
De av den provisoriska löneförbättringen föranledda kostnaderna, som av
lönenämnden beräknats uppgå till cirka 40,000 kronor för år, torde böra bestridas
av sjöförsvarets avlöningsanslag. Någon uppräkning av detta anslag
för nästkommande budgetår torde emellertid icke av denna anledning bliva
erforderlig.
I anslutning till vad sålunda anförts har departementschefen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte — med återkallande av det i statsverkspropositionen framlagda
förslaget örn tillfällig löneförbättring till flaggkorpraler under budgetåret
1937/1938 — föreslå riksdagen medgiva, att provisorisk löneförbättring
må beredas flaggkorpraler och högbåtsmän.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
örn tillfällig och provisorisk avlöningsförbättring till den personal vid sjöförsvaret,
varom här är fråga, får hemställa,
att riksdagen må medgiva,
a) att under budgetåret 1937/1938 må utgå tillfällig löneförbättring
i överensstämmelse med för innevarande budgetår tilllämpade
huvudgrunder, till löjtnanter samt underofficerare av
2:a och 3:e graden på aktiv stat och övergångsstat vid sjöförsvaret;
b)
att från och med budgetåret 1937/1938 provisorisk löneförbättring
enligt i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
den 5 mars 1937 förordade grunder må beredas flaggkorpraler
och högbåtsmän;
c) att härav föranledda kostnader må bestridas av sjöförsvarets
anslag till avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.
Stockholm den 20 april 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 104.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr lill—113. ina 87 4
Utskottet.