Statsutskottets utlåtande Nr 108.
15
Nr 108.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1937 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om
täckande av vissa å fonden för förlag till statsverket
bokförda förskott till försvarsväsendet rn. rn.
(l:a avd.)
Uti en den 26 februari 1937 dagtecknad proposition (nr 227) har Kungl.
Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit att, delvis med ändring av tidigare fattade beslut, på sätt i berörda
statsrådsprotokoll anförts, bereda ersättning för vissa till försvarsändamål
förskjutna kostnader.
Frågan örn bestridande av kostnaderna för vissa byggnader vid försvarsväsendet
har genom ett flertal riksdagsbeslut förbundits med frågan örn
dispositionen av vid försäljning av vissa för försvarsändamål disponerade
markområden inflytande medel. Härvid kunna tre olika arter av beslut särskiljas.
1. Stundom hava influtna försäljningsmedel från ett bestämt område anslagits
att täcka kostnaderna för utförande av visst byggnadsarbete. Sålunda
har 1892 års riksdag beslutit, att vissa kronan tillhöriga områden inom Stockholms
stad skulle försäljas samt att försäljningsmedlen från dessa områden
finge intill visst belopp användas till uppförande av nytt kasernetablissemang
för livgardet till häst (jfr riksdagens skrivelse 1892 nr 78).
2. Av annan karaktär är 1905 års riksdags beslut att upplåta Järvafältet
till övningsplats för Stockholmstrupperna samt att försälja två områden på
Norra Djurgården ävensom att av därvid inflytande försäljningsmedel täcka
vissa kostnader för Järvafältet och nytt skogsinstitut, varefter återstoden
skulle tilläggas lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Ett annat beslut av liknande art fattades vid 1929 års riksdag, då riksdagen
medgav, att kostnaderna för förflyttning av Stockholms tygstation
tillhöriga å Norra Djurgården belägna anläggningar finge i första hand belasta
det s. k. exploateringskontot samt i övrigt bestridas av lånemedel för att
framdeles täckas av inflytande försäljningsmedel för tomter å Norra Djurgården.
Sistnämnda riksdag lämnade även ett generellt medgivande därtill, att
de för fortsatt exploatering av Ladugårdsgärde erforderliga kostnaderna —
vartill hänfördes jämväl kostnad för nu där befintliga anläggningars förflyttning
— finge bestridas av influtna köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården.
16
Statsutskottets utlåtande nr 108.
3. Vid 1914 års senare riksdag fastslogs den allmänna principen att för
täckande av vissa engångskostnader i samband med genomförandet av 1914
års försvarsordning erforderliga belopp skulle förskottsvis utgå av värnskattefonden
eller av tillgängliga medel att sedermera ersättas av lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål eller annan fond, dit
köpeskillingarna för då till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med riksdagens
samtycke försåldes, kunde komma att inflyta. I samband med åtgärder
till förskottsväsendets avveckling uppfördes å 1918 års tilläggsstat anslag
av lånemedel att sedermera ersättas på sätt nyss nämnts till belopp motsvarande
vad som sålunda förskjutits. Under sistnämnda och de närmast
följande åren anvisades ytterligare lånemedelsanslag för utförande av byggnadsföretag
vid armén betingade av 1914 års härordning.
Enligt den ståndpunkt, som av Kungl. Majit och riksdagen intogs vid behandlingen
av propositionen angående försvarsväsendets ordnande år 1936,
skulle medelsanvisningen för de då planerade kasernbyggnaderna m. m. frigöras
från beroendet av inkomsten vid försäljning av markområden, vilka
disponeras för försvarsändamål.
I proposition nr 252 till 1930 års riksdag angående exploatering av Ladugårdsgärde
m. m. föreslog Kungl. Majit, att av de vid den av Djurgårdskommissionen
bedrivna exploateringsverksamheten inflytande försäljnings-,
arrende- och andra medel skulle täckas alla med exploateringsverksamheten
förbundna utgifter samt viss ersättning till Djurgårdskassan, varefter återstående
inkomstmedel skulle i enlighet med beslut, som riksdagen meddelat
eller bomme att fatta, disponeras i första hand för återbetalning av sådana
förskott, vilka förutsatts skola täckas av köpeskillingsmedel vid markförsäljningar
å Ladugårdsgärde.
I skrivelse den 2 juni 1930 (nr 334) anmälde riksdagen, att riksdagen fattat
beslut i överensstämmelse med Kungl. Majits proposition i här berörda avseende.
Efter uppdrag av Kungl. Majit den 5 juni 1936 har statskontoret verkställt
utredning rörande användningen av inflytande försäljningsmedel förvissa
till militära ändamål disponerade markområden. Beträffande denna utredning,
över vilken utlåtanden avgivits av arméförvaltningen, riksräkenskapsverket
och fullmäktige i riksgäldskontoret, hänvisas till det följande.
(1) Enligt 1892 års riksdags förenämnda beslut örn uppförande av nytt
kasernetablissemang för livgardet till häst skulle, intill dess köpeskillingen
inflöte för det till försäljning beslutade området, medel till byggnadsföretaget
nr. m. få förskjutas av statsverkets tillgångar efter Kungl. Majits beprövande.
För detta ändamål förskotterades av statskontoret ett belopp av
1,586,729 kronor 36 öre, vilket belopp sedermera täckts genom ett å 1918
års tilläggsstat uppfört lånemedelsanslag, att ersättas av inflytande försäljningsnredel
på sätt 1892 års riksdag förutsatt. Beloppet redovisas för närvarande
på fonden för förlag till statsverket. Någon försäljning i enlighet
med riksdagens beslut har ännu icke genomförts, utan har i stället det å de
till försäljning avsedda markområdena, belägna vid Storgatan och Narva
-
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
17
vägen i Stockholm, uppförda kasernetablissemanget under större delen av
tiden utnyttjats av positionsartilleriregementet. Den del av området, där
■etablissemanget är beläget, disponeras numera av statens historiska museum.
Statskontoret har ansett praktiska skäl tala för att riksdagen upptoge
denna fråga i samband med ersättandet av övriga förskjutna kostnader för
försvarsväsendets byggnader och att i så fall med ändring av tidigare beslut
täckning skedde med anlitande av å lantförsvarets fond tillgängliga medel
eller med försäljningsmedel från Ladugårdsgärde.
Arméförvaltningen och riksräkenskapsverket äro av den uppfattningen,
att ersättning för ifrågavarande förskott icke bör äga rum med anlitande av
de försäljningsmedel statskontoret föreslagit, utan ansett, att beloppet ifråga
bör överföras till statens allmänna fastighetsfond.
Med avseende å regleringen av förevarande förskott till uppförande av
nytt kasernetablissemang för livgardet till häst har departementschefen ansett
sig icke kunna biträda statskontorets förslag att för detta ändamål taga
i anspråk tillgängliga försäljningsmedel. Det förfarande, som arméförvaltningen
och riksräkenskapsverket föreslagit, syntes departementschefen bättre
överensstämma med 1892 års riksdags beslut. Departementschefen har alltså
förordat, att ifrågavarande tillgångar å fonden för förlag till statsverket å
1,586,729 kronor 36 öre avföras ur förlagsfondens räkenskaper samt att beloppet
i stället anses anvisat (disponerat) för statens allmänna fastighetsfond,
vars lånemedelskapital alltså i riksgäldskontorets bokföring ökas med
motsvarande belopp.
(2) Såsom inledningsvis omnämnts beslöt 1929 års riksdag, att kostnaderna
för nya byggnader för Stockholms tygstation skulle till en del bestridas
av lånemedel att framdeles täckas av inflytande försäljningsmedel för tomter
å Norra Djurgården. Av de för detta ändamål anvisade medlen redovisas för
närvarande å fonden för förlag till statsverket ett belopp av 602,326 kronor
23 öre. Detta belopp syntes departementschefen böra tillsvidare redovisas
å förlagsfonden. De principer, som av statsmakterna sedan gammalt tilllämpats,
när det gällt finansiering av njra försvarsbyggnader, som blivit erforderliga
på grund av den fortgående exploateringen av Ladugårdsgärde,
och varå finansieringen av tygstationsanläggningarna utgjorde ett exempel,
syntes departementschefen böra få tillämpas även vid framtida beslut av
denna natur.
(3) Med hänsyn till att det system, som tillämpades för finansiering av de
nya försvarsbyggnaderna enligt 1914 års härordning, icke längre har aktualitet,
syntes departementschefen en definitiv reglering av de förskott som återstå
oersatta från denna tid nu vara önskvärd. Dessa, vilka bokföras såsom
tillgångar å fonden för förlag till statsverket, äro följande:
Återstår att
ersätta kr.
fT. 1918 IY. G. 1 Merkostnader för vissa i samband med 1914
års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén, förslagsanslag
1,000,000 kronor, utbetalt 1,055,685:89 kronor 155,685:89
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 104—113. 94937 2
18 Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Återstår att
ersätta kr.
T. 1918 IY. G. 2 Täckande av förskjutna kostnader för vissa
i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag
vid armén, förslagsanslag, högst 15,801,832 kronor, utbetalt
15,801,832 kronor ................................................ 15,749,651: 75-
R. 1919 IY. I. 18 byggnader för Norrlands ingenjörkår, reservationsanslag
484,000 kronor, utbetalt 484,000 kronor ...... 484,000: —
R. 1919 IV. I. 19 Nytt etablissemang å Järvafältet för fälttelegrafkåren,
reservationsanslag 598,000 kronor, utbetalt
598,000 kronor ............................................................ 598,000: —
Summa 16,987,337:64
Såsom redan tidigare nämnts anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den
5 juni 1936 statskontoret att verkställa utredning rörande användningen av
medel erhållna vid försäljning av vissa för militära ändamål disponerade markområden
till täckande av anslag till försvarsväsendet, vilka enligt riksdagens
beslut skola gäldas med dylika medel.
Vid anmälan av detta ärende inför Kungl. Maj:t anförde departementschefen
till statsrådsprotokollet efter redogörelse för vissa tidigare uttalanden
och beslut i frågan bland annat, att å lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål, som i första hand skulle tagas i anspråk för
täckande av här berörda förskott, då innestode kontant 906,625 kronor 77 öre.
Den kontanta behållningen av de försäljningsmedel, som erhållits vid exploatering
av Ladugårdsgärde och som i statskontoret bokfördes under titeln
»försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde», uppginge till 13,196,082
kronor 18 öre. Möjligheter förelåge sålunda att avskriva en väsentlig del av
de förskott till försvarsväsendet, för vilka ifrågavarande försäljningsmedel
reserverats. Såsom av föredragande departementschefen anförts vid anmälan
av förenämnda proposition till 1930 års riksdag syntes emellertid,
innan avskrivning skedde, en utredning böra företagas, vilken kunde lägga»
till grund för ett i detalj utformat förslag till riksdagen. Departementschefen
fann det därför lämpligt, att åt statskontoret uppdroges att efter de riktlinjer,
som framginge av tidigare uttalanden och beslut i ärendet, verkställa
utredning rörande dispositionen av berörda markförsäljningsmedel.
Efter att närmare hava redogjort för den av statskontoret verkställda utredningen
och myndigheternas däröver avgivna yttranden har departementschefen
för egen del anfört följande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår beslöt 1930 års riksdag efter
framställning av Kungl. Maj:t, att vid den av Djurgårdskommissionen bedrivna
exploateringen av Ladugårdsgärde av inflytande medel skulle täckas
alla med exploateringsverksamheten förbundna utgifter samt viss ersättning
till Djurgårdskassan, varefter återstående inkomstmedel skulle i enlighet
med beslut, som riksdagen meddelat eller komme att fatta, disponeras i första
hand för återbetalning av sådana förskott, vilka förutsatts skola täckas av
köpeskillingsmedel vid markförsäljningar å Ladugårdsgärde. Dåvarande
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
19
c-hefen för kommunikationsdepartementet anförde efter gemensam beredning
med dåvarande chefen för finansdepartementet vid anmälan av propositionen,
att innan några belopp av de vid den i propositionen berörda exploateringen
inflytande medlen anvisades till täckning av ifrågavarande förskott till försvarsväsendet,
syntes böra utredas, vilka andra medel som eventuellt redan
funnes eller kunde beräknas komma att framdeles stå till förfogande för
ändamålet, ävensom i vad mån medlen skulle anvisas att direkt eller över
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål disponeras till
förskottens täckande. Sedan erforderlig utredning skett, skulle till en senare
riksdag framläggas förslag i syfte att i detalj fastställa regler för ifrågakommande
förskottsmedels ersättande.
Då nu efter de omfattande tomtförsäljningar som under de senaste åren
ägt rum på Ladugårdsgärde betydande tillgångar av köpeskillingsmedel förefinnas
och då, såsom jag förut nämnt, ett finansieringssystem av den art, som
tillämpades beträffande försvarsväsendets byggnader vid genomförandet av
1914 års härordning, icke längre har aktualitet, har tiden synts vara inne att
bereda ersättning för från sistnämnda tid kvarstående byggnadsförskott vid
försvarsväsendet. I sådant syfte har den utredning verkställts, för vilken jag
i det föregående redogjort.
Vad angår de förskott, som skola ersättas, visar denna utredning, att av de
lånemedel, som utbetalats från anslag till täckande av kostnader för vissa i
samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén,
återstår att ersätta ett belopp av 16,987,337 kronor 64 öre. Enligt riksdagens
beslut skall ersättning för detta belopp beredas av lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål eller annan fond, dit köpeskillingarna
för till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke försåldes,
kunde komma att inflyta. Jag har icke någon erinran mot en täckning
av detta belopp medelst tillgängliga försäljningsmedel.
Arméförvaltningen har föreslagit, att ett i ämbetsverkets räkenskaper balanserat
förskott å 110,539 kronor 60 öre för inköp av ett område av Väla
gård m. m. nu skulle täckas från lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål. Enligt beslut av 1909 års riksdag skulle ifrågavarande
kostnad täckas medelst köpeskillingen för ett annat till lantförsvaret anslaget
område, som enligt riksdagens samtidigt fattade beslut skulle försäljas.
Vad som inflöte genom tomtförsäljningen utöver kostnaderna för dess genomförande
och för inköp av det till Väla gård hörande området skulle enligt
riksdagens beslut tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål. Då det till försäljning avsedda området trots upprepade
försök icke blivit avyttrat och ej heller kan väntas bliva försålt inom den
närmaste tiden, finner jag det lämpligt att det hos arméförvaltningen bokförda
förskottet regleras i nu förevarande sammanhang. Då köpeskillingen
för det till försäljning utbjudna området i sinom tid torde komma att tillföras
lantförsvarets fond och denna köpeskilling vid värdering beräknats
till högre belopp än förskottet, finner jag mig böra förorda, att sistnämnda
fond tages i anspråk till förskottets täckande.
Summan av de förskott, för vilka enligt min uppfattning täckning inom
den närmaste tiden bör beredas, uppgår alltså till (16,987,337:64 +
110,539: 60) 17,097,877 kronor 24 öre.
Jag övergår sedan till frågan örn vilka tillgångar, som böra disponeras för
ifrågavarande ändamål. Jag kan därvid i huvudsak ansluta mig till statskontorets
uppfattning.
I första hand torde sålunda begagnas tillgångar å lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål. Vid utgången av budgetåret 1935/1936
fanns där bokförd en behållning av 917.497 kronor 49 öro.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Behållningen å den i statskontorets räkenskaper redovisade diversemedelstiteln
»influtna medel för försäljning av fotgardesregementenas tomter» å
4,862 kronor synes mig även kunna användas för ändamålet.
Yad åter beträffar ämbetsverkets förslag att till förevarande ändamål disponera
det belopp å 15,937 kronor 50 öre, som av Uddevalla stad betalats till
staten och vilket kvarstår å diversemedelstitel hos arméförvaltningen, kan
jag i överensstämmelse med vad riksräkenskapsverket anfört icke förorda en
disposition av detsamma till detta ändamål. Beloppet är icke av den betydelse,
att det kan vara påkallat att vidtaga någon ändring i det hittills tilllämpade
redovisningsförfarandet beträffande ifrågavarande inkomster från
Uddevalla stad.
Slutligen anser jag i likhet med statskontoret, att influtna eller inflytande
försäljningsmedel från statens tomter å Norra Djurgården böra användas till
täckande av förskotten. Dessa medel äro bokförda å följande diversemedelstitlar
hos statskontoret, nämligen »köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården»,
»köpeskillingar för tomter å Fredrikshovsområdet» och »försäljningsmedel
för tomter å Ladugårdsgärde».
Yad angår titeln »köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården», å vilken
den 30 juni 1936 fanns en likvid behållning av 1,963,249 kronor 89 öre, och
titeln »köpeskillingar för tomter å Fredrikshovsområdet», å vilken vid nämnda
tidpunkt som behållning redovisades 513,128 kronor 7 öre, synas dessa behållningar
kunna helt disponeras till ifrågavarande ändamål. Jag förutsätter
därvid, att titeln »försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde» må anlitas
för likviderande av förstnämnda båda titlar åvilande utgifter för gatuarbeten
m. m., därest sådana utgifter skulle yppa sig.
Å titeln »försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde», varå redovisas
inflytande medel från det senast å Norra Djurgården upplåtna stadsplaneområdet,
utgjorde behållningen den 8 oktober 1936 eller samma dag, då statskontorets
utredning avgavs, i likvida tillgångar 14,239,776 kronor 17 öre och
i fordringar å köpeskillingsreverser jämte räntor 2,272,236 kronor 52 öre eller
tillhopa 16,512,012 kronor 69 öre. Av detta belopp anser statskontoret åtminstone
12 miljoner kronor kunna disponeras för återbetalning av förskotterade
medel. Ämbetsverket finner det vidare antagligt, att under de två närmaste
åren ytterligare avsevärda belopp kunna för ändamålet disponeras från denna
titel, vilket dock i viss mån är beroende av hur den fortsatta exploateringen
av Ladugårdsgärde kommer att ordnas. Enligt vad jag erfarit har vid det
senaste årsskiftet en omfattande ytterligare tomtförsäljning ägt rum på Ladugårdsgärde,
vilken försäljning kommer att inbringa över 6 miljoner kronor.
Av vad jag anfört framgår att täckningstillgångar nu finnas å (917,497:49
+ 4,862 + 1,963,249: 89 + 513,128:07 + 12,000,000 =) 15,398,737 kronor
45 öre. Då summan av de oersatta förskotten som förut nämnts uppgår till
17,097,877 kronor 24 öre, skulle det återstå att bereda täckning för 1,699,139
kronor 79 öre. Med hänsyn till de betydande intäkter, som äro att vänta från
Ladugårdsgärdesexploateringen, kunna samtliga förskott beräknas bliva täckta
inom den närmaste framtiden. Jag vill här framhålla att, därest nya tillgångar
tillföras lantförsvarets byggnadsfond, dessa i första hand böra användas för
täckningsändamål.
Jag vill slutligen beröra en invändning av arméförvaltningen som jag icke
tidigare upptagit till bemötande. Arméförvaltningen har framhållit att av det
belopp, som föreslås till ersättning av ifrågavarande försäljningsmedel, på
grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i samband med antagandet av
1925 års härordning, 4 miljoner kronor icke använts för ursprungligen avsett
ändamål, utan tagits i anspråk för utförande av vissa för flygvapnets nyorga
-
Statsutskottets utlåtande Nr 108. 21
nisation erforderliga nybyggnader m. m. Med anledning härav anser arméförvaltningen,
att förenämnda 4 miljoner kronor icke böra täckas genom anlitande
av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål eller
eljest med anlitande av medel, beräknade att komma lantförsvarets fastighetsintressen
till godo. Jag vill häremot endast framhålla, att riksdagen vid
sitt beslut år 1925 örn den förändrade användningen av de anvisade lånemedlen
icke gjorde någon ändring i de tidigare meddelade bestämmelserna
örn sättet för förskottens slutliga ersättande.
För att erhålla en i möjligaste män enhetlig och överskådlig redovisning
och bokföring av de återbetalda beloppen anser jag att, såsom tidigare skett,
även i fall då särskilda medel, som icke redovisas under lantförsvarets byggnadsfond,
härvid tagas i anspråk, återbetalningen verkställes på sådant sätt,
att dessa medel först tillgodoföras byggnadsfonden och därefter från fonden
ställas till riksgäldskontorets förfogande.
De av Kungl. Maj:t i den föreliggande propositionen framställda förslagen
hava icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att, delvis med
ändring av tidigare fattade beslut, på sätt i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 26 februari 1937 anförts, bereda ersättning
för vissa till försvarsändamål förskjutna kostnader.
Stockholm den 20 april 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Utskottet.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 104.