Statsutskottets utlåtande Nr 104.

1

Nr 104.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1937 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
beredande av fri flyttning från Boden för
vissa där tjänstgörande militära befattningshavare
m. fl.

(lia avd.)

I en den 19 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 118, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att rätt till ersättning för flyttning från Boden till annan ort inom riket må
enligt av Kungl. Majit närmare angivna bestämmelser kunna tillkomma
förutom officerare och underofficerare jämte vederlikar vid i Boden förlagda
truppförband, staber och anstalter eller efterlevande familjemedlemmar till
sådana beställningsliavare —- jämväl innehavare av å stat upptagen arvodesbefattning
vid samma truppförband, staber eller anstalter, vilken efter att
i minst fem år hava uppehållit befattningen avgår från densamma, ävensom
efterlevande familjemedlemmar till avliden innehavare av dylik befattning.

I anslutning till vissa av 1925 års riksdag godkända grunder för säkerställandet
av rekryteringen av befälskårerna vid vissa i Boden förlagda truppförband
har Kungl. Majit genom beslut den 13 januari 1928 meddelat bestämmelser
angående passagesystem för vissa i Boden förlagda truppförband
m. m., vilka bestämmelser också innehålla vissa föreskrifter rörande ersättning
för flyttningskostnad. Sålunda stadgas, bland annat, att därest beställnin
gali a. vare, vid i Boden förlagt truppförband, å vilken bestämmelserna
rörande passagesystem äga tillämpning, icke begagnat sig av i samma bestämmelser
åsyftad rätt till transport från Boden utan vid pensionsålderns
inträdande kvarstår vid truppförband därstädes, må han för kostnaderna för
flyttning, som han inom ett år efter erhållet avsked på grund av uppnådd
pensionsålder företager från Boden till annan ort inom riket, åtnjuta ersättning
enligt de i 9 kap. av tilläggsbestämmelserna till de militära avlömngsreglementena
angivna grunder. Vidare stadgas, att därest beställningsharaie,
å vilken bestämmelserna rörande passagesystem äga tillämpning, avlider
under tid då han är anställd vid något av berörda truppförband, må hans
familjemedlemmar för kostnaderna för flyttning, som de senast inom ett år
efter dödsfallet företaga från Boden till annan ort inom riket, åtnjuta er Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 104—113. 9,19 37 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

sättning enligt de grunder, som angivas i 9 kap. 2—4 §§ av berörda tilläggsbestämmelser.

I sitt på sin tid avgivna utlåtande över 1930 års försvarskommissions betänkande
anförde Svenska underofficersförbundet, bland annat, att de nyss
omnämnda bestämmelserna örn fri flyttning från Boden för viss personal vid
passagetruppförbanden därstädes efter uppnådd pensionsålder ävensom för
efterlevande till dylik personal borde utsträckas att gälla samtliga officerare
och underofficerare vid Bodens truppförband m. m.

Vid framläggandet av propositionen nr 225 till 1936 års riksdag, angående
försvarsväsendets ordnande, anförde föredragande departementschefen i förevarande
hänseende (s. 478), att han funne sig böra tillstyrka det av Svenska
underofficersförbundet framförda förslaget, att bestämmelserna beträffande
fri flyttning under vissa förutsättningar vid pensionsavgång för officerare och
underofficerare, tillhörande de s. k. passagetruppförbanden i Boden, samt för
denna personals efterlevande skulle utsträckas att gälla jämväl officerare och
underofficerare vid övriga i Boden förlagda truppförband och staber m. m.

I särskilda utskottets utlåtande nr 1, i anledning av bland annat förenämnda
proposition, föranledde departementschefens anförande i berörda del icke
något yttrande från utskottets sida. Däremot hemställde utskottet, att en i
anledning av propositionen inom andra kammaren väckt motion, nr 766, vari
föreslagits, att de ifrågavarande bestämmelserna skulle utformas att gälla »för
officerare, underofficerare och vederlikar vid i Boden förlagda truppförband,
staber och anstalter», i den mån densamma icke kunde anses besvarad genom
utskottets hemställan i andra delar, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets utlåtande i nämnda del blev sedermera av riksdagen godkänt.

I anledning av vad sålunda i förevarande hänseende förekommit har
departementschefen anmält sin avsikt att för Kungl. Majit framlägga förslag
till bestämmelser örn den utvidgning av rätten till fri flyttning från Boden,
som i försvarspropositionen till förra årets riksdag avsågs, därvid möjligheten
att tillerkänna dylik förmån jämväl åt officerares och underofficerares
vederlikar icke lärer böra vara utesluten. Innan så sker, har departementschefen
emellertid ansett sig böra upptaga ytterligare ett spörsmål av liknande
innebörd, vilket icke var föremål för prövning i samband med försvarspropositionen.

I skrivelse till Kungl. Majit den 5 november 1936 har militärbefälhavaren
för övre Norrland hemställt, bland annat, att föreskrifterna rörande fri flyttning
för befattningshavare vid vissa i Boden förlagda truppförband måtte
utvidgas till att gälla även för befattningshavare, vilka förordnats till och i
minst fem år upprätthållit arvodesbefattning vid i Boden förlagda truppförband,
staber och anstalter. Militärbefälhavaren har såsom skäl därför anfört,
att avsaknaden av dylik rätt till fri flyttning medfört, att de svårigheter, som
säkerligen alltid komme att finnas för att besätta s. k. arvodesbefattningar i
Boden, sedan till övergångsstat tvångsvis överförda icke längre funnes att

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

3

tillgå härför, ytterligare ökats. Sålunda saknades för närvarande sökande till
två dylika arvodesbefattningar i Boden, vilka fördenskull måste upprätthållas
genom underofficerare på stat. För att öka möjligheten att besätta arvcdesbefattningarna
syntes det vara synnerligen angeläget att söka göra dessa befattningar
begärliga genom att tillerkänna rätt till flyttning vid avgång från
dylik tjänst. Sådan ersättning syntes dock böra utgå endast till sådana, vilka
i minst fem år uppehållit dylik befattning.

Aiméförvaltningens civila departement har i utlåtande i ärendet den 11
december 1936 anfört, bland annat, att departementet ansåge såväl med hänsyn
till statsnyttan som ur billighetssynpunkt skäl tala för att åtgärder vidtoges
för att det med den berörda framställningen avsedda syftet måtte tillgodoses.
Mot de av militärbefälhavaren föreslagna villkoren för åtnjutande
av ersättningen i fråga hade departementet intet att erinra.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

På sätt arméförvaltningens civila departement anfört tala åtskilliga skäl
för att den rätt till fri flyttning vid avgång från tjänst, som för närvarande
'' tillkommer vissa befattningshavare vid de s. k. passagetruppförbanden i
Boden, utsträckes till att omfatta jämväl arvodister i Boden, vilka innehaft
sina befattningar en viss minimitid. Detta framstår ur personalens synpunkt
desto mera berättigat i och med att den ifrågavarande rätten enligt fjolårets
riksdagsbeslut utsträckes till att gälla för officerare och underofficerare m. fl.
vid samtliga i Boden förlagda truppförband, staber och anstalter. Men jämväl
ur statens synpunkt lärer en dylik anordning vara lämplig, i det anledning
förefinnes till antagande, att de nuvarande svårigheterna att besätta arvodesbefattningarna
därigenom skulle i icke ringa grad lättas.

Vid ett utsträckande av rätten till fri flyttning till att omfatta jämväl de
ifrågavarande befattningshavarna — därvid på sätt myndigheterna anfört såsom
villkor lärer böra uppställas, att vederbörande innehaft befattningen i
minst fem år — synes mig jämväl skäligt, att efterlevande familjemedlemmar
till innehavare av arvodesbefattning i Boden, vilken avlidit innan förordnandet
upphört, erhålla samma rätt till flyttningsersättning som efterlevande
till avlidna officerare och underofficerare i Boden.

Såsom jag förut i dag anfört har jag däremot icke funnit skäl tillstyrka
en föreliggande framställning örn utsträckande av rätten till s. k. rekreationsresor
för vissa beställningshavare i Boden till att gälla även innehavare av
arvodesbefattningar.

Till ett utsträckande av rätten till fri flyttning på sätt jag i det föregående
föreslagit lärer böra inhämtas riksdagens medgivande.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att riksdagen må medgiva, att rätt till ersättning för flyttning
från Boden till annan ort inom riket må enligt av Kungl.
Maj:t närmare angivna bestämmelser kunna tillkomma — förutom
officerare och underofficerare jämte vederlikar vid i
Boden förlagda truppförband, staber och anstalter eller efterlevande
familjemedlemmar till sådana beställningshavare —
jämväl innehavare av å stat upptagen arvodesbefattning vid

Utskottet.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

samma truppförband, staber eller anstalter, vilken efter att i
minst fem år hava uppehållit befattningen avgår från densamma,
ävensom efterlevande familjemedlemmar till avliden
innehavare av dylik befattning.

Stockholm den 20 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDEKS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson
i Kompersmåla, Borell, Nilsson i Landeryd, Pauli, Lindström, Jonsson, Larsson
i Varberg, Rahmn och Englund; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Törnkvist, Eriksson i
Stockholm, Persson i Falla, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Svensson,
Ward, Andersson i Södergård, Isacsson, Olsson i Staxäng och Bergvall.