Statsutskottets utlåtande Nr 103.
7
Nr 103.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning till förre kontoristen A. L. Johansson
för mistad pension.
(3:e avd.)
I en den 5 mars 1937 dagtecbnad proposition, nr 186, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till
förre kontoristen August Leander Johansson i Buggemåla måtte för tiden
1 januari 1923—30 april 1935 såsom pension — utöver redan uppburet belopp
— utbetalas 897 kronor 90 öre, att utgå från det under femte huvudtiteln
för budgetåret 1936/1937 uppförda förslagsanslaget till bidrag till pensionstillägg
och understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.
Enligt 6 § lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring i dess
ursprungliga lydelse utgick högsta pensionstillägg, vid en årsinkomst ej överstigande
50 kronor, med 150 kronor till man och 140 kronor till kvinna.
Genom en den 13 oktober 1921 vidtagen ändring, vilken trädde i kraft den
1 januari 1922, ändrades nämnda lagrum bland annat såtillvida, att högsta
pensionstillägget fastställdes till 225 kronor för man och 210 kronor för
kvinna. Samtidigt ändrades 3 § lagen den 8 juni 1915 örn övergångsbestämmelser
i anledning av pensionsförsäkringslagen därhän, att de förhöjda
pensionstilläggen ej skulle tillkomma personer, som före utgången av år
1921 fyllt 15 år och blivit till arbete varaktigt oförmögna, utan skulle å
sådana personer äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.
I en den 9 april 1923 dagtecknad, den 15 april 1924 till pensionsnämndens
ordförande i Rödeby sockens pensionsdistrikt inkommen ansökning örn pension
uppgav Johansson, som är född den 18 december 1896 och ogift, att
han till följd av ledgångsreumatism varit oförmögen att försörja sig sedan
den 1 mars 1922 samt att han bott hos husbonde till den 1 september 1921
och därefter hos sina föräldrar. Vid ansökningen fanns fogat ett av legitimerade
läkaren J. Lagerholm i Karlskrona den 6 november 1923 utfärdat
intyg, enligt vilket Johansson led av »kronisk ledgångsreumatism och organiskt
hjärtfel sedan 3 år». Arbetsoförmågan betecknades i intyget såsom
fullständig och varaktig.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 103.
Genom beslut den 14 maj 1924 förklarade pensionsnämnden Johansson
till arbete varaktigt oförmögen sedan den 1 mars 1922 och tillerkände honom
pension från och med den 1 januari 1923 utan beräknad årsinkomst, att
utgå »efter gamla lagen», d. v. s. jämlikt förberörda övergångsbestämmelse.
Som tillämpningen av nämnda lagrum förutsatte, att. Johansson blivit varaktigt
arbetsoförmögen före 1921 års utgång, men Johanssons arbetsoförmåga
enligt såväl ansökningen s o m ''jp e n si o n sn arn lide n s utlåtande inträtt först med
ingången av mars månad 1922, begärde pensionsstyrelsen förklaring av
pensionsnämndens ordförande. Såsom svar meddelade denne, att Johansson
varit »sjuk och invalid sedan 1921». Med fastställande av pensionsnämndens
beslut beviljade pensionsstyrelsen den 29 november 1924 Johansson
pension från och med den 1 januari 1923 utan beräknad årsinkomst samt
föreskrev, att pensionen skulle beräknas enligt förenämnda övergångsbestämmelse.
Sedan pensionsstyrelsen år 1934 avslagit en av Johansson gjord ansökan
örn ökning av pensionen, ingav Johansson efter åtskillig skriftväxling med
pensionsstyrelsen i november 1935 förnyad ansökan örn ökad pension. I
denna ansökning lämnade Johansson samma uppgift rörande tidpunkten för
invaliditetens inträdande som i den första pensionsansökningen, d. v. s. mars
1922. Han framhöll, att han ingivit den nya ansökningen, enär på grund
av något missförstånd eller förbiseende vid behandlingen av hans första
ansökning han blivit tillerkänd mindre pension än han enligt lag hade rätt
till, samt hemstiillde att få utbekomma den pension, vartill han vore berättigad,
retroaktivt för hela den tid han varit invalid. Till styrkande av
sina uppgifter örn tidpunkten för sjukdomens början åberopade Johansson
åtskilliga intyg.
Vid handläggning av ärendet den 21 juli 1936 förordnade pensionsstyrelsen,
att Johanssons pensionstillägg skulle från och med den 1 maj 1935
beräknas i enlighet med bestämmelserna i 6 § pensionsförsäkringslagen,
d. v. s. utgå med förhöjt belopp.
I skrivelse till pensionsstyrelsen den 8 december 1936 framhöll Johansson,
att ett missförstånd eller en beklaglig förväxling ägt rum, i det att tidpunkten
för invaliditetens inträde nämligen fastslagits med ledning av ett
den 6 november 1923 utfärdat intyg av en läkare, som han aldrig konsulterat.
Johansson anhöll därför att få komma i åtnjutande av den pension, som
på grund av misstag undanhållits honom.
I svar den 15 januari 1937 å denna skrivelse meddelade styrelsen Johansson,
att den ökning av hans pension, som styrelsens beslut den 21 juli
1936 inneburit, måst begränsas till tiden från och med den 1 maj 1935, enär
enligt 31 § pensionsförsäkringslagen ökning av invalidpension icke vore
medgiven för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under
vilken ansökningen örn ökning i vederbörlig ordning ingivits, ändå att rätten
till ökning visades hava tidigare förvärvats. I samband härmed framhöll
styrelsen, att nyssberörda stadgande i 31 § pensionsförsäkringslagen hade
Statsutskottets utlåtande Nr 103.
9
sin motsvarighet i 33 § lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering, som
trätt i kraft den 1 januari 1937.
Under åberopande av vad sålunda förekommit har Johansson i en till
Kungl. Majit den 6 februari 1937 inkommen skrift anhållit, att Kungl. Majit
ville vidtaga åtgärder för att bereda honom ersättning för den minskning i
pension från den allmänna pensionsförsäkringen, som han lidit därigenom,
att pensionen under tiden 1 januari 1923—30 april 1935 utgått efter mindre
förmånliga bestämmelser än dem som bort å honom tillämpas.
Över framställningen har pensionsstyrelsen den 27 februari 1937 avgivit
utlåtande och därvid för egen del anfört följande.
Av handlingarna i ärendet framgår, att styrelsens beslut den 29 november
1924, varigenom Johanssons pension förklarades skola utgå jämlikt 3 § i
övergångsbestämmelserna, grundat sig å pensionsnämndens beslut i denna
del och å pensionsnämndsordförandens på styrelsens förfrågan lämnade
uppgift, att Johansson varit sjuk och invalid sedan år 1921.
Johanssons pensionsansökning av år 1935 innefattade emellertid sådan
utredning, att det måste anses ställt utom tvivel, att Johansson blivit till
arbete oförmögen först i mars 1922 och att sålunda 6 § pensionsförsäkringslagen
i stället för 3 § i övergångsbestämmelserna till densamma bort å Johansson
tillämpas. Genom sitt beslut den 21 juli 1936 åvägabragte därför
styrelsen också rättelse härutinnan, men på grund av 31 § pensionsförsäkringslagen
kunde styrelsen ej giva denna rättelse längre retroaktiv verkan
än till ingången av maj månad 1935.
Hade pensionstillägg kunnat av styrelsen tillerkännas Johansson redan
från och med den 1 januari 1923, skulle han för tiden från och med sagda
dag till och med den 30 april 1935 hava i pension — utöver uppburet belopp
_ — erhållit tillhopa 897 kronor 90 öre, vilket belopp sålunda är den
pension, varom Johansson gått miste.
De omständigheter, som föranlett att å Johansson tillämpats oriktigt
lagrum, äro tydligen av den art, att man ej kan lägga Johansson till last,
att han ej sökt iakttaga sin rätt genom att överklaga pensionsnämndens
beslut av den 14 maj 1924.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker styrelsen, att Johansson herodes
ersättning för mistad pension med 897 kronor 90 öre.
Departementschefen har i likhet med pensionsstyrelsen funnit de föreliggande
omständigheterna vara sådana, att Johansson borde beredas ersättning
för det pensionsbelopp, varom han, i enlighet med vad i ärendet anförts,
gått miste. För ändamålet erforderliga medel, 897 kronor 90 öre,
syntes böra bestridas från det under femte huvudtiteln för budgetåret 1936/
1937 uppförda förslagsanslaget till bidrag till pensionstillägg och understöd
enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.
Med hänsyn till de i ärendet föreliggande särskilda förhållandena har
utskottet icke velat motsätta sig Kungl. Majits förslag. Utskottet hemställer
därför,
att riksdagen må medgiva, att till förre kontoristen August
Leander Johansson i Buggemåla må för tiden 1 januari 1923—
Biliam) till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 102—103. 954 37 2
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 103.
30 april 1935 såsom pension — utöver redan uppburet belopp —
utbetalas 897 kronor 90 öre, att utgå från det under femte
huvudtiteln för budgetåret 1936/1937 uppförda förslagsanslaget
till bidrag till pensionstillägg och understöd enligt lagen örn
allmän pensionsförsäkring.
Stockholm den 20 april 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson
i Kompersmåla, Borell, Nilsson i Landeryd, Båldi, Jonsson, Larsson i Varberg,
Rahmn, Magnusson och Englund; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Törnkvist, Strindlund,
Eriksson i Stockholm, Persson i Falla, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna,
Svensson, Ward, Isacsson, Olsson i Staxäng och Bergvall.
Stockholm 1937, K. L, Beckmans Boktryckeri,