Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag till
lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 15 januari 1937 dagtecknad proposition, nr 40, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet,
föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till

1. lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. samt

2. lag angående ändrad lydelse av 19 § epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443).

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft tre med anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionen
i första kammaren nr 207 av herr David Pettersson och motionerna i andra
kammaren nr 411 av herr Mäler m. fl. och nr 420 av herrar Andersson i
Rasjön och Fast.

I motionerna I: 207 och II: 420, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen ville besluta, att 5 § 2 mom. i förslaget till lag örn anställande
distriktsbarnmorskor måtte utgå.

I motionen II: 411 hemställes, att riksdagen måtte besluta vidtaga sådan
ändring i Kungl. Maj:ts förslag till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor,
att bestämmelsen i 6 § om distriktsbarnmorskas rätt att vid förrättning
i barnaföderskas hem av den vårdade erhålla antingen fri skjuts
eller ersättning för resekostnaden ändras därhän, att hon må erhålla sagda
ersättning av allmänna medel, samt att 1 och 4 §§ ävensom punkten 4:o) i
övergångsbestämmelserna bringas i överensstämmelse härmed.

Genom proposition, nr 39, till innevarande riksdag har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att bifalla de förslag angående förbättrad förlossningsvård
samt anordnande av s. k. förebyggande mödra- och barnavård, som innefattas
i propositionen. Denna har för behandling hänvisats till statsutskottet,
som den 27 april 1937 avgivit utlåtande, nr 121, i ärendet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen nr 40 framlagda
lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till förevarande proposition ävensom till propositionen
nr 39.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 41. 103237 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

I fråga om de skäl, motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet kommer att i det följande behandla de båda lagförslagen vart
för sig.

Lagen om anställande av distriktsbarnmorskor in. m.

Inledning. Spörsmålen örn en förbättrad förlossningsvård samt anordnande
av förebyggande mödra- och barnavård jämte därmed sammanhängande frågor
ha sedan länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

De i propositionerna nr 39 och 40 framlagda förslagen grunda sig på ett
av befolkningsJcommissionen den 10 december 1935 avgivet betänkande med
förslag till omorganisation av den slutna förlossningsvården, barnmorskeväsendet
och barnmorskeutbildningen samt till vissa åtgärder beträffande
förebyggande mödra- och barnavård (stat. off. utr. 1936: 12).

Befolkningskommissionens förslag syfta till att, med anlitande i största
möjliga utsträckning av redan befintliga anordningar och arbetskrafter, av
förlossningsvårdens olika grenar samt den förebyggande mödra- och barnavården
skapa ett sammanhängande vårdområde, lätt tillgängligt för alla dem,
som önska begagna sig av sådan vård.

För att underlätta uppnåendet av detta mål har kommissionen i första hand
såsom en grundläggande princip förordat, att det allmänna skall helt bestrida
normalkostnaderna för förlossningsvården, däri inbegripet även förvården
av den gravida kvinnan, den s. k. förebyggande mödravården. I konsekvens
härmed föreslår kommissionen, att staten skall dels övertaga huvudparten
av kostnaderna för den öppna barnbördsvården, dels ock lämna
bidrag till kostnaderna för den slutna barnbördsvården, allt på villkor att
barnaföderskor, som förlösas i hemmen, skola åtnjuta kostnadsfri hjälp av
barnmorska samt att av barnaföderskor, som förlösas å anstalt, endast må
uttagas en låg avgift, avsedd såsom bidrag till anstaltens utgifter för
kost under barnsängstiden. Principiellt skall alltså förlossningsvården såsom
sådan vara kostnadsfri för barnaföderskan.

Kommissionen finner en genomgripande omorganisation av den öppna
barnbördsvården ofrånkomlig. Kommissionen erinrar härvid, att utvecklingen
i vårt land under senare tid snabbt gått i den riktningen, att kvinnorna
föredraga att bliva förlösta å anstalt framför i hemmet, samt att denna omständighet
i samband med den sjunkande fruktsamheten hos befolkningen
medfört ett starkt minskat arbete för barnmorskorna i den öppna vården.
Kommissionen finner det vara av synnerligen stor betydelse, att den öppna
barnbördsvården gives en ändamålsenlig anpassning till anstaltsvården samt
att i sådant syfte ett nära samarbete ordnas mellan den slutna och den
öppna barnbördsvården. Kommissionen har därvid tänkt sig, att barnmorskorna
skulle i viss omfattning sysselsättas jämväl i den slutna barnbördsvården.
Härjämte skulle barnmorskorna utnyttjas i den förebyggande

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

mödravården samt under en övergångstid även i den förebyggande barnavården.
Då härför kräves en komplettering av barnmorskornas nuvarande
utbildning samt densamma ansetts vara i behov av omläggning även i andra
delar, har kommissionen ock framlagt förslag i sådant hänseende.

Över befolkningskommissionens betänkande hava efter remiss yttranden
avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen nr
39 inledningsvis framhållit:

De föreliggande förslagen angående ordnande av förlossningsvårdens olika
grenar samt den förebyggande mödra- och barnavården stå i nära samband
med varandra och böra behandlas i ett sammanhang. I stort sett kan jag
ock — i likhet med flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar —
ansluta mig till de huvudprinciper, som ligga till grund för kommissionens
förslag. Goda skäl synas mig sålunda tala för att man söker i möjligaste
mån lätta den enskildes utgifter för förlossnings- och därmed sammanhän Sande

vård samt att bemedlade och obemedlade kvinnor därvid jämställas.

In förutsättning härför är dock, att för nu nämnda ändamål statsmedel
tagas i anspråk i väsentligt större omfattning än hittills valdt fallet. Jag
biträder alltså principen om fri förlossningsvård.

Föreliggande omständigheter lära vidare göra det ofrånkomligt för det
allmänna att vidtaga åtgärder för ett utbyggande av den slutna barnbördsvården
och en omreglering av den öppna barnbördsvården i anslutning
därtill.

Uppenbarligen är det angeläget, att de barnmorskor, som härigenom bliva
mer eller mindre sysslolösa, i första hand utnyttjas för den slutna barnbördsvården.
För ändamålet synes lämpligen böra anordnas ett samarbete mellan
den slutna och öppna barnbördsvården, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad befolkningskommissionen tänkt sig. En rationell ordning torde emellertid
kräva, att barnmorskorna härjämte i viss omfattning tagas i anspråk för sådana
uppgifter inom den förebyggande mödra- och barnavården, som utan större
olägenhet kunna anförtros dem. Huru gränsen härvidlag skall dragas, därom
råda som antytts olika meningar. Prövningen av denna fråga torde böra
upptagas först i samband med organisationen av den förebyggande mödraoch
barnavården i dess helhet. Detsamma gäller frågan örn barnmorskeutbildningens
omläggande.

Genom beslut den 30 december 1936 har Kungl. Majit föreskrivit bland
annat, att ledig distriktsbarnmorsketjänst icke må återbesättas med ordinarie
innehavare i annan ordning än genom transport av sådan befattningshavare
från annat distrikt.

Statsutskottet har i sitt utlåtande över propositionen nr 39 uttalat, att
utskottet funnit de av befolkningskommissionen framlagda huvudprinciperna
i stort sett ägnade att medföra en väsentlig förbättring av vårdmöjligheterna
vid barnsbörd, varför utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att dessa
principer Indes till grund för (^n omorganisation av förlossningsvården.

Nuvarande organisation av den öppna barnbördsvården. Gällande bestämmelser
rörande barnmorskeväsendet innehållas närmast i lagen den

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

28 mars 1919 (ur 138) om anställande av distriktsbarnmorskor m. m., reglementet
den 21 november 1919 (798) för barnmorskor, reglementet den 21
november 1919 (nr 799) för barnmorskestyrelserna i riket, kungörelsen den
18 juni 1926 (nr 384) angående statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor
oell reservbarnmorskor samt kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 239)
angående dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor oell vissa av kommun fast
anställda barnmorskor.

Enligt de sålunda meddelade bestämmelserna gäller i huvudsak följande.

Eiket skall vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med en fast anställd
distriktsbarnmorska. Medicinalstyrelsen, som har att fastställa distriktsindelningen,
äger dock medgiva att stad och närbelägen mindre landskommun
må undantagas från distriktsindelningen under villkor att staden eller
landskommunen träffar avtal med tillräckligt antal i staden praktiserande
barnmorskor, varigenom dessa mot ersättning av staden eller landskommunen
förplikta sig att enligt fastställd taxa betjäna barnaföderskor.

För handläggning av ärenden rörande barnmorskeväsendet skall inom
varje landstingsområde och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen
men ej deltager i landsting, finnas en barnmorskestyrelse.

Behörighet att utöva barnmorskeyrket tillkommer endast den, som vid
läroanstalt för barnmorskor inom riket genomgått stadgad lärokurs, på grund
därav erhållit barnmorskebrev och därefter av medicinalstyrelsen meddelats
legitimation såsom barnmorska.

Distriktsbarnmorska tillsattes av barnmorskestyrelsen, sedan den eller
de till barnmorskedistriktet hörande kommunerna avgivit sitt förord, på
förordnande tillsvidare med 6 månaders ömsesidig uppsägningstid. I årlig
lön skall distriktsbarnmorska åtnjuta minst 950 kronor jämte två ålderstillägg,
vartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring ävensom
därjämte antingen förses med tjänlig bostad, bestående av minst ett
rum och kök jämte uthus och, där så lämpligen kan ske, planteringsland,
samt nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning för dessa naturaförmåner
efter ortens pris, dock minst 250 kronor. Vidare skall distriktsbarnmorska
åtnjuta gottgörelse för alla för förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar
samt, där så lämpligen kan ske, kostnadsfritt tillhandahållas
telefon. Utöver den fasta avlöningen äger distriktsbarnmorska att för
varje förrättning och rådfrågning undfå ersättning enligt taxa, som vid
hennes antagande eller senare, jämlikt med henne träffat avtal, blivit av
barnmorskestyrelsen fastställd. I taxan skall distriktsbarnmorska tillförsäkras
fria resor till och från förrättningsstället. Därest hinder för tjänstens
behöriga uppehållande icke möter, skall distriktsbarnmorska äga rätt att åtnjuta
semester under en tid av 14 dagar årligen.

De till distriktsbarnmorska utgående avlöningsförmånerna bestridas av
den eller de till distriktet hörande kommunerna. Av dem tillhandahållas
jämväl gottgörelsen för förbrukningsartiklar samt för telefon. Emellertid
bidrager staten till distriktsbarnmorskas årliga avlöning med 250 kronor,
varjämte, där distriktets kommun eller kommuner deltaga i landsting, detta

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

bidrager med minst samma belopp för år räknat. Av statsmedel bestridas
därjämte de till distriktsbarnmorska utgående ålderstilläggen.

Av den kontanta lönen skola 250 kronor, motsvarande det lägst utgående
landstingsbidraget, anses utgöra tjänstgöringspenningar.

För fullgörande av distriktsbarnmorskornas åligganden under tid då de
åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger skall inom varje landstingsområde
och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager
i landsting, finnas erforderligt antal fast anställda reservbarnmorskor.
Sådan barnmorska tillsättes för viss tid av barnmorskestyrelsen, som jämväl
bestämmer den ort, där hon skall vara bosatt. Reservbarnmorska skall
i årlig lön åtnjuta minst 500 kronor. Vid uppehållande av distriktsbarnmorskas
tjänst äger reservbarnmorska tillika av landstinget eller staden uppbära
dagavlöning med minst 3 kronor jämte ersättning för resa till och
från tjänstgöringsorten, varjämte hon där skall av vederbörande distriktsbarnmorska
eller, vid vakans, av den eller de till distriktet hörande kommunerna
förses med möblerat rum med värme och lyse. På nämnda kommuns
eller kommuners bekostnad skall hon därjämte åtnjuta gottgörelse
för alla för förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar. Utöver
vad nu är sagt äger reservbarnmorska för varje förrättning och rådfrågning
åtnjuta den ersättning och de förmåner i övrigt, vilka i den för tjänstgöringsdistriktet
gällande taxan tillförsäkrats distriktsbarnmorska.

Till reservbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med 100 kronor
och vederbörande landsting eller stad med minst 400 kronor.

Kommun, som ingår i ett eller flera barnmorskedistrikt, äger utöver distriktsbarnmorska
ha särskild barnmorska fast anställd i sin tjänst eller träffa avtal
med annan barnmorska att mot ersättning av kommunen för varje förrättning
eller med visst årligt belopp betjäna barnaföderskor. I fall dylik
kommunbarnmorska finnes, åligger det dock kommunen att fullgöra föreskriven
skyldighet att bidraga till distriktsbarnmorskas avlönande. Ar kommunbarnmorska
fast anställd, skall hon åtnjuta den lön samt den ersättning
och de förmåner i övrigt, som tillkomma distriktsbarnmorska. Staten eller
landsting bidrager ej till sådan kommunbarnmorskas avlöning. Enligt övergångsbestämmelser
till lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m.
medgavs anstånd med distriktsbarnmorskas anställande inom sådana distrikt,
i vilka vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1920 förefanns fast anställd
kommunbarnmorska, intill dess tjänsteavtalet med henne utgått eller hon
blivit till distriktsbarnmorska antagen. Funnos vid nämnda tid inom dylikt
distrikt flera fast anställda kommunbarnmorskor, var enahanda anstånd
medgivet, till dess för en var av dem tjänstetiden utgått eller den sist kvarstående
av dem blivit till distriktsbarnmorska antagen. I dessa fall utgår
visst statsbidrag.

«

Redogörelse för befolkning skommissionens förslag till omorganisation av
barnmorskeväsendet lämnas (sid. 14—17) i statsutskottets ovannämnda utlåtande
nr 121.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottet.

Föredragande departementschefen har i stort sett biträtt kommissionens
förslag, ehuru han i olika hänseenden förordat avvikelser därifrån. Det
väsentliga innehållet i hans anförande i ämnet återgives (sid. 18—22) i statsutskottets
berörda utlåtande.

Andra lagutskottet tillåter sig hänvisa till statsutskottets utlåtande i
nämnda delar.

Statsutskottet har i sitt utlåtande (sid. 23 och 24) i huvudsak tillstyrkt
Kungl. Maj:ts förslag rörande den öppna barnbördsvården. För de erinringar,
statsutskottet ansett sig böra göra, redogöres nedan.

Utskottet, som tillstyrker att Kungl. Maj:ts förslag lägges till grund för
lagstiftning, har vid granskning av förslagets detaljer och de i ämnet väckta
motionerna ansett sig böra göra vissa erinringar eller uttalanden.

Motionen 11:411 har i sin helhet upptagits till behandling i samband
med 6 § i lagförslaget.

2 § 2 mom.

Enligt 39 § lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting skall landstinget
å lagtima möte för tiden intill slutet av nästa lagtima möte utse ett förvaltningsutskott.

Förvaltningsutskottet tillkommer, bland annat, att handhava landstingets
penningväsende, att hava överinseende över de för särskilda verkställighetsbestyr
utsedda styrelsers eller personers ekonomiska förvaltning och därjämte
utöva den befattning med förvaltningen av landstingets anstalter och
inrättningar, som enligt lag eller författning ankommer å förvaltningsutskottet,
att avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat för landstinget samt
att, i den mån annorlunda icke genom lag eller författning eller landstingets
beslut föreskrives, verkställa beredning av övriga på landstingets handläggning
ankommande ärenden.

Enligt 40 § första stycket antager landstinget reglemente för förvaltningsutskottet.
I reglementet bestämmer landstinget det antal ledamöter jämte
suppleanter för dem, varav utskottet skall vara sammansatt; dock må antalet
ledamöter icke vara under fem eller över femton och antalet suppleanter icke
utgöra mindre än hälften av ledamöternas antal.

I enlighet med av andra lagutskottet (utlåt, nr 2) därom gjord hemställan
anhöll 1934 års riksdag i skrivelse den 14 februari 1934, nr 26, örn utredning,
huruvida och på vad sätt ändringar i gällande lagar och författningar
borde vidtagas i syfte att bereda landsting möjlighet att från epideminämnd
och måhända även från barnmorskestyrelse överflytta dem åliggande uppgifter
å landstings förvaltningsutskott, samt örn framläggande för riksdagen
av det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

En redogörelse för de yttranden, som avgivits över riksdagens skrivelse
i nu ifrågavarande del, återfinnes å sid. 16 och 17 i propositionen nr 40.

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

liefdikning sJcommissionen har beaktat önskemålet att sammanföra all barnbördsvård
inom landstingsområde respektive ickedandstingsstad under en
gemensam ledning. Dess uttalanden i ämnet hava återgivits (sid. 50 och
51) i propositionen nr 39.

För vad yttrandena över kommissionens betänkande i denna fråga innehålla
redogöres (sid. 52 och 53) i samma proposition.

Föredragande departementschefen anför i propositionen nr 39 (sid. 54 och
55) i detta ämne:

Uppenbart är, att en enhetlig ledning av all barnbördsvård inom ett sjukvårdsområde
skulle vara ägnad att medföra betydande fördelar, framför allt
ur samarbetssynpunkt. Såsom befolkningskommissionen framhållit, förorsaka
emellertid gällande bestämmelser och organisatoriska förhållanden vissa
svårigheter att åstadkomma en dylik enhetlig ledning. Särskilt gäller detta
beträffande barnbördsavdelningarna vid lasarett och sjukstugor, vilka icke
gärna kunna utbrytas från sjukhusets administration i övrigt. I de avgivna
yttrandena hava olika vägar anvisats för främjande i möjligaste mån av en
enhetlig ledning. Å ena sidan har sålunda från landstingsliåll såsom en
lämplig åtgärd förordats, att landsting beredes möjlighet att överflytta barnmorskestyrelses
nuvarande åligganden till landstingets förvaltningsutskott
eller dess sjukvårdsavdelning, där sådan finnes. A andra sidan har länsstyrelsen
i Södermanlands län gjort gällande, att en så långt gående åtgärd
icke vore motiverad, enär landstingen genom att besätta sina två platser i
barnmorskestyrelsen med ledamöter av förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning
skulle utan svårighet kunna åstadkomma erforderligt samarbete.
Med denna anordning skulle förste provinsialläkarens medbestämmanderätt
rörande distriktsbarnmorskeväsendet kunna bibehållas, vilket länsstyrelsen
ansåge högeligen önskvärt.

Båda nu antydda vägar synas mig i stort sett framkomliga. I det förra
hänseendet vill jag nämna, att en liknande möjlighet redan förefinnes på
distriktsvårdens område. Enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 428) angående
statsbidrag till distriktsvård äger sålunda landsting efter medgivande
av medicinalstyrelsen besluta, att distriktsvårdsstyrelsen skall utgöras av
förvaltningsutskottet eller avdelning därav, därest utskottet eller avdelningen
är i huvudsak sammansatt efter de grunder, som gälla distriktsvårdsstyrelse.
Härjämte må erinras, att riksdagen i skrivelse den 14 februari 1934 hemställt
örn utredning, huruvida och på vad sätt ändringar i gällande lagar och författningar
borde vidtagas i syfte att bereda landstingen möjlighet att till
förvaltningsutskotten överflytta” bland annat barnmorskestyrelses åligganden.
Skrivelsen har i vanlig ordning varit föremål för remiss till bland andra
medicinalstyrelsen, länsstyrelserna, landstingens förvaltningsutskott och
barnmorskestyrelserna. Därvid hava yppats ganska delade meningar angående
lämpligheten och behovet av att åtminstone för det dåvarande
vidtaga åtgärder i nämnda syfte. Såsom av det föregående framgår, lig^a
emellertid förhållandena numera annorlunda till. Jag har därför ansett mig
böra förorda, att åt landstingen, i analogi med vad som gäller beträffande
distriktsvården, beredes viss möjlighet att låta förvaltningsutskottet eller dess
sjukvårdsavdelning fungera såsom barnmorskestyrelse. Att som villkor härför
föreskriva, att förste provinsialläkaren skall hava säte och stämma i utskottet
eller avdelningen synes mig knappast erforderligt. Däremot bör han givetvis
äga — och instruktionsledes åläggas — att närvara vid utskottets eller avdelningens
sammanträden, då ärenden angående barnbördsvård handläggas,

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

med rätt för honom att yttra sig och få avvikande mening antecknad till
protokollet. På detta sätt skulle en enhetlig ledning kunna åstadkommas
icke blott för barnbördsvården i dess helhet utan även för den förebyggande
mödra- och barnavården samt distriktsvården, i den mån sådan vård utbygges.
Jag återkommer i annat sammanhang ''till frågan örn de författningsändringar,
som äro erforderliga för uppnående av berörda syfte.

Där en sammanslagning av nu angiven innebörd icke erfordras eller av
lokala skäl icke anses böra komma till stånd, synes mig lämpligt, att landstingen
för vinnande av önskvärd kontakt mellan sluten och öppen barnbördsvård
begagna sig av den möjlighet, som antytts av länsstyrelsen i Södermanlands
län.

I nu förevarande proposition, nr 40, erinrar föredragande departementschefen
örn sitt ovan återgivna yttrande i propositionen nr 39.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 121 (sid. 13) icke haft något att erinra
mot departementschefens ovan återgivna uttalanden.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del. I
likhet med föredragande departementschefen vill utskottet sålunda förorda,
att allenast möjlighet beredes landstingen att från barnmorskestyrelse överflytta
styrelsen åliggande uppgifter på förvaltningsutskottet eller viss avdelning
av detsamma. Vederbörande huvudmän skola följaktligen äga frihet
att under beaktande av de lokala förhållandena avgöra, vilket organ som
skall handhava nu ifrågavarande uppgifter.

4 §■

Enligt befolkningskommissionen (prop. nr 39 sid. 58 och 59) skulle det åligga
distriktsbarnmorska att utan särskild ersättning lämna förvård åt havande
kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård åt
kvinnor, som förlösts i hemmet. Därjämte skulle distriktsbarnmorska vara
skyldig att utan särskild ersättning dels efter anvisning av barnmorskestyrelsen
tjänstgöra å förlossningsanstalt, vilken drives av landsting eller stad,
som ej deltager i landsting, dels ock i den utsträckning, medicinalstyrelsen
bestämmer, biträda i statsunderstödd förebyggande barnavårdsverksamhet.

I fråga örn samarbetet mellan den slutna och den öppna barnbördsvården
får utskottet hänvisa till de i propositionen nr 39 lämnade redogörelserna
för uttalanden av statens sjukvårdskommitté m. fl. (sid. 47 och 48) och av
befolkningskommissionen (sid. 48—51) samt för yttranden över kommissionens
förslag (sid. 51—54). Föredragande departemenschefens anförande återfinnes
i samma proposition å sid. 54 och 55.

Den förebyggande mödra- och barnavården har i propositionen nr 39 behandlats
under rubrikerna moderskapsunderstödssakkunniga (sid. 90), försöksverksamhet
(sid. 90), medicinalstyrelsens förslag den 4 april 1935 (sid. 91—
100), yttranden över medicinalstyrelsens förslag (sid. 100), befolkningskommissionens
förslag (sid. 100—106), yttranden över befolkningskommissionens
förslag (sid. 106—118) samt departementschefen (sid. 118—124).

Ajidra lagutskottets utlåtande Nr 41. 9

I förevarande proposition, nr 40, yttrar föredragande departementschefen
om 4 § i lagförslaget:

I denna paragraf kommer principen örn allmän kostnadsfri förlossningsvård
till uttryck, i det däri ålägges distriktsbarnmorska att utan ersättning
av den vårdade annat än för resekostnad i vissa fall lämna förvård åt
havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård
åt kvinnor, som förlösts i hemmet. Barnmorskestyrelsen skall bestämma,
inom vilket eller vilka distrikt barnmorska har att verka, samt äger följaktligen
även att, när omständigheterna det påkalla, verkställa förflyttning av
barnmorska från ett distrikt till annat sådant inom styrelsens behörighetsområde.
Barnmorska skall även vara skyldig att efter barnmorskestyrelsens
bestämmande inom styrelsens behörighetsområde tjänstgöra i sluten förlossningsvård,
dock endast å anstalt, som drives av landsting eller stad, som ej
deltager i landsting. Då jag icke velat förutsätta, att distriktsbarnmorskorna
annat än under en relativt kort provisorietid skola tagas i anspråk för den
förebyggande barnavårdsverksamheten, har anledning saknats att ålägga dem
att biträda i sådan verksamhet, för vilken kräves särskild utbildning.

Statsutskottet har i sitt ovannämnda utlåtande nr 121 (sid. 13) understrukit
vikten av att nuvarande distrikts- och reservbarnmorskor tagas i anspråk
jämväl för den slutna barnbördsvården i all den omfattning, som vårdförhållandena
och omständigheterna i övrigt medgiva.

Utskottet ansluter sig till statsutskottets ovan återgivna uttalande. Så- Utskottet.
som befolkningskommissionen framhållit finnes det anledning att antaga, att
barnmorskornas verksamhet i den öppna vården kommer att minskas under
den närmaste framtiden. Distrikts- och reservbarnmorskornas tjänstgöring
på anstalt är otvivelaktigt ägnad att underhålla och utveckla deras yrkesskicklighet,
vilken eljest genom otillräcklig praktik skulle kunna äventyras.

5 § 1 mom.

Befolkningskommissionens förslag till förevarande stadgande (prop. nr 39
sid. 59, 64—66) har i huvudsak följande innebörd:

Distriktsbarnmorska skall åtnjuta dels kontant lön av minst 1,800 kronor
för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter 3, 6 och 9 års väl
vitsordad tjänstgöring, dels ock kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme
och lyse eller ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Bostaden
skall omfatta minst ett rum och kök jämte nödiga uthus ävensom, där
så lämpligen kan ske, särskilt rum för mottagning. Tillika skall distriktsbarnmorska
kostnadsfritt erhålla alla för förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar
samt, där så lämpligen kan ske, beredas fri telefon. Ersättning
enligt taxa för förrättning och rådfrågning skall ej vidare utgå.

Den kontanta lönen skall ej vidare till någon del utgå i form av tjänstgöringspenningar
utan skall, tillika med gottgörelsen för förbrukningsartiklar,
i sin helhet tillhandahållas distriktsbarnmorskan månadsvis i efterskott.

Slutligen skall distriktsbarnmorska äga rätt att åtnjuta semester under
sammanlagt en månad årligen på tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.

Kommissionen framhåller, att distriktsbarnmorskans nuvarande avlöningsförmåner
äro bestämda under förutsättning, att inkomsten av praktik skall

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

komplettera den fast utgående lönen. Vid den nuvarande organisationens
tillkomst räknade man med att distrikten i regel skulle bli av sådan storlek,
att barnmorskan finge i genomsnitt 50 förlossningar per år, men såsom förut
nämnts hade utvecklingen gått i annan riktning.

Vid beräknandet av den kontanta lönen för distriktsbarnmorskorna utgår
kommissionen från den nuvarande årliga minimilönen å 950 kronor jämte
ålderstillägg samt anser, att härtill bör läggas dels 350 kronor såsom
ersättning för utebliven inkomst av praktik och dels 200 kronor såsom ersättning
för avgiftsfri förvård. Den kontanta årliga lönen skulle sålunda
bli 1,500 kronor jämte två ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor, efter 5
och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Kommissionen betonar, att angivna
belopp skall utgöra distriktsbarnmorskas minimiavlöning och att hinder således
icke skall möta för ett landsting att, såsom nu kan ske i fråga örn
distriktssköterskor, lämna tillskott till lönen. Vidare framhåller kommissionen,
att den nämnda kontanta lönen är avsedd att utgå till samtliga nu anställda
distriktsbarnmorskor, vilket kommit till uttryck i de av kommissionen
föreslagna övergångsbestämmelserna. Beträffande åter sådana distriktsbarnmorskor,
vilka erhållit en ökad utbildning i enlighet med kommissionens förslag,
d. v. s. en med distriktssköterska till sin omfattning jämförbar utbildning,
anser kommissionen avlöningsförhållandena böra förbättras. Med en sådan
ändrad utbildning skola distriktsbarnmorskorna enligt kommissionens mening
därjämte utan särskild ersättning biträda i den förebyggande barnavården
jämsides med distriktssköterskorna. Under sådana förhållanden finner kommissionen
lämpligt föreslå, att ifrågavarande distriktsbarnmorskor i lönehänseende
jämställas med distriktssköterskorna. Distriktsbarnmorska med en
förbättrad utbildning, som nu nämnts, föreslås därför såsom ovan omnämnts,
skola erhålla — liksom distriktssköterska — en kontant lön av 1,800 kronor
för år jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor, efter 3, 6 och 9 års
väl vitsordad tjänstgöring.

Angående ersättning för utebliven inkomst av praktik yttrar kommissionen:

Godtages förslaget örn fri barnmorskevård, vilket skulle innebära förbud
för barnmorskan att av barnaföderskan uppbära ersättning för biträde i samband
med förlossningen, uppställer sig frågan, till vilket belopp ersättningen
för utebliven praktikinkomst skall sättas. Kommissionen har för denna frågas
bedömande verkställt en undersökning rörande distriktsbarnmorskors inkomst
av praktik för år 1934 för biträde vid förlossning. Utredningen har visat,
att denna inkomst varierar rätt betydligt, givetvis i proportion till antalet förlossningar,
som kommit på respektive barnmorskor. För samtliga distrikt
i 22 landstingsområden, beträffande vilka uppgifter i förevarande hänseende
lämnats, utgör det genomsnittliga beloppet 319 kronor; för något över 5 %
av samtliga barnmorskor har den överstigit 750 kronor och för något över
7.6 % har den understigit 100 kronor.

För yttrandena över kommissionens förslag i denna del redogöres å sid.
77—80 i propositionen nr 39.

Föredragande departementschefen yttrar i propositionen nr 39 (sid. 86 och 87):

Med den ståndpunkt till frågan örn utbildningens ordnande, jag i det följande
intager, kan jag icke förorda det av befolkningskommissionen angivna

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

sättet för avlöningsfrågans lösning genom två skilda löneplan, ett högre
för de framdeles utbildade och ett lägre för de nu tjänstgörande. Jag
vill i stället föreslå, att principiellt ett och samma grundbelopp fastställes
för samtliga distriktsbarnmorskor under hänsynstagande till nu stadgad utbildning.
Lämpligen synes man därvid kunna utgå från den kontanta grundlön
å 1,500 kronor, som av kommissionen förordats för de nuvarande distriktsbarnmorskorna;
i denna ingår en beräknad ersättning för mödravård å 200
kronor och för utebliven inkomst av praktik å 350 kronor. Man torde tillika
böra räkna med tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor efter respektive tre,
sex och nio års tjänstgöring såsom distriktsbarnmorska. Då vidare fog synes
föreligga för de framställda kraven på en gradering av den kontanta
lönen efter arbetsbördan, har jag ansett mig böra i viss utsträckning
tillmötesgå desamma. Jag har därvid funnit mig böra föreslå, att en
tilläggsersättning skall utgå beräknad efter antalet förlossningar så, att för
varje förlossning utöver 25, vid vilken distriktsbarnmorska under loppet av
ett kalenderår biträtt, skall beräknas ett tillägg till lönen av 10 kronor, dock
högst 300 kronor för år. På så sätt skulle i de mest arbetstyngda distrikten
den totala avlöningen komma att uppgå till samma belopp som gäller i fråga
örn distriktssköterska. Till de distriktsbarnmorskor, som efter vad jag nyss
antydde kunna komma att tills vidare tagas i anspråk för förebyggande barnavård,
lär rimligen särskild ersättning härför böra utgå. Jag vill föreslå, att
denna beräknas efter 300 kronor för år, dock att sådan ersättning jämte
tilläggsersättning för ökat arbete med förlossningar icke må sammanlagt
utgå med mer än 300 kronor för år. Genom nu förordade åtgärd skulle
jämväl distriktsbarnmorskor, som komma att sysselsättas i barnavården, erhålla
ersättning enligt de för distriktssköterska stadgade grunder. Ingen befogad
erinran synes mig i och för sig kunna göras emot att de distriktsbarnmorskor,
vilka i ena eller andra avseendet hava en väsentligt mindre arbetsbörda,
också erhålla en lägre årsavlöning. Emellertid lärer icke kunna uteslutas,
att den nu för dessa förordade kontanta avlöningen kommer att understiga
den hittills utgående, framförallt då vederbörande befattningshavare åtnjutit
högre lön än den stadgade minimilönen. Billighetsskäl synas mig därvid
tala för att landstingen i sådana fall bereda de nuvarande tjänsteinnehavarna
skäligt personligt lönetillskott. Hinder lär ej möta för att jämväl
beloppet av sådant lönetillskott ställes i relation till det utförda arbetet.

Vidkommande naturaförmånerna finner jag ej anledning föreligga att
frångå kommissionens förslag. Emellertid må erinras, att även de förmåner,
som föreskrivits skola utgå in natura, äro att anse såsom minimiförmåner.
För de i den öppna förlossningsvården sysselsatta distriktsbarnmorskorna
torde det sålunda få anses skäligt, att tillgång till särskilt rum för
mottagning beredes. I all den utsträckning så är möjligt bör distriktsbarnmorska
även åtnjuta fri telefon. Skäl synas icke föreligga att, på sätt från
några håll påyrkats, meddela bestämmelse om visst minimibelopp beträffande
kontantersättningen för naturaförmånerna utan torde, såsom kommissionen
föreslagit, beloppet i alla fall böra beräknas efter ortens pris. I detta sammanhang
vill jag framhålla, att hinder ej lär möta för en anordning, enligt vilken
endast vissa av de ifrågavarande förmånerna utgå in natura och de övriga
ersättas med kontant belopp. Sålunda synes det i flera fall kunna vara lämpligt
att, i stället för tillhandahållande åt distriktsbarnmorska av möbler, åt
henne beredes en kontant ersättning för denna förmån. Jag anser mig emellertid
böra betona, att krav icke heller framdeles kunna från befattningshavarens
sida framställas på evalvering av naturaförmåner i penningar. Bestämmandet
härutinnan tillkommer helt huvudmannen.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Till ytterligare belysning av de i förevarande moment behandlade frågorna
tillåter sig utskottet lämna följande uppgifter.

Enligt kungl, kungörelsen den 28 juni 1935 angående statsbidrag till
distriktsvård skall distriktssköterska åtnjuta dels kontant lön av minst 1,800
kronor för år jämte tre ålder stillägg, vartdera å 100 kronor, efter 3, 6 och
9 års väl vitsordad tjänstgöring, dels ock kostnadsfritt möblerad bostad
jämte värme och lyse eller ock ersättning för dessa naturaförmåner efter
Örtens pris. Bostaden skall omfatta minst ett rum och kök jämte nödiga
uthus ävensom, där så lämpligen kan ske, särskilt rum för mottagning.
Tillika skall distriktssköterska, där så lämpligen kan ske, beredas fri telefon.
Distriktssköterska skall äga rätt till en månads semester på tid, distriktsstyrelsen
bestämmer.

Enligt medicinalstyrelsens den 4 maj 1933 avgivna förslag till nya författningsbestämmelser
angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor
m. m. (stat. off. utr. 1934:9) skulle distriktssköterska erhålla, bland annat,
möblerad bostad jämte erforderlig köksutrustning.

I proposition nr 213 till 1935 års riksdag med förslag till omorganisation
av distriktsvård en m. m. uttalade föredragande departementschefen, att det
kunde diskuteras, huruvida köksutrustning borde ingå i löneförmånerna, men
att han ansett sig ej böra frångå medicinalstyrelsens förslag härutinnan, då
bestämmelsen härom öppnade möjlighet för en reglering av lönen i denna
del efter ortens sed.

Sammansatta stats- och andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande, nr 5,
över nämnda proposition, att det icke ansett lämpligt tillstyrka, att i distriktssköterskornas
löneförmåner inrymdes köksutrustning, då utskottet ej kunnat
undgå att finna förslaget i denna del opraktiskt.

Riksdagen anslöt sig till det sammansatta utskottets uppfattning i denna
fråga.

I samband med propositionen nr 39 har statsutskottet förehaft till behandling,
bland annat, en av fröken Hesselgren m. fl. väckt motion, II: 412,
vari hemställts, att riksdagen måste besluta att statsbidraget till distriktseller
reservbarnmorskas avlöning skall utgå med 1,800 kronor per år jämte
ålderstillägg.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 121 (sid. 23 och 24) rörande distriktsbarnmorskas
avlöningsförmåner yttrat, bland annat, att utskottet ställde sig
tveksamt emot att nu företaga en så genomgripande omläggning av barnmorskeutbildningen,
som befolkningslrommissionen föreslagit, samt att med
denna utgångspunkt de av Kungl. Maj:t föreslagna löneförmånerna syntes
utskottet motsvara vad som rimligen kunde komma i fråga vid jämförelse
med befattningshavare inom närstående områden, särskilt distriktssköterskorna.
Härav följde, att utskottet icke ansåge sig kunna tillstyrka bifall
till det i motionen II: 412 framställda yrkandet, att statsbidrag till
distrikts- och reservbarnmorskas avlöning skulle utgå med 1,800 kronor jämte

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 13

ålderstillägg. I likhet med departementschefen funne utskottet emellertid
billighetsskäl tala för att landstingen beredde de nuvarande barnmorskor,
som med Kungl. Maj:ts förslag skulle komma i åtnjutande av lägre löneförmåner
än för närvarande, ett skäligt personligt lönetillskott.

Reservation mot statsutskottets utlåtande i berörda del har avgivits av
herrar J. B. Johansson i Fredrikslund och K. Magnusson i Skövde, vilka
ansett, att utskottet bort tillstyrka det ovannämnda yrkandet i motionen II: 412.

Utskottet har intet att erinra mot förevarande stadgande. Utskottet vill
emellertid uttala sin anslutning till vad föredragande departementschefen
och statsutskottet uttalat rörande önskvärdheten av att landstingen bereda
de nuvarande barnmorskor, som med Kungl. Maj:ts förslag skulle komma i
åtnjutande av lägre löneförmåner än för närvarande, ett skäligt personligt
lönetillskott. Utskottet vill även framhålla, att det, såsom departementschefen
uttalat, stundom torde vara lämpligt, att distriktsbarnmorska i stället
för möbler erhåller en kontant ersättning för denna förmån.

5 § 2 mom.

Enligt 4 § 2 mom. i gällande lag skola tvister om utgörande och beskaffenhet
av naturaförmånerna eller örn ersättning för dessa förmåner hänskjutas
till avgörande av barnmorskestyrelsen, vars beslut ej får överklagas.

BefoUcningslcommissionen har ansett denna befogenhet att avgöra ifrågavarande
tvister böra tillkomma medicinalstyrelsen.

I sitt yttrande över kommissionens betänkande uttalade barnmorskestyrelsen
i Blekinge län, att ersättningen för naturaförmånerna borde bestämmas
på samma sätt som för närvarande.

Å andra sidan hävdade Skaraborgs läns landsting, att då landstingen i egenskap
av huvudmän helt skola svara för naturaförmånerna, landstingen också
böra äga bedöma omfattningen och värdet av dessa förmåner. Det vore
därför ej tilltalande, att medicinalstyrelsen i händelse av tvist skulle äga
besluta i denna angelägenhet.

Föredragande departementschefen uttalar i denna fråga i propositionen
nr 39 (sid. 87), att örn tvist uppkomme om utgörande och beskaffenhet av
naturaförmåner eller örn ersättning för dessa förmåner borde i överensstämmelse
med kommissionens förslag frågan hänskjutas till medicinalstyrelsens
avgörande. I propositionen nr 40 yttrar departementschefen, att i 5 § 2 mom.
har med hänsyn till tvisteföremålets i allmänhet ringa värde ansetts böra
föreskrivas, att medicinalstyrelsens beslut ej må överklagas.

Statsutskottet har i sitt ovannämnda utlåtande nr 121 icke gjort någon erinran
på denna punkt.

I motionerna 1:207 och 11:420 hemställes, att riksdagen ville besluta, att
ifrågavarande moment måtte utgå.

I motionerna framhålles bland annat:

Utskottet.

TJtskottet.

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Bestämmelsen, att medicinalstyrelsen skall avgöra vid tvist om naturaförmånerna,
innebär en nyhet. Enligt gällande barnmorskelag, enligt vilken
respektive primärkommuner skola svara för distriktsbarnmorskans naturaförmåner,
finnes visserligen en bestämmelse, att barnmorskestyrelse skall meddela
slutgiltigt beslut i dylik tvist. Detta synes fullt riktigt, ty i annat fall
kunde stor oenhetlighet i fråga om naturaförmånerna och deras värdesättning
förekomma inom relativt begränsade områden. Men i och med att det,
såsom nu föreslagits, blir landstinget, som skall tillhandahålla naturaförmånerna,
och dessa följaktligen bliva enhetligt reglerade för hela landstingsområdet,
bortfaller helt skälet att införa en överordnad instans för bedömande
av naturaförmånerna och deras värdering.

I full konsekvens härmed ha statsmakterna också, när det gällt distriktssköterskorna,
till vilkas kontanta avlöning ju staten i viss utsträckning lämnar
bidrag men vilkas naturaförmåner bekostas av landstingen, ansett sig
kunna med fullt förtroende lämna åt landstingen att besluta med avseende
å naturaförmånerna utan att göra medicinalstyrelsen till överinstans. Någon
anledning att för barnmorskornas vidkommande härvidlag införa en annan
ordning synes ej föreligga.

Framhållas må även, att landstingen bättre än medicinalstyrelsen känna
förhållandena i de olika orterna och sålunda hava större möjligheter att rättvist
avväga naturaförmånerna eller den för dessa utgående ersättningen. Då
landstingen hava att besluta i fråga örn naturaförmåner till ett flertal olika
befattningshavarekategorier, kan man förvänta, att respektive naturaförmåner
eller ersättningen härför fastställas på ett fullt opartiskt och även rättvist
sätt de olika grupperna emellan.

Utskottet finner det lämpligt, att, i enlighet med vad befolkningskommissionen
och Kungl. Majit föreslagit, åt medicinalstyrelsen uppdrages att avgöra
ifrågavarande tvister. Utskottet kan följaktligen icke tillstyrka de i
ämnet väckta motionerna.

6 §•

Enligt 5 § första stycket i 1919 års lag om anställande av distrikts!)arnmorskor
m. m. skall distriktsbarnmorska i den av vederbörande barnmorskestyrelse
för henne fastställda taxan tillförsäkras fria resor till och från förrättningsstället.

Enligt befolkningskommissionen (prop. nr 39 sid. 59 och 70) skulle distriktsbarnmorska,
då hon för förrättning måst företaga färd, som överstigit en kilometer,
vara berättigad att av den kvinna hon vårdat erhålla antingen fri skjuts
eller ersättning för resekostnader enligt taxa, som fastställes av medicinalstyrelsen.
Tvist rörande resekostnad som nu sagts skulle hänskjutas till barnmorskestyrelsen,
som härutinnan ägde meddela beslut. Genom det förslag,
kommissionen framlagt rörande moderskapsunderstöd, skulle enligt kommissionens
mening barnaföderskans utgifter härför komma att täckas genom ekonomiskt
bidrag från det allmännas sida.

Kommissionens förslag, att distriktsbarnmorskas resekostnader skola drabba
den enskilde, har på några håll väckt kritik (prop. nr 39 sid. 81). Värmlands
läns landsting anför härutinnan:

Då fråga uppstår angående indragande av barnmorskedistrikt visar erfarenheten,
att det mindre är det längre avståndet, som avskräcker, utan
fastmera de därmed förenade kostnaderna. Med nuvarande moderna fort -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

15

skaffningsmedel erbjuder några mils resa för att hämta barnmorska inga
större svårigheter, men det ställer sig för lantbefolkningen, som i regel icke
befinner sig i så goda ekonomiska förhållanden, relativt dyrt att bekosta
de längre resorna. Landstinget vill därför till övervägande framlägga förslag
örn att barnmorskans resor till barnaföderskas bostad bekostas av statsverket,
då avståndet överstiger t. ex. 10 km. Det borde icke möta några oöverstigliga
svårigheter att praktiskt ordna denna angelägenhet. Vederbörande
provinsialläkare, som i regel väl känner till förhållandena inom sitt distrikt,
borde kunna attestera ansökningarna örn reseersättningar. Det är landstingets
mening, att en anordning såsom den föreslagna skulle i hög grad underlätta
omorganisationen av barnmorskedistrikten. Det skulle helt säkert också bli
för statsverket billigare att bekosta dessa resor än att upprätthålla ett större
antal distrikt, som icke betingas av några andra omständigheter än de långa
avstånden mellan barnaföderskas bostad och barnmorskas stationsort.

Förste provinsialläkaren i Gävleborgs län yttrar:

Åtminstone för landsbygdens mindre bemedlade barnaföderskor kan näppeligen
tillfredsställande lättnad i utgifterna för barnbördsvård komma till
stånd, därest ej tillräckligt bidrag utgår för distriktsbarnmorskans resekostnader.
Man behöver endast antaga, att en barnaföderska bor 10 km. från
distriktsbarnmorskan och att eftervård bör och måste äga rum 3—4 gånger,
för att finna att skjutsersättningen kommer att vida överstiga det arvode
distriktsbarnmorskan skolat kunna tillräkna sig.

Till förmån för resebidrag eventuellt efter viss behovsprövniDg uttalar
sig även Sveriges läkarförbund.

Barnmorskestyrelsen i Blekinge län anser att det för undvikande av att
barnmorska själv får bekosta sina resor bör stadgas ett enkelt men effektivt
och lämpligt sätt för barnmorskan att av barnaföderskan eller kommunen
utfå reseersättning i de fall, då kvinnan är eller föregiver sig vara medellös.

Medicinalstyrelsen uttalar, att resebidrag för barnmorska vid hembesök
böra medgivas för underlättande av barnmorskans kallande.

Föredragande departementschefen yttrar i propositionen nr 39 (sid. 88):

Att resekostnaderna för biträde i barnaföderskas hem skola åvila den
kvinna, som vårdats, står i överensstämmelse med det tidigare av mig anmälda
förslaget örn moderskapspenning och mödrahjälp, därvid ersättningen
åt mödrar beräknats med hänsyn tagen till förevarande kostnader. Skulle
framdeles efter genomförandet av en väsentligt förändrad distriktsindelning
yppas behov av bidrag till resekostnadernas bestridande för mera avlägset
boende, synes man då böra överväga åtgärder i sådant syfte. Vid resa för
tjänstgöring å anstalt bör motsvarande kostnad åvila vederbörande huvudman.

G § i Kungl. Maj:ts förslag motsvarar 6 § 2 mom. i kommissionens förslag
med den jämkningen, att rätt till reseersättning ansetts böra inträda först vid
färd överstigande två kilometer.

Enligt kungl, kungörelse den 29 juni 1926 (nr 293), ändrad genom kungörelse
nr 390/1926, utgår statsbidrag till lindring i mindre bemedlade patienters
å landsbygden sjukvårdskostnader med 3/s av utgifterna för dels den del
av läkararvodet, som överstiger 7 kronor, och dels den del av läkarens resa,
som faller utanför ett avstånd av 10 km. från läkarstationen. Berättigad till
bidrag är person, som till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är taxerad

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

till belopp, ej överstigande 2,000 kronor, och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet
med ett taxeringsvärde överstigande 10,000 kronor.

I statsverkspropositionen till innevarande riksdag har Kungl. Majit under
femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att till lindring i mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1937/1938 anvisa
ett förslagsanslag av 75,000 kronor.

Kungl. Maj :ts berörda förslag har behandlats av statsutskottet, som i samband
därmed förehaft en av herr T. Wolgast väckt motion, II: 224, vari hemställts,
att riksdagen måtte dels besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
örn utredning angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader, dels ock besluta, att statsbidrag
må utgå till den, vilkens taxering enligt förordningen örn inkomst- och förmögenhetsskatt
icke överstiger 2,000 kronor och som icke äger eller brukar
jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde överstigande 15,000 kronor.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 5 (sid. 55) uttalat, att utskottet delade
motionärens uppfattning, att gällande bestämmelser icke för dylika patienter
medförde ett tillfredsställande praktiskt resultat. Med hänsyn därtill ansåge
sig utskottet böra tillstyrka, att frågan örn lindring av de mindre bemedlades
sjukvårdskostnader å landsbygden gjordes till föremål för förnyat övervägande
i hela dess vidd, örn möjligt i så god tid att förslag i ämnet kunde
föreläggas nästa års riksdag.

Statsutskottet hemställde, att riksdagen måtte anvisa det begärda förslagsanslaget
av 75,000 kronor samt hos Kungl. Majit anhålla örn utredning angående
ändrade grunder för statsbidrag till lindring av mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader, vilken hemställan bifallits av
riksdagen.

I anledning av propositionen nr 39 har väckts en motion, lii 413, av herr
Mäler m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i de
föreslagna grunderna för statsbidrag till sluten och öppen barnbördsvård
in. m., att barnmorskas resekostnader vid förrättning i barnaföderskas hem,
där detta är beläget på större avstånd från stationsorten, ersättes med allmänna
medel.

Statsutskottet har rörande denna motion anfört i sitt utlåtande nr 121
(sid. 24):

Yad angår motionen lii 413, kan utskottet icke frånkänna det däri framställda
yrkandet örn ersättning av statsmedel för barnmorskas resekostnader
vid förlossning i avlägset boende barnaföderskas hem visst fog. Onekligen
bliva de barnaföderskor, som bo på ett mera avsevärt avstånd från distriktsbarnmorskas
stationsort, försatta i betydligt sämre ekonomiskt läge än de,
som hava sitt hem på ett nära avstånd från distriktsbarnmorska. Utskottet
vill erinra, att riksdagen i anledning av en vid innevarande års riksdag väckt
motion, 11:224, hos Kungl. Majit hemställt om utredning angående ändrade
grunder för statsbidrag till lindring av mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader, varvid syftet bland annat varit att i resekostnadshänseende
bereda en mera effektiv lindring åt dem, som bo på längre avstånd
från läkares stationsort. Då det synes lämpligt, att här berörda resekostnadsfrågor
beaktas i ett sammanhang, har utskottet härmed velat rikta Kungl.
Majits uppmärksamhet på det i motionen 11:413 framlagda spörsmålet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 17

I motionen II: 411 av herr Mäler m. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta
vidtaga sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till lag örn anställande av
distriktsbarnmorskor, att bestämmelsen i den föreslagna lagens § 6 örn
distriktsbarnmorskas rätt att vid förrättning i barnaföderskas hem av den
vårdade erhålla antingen fri skjuts eller ersättning för resekostnaden ändras
därhän, att hon må erhålla sagda ersättning av allmänna medel, samt att lagens
§§ 1 och 4 ävensom övergångsbestämmelsernas punkt 4:o) bringas i överensstämmelse
härmed.

Utskottet har funnit sig böra föreslå den ändring i Kungl. Maj:ts förslag
i förevarande hänseende, att distriktsbarnmorska, i enlighet med befolkningskommissionens
förslag, skall vara berättigad till fri skjuts eller reseersättning,
då hon för förrättning i barnaföderskas hem måst företaga färd, som
överstigit en kilometer. Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att
enligt det allmänna resereglemente! ersättning utgår, så snart den företagna
färden överstiger nyssnämnda väglängd.

I anledning av motionen II: 411 vill utskottet uttala sin anslutning till
vad statsutskottet anfört i sitt utlåtande över propositionen nr 39 angående
frågan örn ersättning i vissa fall av allmänna medel för barnmorskas
resekostnader vid förrättning i barnaföderskas hem. Enligt utskottets mening
tala skäl för att vid den i statsutskottets utlåtande omförmälda utredning,
varom riksdagen hemställt, jämväl frågan örn statsbidrag till kostnaderna för
barnaföderskas färd till och från förlossningsanstalt blir föremål för uppmärksamhet.

9-11 §§•

En redogörelse för gällande bestämmelser om reservbarnmorskor har
lämnats å sid. 5 i detta utlåtande.

Befolhnmgskommissionens förslag i denna del (prop. nr 39 sid. 59 och 60)
innehåller i huvudsak följande:

Inom varje landstingsområde skall finnas det antal reservbarnmorskor,
medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen bestämmer. Då
medicinalstyrelsen så prövar nödigt skall det sagda gälla även beträffande
stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager i landsting. Reservbarnmorskorna
skola fullgöra distriktsbarnmorskornas åligganden, då dessa
åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger, och skola i övrigt
vara skyldiga tjänstgöra inom förlossningsvården efter anvisning av barnmorskestyrelsen.
I fråga örn reservbarnmorskas tillsättande, åligganden
och avlöningsförmåner samt de senares bestridande skola i tillämpliga
delar gälla samma bestämmelser, som föreslagits beträffande distriktsbarnmorska.
Under tid, då reservbarnmorska tjänstgör å annan ort än den där
hon är bosatt, skall hon förses med möblerat rum jämte värme och lyse. När
dylik tjänstgöring avser fullgörande av distriktsbarnmorskas åligganden under
det denna åtnjuter semester eller eljest förfall för henne föreligger, skall
nämnda rum med värme och lyse tillhandahållas av distriktsbarnmorskan.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 41. 1032 37 2

XJtslcottet.

Utskottet.

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

I övriga fall skall det åligga vederbörande landsting eller stad, som ej deltager
i landsting, att tillhandahålla reservbarnmorskan nämnda förmåner.
För kostnader i anledning av färd från bostadsorten till annan tjänstgöringsort
och åter eller mellan två dylika tjänstgöringsorter skall reservbarnmorska
erhålla ersättning av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i
landsting, efter vad som föreskrives i gällande resereglemente beträffande
rese- och traktamentsklass III F.

För yttrandena över kommissionens förslag redogöres å sid. 81 och 82 i
propositionen nr 39.

Föredragande departementschefen yttrar i propositionen nr 39 (sid. 88
och 89):

Reservbarnmorskornas antal anslås till ett 60-tal. Egentligt behov av sådana
torde knappast föreligga under de närmaste åren med hänsyn till det
stora antalet övertaliga distriktsbarnmorskor. Nya reservbarnmorskor lära
därför endast i undantagsfall böra anställas och då endast för en kortare tid
åt gången. Bestämmelser i sådant syfte ha av Kungl. Majit meddelats i samband
med förenämnda beslut den 30 december 1936. I fråga örn reservbarnmorskor,
som anställts före denna tidpunkt, tala billighetsskäl för att de icke
uppsägas från sina befattningar. Då emellertid den nu stadgade minimilönen
500 kronor, varav 100 kronor utgå av statsmedel, synes väl låg, vill jag
ej motsätta mig en förhöjning av densamma till 1,000 kronor, med rätt för vederbörande
befattningshavare att vid tjänstgöring komma i åtnjutande av
vikariatsersättning efter 600 kronor för år. Såväl den kontanta lönen som
vikariatsersättningen torde, i enlighet med förenämnda principer för kostnadernas
fördelning, böra bestridas av staten. Beträffande reservbarnmorska
tillkommande naturaförmåner ifrågasätter jag ingen ändring i nu gällande
bestämmelser. Vad angår de reservbarnmorskor, som komma att anställas,
sedan distriktsbarnmorskornas antal reducerats i planmässig utsträckning,
har jag ingenting att erinra emot kommissionens förslag, att till dem utgår
enahanda kontant avlöning som till distriktsbarnmorska.

I propositionen nr 40 erinrar föredragande departementschefen, att genom
övergångsbestämmelserna fastslås, att samtliga i 10 § omförmälda bestämmelser
skola äga tillämpning allenast på reservbarnmorska, som kan komma
att framdeles anställas, sedan antalet distriktsbarnmorskor reducerats i planenlig
utsträckning.

Statsutskottet har i sitt ovannämnda utlåtande nr 121 icke haft något att
erinra i nu ifrågavarande hänseenden.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i 9 och 10 §§
men har i anledning av 11 § i förslaget velat göra följande uttalande.

Enligt sistnämnda stadgande skall i överensstämmelse med gällande lagstiftning
reservbarnmorska, då hon tjänstgör å annan ort än den, där hon är
bosatt, förses med möblerat rum jämte värme och lyse. När tjänstgöringen
avser fullgörande av distriktsbarnmorskas åligganden under dennas semester
eller då annat förfall för henne föreligger, skall denna förmån tillhanda -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 19

hållas av distriktsbarnmorskan. Även om detta stadgande ej får anses innebära,
att distriktsbarnmorska skall vara tvungen att upplåta sin egen bostad åt
vikarie, torde det likväl få betraktas som det normala, att så sker. Det är
givetvis en fördel för allmänheten, att sådan vikarie är anträffbar på det ställe,
där distriktsbarnmorskan har sin tjänstebostad. Utskottet har emellertid ej
kunnat undgå att uppmärksamma de betydande olägenheter för distriktsbarnmorskan,
som understundom torde bliva följden av en sådan anordning, särskilt
i det fall att distriktsbarnmorskan har familj. Det torde ej sällan förekomma,
att distriktsbarnmorska av ekonomiska eller andra skäl föredrager att
tillbringa sin semester i sitt hem eller att hon under sjukdom lämpligen kan
vårdas i hemmet. Att distriktsbarnmorska, som i dylika fall ej anser sig
kunna upplåta sin bostad åt reservbarnmorska, skall vara pliktig att bekosta
annan bostad åt henne, måste anses vara obilligt. Örn en distriktsbarnmorska
sålunda under sin semesterledighet, vilken enligt Kungl. Maj:ts förslag omfattar
30 dagar, skulle med egna medel erlägga hyra för särskild bostad åt
vikarierande barnmorska för nämnda tid, skulle hon kunna åsamkas så betydande
utgifter, att värdet av semesterförmånen väsentligt förringades. Det
synes därför utskottet önskvärt och rimligt, att vederbörande landsting och
städer, som ej deltaga i landsting, lämna gottgörelse till distriktsbarnmorska,
som av godtagbara skäl ej upplåtit sitt hem åt vikarie och till följd därav
nödgats bestrida kostnaderna för annan bostad åt henne. För att möjliggöra
en sådan tillämpning har utskottet tillåtit sig föreslå en omformulering av
ifrågavarande stadgande.

I överensstämmelse med vad som stadgas i 5 § 2 mom. torde böra föreskrivas,
att frågor angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmån enligt
11 § ävensom rörande ersättning för sådan förmån skola i händelse av
tvist hänskjutas till medicinalstyrelsen, vars beslut ej får överklagas.

2:o i övergångsbestämmelserna.

Kedogörelse för innebörden av detta stadgande har lämnats ovan i samband
med behandlingen av 9—11 §§ i lagförslaget.

I denna punkt lämnas vissa bestämmelser rörande reservbarnmorska, som
antagits före den 1 januari 1937. I fråga om dessa barnmorskor har föredragande
departementschefen i propositionen nr 39 uttalat, att han, såvitt angår
naturaförmåner, ej ifrågasätter ändring i gällande bestämmelser. Utskottet
ansluter sig till denna uppfattning. Enligt gällande lagstiftning är reservbarnmorska
icke tillförsäkrad förmånen av fri telefon. På grund av den föreslagna
lydelsen av punkten 2:o skulle emellertid till följd av utebliven hänvisning
till 5 § 1 mom. tredje stycket nu ifrågavarande reservbarnmorska tillförsäkras
fri telefon under viss förutsättning. En dylik förmån torde, såsom
synes framgå av departementschefens uttalande, icke ha varit avsedd. Med
hänsyn härtill och då stadgandet jämväl i ett annat avseende torde böra förtydligas,
har utskottet tillåtit sig föreslå vissa formella jämkningar.

Utskottet.

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

4:o och 5:o i övergångsbestämmelserna.

En redogörelse för gällande lagstiftning om kommunbarnmorskor har
lämnats å sid. 5 i detta utlåtande.

Befolkningskommissionens förslag (prop. nr 39 sid. 60 och 61) till reglering
av kommunbarnmorskornas förhållanden innebär i huvudsak följande:

Till en början anses böra stadgas, att där en eller flera barnmorskor, som
äro fast anställda av kommun eller kommuner enligt 1908 års lag angående
kommuns skyldighet i fråga örn anställande av barnmorska, vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande finnas inom område, vilket enligt av medicinalstyrelsen
fastställd distriktsindelning skall utgöra ett barnmorskedistrikt,
skall detta icke utgöra hinder för anställande av distriktsbarnmorska för området
under förutsättning, att från distriktsbarnmorskans verksamhet undantages
biträde vid förlossningar inom den eller de kommuner, där enligt nyssnämnda
lag anställd barnmorska alltjämt tjänstgör. Vidare föreslås, att sådan
kommunbarnmorska skall åtnjuta dels löneförmåner av vederbörande kommun
eller kommuner enligt 3 § förenämnda lag dels ock, under villkor att hon
inom sitt område utan särskild ersättning lämnar förvård åt havande kvinnor,
biträder vid förlossning i hemmet ävensom lämnar eftervård åt havande
kvinnor, som förlösts i hemmet, av statsmedel 400 kronor örn året jämte ersättning
enligt av medicinalstyrelsen fastställd taxa för sålunda lämnad
hjälp. Slutligen har ansetts böra föreskrivas, att kommunbarnmorska, varom
är fråga, skall, örn hon frivilligt avgår från sin befattning efter uppnådda 55
levnadsår, vara berättigad att från statens pensionsanstalt av statsmedel erhålla
pension jämte tilläggsförmåner därå efter samma grunder, som skola
gälla beträffande distriktsbarnmorska, därvid statens pensionsanstalt skall
fastställa, vilken tid hon skäligen må tillgodoräkna såsom tjänsteår. Från
sålunda beräknat pensionsbelopp skall avdrag göras för de pensionsförmåner,
som barnmorskan vid avgången må komma i åtnjutande av på grund av att
hon varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt. Det nu sagda skall
dock icke gälla beträffande sådan barnmorska, vars befattning redan är förenad
med pensionsrätt jämlikt reglementet för statens pensionsanstalt eller
som på grund av att hon varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt
är berättigad till pensionsförmåner med högre belopp än här fastställts.

För yttrandena över kommissionens förslag i denna del redogöres å sid.
82 och 83 i propositionen nr 39.

Föredragande departementschefen yttrar i propositionen nr 39 (sid. 89):

Förefintligheten av de s. k. kommunbarnmorskorna utgör, såsom från flera
håll framhållits, ett hinder för ett rationellt genomförande av den föreslagna
omorganisationen av barnmorskeväsendet. Denna form för anställning av
barnmorskor synes även böra avvecklas så snart som möjligt. En utväg vore
måhända att hålla kommunbarnmorskorna helt utanför den nya distriktsindelningen.
Detta torde dock möta svårigheter, därest principen om fri förlossningsvård
allmänt skall kunna upprätthållas. I stället synes den väg,
kommissionen anvisat, böra beträdas. Dock torde sådan kommunbarnmorska,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

21

som vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande uppnått 55 år, icke
med bidrag av statsmedel böra beredas pension, såvida hon ej samtidigt avgår
från sin befattning. Endast de kommunbarnmorskor, som ej fyllt 55 år,
skulle sålunda inordnas i den nya organisationen, varemot de övriga skulle
bli hänvisade att, därest de ej föredrogo att omedelbart avgå med pension,
arbeta under konkurrens med distriktsbarnmorskorna, i vilkas åligganden
skulle ingå att lämna fri förlossningsvård. Vid en dylik anordning synes
kunna förväntas, att kommunerna i stor utsträckning komma att begagna sig
av den möjlighet de lära äga att entlediga de kommunbarnmorskor, som vid
den nya organisationens ikraftträdande kunna beredas pension genom statens
försorg. Beträffande de fåtaliga kvarstående kommunbarnmorskorna, torde
bestämda villkor böra uppställas för ökat bidrag av statsmedel till avlöningen.
Sålunda bör krävas att de skola äga skyldighet avgå med pension vid fyllda
55 års ålder. Sättet för ordnandet av kommunbarnmorskornas pensionering
torde få upptagas till prövning efter föredragning av chefen för finansdepartementet.

I förevarande proposition, nr 40, yttrar föredragande departementschefen:

Vad kommissionen under 2) och 3) i övergångsbestämmelserna föreslagit
i fråga örn de s. k. kommunbarnmorskorna har jag, såsom framgår av
vad jag anfört vid anmälan av ärendet rörande förbättrad förlossningsvård
m. m., ansett mig böra i huvudsak godtaga. Dock hava, i enlighet med vad
jag då erinrat, vissa jämkningar i förslaget vidtagits. För ett allmänt upprätthållande
av principen örn kostnadsfri förlossningsvård har sålunda ansetts
böra stadgas, att barnmorskehjälp inom kommunbarnmorskas område skall
undantagas från distriktsbarnmorskas verksamhet allenast under förutsättning,
att kommunbarnmorskan åtagit sig att inom sitt område utan annan ersättning
av de vårdade än för resekostnad lämna förvård åt havande kvinnor,
biträda vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som
förlösts i hemmet. Vidare har såsom ytterligare villkor för att statsbidrag
skall utgå till kommunbarnmorskas avlöning i departementsförslaget föreskrivits,
att hon skall hava förbundit sig att avgå från sin befattning vid uppnådda
femtiofem levnadsår.

I proposition nr 257 till innevarande riksdag, vilken för behandling hänvisats
till bankoutskottet, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen
förordas utfärda bestämmelser i fråga örn pensionsförhållandena för
vissa barnmorskor.

I ett i sistnämnda proposition omförmält, den 9 februari 1937 dagtecknat
utlåtande av statens pensionsanstalt med förslag rörande de bestämmelser i
pensionshänseende, som kunde böra meddelas vid bifall till propositionerna
nr 39 och 40, har pensionsanstalten yttrat bland annat:

I den nu framlagda propositionen nr 39 rörande förlossningsvården m. m.
har i fråga örn kommunbarnmorskornas ställning kommissionens förslag
något jämkats, så att möjligheterna för dessa barnmorskor att fortsätta med
sin verksamhet beskurits. Enligt uttalande å sid. 89 i propositionen skall
nämligen, i motsats till vad kommissionen föreslagit, för kommunbarnmorska,
som fyllt 55 år, dennas verksamhetsområde icke undantagas från distriktsbarnmorskans
område; den i förslaget till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. intagna bestämmelsen härom (övergångsbestämmelsen
4:o) synes dock böra förtydligas med ett angivande av sagda åldersgräns.

Utskottet.

22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Enligt vad föredragande departementschefen uttalat i propositionen nr 39
skola endast de kommunbarnmorskor, som ej fyllt 55 år, inordnas i den nya
organisationen, varemot de övriga skola vara hänvisade att, därest de ej föredraga
att omedelbart avgå med pension, arbeta under konkurrens med distriktsbarnmolyskorna.
Yad departementschefen sålunda föreslagit föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Utskottet har emellertid — i anledning av vad
statens pensionsanstalt i sitt ovan omförmälda utlåtande yttrat — funnit sig
böra tillstyrka, att punkten 4:o i övergångsbestämmelserna underkastas vissa
formella jämkningar.

Lagell angående ändrad lydelse av 19 § epideniilagen.

Enligt 16 § i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) skall för ordnande
av allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar varje landstingsområde
utgöra ett epidemidistrikt. Stad, som icke deltager i landsting, utgör eget
epidemidistrikt. Slutligen äger Konungen för särskilt fall medgiva, att stad,
som deltager i landsting, må utgöra eget epidemidistrikt. Handhavandet av
epidemidistriktets angelägenheter tillkommer (17 §) i stad, som utgör eget
epidemidistrikt, stadsfullmäktige samt å annan ort landstinget. Förvaltningen
av epidemisjukhus tillkommer enligt 19 § i stad, som utgör eget epidemidistrikt,
hälsovårdsnämnden, och å annan ort en för epidemidistriktet tillsatt
epideminämnd. Sådan epideminämnd skall bestå av förste provinsialläkaren
i länet som självskriven ledamot samt tre inom epidemidistriktet bosatta
personer, vilka väljas av landstinget för en tid av fyra kalenderår. För de
valda ledamöterna skall landstinget för samma tid utse lika antal suppleanter.
Närmare bestämmelser angående epideminämndens åligganden lämnas i
20—22 §§.

Såsom utskottet förut (sid. 6) erinrat har 1934 års riksdag i skrivelse till
Kungl. Majit hemställt örn utredning, huruvida och på vad sätt ändringar i
gällande lagar och författningar borde vidtagas i syfte att bereda landsting
möjlighet att från epideminämnd och måhända även från barnmorskestyreise
överflytta dem åliggande upgifter å landstings förvaltningsutskott, samt örn
framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde giva
anledning.

En redogörelse för det huvudsakliga innehållet i de yttranden, som avgivits
över riksdagens skrivelse i nu ifrågavarande del, återfinnes å sid. 11—16 i
propositionen nr 40.

Föredragande departementschefen anför, bland annat:

Den verkställda utredningen har givit vid handen, att i åtskilliga hänseenden
avsevärda fördelar vore att vinna vid en överflyttning av epideminämnden
åliggande uppgifter å landstingets förvaltningsutskott. Jag vill sålunda
erinra örn hurusom i många fall epidemisjukhus blivit förlagt omedelbart intill
ett lasarett för att på så sätt de båda sjukvårdsinrättningarna skola kunna
hava, åtminstone delvis, gemensam ekonomisk förvaltning och även vid behov
kunna utnyttja varandras lokaler och sjukvårdspersonal. Där så skett, fram -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 23

står önskemålet örn en enhetlig ledning såsom fullt naturligt. Även spörsmålet
örn användningen för andra sjukvårdsändamål av icke längre behövliga
epidemisjukhus skulle sannolikt lättare och smidigare kunna lösas, därest
ledningen av epidemivården överlätes å landstingets förvaltningsutskott i dess
egenskap av sjukhusberedning. Att förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning,
på lämpligt sätt biträtt av förste provinsialläkaren, skulle väl fylla
sin uppgift som epideminämnd, därom är jag övertygad. Jag kan sålunda icke
dela de farhågor härutinnan, som från några håll uttalats. Även örn jag kommit
till den övertygelsen, att en mera genomgripande centralisering av ledningen
för landstingets mycket omfattande verksamhet på hälso- och sjukvårdens
områden är starkt motiverad och inom en näraliggande framtid torde
böra genomföras, kan jag icke häri se något skäl för att nu medverka till ett uppskov
med den ifrågasatta, utan större svårigheter genomförbara reformen. I
vissa hänseenden synes det för övrigt snarast vara en fördel, örn en dylik
centralisering sker i etapper.

Emellertid hava i yttrandena även framhållits synpunkter, som tala för ett
bibehållande tills vidare av de nuvarande epideminämnderna, åtminstone i
vissa län. Sålunda kan det exempelvis vara mindre lämpligt att inom landstingsområde,
varest en i landstinget deltagande stad utgör eget epidemidistrikt,
låta förvaltningsutskottet fungera som epideminämnd. Med hänsyn
härtill vill jag förorda att, såsom riksdagen i sin skrivelse förutsatt, allenast
möjlighet beredes landstingen att från epideminämnd överflytta nämnden
åliggande uppgifter på förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning.
Jag vill erinra, att en liknande möjlighet redan förefinnes på distriktsvårdens
område. Enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 428) angående statsbidrag
till distriktsvård äger sålunda landsting efter medgivande av medicinalstyrelsen
besluta, att distriktsvårdsstyrelsen skall utgöras av förvaltningsutskottet
eller avdelning därav, därest utskottet eller avdelningen är i huvudsak
sammansatt efter de grunder, som gälla distriktsvårdsstyrelse. I analogi med
vad som sålunda gäller beträffande distriktsvården vill jag förorda, att åt
landstingen beredes möjlighet att låta förvaltningsutskottet eller avdelning
därav fungera såsom epideminämnd. Skäl torde emellertid icke föreligga att
för giltigheten av beslut härom fordra medicinalstyrelsens godkännande. Icke
heller torde det villkoret böra uppställas, att förste provinsialläkaren skall hava
säte och stämma i utskottet eller avdelningen. Däremot bör förste provinsialläkaren
kallas till -— och instruktionsledes åläggas närvara vid — utskottets
eller avdelningens sammanträden, då ärende angående epidemivård handlägges,
samt äga rätt att i dylikt ärende yttra sig och få avvikande mening antecknad
till protokollet. Att förläna förste provinsialläkaren laglig rätt att inom utskottet
eller avdelningen väcka förslag i epidemivårdsfrågor eller att öva inflytande
vid utsättande av tid för sammanträde synes mig knappast erforderligt.
Man torde kunna förvänta, att även utan tvångsföreskrifter största möjliga
hänsyn kommer att tagas till förste provinsialläkarens önskemål, i den
man de äro befogade.

I nu angivna syfte torde till 19 § epidemilagen böra fogas ett nytt stycke,
avfattat i enlighet med vad jag anfört.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majis förslag. I likhet med föredragande
departementschefen vill utskottet sålunda förorda, att allenast möjlighet
beredes landstingen att från epidominämnd överflytta nämnden åliggande
uppgifter på förvaltningsutskott eller viss avdelning av detsamma.
Vederbörande huvudmän skola följaktligen äga frihet att under beaktande av
de lokala förhållandena avgöra, vilket organ som skall handhava nu ifrågavarande
uppgifter.

Utskottet.

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att det i propositionen
framlagda förslaget till lag om anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte
för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §''

För tillgodoseende av barnaföderskors behov av förlossningshjälp skall
riket vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med minst en fast anställd
distriktsbarnmorska. Distriktsindelningen fastställes av medicinalstyrelsen,
som därjämte efter förslag av barnmorskestyrelsen, varom i 2 §
förmäles, bestämmer antalet distriktsbarnmorskor för varje distrikt.

Utan hinder av vad i denna lag stadgas äger medicinalstyrelsen att för
stad, som ej deltager i landsting, medgiva, att staden må undantagas från
distriktsindelningen, under villkor att staden träffar avtal med tillräckligt
antal barnmorskor att fullgöra distriktsbarnmorska enligt denna lag åliggande
uppgifter utan annan ersättning av den vårdade än för kostnad, som avses
i 6 §.

2§-

1 mom. Inom varje landstingsområde och i varje stad, som ingår i
distriktsindelningen men ej deltager i landsting, skall, på landstingets eller
stadens bekostnad, finnas en barnmorskestyrelse, vilken skall hava till uppgift
att handlägga ärenden rörande barnmorskeväsendet inom landstingsområdet
eller staden.

Barnmorskestyrelse inom landstingsområde skall bestå av förste provinsialläkaren
eller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av landstinget
för fyra år i sänder valda ledamöter jämte enahanda antal för samma
tid utsedda suppleanter.

Beträffande stad, som nyss nämnts, skall styrelsen bestå av vederbörande
förste stadsläkare eller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av
stadsfullmäktige för fyra år i sänder valda ledamöter jämte enahanda antal
för samma tid utsedda suppleanter. På framställning av sådan stad äger
Kungl. Maj:t medgiva den ändring av styrelsens sammansättning, som kan
finnas påkallad.

2 mom. Där landsting finner sådant lämpligt, må landstinget besluta,
att barnmorskestyrelsen skall utgöras av landstingets förvaltningsutskott
eller viss avdelning därav. Utgöres barnmorskestyrelsen av förvaltnings -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

25

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

utskottet eller avdelning därav, skall förste provinsialläkaren i länet
kallas till sådant utskottets eller avdelningens sammanträde, vid vilket
ärende angående barnbördsvård är avsett att förekomma; oell äger förste
provinsialläkaren rätt att vid handläggningen av sådant ärende deltaga i
överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening antecknad till
protokollet.

3 mom. Närmare bestämmelser örn barnmorskestyrelsernas verksamhet
utfärdas av Kungl. Maj:t.

3 §•

Distriktsbarnmorska förordnas av barnmorskestyrelsen tills vidare med
sex månaders ömsesidig uppsägningstid.

4 §•

Det åligger distriktsbarnmorska att inom det eller de distrikt, som barnmorskestyrelsen
bestämmer, utan annan ersättning av den vårdade än i 6 §
sägs lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet
ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som förlösts i hemmet. Därjämte är
distriktsbarnmorska skyldig att utan särskild ersättning efter anvisning av
barnmorskestyrelsen tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives av landsting
eller stad, som ej deltager i landsting.

5§-

1 mom. Distriktsbarnmorska skall åtnjuta dels kontant lön av minst etttusenfemhundra
kronor för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å etthundra
kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring, dels ock kostnadsfritt
möblerad bostad jämte värme och lyse eller ock ersättning för
dessa naturaförmåner efter ortens pris. Bostaden skall omfatta minst ett
rum och kök jämte nödiga uthus ävensom, där hinder härför icke möter,
särskilt rum för mottagning.

Utöver sålunda stadgad kontant lön äger distriktsbarnmorska, som under
loppet av ett kalenderår biträtt vid mer än tjugufem förlossningar i hemmet
eller å förlossningsanstalt, vilken drives av landsting eller stad, som ej deltager
i landsting, åtnjuta lönetillägg med tio kronor för varje sådan förlossning
utöver tjugufem, dock högst med trehundra kronor för kalenderår.

Distriktsbarnmorska skall tillika kostnadsfritt erhålla alla för förlossningsbiträde
erforderliga förbrukningsartiklar varjämte, där så lämpligen kan ske,
fri telefon skall beredas henne.

Distriktsbarnmorska äger rätt att åtnjuta semester under sammanlagt
trettio dagar årligen på tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.

2 mom. Fråga angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmåner
ävensom rörande ersättning för sådan förmån skall i händelse av tvist liänskjutas
till medicinalstyrelsen, som härutinnan äger meddela beslut. Dylikt
beslut må ej överklagas.

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. För kostnader i anledning av färd från bostadsorten till annan
tjänstgöringsort och åter eller mellan två dylika tjänstgöringsorter skall
distriktsbarnmorska erhålla ersättning efter vad som föreskrives i gällande
resereglemente beträffande rese- och traktamentsklass III F.

6§-

Då distriktsbarnmorska för förrättning
i barnaföderskas hem måst företaga
färd, som överstigit två kilometer,
är hon berättigad att av den vårdade
erhålla antingen fri skjuts eller ersättning
för resekostnaden enligt taxa,
som fastställes av medicinalstyrelsen.

Tvist rörande resekostnad som nu

styrelsen, som
klagas.

6 §■

Då distriktsbarnmorska för förrättning
i barnaföderskas hem måst företaga
färd, som överstigit en kilometer,
är hon berättigad att av den vårdade
erhålla antingen fri skjuts eller ersättning
för resekostnaden enligt taxa,
som fastställes av medicinalstyrelsen,
sagts skall hänskjutas till barnmorske -

härutinnan äger meddela beslut. Dylikt beslut må ej över -

7 §•

De till distriktsbarnmorska jämlikt 5 § 1 mom. första och andra styckena
utgående avlöningsförmåner bestridas, med åtnjutande av bidrag, varom i
8 § sägs, av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.
Av landstinget eller staden tillhandahållas jämväl i 5 § 1 mom. tredje stycket
omförmälda förbrukningsartiklar och telefon samt bestrides i 5 § 3 mom.
angiven ersättning.

8§-

Till distriktsbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med ettusenfemhundra
kronor jämte belopp, motsvarande dels till henne utgående ålderstillägg,
dels ock det särskilda lönetillägg, varom förmäles i 5 § 1 mom.
andra stycket.

9§-

Inom varje landstingsområde skall finnas en eller flera reservbarnmorskor.
Antalet bestämmes av medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen.

Då medicinalstyrelsen så prövar nödigt, skall vad i första stycket sägs
gälla även beträffande stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager
i landsting.

Reservbarnmorskorna skola fullgöra distriktsbarnmorskornas åligganden,
då dessa åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger, och skola i
övrigt vara skyldiga tjänstgöra inom förlossningsvården efter anvisning av
barnmorskestyrelsen.

10 §.

Vad i 3—8 §§ sägs beträffande distriktsbarnmorska skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga örn reservbarnmorska.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

27

{Kungl. Maj:ts förslag.)

11 §•

Under tid, då reservbarnmorska
tjänstgör å annan ort än den, där hon
är bosatt, skall lion förses med möblerat
rum jämte värme och lyse. När
dylik tjänstgöring avser fullgörande
av distriktsbarnmorskas åligganden
under det denna åtnjuter semester
eller eljest förfall för henne föreligger,
skall nämnda rum med värme och
lyse tillhandahållas av distriktsbarnmorskan;
i övriga fall åligger det vederbörande
landsting eller stad, som ej
deltager i landsting, att låta förse reservbarnmorskan
med nämnda förmåner.

{Utskottets förslag.)

11 §■

Under tid, då reservbarnmorska
tjänstgör å annan ort än den, där hon
är bosatt, skall hon förses med möblerat
rum jämte värme och lyse. När
dylik tjänstgöring avser fullgörande
av distriktsbarnmorskas åligganden
under det denna åtnjuter semester
eller eljest förfall för henne föreligger,
skall nämnda rum med värme och
lyse tillhandahållas av distriktsbarnmorskan;
dock att i fall, då distriktsbarnmorskan
på grund av familjeförhållanden,
sjukdom eller andra synnerliga
skäl icke lämpligen kunnat upplåta
sin hostad åt reservbarnmorskan samt
bestritt kostnaderna för'' anskaffande av
annan bostad åt henne, det åligger vederbörande
landsting eller stad, som ej deltager
i landsting, att bereda distriktsbarnmorskan
gottgörelse för nödiga kostnader.
I övriga fall åligger det landstinget
eller staden att låta förse reservbarnmorskan
med nämnda förmåner.

Fråga angående utgörande och beskaffenhet
av naturaförmån varom ovan
stadgas ävensom rörande ersättning för
sådan förmån skall i händelse av tvist
hänskjutas till medicinalstyrelsen, sorn
härutinnan äger meddela beslut. Dylikt
beslut må ej överklagas.

Denna lag, varigenom lagen den 28 mars 1919 (nr 138) örn anställande av
distriktsbarnmorskor m. m. upphäves, träder i kraft den 1 januari 1938.

Härvid skola gälla följande

Övergångsbestämmelser.

l:o) Bestämmelserna i 2 §. skola äga tillämpning från och med den
1 juli 1937. Yad i 1 mom. av samma paragraf stadgas angående val av
ledamöter och suppleanter i barnmorskestyrelse skall dock icke föranleda
rubbning i beståndet av sådant val, som företagits före sagda dag.

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

(Kungl. Majis förslag.)

(Utskottets förslag.)

2:o) Beträffande reservbarnmorska, 2:o) Beträffande reservbarnmorska,
som antagits före den 1 januari 1937, som antagits före den 1 januari 1937,
skall — i stället för vad som stadgas skall — i stället för vad som stadgas
i 10 §i jämförd med 5 § 1 mom. i 10 §, jämförd med 5 § 1 mom. första
första och andra styckena samt 7 och och andra styckena samt tredje stycket
8 §§ — gälla, att sådan barnmorska i vad det avser telefon, motsvarande
skall av vederbörande landsting eller stadganden i 7 § ävensom 8 § —
stad, som ej deltager i landsting, åt- gälla, att sådan barnmorska skall av
njuta kontant lön av minst ettusen vederbörande landsting eller stad,

kronor för år ävensom, då lion tjänstgör
såsom distriktsbarnmorska, sär -

som ej deltager i landsting, åtnjuta
kontant lön av minst ettusen kronor

skild ersättning härför, beräknad efter för år ävensom, då hon tjänstgör
sexhundra kronor för år; och skall till såsom distriktsbarnmorska, särskild
nämnda årliga avlöning bidrag av ersättning härför, beräknad efter sexstatsmedel
utgå med ettusen kronor hundra kronor för år; och skall till
jämte belopp, motsvarande särskild nämnda årliga avlöning bidrag av
tjänstgöringsersättning. statsmedel utgå med ettusen kronor

jämte belopp, motsvarande särskild
tjänstgöringsersättning.

3:o) Distriktsbarnmorska, som enligt medicinalstyrelsens medgivande
biträder i statsunderstödd förebyggande barnavårdsverksamhet, skall för sådant
biträde uppbära särskild ersättning, beräknad efter trehundra kronor
för år; dock att sådan ersättning och i 5 § 1 mom. andra stycket omförmält
lönetillägg icke må sammanlagt uppgå till mer än trehundra kronor
för år. Ersättning, som nu nämnts, skall gäldas helt med bidrag av statsmedel.

4:o) Där inom område, som enligt 4:o) Där inom område, som enligt
av medicinalstyrelsen jämlikt 1 § fast- av medicinalstyrelsen jämlikt 1 § fastställd
distriktsindelning skall utgöra ställd distriktsindelning skall utgöra
ett barnmorskedistrikt, vid tiden för ett barnmorskedistrikt, vid tiden för
lagens ikraftträdande finnes en eller lagens ikraftträdande finnes en eller
flera barnmorskor, som äro fast an- flera barnmorskor, som äro fast anställda
av kommun eller kommuner ställda av kommun eller kommuner
enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57)
angående kommuns skyldighet i fråga angående kommuns skyldighet i fråga
örn anställande av barnmorska, skall örn anställande av barnmorska, skall
detta icke utgöra hinder för anstäl- detta icke utgöra hinder för anställande
av distriktsbarnmorska för örn- lande av distriktsbarnmorska för området.
Har enligt lagen den 13 juni rådet. Har enligt lagen den 13 juni
1908 anställd barnmorska åtagit sig 1908 anställd barnmorska, som den 1
att inom sitt område utan annan er- januari 1938 ej fyllt femtiofem år,
sättning av den vårdade än för kost- åtagit sig att inom sitt område utan
nåd, som avses i 6 §, lämna förvård annan ersättning av den vårdade än

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

29

(Kungl. Majus förslag.)

(Utskottets förslag.)

för kostnad, som avses i 6 §, lämna
förvård åt havande kvinnor, biträda
vid förlossning i hemmet ävensom
lämna eftervård åt kvinnor, som förlösts
i hemmet, skall emellertid för
tiden intill dess sådan barnmorska uppnått
femiiofevi års ålder från distriktsbarnmorskans
verksamhet undantagas
barnmorskehjälp inom sistnämnda område.

5:o) Av kommun eller kommuner anställd barnmorska, som under punkt
4:o) sägs, skall åtnjuta dels henne jämlikt hittills gällande lag från vederbörande
kommun eller kommuner tillkommande löneförmåner, dels ock,
därest hon iklätt sig åtagande, varom i nämnda punkt förmäles, och tillika
förbundit sig att avgå från sin befattning vid uppnådda femtiofem levnadsår,
ett lönetillskott av fyrahundra kronor örn året jämte ersättning enligt av
medicinalstyrelsen fastställd taxa för lämnad vård; skolande nämnda lönetillskott
och ersättning gäldas helt med bidrag av statsmedel.

åt havande kvinnor, biträda vid förlossning
i hemmet ävensom lämna
eftervård åt kvinnor, som förlösts i
hemmet, skall emellertid från distriktsbarnmorskans
verksamhet undantagas
barnmorskehjälp inom sistnämnda område.

B. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts i propositionen
framlagda, nedan intagna förslag till

Lag:

angående ändrad lydelse av 19 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 19 § epidemilagen den 19 juni 1919 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

19 §.

Förvaltningen av---tillsatt epideminämnd.

Sådan epideminämnd —--antal suppleanter.

Där landsting finner sådant lämpligt, må landstinget besluta, att epideminämnden
skall utgöras av landstingets förvaltningsutskott eller viss avdelning
därav. Utgöres epideminämnden av förvaltningsutskottet eller avdelning
därav, skall förste provinsialläkaren i länet kallas till sådant utskottets eller
avdelningens sammanträde, vid vilket ärende angående epidemivård är avsett
att förekomma; och äger förste provinsialläkaren rätt att vid handläggningen
av sådant ärende deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få
sin mening antecknad till protokollet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

C. att motionerna I: 207 och II: 420 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan under A. hemställt; samt

D. att motionen II: 411, i den mån den icke blivit beaktad
genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, P. Sandström, Heiding, Norman,
Wistrand, Myrdal och Sten-,

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,
Sandström i Sollefteå och Gardell* samt fröken Hesselgren och fru Johansson.

* Ej närvarande vid behandlingen av 11 § och vid utlåtandets justering.

Reservationer:

beträffande lagen om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

vid 5 § 1 mom.

av fröken Hesselgren och fru Johansson, vilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka stadgandet med den ändring, att ordet »ettusenfemhundra» utbytes
mot » ettusenåttahundra»;

vid 5 § 2 mom.

av herrar P. Sandström, Wistrand, Hage, Skoglund och Sandström i Sollefteå,
som ansett, att utskottet bort, med tillstyrkande av motionerna I: 207 och
II: 420, förorda att 5 § 2 mom. i förslaget till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. skall utgå.

vid 8 §

av fröken Hesselgren och fru Johansson, vilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka stadgandet med den ändring, att ordet »ettusenfemhundra» utbytes
mot »ettusenåttahundra»;

vid 11 §

av herrar P. Sandström, Wistrand, Hage, Skoglund och Sandström i Sollefteå,
som ansett, att utskottet icke bort tillstyrka andra stycket i utskottets förslag
till ifrågavarande stadgande.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.